Regeringskansliets rättsdatabaser

/Träder i kraft I:2026-09-01/ 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om skyldighet för kommuner att bistå enskilda hushåll genom att ställa säkerhet för att ett avtal om hyra av en bostadslägenhet fullgörs (hyresgaranti). Förordningen är meddelad med stöd av - 11 § lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar i fråga om 2-4 §§, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. 2 § En kommun ska ställa hyresgaranti, om 1. någon som är bosatt i kommunen i den mening som avses i 29 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) behöver en perma- nentbostad med hyresrätt med rätt till förlängning enligt 12 kap. 45-52 §§ jordabalken, 2. det i hushållet finns barn som avses i 96 kap. 4, 5 eller 5 a § socialförsäkringsbalken, 3. hushållet behöver sådan hjälp för att kunna etablera sig på bostadsmarknaden, och 4. den bostad som hyresgarantin ska avse finns i kommunen. 3 § Hyresgarantin ska ställas för minst sex månadshyror och gälla under minst två år. 4 § Innan en hyresgaranti ställs ska kommunen skriftligen informera den bosatte om att ett infriande av garantin kan medföra krav på återbetalning från honom eller henne. 5 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.