Post 2466 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2009:22 ·
Visa register
Starkströmsförordning (2009:22)
Departement: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 2009-01-22
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1614
Ikraft: 2009-03-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2017:218
Upphävd: 2017-07-01
Tillämpningsområde
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till
ellagen (1997:857) om elsäkerhet i fråga om elektriska
anläggningar och anordningar som är avsedda att anslutas till
sådana anläggningar.
Ytterligare föreskrifter om elsäkerhet finns i
elinstallatörsförordningen (1990:806) och i förordningen
(1993:1068) om elektrisk materiel.
Definitioner
2 § I denna förordning avses med
starkströmsanläggning: en elektrisk anläggning för sådan
spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för
personer eller egendom,
anordning: elektrisk utrustning där el används och som är
avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning,
svagströmsanläggning: andra elektriska anläggningar än
starkströmsanläggningar,
lågspänning: nominell spänning upp till och med 1 000 volt
växelspänning eller upp till och med 1 500 volt likspänning,
och
högspänning: nominell spänning över 1 000 volt växelspänning
eller över 1 500 volt likspänning.
3 § Starkströmsanläggningar indelas i denna förordning i
anläggningar för högspänning och anläggningar för lågspänning.
Skyldigheter
Grundläggande skyldigheter
4 § Innehavaren av en starkströmsanläggning eller anordning ska
fortlöpande kontrollera att anläggningen eller anordningen ger
betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
5 § Innehavaren av en starkströmsanläggning eller anordning ska
se till att arbete som utförs på eller i anslutning till
anläggningen eller anordningen sker på ett sådant sätt och
utförs av, eller under ledning av, personer med sådana
kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot
person- eller sakskada.
Anmälningar
6 § Den som avser att bygga en starkströmsanläggning för en
spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare ska för samråd om
lämpliga skyddsåtgärder anmäla detta till innehavaren av en
sådan befintlig starkströmsanläggning som avses i 9 kap. 3 §
ellagen (1997:857).
7 § Den som avser att ta en kontaktledning för järnvägs-,
spårvägs-, tunnelbane- eller trådbussdrift i bruk ska anmäla
detta till Elsäkerhetsverket.
8 § Den som är innehavare av en nätkoncession enligt ellagen
(1997:857) eller en starkströmsanläggning för järnvägs-,
spårvägs-, tunnelbane- eller trådbussdrift ska utan dröjsmål
till Elsäkerhetsverket anmäla
1. olycksfall i den egna starkströmsanläggningen som inträffat
på grund av el samt allvarliga tillbud till sådana olycksfall,
och
2. driftstörningar i den egna starkströmsanläggningen som kan
ha väsentlig betydelse för elsäkerheten.
9 § Den som avser att påbörja arbete med att dra fram en
starkströmsledning inom ett område för sjötrafik ska anmäla
detta till Sjöfartsverket. När arbetet avslutats ska ledningens
innehavare anmäla till Sjöfartsverket hur ledningen slutligen
har placerats.
Drifttillstånd
10 § En högspänningsledning, som ingår i en direktjordad
anläggning där det vid enfasigt fel kan uppkomma
jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, får inte
tas i bruk innan Elsäkerhetsverket gett tillstånd till det
(drifttillstånd). Ett driftillstånd får meddelas endast om
anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada.
Ett drifttillstånd får begränsas till att gälla för viss tid.
Drifttillstånd enligt första stycket behövs inte om
högspänningsledningen är en kontaktledning för järnvägsdrift.
Starkströmsledningar inom område med detaljplan
11 § Om en luftledning för starkström har dragits fram med stöd
av nätkoncession inom ett område och en detaljplan antas för
området, är ledningens innehavare efter beslut av
Elsäkerhetsverket skyldig att vidta de ändringar av ledningen
som är nödvändiga från elsäkerhetssynpunkt med hänsyn till
områdets bebyggande.
12 § Om det inom ett område finns en luftledning för svagström
och en luftledning för lågspänning och en detaljplan antas för
området, är lågspänningsledningens innehavare efter beslut av
Elsäkerhetsverket skyldig att vidta de ändringar av ledningen
som är nödvändiga från elsäkerhetssynpunkt.
Starkströmsledningar inom områden för trafik
13 § En luftledning för starkström ska placeras så och ha sådan
beskaffenhet att den inte kan medföra risk eller hinder för
trafiken på grund av el eller ledningens placering, om den
byggs
1. inom området för en befintlig eller planerad allmän väg
eller en enskild väg som hålls öppen för trafik,
2. inom eller invid ett område för järnväg, eller
3. inom ett område invid en flygplats.
En ledning som avses i första stycket 3 får dock aldrig
placeras närmare än 4 000 meter från den referenspunkt som har
bestämts för en flygplats av den som har inrättat flygplatsen.
14 § En luftledning för starkström eller ledning för starkström
i vatten, som byggs inom ett område för sjötrafik, ska placeras
så och ha sådan beskaffenhet att den inte kan orsaka risk eller
hinder för trafiken på grund av el eller ledningens placering.
Tillsyn
15 § Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 1 §
första stycket ellagen (1997:857) när det gäller frågor om
elsäkerhet.
Bestämmelser om vissa befogenheter för tillsynsmyndigheten
finns i 12 kap. 2, 3, 4 och 5 §§ ellagen.
Bemyndiganden
16 § Elsäkerhetsverket får i den utsträckning som behövs för
att förebygga person- eller sakskada på grund av el meddela
föreskrifter om
1. beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning,
brukande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar och
anordningar samt om arbete på eller i anslutning till sådana
anläggningar och anordningar,
2. skyldighet för den som vill uppföra, ändra eller ta bort en
starkströmsanläggning eller anordning för järnvägs-, spårvägs-,
tunnelbane- eller trådbussdrift att skriftligen anmäla detta
till Elsäkerhetsverket eller att anmäla till myndigheten när en
sådan anläggning är utförd,
3. hur luftledningar för starkström inom ett område för en
befintlig eller planerad allmän väg, för vilken en arbetsplan
har blivit utställd eller fastställd, eller en enskild väg som
hålls öppen för trafik får dras fram och om särskilda
skyddsåtgärder för sådana ledningar,
4. hur luftledningar för starkström och starkströmsledningar i
vattnet inom områden för sjötrafik får dras fram och om
särskilda skyddsanordningar och varningsskyltar för sådana
ledningar,
5. hur luftledningar för starkström inom ett område för järnväg
som inte avser järnvägens behov får dras fram och om särskilda
skyddsanordningar för sådana ledningar,
6. hur luftledningar för starkström får dras fram i närheten av
flygplatser,
7. hur friledningar för högspänning får dras fram inom ett
område med detaljplan, om särskilda skyddsanordningar för
sådana ledningar samt om det minsta avståndet mellan en sådan
ledning och en byggnad där ledningen inte ska föras in,
8. det minsta avståndet mellan en luftledning för högspänning,
som dras fram inom ett område utan detaljplan och vars
sträckning inte har prövats i ett ärende om koncession, och en
byggnad, tomtplats eller trädgård, och
9. hur starkströmsledningar ska anordnas i förhållande till
ledningar för svagström.
Innan Elsäkerhetsverket meddelar föreskrifter enligt första
stycket 2–6 ska samråd ske med Transportstyrelsen och, om det
gäller föreskrifter enligt första stycket 4, Sjöfartsverket.
När det gäller militära flygplatser ska samråd om föreskrifter
enligt första stycket 6 i stället ske med Försvarsmakten.
17 § Transportstyrelsen får i den utsträckning som behövs för
att förebygga person- eller sakskada på grund av el eller risk
för hinder för trafiken meddela föreskrifter om
anmälningsskyldighet för den som avser att påbörja
ledningsdragning
1. inom ett område för en planerad eller befintlig allmän väg
eller en enskild väg som hålls öppen för trafik,
2. inom ett område för järnvägstrafik, eller
3. inom ett område invid en flygplats.
Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter enligt första
stycket 3 ska samråd ske med Försvarsmakten i fråga om
anmälningsskyldighet för den som avser att påbörja
ledningsdragning inom ett område invid en militär flygplats.
18§ Sjöfartsverket får meddela närmare föreskrifter om hur
anmälningsskyldigheten enligt 9 § ska fullgöras.
19 § Försvarsmakten får i den utsträckning som behövs för att
förebygga person- eller sakskada på grund av el eller risk för
hinder för trafiken meddela föreskrifter om
anmälningsskyldighet för den som avser att påbörja
ledningsdragning inom ett område som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt. Förordning (2010:531).
20 § Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om eller i ett
enskilt fall besluta om undantag från bestämmelserna i 4–8 och
10 §§, 13 § första stycket och 14 §.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i enskilt
fall besluta om undantag från 13 § andra stycket. Styrelsen får
också meddela föreskrifter om avgifter för prövning av en
ansökan om undantag. Förordning (2010:1614).
Ansvar
21 § Bestämmelser om ansvar vid överträdelser av denna
förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen finns i 13 kap. ellagen (1997:857).
Överklagande
22 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut
än beslut enligt 10–12 §§ får dock inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2009:22
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2009, då
förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar
ska upphöra att gälla.
2. Om en sådan anläggning som avses i 10 § har tagits i bruk
före den 1 mars 2009 och inte har krävt drifttillstånd enligt
den upphävda förordningen, ska drifttillstånd anses ha
meddelats för anläggningen enligt denna förordning vid dess
ikraftträdande. Tillståndet ska gälla tills vidare, om inte
Elsäkerhetsverket före utgången av år 2011 i det enskilda
fallet har beslutat att det ska gälla för viss tid.
2010:531
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010.
2. För sådana militära skyddsområden som avses i punkten 1 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till skyddslagen
(2010:305) gäller 19 § i sin äldre lydelse.