Post 2595 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
2007:1455 ·
Visa register
Lag (2007:1455) om detaljhandel med nikotinläkemedel
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 2007-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:375
Ikraft: 2008-03-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:730
Upphävd: 2009-11-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om detaljhandel med
godkända receptfria läkemedel som inte har förskrivits och vars
enda aktiva substans är nikotin (nikotinläkemedel).
Med detaljhandel avses försäljning och annat utlämnande i
näringsverksamhet till den som är konsument.
Förhållandet till bestämmelser i annan lag
2 § Bestämmelser om detaljhandel med andra läkemedel än
nikotinläkemedel och om sjukhusens läkemedelsförsörjning
finns i lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
Bestämmelserna i 19 § första stycket och 21–21 b §§
läkemedelslagen (1992:859) gäller vid detaljhandel enligt
denna lag. Bestämmelsen i 22 § läkemedelslagen gäller endast
vid detaljhandel enligt denna lag och som bedrivs av den som
har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till
konsument enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med
läkemedel.
Termer och uttryck som används i läkemedelslagen har samma
betydelse i denna lag. Lag (2009:375).
Anmälan
3 § En näringsidkare får inte bedriva detaljhandel med
nikotinläkemedel utan att först ha anmält handeln till den
kommun där handeln ska bedrivas. Om näringsidkaren saknar
fast driftställe i Sverige ska anmälan göras till Stockholms
kommun.
Kommunen ska snarast underrätta Läkemedelsverket om anmälan.
En anmälan behöver inte göras av den som har tillstånd att
bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument enligt
2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
Lag (2009:375).
Åldersgräns
4 § Nikotinläkemedel får inte säljas eller på annat sätt lämnas
ut till den som inte fyllt 18 år.
Om det finns särskild anledning att anta att läkemedlet är
avsett att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år får
det inte lämnas ut.
Där detaljhandel med nikotinläkemedel bedrivs ska det finnas en
tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet i
första och andra styckena. Den som lämnar ut nikotinläkemedel
ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Egenkontroll
5 § Den som bedriver detaljhandel med nikotinläkemedel ska
utöva särskild kontroll (egenkontroll) över försäljningen och
hanteringen av läkemedlen och se till att det finns ett för
verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Information m.m.
6 § Den som inte omfattas av bestämmelserna om hälso- och
sjukvårdspersonal i 1 kap. 4 § lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får vid
detaljhandel med nikotinläkemedel endast lämna sådana
upplysningar om läkemedlet som framgår av bipacksedeln till
läkemedlet.
7 § Den som bedriver detaljhandel med nikotinläkemedel ska
till Apotekens Service Aktiebolag lämna de uppgifter som är
nödvändiga för att bolaget ska kunna föra statistik över
försäljningen av nikotinläkemedel. Lag (2009:375).
Tillsyn och kontroll
8 § Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av denna
lag samt av de föreskrifter som meddelats i anslutning till
lagen.
Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. För tillsynens utövande
har Läkemedelsverket rätt till tillträde till lokaler och andra
utrymmen som används i samband med försäljning och hantering i
övrigt av nikotinläkemedel. Läkemedelsverket har dock inte med
stöd av denna lag rätt till tillträde till bostäder.
Läkemedelsverket får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen ska efterlevas. Beslut om föreläggande eller
förbud får förenas med vite.
9 § Kommunen ska kontrollera efterlevnaden av 3–6 §§ och, när
det gäller anmälan och egenkontroll, de föreskrifter som
meddelats med stöd av 14 §.
Kommunen har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för kontrollen. För att utföra sina
uppgifter enligt denna lag har kommunen rätt att få tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen som används i
samband med försäljning och hantering i övrigt av
nikotinläkemedel. Kommunen har dock inte med stöd av denna
lag rätt till tillträde till bostäder.
Kommunen ska rapportera brister i efterlevnaden till
Läkemedelsverket.
Den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel
till konsument enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel
med läkemedel omfattas inte av kommunens kontroll.
Lag (2009:375).
Avgift
10 § En kommun får för sin kontroll ta ut avgift av den som
bedriver detaljhandel med nikotinläkemedel.
Ansvar m.m.
11 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3 §
första stycket eller 4 § första stycket döms till böter eller
fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska inte dömas till
ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
12 § Nikotinläkemedel som varit föremål för brott enligt denna
lag eller dess värde samt utbyte av sådant brott ska förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
13 § Läkemedelsverkets beslut om föreläggande eller förbud
enligt 8 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som Läkemedelsverket eller allmän förvaltningsdomstol
meddelar enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat
förordnas.
Bemyndigande
14 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela ytterligare föreskrifter om anmälan enligt 3 § och
egenkontroll enligt 5 §.