Post 2013 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
2011:203 ·
Visa register
Budgetlag (2011:203)
Departement: Finansdepartementet BA ToT
Utfärdad: 2011-03-10
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1580
Ikraft: 2011-04-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Bestämmelser om statens budget finns i 9 kap. 1–10 §§
regeringsformen. I denna lag finns ytterligare bestämmelser om
budgeten.
Statens verksamhet
2 § Med statens verksamhet avses i denna lag sådan verksamhet
som sköts av regeringen, domstolarna och de
förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen.
Effektivitet och hushållning
3 § I statens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och
god hushållning iakttas.
2 kap. Budgetpolitiska mål och riktlinjer
Mål för den offentliga sektorns finansiella sparande
1 § Regeringen ska till riksdagen lämna förslag till mål för
den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmål).
1 a § Om riksdagen har beslutat om ett sådant överskottsmål
som avses i 1 §, ska regeringen vid minst två tillfällen
under året för riksdagen redovisa hur målet uppnås.
Regeringen ska då beakta effekterna av beslutade och för
riksdagen presenterade budgetpolitiska åtgärder.
Regeringen ska vid en bedömd avvikelse från målet även
redogöra för hur en återgång till målet ska ske.
Lag (2014:866).
Utgiftstak samt preliminära inkomstberäkningar och utgiftsramar
2 § Regeringen ska i budgetpropositionen lämna förslag till tak
för statens utgifter (utgiftstak) som ska användas i
beredningen av förslaget till statens budget och i
genomförandet av den budgeterade verksamheten.
Förslaget ska avse det tredje tillkommande budgetåret.
3 § Regeringen ska i budgetpropositionen lämna förslag till
preliminära inkomstberäkningar och utgiftsramar för det andra
och tredje tillkommande budgetåret. Lag (2014:866).
4 § Finns det risk för att ett beslutat utgiftstak kommer att
överskridas, ska regeringen för att undvika detta vidta sådana
åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder.
Utvärdering
5 § Regeringen ska se till att en utvärdering utförs av hur
de budgetpolitiska målen uppnås. Lag (2014:866).
3 kap. Budgetering
Inkomsttitlar och anslag
1 § För budgetering och redovisning av inkomster på statens
budget ska inkomsttitlar för olika slag av inkomster användas.
2 § Vid budgetering av utgifter för bestämda ändamål ska
ramanslag användas.
Omfattningen av statens budget
3 § Regeringens förslag till statens budget ska omfatta alla
inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar
statens lånebehov.
4 § Statens inkomster och utgifter ska budgeteras och
redovisas brutto på inkomsttitlar och anslag med de undantag som anges i
6 §.
5 § Utgifter får inte budgeteras och redovisas mot
inkomsttitlar.
6 § Om riksdagen har beslutat att inkomster får tas i anspråk
för ett bestämt ändamål på annat sätt än genom beslut om
anslag
(specialdestination), ska inkomsterna inte budgeteras och
redovisas mot inkomsttitlar. Inkomster av skatter ska dock
alltid budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar.
Ska inkomsterna helt eller till en bestämd del täcka
utgifternai en viss verksamhet ska inkomsterna och motsvarande utgifter
inte heller budgeteras eller redovisas mot anslag. Om
inkomsterna till en obestämd del ska täcka utgifter i en
verksamhet ska inkomsterna redovisas mot anslag
(nettoredovisning).
Första och andra styckena gäller även sådana inkomster som
regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande har beslutat
ska
specialdestineras till en viss verksamhet.
7 § Regeringen får förfoga över avgiftsinkomster från
frivilligt efterfrågade varor och tjänster som staten
tillhandahåller och besluta om inkomsterna ska budgeteras och
redovisas mot inkomsttitel eller specialdestineras till en
viss verksamhet.
Villkor för ramanslag
8 § Ett anslag får tillfälligt överskridas genom att en kredit
motsvarande högst tio procent av det anvisade anslaget
(anslagskredit) tas i anspråk. Följande år ska tillgängliga
medel reduceras med ett belopp motsvarande den ianspråktagna
anslagskrediten.
Med riksdagens bemyndigande får regeringen även besluta att
ett anslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en
verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då
anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat
ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas.
9 § Regeringen får besluta att anslag för räntor på
statsskulden samt andra utgifter för upplåning och
skuldförvaltning får överskridas om det är nödvändigt för att
fullgöra statens betalningsåtaganden.
10 § Outnyttjade medel på ett anslag (anslagssparande) får
användas följande år.
Outnyttjade medel får dock användas längst två år efter det
att anslaget senast var uppfört på budgeten.
11 § När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag, får den
besluta om begränsningar i villkoren för utnyttjandet av
anslaget.
12 § Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag
inte ska användas, om detta är motiverat av särskilda
omständigheter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller
andra samhällsekonomiska skäl.
4 kap. Redovisning mot inkomsttitlar och anslag
1 § Om inte riksdagen beslutar annat, ska redovisning mot
inkomsttitlar och anslag göras enligt 2 och 3 §§.
2 § Inkomster av skatter och avgifter ska redovisas det
budgetår som intäkterna hänför sig till. Övriga inkomster ska
redovisas det budgetår som inkomsterna hänför sig till.
Om inkomster med stöd av 3 kap. 6 § andra stycket redovisas
mot
anslag, ska redovisningen dock göras på samma grund som gäller
för de utgifter som redovisas mot anslaget enligt 3 §.
3 § Utgifter för transfereringar ska redovisas det budgetår då
betalning sker. Förvaltningsutgifter ska redovisas det
budgetår
som kostnaderna hänför sig till. Övriga utgifter ska redovisas
det budgetår som utgifterna hänför sig till.
4 § Redovisning ska ske löpande.
5 kap. Statens upplåning och skuldförvaltning
1 § Efter särskilt bemyndigande som lämnas för ett budgetår i
sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande
Riksgäldskontoret ta upp lån till staten för att
1. finansiera löpande underskott i statens budget och andra
utgifter som grundar sig på riksdagens beslut,
2. tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana
garantier som riksdagen beslutat om,
3. amortera, lösa in och köpa upp statslån, och
4. i samråd med Riksbanken tillgodose behovet av statslån med
olika löptider. Lag (2022:1580).
2 § Efter särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen för
ett budgetår i sänder får regeringen eller efter regeringens
bestämmande ett affärsverk ta upp lån till staten för
affärsverkets verksamhet.
3 § Lån som har tagits upp av staten enligt 1 eller 2 § eller
10 kap. 4 § lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank förvaltas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
Riksgäldskontoret eller affärsverk.
Om staten tar upp ett lån enligt 10 kap. 4 § lagen om Sveriges
riksbank, får de medel som Riksbanken tillför staten i utbyte
mot de lånade medlen endast användas för återbetalning av
samma lån. Regeringen får dock, efter att Riksbanken har fått
tillfälle att lämna synpunkter, besluta annat om det finns
särskilda skäl. Lag (2022:1580).
4 § För samtliga lån och garantier som regeringen,
Riksgäldskontoret eller ett affärsverk ombesörjer är staten
ansvarig.
5 § Statens skuld, med undantag för den skuld som förvaltas av
affärsverken enligt 3 §, ska förvaltas så att kostnaden för
skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i
förvaltningen beaktas. Förvaltningen ska ske inom ramen för de
krav som penningpolitiken ställer.
6 § Regeringen ska senast den 15 november varje år besluta om
riktlinjer för Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden.
Regeringen ska inhämta förslag till riktlinjer från
Riksgäldskontoret samt låta Riksbanken yttra sig över
kontorets
förslag.
7 § Regeringen ska från och med 2012 och därefter vartannat år
i en skrivelse till riksdagen utvärdera förvaltningen av
statsskulden. Skrivelsen ska senast den 25 april överlämnas
till riksdagen.
6 kap. Ekonomiska åtaganden och utlåning
Beställningsbemyndiganden
1 § För det ändamål och intill det belopp som riksdagen
beslutat för budgetåret får regeringen beställa varor eller
tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller
liknande
som medför utgifter under senare budgetår än det budgeten
avser.
Regeringen får dock utan särskilt bemyndigande göra ekonomiska
åtaganden för staten om dessa uppgår till högst tio procent av
ett anvisat anslag, dock högst tio miljoner kronor.
Regeringen ska när den begär ett bemyndigande enligt första
stycket ange under vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas
medföra utgifter.
2 § Regeringen får göra sådana ekonomiska åtaganden för staten
som är nödvändiga för att den löpande verksamheten ska fungera
tillfredsställande.
Utlåning och garantier
3 § För det ändamål och intill det belopp som riksdagen har
beslutat för ett eller flera budgetår får regeringen besluta
om
utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret, ställa
ut
kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden.
Om det finns särskilda skäl får en kreditgaranti eller
liknande
åtagande enligt riksdagens bestämmande göras utan att beloppet
begränsas.
4 § För ett lån eller åtagande enligt 3 § ska ränta eller
avgift tas ut. Räntan eller avgiften ska motsvara statens
förväntade kostnad för lånet eller åtagandet, om inte
riksdagen
för ett visst lån eller åtagande har beslutat annat.
Om det krävs till följd av bestämmelserna om statsstöd i
artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget), får räntan eller avgiften sättas högre än vad
som anges i första stycket.
Om lån- eller garantitagaren ska betala en ränta eller avgift
som inte helt täcker kostnaderna enligt första stycket, ska
regeringen föreslå riksdagen hur mellanskillnaden ska
finansieras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
beslutar för visst lån eller viss garanti om räntans eller
avgiftens storlek.
5 § Till den del inkomsterna från räntor och avgifter enligt 4
§ första stycket motsvarar förväntade förluster ska de föras
till konton i Riksgäldskontoret. Även annan finansiering av
förväntad förlust enligt 4 § tredje stycket ska föras till
sådana konton. Inkomster i utländsk valuta får föras till
konton i bank.
Konstaterade förluster för statens utlåning och åtaganden ska
täckas med medel från dessa konton.
7 kap. Finansiering av investeringar och utlåning
1 § Inom låneramar som riksdagen har beslutat för budgetåret
får regeringen besluta att anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet, med det undantag som anges i 2 §, ska
finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Regeringen får
besluta
om villkoren för sådana lån.
2 § Förvärv av aktier eller andelar i ett företag och annat
tillskott av kapital ska finansieras med anslag.
3 § Utlåning för vilken den förväntade förlusten är låg får
finansieras med lån i Riksgäldskontoret.
4 § Inom en kreditram som riksdagen har beslutat för
budgetåret
får regeringen besluta att rörelsekapital i statens verksamhet
ska finansieras med krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen
får besluta om villkoren för dessa krediter och om likvida
medel som myndigheterna disponerar.
5 § Andra tillgångar än de som anges i 1, 3 och 4 §§ ska
finansieras med anslag eller med inkomster som anges i 8 kap.
9–12 §§.
6 § Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller inte om riksdagen för en
viss myndighet, ett visst lån eller en viss anskaffning
beslutar om någon annan finansiering.
8 kap. Förvärv och överlåtelse av egendom
1 § I 2–12 §§ anges grunder för förfogandet över statens
egendom.
Bestämmelserna gäller tillgångar som regeringen förvaltar och
förfogar över. Detta gäller dock inte varor som avses i 3 kap.
7 §.
Med försäljning avses i 2 och 4–7 §§ även byte.
Fast egendom
2 § När värdet av fast egendom inte överstiger 75 miljoner
kronor, får regeringen besluta att sälja egendomen, om den
inte
alls eller endast i ringa utsträckning behövs i statens
verksamhet och om det inte finns särskilda skäl för att
egendomen fortfarande ska ägas av staten.
Trots första stycket får regeringen besluta om försäljning
till
en kommun för samhällsbyggnadsändamål.
Aktier och andelar
3 § Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande förvärva
aktier eller andelar i ett företag eller på annat sätt öka
statens röst- eller ägarandel i ett företag. Regeringen får
inte heller utan riksdagens bemyndigande tillskjuta kapital
till ett företag.
Regeringen får dock förvärva aktier eller andelar i företag
som
ett led i förvaltningen av egendom som tillfallit staten genom
testamente eller gåva.
4 § Regeringen får besluta om försäljning av aktier eller
andelar i ett företag där staten har mindre än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, om inte riksdagen
bestämt annat för företaget.
Regeringen får inte utan riksdagens bemyndigande genom
försäljning eller på annat sätt minska statens ägarandel i
företag där staten har hälften eller mer än hälften av
rösterna
för samtliga aktier eller andelar.
Annan lös egendom
5 § För upplåtelse av tomträtt samt försäljning av tomträtt
och
sådan byggnad som är lös egendom gäller bestämmelserna i 2 §
om
försäljning av fast egendom.
6 § Regeringen får besluta att överlåta annan lös egendom än
sådan som anges i 4 och 5 §§, om egendomen inte längre behövs
för statens verksamhet eller blivit obrukbar eller om den inte
anskaffats med statens medel.
Affärsmässighet
7 § Förvärv genom köp eller byte och försäljning ska
genomföras
affärsmässigt, om inte särskilda skäl talar mot det.
Disposition av försäljningsinkomster
8 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom, ska
inkomsten redovisas mot en inkomsttitel, om inte riksdagen
bestämmer annat.
I 9–12 §§ anges hur inkomsten får disponeras i de fall då
regeringen har beslutat om försäljning.
9 § Om egendomen har använts i en verksamhet för vilken
riksdagen har godkänt en investeringsplan, får regeringen
besluta att inkomsten ska disponeras för att finansiera
investeringar som ingår i planen.
Bestämmelser om disposition av inkomst från försäljning av
egendom som inte använts i en sådan verksamhet finns i 10–12
§§.
10 § Om egendomen har finansierats med medel från anslag får
regeringen, sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde
redovisats mot en inkomsttitel, besluta att det som återstår
av
inkomsten ska disponeras i den verksamhet där den sålda
egendomen har använts.
Om inkomsten uppgår till ett mindre belopp, får regeringen
besluta att hela inkomsten ska disponeras i den verksamhet där
den sålda egendomen har använts.
Har fast egendom eller aktier sålts, ska dock hela inkomsten
redovisas mot en inkomsttitel.
11 § Om egendomen har finansierats med lån, får regeringen
sedan lånet lösts besluta att det som återstår av inkomsten
ska
disponeras i den verksamhet där den sålda egendomen har
använts.
Har fast egendom eller aktier sålts, ska dock det som återstår
av inkomsten redovisas mot en inkomsttitel.
12 § Om egendomen har finansierats på annat sätt än med medel
från anslag eller med lån, får regeringen besluta att hela
inkomsten ska disponeras i den verksamhet där den sålda
egendomen har använts.
9 kap. Uppföljning och prognoser
Uppföljning
1 § Regeringen ska noggrant följa hur statens inkomster,
utgifter och upplåning utvecklas i förhållande till beräknade
och beslutade belopp.
Regeringen ska i budgetpropositionen och i den ekonomiska
vårpropositionen förklara väsentliga skillnader mellan
budgeterade belopp och beräknat utfall för det innevarande
budgetåret.
2 § Har upphävts genom lag (2014:866)
Prognoser
3 § Regeringen ska i budgetpropositionen och den ekonomiska
vårpropositionen redovisa prognoser över den makroekonomiska
utvecklingen, statens inkomster och utgifter, statens
lånebehov, utgifterna under utgiftstaket och den offentliga
sektorns inkomster, utgifter och skulder.
Prognoserna ska omfatta det innevarande budgetåret och de tre
därpå följande åren och baseras på väl specificerade
förutsättningar. Lag (2013:1015).
4 § Regeringen ska i den ekonomiska vårpropositionen redovisa
en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga
hållbarhet. Lag (2013:1015).
Utvärdering
5 § Regeringen ska regelbundet redovisa en utvärdering av de
prognoser som anges i 3 §. Lag (2013:1015).
10 kap. Redovisningsskyldighet och revision
Allmänt om redovisningen
1 § Regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen för de
tillgångar som regeringen förvaltar och förfogar över.
Redovisningsskyldigheten omfattar även den verksamhet som
bedrivs av staten samt statens skulder och övriga ekonomiska
åtaganden.
God redovisningssed och rättvisande bild
2 § Bokföring och redovisning i staten ska fullgöras på ett
sätt som stämmer överens med god redovisningssed.
Redovisningen ska ge en rättvisande bild av verksamheten, det
ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av
statens tillgångar.
Resultatredovisning
3 § Regeringen ska i budgetpropositionen lämna en redovisning
av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till
de av riksdagen beslutade målen. Redovisningen ska vara
anpassad till utgiftsområdena. Lag (2014:866).
Redovisning av skatteutgifter
4 § Regeringen ska varje år lämna en redovisning av
skatteutgifter till riksdagen.
Årsredovisningen för staten
5 § Årsredovisningen för staten ska lämnas till riksdagen
senast den 15 april året efter budgetåret.
6 § Årsredovisningen för staten ska innehålla
1. en uppföljning av riksdagens beslut om den offentliga
sektorns finansiella sparande (överskottsmålet), utgiftstaket
och andra övergripande budgetpolitiska mål,
2. utfallet på budgetens inkomsttitlar och anslag samt av
statens lånebehov,
3. en redovisning av hur regeringen har utnyttjat
bemyndiganden
som den fått med stöd av 6 kap. 1 § första stycket och 6 kap.
3
§,
4. en resultaträkning, en balansräkning, en
finansieringsanalys
och noter,
5. en redovisning av utvecklingen av statsskulden,
6. upplysningar om förväntade förluster och väsentliga risker
i
statens utlåning och utställda garantier som beslutats enligt
6
kap. 3 §,
7. en samlad redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit
med anledning av Riksrevisionens iakttagelser,
8. en resultaträkning och en balansräkning avseende EU-medel
samt en kassamässig redovisning av anslag och inkomsttitlar
avseende in- och utbetalningar till och från EU, samt
9. ett uttalande av regeringen om huruvida
– räkenskaperna enligt 8 har upprättats enligt god
redovisningssed och ger en rättvisande bild, och
– det finns regler och system som syftar till att skapa en
betryggande intern styrning och kontroll av EU-medel.
Regeringen ska i anslutning till redovisningen enligt första
stycket 2 förklara väsentliga skillnader mellan budgeterade
belopp och utfallet.
7 § Resultaträkningen, balansräkningen och
finansieringsanalysen ska omfatta statens samtliga intäkter
och
kostnader, tillgångar och skulder samt betalningar som
påverkar
statens nettoupplåning.
Regeringen får dock besluta att en viss verksamhet eller en
viss tillgång eller skuld inte ska omfattas av
resultaträkningen, balansräkningen och finansieringsanalysen.
Regeringen ska i årsredovisningen för staten lämna
upplysningar
om skälen för detta.
8 § I resultaträkningen och balansräkningen ska
1. samma principer för värdering, klassificering och indelning
av de olika posterna tillämpas från ett budgetår till ett
annat,
2. värderingen av de olika posterna göras med rimlig
försiktighet,
3. intäkter och kostnader som är hänförliga till budgetåret
tas
med oavsett tidpunkten för betalningen,
4. de olika beståndsdelar som balansräkningen består av
värderas var och en för sig,
5. tillgångar och skulder eller intäkter och kostnader inte
kvittas mot varandra, samt
6. den ingående balansen för ett budgetår stämma överens med
den utgående balansen för det närmast föregående budgetåret.
Om det är förenligt med vad som föreskrivs i 2 §, får
regeringen avvika från första stycket. Regeringen ska lämna
upplysningar om skälen för avvikelsen och redovisa en
bedömning
av dess effekt på den ekonomiska ställningen och resultatet.
9 § Resultaträkningen ska innehålla följande rubriker:
Intäkter, Kostnader, Resultat från andelar i hel- och delägda
företag, Finansiella intäkter och kostnader samt Årets över-
eller underskott.
Balansräkningen ska innehålla följande rubriker på
tillgångssidan: Anläggningstillgångar (Immateriella,
Materiella
och Finansiella anläggningstillgångar), Utlåning, Varulager
m.m., Fordringar, Periodavgränsningsposter, Kortfristiga
placeringar samt Kassa och bank. På skuldsidan ska den
innehålla följande rubriker: Nettoförmögenhet, Fonder,
Avsättningar, Statsskulden, Skulder m.m. och
Periodavgränsningsposter.
Finansieringsanalysen ska innehålla följande rubriker: Statens
verksamhet, Investeringar, Utlåning, Finansiella aktiviteter
och Statens nettoupplåning.
Under rubrikerna ska redovisningen delas in i poster.
10 § För varje post i resultaträkningen och balansräkningen
samt finansieringsanalysen ska beloppet av motsvarande post
för
det närmast föregående budgetåret anges.
Om regeringen har ändrat principerna för värdering,
klassificering eller indelning i poster eller avgränsningen av
staten enligt 7 §, ska posterna för närmast föregående
budgetår
räknas om eller ändras på det sätt som behövs för att de ska
kunna jämföras med budgetårets poster på ett meningsfullt
sätt.
Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god
redovisningssed, får avvikelse från vad som föreskrivs i andra
stycket göras. I så fall ska regeringen lämna upplysningar om
skälen för detta.
Revision
11 § I 13 kap. regeringsformen och i lagen (2002:1022) om
revision av statlig verksamhet m.m. finns bestämmelser om
revision av statlig verksamhet.
11 kap. Genomförande av statens budget
1 § Om riksdagen senast en vecka före det följande budgetårets
början inte har beslutat om anslag för ett visst ändamål får
regeringen i den omfattning som behövs vidta åtgärder för att
den senaste budgeten med de ändringar som följer av andra
beslut av riksdagen ska gälla till dess att riksdagen beslutar
om anslag. Lag (2021:1119).
2 § Regeringen meddelar föreskrifter om genomförandet av
statens budget. Lag (2021:1119).
Övergångsbestämmelser
2011:203
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011, då lagen
(1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning och
lagen (1996:1059) om statsbudgeten upphör att gälla.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 §§ tillämpas första gången
i fråga om budgeten för 2012. Bestämmelsen i 17 § andra stycket
och 18 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten gäller fortfarande
i fråga om redovisning mot inkomsttitlar och anslag under
2011.
3. Outnyttjade medel på anslag som inte har varit uppförda på
statens budget efter 2010 får användas längst till utgången av
2012.
4. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § första stycket första meningen
tillämpas när det gäller redovisning av inkomster av avgifter
första gången i fråga om budgeten för 2012. Bestämmelsen i
10 § andra stycket lagen om statsbudgeten gäller fortfarande i
fråga om redovisning av inkomster av avgifter under 2011.
5. Bestämmelserna i 6 kap. 4 § tillämpas i fråga om utlåning
från och med den 1 januari 2012. För studielån enligt
studiestödslagen (1999:1395) tillämpas dock dessa bestämmelser
från och med den 1 januari 2014. Lag (2012:966).
6. Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas från och med den
1 januari 2012. För studielån enligt studiestödslagen
(1999:1395) tillämpas dock dessa bestämmelser från och med
den 1 januari 2014. Lag (2012:966).
7. Bestämmelsen i 7 kap. 3 § tillämpas första gången i fråga
om budgeten för 2012.
8. Bestämmelserna i 10 kap. 6–10 §§ tillämpas första gången i
fråga om årsredovisningen för staten 2011. Bestämmelserna i
37 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten ska gälla
i fråga om årsredovisningen för staten 2010.