Post 2092 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
2010:1155 ·
Visa register
Polisdataförordning (2010:1155)
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 2010-10-28
Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:83
Ikraft: 2012-03-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2018:1942
Upphävd: 2019-01-01
Allmän bestämmelse
1 § I denna förordning finns kompletterande föreskrifter
om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av
polisdatalagen (2010:361). Begrepp och uttryck som används
i denna förordning har samma innebörd och
tillämpningsområde som i lagen.
Samråd med Datainspektionen och Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden
2 § När Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen planerar nya
it-system av större omfattning eller nya it-system som kan
innebära särskilda risker för intrång i den personliga
integriteten, ska den ansvariga myndigheten samråda med
Datainspektionen i god tid innan beslut i frågan fattas.
Detsamma ska gälla när Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen genomför betydande förändringar i sådana
system.
Om samråd krävs enligt första stycket, ska Polismyndigheten
respektive Säkerhetspolisen även samråda med Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden i frågor som anges i 1 § första
stycket eller andra stycket tredje meningen lagen (2007:980)
om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet eller 6 kap.
polisdatalagen (2010:361).
Vid bedömningen av risken för intrång i den personliga
integriteten ska särskild vikt läggas vid om känsliga
personuppgifter kommer att behandlas. Förordning (2015:450).
2 a § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska i god tid
innan beslut fattas samråda med varandra när någon av
myndigheterna planerar ett nytt it-system som i stor
utsträckning kommer att utnyttjas av den andra myndigheten.
Förordning (2014:1181).
Tillgången till personuppgifter
Behörigheter
3 § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får meddela närmare
föreskrifter om tillgången till personuppgifter för sina
respektive verksamhetsområden. För tilldelning av behörighet
för åtkomst till personuppgifter ska det särskilt beaktas att
det, utöver behovet av uppgifterna, ställs krav på utbildning
och erfarenhet. Förordning (2014:1181).
4 § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ansvarar för att
det inom respektive myndighet finns rutiner för tilldelning,
förändring, borttagning och regelbunden uppföljning av
behörigheter för åtkomst till personuppgifter.
Förordning (2014:1181).
4 a § Endast tjänstemän vid den finansunderrättelseenhet vid
Polismyndigheten som anges i 35 § förordningen (2014:1102)
med instruktion för Polismyndigheten får ha tillgång till
uppgifter i penningtvättsregister som förs med stöd av 4 kap.
18 § polisdatalagen (2010:361).
Endast tjänstemän vid den nationella funktion för
internationella uppgifter vid Polismyndigheten som anges i
35 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten får ha
tillgång till uppgifter i det internationella registret som
förs med stöd av 4 kap. 21 § polisdatalagen.
Vid Polismyndigheten ska det löpande föras en förteckning
över de tjänstemän vid myndigheten som behandlar uppgifter
enligt första och andra styckena. Förordning (2014:1181).
Sökning
5 § Vid sökning enligt 3 kap. 6 § polisdatalagen (2010:361)
får uppgift som visar att den sökta personen tidigare varit
misstänkt för ett visst brott inte tas fram om en domstol,
genom avgörande som har vunnit laga kraft, har ogillat
åtalet, meddelat frikännande dom eller avskrivit målet sedan
åtalet lagts ned.
Polismyndigheten får meddela föreskrifter om begränsning av
tillgången till sådana uppgifter som avses i 3 kap. 6 §
första stycket polisdatalagen. Särskild hänsyn ska då tas
till den enskildes rätt till skydd mot intrång i den
personliga integriteten. Tillgången till personuppgifter om
tidigare misstankar om brott ska särskilt begränsas.
Förordning (2014:1181).
6 § Vid sökning som utförs av särskilt angivna tjänstemän som
utför beredningsuppgifter inom underrättelseverksamhet gäller
inte sökbegränsningarna i 3 kap. 6 § första stycket
polisdatalagen (2010:361). Vid Polismyndigheten ska det
löpande föras en förteckning över de tjänstemän vid
myndigheten som har sådana arbetsuppgifter.
Förordning (2014:1181).
7 § Vid Polismyndigheten ska det löpande föras en förteckning
över de tjänstemän vid myndigheten som utför uppgifter enligt
3 kap. 7 § andra stycket polisdatalagen (2010:361).
Förordning (2014:1181).
8 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
under vilka förutsättningar sökning enligt 3 kap. 7 § första
stycket 2 polisdatalagen (2010:361) får äga rum.
Förordning (2014:1181).
9 § Har upphävts genom förordning (2014:1181).
Ändamål för behandling och utlämnande av vissa uppgifter
10 § Utöver de ändamål som anges i 2 kap. 8 § polisdatalagen
(2010:361) får personuppgifter behandlas för att
tillhandahållas enligt 11 och 12 §§. Utöver för de ändamål
som anges i 6 kap. 2 § polisdatalagen får personuppgifter
behandlas för att tillhandahållas enligt 12 §.
Förordning (2015:450).
11 § Om en uppgift i en förundersökning kan antas ha
betydelse för en konkursutredning, får uppgiften lämnas ut
till konkursförvaltaren.
12 § Polismyndigheten får lämna ut uppgifter om efterlysta
personer och om avlägsnanden ur landet och uppgifter om
beslut som har samband med sådana uppgifter till
1. Regeringskansliet,
2. Migrationsverket,
3. Säkerhetspolisen,
4. Ekobrottsmyndigheten,
5. Åklagarmyndigheten,
6. Tullverket,
7. Kustbevakningen,
8. Skatteverket,
9. en länsstyrelse,
10. en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat, och
11. de centrala utlänningsmyndigheterna i Danmark, Finland,
Island och Norge. Förordning (2014:1181).
13 § Uppgifter som behandlas enligt 2 kap. 7 §
polisdatalagen (2010:361) får, om det är förenligt med
svenska intressen, lämnas ut till en utländsk myndighet
som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet, om det
behövs för att den utländska myndigheten ska kunna
förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller beivra brott.
Elektroniskt utlämnande av personuppgifter
14 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om vad som
krävs i fråga om behörighet och säkerhet för att myndigheten
ska kunna medge direktåtkomst till uppgifter för de
myndigheter som anges i 3 kap. 8 § polisdatalagen
(2010:361).
Säkerhetspolisen får meddela föreskrifter om omfattningen av
direktåtkomst och vad som krävs i fråga om behörighet och
säkerhet för att myndigheten ska kunna medge direktåtkomst
till uppgifter för de myndigheter som anges i 6 kap. 11 a §
polisdatalagen (2010:361).
Direktåtkomst till uppgifterna får inte medges innan
Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen har försäkrat
sig om att den mottagande myndigheten uppfyller kraven på
behörighet och säkerhet. Förordning (2018:83).
15 § Säkerhetspolisens, Ekobrottsmyndighetens,
Åklagarmyndighetens, Tullverkets och Kustbevakningens
direktåtkomst enligt 4 kap. 10 § polisdatalagen (2010:361)
till register över DNA-profiler ska begränsas till uppgifter
om huruvida någon förekommer i sådana register.
Förordning (2014:1181).
16 § Säkerhetspolisens, Ekobrottsmyndighetens, Tullverkets,
Kustbevakningens och Skatteverkets direktåtkomst enligt 4
kap. 17 § polisdatalagen (2010:361) till personuppgifter om
fingeravtryck ska begränsas till uppgifter om huruvida någon
förekommer i fingeravtrycksregister. Förordning (2014:1181).
17 § Begränsningen i 2 kap. 20 § första meningen
polisdatalagen (2010:361) gäller inte för myndigheter som
får ha direktåtkomst enligt 3 kap. 8 § samma lag i fråga
om personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga.
18 § Om det inte är olämpligt, får fler personuppgifter än
vad som anges i 2 kap. 20 § första meningen polisdatalagen
(2010:361) lämnas ut på medium för automatiserad behandling
till
1. en konkursförvaltare,
2. Justitiekanslern,
3. Brottsförebyggande rådet,
4. Europol,
5. Interpol,
6. en utländsk myndighet som ansvarar för bekämpning av
penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig
brottslighet, och
7. en offentlig försvarare eller ett målsägandebiträde eller
den som kan jämställas med en sådan.
Uppgifter får inte lämnas ut på medium för automatiserad
behandling om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra
att uppgiften kan komma att behandlas i strid med
personuppgiftslagen (1998:204). Förordning (2015:589).
18 a § När Polismyndigheten med stöd av 24 c § förordningen
(1999:1134) om belastningsregister överför uppgifter om en
dom till den eller de medlemsstater inom Europeiska unionen
där den dömde är medborgare, ska tillgängliga uppgifter om
fingeravtryck, alias eller pseudonym bifogas.
Om uppgifter som avses i första stycket ändras eller gallras,
ska den eller de stater som tagit emot uppgifterna
underrättas om detta. Förordning (2014:1181).
18 b § När Polismyndigheten med stöd av 24 d § förordningen
(1999:1134) om belastningsregister på begäran lämnar ut
uppgifter ur registret till en annan medlemsstat inom
Europeiska unionen ska även tillgängliga uppgifter om
fingeravtryck, alias eller pseudonym bifogas.
Förordning (2014:1181).
18 c § Inom ramen för myndighetsöverskridande samverkan
mellan Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten och
Säkerhetspolisen får Säkerhetspolisen lämna ut fler
personuppgifter än vad som anges i 2 kap. 20 § första
meningen polisdatalagen (2010:361) på medium för
automatiserad behandling till Försvarets radioanstalt och
Försvarsmakten. Förordning (2018:83).
18 d § Försvarsmaktens direktåtkomst enligt 6 kap. 11 a §
polisdatalagen (2010:361) får endast avse personuppgifter som
den myndigheten får behandla enligt 8 § lagen (2007:258) om
behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens
försvarsunderrättelseverksamhet och militära
säkerhetstjänst.
Försvarets radioanstalts direktåtkomst enligt 6 kap. 11 a §
polisdatalagen (2010:361) får endast avse personuppgifter som
den myndigheten får behandla enligt 8 § lagen (2007:259) om
behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts
försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.
Förordning (2018:83).
Bevarande och gallring
Digital arkivering
19 § När Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen arkiverar
uppgifter och handlingar digitalt ska de arkiverade
uppgifterna och handlingarna avskiljas från myndighetens
brottsbekämpande verksamhet. Åtkomsten till arkiverade
uppgifter och handlingar ska begränsas till särskilt angivna
tjänstemän.
Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen får, efter
samråd med Riksarkivet, meddela närmare föreskrifter om
digital arkivering. Förordning (2014:1181).
Bevarande av uppgifter
20 § I 21–26 §§ föreskrivs att vissa kategorier av
uppgifter i brottsanmälningar och avslutade
förundersökningar får behandlas i polisens
brottsbekämpande verksamhet efter utgången av den tid som
anges i 3 kap. 10 och 11 §§ polisdatalagen (2010:361).
Detsamma gäller uppgifter i andra utredningar som
handläggs enligt bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken.
När uppgifter får behandlas enligt 21–26 §§ får, utöver
vad som sägs i de bestämmelserna, följande uppgifter
behandlas:
1. ärendenummer eller liknande referensuppgift,
2. brottskod, och
3. uppgifter om omständigheterna kring brottet.
21 § Uppgifter om den dömde i en förundersökning som lett
till fällande dom får behandlas efter utgången av den tid
som anges i 3 kap. 11 § första stycket polisdatalagen
(2010:361), om behandlingen av särskilda skäl är nödvändig
för att finna samband mellan olika brott eller mellan
tänkbara gärningsmän.
Uppgifterna ska dock gallras senast i samband med att
uppgifterna om den dömde gallras ur belastningsregistret
enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.
22 § Uppgifter om en person som har varit misstänkt i en
förundersökning som har lagts ned eller har avslutats på
annat sätt än genom åtal, får i ett enskilt fall behandlas
efter utgången av den tid som anges i 3 kap. 11 §
andra stycket polisdatalagen (2010:361), om behandlingen
är nödvändig för att trots detta kunna lagföra personen.
Uppgifterna ska dock gallras senast då åtal inte längre
får väckas för brottet eller, i fall som avses i 35 kap.
2 § första stycket brottsbalken, senast sjuttio år från den
dag då brottet begicks.
23 § Uppgifter om personer som har dömts för, eller har varit
misstänkta för, brott där det finns en betydande risk för
återfall i samma eller likartad brottslighet, får behandlas
efter utgången av den tid som anges i 3 kap. 10 och 11 §§
polisdatalagen (2010:361), om behandlingen av särskilda skäl
är nödvändig för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brott för vilket fängelse i fyra år eller däröver är
föreskrivet.
Uppgifterna ska dock gallras, i fråga om brott som har lett
till fällande dom, senast i samband med att uppgifterna
gallras ur belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister och i övriga fall senast femton år efter
det att förundersökningen lades ner eller avslutades på annat
sätt.
Polismyndigheten får i samråd med Säkerhetspolisen meddela
närmare föreskrifter om vid vilka typer av brott det får
anses finnas en sådan risk för återfall som anges i första
stycket. Förordning (2014:1181).
24 § Om uppgifter om egendom som har varit föremål för
brott finns i en förundersökning eller i en brottsanmälan,
får uppgifterna behandlas efter utgången av den tid som
anges i 3 kap. 10 och 11 §§ polisdatalagen (2010:361), om
behandlingen av särskilda skäl är nödvändig för att kunna
återställa egendomen till rätt ägare eller för att kunna
spåra föremålets användning vid annat brott eller
brottslig verksamhet.
Personuppgifter knutna till sådan egendom ska dock gallras
när behandlingen inte längre är nödvändig för något av de
ändamål som anges i första stycket.
25 § Uppgifter om en person som är eftersökt såsom
försvunnen får behandlas så länge uppgiften behövs för
ändamålet med behandlingen.
Uppgifterna ska dock gallras senast tre månader efter det
att personen har anträffats.
26 § Skildringar av barn i det digitala
referensbiblioteket över barnpornografiska framställningar
får behandlas efter utgången av den tid som anges i 3 kap.
10 och 11 §§ polisdatalagen (2010:361), om behandlingen är
nödvändig för att förebygga, förhindra eller upptäcka
följande brott mot barn: brott mot 4 kap. 1 a §, 6 kap.
eller 16 kap. 10 a § brottsbalken.
Uppgifterna ska dock gallras senast fyrtio år efter det
att de infördes i referensbiblioteket.
Undantag från gallring
27 § Riksarkivet får, efter samråd med Polismyndigheten
respektive Säkerhetspolisen, meddela föreskrifter om att
uppgifter som ska gallras enligt 2 kap. 13 §, 3 kap. 14 §, 4
kap. 14, 15, 20 och 22 §§ eller 6 kap. 7 och 12 §§
polisdatalagen (2010:361) får bevaras för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål.
Förordning (2015:450).
Övriga bestämmelser
28 § Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får för sina
respektive verksamhetsområden meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställighet av polisdatalagen
(2010:361) och denna förordning. Förordning (2014:1181).
29 § Innan Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen meddelar
föreskrifter med stöd av denna förordning i frågor som berör
särskilda risker för intrång i den personliga integriteten
ska myndigheten samråda med Datainspektionen och Säkerhets-
och integritetsskyddsnämnden. Förordning (2014:1181).
Övergångsbestämmelser
2010:1155
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2012, då
polisdataförordningen (1999:81) ska upphöra att gälla.
2. I fråga om behandling av personuppgifter i en särskild
undersökning enligt 14 § första stycket 1 polisdatalagen
(1998:622), som har beslutats före den 1 mars 2012, gäller
den upphävda förordningen till utgången av år 2014.