Post 2050 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2011:211 ·
Visa register
Förordning (2011:211) om utlåning och garantier
Departement: Finansdepartementet BA ToT
Utfärdad: 2011-03-10
Ändring införd: t.om. SFS 2022:1335
Övrigt: Rättelseblad 2011:211 har iakttagits.
Ikraft: 2011-04-01 överg.best.
Förordningens tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 6
kap. 3–5 §§ budgetlagen (2011:203).
2 § Denna förordning gäller för utlåning som beslutas av
myndigheter under regeringen, om utlåningen ska finansieras
med lån i Riksgäldskontoret, och för garantier som ställs ut
av myndigheter under regeringen.
Förordningen gäller inte
1. lån som lämnas till myndigheter under regeringen,
2. lån eller garantier som utfärdas enligt lagen (2015:1017)
om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om
stabilitetsfonden,
3. den statliga insättningsgarantin enligt lagen (1995:1571)
om insättningsgaranti,
4. ersättning för förlust enligt lagen (1999:158) om
investerarskydd,
5. kapitalgarantier som lämnas till mellanstatliga eller
överstatliga finansiella institutioner,
6. ägarkapitalgarantier,
7. lån till företag i form av utvecklingskapital,
8. lån med villkor om att återbetalning ska ske i form av
intäkterna av visst projekt,
9. studielån som lämnas enligt studiestödslagen (1999:1395),
10. garantier eller lån enligt 27 kap. 1 § första stycket 1
och 2 lagen (2015:1016) om resolution, eller
11. garantier eller lån enligt 4 kap. 1 och 5 §§ lagen
(2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om återhämtning och resolution av centrala
motparter. Förordning (2022:749).
3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av
lag eller förordning eller av regeringens beslut i enskilda
fall.
Definitioner
4 § I denna förordning betyder
garantigäldenär: den för vars åtagande en garanti har
utfärdats,
garantitagare: den till vars förmån en garanti gäller,
garanti: garanti som staten ställer ut till förmån för en
garantitagare avseende ett åtagande av en garantigäldenär,
kreditgaranti: garanti som avser ett lån, och
kreditderivat: finansiellt kontrakt som har till syfte att
överföra kreditrisken avseende en låntagare eller
garantigäldenär från en part till en annan.
Beslut om utlåning och garantier
Förutsättningar
5 § En myndighet får besluta om ett lån eller ställa ut en
garanti endast när det följer av en förordning eller av
regeringens beslut i ett enskilt fall.
6 § En garanti eller ett lån får endast beviljas den som
bedöms vara redbar och kan antas ha förutsättningar att
bedriva den verksamhet som garantin eller lånet avser. En
garanti får vidare endast utfärdas om garantitagaren förväntas
kunna fullgöra sina skyldigheter enligt garantivillkoren.
En kreditgaranti får endast omfatta kapitalbelopp, ränta och
övriga kostnader för det garanterade lånet.
Låneavtal
7 § Villkoren för ett lån ska regleras genom ett låneavtal
mellan låntagaren och staten genom den myndighet som beslutar
om lånet.
Garantiavtal och särskild handling
8 § Villkoren för en garanti ska regleras genom ett avtal
mellan garantitagaren och staten, eller genom en särskild
handling till garantitagaren utställd av staten, genom den
myndighet som beslutar om garantin. Om det behövs för att
tillvarata statens rätt ska även ett avtal (motförbindelse)
ingås mellan garantigäldenären och staten.
Villkor
9 § Villkoren för lån och garantier ska utformas med hänsyn
till statens risk samt för att tillvarata statens rätt och
säkerställa behovet av kontroll och uppföljning. I syfte att
begränsa statens risk ska villkor eftersträvas som begränsar
dels möjligheten att använda lånet eller garantin för annat än
avsedda syften, dels möjligheten att i efterhand vidta
åtgärder som ökar risken eller den förväntade kostnaden för
lånet eller garantin.
Villkoren ska innehålla en skyldighet för låntagaren
respektive garantigäldenären eller garantitagaren att lämna de
uppgifter som behövs för uppföljning enligt 20 §.
Villkoren ska utformas med beaktande av bestämmelserna om
statsstöd i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUF-fördraget).
Regressrätt
10 § En myndighet som utfärdar en garanti ska säkerställa att
garantitagarens rätt mot garantigäldenären överlåts till
staten för den händelse att garantin infrias och ersättning
betalas ut.
Kreditförsäkring m.m.
11 § Avtal om kreditförsäkring, återförsäkring, kreditderivat
eller annat motsvarande instrument avseende den kreditrisk som
är förenad med ett lån eller en garanti får ingås om kostnaden
för ett sådant avtal inte överstiger kostnaden för den
förväntade förlusten.
Riskbedömning
12 § Innan ett lån, en garanti eller en särskilt avgränsad
grupp av lån eller garantier beviljas, ska en bedömning göras
av statens risk. Bedömningen ska inkludera en beräkning av den
förväntade förlusten och dokumenteras i en rapport.
Ränta och avgifter
Ränta
13 § För varje lån eller särskilt avgränsad grupp av lån ska
ränta tas ut av låntagaren som motsvarar statens
finansieringskostnad för upplåning med motsvarande löptid, med
ett räntepåslag motsvarande kostnaden för statens förväntade
förlust. Finansieringskostnaden bestäms av Riksgäldskontoret.
Garantiavgift
14 § För varje garanti eller särskilt avgränsad grupp av
garantier ska en garantiavgift tas ut som motsvarar statens
förväntade förlust. Avgiften ska tas ut av garantigäldenären
eller garantitagaren.
Statens förväntade förlust
15 § Med statens förväntade förlust för ett lån eller en
garanti avses den förlust som kan förväntas uppstå med
beaktande av sannolikheten för att låntagaren eller
garantigäldenären inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt
lånevillkoren eller om staten måste infria garantin.
Vid beräkningen av den förväntade förlusten ska förväntade
återvinningar och kostnader för indrivning av fordran och
ianspråktagande av eventuella säkerheter beaktas.
Statsstödsregler
16 § Om det krävs till följd av bestämmelserna om statligt
stöd i artikel 107 i EUF-fördraget, får räntan eller avgiften
sättas högre än vad som anges i 13 och 14 §§.
Administrativ avgift
17 § Utöver vad som följer av 13 och 14 §§ ska en
administrativ avgift tas ut av låntagaren respektive
garantigäldenären eller garantitagaren. Avgiften ska täcka
myndighetens administrationskostnader för dess lån eller
garantier. Myndigheten får ta ut avgiften samtidigt med räntan
eller garantiavgiften.
Den administrativa avgiften disponeras av myndigheten.
Kreditlöftesavgift
18 § Föregås ett lån av ett kreditlöfte ska den myndighet som
beslutar om lånet ta ut en avgift av låntagaren, om det krävs
till följd av bestämmelserna om statligt stöd i artikel 107 i
EUF-fördraget.
Den del av avgiften som motsvarar myndighetens kostnader för
uttag av avgiften disponeras av myndigheten. Resterande del av
avgiften ska redovisas mot en inkomsttitel på statens budget.
Gemensamma bestämmelser
19 § Storleken på den ränta och de avgifter myndigheten ska ta
ut enligt denna förordning bestäms av den myndighet som
beviljar lånet eller garantin. Räntan och avgifternas storlek
ska framgå av låne- eller garantivillkoren.
Den del av räntan eller garantiavgiften som överstiger
kostnaden för den förväntade förlusten ska redovisas mot en
inkomsttitel på statens budget.
Uppföljning och bevakning
20 § En myndighet som enligt 24 § förvaltar lån eller
garantier ska löpande följa upp och bevaka statens rätt
avseende dessa. Myndigheten ska löpande göra bedömningar av
utestående fordringar och risken för skadefall.
21 § Endast den myndighet som enligt 24 § förvaltar en garanti
eller ett lån får ansöka om företagsrekonstruktion, avbryta
indrivning, ansöka om konkurs, godta ett förslag om ackord
eller ett förslag till rekonstruktionsplan under
företagsrekonstruktion, eller efterskänka statens fordran
avseende lånet eller garantin.
En myndighet som förvaltar en garanti eller ett lån är
undantagen från samrådsskyldigheten i 19 § förordningen
(1993:1138) om hantering av statliga fordringar i frågor som
rör en sådan garanti eller ett sådant lån.
Förordning (2022:1335).
Garanti- och kreditreserv
22 § Varje myndighet som beviljar lån eller garantier enligt
denna förordning ska ha en garanti- eller kreditreserv för att
täcka de förväntade förluster som kan uppstå med anledning av
lämnade lån och garantier. En garanti- eller kreditreserv får
endast belastas med konstaterade förluster avseende lån och
infriade garantier som hör till reserven. Konstaterade
förluster inkluderar kostnader för indrivning och
ianspråktagande av säkerheter.
Till en garanti- eller kreditreserv ska det kopplas en kredit
i Riksgäldskontoret som ska användas för att täcka de
förluster som lånen eller garantierna kan ge upphov till.
Regeringen beslutar för varje reserv om krediten och dess
storlek.
23 § Till en garanti- eller kreditreserv ska följande medel
föras:
1. den del av garantiavgifter och räntor som motsvarar
statens förväntade förlust,
2. anslagsmedel som regeringen tilldelat myndigheten för att
täcka statens förväntade förlust avseende ett lån eller en
garanti,
3. återvinningar avseende lån eller garantier, och
4. medel hänförliga till inlösen eller avyttring av
säkerheter.
En garanti- eller kreditreserv förvaltas av den myndighet som
enligt 24 § förvaltar de lån eller garantier som hör till
garanti- eller kreditreserven. En garanti- eller kreditreserv
ska placeras på ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret.
Placeringen ska ske på ett avistakonto eller med en löptid
som motsvarar de garantier och lån som hör till reserven.
Förordning (2017:1095).
Förvaltning av utställda lån och garantier
24 § Ett lån eller en garanti förvaltas av den myndighet som
har beslutat om lånet eller garantin.
25 § Myndigheten ska i enlighet med förordningen (2000:605) om
årsredovisning och budgetunderlag redovisa de garantier och
lån som den förvaltar och löpande göra avsättningar för
förväntade förluster avseende dessa.
Uppgiftsskyldighet
26 § En myndighet som enligt 24 § förvaltar lån eller
garantier ska senast den 15 februari varje år till
Riksgäldskontoret redovisa
1. hur myndigheten har utnyttjat de låne- eller garantiramar
som regeringen har beslutat om,
2. vilka tillgångar som finns i garanti- respektive
utlåningsverksamheten, samt
3. förväntade förluster och väsentliga risker avseende
utestående lån och garantier.
Redovisningen ska motsvara det underlag Riksgäldskontoret
behöver enligt 4 § förordningen (2011:231) om underlag för
årsredovisning för staten.
Överklagande
27 § En myndighets beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2011:211
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 i fråga
om 13–19, 22 och 23 §§ och i övrigt den 1 april 2011.
2. Garantiförordningen (1997:1006) ska upphöra att gälla den 1
april 2011.
3. Den upphävda förordningen gäller dock, med undantag för 5 §,
för garantier som utfärdats före den 1 april 2011. Vidare
gäller 12 § i den upphävda förordningen för beslut om avgifter
som fattas före utgången av 2011. Om medel hänförliga till lån
eller garantier i utländsk valuta placerats i
skuldförbindelser utfärdade före den 1 januari 2012 av privata
kreditinstitut med hög kreditvärdighet, men utan statlig
garanti, får dessa förbindelser behållas tills dess deras
löptid gått ut.
2017:1095
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för placeringar i
utländsk valuta eller skuldförbindelser som gjorts före
ikraftträdandet.