Post 1390 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
2015:417 ·
Visa register
Lag (2015:417) om arv i internationella situationer
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2015-06-25
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:239
Ikraft: 2015-08-17 överg.best.
1 kap. Lagens innehåll
Arvsförordningen
1 § I 2 kap. finns bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av
den 4 juli 2012 om behörighet, tilllämplig lag, erkännande
och verkställighet av domar samt godkännande och
verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och
om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, i den
ursprungliga lydelsen (arvsförordningen).
Den nordiska arvskonventionen
2 § I 3 kap. finns bestämmelser som delvis införlivar
konventionen den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning
(den nordiska arvskonventionen). Lag (2019:239).
Avgöranden som har meddelats i stater utanför Norden och EU
3 § I 4 kap. finns bestämmelser om erkännande och
verkställighet av avgöranden som har meddelats i stater som
varken tillämpar arvsförordningen eller är anslutna till den
nordiska arvskonventionen.
2 kap. Kompletterande bestämmelser till arvsförordningen
Kapitlets tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller för frågor om arv i internationella
situationer, om inte något annat följer av 3 eller 4 kap.
Särskild boutredningsman
2 § Om ett arv efter en person som inte hade hemvist i
Sverige ska handläggas i Sverige enligt svensk rätt och den
avlidnes egendom ska avträdas till förvaltning av
boutredningsman, ska den boutredningsman som utses inte vara
dödsbodelägare eller på annat sätt beroende av utredningen
(särskild boutredningsman).
En särskild boutredningsman ska också utses om ett arv ska
handläggas i Sverige och en boutredningsman ska utses enligt
svensk rätt, trots att utländsk rätt i övrigt tillämpas på
arvet. Detta gäller dock endast om något annat inte följer av
arvsförordningen.
Om en bouppteckning ska förrättas när en särskild
boutredningsman har utsetts enligt första eller andra
stycket, ska tiden enligt 20 kap. 1 § första stycket
ärvdabalken räknas från den tidpunkt då egendomen avträddes
till boutredningsmannens förvaltning.
Ett testamentes formella giltighet
3 § Ett testamentes formella giltighet ska bedömas enligt
denna paragraf i stället för enligt artikel 27 i
arvsförordningen.
Ett testamente ska anses giltigt till formen, om det
uppfyller formkraven i lagen på den ort där det upprättades
eller den ort där testatorn vid upprättandet eller vid sin
död hade hemvist eller var medborgare. Ett testamente som
avser fast egendom ska också anses giltigt till formen, om
det uppfyller formkraven i lagen på den ort där egendomen
finns.
Andra stycket tillämpas också på en återkallelse av
testamente. En återkallelse ska också anses giltig till
formen, om återkallelsen uppfyller formkraven i någon av de
lagar enligt vilka testamentet enligt andra stycket var
giltigt till formen.
Vid tillämpning av andra och tredje styckena ska även en ort
där testatorn enligt lagen på den orten hade domicil räknas
som testatorns hemvist.
Egendom som tillfaller Allmänna arvsfonden
4 § Om det enligt den lag som är tillämplig på arvet inte
finns någon arvinge eller testamentstagare till egendom som
finns i Sverige, ska den egendomen tillfalla Allmänna
arvsfonden.
En utländsk stat, kommun, allmän fond eller allmän inrättning
ska inte anses som en arvinge vid tillämpning av första
stycket.
Provisoriskt omhändertagande av egendom
5 § Om det finns egendom i Sverige men svensk domstol eller
annan myndighet inte är behörig att besluta om arvet, ska
socialnämnden, om det behövs, ta hand om egendomen och vidta
nödvändiga åtgärder. Dödsfallet ska anmälas till
socialnämnden av den som har egendomen i sin vård eller
annars av den som är närmast till att göra anmälan.
Socialnämnden ska överlämna egendomen till den som är behörig
att ta emot den.
Om socialnämnden inte kan överlämna egendomen till någon
enligt första stycket, ska nämnden anmäla dödsfallet till
tingsrätten. Tingsrätten ska besluta att egendomen ska
avträdas till förvaltning av en särskild boutredningsman till
dess den kan överlämnas till den som är behörig att ta emot
den.
Om egendomen är av litet värde får socialnämnden, i stället
för att anmäla dödsfallet till tingsrätten enligt andra
stycket, överlämna egendomen till en närstående till den
avlidne eller till utlandsmyndigheten för den stat som den
avlidne var medborgare i.
Beaktande av utländsk förrättning
6 § Vid boutredning eller arvskifte som görs i Sverige ska,
om svensk lag är tillämplig på arvet, beaktas vad som
tillkommit borgenär, arvinge eller testamentstagare vid
motsvarande förrättning efter den avlidne i en annan stat.
Europeiskt arvsintyg
7 § Skatteverket är behörig myndighet för utfärdande av
europeiska arvsintyg enligt arvsförordningen.
8 § Skatteverkets beslut avseende ett europeiskt arvsintyg
överklagas till tingsrätten i den ort där den avlidne hade
hemvist. Om den avlidne inte hade hemvist i Sverige,
överklagas beslutet till Stockholms tingsrätt.
Vid överklagande tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden, om inte något annat följer av
arvsförordningen.
Erkännande och verkställighet enligt arvsförordningen
9 § En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas
eller förklaras verkställbart i Sverige enligt
arvsförordningen görs till tingsrätten. Regeringen kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
vilka tingsrätter som får pröva en ansökan.
10 § En ansökan om ändring enligt arvsförordningen av ett
beslut med anledning av en ansökan enligt 9 § görs till den
tingsrätt som har meddelat beslutet.
Om en sådan ansökan görs av den som har gjort ansökan enligt
9 §, ska den ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor
från den dag då beslutet meddelades.
11 § Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 9 och
10 §§ tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden,
om inte något annat följer av arvsförordningen.
12 § Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs
avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en
svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat
följer av arvsförordningen.
13 § Om tingsrätten vid det förfarande som avses i 9 §
bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska
tingsrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad
eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap.
rättegångsbalken.
3 kap. Särskilda bestämmelser för nordiska förhållanden
Kapitlets tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller i förhållande till de stater som är
anslutna till den nordiska arvskonventionen.
Bouppteckning
2 § Om ett arv handläggs i Danmark, Finland, Island eller
Norge och det i Sverige finns egendom som hör till boet, ska
Skatteverket på begäran av dödsboförvaltningen utse en
lämplig person att förrätta bouppteckning. I bouppteckningen
ska dödsboets tillgångar i Sverige tas upp med uppgift om
värdet och sådana skulder som särskilt belastar egendomen.
Utmätning
3 § Om ett dödsbo är föremål för behandling av bobestyrer i
Danmark eller för offentligt skifte i Island eller Norge och
det finns egendom i Sverige som hör till boet, ska det som
föreskrivs i den andra statens lag om inskränkning i en
borgenärs rätt att genom utmätning få betalning ur dödsbo
tillämpas på egendomen i Sverige. Detta gäller dock inte om
det är fråga om utmätning för skatt eller allmän avgift som
påförts i Sverige. Det gäller inte heller om fordran ska tas
ut ur egendom som utgör pant eller som får hållas kvar till
säkerhet för fordran.
4 § Om egendom som avses i 2 § ska säljas exekutivt,
tillämpas vid försäljningen och fördelningen av
köpeskillingen 9 § första stycket lagen (1981:7) om verkan av
konkurs som inträffat i annat nordiskt land.
Inskrivning
5 § Bestämmelser i en annan nordisk stats lag om att
inskrivning i en fastighetsbok eller ett domstolsprotokoll
(tingslysning) utgör en förutsättning för att en rätt som
uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom
utmätning (utlegg eller utpantning) ska gälla mot dödsbo, ska
inte tillämpas i fråga om egendom som vid dödsfallet fanns i
Sverige.
Regler om var viss egendom ska anses finnas
6 § En fordran som är grundad på ett löpande skuldebrev eller
på ett annat fordringsbevis som måste visas upp för att
fordringen ska kunna krävas ut, ska vid tillämpning av
bestämmelserna i detta kapitel anses finnas där handlingen
finns. Andra fordringar ska anses finnas i den stat enligt
vars lag boutredningen ska förrättas.
Ett registrerat fartyg eller luftfartyg ska anses finnas i
den stat där det har hemort.
Domstolsbeslut om dödsboförvaltning
7 § Om en domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge har
beslutat att ett dödsbo efter en medborgare i en nordisk stat
som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge ska omhändertas av domstolen eller av arvsdomstol,
boutredningsman, testamentsexekutor eller bobestyrer, eller
att boet ska bli föremål för utredning och skifte genom
delägarnas försorg eller skiftas under medverkan av
skiftesman, ska beslutet gälla i Sverige.
Första stycket gäller endast om beslutet inte strider mot ett
avgörande som har meddelats av en domstol eller annan
myndighet som är behörig enligt arvsförordningen.
Erkännande och verkställighet
8 § I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller
förlikning från Danmark, Finland, Island eller Norge om rätt
på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt,
boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller
ansvar för den dödes skulder finns bestämmelser i lagen
(1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område. Om den lagen inte är tillämplig, ska
4 kap. tillämpas, under förutsättning att något annat inte
följer av arvsförordningen. Lag (2019:239).
9 § Har upphävts genom lag (2019:239).
10 § Har upphävst genom lag (2019:239).
4 kap. Särskilda bestämmelser om erkännande och
verkställighet av vissa utländska avgöranden
Kapitlets tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller för avgöranden som har meddelats i
stater som varken tillämpar arvsförordningen eller är
anslutna till den nordiska arvskonventionen.
Erkännande
2 § Ett avgörande om arv eller testamente av en domstol,
annan myndighet eller särskilt förordnad skiftesman som har
fått laga kraft gäller i Sverige, om avgörandet har meddelats
i en stat där den avlidne hade hemvist och det inte finns
hinder mot erkännande enligt 3 §.
3 § Det utländska avgörandet gäller inte i Sverige, om
1. avgörandet har meddelats mot en part som inte har gått i
svaromål och som inte har fått kännedom om den väckta talan i
tid för att kunna svara i saken eller mot en part som annars
inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i det
utländska förfarandet,
2. avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,
3. avgörandet strider mot ett tidigare meddelat utländskt
avgörande som gäller här,
4. det i Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, eller
5. det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den
svenska rättsordningen att erkänna avgörandet.
Verkställighet
4 § Ett utländskt domstolsavgörande som är verkställbart i
domstolslandet och som gäller i Sverige får verkställas, om
avgörandet har förklarats verkställbart här.
En ansökan om att avgörandet ska förklaras verkställbart i
Sverige görs till tingsrätten. Regeringen kan med stöd av 8
kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka
tingsrätter som får pröva en ansökan.
Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i
original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig
myndighet samt de ytterligare handlingar som tingsrätten
behöver för sin prövning. Sökanden ska samtidigt ge in en
översättning av handlingarna till svenska, om inte
tingsrätten anser att det är obehövligt.
5 § Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden.
6 § Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs
avgörandet på samma sätt som ett motsvarande svenskt
avgörande som har fått laga kraft. Ett beslut om tvångsmedel
i avgörandet ska dock inte tillämpas.
Övergångsbestämmelser
2015:417
1. Denna lag träder i kraft den 17 augusti 2015.
2. Genom lagen upphävs lagen (1937:81) om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo, lagen (1935:44) om dödsbo
efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m.m., lagen (1935:45) om kvarlåtenskap
efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge och lagen (1935:46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat
dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för frågor med
anledning av ett dödsfall som inträffat före
ikraftträdandet.