Post 1348 av 11054 träffar
                
                
            
                    SFS-nummer ·
                    2016:768 ·
                    
                        Visa register
                    
                
                
                
                    Lag (2016:768) om marin utrustning
                
                
                
                    Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
                
                
                
                    Utfärdad: 2016-06-22
                
                
                
                    Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1136
                
                
                
                    Ikraft: 2016-09-18
                
                
                Allmänna bestämmelser
Syfte
1 § Denna lag syftar till att förbättra sjösäkerheten och 
förebygga föroreningar till sjöss genom krav på hur marin 
utrustning ska vara tillverkad och kontrollerad. Lagen syftar 
också till att säkerställa den fria rörligheten för sådan 
utrustning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 
(EES).
Uttryck i lagen
2 § I denna lag betyder
1. distributör: fysisk eller juridisk person i 
leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som 
tillhandahåller marin utrustning på marknaden,
2. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens behöriga 
representant, importören och distributören,
3. EU-fartyg: fartyg som för flagg från en stat inom EES och 
som omfattas av någon av de internationella konventionerna,
4. importör: fysisk eller juridisk person som är etablerad 
inom EES och tillhandahåller marin utrustning från ett 
tredjeland på EES-marknaden,
5. internationella konventioner: följande konventioner, samt 
därtill hörande protokoll och koder med obligatorisk 
tillämpning, som antagits under överinseende av 
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och som trätt i 
kraft och fastställer särskilda krav för flaggstatens 
godkännande av utrustning avsedd att placeras ombord på 
fartyg:
– 1972 års konvention om internationella regler till 
förhindrande av kollisioner till sjöss (COLREG),
– 1973 års internationella konvention till förhindrande av 
förorening från fartyg (MARPOL),
–  1974 års konvention om säkerheten för människoliv till 
sjöss (SOLAS),
6. marin utrustning: utrustning som avses i 3 §, 
7. tillbakadragande: åtgärd för att förhindra att marin 
utrustning i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden,
8. tillhandahållande på marknaden: all tillförsel av marin 
utrustning på EES-marknaden i samband med kommersiell 
verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt,
9. tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar 
eller som låter konstruera eller tillverka marin utrustning 
och saluför denna utrustning, i eget namn eller under eget 
varumärke,
10. utsläppande på marknaden: första gången då marin 
utrustning görs tillgänglig på EES-marknaden,
11. återkallelse: åtgärd för att dra tillbaka marin 
utrustning som redan har placerats ombord på EU-fartyg eller 
inköpts i avsikt att placeras ombord på sådana fartyg.
Tillämpningsområde
3 § Denna lag gäller för utrustning som är placerad eller är 
avsedd att placeras på ett EU-fartyg, om det enligt de 
internationella konventionerna krävs att den stat vars flagga 
fartyget för godkänner utrustningen.
Krav på marin utrustning
Allmänna krav
4 § Marin utrustning ska uppfylla de krav som framgår av 
direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av 
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 
juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets 
direktiv 96/98/EG och av föreskrifter som har meddelats med 
stöd av andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om tillfälliga krav på marin 
utrustning.
Utrustning ombord på EU-fartyg
5 § Marin utrustning ska uppfylla de krav som gäller vid den 
tidpunkt då utrustningen placeras ombord på ett EU-fartyg, om 
inte annat följer av direkt tillämpliga rättsakter som har 
meddelats med stöd av direktiv 2014/90/EU.
Likvärdiga krav
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
får för marin utrustning ombord på fartyg som tidigare inte 
har varit EU-fartyg meddela föreskrifter om krav på sådan 
utrustning och om krav på certifikat som visar att 
utrustningen uppfyller de kraven.
Undantag
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
får meddela föreskrifter om undantag från kraven i denna lag 
eller i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen och om 
krav på certifikat som visar att den marina utrustningen har 
beviljats undantag. Den myndighet som regeringen bestämmer 
får vidare i enskilda fall besluta om sådana undantag och 
utfärda certifikat som visar att utrustningen har beviljats 
undantag.
Skyldigheter för ekonomiska aktörer
Teknisk dokumentation och bedömning av överensstämmelse 
m.m.
8 § Tillverkaren ska utarbeta teknisk dokumentation 
avseende den marina utrustningen och se till att det görs en 
bedömning av om utrustningen stämmer överens med kraven 
enligt 4 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om teknisk dokumentation och om 
förfarandet vid bedömning av överensstämmelse. 
9 § Vid serietillverkning av marin utrustning ska 
tillverkaren se till att det finns rutiner som säkerställer 
att utrustningen fortsätter att överensstämma med kraven 
enligt 4 §. Om det är nödvändigt, ska tillverkaren se till 
att en ny bedömning av överensstämmelse utförs.
EU-försäkran om överensstämmelse
10 § Om bedömningen av överensstämmelse visar att den marina 
utrustningen uppfyller kraven enligt 4 § ska tillverkaren 
upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse. Tillverkaren 
ansvarar därmed för att utrustningen överensstämmer med 
kraven.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om EU-försäkran om överensstämmelse. 
Rattmärke
11 § Om bedömningen av överensstämmelse visar att den marina 
utrustningen uppfyller kraven enligt 4 § ska tillverkaren 
förse utrustningen med ett märke (rattmärke), om inte annat 
följer av föreskrifter meddelade med stöd av 12 §. Endast 
marin utrustning som uppfyller kraven får förses med 
rattmärke.
Bestämmelserna i artikel 30.1 och 30.3-30.5 i 
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av 
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av 
förordning (EEG) nr 339/93 ska tillämpas på rattmärket. Varje 
hänvisning till CE-märkningen i den artikeln ska betraktas som 
en hänvisning till rattmärket. Lag (2021:680).
Elektroniskt rattmärke
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
får meddela föreskrifter om elektronisk märkning av marin 
utrustning.
Spårbarhetsmärkning av marin utrustning och tillhandahållande 
av dokumentation och information
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
får meddela föreskrifter om spårbarhetsmärkning av marin 
utrustning och om tillhandahållande av bruksanvisningar och 
annan dokumentation och information. 
Åtgärder vid bristande överensstämmelse
14 § En tillverkare som anser eller har skäl att tro att 
marin utrustning som tillverkaren har försett med rattmärket 
inte överensstämmer med kraven enligt 4 § ska omedelbart 
vidta de åtgärder som krävs för att få utrustningen att 
överensstämma med kraven eller om så är lämpligt dra tillbaka 
eller återkalla den från marknaden. 
Om den marina utrustningen utgör en risk ska tillverkaren 
omedelbart underrätta behöriga marknadskontrollmyndigheter.
Överlåtelse och övertagande av skyldigheter
Behörig representant
15 § Om tillverkaren inte har någon verksamhet lokaliserad i 
territoriet i någon EES-stat ska tillverkaren genom skriftlig 
fullmakt utse en behörig representant. Den behöriga 
representanten ska vara etablerad inom EES.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om
1. de krav som den skriftliga fullmakten ska uppfylla, och
2. de uppgifter som den behöriga representanten ska utföra.
Importörer och distributörer
16 § Om en importör eller en distributör i eget namn eller 
under eget varumärke släpper ut marin utrustning på marknaden 
eller placerar marin utrustning ombord på ett EU-fartyg, 
övertar importören eller distributören tillverkarens 
skyldigheter enligt denna lag, föreskrifter meddelade i 
anslutning till lagen och direkt tillämpliga rättsakter som 
har meddelats med stöd av direktiv 2014/90/EU. Detsamma 
gäller för en importör eller distributör som ändrar marin 
utrustning som redan släppts ut på marknaden på ett sådant 
sätt att överensstämmelsen med kraven enligt 4 § kan 
påverkas.
Marknadskontroll och övrig tillsyn
Marknadskontroll- och tillsynsmyndigheter
17 § Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som 
ska utöva marknadskontroll av marin utrustning och i övrigt 
utöva tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har 
meddelats i anslutning till lagen följs.
Bestämmelser om marknadskontroll finns i Europaparlamentets 
och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om 
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om 
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) 
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter om marknadskontroll och övrig tillsyn.
Lag (2021:680).
17 a § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 
har marknadskontrollmyndigheten befogenhet 
1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska 
aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data 
eller uppgifter, 
2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på 
plats och fysiska kontroller av produkter, 
3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark 
eller transportmedel,
4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget 
initiativ,
5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska 
vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande 
överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk, 
6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,
7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och 
demontera varuprover, och
8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett 
onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller 
att åtkomsten ska begränsas.
Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under 
dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med 
kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den 
ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold 
identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går 
förlorat.
Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om 
databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller 
yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska 
marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet 
som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1136).
Hjälp från Polismyndigheten
18 § På begäran av en marknadskontrollmyndighet ska 
Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs när myndigheten 
vidtar åtgärder enligt 17 a §, om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att 
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda 
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver 
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2021:680).
Förelägganden
19 § Den myndighet som utför marknadskontroll och övrig 
tillsyn får besluta de förelägganden som behövs och i övrigt 
vidta de åtgärder som behövs 
1. för att denna lag, föreskrifter som har meddelats i 
anslutning till lagen, direkt tillämpliga rättsakter som har 
meddelats med stöd av direktiv 2014/90/EU och förordning (EU) 
2019/1020 ska följas,
2. om marin utrustning som uppfyller kraven enligt denna lag 
och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen ändå 
utgör en risk för sjösäkerheten, hälsan eller miljön.
Lag (2022:1136).
20 § Ett beslut enligt 17 a eller 19 § ska förenas med vite, 
om det inte av särskilda skäl är obehövligt. 
Lag (2021:680).
21 § Den myndighet som utför marknadskontroll och övrig 
tillsyn får, när den fattar beslut enligt 17 a eller 19 §, 
bestämma att beslutet ska gälla omedelbart. Lag (2021:680).
Avgifter 
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
får meddela föreskrifter om avgifter för ärendehandläggning, 
marknadskontroll och övrig tillsyn enligt denna lag och enligt 
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa 
föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan 
närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för 
marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får 
meddelas. Lag (2022:1136).
Sanktionsavgift 
23 § En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en 
sanktionsavgift, om den ekonomiska aktören eller någon som har 
handlat på den ekonomiska aktörens vägnar uppsåtligen eller av 
oaktsamhet har brutit mot 
1. 10 eller 11 § eller mot föreskrifter meddelade i anslutning 
till dessa bestämmelser, 
2. föreskrifter meddelade med stöd av 6, 7, 12 eller 13 §, 
eller 
3. beslut meddelade med stöd av 7 § andra meningen.
Sanktionsavgift får inte åläggas någon för att denne inte har 
följt ett föreläggande som har förenats med vite.
I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 
39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Lag (2022:1136).
Tystnadsplikt
24 § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller 
marknadskontroll eller övrig tillsyn enligt denna lag får 
inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta 
om någons affärs- eller driftsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och 
sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Överklagande 
25 § Beslut enligt denna lag och enligt föreskrifter 
meddelade med stöd av lagen får överklagas till allmän 
förvaltningsdomstol. 
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
                