Post 1186 av 10923 träffar
SFS-nummer ·
2016:946 ·
Visa register
Förordning (2016:946) om vissa identitetskontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 2016-11-02
Ikraft: 2016-11-04
Tidsbegränsad: 2017-02-04
Förordningens innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om vissa
identitetskontroller som ska utföras vid allvarlig fara för
den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet, i
syfte att upprätthålla lag och ordning och skydda nationell
säkerhet.
Förordningen är meddelad med stöd av 3 och 4 §§ lagen
(2015:1073) om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den
allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.
Uttryck i förordningen
2 § I denna förordning avses med
1. buss: detsamma som i 2 § lagen (2001:559) om
vägtrafikdefinitioner,
2. passagerarfartyg: detsamma som i 1 kap. 3 §
fartygssäkerhetslagen (2003:364), och
3. transportör: den som faktiskt utför en transport av
passagerare med buss, tåg eller passagerarfartyg, oavsett om
denne har ingått avtalet om transporten med resenären eller
inte.
Transportörers skyldighet
3 § En transportör ska kontrollera att de passagerare som
transportören med buss eller tåg transporterar till Sverige
från Danmark innehar en giltig identitetshandling med
fotografi. Kravet att inneha en giltig identitetshandling med
fotografi gäller inte för personer under 18 år som reser i
sällskap med förälder som kan uppvisa en giltig
identitetshandling med fotografi.
Första stycket gäller även för transporter med
passagerarfartyg som genomför resor som är 20 nautiska mil
eller kortare.
Kontroll av transportörens skyldighet
4 § Polismyndigheten ska kontrollera att transportören har
fullgjort sin skyldighet enligt 3 §. Tullverket och
Kustbevakningen ska på begäran bistå Polismyndigheten vid en
sådan kontroll.
Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ska
underrätta Transportstyrelsen om överträdelser av 3 § som de
upptäcker i samband med kontroller enligt första stycket.
Sanktionsavgift
5 § En sanktionsavgift ska tas ut av transportören om denne
vid en kontroll enligt 4 § inte kan visa att den har
fullgjort sina skyldigheter enligt 3 §.
6 § Sanktionsavgiften är 50 000 kronor per
transporttillfälle.
7 § Transportstyrelsen prövar frågor om sanktionsavgift
enligt denna förordning.
En sanktionsavgift får endast beslutas om den som anspråket
riktar sig mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år
från det att förutsättningarna enligt 5 § att ta ut en avgift
är uppfyllda.
Transportstyrelsen får besluta att sätta ned eller avstå från
att ta ut en sanktionsavgift om det finns särskilda skäl för
det.
8 § Sanktionsavgiften tillfaller staten.
9 § En sanktionsavgift ska betalas till Transportstyrelsen
inom trettio dagar från det att beslutet om att ta ut
avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som
anges i beslutet.
Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i
första stycket, ska Transportstyrelsen lämna den obetalda
avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Vid indrivning får verkställighet ske enligt
utsökningsbalken.
En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte
har verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga
kraft.
Förskott för vissa transportörer som inte har hemvist i
Sverige
10 § Om en transport som avses i 3 § har utförts med buss och
den transportör som en sanktionsavgift ska tas ut av inte har
hemvist i Sverige, ska en tjänsteman vid Polismyndigheten
eller Tullverket vid kontroll enligt 4 § besluta om förskott
för sanktionsavgiften. Förskott behöver dock inte beslutas om
det finns synnerliga skäl för det.
Förskottet ska betalas till Polismyndigheten.
11 § Om ett förskott har beslutats och det inte betalas
omedelbart i samband med kontrollen, ska en tjänsteman vid
Polismyndigheten eller Tullverket besluta att bussen inte får
fortsätta färden. Ett sådant beslut behöver dock inte fattas
om det finns särskilda skäl för det.
Ett beslut om att bussen inte får fortsätta färden gäller
tills förskottet har betalats eller, om sanktionsavgift
tagits ut slutligt utan att förskottet har betalats, tills
sanktionsavgiften har betalats.
Om bussen får fortsätta färden, ska tjänstemannen överlämna
ett inbetalningskort på förskottssumman till föraren av
bussen.
12 § Ett beslut om förskott eller om att en buss inte får
fortsätta färden ska skyndsamt underställas
Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska
omedelbart pröva om beslutet ska bestå.
Om ett beslut om att en buss inte får fortsätta färden består
efter prövningen enligt första stycket, ska
Transportstyrelsen handlägga ärendet om sanktionsavgift utan
dröjsmål.
13 § Transportstyrelsen får besluta att helt eller delvis
sätta ned ett förskott som har beslutats för en
sanktionsavgift.
Transportstyrelsen får upphäva ett beslut om att färden inte
får fortsätta, om det finns synnerliga skäl för det.
Första och andra stycket gäller även när ärendet om
sanktionsavgift prövas slutligt.
14 § Om Transportstyrelsen beslutar att sätta ned eller avstå
från att ta ut någon sanktionsavgift, ska det överskjutande
beloppet av betalat förskott återbetalas.
Bemyndiganden
15 § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om att kravet
i 3 § första stycket att inneha en giltig identitetshandling
med fotografi inte gäller för vissa specificerade grupper av
personer under 18 år som reser i sällskap med en person som
är 18 år eller äldre som ska ha uppsikt över gruppen och som
kan uppvisa en giltig identitetshandling med fotografi.
16 § Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
1. kontroll enligt 4 §,
2. förskott för sanktionsavgifter, och
3. beslut att en buss inte får fortsätta färden.
Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
sanktionsavgifter i övrigt.
Överklagande
17 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut
än beslut enligt 7 § om sanktionsavgifter får dock inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2016:946
1. Denna förordning träder i kraft den 4 november 2016.
2. Förordningen upphör att gälla den 4 februari 2017.
3. Trots punkt 2 gäller förordningen fortfarande för ärenden
eller mål om kontroll eller sanktionsavgift som har inletts
innan denna förordning upphörde att gälla.