Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § I denna förordning finns det bestämmelser om utbildning som ger grundläggande eller särskild behörighet för högskoleutbildning eller som är högskoleintroducerande. Utbildningen får anordnas av statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434). Med högskolor avses i denna förordning både universitet och högskolor. Utbildningens syfte 2 § Utbildning enligt denna förordning ska anordnas i syfte att rekrytera personer till högskoleutbildning och ska avse utbildning som ger behörighet eller introduktion till högskoleutbildning som börjar på grundnivå och vänder sig till nybörjare. Utbildningens innehåll och omfattning 3 § Utbildningen får avse 1. utbildning som ger kunskaper motsvarande krav på grundläggande behörighet som är uppställda för högskoleutbildning, 2. utbildning som ger kunskaper motsvarande krav på särskild behörighet som är uppställda för vissa högskoleutbildningar, eller 3. högskoleintroducerande utbildning på grundnivå som förbereder för fortsatt högskoleutbildning. Utbildningen får innehålla en eller flera av de utbildningar som anges i första stycket enligt vad högskolan föreskriver och får sammanlagt omfatta studier under högst 40 veckor eller, i fall som anges i 4 § andra stycket, högst 60 veckor. Särskilt om utbildning som ger grundläggande behörighet 4 § Utbildning enligt 3 § första stycket 1 ska anordnas i kombination med utbildning enligt 3 § första stycket 2 eller 3. Utbildningen enligt 3 § första stycket 1 får omfatta högst 20 veckor. Om utbildning som avses i 3 § första stycket 1 eller en del av denna ska ge grundläggande behörighet i svenska eller engelska får utbildningen omfatta ytterligare högst 20 veckor. 5 § En person som har antagits till och fullgjort utbildning enligt 3 § första stycket 1, har rätt att vid samma lärosäte bli antagen till högskoleutbildning vid lärosätet. En högskola får meddela föreskrifter om vilka högskoleutbildningar som omfattas av rätten enligt första stycket. Särskilt om utbildning som ger särskild behörighet och om rätt till antagning till utbildning för vilken det krävs sådan behörighet 6 § Utbildning enligt 3 § första stycket 2 får omfatta högst 40 veckor och får anordnas om det finns ett behov på arbetsmarknaden av utbildad arbetskraft inom det område som utbildningen ger särskild behörighet för. 7 § En person som har antagits till och fullgjort utbildning enligt 3 § första stycket 2, har rätt att vid samma lärosäte bli antagen till en av de högskoleutbildningar som utbildningen ger särskild behörighet för. En högskola får meddela föreskrifter om vilka högskoleutbildningar som omfattas av rätten enligt första stycket. Särskilt om högskoleintroducerande utbildning 8 § Högskoleutbildning enligt 3 § första stycket 3 får vända sig till nybörjare och ges på grundnivå. Utbildningen får omfatta högst 30 högskolepoäng. Tillträde 9 § Tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 1 har endast den som bedöms kunna uppnå grundläggande behörighet enligt 7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen (1993:100) inom ramen för utbildningen. En högskola får meddela ytterligare föreskrifter om tillträdeskraven i första stycket. 10 § För tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 2 gäller bestämmelserna om grundläggande behörighet i 7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen (1993:100). Om utbildning enligt 3 § första stycket 2 denna förordning ska kombineras med utbildning enligt 3 § första stycket 1 räcker det för tillträde att sökanden uppfyller tillträdeskraven i 9 §. En högskola får meddela föreskrifter om att vissa krav på särskild behörighet enligt 7 kap. 8 § högskoleförordningen ställs för att bli antagen till utbildning enligt 3 § första stycket 2 denna förordning. 11 § För tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 3 gäller bestämmelserna om grundläggande behörighet i 7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen (1993:100). Om utbildning enligt 3 § första stycket 3 denna förordning ska kombineras med utbildning enligt 3 § första stycket 1 räcker det för tillträde att sökanden uppfyller tillträdeskraven i 9 §. Urval 12 § Vid urval ska högskolan ta hänsyn till de sökandes meriter. Urvalsgrunderna är 1. betyg, 2. resultat från högskoleprovet som avses i 7 kap. 20 § högskoleförordningen (1993:100), och 3. urvalsgrunder som avses i 7 kap. 23 § högskoleförordningen. Högskolan får bestämma vilka urvalsgrunder enligt andra stycket som ska användas och vilken platsfördelning som ska göras. Särskilt om samverkan med annan utbildningsanordnare 13 § Utbildning enligt 3 § första stycket 2 och 3 får samordnas med utbildning som motsvarar utbildning enligt 3 § första stycket 1 och som anordnas inom ramen för kommunal vuxenutbildning eller motsvarande. I så fall gäller 1. vad som anges i 4 § första stycket andra meningen och andra stycket för den utbildning som anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen eller motsvarande, 2. vad som anges i 3 § andra stycket om den sammanlagda utbildningens omfattning, och 3. utöver vad som gäller för behörighet och urval till utbildningen inom kommunal vuxenutbildning eller motsvarande i annan författning eller hos utbildningsanordnaren, vad som anges om behörighet i 9–11 §§ och urval i 12 §. Högskoleförordningens tillämpning 14 § Bestämmelser i 1 kap. 11, 11 a och 14 §§, 6 kap. 3, 13–18 och 20–24 §§ samt 7 kap. 33 § högskoleförordningen (1993:100) ska tillämpas på motsvarande sätt på utbildning som avses i denna förordning. I de fall som avses i 13 § denna förordning gäller vad som anges i första stycket för den studerande i fråga om den utbildning som anordnas av högskolan. Överklagande 15 § Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av en högskola överklagas: 1. beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till utbildning enligt denna förordning, 2. beslut om avslag på en studerandes begäran om att få kursbevis, och 3. beslut om att inte bevilja den som är antagen till utbildning enligt denna förordning anstånd med att påbörja eller att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll. Övergångsbestämmelser 2018:1519 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Genom förordningen upphävs a) förordningen (2007:432) om behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor, b) förordningen (2002:763) om högskoleintroducerande utbildning. 3. Förordningen tillämpas första gången vid antagning till utbildning som börjar efter utgången av juni 2019. 4. För utbildning som börjar före utgången av juni 2019 gäller dock fortfarande a) den upphävda förordningen (2007:432) om behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor, med undantag för 5 §, och b) den upphävda förordningen (2002:763) om högskoleintroducerande utbildning. 5. Den som före den 1 juli 2019 har påbörjat en utbildning enligt den upphävda förordningen (2002:763) om högskoleintroducerande utbildning, och den som dessförinnan har antagits till sådan utbildning men fått anstånd till tid därefter med att påbörja eller fortsätta utbildningen, har rätt att slutföra sin utbildning, dock längst till utgången av juni 2022. 6. Den som före den 1 juli 2019 har påbörjat en utbildning enligt den upphävda förordningen (2007:432) om behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor har rätt att slutföra sin utbildning, dock längst till utgången av juni 2022. 7. Om en studerande har antagits till en behörighetsgivande förutbildning enligt den upphävda förordningen (2007:432) om behörighetsgivande förutbildning vid universitet och högskolor utan att samtidigt ha antagits till efterföljande högskoleutbildning, har han eller hon, efter att ha fullföljt den behörighetsgivande förutbildningen, rätt att vid samma lärosäte bli antagen till en av de högskoleutbildningar som förutbildningen ger särskild behörighet för. Detta gäller under högst två år efter det att utbildningen har slutförts, dock längst till utgången av 2023.