Post 1196 av 10925 träffar
SFS-nummer ·
2016:927 ·
Visa register
Lag (2016:927) om skatteavtal mellan Sverige och Armenien
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 2016-10-19
Ändring införd: t.o.m. 2017:346
Ikraft: 2017-06-01 överg.best.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst
och på förmögenhet som Sverige och Armenien undertecknade den
9 februari 2016 ska, tillsammans med det protokoll som är
fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla som
lag här i landet. Avtalet och protokollet är avfattade på
svenska, armeniska och engelska. Den svenska och den engelska
texten framgår av bilagan till denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler ska tillämpas endast till den
del dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i
Sverige som annars skulle föreligga.
Övergångsbestämmelser
2016:927
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Lagen ska tillämpas i fråga om
a) källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den
1 januari det år som följer närmast efter den dag då lagen
träder i kraft eller senare, och
b) andra skatter på inkomst och på förmögenhet, på skatt som
tas ut för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som
följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller
senare.
Bilaga
Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken
Armeniens regering för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst
och på förmögenhet
Konungariket Sveriges regering och Republiken Armeniens
regering, som önskar ingå ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
skatter på inkomst och på förmögenhet, har kommit överens om
följande:
Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas
1. Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
2. Inkomst som förvärvas av eller genom en person vars
inkomst enligt lagstiftningen i endera avtalsslutande staten
är föremål för delägarbeskattning, ska anses förvärvad av en
person med hemvist i en av staterna till den del som
inkomsten, enligt skattelagstiftningen i denna stat,
behandlas som inkomst hos en person med hemvist i staten i
fråga.
Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på
förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess
politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.
2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla
skatter som tas ut på inkomst eller på förmögenhet i dess
helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri
inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös
eller fast egendom, samt skatter på värdestegring.
3. De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:
a) i Armenien:
1) vinstskatten,
2) inkomstskatten, och
3) egendomsskatten,
(i det följande benämnd ”armenisk skatt”);
b) i Sverige:
1) den statliga inkomstskatten,
2) kupongskatten,
3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,
4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
artister m.fl.,
5) den kommunala inkomstskatten, och
6) statlig förmögenhetsskatt,
(i det följande benämnd ”svensk skatt”).
4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i
huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet
tas ut vid sidan av eller i stället för de skatter som anges
i punkt 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna ska meddela varandra de väsentliga ändringar som
gjorts i deras skattelagstiftning.
Artikel 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid
tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven
betydelse:
a) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande
staten” avser Armenien eller Sverige, beroende på
sammanhanget,
b) ”Armenien” avser Republiken Armenien och, när uttrycket
används i geografisk betydelse, det territorium, inklusive
land, vatten, havsbotten och luftområden inom vilket
Republiken Armenien utövar sina suveräna rättigheter eller
jurisdiktion i överensstämmelse med nationell lagstiftning
och internationell rätt,
c) ”Sverige” avser Konungariket Sverige och, när uttrycket
används i geografisk betydelse, innefattar Sveriges
territorium, Sveriges territorialhav och andra havsområden
över vilka Sverige i överensstämmelse med internationell rätt
utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion,
d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan
sammanslutning,
e) ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid
beskattningen behandlas såsom juridisk person,
f) ”företag” avser bedrivandet av varje form av rörelse,
g) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den
andra avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av
person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive
företag som bedrivs av person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten,
h) ”internationell trafik” avser transport med skepp eller
luftfartyg som används av ett företag i en avtalsslutande
stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande
mellan platser i den andra avtalsslutande staten,
i) ”behörig myndighet” avser:
1) i Armenien: finansdepartementet eller dess befullmäktigade
ombud,
2) i Sverige: finansministern, dennes befullmäktigade ombud
eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig
myndighet vid tillämpningen av detta avtal,
j) ”medborgare”, i förhållande till en avtalsslutande part,
avser:
1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande
stat, och
2) juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning
som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en
avtalsslutande stat,
k) ”rörelse” innefattar utövandet av fritt yrke och annan
självständig verksamhet.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon
tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat,
varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse
som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens
lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet
tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt
tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde
framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i
denna stat.
Artikel 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person
med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt
lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av
domicil, bosättning, plats för bolagsbildning, plats för
företagsledning eller annan liknande omständighet och
innefattar också denna stat, dess offentligrättsliga organ
eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter. Detta uttryck inbegriper emellertid inte person
som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från
källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har
hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist
på följande sätt:
a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en
bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han
har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist
endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska
förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena),
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten
har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande,
anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande
vistas,
c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han
inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha
hemvist endast i den stat där han är medborgare,
d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, ska de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än
fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, ska
de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra i vilken avtalsslutande
stat personen ska anses ha sitt hemvist vid tillämpningen av
detta avtal. I avsaknad av en ömsesidig överenskommelse
mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna, ska personen inte anses ha hemvist i någondera
avtalsslutande stat i syfte att begära andra förmåner enligt
detta avtal än de som följer av artiklarna 22, 23 och 24.
Artikel 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet,
från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis
bedrivs.
2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
d) fabrik,
e) verkstad, och
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats
för utvinning av naturtillgångar.
3. Plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller
installationsverksamhet eller verksamhet som består av
övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe
endast om verksamheten pågår längre tid än nio månader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager
uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande,
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager
uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat
företags försorg,
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av
upplysningar för företaget,
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för någon kombination av verksamheter som anges i
a) till e) ovan, under förutsättning att hela den verksamhet
som bedrivs från den stadigvarande platsen för
affärsverksamhet på grund av denna kombination är av
förberedande eller biträdande art.
5. Om en person – som inte är en sådan oberoende representant
på vilken punkt 6 tillämpas – är verksam för ett företag samt
i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder
fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta
företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 –
ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet
som personen driver för företaget. Detta gäller dock inte, om
den verksamhet som personen bedriver är begränsad till sådan
som anges i punkt 4 och som, om den bedrevs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet, inte skulle göra
denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast
driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.
6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande
stat endast på den grund att företaget bedriver
affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare,
kommissionär eller annan oberoende representant, under
förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet.
7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett
bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat
(antingen från fast driftställe eller på annat sätt) medför
inte i sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för
det andra.
Artikel 6
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av
lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket
har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där
egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid
tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i
lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i
privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader,
nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som
förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller
annan användning av fast egendom.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på
inkomst av fast egendom som tillhör företag.
Artikel 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte
företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten
från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver
rörelse på nyss angivet sätt, får inkomst som är hänförlig
till det fasta driftstället i enlighet med bestämmelserna i
punkt 2 beskattas i den andra staten.
2. Vid tillämpningen av denna artikel och artikel 22 ska den
inkomst som i vardera avtalsslutande staten är hänförlig till
det fasta driftstället som avses i punkt 1 vara den inkomst
som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat,
särskilt med avseende på driftställets mellanhavanden med
andra delar av företaget, om det hade varit ett fristående
företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag
under samma eller liknande villkor, med beaktande av de
funktioner som utförts, tillgångar som använts och risker som
företaget har tagit genom det fasta driftstället och genom
andra delar av företaget.
3. I fall då en avtalsslutande stat, i enlighet med punkt 2,
justerar de inkomster som är hänförliga till ett fast
driftställe för ett företag med hemvist i en av de
avtalsslutande staterna och därmed beskattar företaget för
inkomst som har beskattats i den andra staten, ska denna
andra stat, i den utsträckning som är nödvändigt för att
undvika dubbelbeskattning av dessa inkomster, göra en
vederbörlig justering om den instämmer med den justering som
gjorts av den förstnämnda staten; om den andra avtalsslutande
staten inte instämmer ska de avtalsslutande staterna söka
undanröja eventuell dubbelbeskattning till följd av detta
genom ömsesidig överenskommelse.
4. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt
i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i
dessa artiklar inte av bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 8
Sjöfart och luftfart
1. Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat
genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell
trafik beskattas endast i denna stat.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS) men endast på den del av inkomsten som motsvarar den
andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i SAS.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som
förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag
eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då:
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags
kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen
eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande
stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller
äger del i båda dessa företags kapital, gäller följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller
finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor,
som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av
varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana
villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på
grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag,
inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.
2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett
företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed
beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra
avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den
sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit
företag i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats
mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats
mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra stat
genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som
påförts inkomsten där, om denna andra stat finner justeringen
motiverad. Vid sådan justering gäller övriga bestämmelser i
detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna överlägger vid behov med varandra.
Artikel 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får
beskattas i denna andra stat.
2. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
får emellertid beskattas även i denna stat, enligt
lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till
utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får
skatten inte överstiga:
a) 0 procent av utdelningens bruttobelopp om den som har rätt
till utdelningen är ett bolag (med undantag för
handelsbolag), förutsatt att
1) bolaget innehar minst 25 procent av det utdelande bolagets
kapital eller röstetal,
2) bolaget har haft innehavet i minst två år innan några krav
görs med hänvisning till denna bestämmelse, och
3) utdelningen är undantagen från beskattning hos det
bolaget,
b) 5 procent av utdelningens bruttobelopp om den som har rätt
till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag)
som innehar minst 10 procent av det utdelande bolagets
kapital eller röstetal,
c) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i alla andra
fall.
Denna punkt berör inte bolagets beskattning för den vinst av
vilken utdelningen betalas.
3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst
av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar,
med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra
rättigheter i bolag som enligt lagstiftningen i den stat där
det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas
på samma sätt som inkomst av aktier.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den
som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där
beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken
utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7.
5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra
stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den
mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra
stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen
betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna
andra stat, och inte heller på bolagets icke utdelade vinst
ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst,
även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt
eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra
stat.
Artikel 11
Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat får
emellertid beskattas även i denna stat, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist
i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga
5 procent av räntans bruttobelopp.
3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 beskattas ränta,
som anges i punkt 1, endast i den avtalsslutande stat där den
som har rätt till räntan har hemvist om någon av följande
förutsättningar är uppfylld:
a) den som betalar eller tar emot räntan är en avtalsslutande
stat, dess offentligrättsliga organ eller institution,
politiska underavdelning eller lokala myndighet eller
centralbanken i en avtalsslutande stat,
b) räntan betalas på grund av ett lån som beviljats eller
garanterats av AB Svensk Exportkredit (SEK),
Exportkreditnämnden (EKN), Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (SIDA), Swedfund eller av en annan
institution av offentligrättslig karaktär i någondera
avtalsslutande stat med syfte att främja export eller
utveckling.
4. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
varje slags fordran, antingen den säkerställts genom
inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför
rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket
avser särskilt inkomst av värdepapper som utfärdats av staten
och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet
agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana
värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på
grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen
av denna artikel.
5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte om
den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten
från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe,
samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7.
6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om
emellertid den person som betalar räntan, antingen denne har
hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe i samband med vilket
den skuld uppkommit för vilken räntan betalas, och räntan
belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från
den stat där det fasta driftstället är beläget.
7. Om räntebeloppet, på grund av särskilda förbindelser
mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller
mellan dem båda och annan person, med hänsyn till den fordran
för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle
ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till
räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I
sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Royalty som härrör från en avtalsslutande stat får
emellertid beskattas även i denna stat, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om den som har rätt till royaltyn har
hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte
överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.
3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje
slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet
av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt,
konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet
biograffilm och filmer eller band för radio- eller
televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig
tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av
industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte om den
som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast
driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om
vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7.
5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om
emellertid den person som betalar royaltyn, antingen denne
har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe i samband med vilket
skyldigheten att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn
belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från
den stat där det fasta driftstället är beläget.
6. Om royaltyn, på grund av särskilda förbindelser mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan
dem båda och annan person, med hänsyn till det nyttjande, den
rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna
artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
Artikel 13
Kapitalvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som
avses i artikel 6 och som är belägen i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som utgör del
av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag
i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller
vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för
sig eller tillsammans med hela företaget).
3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg
som används i internationell trafik eller lös egendom som är
hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg,
beskattas endast i denna stat.
Bestämmelserna i denna punkt tillämpas på vinst som förvärvas
av luftfartkonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men
endast på den del av vinsten som motsvarar den andel i
konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i SAS.
4. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av andelar vars värde till
mer än 50 procent, direkt eller indirekt, kan hänföras till
fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan
som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den
avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
6. Vinst på grund av avyttring av aktier eller andra
rättigheter i bolag, eller andelar i handelsbolag, som
förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i en
avtalsslutande stat och som fått hemvist i den andra
avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i
punkt 5 – beskattas i den förstnämnda staten om avyttringen
av tillgången sker vid något tillfälle under de sju år som
följer närmast efter den tidpunkt då personen upphört att ha
hemvist i den förstnämnda staten.
Artikel 14
Inkomst av anställning
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18
föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på
grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbete
utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i
denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet
beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär för arbete i den andra avtalsslutande staten, endast i
den förstnämnda staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod
eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar
under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under
beskattningsåret i fråga,
b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist
i den andra staten eller på dennes vägnar, och
c) ersättningen inte belastar fast driftställe som
arbetsgivaren har i den andra staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete som utförs ombord på skepp eller
luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag
i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om en
person med hemvist i Sverige uppbär ersättning för arbete
utfört ombord på luftfartyg som används i internationell
trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS), ska sådan ersättning beskattas endast i Sverige.
Artikel 15
Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem
i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.
Artikel 16
Artister och sportutövare
1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande
staten i egenskap av artist, såsom teater- eller
filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller
musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna
andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet som artist
eller sportutövare bedriver i denna egenskap inte tillfaller
artisten eller sportutövaren själv utan annan person, får
denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artikel 14,
beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller
sportutövaren bedriver verksamheten.
Artikel 17
Pensioner, livräntor och liknande betalningar
1. Pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen och livränta, som härrör från
en avtalsslutande stat och betalas till en person med hemvist
i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den
förstnämnda avtalsslutande staten.
2. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp,
som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en
persons livstid eller under angiven eller fastställbar
tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att
verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot
fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.
Artikel 18
Offentlig tjänst
1. a) Lön och annan liknande ersättning, med undantag för
pension, som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till
fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats,
underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i
denna stat.
b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas
emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om
arbetet utförs i denna andra stat och personen i fråga har
hemvist i denna stat och:
1) är medborgare i denna stat, eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra
arbetet.
2. Bestämmelserna i artiklarna 14, 15 och 16 tillämpas på
ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i
samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en
av dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter.
Artikel 19
Studerande
Studerande eller affärspraktikant som har eller omedelbart
före vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den
andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda
staten uteslutande för sin undervisning eller praktik,
beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för
sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, om beloppen
härrör från källa utanför denna stat.
Artikel 20
Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av
detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån
inkomsten härrör.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med
undantag av inkomst av fast egendom som avses i artikel 6
punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt
den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I
sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får
inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av
detta avtal och som härrör från den andra avtalsslutande
staten, beskattas i denna andra stat.
Artikel 21
Förmögenhet
1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i
artikel 6, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
innehar och som är belägen i den andra avtalsslutande staten
får beskattas i denna andra stat.
2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i
en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
får beskattas i denna andra stat.
3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används
i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande
stat och av lös egendom som är hänförlig till användningen av
sådana skepp och luftfartyg, beskattas endast i denna stat.
Bestämmelserna i denna punkt tillämpas på förmögenhet som ägs
av luftfartkonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men
endast på den del av förmögenheten som motsvarar den andel i
konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i SAS.
4. Alla andra slag av förmögenhet som person med hemvist i en
avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.
5. Om, i enlighet med punkt 4, rätten att beskatta
förmögenhet som innehas av person med hemvist i en
avtalsslutande stat, tillfaller endast denna stat, får denna
förmögenhet beskattas i den andra avtalsslutande staten, om
förmögenheten inte är föremål för en allmän förmögenhetsskatt
enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.
Artikel 22
Undanröjande av dubbelbeskattning
1. Beträffande Armenien ska dubbelbeskattning undvikas på
följande sätt:
a) Om en person med hemvist i Armenien förvärvar inkomst
eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i Sverige, ska Armenien:
1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som har erlagts i Sverige,
2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett
belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som har erlagts i
Sverige.
Avräkningsbeloppet ska emellertid inte i något fall överstiga
den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som
belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får
beskattas i Sverige.
b) Om i enlighet med någon av bestämmelserna i detta avtal en
person med hemvist i Armenien förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som är undantagen från beskattning i Armenien får
Armenien likväl, vid beräkningen av skatten på den personens
övriga inkomst eller förmögenhet, beakta den undantagna
inkomsten eller förmögenheten.
2. Beträffande Sverige ska dubbelbeskattning undvikas på
följande sätt:
a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som
enligt armenisk lagstiftning och i enlighet med
bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Armenien, ska
Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk
lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i
den lydelse de framledes kan få genom att ändras utan att den
allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska
skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den
armeniska skatt som erlagts på inkomsten.
b) Om en person med hemvist i Sverige erhåller inkomst som i
enlighet med detta avtal beskattas endast i Armenien, får
Sverige, vid fastställande av skattesatsen för svensk
progressiv skatt beakta den inkomst som ska beskattas endast
i Armenien.
c) Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är
utdelning från bolag med hemvist i Armenien till bolag med
hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt
bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning
som betalas till svenska bolag från bolag i utlandet.
d) Om en person med hemvist i Sverige innehar förmögenhet,
som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
Armenien, ska Sverige från skatten på denna persons
förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den
förmögenhetsskatt som erlagts i Armenien. Avräkningsbeloppet
ska emellertid inte överstiga den del av den svenska
förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som
belöper på den förmögenhet som får beskattas i Armenien.
Artikel 23
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat ska inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller
därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav
som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden,
särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad.
Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna
bestämmelse även på person som inte har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
ska i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än
beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte
medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant
personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse
eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt som medges personer med hemvist i den egna
staten.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1,
artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är
ränta, royalty och annan betalning från företag i en
avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den
beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma
villkor som betalning till person med hemvist i den
förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en
avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmande av sådant
företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som
skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en
eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, ska inte i den förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat
slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed
sammanhängande krav som annat liknande företag i den
förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och
beskaffenhet.
Artikel 24
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom
medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att det påverkar
hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa
staters interna rättsordningar, lägga fram saken för den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har
hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt
1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken ska
läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga
fick vetskap om den åtgärd som gett upphov till beskattning
som strider mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande
lösning, ska myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som
strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs
utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller
tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att
undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av detta
avtal.
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i de fall som angivits i föregående
punkter.
5. I fall då,
a) en person, i enlighet med punkt 1, har gjort en
framställan till den behöriga myndigheten i en avtalsslutande
stat med anledning av att åtgärder i den ena eller båda
avtalsslutande staterna för honom har medfört beskattning i
strid med bestämmelserna i detta avtal, och
b) de behöriga myndigheterna inte, inom tre år från anmälan
till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande
staten, kan nå en överenskommelse för att lösa frågan enligt
punkt 2,
ska, om personen begär det, kvarstående olösta frågor i
ärendet hänskjutas till skiljeförfarande. Sådana olösta
frågor ska dock inte hänskjutas till skiljeförfarande om en
domstol i någon av de avtalsslutande staterna har meddelat
ett beslut avseende dessa frågor. Skiljedomen är bindande för
båda avtalsslutande staterna och ska genomföras utan hinder
av tidsbegränsningar i dessa staters interna lagstiftning,
såvida inte en person som direkt berörs av ärendet inte
accepterar den ömsesidiga överenskommelsen som genomför
skiljedomen. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna får träffa överenskommelse om sättet att tillämpa
denna punkt.
6. a) Bestämmelserna i punkt 5 ska inte tillämpas på ärenden
som rör artikel 4 punkt 3 och inte heller på ärenden som rör
hänförande av kapital till ett fast driftställe enligt
artikel 7.
b) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5, ska ett ärende
inte hänskjutas till skiljeförfarande om de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna har överenskommit
att ärendet inte är lämpligt att avgöras genom
skiljeförfarande.
Artikel 25
Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska
utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för
administration eller verkställighet av intern lagstiftning i
fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut
för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet
av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.
2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt
punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som
upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen
i denna stat och får yppas endast för personer eller
myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan)
som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som
åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i
fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda
verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda
upplysningarna bara för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentlig rättegång eller i
domstolsavgöranden. Utan hinder av ovanstående får
upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för
andra ändamål när sådana upplysningar får användas för sådana
andra ändamål enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande
staterna och den behöriga myndigheten i den avtalsslutande
stat som lämnat upplysningarna tillåtit sådant användande.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet
för en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i
den andra avtalsslutande staten,
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt
lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna
avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande
staten,
c) lämna upplysningar som skulle röja affärs-,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre
public).
4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna
artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel
som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda
upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av
upplysningarna för sina egna beskattningsändamål.
Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna
i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en
avtalsslutande stat att vägra lämna upplysningar uteslutande
därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana
upplysningar.
5. Bestämmelserna i punkt 3 medför inte rätt för en
avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar
uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank,
annan finansiell institution, ombud, representant eller
förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt
i en person.
Artikel 26
Begränsning av förmåner
Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, ska för det
fall
a) bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen
förvärvar sina inkomster från andra stater
1) från aktiviteter sådana som bank-, sjöfarts-, finans-
eller försäkringsverksamhet, eller
2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller
liknande enhet som tillhandahåller administrativa eller andra
tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse
huvudsakligen i andra stater, och
b) sådan inkomst beskattas väsentligt lägre enligt
lagstiftningen i denna stat än inkomster från liknande
verksamhet som bedrivs inom denna stat eller genom att vara
huvudkontor, coordination centre eller liknande enhet som
tillhandahåller administrativa eller andra tjänster till en
grupp av bolag som bedriver rörelse i denna stat,
de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från eller
nedsättning av skatt inte tillämpas på inkomst som sådant
bolag förvärvar och inte heller på utdelning som betalas av
sådant bolag.
Artikel 27
Handräckning vid indrivning av skatter
1. De avtalsslutande staterna ska bistå varandra vid
indrivning av skattefordringar. Sådant bistånd begränsas inte
av artiklarna 1 och 2.
2. Med uttrycket ”skattefordran” förstås i denna artikel en
fordran på ett belopp avseende skatt av varje slag och
beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna, deras
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om denna
beskattning inte strider mot avtalet eller mot något annat
instrument till vilket de avtalsslutande staterna är parter,
samt ränta, särskilda avgifter och kostnader för indrivning
eller säkringsåtgärd som hänför sig till sådant belopp.
3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är
verkställbar enligt denna stats lagstiftning och ska betalas
av en person som enligt lagstiftningen i denna stat saknar
rätt att vid denna tidpunkt förhindra dess indrivning, ska
denna skattefordran, på begäran av den behöriga myndigheten i
denna stat, erkännas för indrivning av den behöriga
myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Denna
skattefordran ska drivas in av den andra staten enligt
bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet
och indrivning som om denna vore en av dess egna
skattefordringar.
4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat enligt dess
lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att
säkerställa indrivningen ska denna skattefordran, på begäran
av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för
vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i
den andra avtalsslutande staten. Den andra staten ska vidta
åtgärder för säkerställande av denna skattefordran enligt
bestämmelserna i dess lagstiftning som om denna vore en av
dess egna skattefordringar. Detta gäller även om
skattefordringen vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas
inte är verkställbar i den förstnämnda staten eller ska
betalas av en person som har rätt att förhindra dess
indrivning.
5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 ska en
skattefordran som erkänns av en avtalsslutande stat enligt
punkt 3 eller 4 inte i denna stat beröras av tidsfrister
eller få någon förmånsrätt som gäller för en skattefordran
enligt lagstiftningen i denna stat på grund av fordringens
art. En skattefordran som erkänts av en avtalsslutande stat
enligt punkt 3 eller 4 ska inte heller ges förmånsrätt som
gäller för denna skattefordran enligt lagstiftningen i den
andra avtalsslutande staten.
6. Förfarande som rör förekomsten, giltigheten eller beloppet
av en skattefordran i en avtalsslutande stat ska inte
anhängiggöras vid domstolar eller administrativa myndigheter
i den andra avtalsslutande staten.
7. Om, efter det att en begäran gjorts av en avtalsslutande
stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra
avtalsslutande staten drivit in och överfört skattebeloppet
till den förstnämnda staten, skattefordringen upphör att
vara
a) i fall som avses i punkt 3, en skattefordran i den
förstnämnda staten som är verkställbar enligt denna stats
lagstiftning och som gäldenären enligt lagstiftningen i denna
stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra
indrivningen av, eller
b) i fall som avses i punkt 4, en skattefordran i den
förstnämnda staten som enligt dess lagstiftning kan bli
föremål för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa
indrivningen, ska den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten utan
dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den andra
staten om detta och i enlighet med vad den andra staten
bestämmer ska den förstnämnda staten antingen vilandeförklara
eller återkalla sin begäran.
8. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för
en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna eller den andra
avtalsslutande staten,
b) vidta åtgärder som står i strid mot allmänna hänsyn (ordre
public),
c) lämna bistånd om den andra avtalsslutande staten inte
uttömt alla rimliga möjligheter till indrivning eller
säkringsåtgärder som finns tillgängliga enligt dess
lagstiftning eller administrativa praxis,
d) lämna bistånd i fall där den administrativa bördan för
denna stat uppenbart inte står i proportion till den nytta
som står att vinna för den andra avtalsslutande staten.
Artikel 28
Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer
medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat.
Artikel 29
Ikraftträdande
1. De avtalsslutande staterna ska skriftligen underrätta
varandra när de åtgärder vidtagits som enligt respektive
stats lagstiftning krävs för att detta avtal ska träda i
kraft.
2. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter det att
den sista av dessa underrättelser tagits emot och ska
därefter tillämpas
a) i fråga om källskatter, på belopp som betalas eller
tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter
den dag då avtalet träder i kraft eller senare,
b) i fråga om andra skatter på inkomst, och skatter på
förmögenhet, på skatt som påförs för beskattningsår som
börjar den 1 januari det år som följer närmast efter den dag
då avtalet träder i kraft eller senare.
Artikel 30
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en
avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på
diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom
underrättelse härom minst sex månader före utgången av något
kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att
gälla
a) i fråga om källskatter, på belopp som betalas eller
tillgodoförs den 1 januari det år som följer närmast efter
utgången av sexmånadersperioden eller senare,
b) i fråga om andra skatter på inkomst, och skatter på
förmögenhet, på skatt som påförs för beskattningsår som
börjar 1 januari det år som följer närmast efter utgången av
sexmånadersperioden eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Jerevan den 9 februari 2016, i två exemplar på
svenska, armeniska och engelska språken, vilka äger lika
vitsord. I händelse av skiljaktigheter ska den engelska
texten ha företräde.
För Konungariket Sveriges regering
Margot Wallström
För Republiken Armeniens regering
Edward Nalbandian
Protokoll
Vid tillfället för undertecknandet av avtalet, för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt
beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet mellan
Konungariket Sveriges regering och Republiken Armeniens
regering, har de avtalsslutande staterna kommit överens om
att följande bestämmelser ska utgöra en integrerande del av
avtalet:
Med hänvisning till artikel 5 punkt 4
Uttrycket ”utlämnande” innefattar inte affärslokal varifrån
försäljning sker inuti lokal som innehas för utlämnande av
varor.
Med hänvisning till artikel 7
Huruvida kostnader som belastar ett fast driftställe är
avdragsgilla eller inte avgörs av den nationella
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där det fasta
driftstället är beläget, med beaktande av bestämmelserna i
artikel 23 (Förbud mot diskriminering).
Med hänvisning till artikel 11 punkt 2
Om, efter dagen för undertecknande av detta protokoll,
Armenien och någon av de stater som, vid dagen för
undertecknandet av detta protokoll, är medlemmar i
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
ingår ett avtal som föreskriver att ränta som härrör från
Armenien ska undantas från beskattning i Armenien, eller att
sådan ränta ska beskattas i Armenien till en lägre skattesats
än den som föreskrivs i detta avtal, ska sådant undantag
eller sådan lägre skattesats gälla automatiskt på ränta som
omfattas av bestämmelserna i detta avtal. Den behöriga
myndigheten i Armenien ska utan dröjsmål underrätta den
behöriga myndigheten i Sverige när villkoren för
tillämpningen av denna punkt har uppfyllts.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Jerevan den 9 februari 2016, i två exemplar på
svenska, armeniska och engelska språken, vilka äger lika
vitsord. I händelse av skiljaktigheter ska den engelska
texten ha företräde.
För Konungariket Sveriges regering
Margot Wallström
För Republiken Armeniens regering
Edward Nalbandian
Convention between the Government of the Kingdom of Sweden
and the Government of the Republic of Armenia for the
avoidance of double taxation and the prevention of fiscal
evasion with respect to taxes on income and on capital
The Government of the Kingdom of Sweden and the Government of
the Republic of Armenia;
Desiring to conclude a Convention for the avoidance of double
taxation and the prevention of fiscal evasion with respect to
taxes on income and on capital;
Have agreed as follows:
Article 1
Persons covered
1. This Convention shall apply to persons who are residents
of one or both of the Contracting States.
2. In the case of an item of income derived by or through a
person that is fiscally transparent under the laws of either
Contracting State, such item shall be considered to be
derived by a resident of a Contracting State to the extent
that the item is treated for the purposes of the taxation law
of such State as the income of a resident.
Article 2
Taxes covered
1. This Convention shall apply to taxes on income and on
capital imposed on behalf of a Contracting State or of its
political subdivisions or local authorities, irrespective of
the manner in which they are levied.
2. There shall be regarded as taxes on income and on capital
all taxes imposed on total income, on total capital, or on
elements of income or of capital, including taxes on gains
from the alienation of movable or immovable property, as well
as taxes on capital appreciation.
3. The taxes to which the Convention shall apply are:
a) in Armenia:
(i) the profit tax;
(ii) the income tax; and
(iii) the property tax;
(hereinafter referred to as “Armenian tax”);
b) in Sweden:
(i) the national income tax (den statliga inkomstskatten);
(ii) the withholding tax on dividends (kupongskatten);
(iii) the income tax on non-residents (den särskilda
inkomstskatten för utomlands bosatta);
(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes
(den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister
m.fl.);
(v) the municipal income tax (den kommunala inkomstskatten);
and
(vi) net wealth tax (statlig förmögenhetsskatt);
(hereinafter referred to as “Swedish tax”).
4. The Convention shall apply also to any identical or
substantially similar taxes that are imposed after the date
of signature of the Convention in addition to, or in place
of, the taxes referred to in paragraph 3. The competent
authorities of the Contracting States shall notify each other
of any significant changes that have been made in their
taxation laws.
Article 3
General definitions
1. For the purposes of this Convention, unless the context
otherwise requires:
a) the terms “a Contracting State” and “the other Contracting
State” mean, as the context requires, Armenia or Sweden;
b) the term “Armenia” means the Republic of Armenia and, when
used in the geographical sense, means the territory,
including land, waters, subsoil and air spaces upon which the
Republic of Armenia exercises its sovereign rights and
jurisdiction according to national legislation and
international law;
c) the term “Sweden” means the Kingdom of Sweden and, when
used in a geographical sense, includes the national
territory, the territorial sea of Sweden as well as other
maritime areas over which Sweden in accordance with
international law exercises sovereign rights or
jurisdiction;
d) the term “person” includes an individual, a company and
any other body of persons;
e) the term “company” means any body corporate or any entity
that is treated as a body corporate for tax purposes;
f) the term “enterprise” applies to the carrying on of any
business;
g) the terms “enterprise of a Contracting State” and
“enterprise of the other Contracting State” mean respectively
an enterprise carried on by a resident of a Contracting State
and an enterprise carried on by a resident of the other
Contracting State;
h) the term “international traffic” means any transport by a
ship or aircraft operated by an enterprise of a Contracting
State, except when the ship or aircraft is operated solely
between places in the other Contracting State;
i) the term “competent authority” means:
(i) in Armenia: the Ministry of Finance or its authorised
representative,
(ii) in Sweden: the Minister of Finance, his authorized
representative or the authority which is designated as a
competent authority for the purposes of this Convention;
j) the term “national”, in relation to a Contracting State,
means:
(i) any individual possessing the nationality of that
Contracting State; and
(ii) any legal person, partnership or association deriving
its status as such from the laws in force in that Contracting
State;
k) the term “business” includes the performance of
professional services and of other activities of an
independent character.
2. As regards the application of the Convention at any time
by a Contracting State, any term not defined therein shall,
unless the context otherwise requires, have the meaning that
it has at that time under the law of that State for the
purposes of the taxes to which the Convention applies, any
meaning under the applicable tax laws of that State
prevailing over a meaning given to the term under other laws
of that State.
Article 4
Resident
1. For the purposes of this Convention, the term “resident of
a Contracting State” means any person who, under the laws of
that State, is liable to tax therein by reason of his
domicile, residence, place of incorporation, place of
management or any other criterion of a similar nature, and
also includes that State and any governmental body or agency,
political subdivision or local authority thereof. This term,
however, does not include any person who is liable to tax in
that State in respect only of income from sources in that
State or capital situated therein.
2. Where by reason of the provisions of paragraph 1 an
individual is a resident of both Contracting States, then his
status shall be determined as follows:
a) he shall be deemed to be a resident only of the State in
which he has a permanent home available to him; if he has a
permanent home available to him in both States, he shall be
deemed to be a resident only of the State with which his
personal and economic relations are closer (centre of vital
interests);
b) if the State in which he has his centre of vital interests
cannot be determined, or if he has not a permanent home
available to him in either State, he shall be deemed to be a
resident only of the State in which he has an habitual
abode;
c) if he has an habitual abode in both States or in neither
of them, he shall be deemed to be a resident only of the
State of which he is a national;
d) if he is a national of both States or of neither of them,
the competent authorities of the Contracting States shall
settle the question by mutual agreement.
3. Where by reason of the provisions of paragraph 1 a person
other than an individual is a resident of both Contracting
States, then the competent authorities of the Contracting
States shall endeavour to determine by mutual agreement the
Contracting State of which that person shall be deemed to be
a resident for the purposes of this Convention. In the
absence of a mutual agreement by the competent authorities of
the Contracting States, the person shall not be considered a
resident of either Contracting State for the purposes of
claiming any benefits provided by the Convention, except
those provided by Articles 22, 23 and 24.
Article 5
Permanent establishment
1. For the purposes of this Convention, the term “permanent
establishment” means a fixed place of business through which
the business of an enterprise is wholly or partly carried
on.
2. The term “permanent establishment” includes especially:
a) a place of management;
b) a branch;
c) an office;
d) a factory;
e) a workshop, and
f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of
extraction of natural resources.
3. A building site or construction, assembly or installation
project or supervisory activities in connection therewith
constitutes a permanent establishment only if it lasts more
than nine months.
4. Notwithstanding the preceding provisions of this Article,
the term “permanent establishment” shall be deemed not to
include:
a) the use of facilities solely for the purpose of storage,
display or delivery of goods or merchandise belonging to the
enterprise;
b) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of
storage, display or delivery;
c) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of
processing by another enterprise;
d) the maintenance of a fixed place of business solely for
the purpose of purchasing goods or merchandise or of
collecting information, for the enterprise;
e) the maintenance of a fixed place of business solely for
the purpose of carrying on, for the enterprise, any other
activity of a preparatory or auxiliary character;
f) the maintenance of a fixed place of business solely for
any combination of activities mentioned in subparagraphs a)
to e), provided that the overall activity of the fixed place
of business resulting from this combination is of a
preparatory or auxiliary character.
5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 1 and 2,
where a person – other than an agent of an independent status
to whom paragraph 6 applies – is acting on behalf of an
enterprise and has, and habitually exercises, in a
Contracting State an authority to conclude contracts in the
name of the enterprise, that enterprise shall be deemed to
have a permanent establishment in that State in respect of
any activities which that person undertakes for the
enterprise, unless the activities of such person are limited
to those mentioned in paragraph 4 which, if exercised through
a fixed place of business, would not make this fixed place of
business a permanent establishment under the provisions of
that paragraph.
6. An enterprise shall not be deemed to have a permanent
establishment in a Contracting State merely because it
carries on business in that State through a broker, general
commission agent or any other agent of an independent status,
provided that such persons are acting in the ordinary course
of their business.
7. The fact that a company which is a resident of a
Contracting State controls or is controlled by a company
which is a resident of the other Contracting State, or which
carries on business in that other State (whether through a
permanent establishment or otherwise), shall not of itself
constitute either company a permanent establishment of the
other.
Article 6
Income from immovable property
1. Income derived by a resident of a Contracting State from
immovable property (including income from agriculture or
forestry) situated in the other Contracting State may be
taxed in that other State.
2. The term “immovable property” shall have the meaning which
it has under the law of the Contracting State in which the
property in question is situated. The term shall in any case
include property accessory to immovable property, livestock
and equipment used in agriculture and forestry, rights to
which the provisions of general law respecting landed
property apply, buildings, usufruct of immovable property and
rights to variable or fixed payments as consideration for the
working of, or the right to work, mineral deposits, sources
and other natural resources; ships, boats and aircraft shall
not be regarded as immovable property.
3. The provisions of paragraph 1 shall apply to income
derived from the direct use, letting, or use in any other
form of immovable property.
4. The provisions of paragraphs 1 and 3 shall also apply to
the income from immovable property of an enterprise.
Article 7
Business profit
1. Profits of an enterprise of a Contracting State shall be
taxable only in that State unless the enterprise carries on
business in the other Contracting State through a permanent
establishment situated therein. If the enterprise carries on
business as aforesaid, the profits that are attributable to
the permanent establishment in accordance with the provisions
of paragraph 2 may be taxed in that other State.
2. For the purposes of this Article and Article 22, the
profits that are attributable in each Contracting State to
the permanent establishment referred to in paragraph 1 are
the profits it might be expected to make, in particular in
its dealings with other parts of the enterprise, if it were a
separate and independent enterprise engaged in the same or
similar activities under the same or similar conditions,
taking into account the functions performed, assets used and
risks assumed by the enterprise through the permanent
establishment and through the other parts of the
enterprise.
3. Where, in accordance with paragraph 2, a Contracting State
adjusts the profits that are attributable to a permanent
establishment of an enterprise of one of the Contracting
States and taxes accordingly profits of the enterprise that
have been charged to tax in the other State, the other
Contracting State shall, to the extent necessary to eliminate
double taxation, make an appropriate adjustment if it agrees
with the adjustment made by the first-mentioned State; if the
other Contracting State does not so agree, the Contracting
States shall endeavour to eliminate any double taxation
resulting therefrom by mutual agreement.
4. Where profits include items of income which are dealt with
separately in other Articles of this Convention, then the
provisions of those Articles shall not be affected by the
provisions of this Article.
Article 8
Shipping and air transport
1. Profits of an enterprise of a Contracting State from the
operation of ships or aircraft in international traffic shall
be taxable only in that State.
2. With respect to profits derived by the air transport
consortium Scandinavian Airlines System (SAS) the provisions
of paragraph 1 shall apply only to such part of the profits
as corresponds to the participation held in that consortium
by SAS Sverige AB, the Swedish partner of SAS.
3. The provisions of paragraph 1 shall also apply to profits
from the participation in a pool, a joint business or an
international operating agency.
Article 9
Associated enterprises
1. Where
a) an enterprise of a Contracting State participates directly
or indirectly in the management, control or capital of an
enterprise of the other Contracting State, or
b) the same persons participate directly or indirectly in the
management, control or capital of an enterprise of a
Contracting State and an enterprise of the other Contracting
State,
and in either case conditions are made or imposed between the
two enterprises in their commercial or financial relations
which differ from those which would be made between
independent enterprises, then any profits which would, but
for those conditions, have accrued to one of the enterprises,
but, by reason of those conditions, have not so accrued, may
be included in the profits of that enterprise and taxed
accordingly.
2. Where a Contracting State includes in the profits of an
enterprise of that State – and taxes accordingly – profits on
which an enterprise of the other Contracting State has been
charged to tax in that other State and the profits so
included are profits which would have accrued to the
enterprise of the first-mentioned State if the conditions
made between the two enterprises had been those which would
have been made between independent enterprises, then that
other State shall make an appropriate adjustment to the
amount of the tax charged therein on those profits, where
that other State considers the adjustment justified. In
determining such adjustment, due regard shall be had to the
other provisions of this Convention and the competent
authorities of the Contracting States shall if necessary
consult each other.
Article 10
Dividends
1. Dividends paid by a company which is a resident of a
Contracting State to a resident of the other Contracting
State may be taxed in that other State.
2. However, dividends paid by a company which is a resident
of a Contracting State may also be taxed in that State
according to the laws of that State, but if the beneficial
owner of the dividends is a resident of the other Contracting
State, the tax so charged shall not exceed:
a) 0 per cent of the gross amount of the dividends if the
beneficial owner is a company (other than a partnership),
provided that
(i) that company holds at least 25 per cent of the capital or
the voting power of the company paying the dividends;
(ii) that company has owned that holding for at least two
years prior to any claim being made under this sub-paragraph;
and
(iii) the dividends are exempt from tax in the hands of that
company;
b) 5 per cent of the gross amount of the dividends if the
beneficial owner is a company (other than a partnership)
which holds at least 10 per cent of the capital or the voting
power of the company paying the dividends;
c) 15 per cent of the gross amount of the dividends in all
other cases.
This paragraph shall not affect the taxation of the company
in respect of the profits out of which the dividends are
paid.
3. The term “dividends” as used in this Article means income
from shares or other rights, not being debt claims,
participating in profits, as well as income from other
corporate rights which is subjected to the same taxation
treatment as income from shares by the laws of the State of
which the company making the distribution is a resident.
4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if
the beneficial owner of the dividends, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other
Contracting State of which the company paying the dividends
is a resident through a permanent establishment situated
therein and the holding in respect of which the dividends are
paid is effectively connected with such permanent
establishment. In such case the provisions of Article 7 shall
apply.
5. Where a company which is a resident of a Contracting State
derives profits or income from the other Contracting State,
that other State may not impose any tax on the dividends paid
by the company, except insofar as such dividends are paid to
a resident of that other State or insofar as the holding in
respect of which the dividends are paid is effectively
connected with a permanent establishment situated in that
other State, nor subject the company's undistributed profits
to a tax on the company's undistributed profits, even if the
dividends paid or the undistributed profits consist wholly or
partly of profits or income arising in such other State.
Article 11
Interest
1. Interest arising in a Contracting State and paid to a
resident of the other Contracting State may be taxed in that
other State.
2. However, interest arising in a Contracting State may also
be taxed in that State according to the laws of that State,
but if the beneficial owner of the interest is a resident of
the other Contracting State, the tax so charged shall not
exceed 5 per cent of the gross amount of the interest.
3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2 interest,
mentioned in paragraph 1, shall be taxable only in the
Contracting State where the beneficial owner of the interest
is a resident if one of the following requirements is
fulfilled;
a) the payer or the recipient of the interest is the
Contracting State itself, a governmental body or agency, a
political subdivision or a local authority thereof or the
Central Bank of a Contracting State;
b) the interest is paid in respect of a loan granted or
guaranteed by The Swedish International Development
Cooperation Agency (SIDA), The Swedish Export Credit
Corporation (SEK), Swedfund International AB, The Swedish
Export Credits Guarantee Board (Exportkreditnämnden) or any
other institution of a public character in either Contracting
State with the objective to promote exports or development.
4. The term “interest” as used in this Article means income
from debt-claims of every kind, whether or not secured by
mortgage and whether or not carrying a right to participate
in the debtor's profits, and in particular, income from
government securities and income from bonds or debentures,
including premiums and prizes attaching to such securities,
bonds or debentures. Penalty charges for late payment shall
not be regarded as interest for the purpose of this
Article.
5. The provisions of paragraphs 1, 2 and 3 shall not apply if
the beneficial owner of the interest, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other
Contracting State in which the interest arises through a
permanent establishment situated therein and the debt-claim
in respect of which the interest is paid is effectively
connected with such permanent establishment. In such case the
provisions of Article 7 shall apply.
6. Interest shall be deemed to arise in a Contracting State
when the payer is a resident of that State. Where, however,
the person paying the interest, whether he is a resident of a
Contracting State or not, has in a Contracting State a
permanent establishment in connection with which the
indebtedness on which the interest is paid was incurred, and
such interest is borne by such permanent establishment, then
such interest shall be deemed to arise in the State in which
the permanent establishment is situated.
7. Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and
some other person, the amount of the interest, having regard
to the debt-claim for which it is paid, exceeds the amount
which would have been agreed upon by the payer and the
beneficial owner in the absence of such relationship, the
provisions of this Article shall apply only to the
last-mentioned amount. In such case, the excess part of the
payments shall remain taxable according to the laws of each
Contracting State, due regard being had to the other
provisions of this Convention.
Article 12
Royalties
1. Royalties arising in a Contracting State and paid to a
resident of the other Contracting State may be taxed in that
other State.
2. However, royalties arising in a Contracting State may also
be taxed in that State according to the laws of that State,
but if the beneficial owner of the royalty is a resident of
the other Contracting State, the tax so charged shall not
exceed 5 per cent of the gross amount of the royalties.
3. The term “royalties” as used in this Article means
payments of any kind received as a consideration for the use
of, or the right to use, any copyright of literary, artistic
or scientific work including cinematograph films and films or
tapes for radio or television broadcasting, any patent, trade
mark, design or model, plan, secret formula or process, or
for information concerning industrial, commercial or
scientific experience.
4. The provisions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if
the beneficial owner of the royalties, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other
Contracting State in which the royalties arise through a
permanent establishment situated therein and the right or
property in respect of which the royalties are paid is
effectively connected with such permanent establishment. In
such case the provisions of Article 7 shall apply.
5. Royalties shall be deemed to arise in a Contracting State
when the payer is a resident of that State. Where, however,
the person paying the royalties, whether he is a resident of
a Contracting State or not, has in a Contracting State a
permanent establishment in connection with which the
liability to pay the royalties was incurred, and such
royalties are borne by such permanent establishment, then
such royalties shall be deemed to arise in the Contracting
State in which the permanent establishment is situated.
6. Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and
some other person, the amount of the royalties, having regard
to the use, right or information for which they are paid,
exceeds the amount which would have been agreed upon by the
payer and the beneficial owner in the absence of such
relationship, the provisions of this Article shall apply only
to the last-mentioned amount. In such case, the excess part
of the payments shall remain taxable according to the laws of
each Contracting State, due regard being had to the other
provisions of this Convention.
Article 13
Capital gains
1. Gains derived by a resident of a Contracting State from
the alienation of immovable property referred to in Article 6
and situated in the other Contracting State may be taxed in
that other State.
2. Gains from the alienation of movable property forming part
of the business property of a permanent establishment which
an enterprise of a Contracting State has in the other
Contracting State, including such gains from the alienation
of such a permanent establishment (alone or with the whole
enterprise), may be taxed in that other State.
3. Gains derived by a resident of a Contracting State from
the alienation of ships or aircraft operated in international
traffic or movable property pertaining to the operation of
such ships or aircraft, shall be taxable only in that
State.
With respect to gains derived by the air transport
consortium Scandinavian Airlines System (SAS), the provisions
of this paragraph shall apply only to such part of the gains
as corresponds to the participation held in that consortium
by SAS Sverige AB, the Swedish partner of SAS.
4. Gains derived by a resident of a Contracting State from
the alienation of shares deriving more than 50 per cent of
their value directly or indirectly from immovable property
situated in the other Contracting State may be taxed in that
other State.
5. Gains from the alienation of any property other than that
referred to in paragraphs 1, 2, 3 and 4, shall be taxable
only in the Contracting State of which the alienator is a
resident.
6. Notwithstanding the provisions of paragraph 5, gains from
the alienation of shares or other rights in a company, or of
interests in a partnership, derived by an individual who has
been a resident of a Contracting State and who has become a
resident of the other Contracting State, may be taxed in the
first-mentioned State if the alienation of the property
occurs at any time during the seven years next following the
date on which the individual has ceased to be a resident of
the first-mentioned State.
Article 14
Income from employment
1. Subject to the provisions of Articles 15, 17 and 18,
salaries, wages and other similar remuneration derived by a
resident of a Contracting State in respect of an employment
shall be taxable only in that State unless the employment is
exercised in the other Contracting State. If the employment
is so exercised, such remuneration as is derived therefrom
may be taxed in that other State.
2. Notwithstanding the provisions of paragraph 1,
remuneration derived by a resident of a Contracting State in
respect of an employment exercised in the other Contracting
State shall be taxable only in the first mentioned State
if:
a) the recipient is present in the other State for a
period or periods not exceeding in the aggregate 183 days in
any twelve month period commencing or ending in the fiscal
year concerned, and
b) the remuneration is paid by, or on behalf of, an employer
who is not a resident of the other State, and
c) the remuneration is not borne by a permanent establishment
which the employer has in the other State.
3. Notwithstanding the preceding provisions of this Article,
remuneration derived in respect of an employment exercised
aboard a ship or aircraft operated in international traffic
by an enterprise of a Contracting State may be taxed in that
State. Where a resident of Sweden derives remuneration in
respect of an employment exercised aboard an aircraft
operated in international traffic by the air transport
consortium Scandinavian Airlines System (SAS), such
remuneration shall be taxable only in Sweden.
Article 15
Directors’ fees
Directors' fees and other similar payments derived by a
resident of a Contracting State in his capacity as a member
of the board of directors of a company which is a resident of
the other Contracting State may be taxed in that other
State.
Article 16
Entertainers and sportspersons
1. Notwithstanding the provisions of Article 14, income
derived by a resident of a Contracting State as an
entertainer, such as a theatre, motion picture, radio or
television artiste, or a musician, or as a sportsperson, from
that resident’s personal activities as such exercised in the
other Contracting State, may be taxed in that other State.
2. Where income in respect of personal activities exercised
by an entertainer or a sportsperson acting as such accrues
not to the entertainer or sportsperson but to another person,
that income may, notwithstanding the provisions of Article
14, be taxed in the Contracting State in which the activities
of the entertainer or sportsperson are exercised.
Article 17
Pensions, annuities and similar payments
1. Pensions and other similar remuneration, disbursements
under the Social Security legislation and annuities arising
in a Contracting State and paid to a resident of the other
Contracting State may be taxed in the first-mentioned
Contracting State.
2. The term “annuity” means a stated sum payable periodically
at stated times during life or during a specified or
ascertainable period of time under an obligation to make the
payments in return for adequate and full consideration in
money or money's worth.
Article 18
Government service
1. a) Salaries, wages and other similar remuneration, other
than a pension, paid by a Contracting State or a political
subdivision or a local authority thereof to an individual in
respect of services rendered to that State or subdivision or
authority shall be taxable only in that State.
b) However, such salaries, wages and other similar
remuneration shall be taxable only in the other Contracting
State if the services are rendered in that State and the
individual is a resident of that State who:
(i) is a national of that State; or
(ii) did not become a resident of that State solely for the
purpose of rendering the services.
2. The provisions of Articles 14, 15 and 16 shall apply to
remuneration in respect of services rendered in connection
with a business carried on by a Contracting State or a
political subdivision or a local authority thereof.
Article 19
Students
Payments which a student or business apprentice who is or was
immediately before visiting a Contracting State a resident of
the other Contracting State and who is present in the
first-mentioned State solely for the purpose of his education
or training receives for the purpose of his maintenance,
education or training shall not be taxed in that State,
provided that such payments arise from sources outside that
State.
Article 20
Other income
1. Items of income of a resident of a Contracting State,
wherever arising, not dealt with in the foregoing Articles of
this Convention shall be taxable only in that State.
2. The provisions of paragraph 1 shall not apply to income,
other than income from immovable property as defined in
paragraph 2 of Article 6, if the recipient of such income,
being a resident of a Contracting State, carries on business
in the other Contracting State through a permanent
establishment situated therein and the right or property in
respect of which the income is paid is effectively connected
with such permanent establishment. In such case the
provisions of Article 7 shall apply.
3. Notwithstanding the provisions of paragraphs 1 and 2,
items of income of a resident of a Contracting State not
dealt with in the foregoing Articles of this Convention and
arising in the other Contracting State may also be taxed in
that other State.
Article 21
Capital
1. Capital represented by immovable property referred to in
Article 6, owned by a resident of a Contracting State and
situated in the other Contracting State, may be taxed in that
other State.
2. Capital represented by movable property forming part of
the business property of a permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State has in the other
Contracting State may be taxed in that other State.
3. Capital represented by ships and aircraft operated in
international traffic by an enterprise of a Contracting State
and by movable property pertaining to the operation of such
ships and aircraft, shall be taxable only in that State.
With respect to capital owned by the air transport consortium
Scandinavian Airlines System (SAS), the provisions of this
paragraph shall apply only to such part of the capital as
corresponds to the participation held in that consortium by
SAS Sverige AB, the Swedish partner of SAS.
4. All other elements of capital of a resident of a
Contracting State shall be taxable only in that State.
5. If, pursuant to paragraph 4, the right to tax capital held
by an individual who is resident of a Contracting State, is
vested only in that State, such capital may be taxed in the
other Contracting State, where the net capital is not subject
to a general tax on net capital according to the laws of the
first-mentioned State.
Article 22
Elimination of double taxation
1. In the case of Armenia, double taxation shall be avoided
as follows:
a) Where a resident of Armenia derives income or owns capital
which, in accordance with the provisions of this Convention,
may be taxed in Sweden, Armenia shall allow:
(i) as a deduction from the tax on the income of that
resident, an amount equal to the income tax paid in Sweden;
(ii) as a deduction from the tax on the capital of that
resident, an amount equal to the capital tax paid in
Sweden.
Such deduction in either case shall not, however,
exceed that part of the income tax or capital tax, as
computed before the deduction is given, which is
attributable, as the case may be, to the income or the
capital which may be taxed in Sweden.
b) Where in accordance with any provision of this Convention,
income derived or capital owned by a resident of Armenia is
exempt from tax in Armenia, Armenia may nevertheless, in
calculating the amount of tax on the remaining income or
capital of such resident, take into account the exempted
income or capital.
2. In the case of Sweden, double taxation shall be avoided as
follows:
a) Where a resident of Sweden derives income which under the
laws of Armenia and in accordance with the provisions of this
Convention may be taxed in Armenia, Sweden shall allow –
subject to the provisions of the laws of Sweden concerning
credit for foreign tax (as it may be amended from time to
time without changing the general principle hereof) – as a
deduction from the tax on such income, an amount equal to the
Armenian tax paid in respect of such income.
b) Where a resident of Sweden derives income which, in
accordance with the provisions of this Convention, shall be
taxable only in Armenia, Sweden may, when determining the
graduated rate of Swedish tax, take into account the income
which shall be taxable only in Armenia.
c) Notwithstanding the provisions of sub-paragraph a) of this
paragraph, dividends paid by a company which is a resident of
Armenia to a company which is a resident of Sweden shall be
exempt from Swedish tax according to the provisions of
Swedish law governing the exemption of tax on dividends paid
to Swedish companies by companies abroad.
d) Where a resident of Sweden owns capital which, in
accordance with the provisions of this Convention, may be
taxed in Armenia, Sweden shall allow as a deduction from the
tax on the capital of that resident an amount equal to the
capital tax paid in Armenia. Such deduction shall not,
however, exceed that part of the Swedish capital tax, as
computed before the deduction is given, which is appropriate
to the capital which may be taxed in Armenia.
Article 23
Non-discrimination
1. Nationals of a Contracting State shall not be subjected in
the other Contracting State to any taxation or any
requirement connected therewith, which is other or more
burdensome than the taxation and connected requirements to
which nationals of that other State in the same
circumstances, in particular with respect to residence, are
or may be subjected. This provision shall, notwithstanding
the provisions of Article 1, also apply to persons who are
not residents of one or both of the Contracting States.
2. The taxation on a permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State has in the other
Contracting State shall not be less favourably levied in that
other State than the taxation levied on enterprises of that
other State carrying on the same activities. This provision
shall not be construed as obliging a Contracting State to
grant to residents of the other Contracting State any
personal allowances, reliefs and reductions for taxation
purposes on account of civil status or family
responsibilities which it grants to its own residents.
3. Except where the provisions of paragraph 1 of Article 9,
paragraph 7 of Article 11, or paragraph 6 of Article 12,
apply, interest, royalties and other disbursements paid by an
enterprise of a Contracting State to a resident of the other
Contracting State shall, for the purpose of determining the
taxable profits of such enterprise, be deductible under the
same conditions as if they had been paid to a resident of the
first-mentioned State. Similarly, any debts of an enterprise
of a Contracting State to a resident of the other Contracting
State shall, for the purpose of determining the taxable
capital of such enterprise, be deductible under the same
conditions as if they had been contracted to a resident of
the first-mentioned State.
4. Enterprises of a Contracting State, the capital of which
is wholly or partly owned or controlled, directly or
indirectly, by one or more residents of the other Contracting
State, shall not be subjected in the first-mentioned State to
any taxation or any requirement connected therewith which is
other or more burdensome than the taxation and connected
requirements to which other similar enterprises of the
first-mentioned State are or may be subjected.
5. The provisions of this Article shall, notwithstanding the
provisions of Article 2, apply to taxes of every kind and
description.
Article 24
Mutual agreement procedure
1. Where a person considers that the actions of one or both
of the Contracting States result or will result for him in
taxation not in accordance with the provisions of this
Convention, he may, irrespective of the remedies provided by
the domestic law of those States, present his case to the
competent authority of the Contracting State of which he is a
resident or, if his case comes under paragraph 1 of Article
23, to that of the Contracting State of which he is a
national. The case must be presented within three years from
the first notification of the action resulting in taxation
not in accordance with the provisions of the Convention.
2. The competent authority shall endeavour, if the objection
appears to it to be justified and if it is not itself able to
arrive at a satisfactory solution, to resolve the case by
mutual agreement with the competent authority of the other
Contracting State, with a view to the avoidance of taxation
which is not in accordance with the Convention. Any agreement
reached shall be implemented notwithstanding any time limits
in the domestic law of the Contracting States.
3. The competent authorities of the Contracting States shall
endeavour to resolve by mutual agreement any difficulties or
doubts arising as to the interpretation or application of the
Convention. They may also consult together for the
elimination of double taxation in cases not provided for in
the Convention.
4. The competent authorities of the Contracting States may
communicate with each other directly for the purpose of
reaching an agreement in the sense of the preceding
paragraphs.
5. Where,
a) under paragraph 1, a person has presented a case to the
competent authority of a Contracting State on the basis that
the actions of one or both of the Contracting States have
resulted for that person in taxation not in accordance with
the provisions of this Convention, and
b) the competent authorities are unable to reach an agreement
to resolve that case pursuant to paragraph 2 within three
years from the presentation of the case to the competent
authority of the other Contracting State,
any unresolved issues arising from the case shall be
submitted to arbitration if the person so requests. These
unresolved issues shall not, however, be submitted to
arbitration if a decision on these issues has already been
rendered by a court or administrative tribunal of either
State. Unless a person directly affected by the case does not
accept the mutual agreement that implements the arbitration
decision, that decision shall be binding on both Contracting
States and shall be implemented notwithstanding any time
limits in the domestic laws of these States. The competent
authorities of the Contracting States may by mutual agreement
settle the mode of application of this paragraph.
6. a) The provisions of paragraph 5 shall not apply to cases
falling within paragraph 3 of Article 4 or to issues
concerning the attribution of capital to a permanent
establishment under Article 7.
b) Notwithstanding the provisions of paragraph 5, a case
shall not be submitted to arbitration if the competent
authorities of both Contracting States have agreed that the
case is not suitable for resolution through arbitration.
Article 25
Exchange of information
1. The competent authorities of the Contracting States shall
exchange such information as is foreseeably relevant for
carrying out the provisions of this Convention or to the
administration or enforcement of the domestic laws concerning
taxes of every kind and description imposed on behalf of the
Contracting States, or of their political subdivisions or
local authorities, insofar as the taxation thereunder is not
contrary to the Convention. The exchange of information is
not restricted by Articles 1 and 2.
2. Any information received under paragraph 1 by a
Contracting State shall be treated as secret in the same
manner as information obtained under the domestic laws of
that State and shall be disclosed only to persons or
authorities (including courts and administrative bodies)
concerned with the assessment or collection of, the
enforcement or prosecution in respect of, the determination
of appeals in relation to the taxes referred to in paragraph
1, or the oversight of the above. Such persons or authorities
shall use the information only for such purposes. They may
disclose the information in public court proceedings or in
judicial decisions. Notwithstanding the foregoing,
information received by a Contracting State may be used for
other purposes when such information may be used for such
other purposes under the laws of both States and the
competent authority of the supplying State authorises such
use.
3. In no case shall the provisions of paragraphs 1 and 2 be
construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:
a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;
b) to supply information which is not obtainable under the
laws or in the normal course of the administration of that or
of the other Contracting State;
c) to supply information which would disclose any trade,
business, industrial, commercial or professional secret or
trade process, or information, the disclosure of which would
be contrary to public policy (ordre public).
4. If information is requested by a Contracting State in
accordance with this Article, the other Contracting State
shall use its information gathering measures to obtain the
requested information, even though that other State may not
need such information for its own tax purposes. The
obligation contained in the preceding sentence is subject to
the limitations of paragraph 3 but in no case shall such
limitations be construed to permit a Contracting State to
decline to supply information solely because it has no
domestic interest in such information.
5. In no case shall the provisions of paragraph 3 be
construed to permit a Contracting State to decline to supply
information solely because the information is held by a bank,
other financial institution, nominee or person acting in an
agency or a fiduciary capacity or because it relates to
ownership interests in a person.
Article 26
Limitations of benefits
Notwithstanding any other provisions of this Convention,
where
a) a company that is a resident of a Contracting State
derives its income primarily from other States
(i) from activities such as banking, shipping, financing or
insurance or
(ii) from being the headquarters, co-ordination centre or
similar entity providing administrative services or other
support to a group of companies which carry on business
primarily in other States; and
b) such income would bear a significantly lower tax under the
laws of that State than income from similar activities
carried out within that State or from being the headquarters,
co-ordination centre or similar entity providing
administrative services or other support to a group of
companies which carry on business in that State, as the case
may be,
any provisions of this Convention conferring an exemption or
a reduction of tax shall not apply to the income of such
company and to the dividends paid by such company.
Article 27
Assistance in the collection of taxes
1. The Contracting States shall lend assistance to each other
in the collection of revenue claims. This assistance is not
restricted by Articles 1 and 2.
2. The term “revenue claim” as used in this Article means an
amount owed in respect of taxes of every kind and description
imposed on behalf of the Contracting States, or of their
political subdivisions or local authorities, insofar as the
taxation thereunder is not contrary to this Convention or any
other instrument to which the Contracting States are parties,
as well as interest, administrative penalties and costs of
collection or conservancy related to such amount.
3. When a revenue claim of a Contracting State is enforceable
under the laws of that State and is owed by a person who, at
that time, cannot, under the laws of that State, prevent its
collection, that revenue claim shall, at the request of the
competent authority of that State, be accepted for purposes
of collection by the competent authority of the other
Contracting State. That revenue claim shall be collected by
that other State in accordance with the provisions of its
laws applicable to the enforcement and collection of its own
taxes as if the revenue claim were a revenue claim of that
other State.
4. When a revenue claim of a Contracting State is a claim in
respect of which that State may, under its law, take measures
of conservancy with a view to ensure its collection, that
revenue claim shall, at the request of the competent
authority of that State, be accepted for purposes of taking
measures of conservancy by the competent authority of the
other Contracting State. That other State shall take measures
of conservancy in respect of that revenue claim in accordance
with the provisions of its laws as if the revenue claim were
a revenue claim of that other State even if, at the time when
such measures are applied, the revenue claim is not
enforceable in the first-mentioned State or is owed by a
person who has a right to prevent its collection.
5. Notwithstanding the provisions of paragraphs 3 and 4, a
revenue claim accepted by a Contracting State for purposes of
paragraph 3 or 4 shall not, in that State, be subject to the
time limits or accorded any priority applicable to a revenue
claim under the laws of that State by reason of its nature as
such. In addition, a revenue claim accepted by a Contracting
State for the purposes of paragraph 3 or 4 shall not, in that
State, have any priority applicable to that revenue claim
under the laws of the other Contracting State.
6. Proceedings with respect to the existence, validity or the
amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be
brought before the courts or administrative bodies of the
other Contracting State.
7. Where, at any time after a request has been made by a
Contracting State under paragraph 3 or 4 and before the other
Contracting State has collected and remitted the relevant
revenue claim to the first-mentioned State, the relevant
revenue claim ceases to be
a) in the case of a request under paragraph 3, a revenue
claim of the first-mentioned State that is enforceable under
the laws of that State and is owed by a person who, at that
time, cannot, under the laws of that State, prevent its
collection, or
b) in the case of a request under paragraph 4, a revenue
claim of the first-mentioned State in respect of which that
State may, under its laws, take measures of conservancy with
a view to ensure its collection
the competent authority of the first-mentioned State shall
promptly notify the competent authority of the other State of
that fact and, at the option of the other State, the
first-mentioned State shall either suspend or withdraw its
request.
8. In no case shall the provisions of this Article be
construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:
a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;
b) to carry out measures which would be contrary to public
policy (ordre public);
c) to provide assistance if the other Contracting State has
not pursued all reasonable measures of collection or
conservancy, as the case may be, available under its laws or
administrative practice;
d) to provide assistance in those cases where the
administrative burden for that State is clearly
disproportionate to the benefit to be derived by the other
Contracting State.
Article 28
Members of diplomatic missions and consular posts
Nothing in this Convention shall affect the fiscal privileges
of members of diplomatic missions or consular posts under the
general rules of international law or under the provisions of
special agreements.
Article 29
Entry into force
1. Each of the Contracting States shall notify the other in
writing of the completion of the procedures required by its
law for the entry into force of this Convention.
2. The Convention shall enter into force on the thirtieth day
after the receipt of the later of these notifications and
shall thereupon have effect
a) in respect of taxes withheld at source, for amounts paid
or credited on or after the first day of January of the year
next following the date on which the Convention enters into
force;
b) in respect of other taxes on income, and taxes on capital,
on taxes chargeable for any tax year beginning on or after
the first day of January of the year next following the date
on which the Convention enters into force.
Article 30
Termination
This Convention shall remain in force until terminated by a
Contracting State. Either Contracting State may terminate the
Convention, through diplomatic channels, by giving written
notice of termination at least six months before the end of
any calendar year. In such case, the Convention shall cease
to have effect
a) in respect of taxes withheld at source, for amounts paid
or credited on or after the first day of January of the year
next following the end of the six month period;
b) in respect of other taxes on income, and taxes on capital,
on taxes chargeable for any tax year beginning on or after
the first day of January of the year next following the end
of the six month period.
In witness whereof the undersigned, being duly authorized
thereto, have signed this Convention.
Done at Yerevan, this 9th day of February 2016, in duplicate
in the Swedish, Armenian and English languages, all versions
being equally authentic. In case of divergence in
interpretation, the English text shall prevail.
For the Government of the Kingdom of Sweden
Margot Wallström
For the Government of the Republic of Armenia
Edward Nalbandian
Protocol
At the moment of signing the Convention for the avoidance of
double taxation and the prevention of fiscal evasion with
respect to taxes on income and on capital between the
Government of the Kingdom of Sweden and the Government of the
Republic of Armenia, the Contracting States have agreed that
the following provisions shall form an integral part of the
Convention:
With reference to paragraph 4 of Article 5
It is understood that the term “delivery” does not cover any
store engaged in sales within a facility maintained for the
delivery of goods.
With reference to Article 7
It is understood that the conditions for the deductibility of
any expenses, once attributed to a permanent establishment,
is a matter to be determined by the domestic law of the
Contracting State in which the permanent establishment is
situated, subject to the rules of Article 23
(non-discrimination).
With reference to paragraph 2 of Article 11
It is agreed that if any agreement between Armenia and one of
the current (as of the date of signature of this Protocol)
member states of the Organisation for Economic Co-operation
and Development signed after the date of signature of this
Convention provides that interest arising in Armenia shall be
exempted or taxed in Armenia at a lower rate than that which
applies in this Convention, then such exemption or lower rate
shall automatically apply to interest governed by the
provisions of this Convention. In such case, it is further
understood that the competent authority of Armenia will
inform the competent authority of Sweden without delay that
the conditions for the application of this paragraph have
been met.
In witness whereof the undersigned, being duly authorized
thereto, have signed this Convention.
Done at Yerevan, this 9th day of February 2016, in duplicate
in the Swedish, Armenian and English languages, all versions
being equally authentic. In case of divergence in
interpretation, the English text shall prevail.
For the Government of the Kingdom of Sweden
Margot Wallström
For the Government of the Republic of Armenia
Edward Nalbandian