Post 1093 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2017:900 ·
Visa register
Förvaltningslag (2017:900)
Departement: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 2017-09-28
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:981
Ikraft: 2018-07-01 överg.best.
Lagens tillämpningsområde
Lagen gäller i förvaltningsverksamhet
1 § Denna lag gäller för handläggning av ärenden hos
förvaltningsmyndigheterna och handläggning av
förvaltningsärenden hos domstolarna.
Bestämmelserna i 5–8 §§ om grunderna för god förvaltning
gäller även i annan förvaltningsverksamhet hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar.
Undantag för kommunala ärenden där besluten kan
laglighetsprövas
2 § Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i
kommuner och regioner där besluten kan laglighetsprövas genom
att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725)
tillämpas inte 9 § andra stycket, 10-12, 16-20 och 23-49 §§.
Lag (2019:981).
Undantag för brottsbekämpande verksamhet
3 § I brottsbekämpande verksamhet hos Kustbevakningen,
Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket
eller en åklagarmyndighet tillämpas inte 9 § andra stycket
och 10–49 §§.
Avvikande bestämmelser i andra lagar eller i förordningar
4 § Om en annan lag eller en förordning innehåller någon
bestämmelse som avviker från denna lag, tillämpas den
bestämmelsen.
Grunderna för god förvaltning
Legalitet, objektivitet och proportionalitet
5 § En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i
rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om
åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden
får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får
vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt
förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den
som åtgärden riktas mot.
Service
6 § En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda
blir smidiga och enkla.
Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller
hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den
enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska
ges utan onödigt dröjsmål.
Tillgänglighet
7 § En myndighet ska vara tillgänglig för kontakter med
enskilda och informera allmänheten om hur och när sådana kan
tas.
Myndigheten ska vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet
som behövs för att den ska kunna uppfylla sina skyldigheter
gentemot allmänheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen
om rätten att ta del av allmänna handlingar.
Samverkan
8 § En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med
andra myndigheter.
En myndighet ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde
genom att själv inhämta upplysningar eller yttranden från
andra myndigheter.
Allmänna krav på handläggningen av ärenden
Utgångspunkter för handläggningen
9 § Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och
kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts.
Handläggningen ska vara skriftlig. Myndigheten får dock
besluta att handläggningen helt eller delvis ska vara
muntlig, om det inte är olämpligt.
Partsinsyn
10 § Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt
material som har tillförts ärendet. Rätten att ta del av
uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap.
3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Åtgärder om handläggningen försenas
11 § Om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som
har inletts av en enskild part kommer att bli väsentligt
försenat, ska myndigheten underrätta parten om detta. I en
sådan underrättelse ska myndigheten redovisa anledningen till
förseningen.
12 § Om ett ärende som har inletts av en enskild part inte
har avgjorts i första instans senast inom sex månader, får
parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet.
Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag då en sådan
begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt
beslut avslå begäran.
Ett beslut enligt första stycket att avslå en begäran om att
ärendet ska avgöras får överklagas till den domstol eller
förvaltningsmyndighet som är behörig att pröva ett
överklagande av avgörandet i ärendet.
Myndighetens prövning enligt första stycket får begäras av
parten vid ett tillfälle under ärendets handläggning.
Tolkning och översättning
13 § En myndighet ska använda tolk och se till att översätta
handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta
till vara sin rätt när myndigheten har kontakt med någon som
inte behärskar svenska.
En myndighet ska under samma förutsättningar använda tolk och
göra innehållet i handlingar tillgängligt när den har kontakt
med någon som har en funktionsnedsättning som allvarligt
begränsar förmågan att se, höra eller tala.
Ombud och biträde
14 § Den som är part i ett ärende får som ombud eller biträde
anlita någon som är lämplig för uppdraget. Den som anlitar
ombud ska dock medverka personligen om myndigheten begär
det.
Om ett ombud eller biträde bedöms vara olämplig för sitt
uppdrag får myndigheten besluta att han eller hon inte längre
får medverka i ärendet.
15 § En myndighet får begära att ett ombud ska styrka sin
behörighet genom en skriftlig eller muntlig fullmakt. En
sådan fullmakt ska innehålla uppgift om ombudets namn och
uppdragets omfattning. Om ombudet får sätta någon annan i
sitt ställe, ska även detta framgå av fullmakten.
Om ett ombud inte följer en begäran om att styrka sin
behörighet genom en fullmakt, får myndigheten besluta ett
föreläggande om samma sak. Ett sådant föreläggande får riktas
till ombudet eller parten.
Om en handling som inleder ett ärende har skrivits under av
ett ombud, ska det i föreläggandet anges att följden av att
det inte följs kan bli att framställningen inte tas upp till
prövning.
Jäv
16 § Den som för en myndighets räkning tar del i
handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens
beslut i ärendet är jävig om
1. han eller hon eller någon närstående är part i ärendet
eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte
oväsentlig utsträckning,
2. han eller hon eller någon närstående är eller har varit
ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för
någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte
oväsentlig utsträckning,
3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen
av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta
redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska
pröva i egenskap av överordnad instans, eller
4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att
hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.
Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar
betydelse, ska myndigheten bortse från jäv.
17 § Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av
ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. Han eller
hon får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan
utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.
18 § Den som känner till en omständighet som kan antas göra
honom eller henne jävig ska omedelbart anmäla detta till
myndigheten.
En myndighet ska pröva en jävsfråga så snart som möjligt.
Den som jävet gäller får ta del i prövningen av jävsfrågan
endast om det krävs för att myndigheten ska vara beslutsför
och någon ersättare inte kan kallas in utan att prövningen
försenas avsevärt.
Hur ärenden inleds och åtgärder när handlingar ges in
Framställningar från enskilda
19 § En enskild kan inleda ett ärende hos en myndighet genom
en ansökan, anmälan eller annan framställning.
Framställningen ska innehålla uppgifter om den enskildes
identitet och den information som behövs för att myndigheten
ska kunna komma i kontakt med honom eller henne.
Det ska framgå av framställningen vad ärendet gäller och vad
den enskilde vill att myndigheten ska göra. Det ska också
framgå vilka omständigheter som ligger till grund för den
enskildes begäran, om det inte är uppenbart obehövligt.
Åtgärder för att rätta till brister i en framställning
20 § Om en framställning är ofullständig eller oklar ska en
myndighet i första hand hjälpa den enskilde till rätta inom
ramen för sin allmänna serviceskyldighet enligt 6 § andra
stycket.
En myndighet får besluta att förelägga den enskilde att
avhjälpa en brist som finns kvar, om bristen medför att
framställningen inte kan läggas till grund för en prövning i
sak. I föreläggandet ska det anges att följden av att det
inte följs kan bli att framställningen inte tas upp till
prövning.
Bekräftelse av handlingar
21 § En handling ska bekräftas av avsändaren om myndigheten
anser att det behövs.
Hur ankomstdagen för handlingar bestäms
22 § En handling har kommit in till en myndighet den dag som
handlingen når myndigheten eller en behörig
befattningshavare.
Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en
betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått en
myndighet eller behörig befattningshavare en viss dag, ska
handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående
arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen
eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för
myndigheten på ett postkontor.
En handling som finns i en myndighets postlåda när
myndigheten tömmer den första gången en viss dag ska anses ha
kommit in närmast föregående arbetsdag.
Beredning av ärenden
Utredningsansvaret
23 § En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i
den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att
så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill
åberopa till stöd för sin framställning.
Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden
verka för att parten förtydligar eller kompletterar
framställningen.
När får man lämna uppgifter muntligt?
24 § Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett
ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det
inte framstår som obehövligt. Myndigheten bestämmer hur detta
ska ske.
Kommunikation
25 § Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska
den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som
är part om allt material av betydelse för beslutet och ge
parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över
materialet. Myndigheten får dock avstå från sådan
kommunikation, om
1. ärendet gäller anställning av någon och det inte är fråga
om prövning i högre instans efter överklagande,
2. det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare
att genomföra beslutet, eller
3. ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att
beslutet meddelas omedelbart.
Myndigheten bestämmer hur underrättelse ska ske.
Underrättelse får ske genom delgivning.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som
följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).
Remiss
26 § En myndighet kan inom ramen för sitt utredningsansvar
enligt 23 § begära ett yttrande från en annan myndighet eller
från någon enskild (remiss).
Om en myndighet behöver inhämta yttranden från flera ska det
göras samtidigt, om inte ett annat tillvägagångssätt framstår
som lämpligare.
Det ska framgå av remissen vad yttrandet ska avse och när det
senast ska ha kommit in till myndigheten.
Dokumentation av uppgifter
27 § En myndighet som får uppgifter på något annat sätt än
genom en handling ska snarast dokumentera dem, om de kan ha
betydelse för ett beslut i ärendet. Det ska framgå av
dokumentationen när den har gjorts och av vem.
Myndighetens beslut
Hur beslut fattas
28 § Ett beslut kan fattas av en befattningshavare ensam
eller av flera gemensamt eller automatiserat. Vid den
slutliga handläggningen kan föredragande och andra
befattningshavare medverka utan att delta i avgörandet.
När flera ska fatta beslut gemensamt och de inte kan enas,
ska ordföranden presentera de olika förslag till beslut som
har förts fram. Varje förslag ska presenteras så att det kan
besvaras med antingen ja eller nej.
När de som deltar i avgörandet har fått ta ställning till
förslagen, meddelar ordföranden vad som enligt hans eller
hennes uppfattning har beslutats. Detta blir beslutet, om
inte omröstning begärs.
Omröstning
29 § En omröstning ska genomföras öppet. Om det vid
omröstningen finns fler än två förslag, ska man först avgöra
vilket förslag som ska ställas mot det som ordföranden anser
har beslutats.
Omröstningen avgörs genom enkel majoritet. Om det blir lika
röstetal har ordföranden utslagsröst.
Varje ledamot som deltar i den slutliga handläggningen ska
delta även i avgörandet. Ordföranden ska alltid rösta om det
behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Andra ledamöter
behöver dock inte rösta för mer än ett förslag.
Reservation och avvikande mening
30 § När ett beslut fattas av flera gemensamt har den som
deltar i avgörandet rätt att reservera sig mot beslutet genom
att få en avvikande mening antecknad. Den som inte gör det
ska anses ha ställt sig bakom beslutet.
Den som medverkar vid den slutliga handläggningen av ett
ärende utan att delta i avgörandet har alltid rätt att få en
avvikande mening antecknad.
En avvikande mening ska anmälas innan myndigheten expedierar
beslutet eller på annat sätt gör det tillgängligt för
utomstående. Om beslutet inte ska göras tillgängligt för
utomstående, ska anmälan göras senast när beslutet får sin
slutliga form.
Dokumentation av beslut
31 § För varje skriftligt beslut ska det finnas en handling
som visar
1. dagen för beslutet,
2. vad beslutet innehåller,
3. vem eller vilka som har fattat beslutet,
4. vem eller vilka som har varit föredragande, och
5. vem eller vilka som har medverkat vid den slutliga
handläggningen utan att delta i avgörandet.
Motivering av beslut
32 § Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett
inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering,
om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska
innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats
och vilka omständigheter som har varit avgörande för
myndighetens ställningstagande.
En motivering får helt eller delvis utelämnas, om
1. beslutet gäller anställning av någon,
2. ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver att
beslutet meddelas omedelbart,
3. det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet
för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller
något annat jämförbart förhållande, eller
4. beslutet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8
kap. regeringsformen.
Om motiveringen har utelämnats enligt andra stycket 1, 2
eller 3 ska myndigheten om möjligt ge en motivering i
efterhand, om någon enskild begär det och det behövs för att
han eller hon ska kunna ta till vara sin rätt.
Underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande
går till
33 § En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så
snart som möjligt underrätta den som är part om det
fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart
obehövligt.
Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även
underrättas om hur det går till. Myndigheten ska samtidigt
upplysa parten om avvikande meningar som har antecknats
enligt 30 § eller enligt särskilda bestämmelser i någon annan
författning. En underrättelse om hur man överklagar ska
innehålla information om vilka krav som ställs på
överklagandets form och innehåll och vad som gäller i fråga
om ingivande och överklagandetid.
Myndigheten bestämmer hur underrättelsen ska ske. En
underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om en part begär
det. Underrättelse får ske genom delgivning.
34 § Bestämmelserna i 33 § om underrättelse om innehållet i
beslut och hur ett överklagande går till tillämpas också om
någon som inte är part begär att få ta del av ett beslut som
han eller hon får överklaga.
När beslut får verkställas
35 § Ett beslut som får överklagas inom en viss tid får
verkställas när överklagandetiden har gått ut, om beslutet
inte har överklagats.
Ett beslut får alltid verkställas omedelbart, om
1. beslutet gäller anställning av någon,
2. beslutet gäller endast tillfälligt, eller
3. kretsen av dem som har rätt att överklaga är så vid eller
obestämd att det inte går att avgöra när överklagandetiden
går ut.
En myndighet får även verkställa ett beslut omedelbart om ett
väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det.
Myndigheten ska dock först noga överväga om det finns skäl
att avvakta med att verkställa beslutet på grund av
1. att beslutet medför mycket ingripande verkningar för någon
enskild,
2. att verkställigheten inte kan återgå om ett överklagande
av beslutet leder till att det upphävs, eller
3. någon annan omständighet.
Rättelse och ändring av beslut
Rättelse av skrivfel och liknande
36 § Ett beslut som innehåller en uppenbar felaktighet till
följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel
eller något annat liknande förbiseende får rättas av den
myndighet som har meddelat beslutet.
När en myndighet får ändra ett beslut
37 § En myndighet får ändra ett beslut som den har meddelat
som första instans om den anser att beslutet är felaktigt på
grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av
någon annan anledning.
Ett beslut som till sin karaktär är gynnande för någon
enskild part får dock ändras till den enskildes nackdel bara
om
1. det framgår av beslutet eller de föreskrifter som det har
grundats på att beslutet under vissa förutsättningar får
återkallas,
2. tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet ändras
omedelbart, eller
3. felaktigheten beror på att parten har lämnat oriktiga
eller vilseledande uppgifter.
När en myndighet ska ändra ett beslut
38 § En myndighet ska ändra ett beslut som den har meddelat
som första instans om
1. den anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något
väsentligt hänseende på grund av att det har tillkommit nya
omständigheter eller av någon annan anledning, och
2. beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det
blir till nackdel för någon enskild part.
När en myndighet får ändra ett beslut som har överklagats
39 § Ett beslut som har överklagats får ändras av den
myndighet som har meddelat det som första instans enbart i
sådana fall som avses i 38 § och bara om överklagandet och
övriga handlingar i ärendet ännu inte har överlämnats till
den högre instans som ska pröva överklagandet.
Överklagande
Till vilken myndighet överklagas beslut?
40 § Beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Vilka beslut får överklagas?
41 § Ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka
någons situation på ett inte obetydligt sätt.
Vem får överklaga ett beslut?
42 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om
det har gått honom eller henne emot.
Hur överklagar man ett beslut?
43 § Ett överklagande av ett beslut ska göras skriftligen
till den högre instans som ska pröva överklagandet
(överinstansen). Överklagandet ska dock ges in till den
myndighet som har meddelat beslutet (beslutsmyndigheten).
I överklagandet ska den som överklagar ange vilket beslut som
överklagas och på vilket sätt han eller hon vill att beslutet
ska ändras.
I 3 och 4 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns
ytterligare bestämmelser om vad ett överklagande som ska
prövas av allmän förvaltningsdomstol ska innehålla.
Överklagandetiden
44 § Ett överklagande av ett beslut ska ha kommit in till
beslutsmyndigheten inom tre veckor från den dag då den som
överklagar fick del av beslutet genom den myndigheten. Om den
som överklagar är en part som företräder det allmänna, ska
överklagandet dock ha kommit in inom tre veckor från den dag
då beslutet meddelades.
Beslutsmyndighetens åtgärder
45 § Beslutsmyndigheten prövar om överklagandet har kommit in
i rätt tid. Om det har kommit in för sent ska myndigheten
besluta att överklagandet inte får tas upp till prövning
(avvisning).
Ett överklagande ska dock inte avvisas om
1. förseningen beror på att myndigheten inte har lämnat en
korrekt underrättelse om hur man överklagar, eller
2. överklagandet har kommit in till överinstansen inom
överklagandetiden.
46 § Om överklagandet inte avvisas ska beslutsmyndigheten
skyndsamt överlämna överklagandet och övriga handlingar i
ärendet till överinstansen.
Om en myndighet ändrar ett beslut som har överklagats, ska
den överlämna även det nya beslutet till överinstansen.
Överklagandet ska anses omfatta det nya beslutet.
Överinstansens åtgärder
47 § Överinstansen prövar frågor om att avvisa ett
överklagande på någon annan grund än att det har kommit in
för sent.
Om ett överklagande felaktigt har getts in till
överinstansen, ska den myndigheten vidarebefordra
överklagandet till beslutsmyndigheten och samtidigt ange
vilken dag som överklagandet kom in till överinstansen.
48 § Överinstansen får bestämma att det överklagade beslutet
tills vidare inte ska gälla.
Föreläggande när handläggningen har försenats
49 § Om en domstol eller en förvaltningsmyndighet bifaller
ett överklagande av ett sådant avslagsbeslut som avses i 12 §
andra stycket, ska den besluta att förelägga den myndighet
som har meddelat avslagsbeslutet att snarast eller inom den
tid som överinstansen bestämmer avgöra det ärende som
överklagandet avser.
Överinstansens beslut får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2017:900
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1986:223).
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i den
utsträckning som det i en annan lag eller förordning finns
bestämmelser som innehåller hänvisningar till den lagen.