Post 10955 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1861:23 s.1 ·
Visa register
Reglemente (1861:23 s. 1) för farten å
Strömsholms kanal
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1861-04-19
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:896
Upphävd: 1996-10-01
Första afdelningen.
Om kanalfarten.
1 § 1:o. Kanalen med dess slussar skall, då reparation eller is ej
hindrar, med undantag av helgdagar samt av alla nätter från klockan
sex eftermiddagen till klockan sex förmiddagen, vara tillgänglig för
fartyg, båtar, pråmar och timmerflottor. Tiderna under helgdagar och
under nätter från klockan sex eftermiddagen till klockan sex
förmiddagen kallas övertider. De trafikerande må, med nedan nämnda
förbehåll, även under dessa övertider fortsätta färden å kanalen mot
skyldighet att själva erlägga till sluss- och brovaktare för varje
behövlig och verkställd sluss- och broöppning en särskild avgift:
för fartyg, motorbåtar eller andra farkoster av tjugufem (25) öre,
samt
för timmerflottor av femtio (50) öre.
Under tid, då stark skymning eller mörker är rådande, skola fartyg,
båtar, pråmar och andra farkoster, för att få framföras å kanalen,
vara försedda med tre väl lysande lyktor, två i fören och en akterut.
Timmerflottor må icke under sådan tid framföras.
Sluss- och brovaktare skola om ankomsten till sluss och bro
underrättas genom signalblåsning eller särskild tillsägelse. Brev
(1920:849).
2:o. Alla fartyg skola, vid vite af femton riksdaler, vara försedda
med åmning för och akter, som i fottal utvisar fartygets djupgående,
ifrån dess minsta till dess största lastningsdjup. Hvar och en, som
färdas på kanalen, vare skyldig att å densamma, ävensom vid in- och
utloppet till slussar eller broar, ställa farten midt uti farvattnet,
samt såväl dervid, som vid tilläggning i hamnar, och vid
lastageplatser, ovillkorligen iakttaga hvad hamnreglementet bjuder
samt de föreskrifter, som af kanal-tjenstemannen eller dess ombud å
stället i öfrigt kunna meddelas.
3:o. Vid fartygs ankomst till sluss eller bro vare skeppare, med
behörig frisedel försedd, berättigad att i den ordning § 3
föreskrifver, och då natur- eller olyckshändelse eller öfverträdelse
mot detta Reglemente ej vållar hinder, blifva genomsläppt utan annat
uppehåll, än det, som erfordras för tappningen och öppnandet af
slussen eller bron, och hvarvid fartygets besättning alltid skall vara
vid portarne behjelplig. Deremot må skeppare, dess folk eller någon
annan, i slussbetjeningens frånvaro icke öppna sluss eller bro, eller
i någon måtto handtera slussverket, vid vite af femton riksdaler.
Vållas derigenom någon skada, straffes den felaktige enligt gällande
allmänna Fridlysnings-stadga.
2 § 1:o. Skeppare vare förpligtad att i storm ej fortsätta resan på
kanalen i annan händelse, än som i § 6 mom. 1 litt. e omförmäles. Sker
sådant det oaktadt, åligge honom, att vid ankomsten till sluss eller
bro i så god tid sakta farten och vid sluss lägga till samt göra fast
fartyget, att skada vid genomgåendet ej tillfogas slussen eller bron.
Uraktlåtes detta, och skada förorsakas genom försummelsen, ansvare
skeppare enligt gällande Fridlysnings-stadga. Stöter fartyget vid
ingåendet i slussen mot tillsluten slussport eller dess wandring, utan
att skada deraf förorsakas, böte skepparen likväl tretio riksdaler.
2:o. När fartyg, med draglina i land, mötas i kanalen med sidovind,
eller i lugnt väder, skall alltid det, som har draglinan på högra
sidan, vara dragvägen närmast med styf lina, hvaremot det fartyg, som
har linan på venstra sidan, går utanför och fäller sin lina under det
andras botten; men blåser vinden längs efter eller snedt öfver
kanalen, släpper alltid det fartyg efter sin lina och går utanför, som
har god vind. Gå fartyg med draglina i land åt samma led, bör alltid
det, som går före, hålla af så snart det upphinnes af det
efterföljande, och lemna tillräckligt rum på dragvägssidan för det
sistnämnda att komma förbi. Seglande fartyg eller ångfartyg skall
alltid passera det fartyg, som har draglina i land, på den sidan der
dragvägen icke är.
3:o. Fartyg, som icke hafva draglina i land, vare sig seglande eller
ångfartyg, skola, då de mötas, alltid lemna hvarandra till venster med
utrymme för fri passage, och då de gå åt samma led, skall alltid det,
som upphinnes, hålla så mycket af till höger, att det efterkommande
får tillräckligt utrymme att obehindradt passera på dess venstra sida.
Vid de ställen å kanalen, som hafva mindre än vanlig bredd, skall
alltid det fartyg, som sist ankommit, vänta till dess det, som redan
ingått i den smalare kanalsträckan, först passerat; och skall för
sådant ändamål vid Kolbäcks bro, Skantzens kanal och Trångforss samt
Sembla kanal, der passagens krökningar hindra utsigten, från tjenligt
ställe, som åt båda sidor kan ses, med signaler tillkännagifvas, från
hvilket håll fartyg redan inlupit, på det sätt, att för de ifrån söder
kommande fartyg uppsättes en röd, och för de ifrån norr kommande en
hvit signalflagga.
3 § 1:o. Till ordnings vinnande vid slussars passerande iakttages,
att då flera fartyg finnas på samma sida om sammanbyggde slussar,
skall det, som ligger dem närmast, äga rätt att först passera; men om
flera fartyg på en gång finnas både ofvan och nedanom dylika slussar,
skall slussningen fortsättas i den började ordningen intilldess alla
på samma sida om slussarne varande fartyg passerat. Vid enkel sluss
deremot verkställes slussningen så, att ett fartyg går upp, då ett
gått ned, alltid med iakttagande att slussningen börjar med det först
ankomna fartyget.
2:o. Då flera mindre båtar samtidigt närma sig sluss, skall alltid
slussningen, till undvikande af onödig vattenspillning, verkställas på
en gång för så många af dem, som kunna i slussen beqvämligen
inrymmas.
4 § 1:o. Lossning och lastning må, under tillsyn av kanal-tjensteman,
verkställas vid de för sådant ändamål anvista lastageplatser, men af
vederbörande fastighetsägare vid alla kanalens stationer, å der
anvisade ställen. När lossning och lastning verkställas vid
mellanliggande sjöar, åligger det skepparen att vid närmaste
uppbörds-station uppgifva beloppet av det intagna godset.
2:o. Med det undantag, som jemlikt § 8 mom. 4 under vissa vilkor äger
rum för passagerare-ångfartyg, får den vid slussar och broar medgifna
lastning och lossning ej ske vid slussens eller brons murar, utan å
det ställe derinvid, som af kanalverkets tjensteman anvisas. Fartyget
bör der göras fast vid de för detta ändamål nedsatta pållare, och
förbjudes, vid fem riksdalers vite, att för fastgöring nedslå pålar
eller stakar på eller bakom kanalbanken.
3:o. Der lastning eller lossning vid omurad kanalbank är tillåten,
iakttages, att fartyget hålles på så tillräckligt afstånd från land,
att det ej vidrör kanalbanken eller skadar de derå gjorda
planteringar, samt att ingen del af lasten spilles i kanalen.
Uraktlåtes några af dessa föreskrifter, böte skepparen fem riksdaler
och vare skyldig att låta iståndsätta det skadade samt upptaga hvad
som blifvit släppt i kanalen, hvilket eljest på hans bekostnad genom
slussbetjeningens försorg verkställes.
4:o. Nybyggnad eller reparation af fartyg får ej verkställas i
kanalen, dess slussar, hamnar eller bassiner utan särskildt tillstånd
af vederbörande tjensteman.
5:o. Fartyg må, vid vite av tretio riksdaler, icke öfver vintren
uppläggas i kanalens slussar, ej heller utan vederbörande tjenstemans
tillstånd i sjelfva kanalen, dess hamnar eller bassiner, och då mot
erläggande af viss bestämd afgift.
6:o. Infryser fartyg under resa på en kanalsträcka, åligger det
skepparen eller fartygsägaren att medelst isens sågning eller
bräckning låta fortskaffa fartyget till sådant ställe, der
vinterliggning kan medgifvas, vid påföljd af tretio riksdalers böter
och att sådant eljest genom vederbörande kanaltjenstemans försorg
varder på den tredskandes bekostnad och äfventyr verkstäldt.
5 § Fartyg af större djupgående än 4 1/2 fot eller större bredd än 17
1/2 fot få ej, utan särskildt tillstånd, passera kanalen. Ligger
fartyg djupare och detta vid ankomsten till kanalen ej uppgifves,
eller befinnes det under resa på kanalen vara djupare lastadt än 4 1/2
fot, böte skepparen derför tretio riksdaler och fortsätte ej resan
förr, än fartyget genom lossning blifvit lättadt.
6 § 1:o. Vid vite af fem riksdaler förbjudes:
a) att vid färdandet på kanalen staka fram fartyg, pråm eller flotta;
b) att till fartygs afsättning i sluss eller annorstädes begagna
stänger eller bärlingar, som icke äro försedde med en klump eller
trissa i ändan af minst tre tums diameter;
c) att utan särskildt tillstånd lossa eller lasta vid dragvägssidan å
andra ställen, än der lastageplatsen är på den sidan belägen;
d) att låta fartyg ligga stilla på dragvägssidan eller vid de pirer,
som äro anlagda utanför sjö-slussarne på dragvägssidan, i annat fall,
än under väntan på sluss- eller broöppning;
e) att låta fartyg ligga stilla i sjelfva kanalen; börande äfven under
inträffadt mörker eller storm närmaste hamn eller mötes-bassin alltid
sökas;
f) att ankra i kanalen, dess hamnar eller bassiner;
g) att lägga fartyg på tvären i kanalen, eller vid tilläggningsställen
låta det ligga utan fäste för och akter;
h) att vid passerandet genom slussar dröja längre tid, än som för
genomgången erfordras.
2:o. Sjunker fartyg i kanalen, segelleden, dess hamnar eller inlopp,
eller annorstädes, så att hinder för farten deraf uppstår, åligger
skepparen att fartyget genast bortskaffa, vid påföljd att sådant
eljest af kanalverket, på skepparens eller redarens bekostnad,
verkställes, samt att dessutom ersätta det uppehåll, som andra fartyg
genom hans tredskande kan tillfogas.
7 § I afseende på trävarors flottning föreskrifves följande:
1:o. Ingen timmer- eller annan trävaruflotta får vid färdandet genom
kanalen eller elfven vara större än 60 fot lång, 16 fot bred och 3 fot
djup, hvarförutan flottan bör vara fullkomligt fast sammansatt, och de
blockar, plankor eller bräder, som ligga ytterst, vara barkade, så att
intet affall stannar i kanalen.
2:o. En sådan flotta skall vara försedd med säkra och tillräckliga
linor och bärlingar samt med landgångsplankor af erforderlig längd.
Den bör alltid föras af minst fyra man, hvilka öfver allt, der sådant
låter sig göra, skola begagna den sidan af kanalen, der dragvägen icke
är; hvarförutan iakttages, att flottan med bärlingar, fastgjorda i
båda dess ändar, för och akter, hålles på sådant afstånd från
kanalbanken, att densamma af flottan ej vidröres.
3:o. Flottor få för deras fortskaffning genom slussar ej uppehålla
fartyg, hvilka alltid företrädesvis genomsläppas, och böra de, så vida
storm eller annat hinder ej inträffar, utan uppehåll fortsätta resan
genom kanallederna.
4:o. I öfrigt gälla för flottor samma stadganden, som för fartygen.
5:o. Öfverträdes någon af dessa föreskrifter, böte den felande för
hvarje gång tio riksdaler.
8 § I afseende på ångfartyg, för hvars fortskaffande å kanalen
maschineriet begagnas, skola, jemte hvad här ofvan blifvit för fartyg
i allmänhet stadgadt, följande föreskrifter särskildt iakttagas:
1:o. Fartyget får på kanalen färdas med en hastighet af två tusen fot
på sex minuter der jordbankar finnas, men i sten-kanalen samma längd
på fem minuter, utom den tid, som till slussarnes passerande åtgår;
ägande Kanal-direktionen att föreskrifva de åtgärder, som till
kontroll derå, att den sålunda tillåtna största hastigheten icke
öfverskrides, kunna erfordras. Första gången sådant öfverskridande
äger rum, böte fartygets befälhafvare tio riksdaler, andra gången
tjugu riksdaler och tredje gången likaledes tjugu riksdaler, hvarjemte
befälhafvaren då förverkat rättighet att, sedan pågående resa blifvit
fulländad, vidare föra ångfartyg på kanalen, såvida icke särskildt
tillstånd dertill af Direktionen erhålles.
2:o. Vid ingående från sjö, hamn eller kanal till enkla eller
sammanbyggda slussar får farten icke vara starkare, än att ångfartyget
må kunna stoppas med trossar i land, utan begagnande af maschin. Vid
sammanbyggda slussar må, då fartyget ur en sluss ingår i en annan,
ångmaschinskraft användas för att sätta fartyget i gång, likväl ej
starkare än att stoppning äfven då må kunna ske medelst trossar i
land, utan maschinens anlitande till backning. Maschin får icke
begagnas af ångfartyg kommande uppifrån, då de ingå uti följande
slussar, nämligen: Sembla öfre sluss, Wirsbo sluss, Ramnäs öfre sluss
samt öfre slussen vid Trångfors, utan böra fartygen genom draglinor på
dessa ställen sakta införas uti slussen. Har hastigheten icke blifvit
i rätt tid så förminskad, att stoppningen med trossar utan svårighet
låter sig göra, och måste i följd deraf ångfartygets fart stannas med
tillhjelp af maschin, eller är ångmaschin, emot hvad här ofvan blifvit
förbjudet, begagnad vid ingående i sluss, bötes fem riksdaler. Stöter
ångfartyget mot slusströskel eller port, bötes tretio riksdaler. Sker
i någotdera af dessa fall skada, ansvare den felaktige enligt hvad i
Fridlysnings-stadgan är föreskrifvet.
3:o. Tillfogas kanalen, dess anläggningar eller tillhörigheter eljest
någon skada af ovilja eller öfverdåd, eller af oskicklighet uti
maschineriets eller fartygets behandling, vare Direktionen berättigad
vägra fartyget att, efter fulländad resa, färdas på kanalen till dess,
genom den felandes skiljande ur rederiets tjenst, eller annorledes,
anledning att befara likartad förseelse för framtiden blifvit
undanröjd; åliggande det befälhafvaren, att, då fartyg, pråmar och
flottor, eller sådana ställen der kanalen är under reparation eller af
tillkännagifven svagare beskaffenhet, passeras, i tid sakta farten, så
att någon olägenhet eller skada icke må inträffa.
4:o. Ångfartyg, som förer passagerare, må vara berättigadt, att, vid
färdandet genom slussar, aflemna medhafde passagerare och gods, samt
der intaga andra, dock under uttryckligt förbehåll att dervid intet
dröjsmål får ske, som kan hindra andra fartyg att passera, så snart de
dertill äro berättigade, äfvensom att, vid det vite
Fridlysnings-stadgan bestämmer, orenlighet eller annat
uppgrundningsämne icke faller i slussen. Att intaga ved eller annat
brännmaterial, medan fartyg ligger i sluss, är ej tillåtet.
5:o. Ångfartyg, som uteslutande eller hufvudsakligen föra passagerare,
må, under vilkor att årligen före seglationens början, och sedermera i
den mån reseturerna förändras, uppgift å tiden för fartygens
inträffande vid de särskilda stationerna till Kanal-direktionen
aflemnas, äga företrädesrätt framför de seglande fartygen vid
passerandet genom slussarne, då ångfartyget samtidigt med det seglande
till sluss anländer, eller då flera fartyg på en gång vid sluss vänta
på genomgång; dock så att den i § 3 mom. 1 föreskrifna ordning för
upp- och nedgåendet vid sammanbyggda slussar varder iakttagen, ehvad
fartyget drifves af ånga eller vind.
6:o. Kanalens tjenstemän samt andra personer, hvilka af Direktionen
kunna hafva blifvit förordnade att hålla tillsyn å efterlefnaden av
stadgandet angående den hastighet, hvarmed ångfartygen äga färdas å
kanalen, vare berättigade att hvar och en inom det distrikt, öfver
hvilket han har tillsyn, när som helst, utan afgift, medfölja på
fartyget.
7:o. Öfverträdes någon af de i denna eller föregående §§ stadgade
föreskrifter, dervid ansvarspåföljd icke särskildt är bestämd, bötes
fem riksdaler.
9 § 1:o. Med de böter, denna afdelning av Reglementet föreskrifver,
och hvilka det åligger kanalverkets tjenstemän att ovillkorligen
uttaga innan fartyget får fortsätta resan, åtföljer alltid
skyldigheten att ersätta kanalverket den kostnad och skada, som genom
öfverträdelsen vållas. Af böterna tillfalla två tredjedelar angifvaren
och en tredjedel kanalverkets pensionsfond eller fattigförsörjning.
Angifvelse i egen sak medför dock icke rätt till delaktighet i
böterna.
2:o. Kostnads- och skade-ersättningar utgå till det belopp, som
erfordras för botandet af den timade skadan. Kan sådant icke genast
verkställas, eller kostnaden derför eljest nöjaktigt utrönas, eller
saknar skeppare tillgång till gäldande deraf eller af böterna, må
resan likväl få fortsättas, såvida hos vederbörande kanaltjensteman
ställes sådan borgen eller annan säkerhet, som denne för kanalverkets
betryggande mot förlust anser nödig.
3:o. För sådana passagerare-ångfartyg, hvilka blifvit anmälda till
reguliera resor på kanalen under helt seglationsår, må dock anstånd
med utgifvande af böter och skade-ersättningar, utan ställande av
dylik säkerhet, lemnas till den nästpåföljande resan, då belppet
ovillkorligen och vid enahanda äfventyr, som här ofvan är bestämdt,
skall erläggas; men har förseelsen skett under fartygets sista resa
för året, och beloppet icke genast kan bestämmas eller utbekommas,
äger Kanal-direktionen att om dess utbetalande vända sig till
fartygets rederi, som med fartyget är kanalverket derför ansvarigt.
Andra afdelningen.
Om afgifternas uppbärande och kontrollerande.
10 § 1:o. Vid första uppbördsstation, der skepparen inträffar,
erlägger han ovillkorligen innan resan fortsättes, i sådant mynt, som
uti Kongl. Maj:ts och Kronans uppbörd emottages eller af
Kanal-direktionen i öfrigt medgifves, afgiften för fartyg och last för
hela den del av kanalen, han begagnat och uppgifver sig vilja begagna,
och beräknas denna afgift, för fartyget efter mätebrefs, och för
lasten efter fraktsedlars eller förtecknings innehåll. För sådant
ändamål skall hvarje till inre fart på kanalen användt fartyg alltid
medföra dubbla fraktsedlar å godset, af hvilka det ena exemplaret,
jemte ett sammandrag eller märkrulla öfver hela lasten, med deruti
utsatt antal fraktsedlar, på uppbörds-kontoret aflemnas. I saknad af
sådant sammandrag, bör det av skepparen eller genom hans försorg
upprättas, och hvarvid verkets tjenstemän kunna mot skälig ersättning
anlitas, om skepparen så åstundar, dock alltid under dennes
ansvarighet, att sammandraget befinnes till innehållet riktigt; och är
skepparen derjemte skyldig att å uppbörds-kontoret förevisa alla de
handlingar, som om lastens innehåll, till beskaffenhet och mängd,
kunna lemna någon upplysning. Emot afgiftens erläggande tillställes
skepparen en på tryckta blanketter i två exemplar utfärdad polett
eller frisedel, hvilken, behörigen numererad, utvisar ej mindre
fartygets och skepparens namn, tillika med stället, hvarifrån han
kommer och dit han är destinerad, än äfven fartygets drägtighet, last
och djupgående, jemte antalet af medbragta och aflemnade fraktsedlar,
samt qvitterad uträkning över kanal-afgiften.
2:o. Då ett större antal mindre farkoster, såsom strömmingsbåtar
m.fl., samtidigt färdas å kanalen, må så många uppföras å en och samma
frisedel, under en gemensam anförare, som vid slussning kunna på en
gång i sluss inrymmas. Härvid iakttages dock, att hvarje båt erhåller
sitt ordnings- och frisedelsnummer, samt att kanalumgälderna icke för
någon må understiga det minimibelopp, som i kanalafgifts-taxan för
farten är bestämdt, i följd hvaraf det öfverskott utöver
minimi-afgiften, som för en båt med större last kan komma att
erläggas, icke får räknas en annan med mindre last till godo.
3:o. Den frisedel, skepparen erhållit, berättigar honom att
obehindradt passera kanalen med dess slussar och broar till
destinationsorten, hvarvid honom dock åligger, vid fem riksdalers
vite, att frisedeln till anteckning uppvisa på alla i vägen liggande
uppbörds-ställen, samt vid den sista stationen, som passeras, aflemna
det ena exemplaret deraf till dervarande tjensteman, för att, till
nödig kontroll å uppbörden, af honom insändas till
kamrerare-kontoret.
11 § 1:o. Förekommer anledning att misstänka uppgifterna om lasten
eller fartyget, äger uppbördsman rättighet att anhålla och lossa
fartyget och låta behörigen uppmäta detsamma samt undersöka lasten
medelst räkning, mätning eller vägning, dock så, att dylikt uppehåll
ej må öfverskrida ett dygn. Befinnes dervid lasten eller fartyget vara
större än uppgifvet blifvit, erlägges för sådant öfverskott, om det ej
uppgår till mer än fem procent, endast enkel afgift, men tiodubbel
afgift af deröfver befintligt öfverskott. Finnas uppgifterna vara
riktiga, ersätter kanalverket lossningskostnaden och skadan genom
uppehållet. Finnes åter öfverskott, men ej till högre belopp än fem
procent, kännes kanalverket vid lossningskostnaden, men skepparen vid
skadan af uppehållet; hvaremot, om öfverskottet uppgår till mer än fem
procent, skepparen vidkännes både lossningskostnaden och skadan genom
uppehållet. Samma rättighet, som här blifvit tillagd kanalverkets
uppbördsmän att undersökning anställa, äge äfven hvarje annan verkets
tjensteman, som får anledning misstänka att skepparen antingen icke
riktigt uppgifvit sin last, eller under vägen intagit last, som till
kanal-afgifters erläggande på behörigt ställe ej blifvit uppgifven.
2:o. Den uppbörds- eller annan tjensteman, som en dylik försnillning
angifvit och utredt, erhåller hälften af den här ofvan utsatta
tiodubbla afgiften, och kanalverket den andra hälften.
3:o. Hvad skeppare genom en dylik undersökning finnes skyldig erlägga,
skall, likasom sjelfva kanal-afgiften, betalas innan resan får
fortsättas; tjenstemannen dock obetaget, att, till undvikande af
fartygets uppehåll, i händelse af bristande liqvid å skepparens sida,
lossa och under kanalverkets vård, på ägarens äfventyr i afseende på
varans möjliga försämring, förvara den öfverskjutande varuqvantiteten,
eller så stor del deraf, han anser motsvara ersättningsbeloppet och
kanal-afgiften; börande nämnde varuqvantitet, derest inom två månaders
förlopp ingen liqvid sker, försäljas på offentlig auktion, hvarom
annons bör ibland länets allmänna kungörelser och i rikets officiella
tidning, minst 14 dagar före auktionsdagen, intagas. Stannar deremot
sjelfva fartyget till säkerhet för liqviden, skall det för skepparens
räkning, under kanalverkets vård, qvarhållas i sex månader, hvarefter,
om liqvid derförinnan ej skett, detsamma, på enahanda sätt, som för
qvarhållet gods här blifvit sagdt, på öppen auktion utbjudes och
försäljes. Om vid sådan försäljning något öfverskott uppkommer, skall
detsamma under två månader från auktionsdagen af kanalverket hållas
skepparen tillhanda, men, om detsamma icke inom nämnde tid blifvit af
honom uttaget, derefter i länets ränteri för hans räkning insättas.
4:o. Skulle sådan försnillning, som här ofvan är antydd, upptäckas
sedan fartyget passerat kanalen, antingen der lasten lossas eller
annorstädes, vare skepparen till samma ansvar förfallen, och skall då
den tiodubbla afgiften sålunda fördelas, att angifvaren erhåller nio
tiondedelar och kanalverket återstoden. I afseende å godtgörelsen af
denna afgift förfares på enahanda sätt, som i ofvan anförda fall; dock
så, att om lasten redan skulle vara ur fartyget bortförd, fartyget
ensamt ansvarar för afgiften och i sådant ändamål qvarhålles till dess
liqviden blifvit uppgjord; och må Kanal-direktionen, för vinnande af
noggrannare kontroller å uppgift angående fartygs drägtighet och last,
i detta afseende med vederbörande myndighet öfverenskomma om biträde
för vinnande af detta ändamål.
12 § Kanalverket blifve skeppare och godsägare ansvarigt för den
kostnads- och skade-ersättning, som dem lagligen tilldömes, derest
deras fartyg eller gods af verkets tjenstemän i oträngdt mål
uppehålles.
Tredje afdelningen.
Om återbäring och afkortning af erlagde afgifter till
kanalverket.
13 § Den, som betalt för en längre kanalsträcka på en gång, men lossar
en del, eller hela sin last, innan han kommer till bestämd ort, och
deröfver företer bevis från uppbördsmannen för det distrikt, inom
hvilket lossningen skett, erhåller å samma ställe, der liqviden är
gjord, återbäring af hvad han öfverbetalt.
14 § Den som visar sig, i följd af orätt beräkning, hafva erlagt högre
afgifter, än han efter kanaltaxan och detta Reglemente bort betala,
återfår skilnaden på samma ställe, der nämnde afgifter blifvit
uppburne.
15 § All rättighet till de i denna afdelning bestämda återbäringar och
afkortningar förfaller dock, då ej derom göres anmälan inom sex
månader efter erläggandet af den afgift, å hvilken återbäring eller
afkortning sökes.
Fjerde afdelningen.
Särskilda föreskrifter.
16 § På alla uppbördskontor och stationer skall, vid vite af fem
riksdaler för vederbörande tjensteman, detta Reglemente, jemte
gällande kanalafgifts-taxa och allmänna fridlysnings-stadga, vara å
väggen anslaget till allmän kännedom; och skola äfvenledes tryckta
exemplar häraf, mot billig betalning, som å exemplaren bör finnas
utsatt, vara att tillgå på alla uppbördskontoren.
17 § Detta Reglemente skall, i stället för de af Kongl. Maj:t under
den 14 Februari 1821 i nåder fastställda regler för farten genom
Strömsholms kanal, samt de deruti sedermera gjorda tillägg och
ändringar, tjena till efterrättelse från och med seglationstidens
början år 1861.