Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § har upphävts genom förordning (1952:360). 2 § har upphävts genom förordning (1952:360). 3 § har upphävts genom förordning (1952:360). C. Bevillningsafgift för vissa offentliga föreställningar. 4 § 1 mom. I utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person, som här i riket giver offentlig föreställning eller tillställning av vad slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift eller mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller mottages, skall härför utgöra särskild bevillningsavgift med femton procent av bruttoinkomsten. Denna bevillningsavgift skall utgå: a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller litterär föreställning, cirkus- eller varietéföreställning, så ock vid annan med någon av de nu nämnda jämförlig föreställning ävensom vid bal, maskerad eller annan dylik tillställning, 1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga femhundra kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med minst femtio kronor samt 2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att överstiga femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, dock alltid med minst femtio kronor; b) för anställande eller anordnande av karusell- eller annan konståkning, målskjutning, ringkastning eller kraftprov samt för förevisande av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama, biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller vid annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att hänföra under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst femtio kronor för varje dag, sådan föreställning eller förevisning äger rum. Förordning (1969:791). 4 § 2 mom. I utlandet bosatt fysisk person, som här i riket medverkar vid offentlig föreställning, offentligt utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan offentlig tillställning eller utövar artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television skall, oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift därvid uppbäres, erlägga särskild bevillningsavgift med trettio procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan eller verksamhet tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres av i penningar bestämd ersättning, naturaförmåner eller andel av intäkten av tillställningen eller verksamheten. Till hans inkomst skall räknas även ersättning till annan i den mån ersättningen avser omkostnad för honom. Avgiften skall i varje fall utgå med minst tio kronor för varje dag, medverkan lämnas eller verksamhet utövas av den i utlandet bosatta personen eller ersättning till honom beräknas. För avgiftens erläggande svarar tillställningens anordnare eller den som har att utgiva ersättning för den artistiska verksamheten för ljudradio eller television. Förordning (1969:791). 4 § 3 mom. I utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande juridisk person som är berättigad till ersättning för annans medverkan eller artistiska verksamhet av det slag som avses i 2 mom. skall erlägga bevillningsavgift. Därvid äga bestämmelserna i 2 mom. om hur sådan avgift skall utgöras och erläggas motsvarande tillämpning. Förordning (1969:791). 4 § 4 mom. Ansökning om tillstånd till föreställning eller verksamhet för vilken bevillningsavgift skall utgå enligt 1--3 mom. göres enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Sökande är därjämte pliktig att meddela den myndighet, hos vilken ansökning göres, de ytterligare upplysningar, som av myndigheten begäras. Lag (1974:855). 4 § 5 mom. Med ledning av lämnade och eljest tillgängliga upplysningar skall nämnda myndighet, därest ansökningen bifalles, dels bestämma, enligt vilken av de i 1--3 mom. härovan angivna grunder bevillningsavgift skall utgöras, dels ock, i fall då avgift enligt 1 mom. skall utgå efter beräknad bruttoinkomst eller då avgift enligt 2 eller 3 mom. icke skall utgå med viss andel av intäkten, fastställa bevillningsavgiftens belopp. I andra fall än nu sagts skall bevillningsavgiftens belopp genom skriftligt beslut fastställas av den myndighet som utfärdat tillståndsbeviset. Därest i ersättning för medverkan eller verksamhet, som avses i 2 eller 3 mom., ingå naturaförmåner, skola dessa vid bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas till skäligt belopp i penningar. Värdet av kost och bostad skall därvid upptagas till vardera minst fem kronor för dag. Skattemyndigheten i det län där föreställningen eller verksamheten äger rum är uppbördsmyndighet i fråga om avgift enligt denna lag. Lag (1990:333). 4 § 6 mom. I de fall, då bevillningsavgift skall utgå efter den verkliga bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall inkomsten, efter uppbördsmyndighetens beprövande, utrönas antingen medelst kontroll å biljettförsäljningen eller ock med ledning av en av föreställningsgivaren eller i orten bosatt person, som av myndigheten godkännes, avgiven deklaration. Där så anses erforderligt, må uppbördsmyndigheten såväl föranstalta om kontroll å biljettförsäljningen som ock avfordra vederbörande deklaration, varom nyss nämnts. Förordning (1920:859). 4 § 7 mom. Vid varje inträdesbiljett till sådan föreställning, vid vilken kontroll skall utövas å biljettförsäljningen, skall finnas fästad kupong med uppgift om biljettens pris eller om densammas användande såsom fribiljett, vilken kupong för beräkning av bruttoinkomsten av kontrollant avskiljes. Den som giver föreställning är skyldig att på anmaning vidtaga erforderliga anordningar för kontrollens underlättande och behöriga utövande. Förordning (1969:791). 4 § 8 mom. Deklaration, varom i 6 mom. förmäles, skall senast första söckendag efter föreställning avgivas till uppbördsmyndigheten samt innehålla på heder och samvete avgiven uppgift om beloppet av den vid föreställning influtna bruttoinkomst ävensom, då bevillningsavgift skall utgöras efter viss andel av nettoinkomsten av föreställningen, om beloppet av omkostnaderna för denna. Avgives icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall för bestämmande av bevillningsavgiften antagas, att föreställningen givits för utsålt hus med därvid gällande biljettpris, och bevillningsavgift utgå å sålunda beräknad bruttoinkomst eller, där avgiften skall utgöras efter viss andel av inkomsten av föreställningen, å motsvarande andel av den på nyssnämnda sätt beräknade bruttoinkomsten. Förordning (1971:76). 4 § 9 mom. För bevillningsavgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomsten eller efter viss andel av inkomsten av föreställning, skall, innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet, som har att pröva ansökningen, avlämnas vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, avseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar. Annan enligt denna paragraf utgående bevillningsavgift skall förskottsvis erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas. Därest vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet ställes, må myndigheten medgiva anstånd med erläggande av bevillningsavgift. Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall inbetalas till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset. Inbetalningen skall ske första söckendagen efter föreställningen eller, där en följd av föreställningar gives i samma län, senast å första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar. Avgiften må ock inom sålunda föreskriven tid på skattskyldigs eget äventyr med allmänna posten insändas. Erlägges icke bevillningsavgift inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat tillståndsbevis att äga gällande kraft, och varde avgiften ofördröjligen hos vederbörande utmätt. Förordning (1964:660). 4 § 10 mom. Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna paragraf åtnjutes: a) för i utlandet bosatta personer, vilka driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift såsom musikanter och dylika; b) för deltagare i idrottstävling, anordnad av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt medgivande av regeringen må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande hänseende; samt c) då regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, till följd av särskilda omständigheter, för visst fall medgivit befrielse från bevillningsavgift. Lag (1989:1036). 4 § 11 mom. har upphävts genom förordning (1966:731). 4 § 12 mom. Av bevillningsavgift, varom stadgas i denna paragraf, tillfaller hälften staten och hälften den kommun, inom vilken föreställningen eller verksamheten ägt rum. Förordning (1969:791). 4 § 13 mom. Omedelbart efter varje månads utgång skall polismyndigheten till skattemyndigheten meddela skriftlig uppgift å de under månaden givna föreställningar, för vilka bevillningsavgift enligt 1 eller 2 mom. skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning ej förekommit, sådant för nämnda myndighet skriftligen anmäla. Lag (1990:333). 4 § 14 mom. Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall ha sin bokföring så ordnad eller, om han ej är bokföringsskyldig, föra sådana anteckningar, att därav framgår storleken av den ersättning, varå avgiften skall beräknas, och avgiftens storlek. Beträffande avgift enligt 2 eller 3 mom. skall bokföringen eller anteckningarna innehålla, i fråga om avgiftsskyldig fysisk person uppgift om nationalitet, namn, ålder och hemvist samt i fråga om avgiftsskyldig juridisk person uppgift om firma, hemort och postadress. Bestämmelserna i 73 och 82 §§ uppbördslagen (1953:272) gälla i tillämpliga delar i fråga om handling som avlämnats eller tillhandahållits enligt denna lag. Lag (1974:855). 4 § 15 mom. Den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmodan av skattemyndighet lämna uppgift om verksamhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyldighet förelegat, om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift. På anmodan av skattemyndighet åligger det den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift att för kontroll av avgiftsskyldigheten tillhandahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar, inbegripet sådana anteckningar som avses i 14 mom. För kontroll av ansöknings-, deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får skattemyndigheten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som förs vid verksamhetens bedrivande. I fråga om revision enligt tredje stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om taxeringsrevision i 3 kap. 8--14 §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1990:333). 4 § 16 mom. Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 15 mom., får skattemyndigheten förelägga den försumlige lämpligt vite. Bestämmelserna om vite i 83 § och 85 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller i tillämpliga delar i fråga om vite som avses i detta moment. Lag (1990:333). Debitering, uppbörd, redovisning m.m. 5 § 1 mom. I fråga om avgift enligt denna lag skall, i den mån lagen icke innehåller särskilda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Erlägges icke bevillningsavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen. Har den, som är berättigad att återfå erlagd bevillningsavgift enligt denna lag, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning. Samtidigt med inlevereringen av staten tillkommande andel av bevillningsavgift enligt denna lag skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav. Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna lag utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tillkommande andelar av bevillningsavgifterna blivit till dem utbetalta. Lag (1974:855). 5 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1952:360). 5 § 3 mom. har upphävts genom förordning (1969:791). 6 § Skattemyndighetens beslut om fastställande av bevillningsavgift enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Beslut enligt 4 § 10 mom. c får inte överklagas. Lag (1990:333). Övergångsbestämmelser 1966:731 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser gälla dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift, som belöper på tiden dessförinnan. 1969:791 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser tillämpas dock, såvitt avser den i 4 § 2 mom. första stycket angivna procentsatsen, på bevillningsavgift som belöper på tiden före den 1 januari 1971 och i övrigt på bevillningsavgift som belöper på tiden före den 1 mars 1970. 1971:413 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före förordningens ikraftträdande. 1974:855 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse. 1975:1028 Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Har handräckning enligt lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision med stöd av äldre lydelse av 4 § 15 mom. begärts före ikraftträdandet, gäller den äldre lydelsen fortfarande i fråga om den begärda handräckningen. 1990:333 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.