Regeringskansliets rättsdatabaser

I en till Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten proposition, varav ett tryckt exemplar här bifogas, hava Vi föreslagit Riksdagen medgiva, att såsom nationalpark finge avsättas ett område av omkring 146 kvadratkilometer, bestående huvudsakligen av fjällvidder med däri insprängda områden av lövängsnatur samt beläget å kronomark sydväst om fjället Peljekaise och nordost om sjöarna Tjalasjaure och Luotajaure i Arjeplogs socken av Norrbottens län, med rätt för Oss att bestämma de närmare gränserna för nationalparken. Enligt vad Riksdagen i skrivelse den 1 juni 1913 anmält, har ifrågavarande proposition av Riksdagen bifallits. Vad Vi och Riksdagen sålunda beslutat meddelas Eder härigenom till kännedom. Tillika hava Vi för Peljekaise nationalpark fastställt de gränser, som med här nedan angivna sträckning finnas utmärkta å bilagda karta. Nationalparkens östra gräns utgöres av den upphuggna baslinje, som bildar gränsen mellan överloppsmark och oavvittrad mark söder och sydost om Peljekaisemassivets östra ända. Från den punkt i norr, där denna baslinje träffar den gamla renvägen från Jutis, går gränsen i västnordvästlig riktning över kalfjället, mellan Peljekaises båda högsta toppar och över Suonkavare samt vidare söder om Kuorpa och mellan de båda fjällen Kaissats till de småtjärnar, som på kartan återfinnas vid höjdsiffran 787 meter. Över dessa tjärnar går gränsen vidare till en tjärn, belägen öster om den topp av Vuomavare, som på kartan har höjdsiffran 870, samt följer nordsluttningen av detta fjäll, tills gränslinjen träffar en mot nordost rinnande bäck. Gränsen följer sedan denna bäck till dess utlopp i sjön Sädvajaure. Från bäckmynningen går gränsen ut i sjön till dess mittlinje, där den i ungefär rät vinkel böjer av mot väster och framgår i sjön till mynningen av den bäck, som kommer från nedre Kålmåsjaure. Där böjer gränsen av uppför detta vattendrag, går över sistnämnda sjö och vidare mot sydväst uppför Kålmåsströmmen till övre Kålmåsjaure. Från den sydöstra viken av denna sjö viker gränsen av mot sydost och sträcker sig i rak riktning genom sänkan nordost om fjället Velvet till den översta av de småtjärnar, som genom en bäck utfalla i nordostviken av sjön Paijeb Tjalasjaure. Gränsen går vidare över dessa tjärnar och längs sistnämnda bäck ned till Paijeb Tjalasjaure samt sträcker sig midvattens genom denna sjö till dess utlopp, som gränsen följer till sjön Vuolle Tjalasjaure. Över denna sjö går gränsen midvattens, till dess den mitt för en vid sjöns norra strand inskjutande vik bryter av rakt in i viken till land, går österut över en i sjön utskjutande udde, varest ett lappviste är beläget, och vidare från innersta delen av viken på uddens östra sida åter ut till sjöns mittlinje, som den följer till sjöns sydöstra ända. Gränsen fortsätter utmed sjöns utlopp till sjön Luotajaure, midvattens över denna sjö samt längs dess avflöde och över de tjärnar, denna ström genomlöper, till det sel, som bildas vid den punkt, där strömmen i en tvär krök viker av söderut till Vejejaure. Gränsen går vidare över berörda sel i ostlig riktning, till en från öster kommande bäck, som den följer österut till sjön Sveggejaure norr om Sveggevare. Från Sveggejaure fortsätter gränsen rakt mot öster till södra vinkeln av den betydliga bukt, som Peljejaureströmmen gör mot söder. Därefter går gränsen utför nämnda ström österut tills den träffar ovannämnda baslinje, som utgör nationalparkens östra gräns.