Post 10888 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1917:250 ·
Visa register
Kungörelse (1917:250) angående ströängars utbytande mot annan mark
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL
Utfärdad: 1917-06-05
1 § På Kungl. Maj:t ankommer att, när i något fall särskilda
omständigheter påkalla indragande till kronan av en eller flera till
fastighet inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark hörande å
kronomark belägna ströängar, förordna, att prövning av fråga om ängarnas
utbytande mot annan mark skall äga rum medelst avvittringsförfarande
enligt denna kungörelse.
2 § Då Kungl. Maj:t meddelat förordnande, som i 1 § avses, skall Kungl.
Maj:ts befallningshavande uppdraga åt lantmätare att med biträde av två
för lantmäteriförrättningar utsedda gode män verkställa förrättning
enligt denna kungörelse.
Avser förordnandet ängar, hörande till mera än en fastighet, varde
särskild förrättning hållen för en var av fastigheterna; dock äge
lantmätaren att, innan förrättningen företages eller under dess gång,
besluta, att utbytesfrågan skall för fastigheter, som tillhöra samma
skifteslag, handläggas i ett sammanhang, där sådant kan medföra lättnad
i handläggningen eller främja vederlagets utläggande på lämpligt sätt.
3 § Lantmätaren skall utsätta tid för förrättningen samt minst fjorton
dagar förut låta därom uppläsa kungörelse i kyrkan i den församling, där
fastigheten är belägen. Lantmätaren avlåte ock med posten minst trettio
dagar förut kallelse till fastighetens ägare; dock vare, där denne icke
har känt hemvist inom riket eller han vistas utom riket, sådan kallelse
icke erforderlig.
4 § Vederbörande revirförvaltare skall såsom kronoombud föra talan vid
förrättningen, och varde han i god tid av lantmätaren kallad.
Avser förrättningen ecklesiastikt hemman, göre lantmätaren i god tid
anmälan därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i syfte att allmänt
ombud må förordnas att vid förrättningen bevaka hemmanets rätt.
5 § Vid ägoutbyte, som i denna kungörelse avses, skall i vederlag för
ströäng lämnas mark, som är odlad eller till odling tjänlig och har det
läge, att den lämpligen kan läggas till fastigheten, eller ock äng eller
röjningsland, som med hänsyn till sitt läge icke kan anses medföra
större kostnader i bruket än ströängen.
I den mån är erforderligt för bildande av regelbundna gränser kring
vederlagsmark, som nu är nämnd, må jämväl skogsmark ingå i vederlaget.
6 § Ströäng och dess vederlag skola vara av samma värde i penningar
enligt uppskattning efter ty här nedan sägs.
Till grund för värderingen skall läggas den stadigvarande behållna
avkastning, ägorna anses kunna årligen giva, därvid röjningsland och
till vederlag utsedd odlingsmark uppskattas efter den avkastning, som
erhålles efter verkställd röjning eller odling. Vid beräkning av
behållen avkastning från ströäng eller från äng eller röjningsland, som
lämnas i vederlag, skall hänsyn tagas till själva bärgningskostnaden men
icke till kostnaden för höets hemforsling.
Är vederlagsmark skogsbeväxt, varde jämväl skogsbeståndet taget i
beräkning vid vederlagets uppskattning.
7 § Går odlingsmark i byte mot ströäng, vare fastighetens ägare
berättigad till ersättning för vederlagsmarkens torrläggning, uppodling
och första begödsling, så ock för mistad avkastning under den tid, som
åtgår till dess marken kan försättas i behörigt skick. Lämnas
röjningsland i vederlag, njute fastighetens ägare ersättning för
röjningskostnaden och för mistad avkastning under den tid, som erfordras
för röjningens verkställande.
Utgöres utbytt ströäng av röjningsland, utgår icke ersättning, som nu är
stadgad.
8 § Uppgår odlingsersättning till mera än trehundra kronor, vare
fastighetens ägare icke berättigad att uppbära mera än hälften av
ersättningsbeloppet, med mindre han med intyg av syneman, som Kungl.
Maj:ts befallningshavande på ansökan förordnat, styrker, att å
fastigheten utförts förbättringsarbeten till värde, som mosvarar
ersättningens belopp.
9 § Då mark, som lämnas i vederlag för ströäng, tages i bruk såsom åker
eller äng, vare fastighetens ägare berättigad att efter anvisning av
vederbörande skogstjänsteman från kronomark erhålla nödigt virke till
första uppförande av såväl erforderliga lador å marken som stängsel
kring densamma.
10 § Har ströäng, som hör till jordbruksfastighet, den beskaffenhet och
det läge, att den väl lämpar sig att odlas och brukas under fastigheten,
må mot bestridande av fastighetens ägare utbyte av ängen icke
verkställas, såvida icke fastigheten efter bytet har i behåll ouppodlad
men lätt odlingsbar mark, som kan lämna minst en och en halv gång så
stor avkastning, som beräknats för ängen.
11 § Där med hänsyn till här förut givna föreskrifter hinder möter för
utbyte av ströäng i dess helhet, må bytet, när så finnes lämpligen kunna
ske, inskränkas till viss del av ängen.
12 § Yppas i fråga om rågång eller annat tvist, som hindrar
förrättningens gång och icke kan genom lantmätarens och gode männens
bemedling i godo biläggas, skola sakägarna hänvisas att vid allmän
domstol utföra tvisten, och skall förrättningen under tiden vila.
13 § Sedan samtliga på frågan om ägoutbytet inverkande omständigheter
blivit utredda, skall skriftligt utlåtande uppsättas och av såväl
lantmätaren som gode männen underskrivas. Utlåtandet skall därefter av
lantmätaren föredragas å sammanträde med sakägarna, och varde därvid
tillkännagivet vad de enligt 16 § hava att iakttaga i fråga om
påminnelsers avgivande.
14 § Finna lantmätaren och gode männen, att ägoutbyte bör äga rum, har
lantmätaren att omedelbart utstaka och rörlägga gränserna för det område
kronan skall avstå. Finnes ströäng böra allenast delvis ingå i
ägoutbyte, skall jämväl gränsen mot den del av ängen, som icke utbytes,
utstakas och rörläggas.
Lantmätaren har ock att upprätta karta och beskrivning över föreslaget
ägoutbyte, därvid dock iakttages, att ströäng, som skall utbytas, icke
må kartläggas, där den till läge och gränser kan tillförlitligen
bestämmas genom hänvisning till nummer och annan beteckning, varunder
ängen upptagits vid avvittring eller annan lantmäteriförrättning.
15 § Då ägoutbyte finnes böra äga rum, skall ett exemplar av protokoll
över förrättningen jämte därtill hörande handlingar och karta före årets
utgång bevisligen tillställas fastighetens ägare eller, om dennes
vistelseort ej är känd eller han vistas utom riket, någon, som är boende
å fastigheten, eller en av grannarna. Avser förrättningen flera
fastigheter, skall protokoll jämte handlingar och karta tillställas den,
som vid förrättningen utsetts att för gemensam räkning mottaga desamma.
16 § Utlåtandet jämte protokoll ävensom karta och beskrivning varde
tillika med bevis om delgivning, som i 15 § avses, av lantmätaren
insända till Kungl. Maj:ts befallningshavande; och meddele lantmätaren
samtidigt revirförvaltaren därom underrättelse.
Då handlingarna inkommit, meddele Kungl. Maj:ts befallningshavande
beslut i ärendet, dock ej förrän fyrtifem dagar förflutit.
Intill dess ärendet blivit avgjort, stånde sakägare fritt att däri
ingiva påminnelser till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Revirförvaltaren må ock inom samma tid avgiva påminnelser, när han
finner skäl därtill föreligga; och äge han i ty fall på anmälan få
handlingarna sig tillställda från Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Då beslut meddelats, låte Kungl. Maj:ts befallningshavande ofördröjligen
detsamma tillställas såväl revirförvaltaren som fastighetens ägare.
17 § Talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut må fastighetens
ägare föra hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas till
Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från delfående
av beslutet.
Å kronans vägnar må talan hos Kungl. Maj:t fullföljas av advokatfiskalen
i kammarkollegium, såframt revirförvaltaren därom hos honom gör
framställning samt han finner synnerliga skäl föreligga att draga saken
under Kungl. Maj:ts prövning; och varde i ty fall besvären ingivna till
Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från det
revirförvaltaren erhöll del av beslutet. Revirförvaltaren har, där han
finner synnerliga skäl påkalla sakens fullföljande hos Kungl. Maj:t, att
i god tid före besvärstidens utgång till advokatfiskalen ingiva
skriftlig framställning av sagda skäl ävensom Kungl. Maj:ts
befallningshavandes beslut och handlingarna i ärendet, vilka för sådant
ändamål skola på anmälan tillhandahållas honom av Kungl. Maj:ts
befallningshavande.
När besvär av fastighetens ägare till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inkommit, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta besvären jämte
övriga handlingar tillställas advokatfiskalen. Angår beslutet flera
fastigheter, varde besvären tillställda jämväl enskild sakägare, vars
rätt kan beröras av desamma. Äro besvär anförda av advokatfiskalen,
varde de genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg tillställda
den, vars rätt kan beröras av besvären.
Sedan delgivning av besvär sålunda ägt rum, må förklaring avgivas inom
tid, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes. Efter
förklaringstidens utgång varde handlingarna av Kungl. Maj:ts
befallningshavande jämte eget utlåtande insända till Kungl. Maj:t.
18 § Då beslut om ägoutbytes verkställande äger laga kraft, har Kungl.
Maj:ts befallningshavande att teckna bevis därom å kartan samt
ombesörja, att domänstyrelsen och revirförvaltaren erhålla kännedom om
ägoutbytet, så ock till länets lantmäterikontor överlämna handlingar och
karta i ärendet.
19 § Kostnad till lantmätare och gode män ävensom till erforderlig
hantlangning, så ock andra löpande utgifter för förrättning enligt denna
kungörelse skola bestridas av allmänna medel enligt föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Maj:t.
Ersättning till syneman, som omförmäles i 8 §, utgår av allmänna medel
enligt femte klassen i gällande resereglemente.
20 § Vad i denna kungörelse är stadgat om ägare av fastighet, skall, där
fastigheten utgöres av nybygge eller boställe, äga tillämpning å
nybyggaren eller boställshavaren.
21 § Såsom särskild fastighet anses i denna kungörelse ej annan ägolott
än den, som tillkommit genom avvittring, laga delning, ägostyckning
eller jordavsöndring.
22 § Uppkommer i sammanhang med nu pågående avvittringsförrättning för
upplåtelse av nybbyggen fråga om ströängs utbytande mot kronomark, skola
de i 5--11 §§ här förut givna föreskrifter lända till efterrättelse.
I den mån tillgång ej finnes å mark, som enligt första stycket av 5 §
skall gå i vederlag för ströäng, må i dess ställe lämnas skogsmark; dock
må, där ängen tillhör fastighet, som är avsedd för självständigt
jordbruk, sådant byte äga rum allenast så framt bytet prövas ej
föranleda, att antalet å fastigheten vinterfödda kreatur måste för
framtiden minskas.
23 § Vad i skiftesstadgan föreskrives angående lantmäteriförrättningar i
allmänhet skall, i den mån här förut givna bestämmelser ej annat
föranleda, äga tillämpning i avseende å avvittringsförrättning enligt
denna kungörelse.
24 § Genom denna kungörelse upphävas, såvitt rörer ägoutbyten, varom här
förut är stadgat, bestämmelserna i §§ 19--21 i stadgan den 30 maj 1873
om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker i vad
dessa bestämmelser äro stridande mot vad denna kungörelse innehåller.