Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Allmänna stadganden 1 § Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt och landstingsskatt. Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483). Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också skyldig att betala landstingsskatt. I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt. Lag (1999:295). 2 § Allmän kommunalskatt utgår som kommunal inkomstskatt och beräknas på grundval av beskattningsbar inkomst. Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst. Etthundra skatteören bilda en skattekrona. Lag (1986:473). 3 § Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut närmast före taxeringsåret. För skattskyldiga som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078) räknas brutet räkenskapsår som beskattningsår för näringsverksamhet under förutsättning att föreskrifterna i 3 kap. nämnda lag iakttagits. Inkomst hos ett handelsbolag tas upp vid den taxering då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt. Lag (1999:1082). Anvisningarna till 3 § har upphävts genom lag (1990:650). 4 § Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering. Med ägare likställs den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare. Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen. Lag (1990:650). 5 § Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet. Som privatbostadsfastighet räknas -- med i sjunde stycket angivet undantag -- småhus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfastighet räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Annan fastighet är näringsfastighet. Som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till väsentlig del används för permanent boende eller som fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § eller är avsedd att användas som sådan bostad. Småhus, småhusenhet, lantbruksenhet och storlek har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktiebolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 § 3 mom. Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena vid kalenderårets utgång eller, om bostaden överlåtits under året, förhållandena på överlåtelsedagen. Har under ett kalenderår inträffat omständighet som bör föranleda att en bostad i samma ägares hand inte längre skall räknas som privatbostad utan anses ingå i näringsverksamhet (omklassificering), skall omklassificeringen inte ske för detta kalenderår och det därpå följande kalenderåret. Detsamma skall gälla om en bostad övergått till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva. Om skäl för omklassificering kvarstår vid utgången av andra kalenderåret efter det, då den omständighet inträffat som först utgjorde skäl för omklassificering, skall omklassificering ske, såvida inte privatbostaden dessförinnan har överlåtits. Om ägaren yrkar det skall dock bestämmelserna i andra-- fjärde meningarna inte tillämpas. Privatbostadsfastighet på lantbruksenhet skall på ägarens begäran räknas som näringsfastighet om småhusets storlek uppgår till minst 400 kvadratmeter och det har nybyggnadsår före år 1930. Lag (1993:1524). 6 § Vid beskattning skall med statslåneräntan vid en viss tidpunkt förstås den statslåneränta som Riksgäldskontoret fastställt för den period under vilken tidpunkten infaller. Lag (1993:1541). 7 § har upphävts genom lag (1979:1154). 8 § har upphävts genom lag (1979:1154). 9 § har upphävts genom lag (1979:1154). 10 § har upphävts genom lag (1979:1154). 11 § har upphävts genom lag (1979:1154). 12 § har upphävts genom lag (1979:1154). 13 § har upphävts genom lag (1979:1154). 14 § har upphävts genom lag (1953:400). 15 § har upphävts genom lag (1953:400). 16 § har upphävts genom lag (1953:400). 3 kap. Om kommunal inkomstskatt Skattepliktig inkomst 17 § Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst. Lag (1990:650). 18 § För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. All inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person, ett dödsbo eller ett handelsbolag hänförs till en och samma förvärvskälla om inte annat följer av fjärde stycket. I fråga om handelsbolag som innehar andel i ett annat handelsbolag hänförs inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av bolagen till en och samma förvärvskälla. För kommanditdelägare medges därvid avdrag för underskott i bolaget i den mån avdraget och avdrag som medgetts vid tidigare års taxeringar inte överstiger ett belopp som svarar mot vad delägaren satt in i bolaget eller, om det belopp som delägaren åtagit sig sätta in är högre, detta senare belopp. För sådana delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser medges avdrag med sammanlagt högst ett belopp som svarar mot det han ansvarar för. För överskjutande underskott medges avdrag vid beräkningen av inkomsten från bolaget närmast följande beskattningsår. Självständig näringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till en särskild förvärvskälla. Lag (1993:1541). 19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadestånds- försäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet, dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet, dels för sådan försäkringsersättning som avses i lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd i den omfattning ersättningen avser ersättning för ränta och finansiella instrument; ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersätt- ning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 §. Lag (1999:200). (Se vidare anvisningarna.) till 19 § 1. Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning utgör inte skatte- pliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o.d.). Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag. Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning. Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkrings- kassa till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av anvisningarna till 22 §. Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknads- styrelsens omhändertagande av flyktingar. Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen (1998:52) om stipendium efter genomfört basår inom gymnasial vuxenutbildning eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasieskolan. Skatteplikt föreligger inte för sådant avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst får för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet på hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning som bestämts i en förhandlingsöverens- kommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster. Detta gäller endast till den del hyresavdraget inte överstiger den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den eller de aktuella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i självförvaltningen får avdrag på hyran med samma belopp. Vad som nu har sagts gäller i motsvarande utsträckning i fråga om avdrag på avgift i bostadsrättsförening, bostadsförening, bostadsaktiebolag och annan därmed jämförbar sammanslutning. Lag (1998:233). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1991:1832). 20 § Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §; värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 31 § tullagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift; avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342); avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada; företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skattebetalningslagen (1997:483); avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken; vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag; avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385); utgifter för muta eller annan otillbörlig belöning. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1999:198). Anvisningarna till 20 § 1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person. För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten. Lag (1996:1399). 2. Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 §). Avdrag för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke överstiga marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen. Lag (1976:1094). 3. Som svenska allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt till landsting och kommun. Som allmän skatt räknas däremot inte statlig fastighetsskatt. Lag (1999:933). 4. För erlagd utländsk skatt medgives avdrag, oavsett om skatten är att anse såsom preliminär eller slutlig, under förutsättning att skatten enligt vad nedan sägs utgör omkostnad i förvärvskälla. Utländsk speciell skatt, hänförlig till förvärvskälla, utgör omkostnad i densamma. Allmän skatt till utländsk stat betraktas såsom omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till intäkt av sådant slag, som är skattepliktigt i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken intäkten härflyter anses där lokaliserad, samt intäkten åtnjutes av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juridisk person. Med skatt till utländsk stat likställes skatt till utländsk delstat, provins eller kommun; med inkomstskatt likställes skatt å förmögenhet, vartill intäkt som ovan sagts hänför sig, dock ej sådan skatt å förmögenhet som huvudsakligen har karaktär av engångsskatt. Rätt till avdrag föreligger inte för utländsk skatt, om den hänför sig till intäkt som beskattas i den utländska staten och inte medtas vid taxeringen här i riket. Om enligt dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas från beskattning men medtas vid taxeringen (alternativ exempt) föreligger inte heller rätt till avdrag för utländsk skatt som hänför sig till inkomsten. Lag (1990:1421). 5. har upphävts genom lag (1997:851). 6. har upphävts genom lag (1984:1060). Inkomst av näringsverksamhet 21 § Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall innehav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 21 § 1. Näringsverksamhet anses föreligga om en skattskyldig erhåller ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar, såvida inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst. Lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1999:1149). 3. Tomtrörelse utgör en särskild form av näringsverksamhet. Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e. d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse. I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår -- frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1990:663) om ersättningsfonder -- har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten. Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skattskyldig som avses i andra stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten. Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt tredje stycket anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse, om inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen om ersättningsfonder verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts. Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i tredje stycket, anses vinsten av denna avyttring -- utom den del av vinsten som belöper på mark inom detaljplan -- inte som inkomst av tomtrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare. Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen. Lag (1990:650). 4. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter utgör särskilda former av näringsverksamhet. Fastighet, som förvärvas genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller dennes make bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och fastigheten skulle ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvärvats av fåmansföretaget. Vad i andra stycket sagts gäller inte om a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande användning i annan näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av fastighetsägaren, dennes make eller av fåmansföretag eller av fåmansägt handelsbolag i vilket fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare eller b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastighetsägaren bedrivna byggnadsrörelsen. Har en fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse, som -- direkt eller genom ett handelsbolag -- bedrivs av fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen -- direkt eller genom ett handelsbolag -- av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med arbetet. Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företagets fastigheter ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgör omsättningstillgång. Vad nu sagts gäller dock endast om a) företaget är ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsledare i företaget eller make till företagsledare, b) intressegemenskap eljest råder mellan den skattskyldige och företaget eller c) företaget är ett handelsbolag. I fall som avses i föregående stycke c) skall -- förutom andelen -- en mot andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren. Skattskyldig, som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt eller punkt 5 innehar omsättningstillgång, anses -- beroende på omständigheterna -- bedriva byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Lag (1990:650). 5. Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död värdepapper, fastighet eller liknande tillgång, som har utgjort omsättningstillgång i näringsverksamhet hos den avlidne, anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige. Vad i första stycket sagts gäller endast om a) den skattskyldige vid tidpunkten för förvärvet själv bedriver näringsverksamhet i vilken tillgången hade utgjort omsättningstillgång om den hade förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller b) den skattskyldige avser att fortsätta den avlidnes verksamhet. Lag (1990:650). 22 § Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av näringsverksamheten kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisningarna. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 22 § 1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för varor, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i verksamheten. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet. Detsamma gäller vinst vid icke yrkesmässig avyttring av en medlems fordran på en sådan ekonomisk förening, om medlemskapet betingas av medlemmens näringsverksamhet. I fråga om handelsbolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avyttring av andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag. Avyttrar ett handelsbolag en aktie eller annan andel i ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, ett svenskt handelsbolag eller en utländsk juridisk person med realisationsvinst till ett företag som ingår i samma koncern som det säljande handelsbolaget, tillämpas bestämmelserna i lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. Lag (1999:200). 1 a. Uttag av en tillgång skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från en förvärvskälla för privat bruk eller genom att föra över den till en annan förvärvskälla. Uttag föreligger vidare om den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett handels-bolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till den skattskyldige eller någon annan. Med marknadsvärde avses det pris som överlåtaren kan antas erhålla om tillgången bjuds ut på marknaden under villkor som med hänsyn till överlåtarens affärsmässiga situation framstår som naturliga. Uttagsbeskattning skall inte ske 1. vid uttag av bränsle från fastighet som är taxerad som lantbruksenhet för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på denna eller 2. vid uttag av andra aktier eller andelar än sådana som utgör omsättningstillgångar enligt punkt 4 av anvisningarna till 21 § om aktierna eller andelarna delats eller skiftats ut enligt 3 § 7 a mom. eller 3 § 8 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och marknadsvärdet över-stiger omkostnadsbeloppet. I lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris finns bestämmelser om att uttagsbeskattning inte skall ske vid överlåtelse i vissa fall. Vad som sägs i första - fjärde styckena har motsvarande tillämpning vid uttag av tjänst, om värdet av tjänsten är mer än ringa. Har uttag av tjänst samband med uttag av tillgång, skall uttagsbeskattning av tjänsten underlåtas om uttagsbeskattning av tillgången inte skall ske på grund av bestämmelserna i lagen om beskattningen vid överlåtelser till underpris. Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 42 §. Lag (1998:1604). 1 b. Uttagsbeskattning skall även ske 1. om verksamheten i en förvärvskälla har upphört, 2. till den del skattskyldighet för inkomst av en förvärvskälla har upphört, 3. i fråga om en tillgång som har förts över från en del av en förvärvskälla till en annan del, om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen, 4. till den del inkomst av en förvärvskälla skall undantas från beskattning på grund av ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning eller, 5. i fråga om en tillgång som har förts över från en del av en förvärvskälla till en annan del, om inkomst av den senare delen men inte av den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning. Lag (1998:1604). 2. Ränta på banktillgodohavanden som hör till näringsverksamhet och på kundfordringar utgör intäkt av näringsverksamhet. Till intäkt av näringsverksamhet räknas också ränta och utdelning på omsättningstillgångar samt utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). Ränta och utdelning på andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör intäkt av näringsverksamhet, om innehavet av andelen betingas av verksamheten. Detsamma gäller ränta på en medlems fordran på en sådan ekonomisk förening, om medlemskapet betingas av medlemmens näringsverksamhet. Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om handelsbolag all ränta och utdelning samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §. Lag (1997:851). 2 a. har upphävts genom lag (1994:1855). 3. I bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdelning på aktier och andelar i värdepappersfonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt av näringsverksamhet. Lag (1990:1421). 4. Har en omsättningstillgång tagits upp till ett lägre värde vid inkomsttaxeringen än i räkenskaperna skall skillnadsbeloppet återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Detta gäller dock inte i den mån skillnadsbeloppet motsvarar sådana värdeminskningsavdrag som avses i andra stycket. Har en fastighet som utgör omsättningstillgång avyttrats skall medgivna värdeminskningsavdrag som inte har gjorts i räkenskaperna återföras till beskattning i näringsverksamheten. Lag (1995:1613). 5. Vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör omsättningstillgång tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av byggnad eller av markanläggning samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e. d. Vidare tas som intäkt upp ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren. Vad nu sagts gäller inte värdeminskningsavdrag m. m. som hänför sig till tiden före år 1952. Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas -- om bostadsrättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten inte utgör privatbostad eller omsättningstillgång -- som intäkt upp ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av lägenheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren. Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som avses i 25 § 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning. Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen -- efter avräkning för den del därav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag -- understiger det vid beräkning av realisationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25 § 5 mom. och 8 mom. nämnda lag. Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av det belopp som ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt som motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i första och tredje--sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas också när egendom som här avses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma att bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att egendomen avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad nu sagts gäller också om egendomen är omsättningstillgång och äganderättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död. Lag (1993:1470). 6. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges innehav övergått till privatbostadsfastighet tillämpas bestämmelserna i punkt 5. Härvid anses egendomen ha avyttrats vid utgången av beskatt- ningsåret för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av punkt 5 tredje stycket i fall som avses i 25 § 6 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och andra meningarna i det sistnämnda stycket om inte den skattskyldige begär att beräkningen skall ske enligt tredje meningen. Har en bostadsrättslägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat karaktär till privatbostad äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning. Detsamma gäller i fråga om lägenhet som är knuten till sådan aktie elelr andel som avses i 26 § 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt. Lag (1993:1470). 7. Har förmån av fastighet tillkommit näringsidkare i dennes egenskap av medlem av sådan bostadsförening eller delägare i sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall värdet av förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för näringsidkaren. Utan hinder härav får avdrag ske för sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som utgör kostnader i näringsverksamheten. Lag (1990:650). 8. Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 15 första stycket av anvisningarna till 23 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt för fastighetsägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder fastighetsägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt för nyttjanderättshavaren. Lag (1990:650). 9. Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet, b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av Europeiska gemenskaperna, kommuner, skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet. Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde-sjätte styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret. Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader. Lag (1996:1399). 10. Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphört med sitt jordbruk räknas som intäkt utom när det utgått till jordbrukare som fått särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller varit berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket. Lag (1990:650). 11. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt om förmånen grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Lag (1991:1044). 12. Förmån av sådan fri grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna i ett år 1978 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt och i ett år 1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund på ena sidan och vederbörande försäkringsanstalt på den andra sidan och i ett år 1986 träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt. Ersättning som utgår på grund av sådan avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring utgör intäkt av näringsverksamhet. Lag (1990:650). 13. Till intäkt räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § samt -- i den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan -- egenavgifter som har fallit bort. Lag (1994:487). 14. Har sådan speciell skatt, avgift eller ränta, för vilken avdrag åtnjutits i förvärvskälla vid tidigare års taxering, restituerats, avkortats eller avskrivits, utgör det restituerade, avkortade eller avskrivna beloppet intäkt i den förvärvskälla där avdraget åtnjutits. Lag (1990:650). 15. Ersättning för kostnader som en arbetsgivare får från en pensions- eller personalstiftelse skall tas upp som intäkt om avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts. Om den i balansräkningen gjorda avsättningen avseende sådana pensionsutfästelser, för vilkas tryggande avdragsrätt följer av punkterna 20 b-e av anvisningarna till 23 §, uppgår till ett lägre belopp vid beskattningsårets utgång än den motsvarande avsättningen vid det föregående beskattningsårets utgång, skall skillnaden tas upp som intäkt. Om det finns disponibla pensionsmedel vid beskattningsårets utgång skall den i föregående stycke nämnda intäkten dock tas upp till lägst summan av dels tio procent av de disponibla pensionsmedlen vid det föregående beskattningsårets utgång, dels under beskattningsåret gjorda avdrag för premier för pensionsförsäkringar, lämnad ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse och avsättning till pensionsstiftelse till den del dessa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av avsättningen i balansräkningen. Om beskattning sker enligt tredje stycket, skall senare minskningar av avsättningen i balansräkningen inte tas upp som intäkt till den del minskningarna motsvarar de belopp som redan tagits upp som intäkt. Med disponibla pensionsmedel avses skillnaden mellan 1. den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsättningen vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med förmögenheten vid beskatt-ningsårets utgång i pensionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästel-ser, och 2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensionsutfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pensionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och för vilka avdrag inte har medgetts vid avsättningen. Disponibla pensionsmedel skall dock aldrig anses uppgå till högre belopp än vad som motsvarar den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsätt-ningen vid det föregående beskattningsårets utgång. Vid tillämpningen av femte stycket 1 skall förmögenhet i pensionsstiftel-se tas upp till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Ersättning som en skattskyldig får för att ta över ansvaret för pensionsutfästelser skall tas upp som intäkt. Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt för det beskattningsår då verksamheten upphör. Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en arbetsgivare skiftas, skall disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas. Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 31 § och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare, skall medel som arbetsgivaren tillgodoförs enligt dessa bestämmelser tas upp som intäkt. Lag (1998:1666). 16. har upphävts genom lag (1993:1541). 17. Till intäkt räknas statligt räntebidrag för bostadsändamål. Lag (1991:1832). 23 § Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader i verksamheten på sätt framgår av anvisningarna. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) till 23 § 1. Kostnaderna i en näringsverksamhet består bl.a. av kostnader för personal, anskaffande av varor samt reparation, underhåll och värdeminskning av anläggningstillgångar. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs även räntor på lån för anskaffande av inventarier m.m., näringsfastighet och sådan andel i ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet. I fråga om handelsbolag räknas räntor på lån som kostnad i näringsverksamheten även när detta inte följer av första stycket. Utgifter i ett handelsbolag för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri anses inte som kostnad i verksamheten. Om den skattskyldige i sina räkenskaper har inräknat sådana räntor som avses i första och andra styckena i utgiften för anskaffningen av en tillgång och denna utgift enligt bestämmelser i denna lag skall das av genom årliga värdeminskningsavdrag, gäller bestämmelserna om sådana avdrag även beträffande räntorna. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs vidare, utöver förluster som avses i punkt 33, andra förluster som har uppkommit i verksamheten, om inte särskilda skäl mot avdragsrätt föreligger. I fråga om förlust av kontanta medel genom brott krävs att den skattskyldige visar att förutsättningarna för avdrag föreligger. Har förlusten av kontanta medel uppkommit genom stöld eller rån, medges inte avdrag med större belopp än vad som motsvarar ett sedvanligt innehav av kontanter i verksamheten, såvida särskilda skäl inte föreligger. Lag (1997:851). 2. Har den skattskyldige i en viss förvärvskälla tillgodogjort sig varor, tillgångar som avses i punkt 1 andra och tredje styckena av anvisningarna till 22 § eller tjänster från en annan av honom bedriven förvärvskälla, får det värde som enligt tredje och fjärde styckena nämnda anvisningspunkt skall tas upp som en intäkt i den förvärvskällan behandlas som en utgift i den förstnämnda förvärvskällan. Lag (1990:650). 3. Avdrag som för reparation och underhåll får göras för kostnader för sådana ändringsarbeten på byggnad som kan normalt påräknas i den bedrivna verksamheten, som upptagande av nya fönster- och dörröppningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisponering av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av fastigheten, som då ett djurstall eller en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället användas för ett helt annat ändamål, hänförs inte till reparation och underhåll. Lag (1990:650). 4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, till den del kostnaden för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i bidragsärendet godkända eller beräknade kostnaden (bidragsunderlaget). Om ett beslut fattas som innebär att bidragsunderlaget minskas och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och underhåll gäller följande. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna tidigare medgetts skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vilket avdraget beräknats. Innebär ett beslut om ändrat bidragsunderlag att avdrag för reparation eller underhåll för tidigare beskattningsår medgivits med för högt belopp, skall därav föranledda tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet meddelats. Lag (1991:1832). 5. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Lag (1990:650). 6. Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades. I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i jordbruk sådana tillgångar som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. I en industribyggnad räknas som byggnadsinventarier tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m. m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 12--14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad. Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsägaren. Till anskaffningsvärdet hänförs vidare utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte har utgått. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten -- i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken -- belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för verksamheten begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i verksamhet, vid nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av fastighetsägaren. Har en byggnad varit att hänföra till privatbostad under tidigare beskattningsår och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall avdrag för värdeminskning anses ha medgetts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet för varje sådant beskattningsår. Utrangeras en byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen. Lag (1994:1855). 7. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en fastighet, avsedd för användning i ägarens näringsverksamhet, dras -- om annat inte följer av punkt 8 andra stycket -- av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller femte stycket, endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades. Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförande av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal, planteringar e. d., täckdike, öppet dike, invallnings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e. d. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike. Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i näringsverksamhet eller sådana inventarier som används för viss verksamhet såsom fundament e. d., industrispår, traversbanor, gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m. m. (markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 12--14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verksamheten läggs ned och fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens ägare. Har en markanläggning tillhört privatbostadsfastighet under tidigare beskattningsår och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall avdrag för värdeminskning ansetts ha medgetts för varje sådant beskattningsår. Lag (1994:1855). 8. Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 7 femte och sjätte styckena skall tillämpas. Avdrag får göras omedelbart för utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar skogsbruk. Lag (1990:650). 9. Avdrag på grund av avyttring av skog på fastighet som är taxerad som lantbruksenhet (skogsavdrag) medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedömningen av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses det värde som belöper på skog och skogsmark vid förvärv av fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Med gällande ingångsvärde avses anskaffningsvärdet minskat med avdrag som har medgetts enligt denna anvisningspunkt. I punkt 10 föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med avdragsgrundande skogsintäkt avses ett belopp som motsvarar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvskälla. Fysisk person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från länsstyrelse eller på annat sätt att förvärvet utgör ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxeringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har yrkat det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på rationaliseringsförvärvet. Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den avlidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne. Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under innehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket. I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige tar upp till beskattning efter det att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan, har förvärvats av ny ägare. Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och inte med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av enkelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den gemensamt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 15 000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3 000 kronor. Lag (1993:1541). 10. Har fastighet som är taxerad som lantbruksenhet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång anses -- om annat ej följer av detta stycke eller tredje stycket sista meningen -- som anskaffningsvärde enligt punkt 9 så stor del av vederlaget för fastigheten som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsmark med växande skog och markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk utgör av hela taxeringsvärdet vid förvärvstillfället. Kan detta beräkningssätt inte tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skog och skogsmark, tas som anskaffningsvärde upp ett belopp som kan anses svara mot det verkliga vederlaget. Vad sist sagts gäller också för vederlag som utgår vid fastighetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och skogsmark som har tillagts den skattskyldige överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått honom. I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet, förutom vederlaget för skog och skogsmark, också inräknas den del av övriga kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade skogen och skogsmarken. Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den föregående ägarens förvärvskälla, övertar den nye ägaren den föregående ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den nye ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan vid förvärvstillfället. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern. Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det föregående stycket, skall vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans anskaffningsvärde vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångsvärde. Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde ha minskat i samma proportion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskas på grund av fastighetsreglering eller klyvning. Har sådan ersättning som avses i 25 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt erhållits för skog och skogsmark, anses vid tillämpningen av det föregående stycket som om den ifrågavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare. Något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Bestämmelserna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 21 § har blivit omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare. Lag (1994:1912). 11. Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtillgångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång. Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning och har han uppburit förskottsbetalning för utvin- ningen, får han göra avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp motsva- rande den del av anskaffningsvärdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida utvinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseavtalet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare som har intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som anges i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §, dels sådana fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag som avses i första och tredje styckena av nämnda anvisningspunkt och i vilka den fysiska personen eller någon honom närstående person är företagsledare eller - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger aktier eller andelar. Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångs- punkt i den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående köpet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till utgångs- punkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag enligt 25 § 3-6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om han vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt. Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till förvärvet hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tidpunkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången, beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas av tillståndet och - vid tillämpning av andra och tredje meningarna - på grundval av förhållandena vid tidpunkten för utvinningens början på detta område. I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även utgifter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, får den nye ägaren till- godoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på fastig- heten som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall en fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning, utan hinder av vad som före- skrivs i 4 § jämförd med 1 kap. 5 § första stycket f fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152), betraktas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett. Lag (1999:1149). 12. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 eller om restvärdeavskrivning i punkt 14. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om inventarier av mindre värde. Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade inventarier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 24 §. Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av inventarier, skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den taxerade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av underskott. Inventariernas anskaffningsvärde minskat med medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet. Hör ett byggnads- eller markinventarium till fastighet som utgjort privatbostadsfastighet under det beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgörs inventariets skattemässiga restvärde av anskaffningsvärdet minskat med 20 procent av samma värde för varje beskattningsår, dock högst fem, som den skattskyldige innehaft inventariet och fastigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om del av fastighet. Lag (1994:1855). 13. Skattskyldig har rätt till avdrag för värdeminskning av sina inven-tarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut; b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna; c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga restvärde; d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet föreligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt e) att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång. Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande, och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Har inventarierna ingått i en näringsverksamhet, som den skattskyldige har förvärvat genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv eller testamente, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde näringsverksamheten. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats. Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp. Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande omständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet. Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde näringsverksamheten, sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta. Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur näringsverksamheten för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i 22 § med anvisningar framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får i stället dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråga verkställdes. Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år. Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren. Lag (1998:1604). 14. Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige avdrag för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskrivningsunderlaget för maskiner och andra inventarier. Avskrivningsunderlaget utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående beskattningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhörde näringsverksamheten, och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första stycket, medges det ytterligare avdrag som motiveras av detta. Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga om restvärdeavskrivning. Lag (1990:650). 15. Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades. Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkterna 12--14. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet. Lag (1990:650). 16. Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 13 och 14 får även göras för utgifter för anskaffning av koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill samt liknande rättigheter. Det är härvid utan betydelse om näringsidkaren har förvärvat rättigheten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Lag (1995:1613). 17. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, som han äger, och är nyttigheten knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför göras enligt reglerna i punkterna 13 och 14. Lag (1990:650). 18. I fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § medges avdrag för fastighetens anskaffningsvärde eller del därav. Avdraget bestäms enligt 24 och 25 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1990:650). 19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 2 kap. 3-5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Lag (1999:1082). 20 a. Arbetsgivare får avdrag för belopp som överförs till personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Lag (1999:1149). 20 b. Arbetsgivares kostnader för att trygga utfästelse om pension till en arbetstagare - genom avsättning till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., - genom avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i förening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, - genom betalning av premie för pensionsförsäkring, skall dras av i den utsträckning som anges i punkterna 20 c-e. En pensionsutfästelse skall beaktas endast om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §. Med avsättning i balansräkning avses särskild redovisning av pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag. Kostnader för sådan höjning av pensionsreserven avseende tidigare med avdragsrätt tryggade pensionsutfästelser som följer av tillämpade försäkringstekniska beräkningsgrunder eller som följer av indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna, skall dras av i den utsträckning som anges i punkt 20 e. Lag (1999:1127). 20 c. Avdrag för kostnader som avses i punkt 20 b första stycket får inte överstiga 35 procent av lönen och inte heller 10 basbelopp. Som lön räknas pensionsgrundande ersättning, enligt pensionsavtal, under beskattningsåret eller under det föregående beskattningsåret. Med basbelopp avses det för året före taxeringsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1998:328). 20 d. Avdrag, för kostnader som avses i punkt 20 b första stycket och som föranleds av ändring i pensionsavtal eller av nytt pensionsavtal vid förtida avgång från anställning eller av att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade, får, i annat fall än som avses i punkt 20 f tredje stycket, medges med ett belopp som svarar mot kostnaden för avtalad pension, dock i fråga om 1. ålderspension, som skall betalas för tid före 65 års ålder, högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för ålderspension under den avtalade tiden med - 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 basbelopp, - 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp, och - 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 basbelopp, 2. ålderspension, som skall betalas från tidigast 65 års ålder, högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för livsvarig ålderspension från den avtalade pensionstidpunkten med - 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 basbelopp, - 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp, och - 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Ger pensionsavtalet rätt till ålderspension enligt första stycket 2 utöver 20 procent av den lön som inte överstiger 7,5 basbelopp, får avdrag göras högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för att uppnå avtalad pensionsnivå, om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. I fråga om försäkring, som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) och andra avgiftsbaserade utfästelser, får avdrag enligt första stycket avseende ålderspension göras högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för att genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i nämnda lag uppnå i första stycket 1 och 2 angivna förmånsnivåer. Avdragsrätt enligt första stycket 1 och 2 förutsätter full intjänandetid. Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet, dock lägst 30 år, förutsatt att avtalet för full pension kräver fortsatt intjänande under anställningen fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om pensionsavtalet anger annan intjänandetid för full pension eller om pensionsavtalet saknar bestämmelse om intjänandetid, avses med full intjänandetid en tid av sammanlagt lägst 30 år fram till den avtalade pensionstidpunkten. Vid beräkning av intjänandetiden skall såväl arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren som anställningstid hos annan arbetsgivare medräknas. Om pensionsrätten inte är fullt intjänad minskas avdragsrätten i den utsträckning som motsvarar bristen i intjänande. När avdraget för kostnad för avtalad ålderspension beräknas, skall värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har tryggats av arbetsgivare under beskattningsåret eller tidigare i de tryggandeformer som anges i punkt 20 b första stycket. Värdet av ålderspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag enligt första stycket 1. Värdet av ålderspension från tidigast 65 års ålder skall räknas av från avdrag enligt första stycket 2. Kostnad för premie för sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 31 § dras av enligt första stycket, dock högst med belopp som motsvarar de i 1 och 2 angivna förmånsnivåerna beräknade med hänsyn till den anställdes senaste lön. Med lön och basbelopp avses i denna anvisningspunkt detsamma som i punkt 20 c andra stycket. Lag (1999:1048). 20 e. Avdrag för kostnader för att trygga pensionsutfästelser enligt punkt 20 b genom avsättning till pensionsstiftelse eller i balansräkning får inte göras med högre belopp för varje pensionsberättigad än vad som svarar mot pensionsreserven avseende med avdragsrätt tryggad pensionsutfästelse. Pensionsreserven skall beräknas enligt de grunder som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock inte ske med lägre ränteantagande än som följer av 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. För tryggande genom avsättning till pensionsstiftelse får avdrag göras för vad som sätts av, dock högst med belopp som krävs för att stiftelsens förmögenhet skall motsvara pensionsreserven för utfästelser som avses i första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall tas upp till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller utgången av beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. För tryggande genom avsättning i balansräkning får avdrag göras högst med belopp som motsvarar ökningen av pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång. Om arbetsgivaren har tryggat pensionsutfästelse enligt punkt 20 b genom pensionsförsäkring får avdrag inte göras med högre belopp än vad som motsvarar premien. Lag (1999:1127). 20 f. Avdrag får göras för ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensionsutfästelser. Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 31 § och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare, får avdrag göras för avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser. Avdrag får göras, i den utsträckning som anges i punkt 20 e, för arbetsgivares kostnader för att trygga pensionsutfästelse, som tidigare har tryggats av arbetsgivaren med avdragsrätt, om förfarandet innebär att det tidigare tryggandet av utfästelsen upphör. Har det tidigare tryggandet skett genom avsättning till pensionsstiftelse, får avdrag göras högst med ett belopp motsvarande den ersättning för kostnaderna som erhålls från stiftelsen. Avdrag får även göras, i den utsträckning som anges i punkt 20 e, för arbetsgivares kostnader för att trygga pensionsutfästelse, som tidigare har tryggats av annan arbetsgivare med avdragsrätt och för vilken först nämnda arbetsgivare har övertagit ansvaret. Lag (1998:1666). 21. Avdrag får göras för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på eget pensionssparkonto. Avdraget beräknas på inkomst av näringsverksamhet och inkomst av kapital i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 och tredje stycket, i punkt 6 första-femte styckena och sjunde stycket samt i punkt 7 av anvisningarna till 46 §. 22. Regeringen kan förklara att, om förlust på aktier eller andelar i svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat företaget. Bestämmelserna i första stycket om förlust tillämpas också på förlust, som kan beräknas uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdraget frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget. Uppkommer vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås, skall vinsten tas upp som intäkt hos den som haft vinsten. Lag (1990:650). 23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och inbetalats till staten på sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 mervärdesskattelagen. Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Bestämmelserna i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst. Lag (1997:770). 24. Avdrag får ske för kostnad för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges näringsverksamhet. Avdrag medges även för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaden anskaffning av sådana tillgångar, för vilka anskaffningskostnaden enligt bestämmelser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivning på grund av värdeminskning, gäller dock bestämmelserna om sådan avskrivning även beträffande den kostnaden. Lag (1990:650). 25. Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt till moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag. Lag (1994:777). 26. En skattskyldig som driver näringsverksamhet har rätt till avdrag i efterhand för utgifter i verksamheten före verksamhetens påbörjande. Avdraget får avse utgifter under det år då verksamheten påbörjades och det närmast föregående året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av näringsverksamhet. Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån 1) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla, 2) utgifterna inräknats i anskaffningsvärdet för tillgångar vilka tillförts näringsverksamheten när denna påbörjades eller 3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första stycket. Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Lag (1990:650). 27. Har en för ändamålet särskilt inrättad del av en privatbostad eller annan bostad använts i innehavarens näringsverksamhet medges avdrag för skälig del av kostnaderna för bostaden för hyra o. d., värme, vatten och avlopp samt elektrisk ström. Avdrag medges även för kostnader i övrigt som är omedelbart betingade av näringsverksamheten. Även om någon del av bostaden inte särskilt inrättats för näringsverksamheten medges avdrag för bostadskostnad om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskattningsåret. Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhetens art varit motiverat att utföra i bostaden. I timantalet får jämte arbete för näringsverksamheten även inräknas tillfälligt arbete som har nära samband med verksamheten men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit verksamheten gemensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor i annat fall. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet och avdragsbeloppet med hänsyn härtill. Lag (1990:650). 28. Vid utövande av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i verksamheten. Kostnaderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte utgör personliga levnadskostnader. Lag (1990:650). 29. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske har rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten. Lag (1990:650). 30. Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete i näringsverksamheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet. Lag (1990:650). 31. Om brandförsäkring tagits för all framtid, får avdrag för under året erlagd försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den enligt försäkringsavtalet erlägges på en gång. Om premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, får för vart och ett av dessa år avdrag ske med så många procent av under året erlagd premie, som angives i nedanstående tabell: Det hela antal år, varunder premien enligt försäkringsavtalet skall erläggas från avtalets avslutande Avdrag i procent av den för året erlagda premien högst 4 år 5 % 5 till och med 7 år 10 % 8 " " " 10 " 15 % 11 " " " 13 " 20 % 14 " " " 16 " 25 % 17 " " " 19 " 30 % 20 " " " 23 " 35 % minst 24 år 40 % Lag (1990:650). 32. Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i näringsverksamheten. En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten har rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta gäller inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för drivmedel. Lag (1997:950). 33. Avdrag medges för förlust vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) av tillgång eller förpliktelse i fråga om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit, vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet. Vid inkomstberäkningen i ett handelsbolag begränsas avdraget för realisationsförlust på sätt anges i 3 § 2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida inte innehavet av tillgången eller förpliktelsen betingas av näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Avyttrar ett handelsbolag en tillgång som avses i 27-31 §§ lagen om statlig inkomstskatt med realisationsförlust till en juridisk person och är handelsbolaget och personen moderföretag och dotterföretag eller står de under i huvudsak gemensam ledning, tillämpas 2 § 4 a mom. den lagen. Lag (1998:1604). 34. Avdrag får inte göras för kostnader för hälso- och sjukvård eller tandvård som inte är offentligt finansierad utom när kostnaderna avser en anställd eller en enskild näringsidkare eller en delägare i handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller annan författning. I fråga om kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag göras under förutsättning att kostnaderna uppkommit vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Avdrag får göras för kostnader för företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av verksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 32 § 3 b mom. Avdrag får vidare göras för kostnader för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder, om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen om allmän försäkring eller om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana kostnader får också göras i en enskild näringsverksamhet eller i ett handelsbolag om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Avdrag får även göras för kostnader för förebyggande behandling, om den skattskyldige kan visa att behandlingen har ett sådant syfte. Lag (1995:651). 24 § Inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot bestämmelserna i denna lag. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 24 §. 1. För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m.m., till pågående arbeten samt till fordrings- och skuldposter samt avsättningar. Reserv i lager o.d. får beaktas endast vid tillämpning av punkt 2 tredje och fjärde styckena. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter samt avsättningar bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar. Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen enligt denna lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller fordringspost har tagits upp med för lågt belopp eller skuldpost eller avsättningar med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne - i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag - genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen. Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t.ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer, och att räntor hänförs till inkomsten för det år, på vilket de belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats. Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet av avyttrade varor skall - även om fakturering inte skett - redovisas som fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång. Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år. I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 §. Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till. Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en förlust, som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstberäkningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskattningsmyndighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning. Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast föregående taxeringen till statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget kapital och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget näringsverksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående tillgångs- och skuldposter samt avsättningar som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte skall beskattas två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomstslag. 3 § 7-11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har motsvarande tillämpning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet tillämpas 24 § 1-5 mom., 27 § 1-3 mom., 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § nämnda lag. Lag (1999:1082). 2. Tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än lager av fastigheter och liknande tillgångar och lager av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar tas upp till lägst 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp, inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger rum, inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats. Bestämmelserna gäller också vid förvärv av aktie eller andel i utländsk juridisk person. I detta fall saknar det betydelse om den skattskyldige genom förvärvet erhåller en tillgång av verkligt och särskilt värde. I fråga om aktier som utgör lager gäller vidare följande. Har aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådana mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, om vederlag erlagts för rätten till utdelning, vederlaget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade aktierna anses anskaffade utan kostnad. Har aktier erhållits genom sådan utskiftning som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket nämnda lag skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna. Lag (1999:1082). 3. I fråga om skattskyldiga, som bedriver byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrörelse, godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestämmelserna i tredje, sjunde och åttonde styckena. Beträffande arbeten, som utförs till fast pris, gäller bestämmelserna i fjärde--åttonde styckena. Enskild näringsidkare, i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret, får tillämpa bestämmelserna för arbeten som utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris. Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslutande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och -- i förekommande fall -- den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris. Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning, behöver inte tas upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat under beskattningsåret. Vid värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett gäller följande. Bestämmelserna i punkt 2 första och tredje styckena av anvisningarna till 24 § äger motsvarande tillämpning såvitt gäller byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse. I fråga om konsultrörelse äger bestämmelserna i första stycket av nämnda anvisningspunkt motsvarande tillämpning. Har den skattskyldige erhållit ersättning för arbete, som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs. Som kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats som utförs av den skattskyldige, dennes make eller barn under 16 år. Är uppdragstagaren ett handelsbolag skall som kostnad inte anses värdet av arbetsinsats som utförs av delägare i bolaget. Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att bestämmelserna ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförmån åt den skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. I nu avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt. Har den skattskyldige i betydande omfattning underlåtit att slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas eller faktureras. Kan den skattskyldige göra sannolikt att det belopp, som enligt bestämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten, överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, får inkomsten i skälig utsträckning jämkas nedåt. Lag (1990:650). 4. Fordringar, skulder och kontanter i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed. Lag (1998:1619). 5. Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med belopp, som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts för täckande av risker med anledning av garantiförpliktelse, som utestår vid beskattningsårets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagda beloppet för år räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktelser, som redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. Avser garantiförpliktelsen tid, som är kortare än två år, beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot så många tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månader. Brutet månadstal bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas med skäligt belopp om den skattskyldige visar att betydligt större avdrag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrifter är påkallat till följd av att näringsverksamheten är nystartad, att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverkningsobjekt eller mycket stora arbeten, att en betydande ökning av de utestående garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattningsåret, att produktsammansättningen avsevärt ändrats under beskattningsåret, att den tid en väsentlig del av utestående garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två år eller att annan med de nämnda jämförlig omständighet föreligger. Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Lag (1990:1421). 6. Företag, som driver kärnkraftsanläggning, får avdrag för belopp som i räk enskaperna för beskattningsåret avsätts för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt a vfall o. d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte heller för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning enligt 8 § lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Vad i föregående stycke sagts gäller även i fråga om företag, som icke driver kärnkraftsanläggning, såvida företaget mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för framtida utgifter för hantering av u tbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall o. d. Lag (1992:1545). 25 § Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn tagits till in- och utgående balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet utgör inkomsten av förvärvskällan. Beträffande makar finns särskilda bestämmelser i anvisningarna till 52 §. Lag (1993:1541). 26 § har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 26 § har upphävts genom lag (1993:1541). 27 § Summan av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid summeringen beaktas inte förvärvskälla som visar underskott. Lag (1990:650). Anvisningar till 27 § har upphävts genom lag (1990:650). 28 § har upphävts genom lag (1990:650). 29 § har upphävts genom lag (1990:650). 30 § har upphävts genom lag (1990:650). Inkomst av tjänst 31 § Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med tjänst likställs rätt till a) pension, b) livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, c) ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, d) undantagsförmåner, samt e) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § och inte heller utgör vederlag vid avyttring av egendom. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 31 § 1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser pensionsförsäkring enligt denna lag. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevande- pension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit näringsverksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person. Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder. Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid även - pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pensions-plan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i förening med kreditförsäkring, - pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti tecknats, samt - pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbetstagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation. Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders-pension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare. Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke. Med efterlevandepension förstås pension 1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden, 2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1, 3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller 4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad. Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag: 1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får upphöra när denne ingår nytt äktenskap. 2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sistnämnda tidpunkt. 3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. 4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 20 år. Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena. Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag. Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas 1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring, 2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller 3. genom bodelning. Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, 1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller 2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller 1. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande, eller 2. en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en pensionsförsäkring som meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som försäkringstagaren tecknar i samband med överföringen hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i så fall inte anses som ett belopp som enligt första stycket utgår på grund av pensionsförsäkring och inte heller som en betalning av avgift för pensionsförsäkring. Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevandepension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för inbetalda premier. Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt premier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får, om särskilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en försäkring beskattats som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring. Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring. Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen. För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd. Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses i fråga om försäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) från sådana förändringar av beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna. Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1999:1338). 2. Såsom periodiskt understöd räknas inte vad mottagaren uppbär från en stiftelse som är befriad från skattskyldighet enligt 7 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller från en ideell förening som har till uppgift att främja i 7 § 6 mom. första stycket nämnda lag angivna ändamål och som uppfyller övriga i 7 § 5 mom. samma lag angivna villkor för befrielse helt eller delvis från skattskyldighet. Detta gäller dock endast om utbetalningen sker till fullföljande av ändamål som nu nämnts. Som periodiskt understöd betraktas däremot vad som uppbäres från varje slags stiftelse, om och i den mån det i de för stiftelsen gällande stadgar är föreskrivet, att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller viss tid tillfalla viss familj, vissa familjer eller bestämda personer. Lag (1984:1060). 3. Pensionssparavtal, pensionssparkonto, pensionssparare och kontoinnehavare har den innebörd som anges i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. För att ett konto skall anses utgöra ett pensionssparkonto fordras att kontot förs av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige. Utbetalning från pensionssparkonto får, förutom betalning av skatt, avgifter och ersättning för förvärv av tillgångar, inte avse annat än pension till pensionsspararen (ålderspension), pension efter pensionsspararens död till dem som avses i sjunde stycket (efterlevandepension), behållning som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j, belopp som utgår på grund av jämkning av förmånstagarförordnande samt återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i andra fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten efter ansökan besluta att pension får börja betalas ut vid lägre ålder. Pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid om behållningen på kontot uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt inbetalning på kontot inte har skett senare än 10 år före utbetalningstillfället. En sådan avslutande utbetalning i förtid får även göras vid den tidpunkt pension får börja betalas ut om behållningen då uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten efter ansökan besluta att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid. Ålderspension får betalas ut högst så länge pensionsspararen lever och skall utgå under minst fem år eller, om pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, under minst tre år. Pensionen skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Med efterlevandepension förstås pension som efter pensionsspararens död betalas till 1. person med vilken den avlidne varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden, eller 2. barn till pensionsspararen eller till person som angivits under 1. Efterlevandepension får betalas ut högst så länge den efterlevande lever och skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Har pensionsspararen avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då utbetalningarna annars skulle ha upphört, får dock efterlevandepension upphöra vid sist nämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. Som förmånstagare till rätt enligt pensionssparavtal får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan betalas enligt sjunde stycket. Pensionssparvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan om sparavtalet skall anses utgöra ett pensionssparavtal, skall tas in i pensionssparavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att rätt enligt pensionssparavtal samt tillgångar på ett pensionssparkonto inte får pantsättas eller belånas. Pensionssparavtalet får inte heller ändras på sådant sätt att det inte längre uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag eller innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionssparavtal i denna lag. Rätt till behållning på pensionssparkonto får endast överlåtas 1. på grund av utmätning, 2. vid ackord och konkurs, eller 3. i den ordning som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen om individuellt pensionssparande. Den som övertagit rätt till behållning på respektive utbetalningar från pensionssparkonto skall omedelbart underrätta det pensionssparinstitut som för kontot om överlåtelsen. Vid tillämpningen av kravet att en ålders- eller efterlevandepension under den första femårsperioden skall betalas ut med samma eller med stigande belopp skall, för sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta, bortses från de förändringar av beloppen som beror på kursutvecklingen på fondpapperen och den utländska valutan. Beslut av skattemyndighet enligt fjärde och femte styckena av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1993:1542). 32 § 1 mom. Till intäkt av tjänst hänförs a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten, b) pension, c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom., d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll, e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader för vård som inte är offentligt finansierad eller för vård utomlands, f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §, g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §, h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i handelsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av tjänst, i) sådan intäkt som avses i punkt 15 av anvisningarna, j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionsspar- avtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord. Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensions- sparkontots behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig till kontot. Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst. Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för privatbostad. Pension från sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § skall inte tas upp som intäkt av tjänst till den del den skattskyldige visar att han inte har haft rätt till avdrag för försäkringspremier som han betalat eller att han förmånsbeskat- tats för försäkringen utan att få ett motsvarande avdrag. Detta gäller dock inte i den utsträckning avdrag inte kan medges på grund av bestämmelserna i punkt 6 andra--sjätte styckena av anvisningarna till 46 §. Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning i såväl Sverige som utlandet. Med avdrag likställs skattereduktion eller liknande skattelättnad i utlandet. Lag (1999:1149). 32 § 2 mom. Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, skall såsom skattepliktig intäkt räknas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt: högst 35 år 80 procent 36 till och med 47 år 70 " 48 " " " 56 år 60 " 57 " " " 63 år 50 " 64 " " " 69 år 40 " 70 " " " 76 år 30 " 77 " " " 86 år 20 " minst 87 år 10 " Lag (1977:279). 32 § 3 mom. Som intäkt tas inte upp kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad, bostadskostnadsersättning, eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Som intäkt tas inte heller upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskostnader och skolavgifter för barn samt förmån av fri bostad som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Den fasta resekostnads- och traktamentsersättning som betalas av Europaparlamentet till företrädare i Europaparlamentet skall inte tas upp som skattepliktig intäkt, såvida den inte kan antas väsentligen överstiga de kostnader den är avsedd att täcka. Till följd härav medges inte den skattskyldige avdrag för underskott som kan uppkomma genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därmed avsedda utgifter. Lag (1996:651). 32 § 3 a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt. Däremot tas som intäkt upp ersättning som utgår på grund av sistnämnda försäkring. Lag (1990:650). 32 § 3 b mom. En anställds förmån av fri hälso- och sjukvård, fri tandvård och fria läkemedel tas inte upp som intäkt om den avser -- hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad, -- tandvård som inte är offentligt finansierad, -- hälso- och sjukvård eller tandvård utomlands och läkemedel vid vård utomlands, -- företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, -- vaccination som betingas av tjänsten eller -- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till tjänstens krav för Försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Lag (1995:651). 32 § 3 c mom. Om en vara eller en tjänst, som en anställd erhåller av arbetsgivaren, är av väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter, skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt, om förmånen är av begränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Inte heller tas som intäkt upp förmån av fria arbetskläder och fri uniform om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat. En förmån av att använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skall inte tas upp som intäkt, om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Lag (1997:770). 32 § 3 d mom. Som intäkt tas inte upp 1. julgåvor av mindre värde till anställda, 2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, 3. minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande. Lag (1987:1303). 32 § 3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmån räknas dock inte 1. rabatter, 2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning, 3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt 4. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. Lag (1993:1515). 32 § 3 f mom. Som intäkt tas inte upp personalrabatt vid inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen. Inte heller får rabatten utgå på sätt som anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2-4. Lag (1996:651). 32 § 3 g mom. Förmån av sådan bostad som är förenad med tjänsten som statsminister skall inte tas upp som intäkt om statsministern för sin privata disposition har annan bostad som är inrättad för permanent boende. Lag (1995:987). 32 § 3 h mom. Om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet, skall en förmån avseende utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt. Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmån från fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till sådan person. Är arbetsgivaren en fysisk person gäller bestämmelserna inte i fråga om förmåner från arbetsgivaren, om den anställde är en arbetsgivaren närstående person. Lag (1996:651). 32 § 4 mom. Har skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort flyttat till ny bostadsort och fått särskild ersättning av sin arbetsgivare eller av allmänna medel för flyttningskostnaden skall ersättningen inte tas upp som intäkt om inte annat följer av andra stycket. Som flyttningskostnad räknas kostnader för emballering, packning, transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag och övrigt lösöre och transport av den skattskyldige och hans familj från den gamla till den nya bostadsorten samt liknande kostnader för flyttningen. Andra kostnader i samband med flyttningen såsom kostnader för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel bosättning eller förlust vid försäljning av bostad eller annan egendom räknas inte som flyttningskostnad. Omfattar ersättning för flyttningskostnad även ersättning för körning med egen bil skall sistnämnda ersättning tas upp som intäkt till den del den överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §. Lag (1993:1515). Anvisningar till 32 § 1. Vissa befattningshavare i statens tjänst äga att utöver de vanliga avlöningsförmånerna åtnjuta särskild gottgörelse för tjänstgöring under mera krävande eller besvärliga förhållanden. Hit är att räkna s.k. kallortstillägg för tjänstgöring i de nordligare delarna av riket, s.k. ödebygdstillägg för vissa prästerliga befattningar, s.k. enslighetstillägg till befattningshavare vid lots- och fyrstaten, särskilda avlöningstillägg till provinsialläkare i svårbesatta distrikt, ersättning till personal vid armén och marinen under flygtjänstgöring och för dykeriarbete, sjötillägg till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet, lokomotivtjänstpenningar vid järnvägarna, vinterdagavlöning till personal å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg. Dessa och andra sådana ersättningar äro att räkna som avlöningsförmåner och såsom sådana att hänföra till intäkt av tjänst. 2. Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller ersättning därför samt premie till beställningshavare vid armén och marinen, som i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier och förbrukningsartiklar, ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandel eller beslagsprovision. Felräkningspenningar äro likaledes att anse som intäkt i tjänsten, men får å andra sidan avdrag ske för genom felräkning liden förlust, även om denna överstiger det såsom felräkningspenningar uppburna beloppet (se punkt 2 av anvisningarna till 33 §). På samma sätt är kostnadsersättning för fullgörande av uppdrag som riksdagsledamot skattepliktig medan de särskilda omkostnader, som uppdraget medför och som inte äro avsedda att täckas av i förekommande fall utgående resekostnads- och traktamentsersättning, få helt avdragas. Lag (1966:695). 3. Såsom intäkt av tjänst skall upptas, bland annat, förmån av fri eller delvis fri bostad. Angående värdering av bostadsförmån finns bestämmelser i 42 § och därtill hörande anvisningar. I bostadsförmån skall inte inräknas förmån av fritt eller delvis fritt garage. Såsom intäkt skall även upptas exempelvis värdet av fri kost. Skatteplikt föreligger dock inte för värdet av fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa eller för värdet av fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning i samband med övernattning där under tjänsteresa, allt under förutsättning att kostnaden obligatoriskt ingår i priset för transporten eller övernattningen i fråga. Värdet av fri kost som åtnjuts vid representation utgör inte heller skattepliktig intäkt. Såvitt avser intern representation gäller detta endast om sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet. Såsom intäkt skall upptas värdet av fria resor samt skatter, försäkringar o.d., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller som den anställde annars åtnjutit på grund av anställningen. Förmån av fri försäkring avseende reseskydd under tjänsteresa är dock inte skattepliktig. Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör inte skattepliktig intäkt för den anställde. Lag (1997:770). 3 a. Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som understiger marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om 1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt för de anställda, 2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv inte har överstigit tjugo procent av det totala antalet utbjudna aktier, 3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som överstiger 30 000 kronor. Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och aktieägarna. Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, skuldebrev förenade med optionsrätt och liknande finansiella instrument som ger innehavaren rätt att förvärva aktier. Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och styrelsesuppleant med anställd. Lag (1992:487). 3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3 e mom. första stycket kan följande nämnas: förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid, möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård om den utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse, den utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens innehavare, den är av kollektiv natur eller den i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde. Lag (1993:1515). 4. I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten förenade omkostnader, som måste betalas av den skattskyldige. Denna ersättning skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som skall betalas med ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen inte räcker till för att betala omkostnaderna, får bristen dras av mot intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock, om det kan antas att ersättningen har beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt gå åt för att täcka de omkostnader som skall betalas med ersättningen, att större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medges endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda förhållanden inte räckt till för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna antas, att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för vilka den avsetts, utan att särskild utredning behöver lämnas i detta avseende. I fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser i punkterna 3, 3 a och 3 c av anvisningarna till 33 §. Lag (1990:650). 5. har upphävts genom lag (1990:650). 6. Totalförsvarspliktiga tillkommande naturaförmåner, dagersättning och tillägg till sådan ersättning, befattningspenning, avgångsvederlag, utbildningspremie, utryckningsbidrag samt fälttraktamente skall inte upptas såsom skattepliktig intäkt. Utgående dagpenning utgör däremot skattepliktig intäkt. Familjebidrag, vilket annorledes än såsom näringsbidrag utgår till en totalförsvarspliktig, räknas icke till skattepliktig intäkt. Näringsbidrag ut gör däremot skattepliktig intäkt och hänföres till den förvärvskälla bidraget avser. Familjebidrag anses tillkomma den totalförsvarspliktige även om bidraget utbetalas till annan person. Det förhållande att bidraget använts för bestridande av en vid inkomsttaxeringen i och för sig avdragsgill utgift, t. ex. ränta eller periodiskt understöd, skall icke föranleda, att avdrag vägras för utgiften i fråga. Vad ovan i första och andra styckena sägs skall också tillämpas i fråga om annan personal som avlönas enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna. Förmån av fri kost eller förmån av fri hemresa som tillkommer sådan personal som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas upp som skattepliktig intäkt. Lag (1995:750). 7. Förmån av fri resa till eller från fartyg, eller kostnadsersättning för sådan resa, som arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § fått skall, under förutsättning att fartyget är arbetstagarens tjänsteställe, inte tas upp till beskattning. Vad nu sagts gäller inte om fartyget är ett passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Lag (1996:1331). 8. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skattepliktig intäkt. Lag (1990:650). 9. Har delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi haft inkomst från bolaget eller rederiet i form av avlöning, hänföres sådan inkomst till intäkt icke av tjänst utan av det inkomstslag bolagets eller rederiets inkomst avser. Lag (1993:1541). 10. Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av förmånen skall anses som en betald ränteutgift. Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det. Förmånens värde skall för sådant lån i svensk valuta beträffande vilket räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhållande till marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. I fråga om lån av nu angivet slag som upptagits före den 5 december 1986 skall, i stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas närmast motsvarande ränta. För annat lån i svensk valuta än lån som avses i tredje stycket skall förmånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan för beskattningsåret. Har vid utgången av maj under beskattningsåret statslåneräntan ändrats med minst två procentenheter i förhållande till dess storlek vid utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli-december beskattningsåret bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta tillämpas vad som sagts i tredje och fjärde styckena med den ändringen att vad som där sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan. Lag (1999:1149). 11. har upphävts genom lag (1990:650). till 32 § 12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring. Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader. Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag, timersättning vid vuxenutbildning för utvecklinsstörda (särvux) samt ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Lag (1998:683). 12 a. Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som har fallit bort och som inte utgör intäkt av näringsverksamhet, och avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna. Lag (1994:487). 13. Är skattskyldig företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och har hans make inte sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete, bestämmelserna i andra stycket. Maken beskattas själv för den ersättning som han uppburit från företaget under förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. För överskjutande del skall i stället företagsledaren beskattas. Ersättning för utfört arbete från ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Är företagsledares make och barn, som avses i tredje stycket, delägare i fåmansägt handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena i den mån inkomsten utgör ersättning för utfört arbete. Till den del inkomsten utgör skälig ersättning för i bolaget gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv för inkomsten. Är inkomsten större beskattas företagsledaren för överskjutande del. Har båda makarna inkomst från bolaget gäller beträffande den överskjutande delen bestämmelserna i tredje stycket. Lag (1990:650). 14. Som fåmansföretag räknas svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller därmed jämförlig utländsk juridisk person vari a) fyra eller färre fysiska personer äger aktier eller andelar som motsvarar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i företaget, eller b) verksamheten är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Som fåmansföretag räknas inte a) aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, eller b) bostadsförening eller bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som fåmansägt handelsbolag räknas svenskt handelsbolag eller därmed jämförlig utländsk juridisk person vari a) fyra eller färre fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande, eller b) verksamheten är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren. Vid tillämpning av första stycket a och tredje stycket a skall en person och hans närstående (närståendekrets) anses som en fysisk person. Prövningen skall göras med utgångspunkt från den äldste personen och därefter i fallande åldersordning. En person som inräknats i en närståendekrets skall inte medräknas i någon ytterligare krets. Med delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag avses den som - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget. Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de fysiska personer som genom eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i detta eller - i fråga om företag som avses i första stycket b eller tredje stycket b - den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Med närstående person avses i denna lag föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Lag (1999:1149). 15. Penninglån som lämnats i strid med bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall tas upp som intäkt av tjänst hos låntagare som är fysisk person eller dödsbo. Sådant penninglån som lämnats till handelsbolag tas upp som intäkt av tjänst hos delägare som är fysisk person eller dödsbo. Första eller andra stycket tillämpas inte om det finns synnerliga skäl mot detta. Lag (1999:1149). 33 § 1 mom. Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall tas upp såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring; hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift; kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat; förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig; ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning; färdkostnad vid resa i tjänsten; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till näringsverksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats under något av de fem år som närmast föregått beskattningsåret i den mån de överstiger respektive års intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet. Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1994:1990). 33 § 2 mom. Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvisningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3-3 c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten. Lag (1997:950). 33 § 3 mom. har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 33 § 1. För avgifter, som skattskyldig i samband med sin tjänst erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, må avdrag ske endast om pensioneringen anordnats på sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Lag (1975:1347). 2. Har skattskyldig, som i sin tjänst eller anställning omhänderhar medel, för vilka han är redovisningsskyldig, blivit ålagd viss ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för dessa medel, äger han njuta avdrag för den förlust, som han på grund därav lidit. Hit räknas exempelvis bankkassörs ersättningsskyldighet för felräkning och redogörares återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalta avlöningsbelopp. Avdrag är dock ej medgivet, därest ersättnings- eller återbetalningsskyldigheten grundar sig på av den skattskyldige begången förskingring eller annan kriminell handling. 3. Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksamhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter. Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe. För reservofficerare skall bostaden anses som tjänsteställe. Detsamma skall gälla för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, arrendenämnd eller skattenämnd. En skattskyldig som under begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna men får den huvudsakliga delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall, under längst tre år, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvudsakliga delen av lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den inte anses som sådan bostad som avses i andra meningen, under förutsättning att den skattskyldige har annan permanent bostad. Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkostnad för måltider samt diverse småutgifter. Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det för beskattningsåret gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt maximibelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp. Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost, för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00). Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig. Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag. Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag vid förrättning inom riket med ett halvt maximibelopp per natt och vid förrättning utom riket med ett halvt normalbelopp per natt. Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne. Lag (1999:317). 3 a. En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i följande fall, nämligen om arbetet avser endast en kortare tid, arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till den tidigare bostadsorten krävs, arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör ske till arbetsorten. Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt arbete flyttar till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsorten äger rum. Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdrag enligt andra stycket medges under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensamstående skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre tid, om särskilda skäl talar för det. Avdrag för kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan skattskyldig, som medges avdrag enligt första stycket, inte visa logikostnaden medges avdrag vid arbete inom riket med ett halvt maximibelopp per natt och vid arbete utom riket med ett halvt normalbelopp per natt. Ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt. Den schablonmässiga ökningen beräknas 1. för skattskyldig som under de första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning, dock till högst 70 procent av helt maximibelopp per dag när arbetsorten är belägen inom riket och 70 procent av helt normalbelopp per dag när arbetsorten är belägen utom riket för tid fram till två års bortovaro och för tid därefter, till högst 50 procent av helt maximibelopp per dag när arbetsorten är belägen inom riket och 50 procent av helt normalbelopp per dag när arbetsorten är belägen utom riket, 2. för skattskyldig med arbetsort belägen inom riket som medges avdrag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt maximibelopp för tid därefter, 3. för skattskyldig med arbetsort belägen utom riket som medges avdrag enligt första stycket, till ett halvt normalbelopp per dag under de första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt normalbelopp för tid därefter, 4. för skattskyldig som medges avdrag enligt andra stycket, till ett belopp per dag som utgör 30 procent av maximibeloppet eller normalbeloppet. I de angivna tiderna skall inräknas tid under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Lag (1999:317). 3 b. Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt. Avdrag medges dock för kostnad som inte är oskälig för tåg- eller flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil med de belopp som anges i punkt 4. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resa med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § är skattskyldig. Lag (1999:1149). 3 c. Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Lag (1997:950). 3 d. En skattskyldig som vid förrättning utom Sverige har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt punkt 3 har också rätt till avdrag för kostnader för medföljande barns grundläggande skolgång i förrättningslandet med belopp motsvarande den faktiska utgiften för den tid under vilken avdragsrätt föreligger enligt punkt 3. Lag (1996:651). 3 e. Vad som sagts i punkterna 3, 3 a och 3 b gäller inte sådana arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § vid vistelse ombord. Skattskyldig som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § skall anses ha sitt tjänsteställe på det fartyg där han eller hon fullgör sitt arbete. Lag (1996:1331). 4. Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket medges med 1 krona och 50 öre per körd kilometer. För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last. Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket. Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden. Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som avses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § är skattskyldig. Lag (1999:1149). 5. Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena. Lag (1983:1051). 6. Avdrag medges för avgift till arbetslöshetskassa. Kan sådant avdrag komma i fråga i flera förvärvskällor skall det i första hand hänföras till den förvärvskälla där bruttointäkten är störst. Avdrag medges även för avgift till utländsk arbetslöshetskassa eller motsvarande enligt ett annat lands system för förmåner vid arbetslöshet, om intäkt av arbete från det landet tas upp som intäkt av tjänst i Sverige under beskattningsåret och avgiften inte får dras av enligt 46 § 2 mom. 3. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats under endast en del av beskattningsåret, medges avdrag bara till den del avgiften belöper på nämnda tid. Lag (1997:770). 7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:684). 8. En skattskyldig som åtnjuter skattefri förmån av utbildning eller annan åtgärd enligt 32 § 3 h mom. första stycket har rätt till avdrag på sätt som föreskrivs i punkt 4 och 33 § 2 mom. för kostnader för resor till och från den plats där utbildningen eller åtgärden tillhandahålls. Om den skattskyldige har kostnader för både sådana resor och för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna. Om en skattskyldig som avses i första stycket får ersättning för ökade levnadskostnader och kostnader för hemresor, medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för skattskyldiga som avses i punkt 3 a första stycket och för kostnader för hemresor enligt vad som föreskrivs i punkt 3 b. Avdraget för ökade levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen ersättning eller de schablonbelopp som anges i punkt 3 a. Avdrag medges inte för tid efter utgången av första året efter uppsägningstidens utgång. Lag (1996:651). 34 § Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § och andra stycket gjorts, utgör inkomst av tjänst. Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av tjänst medges avdrag för underskottet från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsår. 35 § har upphävts genom lag (1990:650). 36 § har upphävts genom lag (1990:650). 37 § har upphävts genom lag (1990:650). 38 § har upphävts genom lag (1990:650). 39 § har upphävts genom lag (1990:650). 40 § har upphävts genom lag (1990:650). För beräkning av inkomst gemensamma bestämmelser 41 § Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig. Lag (1997:506). Anvisningar till 41 § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1990:650). 3.a har upphävts genom lag (1990:650). 4. I fråga om inkomst av tjänst gäller som allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse som verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Förmån av fri eller delvis fri resa på tåg som värderas enligt punkt 6 av anvisningarna till 42 § skall dock anses åtnjuten redan när den skattskyldige disponerar över handling eller dylikt som berättigar till resa. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall anses åtnjuten månaden efter det att drivmedlet har kommit den skattskyldige till godo. Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts. Om den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller att stadigvarande vistas här, skall sådan förmån beskattas det beskattningsår när detta skedde till den del den då kunnat utnyttjas. Har en sådan förmån som avses i fjärde stycket andra meningen helt eller delvis tjänats in genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till beskattning i den del som hade kunnat utnyttjas före det att den skattskyldige fått sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistas här. Förmån som utnyttjas här skall i första hand anses ha tjänats in genom verksamhet utomlands. Om en förmån som avses i fjärde stycket andra meningen tidigare har beskattats vid tidpunkt som avses i samma stycke sista meningen, skall den inte beskattas i den delen om den därefter utnyttjas eller överlåts under tid då den skattskyldige åter har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistas här. I fall då behållning på pensionssparkonto skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j inträder skattskyldigheten när pensionssparavtalet upphör att gälla för de tillgångar som skall avskattas. Vid sådan överlåtelse av pensionsförsäkring till ny försäkringsgivare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § anses pensionskapitalet utbetalt när ansvaret för en överlåten försäkring övergår på den övertagande försäkringsgivaren eller, i fråga om pensionsförsäkring som överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser pensionsförsäkring, när överföringen äger rum. Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Har en skattskyldig, som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt som avses i fjärde stycket andra meningen, betalat en ersättning för denna skall kostnaden dras av under det år då förmånen tas upp till beskattning. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde. Om rätten inte utnyttjas skall kostnaden dras av under det första år då rätten att förvärva värdepapper inte längre kan göras gällande. Lag (1998:338). 4 a. har upphävts genom lag (1990:650). 5. har upphävts genom lag (1990:650). 6. har upphävts genom lag (1990:540). 41 a § Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, hänförs den fastigheten tillkommande andelen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfälligheten till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller för nämnda förvärvskälla. Lag (1985:1017). Anvisningar till 41 a § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. Äger näringsfastighet del i sådan samfällighet som avses i 41 a § och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldighet att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Lag (1990:650). 3. Vid tillämpning av bestämmelser om beräkning av avdrag för årlig värdeminskning av byggnad får för fastighet, som äger del i samfällighet som avses i 41 a §, i det fall samfälligheten utgör särskild taxeringsenhet, hänsyn tagas till fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde. Lag (1975:259). 4. Uppbär delägare utdelning från samfällighet, som avses i 2 § 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall utdelningen av delägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår. Lag (1990:650). 41 b § med anvisningar har upphävts genom lag (1981:1150). 41 c § med anvisningar har upphävts genom lag (1984:1060). 41 d § har upphävts genom lag (1990:1990:650). 41 e § har upphävts genom lag (1990:650). 42 § Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund. Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet. Bilförmån, kostförmån och vissa reseförmåner värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna. Värdet av fritt logi ombord på fartyg för sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § skall bestämmas till 0 kronor. Lag (1996:1331). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 42 § 1. Stundom inträffar, att på en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten inte kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo på fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet inte föreligger, medför dock inte, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning. Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige och hans familj behöver, skall beräknas som värdet av en normal bostad för dem, om bostadens storlek beror på den skattskyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten. Med marknadsvärde avses det pris som betalas på orten, om det varit fråga om att för kontanta medel inköpa produkter, varor eller andra förmåner som ingår i lön eller annan inkomst. Om ett sådant pris inte direkt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning med kontanta medel. Är det fråga om produkter eller varor från egen näringsverksamhet, skall som värde tas upp det belopp som det kan beräknas att den skattskyldige skulle ha fått vid en försäljning under jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter. I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt. Lag (1997:770). 2. Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för kalenderår bestämmas till 0,3 basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet skall för en bil med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 basbelopp beräknas till 9 procent av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 basbelopp skall det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 procent av 7,5 basbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 procent av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp. Är förmånsbilens årsmodell sex år gammal eller äldre, skall nybilspriset anses motsvara fyra basbeslopp, om inte det verkliga nybilspriset, med tilllägg av anskaffningskostnad för extrautrustning, är högre. Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första stycket skall - utom i fall då nybilspriset enligt andra stycket skall anses motsvara fyra basbelopp - till nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning. För den som har kört minst 30 000 kilometer i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår skall förmånsvärdet bestämmas till 75 procent av det värde som skulle följa av reglerna i första-tredje styckena. Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-fjärde styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen. Om bilförmån åtnjutits endast i ringa omfattning skall förmånen inte tas upp till beskattning. Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen, skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet, multiplicerat med 1,2, av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den skattskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån. Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmodellen avses det justerade priset. I avsaknad av introduktionspris skall som nybilspris för årsmodellen anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden när den var ny. Lag (1997:770). 3. Förmånsvärdet av helt fri kost beräknas per dag till ett belopp -- avrundat till närmaste tiotal kronor -- som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av en fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 40 procent av förmånsvärdet för helt fri kost. Förmånsvärdet av fri frukost är lika med 20 procent av förmånsvärdet för helt fri kost. Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid. Lag (1992:1596). 4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmånsvärdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses 1. att bilen används som arbetsredskap, 2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller 3. att andra sådana omständigheter föreligger. Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, får förmånsvärdet jämkas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Lag (1999:1048). 5. Vid värdering av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepapper skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt. Lag (1989:1017). 6. Om inskränkande villkor gäller för fria eller delvis fria resor på flyg eller inrikes tåg som ges på grund av anställning eller särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen skall förmånsvärdet för flygresor beräknas enligt tredje och fjärde styckena och för tågresor enligt femte stycket. Med inskränkande villkor avses att resan får företas endast under viss tid, på vissa avgångar eller i mån av platstillgång vid resans avgång och att villkoren dels väsentligen avviker från vad som gäller för resor som säljs på allmänna marknaden, dels innebär en påtaglig olägenhet. En flygresa med sådant inskränkande villkor att resan endast får företas i mån av platstillgång vid resans avgång värderas till 40 procent av det lägsta normalt förekommande marknadspris som en konsument har fått betala för motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande villkor under perioden från och med oktober andra året före beskattningsåret till och med september året före beskattningsåret. Flygresor i övrigt värderas till 75 procent av nämnda pris. Vid bestämmande av det lägsta normalt förekommande marknadspriset för motsvarande resa utan inskränkande villkor skall jämförelse göras med priser för flygresor med samma destinationsort eller, när sådant underlag saknas, med likartad resesträcka. Förmån av fria tågresor skall värderas till 5 procent av det marknadspris som en konsument får betala för ett årskort som berättigar till motsvarande resor utan inskränkande villkor under beskattningsåret. För ungdomar som under beskattningsåret fyller lägst 16 år och högst 18 år skall förmånen värderas till halva detta värde. För barn som under beskattningsåret fyller högst 15 år skall inget förmånsvärde åsättas. Lag (1996:651). 43 § 1 mom. Har näringsidkares inkomst blivit lägre till följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, skall inkomsten beräknas till det belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inte förekommit, under förutsättning att a) den som på grund av avtalsvillkoren tillförts inkomst inte skall beskattas för denna här i riket, b) det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan näringsidkaren och den med vilken avtalet träffats och c) det inte av omständigheterna framgår att villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap. Lag (1983:123). 43 § 2 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 43 § 3 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 43 § 1. I 1 mom. denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, att överflyttning av inkomst har skett från en näringsidkare som är skattskyldig här i riket till en person som inte är skattskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall ekonomisk intressegemenskap anses föreligga då en näringsidkare direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital eller då samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags kapital. Lag (1995:1613). 2. har upphävts genom lag (1984:1060). 3. har upphävts genom lag (1984:1060). 44 § har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 44 § har upphävts genom lag (1993:1541). 45 § har upphävts genom lag (1986:473). Allmänna avdrag 46 § 1 mom. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra-fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskattningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder. Avdrag medges inte 1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet, 2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller 3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller 4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket. I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst. Lag (1998:684). 46 § 2 mom. Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag: 1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla; 3) för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige, på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige; 6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna; 7) för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av anvisningarna. Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7, utöver sådant avdrag som beräknas på ett halvt basbelopp, medges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla. Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid. Lag (1998:683). 46 § 3 mom. har upphävts genom lag (1984:344). 46 § 4 mom. har upphävts genom lag (1986:1113). 46 § 5 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 46 § 1. Avdrag må icke åtnjutas för premier och andra avgifter i de fall, där avgifterna äro att betrakta såsom utgifter för levnadskostnader, vilka enligt 20 § icke äro avdragsgilla, men där det utgivna beloppet utgör skattepliktig inkomst för den vilken beloppet kommit till godo, t. ex. då avgifterna erlagts för försäkring å hembiträde. Lag (1950:308). 2. Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i riket stadigvarande vistats. 3. Om en person varit gift eller om gift kvinna levt tillsammans med sin man eller om någon haft barn, bedömes med ledning av föreskrifterna i 65 §. Lag (1960:172). 4. har upphävts genom lag (1986:1113). 5. Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad. Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats; till tidigare anställd; som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll; på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person om utbetalningen inte utgör vederlag vid förvärv av egendom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Lag (1984:498). 6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensions-sparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. - Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbelopp. Avdrag enligt andra stycket beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt andra stycket inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt andra stycket både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyldige fritt fördela den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i andra stycket. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Har skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket. Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. Om avdrag medges enligt fjärde stycket femte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. Lag (1999:633). 7. Avdrag för inbetalning på pensionssparkonto får göras endast såvitt gäller eget konto. Avdraget får inte överstiga summan av de belopp som för motsvarande fall anges i punkt 6. Att hänsyn vid beräkningen av avdraget skall tas till avgift som har betalats för pensionsförsäkring framgår av nämnda anvisningspunkt. Lag (1993:938). 46 a har upphävts genom lag (1990:650). Taxerad inkomst 47 § Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 §, utgör taxerad förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1990:650). Grundavdrag 48 § 1 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 48 § 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget uppgår till 0,24 prisbasbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 prisbasbelopp. Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret. Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1998:684). 48 § 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av 0,24 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav, under vilken han varit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 mom. tredje--sjätte styckena tillämpas. Lag (1995:547). 48 § 4 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och vars inkomst till inte obetydlig del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna. Det särskilda grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1990:650). Anvisningar till 48 § 1. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Förtids- eller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett. För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift. Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret uppburit folkpension i form av förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är till fördel för den skattskyldige. Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folkpension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring skall erhållen sådan livränta likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto reducerar inte det särskilda grundavdraget. För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats. Lag (1998:683). 2. Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i riket stadigvarande vistats. Lag (1970:162). 3. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket har på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade levat. Var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet, skall, när 48 § 3 mom. tillämpas, grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden mellan dödsfallet och beskattningsårets utgång samt för den sammanlagda tiden beräknas enligt bestämmelserna i nämnda moment. Avdrag enligt första stycket medges utan hänsyn till att dödsboet skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat. Lag (1990:650). 4. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket kan på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket ha rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här. Lag (1990:650). Sjöinkomstavdrag 49 § Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under ett helt år medges sjöinkomstavdrag med 35 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 36 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges sjöinkomstavdrag med en trehundrasextiofemtedel av belopp som anges i första stycket för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits. Lag (1997:1146). Anvisningar till 49 § har upphävts genom lag (1990:650). 1. Som sjöinkomst räknas inkomst av lön, naturaförmåner eller annan ersättning till sådan arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman, om denne är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100, vilket huvudsakligen används i närfart eller fjärrfart. Med anställning hos redare likställs anställning hos annan arbetsgivare som redaren antagit som entreprenör. Till sjöinkomst räknas inte bara vad sjömannen uppbär från redaren utan även drickspengar och dylikt. Vidare räknas till sjöinkomst inkomster som enligt det föregående uppbärs av a) den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under fartygs byggande eller biträder vid fartygs utrustning för att senare tillträda befattning på fartyget, och b) den som före leveransen av ett fartyg, som är under byggnad, och innan tjänstgöring ombord påbörjats inställer sig på fartyget för att lära känna det och dess tekniska utrustning m.m. Har sjöman anställts för att tillträda befattning på ett visst fartyg, skall lön eller annan ersättning som utgår under en kortare väntetid anses utgöra inkomst ombord på fartyget. Har sjöman mönstrat av från tjänst ombord på ett visst fartyg för att tillträda tjänst ombord på ett annat fartyg som tillhör samma redare, skall ersättning som utgår under en kortare väntetid anses som utbetald i tjänsten ombord på det förra fartyget. Lag (1997:356). 2. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk redare i huvudsak obemannat om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare. Lag (1997:311). 3. I denna lag avses med i n r e f a r t: fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund, n ä r f a r t: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, eller mellan utländska hamnar, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm - Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, f j ä r r f a r t: annan fart än inre fart och närfart. till 49 § 4. Riksskatteverket skall årligen lämna besked beträffande de fartyg ombord på vilka de anställda skall få sjöinkomstavdrag enligt 49 § och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra och tredje styckena skattebetalningslagen (1997:483) samt beträffande vilket fartområde som fartyget går i (klassificering). Därvid skall ett fartyg anses gå i fjärrfart, om det huvudsakligen går i sådan fart. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. En redare skall före den 1 oktober varje år till Riksskatteverket lämna uppgift för nästkommande år om sådana svenska handelsfartyg som avses i punkt 1 anvisningarna rörande 1) storleken av fartyg som redaren skall använda i sin näringsverksamhet, 2) den fart som fartygen är avsedda att användas i, och 3) entreprenör som redaren anlitar för sin verksamhet ombord samt 4) övriga förhållanden som kan vara av betydelse för Riksskatteverket vid handläggning av ärenden om klassificering. Inträffar ändring i förhållande om vilken uppgift lämnats, är redaren skyldig att snarast anmäla detta till Riksskatteverket. Lag (1997:1037). 50 § Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med 75 procent av på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, kommunalt grundavdrag och, såvitt avser skattskyldig som uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Avdraget för allmän pensionsavgift skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Lag (1999:960). Anvisningar till 50 § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1990:650). 51 § har upphävts genom lag (1986:1113). Äkta makars beskattning 52 § 1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst. Lag (1990:650). 52 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Anvisningar till 52 § Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet gäller bestämmelserna i andra--sjätte styckena. Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket. När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten, får makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hänförs till medhjälpande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §. I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter inte hinder att -- utöver vad som anges i tredje stycket -- hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats. Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom. Vad som på vardera maken belöper enligt bestämmelserna i första--femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av avsättning för egenavgifter, utgör den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan. Av 65 § framgår, att bestämmelser som avser gift skattskyldig i vissa fall skall tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, lever tillsammans. Lag (1990:650). Skattskyldighet 53 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger om ej annat föreskrivs i denna lag: a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som avses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras; för inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här; för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för egenavgifter som har fallit bort i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa hänför sig till näringsverksamhet; b) dödsbo: för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1996:162). 53 § 2 mom. Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 16 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1990:650). 53 § 3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne. För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt. Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet var privatbostad som avses i 5 §, skall reglerna om privatbostad tillämpas till och med det taxeringsår som följer närmast efter det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade om egendomen fortfarande uppfyller förutsättningarna för att kunna räknas som privatbostad. Lag (1993:1541). 53 § 4 mom. Överlåts genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår, pensionsförsäkring eller rätt enligt pensionssparavtal, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande pensionsbelopp, såvida han inte skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren. Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Lag (1993:1542). 53 § 5 mom har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 53 § 1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med i Sverige bosatt skattskyldig likställes enligt 68 § den som, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vistas här. En person som inte stadigvarande vistas i Sverige men som tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidrymd under vilken han tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige, att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, att han har en bostad i Sverige inrättad för åretruntbruk, att han har familj i Sverige, att han bedriver näringsverksamhet i Sverige eller genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad i Sverige eller att han innehar fastighet här i riket och därmed jämförliga förhållanden. En person som är svensk medborgare eller som under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här och som utreser från Sverige skall anses bosatt här intill dess fem år har förflutit från dagen för avresan från Sverige, såvida han inte visar att han under beskattningsåret inte har haft sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses i andra stycket. Lag (1985:362). 2. har upphävts genom lag (1991:585). 2 a. Till riket hänförs förutom Sveriges land- och sjöterritorium också varje annat område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med främmande makter äger rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar. Lag (1986:1113). 3. Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar, g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, h) fastighet som utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Fast driftställe anses också föreligga, om någon är verksam för näringsverksamheten här i riket och har fått och regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal för verksamhetens innehavare. Fast driftställe anses däremot inte föreligga enbart av det skälet att någon bedriver affärsverksamhet här i riket genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om denne därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar skall anses som intäkt av näringsverksamhet som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet och om den härrör från en här i riket från fast driftställe bedriven näringsverksamhet. Lag (1990:650). 4. har upphävts genom lag (1993:1541). 5. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 6. mom. har upphävts genom lag (1967:546). 7. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 8. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 9. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 10. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret eller tidigare förvärvade vinst. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också beträffande här i riket bosatt eller hemmahörande delägare i fråga om den på delägaren belöpande delen av vinsten i annan utländsk juridisk person än sådan som enligt 16 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall betraktas som utländskt bolag a) om delägaren beskattas i den stat där den utländska juridiska personen är hemmahörande för den del av den utländska juridiska personens vinst som belöper på delägaren, eller b) om vid utgången av året närmast före taxeringsåret dels minst tio procent av den utländska juridiska personens kapital eller röstetal för dess samtliga andelar innehas antingen av delägaren själv eller av en krets av personer i vilken delägaren ingår och vilken består av en fysisk eller juridisk person (moderföretaget), av - om moderföretaget är en fysisk person - sådana närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § samt av juridiska personer som direkt eller genom förmedling av annan juridisk person innehas av denna person och de närstående, dels minst hälften av den utländska juridiska personens kapital eller röstetal för dess samtliga andelar innehas eller kontrolleras, direkt eller genom förmedling av juridisk person, av här i riket bosatta eller hemmahörande personer. Lag (1999:1149). 54 § Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag; b) i utlandet bosatt person: för sådan inkomst, som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och som inte är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag; c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152): för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning; d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen: för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum; f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg: för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna. Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster. Lag (1991:592). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 54 § 1. har upphävts genom lag (1984:1060). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattats i verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inom Svenska kyrkan medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ praxis i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning som detta land ingått. Sådan befrielse medges - om övriga angivna förutsättningar föreligger - även beträffande anställning hos svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inom Svenska kyrkan när fråga är om tjänsteexport. Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt varat minst 183 dagar under en tolvmånadersperiod och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). I tid för vistelse som avses i första stycket får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar. Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig. Lag (1999:933). 4. har upphävts genom lag (1984:1060). 5. har upphävts genom lag (1984:1060). 55 § har upphävts genom lag (1946:475). Beskattningsort 56 § Skatt för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Lag (1986:473). 57 § har upphävts genom lag (1986:473). 58 § har upphävts genom lag (1986:473). 59 § har upphävts genom lag (1986:473). 60 § har upphävts genom lag (1999:933). Anvisningar till 60 § har upphävts genom lag (1986:473). 61 § har upphävts genom lag (1986:1113). 62 § har upphävts genom lag (1990:335). Anvisningar till 62 § har upphävts genom lag (1957:59). 63 § har upphävts genom lag (1974:867). Särskilda bestämmelser rörande den kommunala inkomstskatten 64 § har upphävts genom lag (1990:650). 65 § Fråga, huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn avses jämväl styvbarn och fosterbarn. I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår, varunder make avlidit. Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattningåret, vara bestämmande för taxeringen. Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn. Lag (1984:344). Anvisningar till 65 § 1. Utan hinder av vad som föreskrivs i 65 § andra stycket skall bestämmelserna i 20 § andra stycket och anvisningarna till 52 § tillämpas under tid, då makar lever tillsammans. Upphör sammanlevnaden, tillämpas bestämmelserna fortfarande till dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt understöd från den ena maken till den andra föreligger enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 §. Lag (1990:650). 2. Bestämmelserna i 65 § andra stycket och i anvisningspunkt 1 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps ingående är därvid att jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter äktenskapets upplösning eller att barn fötts eller -- i fråga om sammanlevnad som börjar efter barnets födsel -- att sammanlevnaden börjar. Lag (1976:67). 66 § Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret. För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att han bort folkbokföras i någon kommun den 1 november året före året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast föregått taxeringsåret. För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret. För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidnes hemortskommun. Lag (1991:484). Anvisningar till 66 § 1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att han bort vara folkbokförd i någon kommun den 1 november året före året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig. Lag (1991:484). 2. På grund av förevarande paragrafs stadganden, jämförda med 53 § 3 mom., skall för dödsbo efter den, som under det år frånfället ägt rum men inte vid dödsfallet varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, vid taxering nästföljande år såsom hemortskommun anses den kommun som utgjort den avlidnes hemortskommun. Lag (1984:1060). 67 § har upphävts genom lag (1984:1060). 68 § Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Lag (1986:473). 69 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta utomlands, tillämpas vad i denna lag sägs angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. För rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller annan vid Europeiska universitetsinstitutet, på vilken artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas, gäller följande. Om personen vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här i riket och endast på grund av sin verksamhet i institutets tjänst varit bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen, skall han vid tillämpning av denna lag samt vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal mellan den staten och Sverige anses som bosatt här i riket. Detsamma gäller sådan persons make, som inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som personen har vårdnaden om och underhåller. I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om skatterättsligt hemvist för gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på. Lag (1996:1208). Anvisningar till 69 § har upphävts genom lag (1978:925). 70 § 1 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. För inkomster, vilka beskattas enligt denna lag skall skatt av sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1986:1113). 70 § 2 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning utan att omfattas av bestämmelserna i 1 mom. är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten. Lag (1984:894). 70 § 3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av tjänst hos den främmande makten. Anvisningar till 70 § Bestämmelserna i 46 § 2 mom. om allmänna avdrag, i 48 § om grundavdrag och i 50 § om beskattningsbar inkomst tillämpas inte i fråga om skattskyldig som avses i 70 § 1 mom. Inte heller tillämpas bestämmelserna i 49 § beträffande dödsbo efter person som avses i 70 § 1 mom. Lag (1986:1113). 71 § Skatt, som enligt bestämmelserna i 56 § tas ut för gemensamt kommunalt ändamål, skall användas till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner eller andra menigheter. Lag (1996:162). 4 kap. Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 72 § har upphävts genom lag (1996:162). 73 § har upphävts genom lag (1996:162). 74 § Skall på grund av bestämmelse i avtal om undvikande av dubbelbeskattning, intäkt, som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i landet, medges inte heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten. Lag (1996:162). Anvisningar till 74 § har upphävts genom lag (1986:465). 75 § har upphävts genom lag (1990:335). 76 § har upphävts genom lag (1990:650). Övergångsbestämmelser 1988:219 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av anvisningarna 'till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före den 1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, föreligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av anvisningarna till 54 § i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som har påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande. Lag (1990:650). Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgifter enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. 1988:359 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag som lämnas med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:358) om upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon. 1988:666 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 1988:878 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989. 1988:1518 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. 2. De nya bestämmelserna i 18 § och 39 § 3 mom. tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar efter den 31 december 1988. 3. De nya bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 35 § och punkterna 1, 2 d och 3 av anvisningarna till 36 § tillämpas om andelen överlåtits efter den 18 augusti 1988 eller om andelen inlösts eller bolaget upplösts efter denna dag. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom gåva eller köp, byte eller därmed jämförligt fång tillämpas de nämnda bestämmelserna om äganderättsövergången skett efter den 31 december 1988. 4. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 36 § tillämpas på realisationsförluster på grund av avyttringar efter den 31 december 1988. Har egendom i handelsbolag avyttrats under tiden den 19 augusti -- den 31 december 1988 gäller dock att realisationsförlust på grund av avyttringen får dras av endast från realisationsvinst eller lotterivinst i handelsbolag. 5. De nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § tillämpas om överlåtelse har skett efter den 8 november 1988. 1988:1523 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1988:1528 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomster som avser tid före ikraftträdandet. 1988:1530 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 19 och 20 §§ den 1 januari 1989, och i övrigt den 1 juli 1989 samt tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Bestämmelserna om kottar skall dock tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 2. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. 3. Äldre bestämmelser i fjärde stycket av punkt 12 av anvisningarna till 2 § gäller fortfarande i fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Lag (1989:430). 1989:96 Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om avyttringar som har skett efter utgången av år 1988. 1989:232 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. 1989:478 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:545 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376). 1989:1017 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet samt i fråga om anställds förvärv av värdepapper före den 1 januari 1990. 3. Äldre bestämmelser gäller även beträffande traktamente och resekostnadsersättning samt avdrag för motsvarande kostnader om ersättningen utbetalats efter ikraftträdandet och avser förrättning före ikraftträdandet. 1989:1039 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1990. 1990:117 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:335 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under januari eller februari 1991. 1990:636 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:650 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--30 nedan. 2. Äldre föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsåret har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:665) om ändring i bokföringslagen (1976:125). 3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena. 4. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 34 § andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering. 5. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 39 § 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna. 6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna. I fråga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgivande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda bestämmelserna i 46 § 1 mom. femte stycket. 7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet. 8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt. 9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991 -- den 31 december 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990. 11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande. Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte tillämpas i detta fall. Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av näringsverksamhet vid 1992 års taxering. Bestämmelserna i första--tredje styckena gäller även del av fastighet. 12. har upphävts genom lag (1993:1541). 13. har upphävts genom lag (1993:1541). 14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet och på utrustning av sådant slag som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. Byts utrustningen ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e. d. i samband med utbytet. 15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet och på markanläggning som har anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 16. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 17. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 18. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § på arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras år 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbetet. 19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid senare års taxeringar görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet. 20. Äldre bestämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde meningarna av anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärde. 21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 § 1 a mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3 och 4 mom. i momentens lydelse intill den 1 juli 1990. 22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om tillgångarna anskaffats före ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som bedrivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära. 23. Har tillgångar som avses i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisationsvinst eller realisationsförlust enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen. 24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § alltjämt tillämpas. 25. Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990--1991. 26. Äldre föreskrifter i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före den 1 januari 1991. Lag (1990:1421). 27. Äldre föreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990. 28. De nya föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1991. Lag (1990:1421). 29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 § med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 § och inkomst av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor. Vidare skall vid reduktion enligt punkt 1 femte stycket av nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital enligt nämnda moment till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 § och -- i fråga om makar -- 52 § 1 mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges i 5 § första stycket. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första--femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler i stället hade tillämpats för denne. Lag (1991:1866). 30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. 1990:1140 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1990:1421 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--5 nedan. 2. Äldre bestämmelser skall vid 1992 och senare års taxeringar tillämpas i fråga om likvidation och fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring tillämpas på premie som betalas före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om uttag av vedbränsle före ikraftträdandet. 5. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 24 § tillämpas inte i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1990:1457 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1990:1487 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:180 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Om ärende om dispens enligt bestämmelse som ändras genom denna lag är anhängigt hos riksskatteverket vid utgången av juni 1991 skall ärendet prövas av skatterättsnämnden. Nämndens beslut får inte överklagas. 1991:411 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 2. Reglerna i punkt 4 av anvisningarna till 42 § om jämkning uppåt av värdet av bilförmån som skall redovisas som intäkt av näringsverksamhet tillämpas inte vid 1992 och 1993 års taxeringar för den del av räkenskapsåret som belöper på tiden före ikraftträdandet. 1991:484 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:585 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:592 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 såvitt avser ändringen i 54 §. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan inkomst för vilken avgift enligt lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall medges enligt särskilt stadgande i samma lag. Ändringen av punkt 3 b anvisningarna till 32 § träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:602 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser i första meningen i anvisningspunkten gäller fortfarande i fråga om folkpension som blivit tillgänglig för lyftning före ingången av år 1992. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av halv ålderspension skall vid 1992 års taxering vid tillämpningen av tredje stycket grundavdraget beräknas enligt vad som gäller för skattskyldig som uppburit full ålderspension. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av förtidspension skall vid 1992 års taxering äldre bestämmelser i tredje stycket gälla. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av förtidspension och som i december 1991 uppburit annan folkpension än förtidspension tillämpas vid 1992 års taxering nya lydelsen av bestämmelsen i tredje stycket första meningen a om i övrigt förutsättningarna enligt denna bestämmelse är uppfyllda. Vidare skall för skattskyldig som i december 1991 uppburit halv eller två tredjedels förtidspension gälla att det särskilda grundavdraget inte får överstiga summan av uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § lagen om pensionstillskott med tillägg av 8 100 kronor för den som uppburit halv förtidspension och 10 800 kronor för den som uppburit två tredjedels förtidspension. 1991:692 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:982 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Vad som i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). 1991:1044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:1153 Denna lag träder ikraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:1832 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--3 nedan. 1. Äldre föreskrifter i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 § skall alltjämt tillämpas om bidraget uppburits före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra--fjärde styckena tillämpas alltjämt om det ursprungliga beslutet om lån och bidrag fattats före ikraftträdandet. 2. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § tillämpas alltjämt i fråga om skogsvårdsavgift som belöper på tid före den 1 juli 1992. 3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1866 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. De nya bestämmelserna i 33 § 2 mom. och punkt 29 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen tillämpas dock första gången vid 1992 års taxering. 1991:1912 Denna lag träder i kraft 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till 1. årsskiftet 1990--1991 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § i dess lydelse den 30 juni 1990, 2. årsskiftet 1991--1992 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § i dess lydelse den 1 juli 1990, om den skattskyldige begär det. 1991:2006 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1992:150 Denna lag träder i kraft såvitt avser särskilt bidrag till ensamstående med barn den 1 maj 1992 och såvitt avser tävlingsvinst den 1 juli 1992. Lagen tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:328 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i fjärde stycket gäller fortfarande i fråga om ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet. 1992:487 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:651 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om introduktionsersättning och barnpension i 19 § tillämpas första gången vid 1994 års taxering. De nya bestämmelserna om ränta i 20 § tillämpas på ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. Efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta räknas dock vid 1993 års taxering inte som skattepliktig inkomst till den del livräntan föranlett att barnpension under 1992 utbetalats med lägre belopp än 0,4 basbelopp vid pension efter en förälder och 0,8 basbelopp vid pension efter båda föräldrarna. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om stipendier som utbetalats före den 1 juli 1993. Lag (1992:1597). 1992:688 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. Äldre föreskrifter tillämpas dock fortfarande vid 1993 års taxering i fråga om avgifter som avser tiden före den 1 januari 1992. 1992:693 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Om den skattskyldige yrkar det skall dock lagret vid 1992--1995 års taxeringar värderas med tillämpning av äldre bestämmelser. Lag (1994:777). 1992:841 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1069 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om introduktionsersättning i 19 § tillämpas första gången vid 1994 års taxering. De nya bestämmelserna om ränta i 20 § tillämpas på ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1992:1343 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--3 nedan. 1. Den nya lydelsen av punkt 13 nionde stycket av anvisningarna till 23 § får tillämpas första gången i fråga om överskjutande belopp som hänför sig till 1991 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och punkt 7 av anvisningarna till 33 § tillämpas alltjämt i fråga om avdrag som belöper på tiden före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:1484 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1992:1581 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1596 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1662 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1992--1993 tillämpas dock äldre bestämmelser. För det fall intäkt beskattats eller avdrag medgivits för utgift vid 1993 års taxering i enlighet med äldre bestämmelser skall intäkten inte beskattas och avdrag inte medges för utgiften vid 1994 års taxering. 1992:1747 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:116 Denna lag träder i kraft den 15 mars 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:359 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättningar för sådana merutgifter som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1993:1523). 1993:526 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Äldre bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 54 § får dock på yrkande av skattskyldig tillämpas vid 1994 års taxering. 1993:938 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § om återköp av pensionsförsäkring skall dock alltjämt tillämpas i fråga om dispens för återköp på grund av ansökan som kommit in till skattemyndigheten före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § skall fortfarande tillämpas om försäkringen överlåtits genom bodelning före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall fortfarande gälla. 1993:1442 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1470 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på avyttringar som skett den 8 september 1993 eller senare samt på sådan äganderättsövergång eller sådant karaktärsbyte som avses i punkt 5 åttonde stycket respektive punkt 6 av anvisningarna till 22 § om äganderättsövergången eller karaktärsbytet skett den 8 september 1993 eller senare. 2. Utan hinder av vad som stadgas i punkt 1 gäller där angivna bestämmelser i deras lydelse intill den 1 januari 1994 om punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1471) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt. 1993:1515 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya reglerna om avdrag för väg-, bro- och färjeavgifter i punkt 4 av anvisningarna till 33 § och den nya lydelsen av punkt 3 av anvisningarna till 54 § skall dock tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 2. Vad som sägs i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § om bestämmandet av normalbeloppets storlek skall dock gälla först i fråga om kalenderåret 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. För kalenderåret 1994 skall storleken av helt normalbelopp bestämmas till 70 procent av det belopp som kan anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden för en dag i respektive förrättningsland. 3. Äldre föreskrifter i 32 § 4 mom. samt punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § tillämpas vid 1995 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1993. 1993:1523 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. De nya bestämmelserna - med undantag av den nya ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1993:359) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1524 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1541 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Inkomst hos ett handelsbolag som med tillämpning av äldre rätt skulle ha tagits upp vid 1995 års eller, om den skattskyldige då inte taxeras, vid 1996 års taxering skall tas upp i enlighet med äldre rätt om de nya bestämmelserna föranleder att inkomsten annars inte tas upp vid ifrågavarande taxeringar. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § skall hänsyn inte tas till sammansättningen av värdepappersfonds förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån 90 procent i anvisningspunktens tredje stycke en gräns på 75 procent tillämpas. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22 § skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. De nya föreskrifterna om skatteplikt i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 1994:201 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om skatt och ränta enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. 1994:556 Denna lag träder i kraft den I juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya bestämmelserna i 33 § och punkt 8 av anvisningarna till 33 § tillämpas dock endast på barnomsorgskostnader som avser tid efter ikraftträdandet. 1994:777 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat föreskrivs i punkterna 2--4. 2. Den nya lydelsen av övergångsbestämmelsen till lagen (1992:693) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 3. Den nya lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 4. I fråga om bidrag till regionala utvecklingsfonder tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar äldre föreskrifter i punkt 25 av anvisningarna till 23 §. 1994:1677 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1781 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser avgift enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen såvitt avser avgift enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1994:1855 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering om inte annat framgår av punkt 2--4. 2. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för kostnader för resor till och från arbetet beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 3 november 1994. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller även i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före den 1 januari 1995. Lag (1995:651). 4. Äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. gäller i fråga om näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet till den del underskottet belöper på tid före nämnda dag. Härvid skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före ikraftträdandet som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret. 1994:1856 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1857 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Lagen tillämpas inte på händelser som inträffar före utgången av år 1994. 1994:1912 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1994:1921 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1990 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 2. Punkt 12 av anvisningarna till 32 § gäller i sin äldre lydelse i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter i kraftträdandet. 33 § 1 mom. samt punkt 8 av anvisningarna till 33 § gäller i sina äldre lydelser i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före 1 januari 1995. 1994:2044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:283 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Den äldre bestämmelsen gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg som utbetalats före ikraftträdandet. 1995:547 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Äldre bestämmelser gäller beträffande skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet. 1995:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock redan vid 1996 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsovård och rehabilitering vilka hänför sig till tid före ikraftträdandet. 3. Punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Lag (1995:1624). 1995:853 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 31 § samt punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas på överlåtelser respektive överföringar av pensionsförsäkringar efter ikraftträdandet. 1995:919 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Äldre föreskrifter gäller alltjämt för avgift för pensionsförsäkring som betalats respektive inbetalning på pensionssparkonto som gjorts före den 8 april 1995. I fråga om avgifter som erlagts och inbetalningar som gjorts senare under år 1995 medges avdrag till den del avdragsutrymmet beräknat enligt de nya reglerna överstiger avdraget för avgifter som erlagts respektive inbetalningar som gjorts före den 8 april 1995. Lagen inskränker inte tillämpligheten av övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 1995:987 Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:1521 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas, såvitt gäller den nya lydelsen av 46 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 19 §, första gången vid 1996 års taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering. 1995:1613 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Lagen tillämpas, om inte annat följer av 3, i fråga om företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1997 eller senare. 3. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 43 § tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1995:1624 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. De nya bestämmelserna tillämpas dock endast i fråga om näringsverksamhet som påbörjas efter utgången av år 1995. 1996:162 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. För beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 1996 skall dock äldre bestämmelser tillämpas på inkomst som hänför sig till tid före den 1 januari 1996. 1996:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas vad avser de nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § första gången vid 1998 års taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering. 2. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § tillämpas endast i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995. 3. Traktamentsersättning och ersättning för hemresekostnader som Europeiska unionens institutioner eller organ har betalat till nationella experter under 1995 är inte skattepliktig intäkt vid 1996 års taxering. 1996:1208 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, om inte annat följer av punkt 2-5, och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 69 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3. De nya bestämmelserna i punkt 32 av anvisningarna till 23 § samt i punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga om kostnader som belöper på körning efter utgången av år 1996. 4. I fråga om skattskyldig som har inkomst av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före den 1 januari 1997 skall dock vid 1998 års taxering avdrag i förvärvskällan medges enligt äldre bestämmelser enligt schablon som anges i andra stycket punkt 4 av anvisningarna till 33 § för kostnader som uppkommit före den 1 januari 1997 om avdraget beräknat enligt nämnda lagrum överstiger 1 krona och 30 öre per kilometer. 5. Nybilspriset för 1996 års modeller skall fr.o.m. inkomståret 1997 justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten som skett genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. 1996:1219 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1240 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har förklarats likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års taxeringar. I fråga om andra försäkringar som tecknats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser, om inte den skattskyldige yrkar att de nya bestämmelserna skall tillämpas. 1996:1331 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 19 § tillämpas i fråga om ränta som utgår enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om sjömansskatt, tullagen (1973:670), lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, tullagen (1987:1065) och mervärdesskattelagen (1994:200) och som betalas ut efter ikraftträdandet. Lag (1997:507). 3. Äldre bestämmelser om stipendium i 19 § gäller i fråga om stipendium som har beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:772). 1996:1394 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1399 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 1 av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet. 1997:244 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen tillämpas inte ifråga om stipendium som beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:771). 1997:402 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. 1997:438 Denna lag träder i kraft den 1 september 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. De nya föreskrifterna skall dock tillämpas för resor som företagits efter den 31 december 1996. 1997:447 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1997:506 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272). 1997:770 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas, om inte annat följer av punkt 2, första gången vid 1999 års taxering. 2. Den nya bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas endast i fråga om förmåner som kommit den skattskyldige till godo efter utgången av år 1997. 1997:851 Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i punkt 1 och 2 av anvisningarna till 22 § tillämpas redan fr.o.m. 1995 års taxering. 1997:935 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:950 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 20 september 1997. 1998:233 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2. Den nya bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 19 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om stipendier som lämnats enligt den upphävda förordningen (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning. 3. De nya bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 33 § tillämpas första gången vid 1998 års taxering för resor som företagits efter den 31 december 1996. 1998:328 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998 och tillämpas vad gäller punkt 21 av anvisningarna till 23 § första gången vid 1999 års taxering och övriga bestämmelser första gången vid 2001 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får dock de sist avsedda bestämmelserna tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar. Lagen inskränker inte tillämpligheten av övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 1998:337 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för förmåner som kunnat utnyttjas före ikraftträdandet. 1998:682 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 1998:683 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 såvitt avser de nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt den 1 januari 1999. 2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., i punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Lag (1998:1767). 3. har upphävts genom lag (1998:1767). 4. har upphävts genom lage (1998:1767). 1998:684 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till 23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 1998:1604 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas i fråga om omständigheter som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet. 1998:1619 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. För beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser om inte annat följer av punkt 2. 2. Bestämmelsen i andra stycket första meningen av paragrafens lydelse vid utgången av år 1998 skall tillämpas sista gången vid 1999 års taxering. I 5 § lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv finns bestämmelser som skall tillämpas fr.o.m. 2000 års taxering. 1998:1666 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. De nya bestämmelserna i punkt 20 d fjärde och sjätte styckena av anvisningarna till 23 § skall dock tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i övrigt tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. 1998:1671 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Den äldre lydelsen tillämpas i fråga om aktier som erhållits före ikraftträdandet genom sådan utdelning som avses i de upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1999:642). 1999:198 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet. 1999:200 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999. 2. Ändringen i 19 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering och endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. 3. Ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om avyttringar efter ikraftträdandet. På yrkande av den skattskyldige skall de nya bestämmelserna tillämpas även på avyttringar före ikraftträdandet. 1999:295 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om församlingsskatt avseende 2000 och tidigare års taxeringar. 1999:317 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter utgången av år 1997. 3. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid 1999 och 2000 års taxeringar om dessa är förmånligare för den skattskyldige. 1999:604 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). 1999:633 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skattskyldige. 1999:933 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:960 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1048 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1082 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om räkenskapsår som har påbörjats före den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall tillämpas även därefter av den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141). 1999:1127 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1149 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000. 1999:1338 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).