Post 10807 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1929:145 ·
Visa register
Lag (1929:145) om skiljemän
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1929-06-14
Ändring införd: t.o.m. SFS 1991:854
Författningen har upphävts genom: SFS 1999:116
Upphävd: 1999-04-01 överg.best.
Skiljeavtalet
1 § Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så
ock fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom
uppstått, genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en
eller flera skiljemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida
tvist, härflytande av visst rättsförhållande, som angives i avtalet.
Skiljemän får inte ta upp en fråga, om vilken det pågår rättegång. Detta
gäller dock inte, om talan i rättegången har återkallats. Lag
(1991:854).
2 § Slutes skiljeavtal utan förbehåll om rätt för parterna att klandra
skiljedomen, skola de anses hava utfäst sig att åtnöjas med densamma.
Denna lag äger icke tillämpning å skiljeavtal, som innefattar förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen.
3 § Har, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, part
bestritt yrkandet, eller har part, som skolat välja skiljeman, ej
fullgjort vad honom i sådant avseende åligger, och vill motparten,
hellre än att vidare påkalla skiljedom i tvisten, utföra sin talan vid
domstol, må skiljeavtalet ej utgöra hinder för tvistens prövning vid
domstol.
3 a § Kan en tvist mellan näringsidkare och konsument prövas av
tingsrätt och rör tvisten vara, tjänst eller annan nyttighet som
tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk, får ett före tvistens
uppkomst träffat avtal att tvist skall hänskjutas till skiljemän utan
förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen göras gällande
endast om 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken inte skulle vara
tillämpligt vid prövning av tvisten i tingsrätt.
Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare
och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller
som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej
heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser. Lag
(1989:658).
4 § Ej må gentemot part, som har hemvist utom riket och ej skulle, i
tvist av den art varom fråga är, kunna sökas vid svensk domstol,
skiljemannaförfarande enligt denna lag inledas, med mindre avtalet
innebär, att förfarandet skall äga rum här i riket, eller skiljemännen
eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet bestämt att
förfarandet skall äga rum här i riket, eller parten eljest därtill
samtycker. Lag (1971:1255).
5 § Emot skiljemän gälle dessa jäv:
1. om han är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken;
2. om han såsom domare eller eljest å tjänstens vägnar prövat den fråga
varom skiljedom äskas, om han vittnat i saken eller yttrat sig såsom
sakkunnig i tvistefrågan, om han eller någon som till honom är i den
skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv mot domare äger del i saken
eller kan därav vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han är part
i en lika sak;
3. om han är med part i den skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv
mot domare, om han är parts vederdeloman eller uppenbara ovän, om han av
någondera parten åtnjuter lön eller underhåll, om han lyder under
någondera partens förmanskap, om han varit part behjälplig att förbereda
eller utföra hans talan i saken, eller om han mottagit eller betingat
sig ersättning i strid mot vad i 23 § stadgas;
4. om annan särskild omständighet föreligger som är ägnad att minska
förtroendet till hans redlighet eller opartiskhet; samt
5. om mot uppdragets utförande för honom möter hinder som kan antagas
bliva långvarigt.
Den, som åtnjuter lön eller underhåll av kronan, vare ej på grund därav
jävig såsom skiljeman i sak, däri kronan är part, såvida han icke är
anställd hos eller under en myndighet, vars verksamhet saken angår.
Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord eller
gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för
jäv. Lag (1988:1294).
6 § Hava parterna ej enats om skiljemännen och ej heller överenskommit,
till vilket antal och på vad sätt de böra utses, skola skiljemännen vara
tre, av vilka vardera parten väljer en och de sålunda valda tillkalla
den tredje.
7 § Skola parterna var för sig välja skiljemän, och har endera parten
skriftligen underrättat motparten om sitt val, vare denne, där ej
annorlunda är överenskommet, pliktig att inom fjorton dagar lämna den
andra parten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman.
Part, som lämnat motparten underrättelse om sitt val av skiljeman, må ej
utan motpartens medgivande återkalla valet.
8 § Fullgör ej part, som skall välja skiljeman, vad honom i sådant
avseende åligger, eller kunna, i det fall att skiljeman skall utses av
andra skiljemän, dessa ej ena sig om valet, skall, såvitt ej parterna
annorlunda överenskommit, skiljeman på parts ansökan utses av
tingsrätten.
Skall skiljeman väljas av annan än part eller skiljemän, men underlåter
denne att inom skälig tid förrätta valet, vare, om ej annat av parterna
bestämts, skiljeavtalet förfallet, såvitt gäller den tvist, varom fråga
är. Lag (1981:829).
9 § Har någon, som blivit genom skiljeavtalet utsett till skiljeman,
avlidit, vare avtalet förfallet, där ej parterna annorlunda
överenskommit. Har skiljeman, som utsetts på sätt nu nämnts, avsagt sig
uppdraget, eller varder han av jäv eller annan anledning hindrad att
fullgöra det, vare lag samma i avseende på den tvist, som är i fråga.
Befattar sig skiljeman, som har utsetts i skiljeavtalet, icke med
arbetet på det sätt som kräves för dess vederbörliga fortgång, skall på
parts ansökan tingsrätten skilja honom från uppdraget samt, om ej
parterna ha överenskommit annat, förklara skiljeavtalet förfallet. Lag
(1981:829).
10 § Om skiljeman, som ej är nämnd i skiljeavtalet, avgår, skall, såvitt
ej parterna bestämt annorlunda, tingsrätten på parts ansökan utse annan
skiljeman.
Hade skiljemannen avlidit, eller berodde hans avgång av jäv eller laga
förfall, som uppkommit efter valet, välje dock, därest ej annat är av
parterna bestämt, den eller de, som utsett skiljemannen, annan i hans
ställe; och gälle om sådant val i tillämpliga delar vad i 7 § är
stadgat.
Befattar sig skiljeman, som ej är nämnd i skiljeavtalet, icke med
arbetet på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves, skall han på
parts ansökan av tingsrätten skiljas från uppdraget och, därest ej annat
av parterna bestämts, annan av tingsrätten förordnas i hans ställe. Lag
(1981:829).
Förfarandet
11 § Tillämpning av skiljeavtal må påkallas av envar av parterna.
Avser skiljeavtalet uppkommen tvist men är det icke skriftligen
upprättat med tydligt angivande av tvistefrågan, eller avser avtalet
framtida tvist, skall den, som påkallar dess tillämpning, skriftligen
meddela motparten uppgift på den eller de frågor, varom skiljedom äskas.
Utan hinder av vad nu sagts må skiljemännen upptaga fråga, om vars
hänskjutande till skiljemännen parterna inför dem enats.
12 § I skiljenämnd, som består av flera ledamöter, skall en av dem föra
ordet. Ordförande vare, i brist på annat åsämjande, skiljeman, som
tillkallats av andra skiljemän eller av tingsrätten förordnats i sådan
skiljemans ställe.
Ordföranden har att bestämma lämplig ort och tid för skiljemännens
sammanträde, ombesörja kallelser och andra expeditionsgöromål samt leda
förhandlingen. Lag (1981:829).
13 § Under iakttagande av nedan givna bestämmelser om förfarandet hava
skiljemännen att, i den mån hinder ej möter, tillämpa vad parterna därom
må hava föreskrivit och att i övrigt handlägga saken opartiskt,
ändamålsenligt och skyndsamt.
14 § Skiljemännen skola bereda parterna erforderlig tillgång att
muntligen eller skriftligen utföra sin talan. Underlåter part utan
giltigt förhinder att begagna sig härav, äga skiljemännen avgöra tvisten
på föreliggande utredning.
15 § Om parterna ej annorlunda bestämma, äga skiljemännen vidtaga
åtgärder för utredningens främjande såsom att anmoda part eller
sakkunnig eller annan att infinna sig för att höras i saken eller
uppmana part eller annan, vilken innehar skriftlig handling eller
föremål som kan antagas vara av betydelse som bevis, att hålla
handlingen eller föremålet till handa. Skiljemännen äga ej stadga vite,
eller eljest använda tvångsmedel, ej heller upptaga ed eller
sanningsförsäkran.
Vill part, att vittne eller sakkunnig skall höras eller förhör med part
under sanningsförsäkran skall äga rum vid domstol, eller att
föreläggande skall meddelas part eller annan att som bevis
tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, göre ansökan därom hos
den allmänna underrätt, inom vars område den som skall höras eller som
åtgärden eljest angår vistas. Hava skiljemännen prövat åtgärden nödig
och tillhandahålles erforderlig utredning, skall rätten anställa förhör
eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående
åtgärd, som nu sagts, gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning i
rättegång utom huvudförhandling är stadgat. Lag (1946:820).
16 § Samtliga skiljemän skola deltaga i tvists avgörande. Uppkomma
mellan dem olika meningar, gälle, såvitt ej annat är bestämt av
parterna, den mening, om vilken mer än halva antalet av skiljemännen
förenar sig. Är ej flertalet bland skiljemännen ense angående fråga, som
blivit överlämnad till deras prövning, vare i avseende därå
skiljeavtalet förfallet, där ej parterna annorledes överenskommit.
17 § Skiljedom skall avfattas skriftligen och undertecknas av
skiljemännen.
Skiljemännen böra i skiljedomen angiva ort och dag för meddelandet samt
så snart ske kan och senast omedelbart efter skiljedomens meddelande
underrätta parterna, när och var den hålles till handa.
18 § Parterna äga bestämma viss tid, inom vilken skiljedom skall
meddelas. Är ej skiljedomen meddelad inom denna tid, vare skiljeavtalet
förfallet med avseende å den tvist, som överlämnats till skiljemännens
prövning.
Hava parterna ej föreskrivit tid för skiljedomens meddelande, skall
skiljedomen meddelas inom sex månader räknade från den dag, då
skiljeavtalet slöts, eller, där skiljeavtalet avser framtida tvist eller
ej är skriftligen upprättat med tydligt angivande av tvistefrågan, från
den dag, då dess tillämpning påkallades i den ordning, som i 11 § sägs;
dock skall, därest tvist om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet
inom nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol, tiden för skiljedoms
meddelande räknas från den dag, då sådan tvist blivit slutligen avgjord.
Tingsrätten må likväl, när särskilt skäl därtill är, på ansökan av part
medgiva förlängning av den i detta stycke bestämda tiden, dock icke,
utan synnerlig anledning, med mera än sammanlagt sex månader.
Skiljeavtalet vare i avseende å den ifrågakomna tvisten förfallet vid
den fastställda tidens utgång, där ej dessförinnan antingen meddelats
skiljedom eller rörande tidens förlängning gjorts ansökan, som bifalles
av tingsrätten. Vad som sägs i detta stycke gäller icke, om parterna
eller en av dem har hemvist utom riket. Lag (1981:829).
19 § Hava i saken framställts flera yrkanden, må skiljemännen, där det
kan ske utan förfång för part, giva dom över något eller några av dem,
ändå att förhandlingen angående de övriga icke avslutats. Likaledes må
skiljemännen, där part till viss del medgivit ett yrkande, giva särskild
dom över vad som medgivits.
Skiljedoms ogiltighet och klander å skiljedom
20 § Skiljedom är ogill:
1. om ej giltigt skiljeavtal förelegat;
2. om skiljedomen ej är avfattad skriftligen och undertecknad av
skiljemännen; eller
3. i den mån skiljemännen dömt angående fråga, som ej enligt lag må
skjutas under skiljemän, eller om, då domen meddelades, mot
skiljemannaförfarandet förelåg sådant hinder, varom sägs i 1 § andra
stycket.
Saknas skiljemans underskrift, föranleder detta dock icke domens
ogiltighet om den är undertecknad av de flesta skiljemännen och dessa å
domen intyga att den, vilkens underskrift saknas, deltagit i tvistens
avgörande.
Är domen ogill i någon del och kan den av sådan anledning ej verkställas
i övrigt, vare den ogill i allo.
21 § På parts talan skall skiljedom av domstol hävas:
1. i den mån skiljemännen överskridit sitt uppdrag eller meddelat dom
efter utgången av den därför bestämda tiden;
2. om skiljemännen dömt i fall, där skiljemannaförfarandet ej bort äga
rum här i riket;
3. om skiljeman var jävig eller ej utsedd i behörig ordning; eller
4. om, utan partens förvållande, i avseende på ärendets behandling
förelupit annat fel, som med sannolikhet kan antagas hava inverkat på
utgången.
Fel, som nu sagts, må icke av part göras gällande, där han genom att
utan gensaga inlåta sig på förhandling eller annorledes bör anses hava
avstått från att åberopa felet.
Klander skall instämmas inom sextio dagar från det parten fått del av
skiljedomen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Försitter parten
denna tid, är hans rätt att klandra domen förverkad.
22 § Finner kronofogdemyndigheten skiljedom så mörk, att verkställighet
ej kan meddelas därå, utgör skiljedomen ej hinder för part att till
domstol instämma den fråga, skiljemännen sålunda prövat. Lag (1981:829)
Skiljedomskostnaderna
23 § Skiljeman må ej av part mottaga eller betinga sig ersättning, med
mindre lika förmån tillkommer honom från andra parten. Avtal, som
häremot strider, vare ej gällande; och vare skiljemän skyldig återbära
vad han obehörigen mottagit.
Har giltig uppgörelse ej träffats om skiljemännens ersättning, skola
parterna, en för alla och alla för en, gälda skiljemännen skälig
ersättning för deras arbete och omkostnader. Om annat icke
överenskommits mellan parterna och skiljemännen, äga skiljemännen i
slutlig skiljedom fastställa ersättningens belopp särskilt för varje
skiljeman och ålägga parterna betalningsskyldighet härför.
Ej må skiljemän hålla domen inne i avbidan därå att ersättning till dem
gäldas.
24 § Om parterna ej annorledes överenskommit, äga skiljemännen på
yrkande av någondera parten pröva, huruvida och i vad mån motparten
skall gottgöra parten honom åliggande ersättning till skiljemännen och
övriga kostnader å förfarandet.
25 § Nöjes ej part å skiljemännens beslut angående dem tillkommande
ersättning, må han draga frågan under domstols prövning, såframt han
instämmer sin talan inom sextio dagar från det han fick del av
skiljedomen. Enahanda rätt tillkommer skiljeman, i vad angår av honom
framställt ersättningsanspråk; dock att tiden, inom vilken sådan talan
må instämmas, skall räknas från skiljedomens meddelande. I skiljedomen
skall lämnas tydlig hänvisning om vad part, som vill föra talan mot
beslutet, har att iakttaga.
Särskilda bestämmelser
26 § Rätt domstol är i mål, som avses i 21 §, den tingsrätt, varunder
svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i mål, varom
förmäles i 25 §, tingsrätten i den ort, där skiljedomen meddelats.
Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av
Stockholms tingsrätt.
Ansökningsärenden enligt 8, 9, 10 och 18 §§ upptages av tingsrätten i
den ort, där endera parten har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts
hos mer än en tingsrätt, är den tingsrätt behörig, hos vilken ansökan
först gjordes, och beslut, som av annan tingsrätt meddelas, ogillt. Har
ingendera parten hemvist i Sverige, upptages ärendet av Stockholms
tingsrätt. Ansökan får ej bifallas, med mindre sökandens motpart lämnats
tillfälle att yttra sig. Avser ansökan skiljemans skiljande från
uppdraget, bör jämväl skiljemannen höras.
Mot tingsrättens beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller skild
från uppdraget eller skiljeavtal förklarats ha förfallit eller fråga om
förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, får talan ej
föras. Lag (1981:829).
27 § Är i lag stadgat, att parts talan skall anhängiggöras inom viss
tid, har parten, därest enligt skiljeavtal hans talan skall prövas av
skiljemän, att inom den stadgade tiden på sätt i 11 § sägs påkalla
skiljeavtalets tillämpning.
Möter sedermera mot erhållande av laga skiljedom hinder, som ej beror av
parten, vare hans rätt förvarad, om han instämmer sin talan till domstol
inom sextio dagar, räknade från det hindret blev honom kunnigt eller, om
skiljedomen blivit efter klander hävd, från det dom härom vunnit laga
kraft. Lika med hinder, varom nu sagts, skall anses sådant förfarande av
motparten, varom förmäles i 3 §.
28 § I fråga om tillämpande av utländskt skiljeavtal och utländsk
skiljedom lände till efterrättelse vad i sådant hänseende finnes
särskilt föreskrivet.
Övergångsbestämmelser
1999:116
Den äldre lagen tillämpas om skiljeförfarandet har inletts
före ikraftträdandet eller, såvitt angår verkställighet av en
utländsk skiljedom, om ansökan om verkställighet har gjorts
före ikraftträdandet.
Har ett skiljeavtal slutits före ikraftträdandet, gäller 18 §
andra stycket, 21 § första stycket 1 och 26 § andra och
tredje styckena lagen (1929:145) om skiljemän fortfarande,
såvitt avser tid för meddelande av skiljedom, i förfaranden som
har inletts inom två år från den nya lagens ikraftträdande.
Parterna kan i fall som anges i 2 och 3 bestämma att endast
den nya lagen skall gälla.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
lagen (1929:145) om skiljemän, tillämpas i stället den nya
lagen.