Post 10787 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1931:429 ·
Visa register
Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1931-12-31
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:236
KM:t har - - - funnit gott förordna, att, såvitt angår förhållandet till
Danmark, Finland, Island och Norge, skola här i riket lända till
efterrätelse följande bestämmelser, vilka ansluta sig till en den 6
februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången konvention
innehållande internationellt privaträttslig bestämmelser om äktenskap,
adoption och förmynderskap:
I. Äktenskap
1 § Söker medborgare i fördragsslutande stat hindersprövning eller
lysning till äktenskap hos myndighet tillhörande annan sådan stat,
prövas hans rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i den staten, om
någon av de trolovade har sitt hemvist där, men annars enligt hemlandets
lag. Sistnämnda lag skall dock alltid tillämpas, om sökanden begär det.
Skall hemlandets lag tillämpas, kan vederbörande myndighet ålägga
sökanden att styrka sin rätt att ingå äktenskapet genom intyg från
myndighet tillhörande hemlandet.
Kräves vid prövning av äktenskapshinder i fördragsslutande stat enligt
den statens lag ej föräldrarnas eller förmyndarens samtycke till
äktenskapet, skall beträffande den som har hemvist i annan
fördragsslutande stat vad den statens lag föreskriver om krav på sådant
samtycke lända till efterrättelse.
Om hindersprövning och lysning gäller i övrigt lagen i den stat
prövnings- eller lysningsmyndigheten tillhör. Kungörelse (1973:1181).
2 § Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet tillhörande
fördragsslutande stat, kan vigsel, så länge hindersprövningen eller
lysningen äger giltighet, förrättas av myndighet tillhörande annan
fördragsslutande stat utan ny hindersprövning eller lysning. Detta
gäller oavsett om de trolovade äro medborgare i fördragsslutande stat.
Om vigsel gäller i övrigt lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör.
Kungörelse (1969:723).
2 a § Har upphävts genom lag (2019:236).
3 § Bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden i nordiska
situationer finns i lagen (2019:234) om makars och sambors
förmögenhetsförhållanden i internationella situationer.
Lag (2019:236).
3 a § Har upphävts genom lag (2019:236).
3 b § Har upphävts genom lag (2019:236).
3 c § Har upphävts genom lag (2019:236).
4 § Har upphävts genom lag (2019:236).
5 § Har upphävts genom lag (2019:236).
6 Har upphävts genom lag (2019:236).
7 § Ett yrkande om äktenskapsskillnad mellan makar som är
medborgare och har sin hemvist i en fördragsslutande stat tas
upp i Sverige om
1. makarna har sin hemvist här,
2. makarna senast hade hemvist samtidigt här och en av dem
fortfarande är bosatt här,
3. makarna är svenska medborgare,
4. svaranden har sin hemvist här,
5. någon av makarna har sin hemvist här, om en ansökan om
äktenskapsskillnad är gemensam,
6. käranden har sin hemvist här, om han eller hon varit bosatt
här i minst ett år omedelbart innan ansökningen gjordes, eller
7. käranden är svensk medborgare och har sin hemvist här, om
han eller hon varit bosatt här i minst sex månader omedelbart
innan ansökningen gjordes. Lag (2019:236).
8 § En svensk domstol får i samband med ett yrkande om
äktenskapsskillnad också pröva frågor om tillfälligt hävande
av sammanlevnaden. Även frågor om vårdnad om barn, barns
boende och umgänge med barn får prövas i samband med ett
sådant yrkande, om
1. barnet är makarnas gemensamma, och
2. barnet har sin hemvist i Sverige.
Om barnet inte har sin hemvist i Sverige, får frågor om
vårdnad om barn, barnets boende och umgänge med barn ändå tas
upp här, om
1. barnet har sin hemvist i en fördragsslutande stat,
2. barnet är makarnas gemensamma och åtminstone en av makarna
har vårdnaden om barnet,
3. makarna har godtagit att frågan prövas här, och
4. det är till barnets bästa att frågan prövas här.
Lag (2019:236).
8 a § Om en talan angående en fråga enligt 7 eller 8 § väcks i
en svensk domstol när det redan pågår ett förfarande mellan
samma parter vid en behörig myndighet i en annan
fördragsslutande stat, ska talan avvisas till förmån för den
myndigheten.
Vid tillämpning av första stycket ska en fråga om legal
separation och en fråga om äktenskapsskillnad anses vara samma
fråga. Lag (2019:236).
9 § Vid prövning av frågor som avses i 7 och 8 §§ tillämpas
svensk lag.
Om legal separation har beslutats i en fördragsslutande stat,
har makarna rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid, under förutsättning att de har levt åtskilda under
en tid som motsvarar betänketiden och att de inte har
återupptagit sammanlevnaden. Lag (2019:236).
10 § Om en make avlider efter det att legal separation
beslutats och om den tillämpliga lagen inte innehåller regler
om legal separation ska, i fråga om efterlevande makes rätt
att ärva eller ta testamente efter den avlidne, den legala
separationen likställas med äktenskapsskillnad, om den legala
separationen bestod vid dödsfallet. Lag (2019:236).
II. Adoption
11 § Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan
stat, adoptera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall
ansökningen göras i den stat, där adoptanten har hemvist.
12 § Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande
lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i
hemlandet, må ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att
vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva
yttrande.
13 § Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i
fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat,
upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, om han ej har
hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är.
Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
III. Förmynderskap
14 § Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande
staterna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda
stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat
utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring
och förmynderskap för omyndigförklarad.
15 § Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga
åtgärder vidtagas i envar av staterna.
16 § Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje
stat där gällande lag.
17 § Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och
förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där
förmynderskapet utövas.
Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt
växel eller check.
18 § Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande
statsdepartement överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit
hemvist därstädes eller överflyttning av annan grund finnes lämplig.
19 § Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i
fördragsslutande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i
sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat.
Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.
20 § Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan
sådan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet,
skall underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande
statsdepartement därstädes.
21 § Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring
skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvaergemaal anordnats för
medborgare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för
vilken förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.
Den, som står under lavvaergemaal i Danmark, må utan hinder därav
omyndigförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.
21 a § Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt
föräldrabalken och förmynderskap för omyndigförklarade finns i lagen
(1988:1321) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt
föräldrabalken m. m. Lag (1988:1323).
IV. Allmänna bestämmelser
22 § Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets
beslut, som meddelats i en annan fördragsslutande stat med
tillämpning av bestämmelser som motsvarar 7, 8, 11, 13, 14,
15, 19 eller 21 §, ska gälla i Sverige utan något särskilt
beslut och utan att det görs någon prövning av avgörandets
riktighet eller myndighetens behörighet. Detsamma gäller en
lagakraftvunnen dom som meddelats i en annan fördragsslutande
stat och avser ogiltighet eller återgång av äktenskap mellan
medborgare i någon fördragsslutande stat. Lag (2019:236).
23 § Har upphävts genom lag (2019:236).
Övergångsbestämmelser
2001:398
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen
får sättas i kraft i förhållande till ett eller flera av de
nordiska länderna.
2. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ medför inte att svensk domstols
behörighet går förlorad beträffande en talan som har väckts
före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en talan som har
väckts före ikraftträdandet.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avgöranden som har
meddelats före ikraftträdandet.
2001:407
Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i
förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall träda i kraft i förhållande till Finland och Norge den 1
juli 2001.
2002:749
Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i
förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall träda i kraft i förhållande till Danmark och Island den 1
november 2002.
2007:522
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om makarnas äktenskap
har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före
ikraftträdandet.
2019:236
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.
2. I förhållande till Finland gäller fortfarande
a) bestämmelserna i 3 § i den äldre lydelsen och de upphävda
2 a och 3 a-4 §§, om äktenskapet har ingåtts före den 29
januari 2019 och makarna inte den dagen eller därefter ingår
ett lagvalsavtal som är giltigt till formen, och
b) äldre föreskrifter i fråga om handläggningen i domstol av
mål och ärenden som har inletts före den 29 januari 2019.
3. I förhållande till de övriga nordiska länderna gäller för
lagvalsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet fortfarande
den upphävda 4 §.