Post 10769 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1933:395 ·
Visa register
Lag (1933:395)
om ersättningsskatt
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1933-06-26
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:1453
Upphävd: 1991-01-01 överg.best.
1 § Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars
verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av
värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, eller sådant
företag, som enligt 3 § tredje stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall, ändå att dess säte är i utlandet, i
beskattningsavseende betraktas såsom svensk ekonomisk förening, vid
disponerandet av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att
besluta vinstutdelning, ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan
anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat
vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mer
än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt att ett väsentligt
syfte härvid varit att bereda fysiska personer, vilka ägt del i
företaget, lindring i deras beskattning här i riket, skall av företaget
erläggas särskild skatt till staten, benämnd ersättningsskatt. Lag
(1984:1077).
2 § Ersättningsskatten skall utgöra tjugofem procent av det till dylik
skatt beskattningsbara beloppet.
Det beskattningsbara beloppet fastställes till vad av vinsten för
verksamhetsåret som utöver utdelat belopp skäligen kunnat utdelas till
aktie- eller andelsägare och utföres i fulla hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor,
bortfaller.
3 § Taxering till ersättningsskatt skall ske i den kommun, som enligt 14
§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är företagets
hemortskommun. Lag (1984:1077).
4 § Fråga om taxering till ersättningsskatt prövas av den
skattemyndighet som skall taxera företaget till statlig inkomstskatt.
Taxeringsbeslut skall meddelas senast andra året efter det år, då
företaget rätteligen skulle ha taxerats till statlig inkomstskatt för
sin inkomst under det i 1 § avsedda verksamhetsåret. Lag (1990:336).
5 § har upphävts genom lag (1990:336).
6 § Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt skall skattemyndigheten
besluta om den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds
härav. Lag (1990:336).
7 § Om företaget före augusti månads utgång året efter det, då
ersättningsskatt påförts företaget, utdelar det beskattade beloppet till
delägarna, skall därpå belöpande ersättningsskatt betalas tillbaka.
Beslut om återbetalning fattas av den skattemyndighet som taxerat
företaget till ersättningsskatt. Ansökan om återbetalning skall ha
kommit in till skattemyndigheten senast den 1 september.
Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom
ersättningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad
vinst, i den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till
reservfond eller för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande
skatter, skall anses utdelad före tidigare intjänad vinst.
På belopp, som betalas tillbaka, utgår inte ränta. Lag (1990:336).
8 § I övrigt gäller för taxering till ersättningsskatt taxeringslagens
(1990:324) bestämmelser i tillämpliga delar. Lag (1990:336).
Övergångsbestämmelser
1957:68
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; därvid skall i
tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet i
övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623).
1986:1305
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 4 §
tredje stycket tillämpas intill utgången av juni 1988. Mål som då är
anhängigt hos mellankommunala skatterätten prövas av den länsrätt som är
behörig enligt de nya bestämmelserna.
1990:336
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid taxering till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut
under verksamhetsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall
ske år 1991 eller senare.
1990:1453
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1933:395) om
ersättningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringar.
Anvisningar
1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt
lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fysiska
personer kan föranleda ägare av förmögenhet, som icke hava behov av att
förbruka mera än någon del av dess avkastning, att bereda sig lindring i
beskattningen genom att placera förmögenheten i ett dem tillhörigt
aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt eller delvis får
kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Om i förmögenheten ingått
svenska aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan
åtgärd dessutom medföra den förmån, som följer av att svenska
aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet
icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.
Ersättningsskatten avser att i sådana fall, då företagets verksamhet
väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom, göra vidtagandet av anordningar med
det nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det
allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Såsom en
förutsättning för lagens tillämpning skall därför gälla, att
förmögenhetsägaren genom nämnda anordning berett sig fördel i
beskattningsavseende. Den omständigheten att lagen icke riktar sig mot
fonderingen såsom sådan utan allenast mot visst, av lagstiftningen icke
avsett utnyttjande av skatteförmåner, som genom fondering kunna vinnas,
måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda
till varsamhet vid lagens tillämpning. Lag (1984:1077).
2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen
bort äga rum, bör hänsyn tagas till sådana omständigheter som att
lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att fondering i
viss omfattning kan vara påkallad exempelvis för bibehållande av en jämn
utdelningskvot.
3. När det gäller att bedöma, huruvida det kan anses sannolikt att ett
väsentligt syfte med ett företags återhållsamma utdelningspolitik varit
att bereda dess delägare eller vissa av dem lindring i deras
beskattning, bör hänsyn tagas till deras ställning till företaget samt
till deras inbördes förhållanden. Merendels torde en förutsättning för
tillämpning av lagen vara, att större delen av företagets aktie-, lott-
eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare
eller flertalet av dem äro inbördes förbundna genom nära släktskap eller
andra personliga band eller gemensamma intressen. Fysiska personer kunna
äga del i ett företag antingen direkt eller genom förmedling av företag,
som varit med det förstnämnda företaget och i förekommande fall med
varandra förbundna såsom moder- och dotterföretag. För att tvenne
företag skola anses stå i förhållande till varandra av moder- och
dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets innehav av
aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma bestämmande
inflytande å det andra företaget. Lag (1984:1077).
4. Det till ersättningsskatt beskattningsbara beloppet kan bestämmas med
utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten för
räkenskapsåret eller från det enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess
inkomst under verksamhetsåret i fråga. Avdrag skall ske för lagstadgad
avsättning till reservfond samt för erforderlig skatteavsättning, så ock
för vinstutdelning, som av företaget beslutats under året efter
verksamhetsåret. Även i övrigt göras sådana tillägg eller avdrag, som
synas påkallade för att få fram det belopp, som kan anses hava utan
giltig orsak undantagits från utdelning. Verkställes taxeringen med
utgångspunkt från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, bör sålunda till detsamma läggas behållna beloppet av
aktieutdelningar o. dyl., för vilka frikallelse från skattskyldighet
åtnjutes. Verkställes åter taxeringen med utgångspunkt från den i
räkenskaperna redovisade vinsten, kan det tänkas, att tillägg bör ske
med beloppet av företagna oskäliga avskrivningar. Finner
beskattningsmyndigheten, att viss fondering av de ifrågavarande
vinstmedlen kan anses skälig utöver de nyss omförmälda avsättningarna,
må avdrag ske även för dylik fondavsättning.