Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Kvarstad må ej läggas å: a. luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten eller som av främmande stat användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran, och icke för affärsdrift; b. luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg; eller c. luftfartyg, som eljest är avsett för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, utan så är att kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit. Vad i första stycket sägs skall ej gälla kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling. 2 § Kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då säkerhet ställes. Säkerhet till befrielse från kvarstad för fordran skall anses till räcklig, där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och ute slutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta. Lag (1981:779). 3 § har upphävts genom lag (1981:779). 4 § Å utländskt luftfartyg äger denna lag tillämpning allenast såvitt regeringen, efter avtal med främmande stat, därom förordnat. Lag (1981:779). 5 § I lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa saker finns särskilda bestämmelser om kvarstad på luftfartyg som kan påverka tillämpningen av denna lag. Lag (2015:862). Övergångsbestämmelser 1939:84 Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att lagen den 4 januari 1939 (nr 6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luft fartyg skall träda i kraft den 1 maj 1939. Härjämte förordnas, med stöd av 4 § nämnda lag, att lagen, såvitt angår utländska luftfartyg, skall äga tillämpning å luftfartyg, hemma hörande i främmande stat som är ansluten till den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg.