Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn, anses i denna förordning som blind och är, där ej nedan annorlunda stadgas, berättigad till blindhetsersättning. Ersättningen utgår med ett belopp av femhundra kronor för år räknat. 2 § Från rätt till blindhetsersättning äro undantagna: a) utländsk medborgare samt svensk medborgare, som författningsenligt icke skall vara mantalsskriven i riket; b) den som icke fyllt sexton år; c) den som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktig; d) den som blivit blind efter fyllda sextio år; e) den som uppsåtligen ådragit sig blindhet; f) den som utan giltig anledning vägrar att efterkomma förordnande om läkarbehandling eller behandling å sjukvårdsanstalt, som i 5 § sägs; g) den som uppenbarligen icke efter förmåga söker ärligen bidraga till sin försörjning eller är hemfallen åt alkoholmissbruk; h) den som undergår omedelbart för brott ådömt frihetsstraff eller är intagen å interneringsanstalt för återfallsförbrytare, vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare, allmän uppfostringsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt eller skyddshem; i) den som är eller uppenbarligen bör vara intagen å anstalt för blinda med komplicerat lyte, sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka eller å fattigvårdsanstalt; k) den som i annat fall än ovan sagts å anstalt eller eljest åtnjuter kostnadsfri vård på statens bekostnad; l) den vars egen eller vars försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan att blindhetsersättning rimligen icke bör till honom utgå. Från rätt till blindhetsersättning må för viss tid uteslutas: a) den som genom grov vårdslöshet ådragit sig blindhet; b) den som i avsikt att erhålla blindhetsersättning avhänt sig eller undandolt inkomst eller egendom av betydelse att kunna inverka på frågan om dylik ersättning. Utan hinder av vad i första stycket under a) stadgas äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpningen av denna förordning likställas med svensk medborgare, som författningsenligt skall vara i riket mantalsskriven. 3 § Ansökan om blindhetsersättning skall ingivas till pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden är mantalsskriven eller, om han icke är mantalsskriven i riket, där han författningsenligt skall vara mantalsskriven. Ansökningen skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av sökandens rätt till blindhetsersättning samt en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden förtrogna personer. Vid ansökningen skall fogas prästbevis. Där så prövas nödigt, skall sökanden jämväl förete läkarintyg. 4 § Det åligger pensionsnämnden att snarast möjligt till pensionsstyrelsen avgiva utlåtande rörande sökandens rätt till blindhetsersättning samt därvid översända handlingarna i ärendet och, om skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av nämndens protokoll. Ett exemplar av nämndens utlåtande skall samtidigt genom ordförandens försorg med allmänna posten tillställas sökanden. I övrigt skola bestämmelserna om pensionsnämnder i 22-25 §§, 26 § första och andra styckena samt 27 § lagen om allmän pensionsförsäkring i tillämpliga delar gälla. 5 § Pensionsstyrelsen äger, när särskilda skäl därtill äro, föreskriva, att sökanden skall undersökas av ögonläkare. Styrelsen må ock förordna, att sökanden skall undergå läkarbehandling eller behandling å sjukvårdsanstalt, såframt synförmågan därigenom kan antagas bliva förbättrad. 6 § Finner pensionsstyrelsen sökanden berättigad till blindhetsersättning, skall styrelsen utfärda bevis att ersättning blivit honom tillerkänd. Sådant bevis översändes av styrelsen till pensionsnämndens ordförande och tillställes sökanden genom dennes försorg. 7 § Inträffar sådant förhållande att den som tillerkänts blindhetsersättning icke vidare bör komma i åtnjutande därav, ankommer det på pensionsstyrelsen att, sedan denne och pensionsnämnden eller dess ordförande beretts tillfälle att yttra sig, förordna om indragning av ersättningen. Finnes grundad anledning antaga att ersättning bör indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning fattats, förordna att ersättningen tillsvidare icke skall utbetalas. Det åligger pensionsnämnd, pensionsnämnds ordförande och ombud, varom i 27 § lagen om allmän pensionsförsäkring förmäles, att till pensionsstyrelsen ofördröjligen anmäla förhållande, som kan antagas böra föranleda indragning av ersättning. Undergår någon som åtnjuter blindhetsersättning omedelbart för brott ådömt frihetsstraff eller har någon som åtnjuter sådan ersättning blivit intagen å anstalt eller hem, som i 2 § h)-k) avses, åligger det straffinrättningens, anstaltens eller hemmets föreståndare att ofördröjligen göra anmälan därom till pensionsstyrelsen. 8 § Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller efter justitiekanslerns medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och i 27 § lagen om allmän pensionsförsäkring omförmält ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom besvär, vilka, vid talans förlust, skola före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, beslutet gavs, ingivas till socialdepartementet. 9 § Blindhetsersättning utgår från och med den månad, varunder ersättningen söktes, dock tidigast från och med den dag, då blindheten inträtt, samt till och med den månad, varunder den blinde avlidit eller ersättningens indragning beslutats. 10 § Angående sättet och tiden för utbetalning av blindhetsersättning förordnar Konungen. Ersättningsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det, under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat. 11 § Kostnaden för blindhetsersättning samt för undersökning och behandling, varom i 5 § förmäles, bestrides av staten. 12 § Rätt till blindhetsersättning kan ej överlåtas och må förty ej för gäld tagas i mät. 13 § Ansökan, prästbevis och läkarintyg samt utlåtande, varom i 4 § förmäles, skola avfattas enligt formulär, som fastställas av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer. Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer jämväl taxa för läkarintyg och läkarundersökning, som i 3 och 5 §§ avses, ävensom det belopp, varmed ersättning skall utgå för behandling enligt 5 §, såframt behandlingen skall äga rum å sjukvårdsanstalt. I statens eller kommuns tjänst anställd läkare är skyldig att utfärda läkarintyg och verkställa undersökning mot ersättning, som bestämts i taxan. Har pensionsstyrelsen jämlikt 5 § förordnat om behandling å sjukvårdsanstalt, som drives av staten, landsting, kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager, eller till vars drift statsbidrag utgår, skall den som förordnandet avser där emottagas, såvitt plats kan beredas å allmän avdelning för behandling av ögonsjukdomar. 14 § De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas erforderliga för dess tillämpning, meddelas av Konungen.