Post 10751 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1934:119 ·
Visa register
Skeppsklarerarförordning (1934:119)
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1934-05-04
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1797
Upphävd: 1995-01-01
1 § Med skeppsklarering förstås i denna förordning:
ombesörjande av att de för fartygs visitation och inklarering
erforderliga handlingar bliva till vederbörande myndighet
ingivna; samt
anskaffande av de för lasts intagande i fartyg och fartygs utklarering
erforderliga handlingar ävensom de handlingar, som för fartygs resa
och för inklarering å destinationsorten skola från avgångsorten
medföras.
2 § 1 mom. Skeppsklarering av fartyg, annat än bogserfartyg, med en
nettodräktighet av tjugo registerton eller mera samt av bogserfartyg
oavsett dräktigheten må, med de undantag, varom stadgas i 2 mom., ej
ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd. Sådant
tillstånd meddelas av sjöfartsverket och må lämnas antingen för visst
fall eller viss tid eller eljest i begränsad omfattning (tillfälligt
tillstånd) eller ock utan dylik inskränkning (auktorisation).
Vid meddelande av tillstånd bestämmer sjöfartsverket området för
skeppsklarerarens verksamhet. Kungörelse (1971:989).
2 mom. Redare och tidsbefraktare äga rätt att inom tulldistrikt, där
kontor av stadigvarande beskaffenhet av dem inrättats, själva eller
genom hos dem fast anställda personer utföra klarering av egna eller
av dem tidsbefraktade fartyg. Vid fartygs ankomst eller avgång i
inrikes trafik må fartygsbefälhavaren själv till vederbörande
tullmyndighet ingiva eller hos tullmyndigheten uppvisa för
tullklarering avsedda handlingar.
Skeppsklarering må därjämte utan tillstånd ombesörjas utanför område,
där auktoriserad skeppsklarerare utövar sin verksamhet. Även eljest må
utan tillstånd klarering utföras i sådana fall, där fartyget icke
avlämnar eller avhämtar passagerare eller annat gods än förnödenhets-
och proviantartiklar för fartygets behov eller till fartygets
utrustning hänförligt gods. Kungörelse (1961:517).
Med anledning av den ändring i tulldistriktsindelningen som införes
den 1 januari 1974 får sjöfartsverket meddela att denna icke medför
någon ändring i den geografiska begränsningen av de tillstånd som
sjöfartsverket (sjöfartsstyrelsen, kommerskollegium) utfärdat med stöd
av skeppsklarerarförordningen den 4 maj 1934 (nr 119). Är sålunda i
tillstånd utfärdat före den 1 januari 1974 klarerares
verksamhetsområde bestämt med angivande av visst tulldistrikt, gäller
behörigheten tills vidare det geografiska område som avses enligt
tulldistriktsindelningen vid 1973 års slut.
Redares och tidsbefraktares rätt att enligt 2 § 2 mom.
skeppsklarerarförordningen utföra klarering skall dock avse den nya
tulldistriktsindelningen.
3 § Innan auktorisation meddelas, skall sjöfartsverket i ärendet
inhämta yttrande från vederbörande handelskammare ävensom, i den mån
så finnes erforderligt, från sammanslutningar av utövare av
rederinäring och skeppsklareringsverksamhet.
Sådana yttranden böra även, där så utan olägenhet kan ske, inhämtas
före meddelande av tillfälligt tillstånd. Kungörelse (1971:989).
4 § 1. Envar enskild person äger erhålla auktorisation
såsom skeppsklarerare, såframt han:
a) är berättigad att här i riket idka handel;
b) kan genom tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad
skeppsklarerare eller annan verksamhet anses hava vunnit för
yrket nödig erfarenhet; samt
c) icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes
olämplig för yrket.
2. Handelsbolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,
såframt:
a) bolaget är berättigat att här i riket idka handel;
b) minst en av de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning,
äger sådan utbildning, som avses under b) i 1 mom.; samt
c) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag.
3. Aktiebolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare,
såframt:
a) minst en av ledamöterna i bolagets styrelse äger sådan utbildning,
som avses under b) i 1 mom.; samt
b) bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes
olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag.
5 § Där den omedelbara ledningen av skeppsklarerarrörelsen icke
omhänderhaves av skeppsklareraren själv eller, då rörelsen utövas av
bolag, av bolagsman eller styrelseledamot med utbildning, som i 4 §
sägs, skall för rörelsen finnas en föreståndare, som äger sådan
utbildning samt icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar är att
anse såsom olämplig för sysslan. Föreståndare skall vara av
sjöfartsverket godkänd.
Avlider skeppsklarerare, äger sjöfartsverket medgiva dödsboet att
tillsvidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnes
rörelse, såframt för dennas omedelbara ledning anställes en
föreståndare, som uppfyller de i första stycket angivna
förutsättningarna. Kungörelse (1971:989).
6 § Auktorisation såsom skeppsklarerare vare
förfallen, om
1) skeppsklareraren upphör att vara berättigad att här i riket idka
handel; eller
2) såvitt angår handelsbolag eller aktiebolag, under b) i 2 mom. eller
a) i 3 mom. av 4 § stadgad förutsättning icke längre är för handen;
ägande dock sjöfartsverket i ty fall lämna bolaget viss kort tid att
ombesörja rättelse, såframt ansökan därom göres ofördröjligen efter
det förhållandet yppats. Kungörelse (1971:989).
7 § Auktorisation såsom skeppsklarerare må av sjöfartsverket, efter
hörande, där så utan olägenhet kan ske, av vederbörande handelskammare
samt i 3 § omförmälda sammanslutningar, återkallas, om
skeppsklareraren genom överträdande av denna förordning eller
uppenbart åsidosättande av uppdragsgivares intresse eller annorledes
visat sig olämplig att utöva skeppsklarerarrörelse. Kungörelse
(1971:989).
8 § Tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering må ej beviljas
annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel. Dylikt
tillstånd må när som helst av sjöfartsverket återkallas. Kungörelse
(1971:989).
9 § Finnes icke i fall, varom i 5 § sägs, behörig föreståndare, må
sjöfartsverket kunna, där det prövas nödigt, förbjuda
skeppsklarerarrörelsens fortsättande, så länge förhållandet varar.
Kungörelse (1971:989).
10 § Skeppsklarerare har att, när han därtill anlitas, såsom redarens
ombud ombesörja fartygs klarering och vad därmed äger samband. Utöver
vad i 1 § stadgas åligger honom att underrätta befälhavare om vad i
avseende å fartyg, besättning, passagerare och last bör iakttagas
enligt gällande författningar och de till efterrättelse för sjöfarande
utfärdade tillkännagivanden; att tillse, att lots, där sådan
erfordras, varder anskaffad och att för skeppsmätning, där sådan
ifrågakommer, erforderliga handlingar ingivas; att besörja stadgade
avgifters erläggande; att biträda med inkassering av frakt samt i
övrigt noggrant och redligt lämna redare och befälhavare råd och
biträde.
Skeppsklareraren har därjämte att, i den mån det ej strider mot hans
ställning såsom redarens ombud, tillhandagå varuägare med det biträde,
som av omständigheterna kan föranledas.
11 § Auktoriserad skeppsklarerare åligger att inom det
för honom bestämda området så ordna sin verksamhet, att
redare och fartygsbefälhavare utan omgång kunna
erhålla klareringsbiträde.
12 § Taxa för skeppsklareringsarvode fastställes av sjöfartsverket.
Kungörelse (1971:989).
13 § Så snart skeppsklarerare öppnat sin rörelse, skall han meddela
sjöfartsverket, var hans huvudkontor är beläget och av vem den
omedelbara ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda
uppgivet förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för
sjöfartsverket. Kungörelse (1971:989).
14 § Ombesörjer någon skeppsklarering utan att vara därtill berättigad
eller överskrider någon honom meddelat tillstånd till skeppsklarering,
skall han dömas till böter.
Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till
skeppsklarering, fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller
gör sig skyldig till förseelse mot de i 5 och 13 §§ meddelade
föreskrifterna.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för
förseelse, som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall
han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar. Lag
(1991:251).
15 § Talan mot sjöfartsverkets beslut enligt 12 § föres hos Kungl.
Maj:t genom besvär.
Talan mot annat beslut av sjöfartsverket enligt denna förordning föres
hos kammarrätten genom besvär. Kungörelse (1971:989).