Regeringskansliets rättsdatabaser

Första afdelningen. Om kanalfarten. 1 § 1:o. Kanalen med dess slussar skall, då reparation eller is ej hindrar, med undantag av helgdagar samt av alla nätter från klockan sex eftermiddagen till klockan sex förmiddagen, vara tillgänglig för fartyg, båtar, pråmar och timmerflottor. Tiderna under helgdagar och under nätter från klockan sex eftermiddagen till klockan sex förmiddagen kallas övertider. De trafikerande må, med nedan nämnda förbehåll, även under dessa övertider fortsätta färden å kanalen mot skyldighet att själva erlägga till sluss- och brovaktare för varje behövlig och verkställd sluss- och broöppning en särskild avgift: för fartyg, motorbåtar eller andra farkoster av tjugufem (25) öre, samt för timmerflottor av femtio (50) öre. Under tid, då stark skymning eller mörker är rådande, skola fartyg, båtar, pråmar och andra farkoster, för att få framföras å kanalen, vara försedda med tre väl lysande lyktor, två i fören och en akterut. Timmerflottor må icke under sådan tid framföras. Sluss- och brovaktare skola om ankomsten till sluss och bro underrättas genom signalblåsning eller särskild tillsägelse. Brev (1920:849). 2:o. Alla fartyg skola, vid vite af femton riksdaler, vara försedda med åmning för och akter, som i fottal utvisar fartygets djupgående, ifrån dess minsta till dess största lastningsdjup. Hvar och en, som färdas på kanalen, vare skyldig att å densamma, ävensom vid in- och utloppet till slussar eller broar, ställa farten midt uti farvattnet, samt såväl dervid, som vid tilläggning i hamnar, och vid lastageplatser, ovillkorligen iakttaga hvad hamnreglementet bjuder samt de föreskrifter, som af kanal-tjenstemannen eller dess ombud å stället i öfrigt kunna meddelas. 3:o. Vid fartygs ankomst till sluss eller bro vare skeppare, med behörig frisedel försedd, berättigad att i den ordning § 3 föreskrifver, och då natur- eller olyckshändelse eller öfverträdelse mot detta Reglemente ej vållar hinder, blifva genomsläppt utan annat uppehåll, än det, som erfordras för tappningen och öppnandet af slussen eller bron, och hvarvid fartygets besättning alltid skall vara vid portarne behjelplig. Deremot må skeppare, dess folk eller någon annan, i slussbetjeningens frånvaro icke öppna sluss eller bro, eller i någon måtto handtera slussverket, vid vite af femton riksdaler. Vållas derigenom någon skada, straffes den felaktige enligt gällande allmänna Fridlysnings-stadga. 2 § 1:o. Skeppare vare förpligtad att i storm ej fortsätta resan på kanalen i annan händelse, än som i § 6 mom. 1 litt. e omförmäles. Sker sådant det oaktadt, åligge honom, att vid ankomsten till sluss eller bro i så god tid sakta farten och vid sluss lägga till samt göra fast fartyget, att skada vid genomgåendet ej tillfogas slussen eller bron. Uraktlåtes detta, och skada förorsakas genom försummelsen, ansvare skeppare enligt gällande Fridlysnings-stadga. Stöter fartyget vid ingåendet i slussen mot tillsluten slussport eller dess wandring, utan att skada deraf förorsakas, böte skepparen likväl tretio riksdaler. 2:o. När fartyg, med draglina i land, mötas i kanalen med sidovind, eller i lugnt väder, skall alltid det, som har draglinan på högra sidan, vara dragvägen närmast med styf lina, hvaremot det fartyg, som har linan på venstra sidan, går utanför och fäller sin lina under det andras botten; men blåser vinden längs efter eller snedt öfver kanalen, släpper alltid det fartyg efter sin lina och går utanför, som har god vind. Gå fartyg med draglina i land åt samma led, bör alltid det, som går före, hålla af så snart det upphinnes af det efterföljande, och lemna tillräckligt rum på dragvägssidan för det sistnämnda att komma förbi. Seglande fartyg eller ångfartyg skall alltid passera det fartyg, som har draglina i land, på den sidan der dragvägen icke är. 3:o. Fartyg, som icke hafva draglina i land, vare sig seglande eller ångfartyg, skola, då de mötas, alltid lemna hvarandra till venster med utrymme för fri passage, och då de gå åt samma led, skall alltid det, som upphinnes, hålla så mycket af till höger, att det efterkommande får tillräckligt utrymme att obehindradt passera på dess venstra sida. Vid de ställen å kanalen, som hafva mindre än vanlig bredd, skall alltid det fartyg, som sist ankommit, vänta till dess det, som redan ingått i den smalare kanalsträckan, först passerat; och skall för sådant ändamål vid Kolbäcks bro, Skantzens kanal och Trångforss samt Sembla kanal, der passagens krökningar hindra utsigten, från tjenligt ställe, som åt båda sidor kan ses, med signaler tillkännagifvas, från hvilket håll fartyg redan inlupit, på det sätt, att för de ifrån söder kommande fartyg uppsättes en röd, och för de ifrån norr kommande en hvit signalflagga. 3 § 1:o. Till ordnings vinnande vid slussars passerande iakttages, att då flera fartyg finnas på samma sida om sammanbyggde slussar, skall det, som ligger dem närmast, äga rätt att först passera; men om flera fartyg på en gång finnas både ofvan och nedanom dylika slussar, skall slussningen fortsättas i den började ordningen intilldess alla på samma sida om slussarne varande fartyg passerat. Vid enkel sluss deremot verkställes slussningen så, att ett fartyg går upp, då ett gått ned, alltid med iakttagande att slussningen börjar med det först ankomna fartyget. 2:o. Då flera mindre båtar samtidigt närma sig sluss, skall alltid slussningen, till undvikande af onödig vattenspillning, verkställas på en gång för så många af dem, som kunna i slussen beqvämligen inrymmas. 4 § 1:o. Lossning och lastning må, under tillsyn av kanal-tjensteman, verkställas vid de för sådant ändamål anvista lastageplatser, men af vederbörande fastighetsägare vid alla kanalens stationer, å der anvisade ställen. När lossning och lastning verkställas vid mellanliggande sjöar, åligger det skepparen att vid närmaste uppbörds-station uppgifva beloppet av det intagna godset. 2:o. Med det undantag, som jemlikt § 8 mom. 4 under vissa vilkor äger rum för passagerare-ångfartyg, får den vid slussar och broar medgifna lastning och lossning ej ske vid slussens eller brons murar, utan å det ställe derinvid, som af kanalverkets tjensteman anvisas. Fartyget bör der göras fast vid de för detta ändamål nedsatta pållare, och förbjudes, vid fem riksdalers vite, att för fastgöring nedslå pålar eller stakar på eller bakom kanalbanken. 3:o. Der lastning eller lossning vid omurad kanalbank är tillåten, iakttages, att fartyget hålles på så tillräckligt afstånd från land, att det ej vidrör kanalbanken eller skadar de derå gjorda planteringar, samt att ingen del af lasten spilles i kanalen. Uraktlåtes några af dessa föreskrifter, böte skepparen fem riksdaler och vare skyldig att låta iståndsätta det skadade samt upptaga hvad som blifvit släppt i kanalen, hvilket eljest på hans bekostnad genom slussbetjeningens försorg verkställes. 4:o. Nybyggnad eller reparation af fartyg får ej verkställas i kanalen, dess slussar, hamnar eller bassiner utan särskildt tillstånd af vederbörande tjensteman. 5:o. Fartyg må, vid vite av tretio riksdaler, icke öfver vintren uppläggas i kanalens slussar, ej heller utan vederbörande tjenstemans tillstånd i sjelfva kanalen, dess hamnar eller bassiner, och då mot erläggande af viss bestämd afgift. 6:o. Infryser fartyg under resa på en kanalsträcka, åligger det skepparen eller fartygsägaren att medelst isens sågning eller bräckning låta fortskaffa fartyget till sådant ställe, der vinterliggning kan medgifvas, vid påföljd af tretio riksdalers böter och att sådant eljest genom vederbörande kanaltjenstemans försorg varder på den tredskandes bekostnad och äfventyr verkstäldt. 5 § Fartyg af större djupgående än 4 1/2 fot eller större bredd än 17 1/2 fot få ej, utan särskildt tillstånd, passera kanalen. Ligger fartyg djupare och detta vid ankomsten till kanalen ej uppgifves, eller befinnes det under resa på kanalen vara djupare lastadt än 4 1/2 fot, böte skepparen derför tretio riksdaler och fortsätte ej resan förr, än fartyget genom lossning blifvit lättadt. 6 § 1:o. Vid vite af fem riksdaler förbjudes: a) att vid färdandet på kanalen staka fram fartyg, pråm eller flotta; b) att till fartygs afsättning i sluss eller annorstädes begagna stänger eller bärlingar, som icke äro försedde med en klump eller trissa i ändan af minst tre tums diameter; c) att utan särskildt tillstånd lossa eller lasta vid dragvägssidan å andra ställen, än der lastageplatsen är på den sidan belägen; d) att låta fartyg ligga stilla på dragvägssidan eller vid de pirer, som äro anlagda utanför sjö-slussarne på dragvägssidan, i annat fall, än under väntan på sluss- eller broöppning; e) att låta fartyg ligga stilla i sjelfva kanalen; börande äfven under inträffadt mörker eller storm närmaste hamn eller mötes-bassin alltid sökas; f) att ankra i kanalen, dess hamnar eller bassiner; g) att lägga fartyg på tvären i kanalen, eller vid tilläggningsställen låta det ligga utan fäste för och akter; h) att vid passerandet genom slussar dröja längre tid, än som för genomgången erfordras. 2:o. Sjunker fartyg i kanalen, segelleden, dess hamnar eller inlopp, eller annorstädes, så att hinder för farten deraf uppstår, åligger skepparen att fartyget genast bortskaffa, vid påföljd att sådant eljest af kanalverket, på skepparens eller redarens bekostnad, verkställes, samt att dessutom ersätta det uppehåll, som andra fartyg genom hans tredskande kan tillfogas. 7 § I afseende på trävarors flottning föreskrifves följande: 1:o. Ingen timmer- eller annan trävaruflotta får vid färdandet genom kanalen eller elfven vara större än 60 fot lång, 16 fot bred och 3 fot djup, hvarförutan flottan bör vara fullkomligt fast sammansatt, och de blockar, plankor eller bräder, som ligga ytterst, vara barkade, så att intet affall stannar i kanalen. 2:o. En sådan flotta skall vara försedd med säkra och tillräckliga linor och bärlingar samt med landgångsplankor af erforderlig längd. Den bör alltid föras af minst fyra man, hvilka öfver allt, der sådant låter sig göra, skola begagna den sidan af kanalen, der dragvägen icke är; hvarförutan iakttages, att flottan med bärlingar, fastgjorda i båda dess ändar, för och akter, hålles på sådant afstånd från kanalbanken, att densamma af flottan ej vidröres. 3:o. Flottor få för deras fortskaffning genom slussar ej uppehålla fartyg, hvilka alltid företrädesvis genomsläppas, och böra de, så vida storm eller annat hinder ej inträffar, utan uppehåll fortsätta resan genom kanallederna. 4:o. I öfrigt gälla för flottor samma stadganden, som för fartygen. 5:o. Öfverträdes någon af dessa föreskrifter, böte den felande för hvarje gång tio riksdaler. 8 § I afseende på ångfartyg, för hvars fortskaffande å kanalen maschineriet begagnas, skola, jemte hvad här ofvan blifvit för fartyg i allmänhet stadgadt, följande föreskrifter särskildt iakttagas: 1:o. Fartyget får på kanalen färdas med en hastighet af två tusen fot på sex minuter der jordbankar finnas, men i sten-kanalen samma längd på fem minuter, utom den tid, som till slussarnes passerande åtgår; ägande Kanal-direktionen att föreskrifva de åtgärder, som till kontroll derå, att den sålunda tillåtna största hastigheten icke öfverskrides, kunna erfordras. Första gången sådant öfverskridande äger rum, böte fartygets befälhafvare tio riksdaler, andra gången tjugu riksdaler och tredje gången likaledes tjugu riksdaler, hvarjemte befälhafvaren då förverkat rättighet att, sedan pågående resa blifvit fulländad, vidare föra ångfartyg på kanalen, såvida icke särskildt tillstånd dertill af Direktionen erhålles. 2:o. Vid ingående från sjö, hamn eller kanal till enkla eller sammanbyggda slussar får farten icke vara starkare, än att ångfartyget må kunna stoppas med trossar i land, utan begagnande af maschin. Vid sammanbyggda slussar må, då fartyget ur en sluss ingår i en annan, ångmaschinskraft användas för att sätta fartyget i gång, likväl ej starkare än att stoppning äfven då må kunna ske medelst trossar i land, utan maschinens anlitande till backning. Maschin får icke begagnas af ångfartyg kommande uppifrån, då de ingå uti följande slussar, nämligen: Sembla öfre sluss, Wirsbo sluss, Ramnäs öfre sluss samt öfre slussen vid Trångfors, utan böra fartygen genom draglinor på dessa ställen sakta införas uti slussen. Har hastigheten icke blifvit i rätt tid så förminskad, att stoppningen med trossar utan svårighet låter sig göra, och måste i följd deraf ångfartygets fart stannas med tillhjelp af maschin, eller är ångmaschin, emot hvad här ofvan blifvit förbjudet, begagnad vid ingående i sluss, bötes fem riksdaler. Stöter ångfartyget mot slusströskel eller port, bötes tretio riksdaler. Sker i någotdera af dessa fall skada, ansvare den felaktige enligt hvad i Fridlysnings-stadgan är föreskrifvet. 3:o. Tillfogas kanalen, dess anläggningar eller tillhörigheter eljest någon skada af ovilja eller öfverdåd, eller af oskicklighet uti maschineriets eller fartygets behandling, vare Direktionen berättigad vägra fartyget att, efter fulländad resa, färdas på kanalen till dess, genom den felandes skiljande ur rederiets tjenst, eller annorledes, anledning att befara likartad förseelse för framtiden blifvit undanröjd; åliggande det befälhafvaren, att, då fartyg, pråmar och flottor, eller sådana ställen der kanalen är under reparation eller af tillkännagifven svagare beskaffenhet, passeras, i tid sakta farten, så att någon olägenhet eller skada icke må inträffa. 4:o. Ångfartyg, som förer passagerare, må vara berättigadt, att, vid färdandet genom slussar, aflemna medhafde passagerare och gods, samt der intaga andra, dock under uttryckligt förbehåll att dervid intet dröjsmål får ske, som kan hindra andra fartyg att passera, så snart de dertill äro berättigade, äfvensom att, vid det vite Fridlysnings-stadgan bestämmer, orenlighet eller annat uppgrundningsämne icke faller i slussen. Att intaga ved eller annat brännmaterial, medan fartyg ligger i sluss, är ej tillåtet. 5:o. Ångfartyg, som uteslutande eller hufvudsakligen föra passagerare, må, under vilkor att årligen före seglationens början, och sedermera i den mån reseturerna förändras, uppgift å tiden för fartygens inträffande vid de särskilda stationerna till Kanal-direktionen aflemnas, äga företrädesrätt framför de seglande fartygen vid passerandet genom slussarne, då ångfartyget samtidigt med det seglande till sluss anländer, eller då flera fartyg på en gång vid sluss vänta på genomgång; dock så att den i § 3 mom. 1 föreskrifna ordning för upp- och nedgåendet vid sammanbyggda slussar varder iakttagen, ehvad fartyget drifves af ånga eller vind. 6:o. Kanalens tjenstemän samt andra personer, hvilka af Direktionen kunna hafva blifvit förordnade att hålla tillsyn å efterlefnaden av stadgandet angående den hastighet, hvarmed ångfartygen äga färdas å kanalen, vare berättigade att hvar och en inom det distrikt, öfver hvilket han har tillsyn, när som helst, utan afgift, medfölja på fartyget. 7:o. Öfverträdes någon af de i denna eller föregående §§ stadgade föreskrifter, dervid ansvarspåföljd icke särskildt är bestämd, bötes fem riksdaler. 9 § 1:o. Med de böter, denna afdelning av Reglementet föreskrifver, och hvilka det åligger kanalverkets tjenstemän att ovillkorligen uttaga innan fartyget får fortsätta resan, åtföljer alltid skyldigheten att ersätta kanalverket den kostnad och skada, som genom öfverträdelsen vållas. Af böterna tillfalla två tredjedelar angifvaren och en tredjedel kanalverkets pensionsfond eller fattigförsörjning. Angifvelse i egen sak medför dock icke rätt till delaktighet i böterna. 2:o. Kostnads- och skade-ersättningar utgå till det belopp, som erfordras för botandet af den timade skadan. Kan sådant icke genast verkställas, eller kostnaden derför eljest nöjaktigt utrönas, eller saknar skeppare tillgång till gäldande deraf eller af böterna, må resan likväl få fortsättas, såvida hos vederbörande kanaltjensteman ställes sådan borgen eller annan säkerhet, som denne för kanalverkets betryggande mot förlust anser nödig. 3:o. För sådana passagerare-ångfartyg, hvilka blifvit anmälda till reguliera resor på kanalen under helt seglationsår, må dock anstånd med utgifvande af böter och skade-ersättningar, utan ställande av dylik säkerhet, lemnas till den nästpåföljande resan, då belppet ovillkorligen och vid enahanda äfventyr, som här ofvan är bestämdt, skall erläggas; men har förseelsen skett under fartygets sista resa för året, och beloppet icke genast kan bestämmas eller utbekommas, äger Kanal-direktionen att om dess utbetalande vända sig till fartygets rederi, som med fartyget är kanalverket derför ansvarigt. Andra afdelningen. Om afgifternas uppbärande och kontrollerande. 10 § 1:o. Vid första uppbördsstation, der skepparen inträffar, erlägger han ovillkorligen innan resan fortsättes, i sådant mynt, som uti Kongl. Maj:ts och Kronans uppbörd emottages eller af Kanal-direktionen i öfrigt medgifves, afgiften för fartyg och last för hela den del av kanalen, han begagnat och uppgifver sig vilja begagna, och beräknas denna afgift, för fartyget efter mätebrefs, och för lasten efter fraktsedlars eller förtecknings innehåll. För sådant ändamål skall hvarje till inre fart på kanalen användt fartyg alltid medföra dubbla fraktsedlar å godset, af hvilka det ena exemplaret, jemte ett sammandrag eller märkrulla öfver hela lasten, med deruti utsatt antal fraktsedlar, på uppbörds-kontoret aflemnas. I saknad af sådant sammandrag, bör det av skepparen eller genom hans försorg upprättas, och hvarvid verkets tjenstemän kunna mot skälig ersättning anlitas, om skepparen så åstundar, dock alltid under dennes ansvarighet, att sammandraget befinnes till innehållet riktigt; och är skepparen derjemte skyldig att å uppbörds-kontoret förevisa alla de handlingar, som om lastens innehåll, till beskaffenhet och mängd, kunna lemna någon upplysning. Emot afgiftens erläggande tillställes skepparen en på tryckta blanketter i två exemplar utfärdad polett eller frisedel, hvilken, behörigen numererad, utvisar ej mindre fartygets och skepparens namn, tillika med stället, hvarifrån han kommer och dit han är destinerad, än äfven fartygets drägtighet, last och djupgående, jemte antalet af medbragta och aflemnade fraktsedlar, samt qvitterad uträkning över kanal-afgiften. 2:o. Då ett större antal mindre farkoster, såsom strömmingsbåtar m.fl., samtidigt färdas å kanalen, må så många uppföras å en och samma frisedel, under en gemensam anförare, som vid slussning kunna på en gång i sluss inrymmas. Härvid iakttages dock, att hvarje båt erhåller sitt ordnings- och frisedelsnummer, samt att kanalumgälderna icke för någon må understiga det minimibelopp, som i kanalafgifts-taxan för farten är bestämdt, i följd hvaraf det öfverskott utöver minimi-afgiften, som för en båt med större last kan komma att erläggas, icke får räknas en annan med mindre last till godo. 3:o. Den frisedel, skepparen erhållit, berättigar honom att obehindradt passera kanalen med dess slussar och broar till destinationsorten, hvarvid honom dock åligger, vid fem riksdalers vite, att frisedeln till anteckning uppvisa på alla i vägen liggande uppbörds-ställen, samt vid den sista stationen, som passeras, aflemna det ena exemplaret deraf till dervarande tjensteman, för att, till nödig kontroll å uppbörden, af honom insändas till kamrerare-kontoret. 11 § 1:o. Förekommer anledning att misstänka uppgifterna om lasten eller fartyget, äger uppbördsman rättighet att anhålla och lossa fartyget och låta behörigen uppmäta detsamma samt undersöka lasten medelst räkning, mätning eller vägning, dock så, att dylikt uppehåll ej må öfverskrida ett dygn. Befinnes dervid lasten eller fartyget vara större än uppgifvet blifvit, erlägges för sådant öfverskott, om det ej uppgår till mer än fem procent, endast enkel afgift, men tiodubbel afgift af deröfver befintligt öfverskott. Finnas uppgifterna vara riktiga, ersätter kanalverket lossningskostnaden och skadan genom uppehållet. Finnes åter öfverskott, men ej till högre belopp än fem procent, kännes kanalverket vid lossningskostnaden, men skepparen vid skadan af uppehållet; hvaremot, om öfverskottet uppgår till mer än fem procent, skepparen vidkännes både lossningskostnaden och skadan genom uppehållet. Samma rättighet, som här blifvit tillagd kanalverkets uppbördsmän att undersökning anställa, äge äfven hvarje annan verkets tjensteman, som får anledning misstänka att skepparen antingen icke riktigt uppgifvit sin last, eller under vägen intagit last, som till kanal-afgifters erläggande på behörigt ställe ej blifvit uppgifven. 2:o. Den uppbörds- eller annan tjensteman, som en dylik försnillning angifvit och utredt, erhåller hälften af den här ofvan utsatta tiodubbla afgiften, och kanalverket den andra hälften. 3:o. Hvad skeppare genom en dylik undersökning finnes skyldig erlägga, skall, likasom sjelfva kanal-afgiften, betalas innan resan får fortsättas; tjenstemannen dock obetaget, att, till undvikande af fartygets uppehåll, i händelse af bristande liqvid å skepparens sida, lossa och under kanalverkets vård, på ägarens äfventyr i afseende på varans möjliga försämring, förvara den öfverskjutande varuqvantiteten, eller så stor del deraf, han anser motsvara ersättningsbeloppet och kanal-afgiften; börande nämnde varuqvantitet, derest inom två månaders förlopp ingen liqvid sker, försäljas på offentlig auktion, hvarom annons bör ibland länets allmänna kungörelser och i rikets officiella tidning, minst 14 dagar före auktionsdagen, intagas. Stannar deremot sjelfva fartyget till säkerhet för liqviden, skall det för skepparens räkning, under kanalverkets vård, qvarhållas i sex månader, hvarefter, om liqvid derförinnan ej skett, detsamma, på enahanda sätt, som för qvarhållet gods här blifvit sagdt, på öppen auktion utbjudes och försäljes. Om vid sådan försäljning något öfverskott uppkommer, skall detsamma under två månader från auktionsdagen af kanalverket hållas skepparen tillhanda, men, om detsamma icke inom nämnde tid blifvit af honom uttaget, derefter i länets ränteri för hans räkning insättas. 4:o. Skulle sådan försnillning, som här ofvan är antydd, upptäckas sedan fartyget passerat kanalen, antingen der lasten lossas eller annorstädes, vare skepparen till samma ansvar förfallen, och skall då den tiodubbla afgiften sålunda fördelas, att angifvaren erhåller nio tiondedelar och kanalverket återstoden. I afseende å godtgörelsen af denna afgift förfares på enahanda sätt, som i ofvan anförda fall; dock så, att om lasten redan skulle vara ur fartyget bortförd, fartyget ensamt ansvarar för afgiften och i sådant ändamål qvarhålles till dess liqviden blifvit uppgjord; och må Kanal-direktionen, för vinnande af noggrannare kontroller å uppgift angående fartygs drägtighet och last, i detta afseende med vederbörande myndighet öfverenskomma om biträde för vinnande af detta ändamål. 12 § Kanalverket blifve skeppare och godsägare ansvarigt för den kostnads- och skade-ersättning, som dem lagligen tilldömes, derest deras fartyg eller gods af verkets tjenstemän i oträngdt mål uppehålles. Tredje afdelningen. Om återbäring och afkortning af erlagde afgifter till kanalverket. 13 § Den, som betalt för en längre kanalsträcka på en gång, men lossar en del, eller hela sin last, innan han kommer till bestämd ort, och deröfver företer bevis från uppbördsmannen för det distrikt, inom hvilket lossningen skett, erhåller å samma ställe, der liqviden är gjord, återbäring af hvad han öfverbetalt. 14 § Den som visar sig, i följd af orätt beräkning, hafva erlagt högre afgifter, än han efter kanaltaxan och detta Reglemente bort betala, återfår skilnaden på samma ställe, der nämnde afgifter blifvit uppburne. 15 § All rättighet till de i denna afdelning bestämda återbäringar och afkortningar förfaller dock, då ej derom göres anmälan inom sex månader efter erläggandet af den afgift, å hvilken återbäring eller afkortning sökes. Fjerde afdelningen. Särskilda föreskrifter. 16 § På alla uppbördskontor och stationer skall, vid vite af fem riksdaler för vederbörande tjensteman, detta Reglemente, jemte gällande kanalafgifts-taxa och allmänna fridlysnings-stadga, vara å väggen anslaget till allmän kännedom; och skola äfvenledes tryckta exemplar häraf, mot billig betalning, som å exemplaren bör finnas utsatt, vara att tillgå på alla uppbördskontoren. 17 § Detta Reglemente skall, i stället för de af Kongl. Maj:t under den 14 Februari 1821 i nåder fastställda regler för farten genom Strömsholms kanal, samt de deruti sedermera gjorda tillägg och ändringar, tjena till efterrättelse från och med seglationstidens början år 1861.