Post 10878 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1902:71 s.1 ·
Visa register
Lag (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar
Departement: Närings- och handelsdepartementet
Utfärdad: 1902-06-27
Omtryck: SFS 1996:79
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:346
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:857
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
1 § Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri
ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning,
överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström.
Ha olika delar av samma elektriska anläggning skilda innehavare,
anses varje sådan del som en särskild anläggning.
Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i
starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Närmare
bestämmelser härom meddelas av regeringen.
Med nätverksamhet avses att ställa elektriska starkströmsledningar
till förfogande för överföring av ström. Till nätverksamhet hör också
projektering, byggande och underhåll av ledningarna, ställverk och
transformatorer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning av
överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att
överföra ström på det elektriska nätet.
Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling
av befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i inmatnings-
eller uttagspunkt.
Regeringen skall utse en myndighet (nätmyndigheten) som skall
handlägga de frågor som anges i denna lag. Lag (1994:617).
1 a § har upphävts genom lag (1973:1147).
2 § 1 mom. Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller
begagnas utan tillstånd (nätkoncession) av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. En ansökan om
nätkoncession som avser en utlandsförbindelse skall dock prövas av
regeringen. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva
byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller
liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen.
En koncession skall avse en ledning med i huvudsak bestämd
sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett
visst område (nätkoncession för område). I ett beslut om
nätkoncession för område skall anges en för ledningsnätet högsta
tillåtna spänning.
En transformator- eller kopplingsstation som är avsedd för en
spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en
eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän nätkoncession
har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller
medgivande har lämnats enligt 8 mom. för sådant framdragande.
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelserna i första och
tredje styckena i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer
eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden. En
sådan föreskrift får dock inte avse utlandsförbindelser. Lag
(1994:617).
2 § 2 mom. Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är
lämplig från allmän synpunkt.
Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl
meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger
högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs
av ledningen.
Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med
hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte
meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett
annat koncessionsområde.
Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om
förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt
upprätthålla elförsörjningen i landet.
Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är
lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast
beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom
det begärda området.
Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.
Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid prövning av
ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket
tillämpas. Lag (1995:1139).
2 § 3 mom. Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.
En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att
skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för
anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl
eller som annars behövs från allmän synpunkt. Lag (1994:617).
2 § 4 mom. Den som har nätkoncession för linje är skyldig att på
skäliga villkor ansluta en anläggning till ledningen.
Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som
har nätkoncession för linje inte behöver ansluta en anläggning till
ledningen.
Den som har nätkoncession för område är skyldig att på skäliga
villkor ansluta en anläggning inom området till ledningsnätet.
Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den som
har nätkoncession för område inte behöver ansluta en anläggning till
ledningsnätet.
Vill någon ansluta en anläggning till en ledning som omfattas av en
nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som
omfattas av en nätkoncession för område, får den som har
nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter medgivande
av den som har nätkoncession för området eller efter tillstånd av
nätmyndigheten.
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra
ström åt annan.
Innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning av
överförd ström samt att rapportera resultaten av dessa mätningar i
enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar. Föreskrifter om
kostnader för mätning finns i 2 § 10 mom.
Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment
prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1139).
2 § 5 mom. Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av
nätmyndigheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och
det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren. Lag
(1994:617).
2 § 6 mom. Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av
föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas
av nätmyndigheten. Tillsynen omfattar dock inte frågor om elsäkerhet.
Nätmyndigheten utövar också tillsynen över efterlevnaden av 1 § lagen
(1994:618) om handel med el, m. m.
Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att
trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av
tillsynen.
Ett föreläggande får förenas med vite.
En nätkoncession får helt eller delvis återkallas om
koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter
enligt 4 mom. eller 7 mom. eller 1 § lagen (1994:618) om handel med
el, m. m. eller enligt villkor i nätkoncessionen eller om han under
tre år i följd inte har haft ledningen eller ledningsnätet i bruk.
Frågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten.
Lag (1995:1139).
2 § 7 mom. Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan
verksamhet. Vid redovisning av nätverksamhet som grundas på
nätkoncession för område skall varje område redovisas för sig om inte
nätmyndigheten på koncessionshavarens begäran beviljar undantag.
Sådant undantag skall beviljas om berörda områden ligger geografiskt
nära varandra och sammantagna utgör en för nätverksamhet lämplig
enhet. Ett beviljat undantag är för sin giltighet beroende av att en
enhetlig nättariff tillämpas för samtliga områden som omfattas av
undantaget. När koncessionstiden för något av de områden som omfattas
av det beviljade undantaget löper ut, skall nätmyndigheten pröva om
undantaget skall bestå. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, nätmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om
redovisning av nätverksamhet.
Revisor hos den som bedriver nätverksamhet skall särskilt granska
redovisningen av nätverksamheten. Revisorn skall årligen i ett
särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av
nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget skall av
revisorn ges in till nätmyndigheten. Regeringen får meddela
föreskrifter om revision av nätverksamhet.
Avgifter och övriga villkor för överföring av ström och anslutning
till ledning (nättariffer) skall vara skäliga och utformade på
sakliga grunder. Nättariffer för område, utom engångsavgift för
anslutning, får dock inte utformas med hänsyn till var inom området
en anslutning är belägen. På en ledning som omfattas av en
nätkoncession för linje och där spänningen understiger 220 kilovolt
(regionledning) får inte nättariffen, utom engångsavgift för
anslutning, på varje spänningsnivå, utformas med hänsyn till var en
uttagspunkt är belägen i förhållande till ledningens anslutning till
annan koncessionshavares ledning som omfattas av nätkoncession för
linje. Tillstånd till avvikelse från vad som anges i föregående
mening meddelas i enlighet med vad som anges i 9 mom. Nättariffer för
överföring av ström skall utformas så, att betald avgift för en
anslutning ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med
undantag för utlandsförbindelserna.
Vid bedömning av en nättariffs skälighet skall särskilt beaktas
konsumentintresset. Hänsyn skall dessutom tas till kravet på en
rimlig avkastning i nätverksamheten. Vid skälighetsbedömningen skall
nättariffen för varje koncessionsområde bedömas för sig. Om
nätmyndigheten enligt första stycket har medgivit att flera
nätkoncessioner för område får redovisas samlat, skall dock dessa vid
skälighetsbedömningen anses utgöra ett område.
Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall
1. koncessionshavarens kostnader för att ha samtliga sina
regionledningar inom samma region anslutna till annan
koncessionshavares ledning bedömas samlat,
2. koncessionshavarens kostnader för nedtransformering bedömas
samlat för hela landet inom varje normalt spänningsintervall när lika
många nedtransformeringar utförts för att nå detta
spänningsintervall,
3. koncessionshavarens övriga kostnader bedömas samlat inom varje
normalt spänningsintervall för koncessionshavarens samtliga
regionledningar i hela landet.
Vid skälighetsbedömningen av nättariffen för en ledning med en
spänning om 220 kilovolt eller däröver skall alla kostnader på
koncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för
utlandsförbindelserna bedömas samlat, dock att tariffen får utformas
med hänsyn till var på koncessionshavarens ledningsnät en
anslutningspunkt är belägen.
Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna
skriftlig uppgift om nättariffer och övriga villkor för överföring
eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall uppgiften om
villkoren lämnas inom skälig tid. Den skriftliga uppgiften skall
innehålla en upplysning om möjligheten att hos nätmyndigheten begära
prövning enligt 4 mom. sista stycket.
Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt första och sjunde
styckena prövas av nätmyndigheten. Lag (1995:1139).
2 § 8 mom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
nätmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att en
elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig
nätkoncession har meddelats eller att en transformator- eller
kopplingsstation får byggas utan hinder av bestämmelsen i 1 mom.
tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den
ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas att tills vidare
under tre år begagna ledningen i avvaktan på att
koncessionsansökningen slutligt prövats. Lag (1994:617).
2 § 9 mom. Nättariffen för en enskild elkonsument, vars anläggning
är ansluten till en regionledning, skall, om nätmyndigheten meddelat
tillstånd till det, utformas med hänsyn till var på regionledningen
elkonsumentens uttagspunkt är belägen.
På ansökan av koncessionshavaren eller berörd elkonsument skall
nätmyndigheten meddela tillstånd om den berörda uttagspunkten fanns
den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för
överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet,
tillämpades den 1 juli 1995.
Tillstånd skall gälla från viss dag samt meddelas för bestämd tid,
högst trettio år.
Om tillstånd meddelats skall, vid fastställande av nättariff för
elkonsumenten, uttagspunktens belägenhet beaktas i samma utsträckning
som i det avtal som nämns i andra stycket.
Om uttagspunktens läge ändras eller avses bli ändrad eller om den
avtalade effekten i uttagspunkten höjs eller avses bli höjd, skall
koncessionshavaren anmäla detta till nätmyndigheten. När en sådan
anmälan har gjorts skall nätmyndigheten pröva i vilken utsträckning
och under vilken tid det tidigare meddelade tillståndet skäligen
skall bestå. Lag (1995:1138).
2 § 10 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande
insamlingsutrustning och för dess installation i uttagspunkten
hos en elkonsument skall av nätkoncessionshavaren debiteras
elkonsumenten. Elkonsumenter vars konsumtion mäts genom
direktmätning får dock inte debiteras mer än 2 500 kronor.
En elkonsument som är lågspänningskund och vars konsumtion
inte mäts genom direktmätning har vid flyttning rätt att av
nätkoncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad
som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande
insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående
tekniska livslängd. Belopp under 1 000 kronor behöver dock
inte återbetalas till elkonsumenten.
En elkonsument vars elförbrukning mäts på annat sätt än
enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 4 mom.
sjunde stycket skall debiteras merkostnaden för denna mätning
och för rapporteringen av mätresultaten.
Andra kostnader för mätning än de som nämns i första och
tredje styckena får inte debiteras enskilda elkonsumenter.
Första-tredje styckena gäller inte elkonsumenter som köper
sin el från innehavaren av leveranskoncession enligt 6 § lagen
(1994:618) om handel med el, m.m.
Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta
moment prövas av nätmyndigheten. Lag (1997:346).
2 § 11 mom. Kostnaden för en mätare med tillhörande
insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten
hos en elproducent skall av nätkoncessionshavaren debiteras
elproducenten.
Frågor om nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment
prövas av nätmyndigheten. Lag (1996:507).
2 § 12 mom. Innehavare av elproduktionsanläggning som kan leverera
en effekt om högst l 500 kilowatt skall för inmatning av el inte
erlägga annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning,
avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess
installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning och
rapportering. Lag (1995:1138).
2 § 13 mom. Innehavare av en elproduktionsanläggning har rätt till
ersättning av den koncessionshavare till vars ledningsnät
anläggningen är ansluten. Ersättningen skall motsvara
l. värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el
från anläggningen medför i koncessionshavarens ledningsnät, och
2. värdet av den reduktion av koncessionshavarens avgifter för att
ha sitt ledningsnät anslutet till annan koncessionshavares
ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till
ledningsnätet.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av
ersättningen enligt första stycket.
Frågor om ersättning enligt detta moment prövas av nätmyndigheten.
Lag (1995:1138).
3 § 1 mom. Upphör en nätkoncession att gälla, är den som senast haft
koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande
anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta
behövs från allmän eller enskild synpunkt.
Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av
nätmyndigheten. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen
upphör.
Om den som har haft nätkoncessionen inte iakttar vad som har ålagts
honom, får nätmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina
skyldigheter. Lag (1994:617).
3 § 2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram utan
nätkoncession, där detta behövs, får nätmyndigheten förelägga
ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande
anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta
behövs från allmän eller enskild synpunkt.
Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1994:617).
3 § 3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana
återställningsåtgärder som avses i 1 eller 2 mom., får nätmyndigheten
besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.
Återställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och
intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om
markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende
marken samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till
åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen
nödvändig för att återställningsåtgärderna skall kunna vidtas.
Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall
ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den
fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav
ligger. Lag (1994:617).
3 § 4 mom. har upphävts genom lag (1982:487).
3 § 5 mom. har upphävts genom lag (1982:487).
4 § För skada orsakad genom inverkan av elektrisk ström från
anläggning, som har egen generator eller transformator, ansvare
anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk
ström från anläggning, som icke har egen generator eller
transformator, svare innehavaren av den anläggning, från vilken
strömmen tillförts förstnämnda anläggning.
Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare
anläggningens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat
genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.
Vad i första stycket sägs gäller ej skada som uppkommit inom byggnad
genom inverkan av ström, vilken med en spänning av högst
tvåhundrafemtio volt mellan en ledare och jord eller vid icke direkt
jordat system mellan två ledare tillförts förbrukningsanläggning för
starkström.
Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke
apparat, som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i
telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.
Skyldighet att betala skadestånd för skada genom inverkan av
elektrisk ström kan dessutom föreligga enligt 4 a §. Lag (1992:668).
4-a § Den som innehar en elektrisk anläggning med egen generator
eller transformator är, om inte annat följer av 4 b §, skyldig att
betala skadestånd för skada som har orsakats av en säkerhetsbrist i
elektrisk ström som har satts i omlopp från anläggningen. Med
säkerhetsbrist avses att den elektriska strömmen inte är så säker som
skäligen kan förväntas.
Skadeståndsskyldigheten gäller för
1. personskada, och
2. sakskada på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för
enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde
egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.
Lag (1992:668).
4 b § Skadeståndsskyldig enligt 4 a § är inte den som
1. visar att han inte har satt den elektriska strömmen i omlopp i en
näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte den
elektriska strömmen i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att den elektriska strömmen
måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av
en myndighet, eller
4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska
vetandet vid den tidpunkt då han satte den elektriska strömmen i
omlopp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen. Lag
(1992:668).
5 § 1 mom. Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan
befintlig dylik anläggning vålla skada å person eller egendom eller
störning i driften, svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för
erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller
störning.
Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan
uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, vare ock
pliktig att, så snart han vunnit kännedom om senare tillkommen
anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av
högst 1 000 volt, räknat såsom angives i 4 § tredje stycket, vidtaga
erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna
genom inverkan på den andra anläggningen medelst induktion eller
förhöjda markpotentialer vållar skada å person eller egendom eller
annan störning än ljudstörning.
Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift så, att
ökad risk uppkommer för skada eller störning, skall i fråga om
skyldighet att svara för skyddsåtgärd som föranledes av den ökade
risken anses som om ny anläggning tillkommit.
Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är
anläggning i olika delar att anse som tillkommen vid skilda
tidpunkter, skall varje sådan del anses som en särskild anläggning.
Lag (1982:487).
5 § 2 mom. Kan i fall, som avses i 1 mom., erforderligt skydd med
bättre verkan eller till lägre kostnad vinnas genom åtgärd vid annan
elektrisk anläggning än den vars innehavare enligt 1 mom. är skyldig
att svara för åtgärden, ankommer det på dess innehavare att efter
överenskommelse eller rättens förordnande utföra åtgärden.
Innehavaren äger, i den mån åtgärden ej är till båtnad för hans
anläggning genom minskning av utgifter för dess underhåll och drift
eller annan stadigvarande förbättring av driften, att av den som
enligt 1 mom. är skyldig att vidtaga skyddsåtgärder njuta ersättning
för utgifter vilka varit nödvändiga.
Har i fall, som avses i 1 mom. andra stycket, innehavaren av den
senare tillkomna anläggningen genom bristande planläggning av
anläggningens utförande eller på annat sätt föranlett att kostnaden
för skyddsåtgärd blivit väsentligt högre än nödvändigt, svarar han
för merkostnaden. Lag (1970:905).
5 a § 1 mom. Innehavare av elektrisk ledning, som dragits fram inom
område för befintlig allmän väg, till farväg nyttjad enskild väg,
järnväg, spårväg eller kanal eller annan sådan vattentrafikled
(trafikled), är skyldig att vid ändring av trafikleden vidtaga de
åtgärder beträffande ledningen som behövas för att ändringen av
trafikleden skall kunna genomföras. Kostnaden för sådan åtgärd åvilar
ledningens innehavare, om ej annat följer av 2 mom. Lag (1970:905).
5 a § 2 mom. Är syftet med ledningen att överföra kraft för
belysning av allmän väg, skall väghållaren ersätta ledningens
innehavare hans kostnad för åtgärd, som avses i 1 mom. Tjänar
ledningen även annat ändamål, skall ersättningen bestämmas efter vad
som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Har i fall, som avses i 1 mom., åtgärd vidtagits beträffande
ledning, där denna korsar trafikled, skall den under vars förvaltning
trafikleden står ersätta ledningens innehavare kostnaden för sådan
åtgärd, som ej avser flyttning av stolpe, stag eller liknande
anordning inom trafikledens område. Lag (1970:905).
5 a § 3 mom. Föranleder ledning, som dragits fram inom område för
befintlig trafikled, ökade kostnader för trafikledens underhåll,
skall ledningens innehavare ersätta kostnadsökningen. Lag (1970:905).
5 a § 4 mom. Kan arbete med ledning inom område för annan trafikled
än allmän väg inverka på trafiksäkerheten eller medför det större
ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter anvisningar av den som
förvaltar trafikleden eller genom hans försorg. Kostnaden för arbetet
åvilar dock ledningens innehavare, om ej annat följer av 2 mom.
I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gälla
särskilda bestämmelser. Lag (1970:905).
5 a § 5 mom. Innehavare av starkströmsledning inom område för
järnväg skall ersätta den kostnad och skada som kan komma att
tillskyndas järnvägsföretaget genom framdragande, begagnande eller
underhåll av ledningen. Lag (1975:68).
5 b § 1 mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram
i eller över allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket
finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde och visar det
sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på
egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning
eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för
behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande,
skall ledningen på bekostnad av dess innehavare ändras, flyttas eller
borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens
undanröjande.
Har i annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller
servitutsrätt upplåtits genom expropriation för framdragande av
ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden
betydande olägenhet för fastigheten, är ledningens innehavare skyldig
att på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån det
behövs för olägenhetens undanröjande och det kan ske utan synnerligt
men för ledningen.
Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av
fastighetsdomstol. Lag (1987:142).
5 b § 2 mom. Vill ägare av fastighet, där elektrisk ledning är
framdragen efter expropriation, för undanröjande av därmed förenad
olägenhet för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller
flyttad, kan länsstyrelsen, i den mån det prövas skäligt med hänsyn
till å ena sidan nämnda olägenhet och å andra sidan sådant men för
ledningen som följer av ändringen eller flyttningen, giva
fastighetsägaren rätt att själv utföra erforderlig ändring eller
flyttning, om sådan åtgärd ej utföres av ledningens innehavare inom
viss, av länsstyrelsen förelagd tid. Fastighetsägaren är i sådant
fall skyldig att ersätta uppkommande men för ledningen. Har
ledningens innehavare utfört ändringen eller flyttningen, skall
fastighetsägaren ersätta även kostnaden för sådan åtgärd. Kunna
parterna ej enas om ersättningen, bestämmes den av fastighetsdomstol.
Lag (1972:721).
5 b § 3 mom. Upphör egendom att vara allmän plats eller vattendrag
inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt
hamnområde, gäller ej längre sådan rätt att ha ledning framdragen där
som förut förvärvats genom expropriation. Lag (1987:142).
6 § Har elektrisk anläggning skadats eller dess drift störts genom
inverkan av elektrisk ström från annan dylik anläggning, vare
sistnämnda anläggnings innehavare från ersättningsskyldighet fri, där
icke han underlåtit vidtaga de skyddsåtgärder som jämlikt 5 § på
honom ankommit eller eljest skadan eller störningen föranletts av
vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel; uppkommer
skada eller störning å den anläggning, från vilken strömmen utgått,
och föranleddes skadan eller störningen av vårdslöshet vid den andra
anläggningens utförande eller skötsel, vare denna anläggnings
innehavare pliktig att ersätta skadan eller förlusten.
Finnes vårdslöshet hava förelupit vid båda anläggningarnas utförande
eller skötsel, äge rätten, med avseende å beskaffenheten av de å ömse
sidor begångna fel, bestämma, till huru stort belopp skadan eller
förlusten skall drabba vardera sidan. Lag (1958:429).
7 § Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk
anläggnings innehavare fri, där den, som skadan led, genom
överträdelse av gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet
själv vållade skadan, eller skadan var föranledd genom hans
uraktlåtenhet att fullgöra honom jämlikt åtagande eller av annan
grund åliggande skyldigheter emot den elektriska anläggningens ägare
eller innehavare. I fråga om personskada gäller dock 6 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:207).
Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan grund
pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran för
skada å egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där skadan
föranleddes av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel.
Skadestånd enligt 4 a § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande
på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Lag (1992:1138).
8 § I fråga om bestämmande av ersättning för skada enligt 4 eller 4
a § tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).
När ersättning för sakskada bestäms enligt 4 a § avräknas ett belopp
om 3 500 kronor. Lag (1992:668).
9 § Har innehavare av elektrisk anläggning nödgats utgiva ersättning
för skada, som orsakats genom inverkan av en medelst induktion eller
överledning eller eljest på ej åsyftat sätt från annan anläggning
inkommen elektrisk ström, och var skadan vållad genom vårdslöshet vid
den sistnämnda anläggningens utförande eller skötsel, äge den, som
fått utgiva ersättningen, att av den senare anläggningens innehavare
söka åter vad han sålunda fått utgiva. Finnes sådan vårdslöshet, som
nyss sagts, hava förelupit jämväl vid den förstnämnda anläggningen,
äge rätten, med avseende å beskaffenheten av de å ömse sidor begångna
fel, bestämma, till huru stort belopp ersättningen skall av vardera
sidan slutligen gäldas. Ligger dylik vårdslöshet ej någondera sidan
till last, skola båda anläggningarnas innehavare sig emellan taga del
i ersättningens gäldande, såsom om de gemensamt vållat skadan; dock
att i ty fall ansvarighet icke åligger innehavare av telegraf-,
telefon- eller annan dylik i och för sig ofarlig anläggning.
Har skada, som i denna lag avses, föranletts därav, att, efter det
elektrisk anläggnings utförande påbörjades, utan innehavarens
samtycke vidtagits åtgärd, som i väsentlig mån ökat faran för skadas
åstadkommande genom den elektriska strömmens inverkan, vare den, som
vidtagit sådan åtgärd, där han insett eller bort inse faran,
anläggningens innehavare ansvarig för den skada, som sålunda
uppkommit. Lag (1958:429).
10 § Elektrisk anläggnings ägare, som åt annan överlåter
nyttjanderätten till anläggningen, vare för skada, som därefter
inträffar, ansvarig enligt 4-9 §§ lika som anläggningens innehavare,
dock ej med annan egendom än anläggningen och vad därtill hörer samt
under nyttjanderätten inbegripes; och må ägaren söka sitt åter av
anläggningens innehavare.
11 § Talan mot elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om
skadestånd enligt 4 eller 6 § skall väckas inom två år från det
skadan timade.
Den som vill ha ersättning enligt 4 a § skall väcka talan inom tre
år från det han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen
kunde göras gällande.
Talan mot ersättning enligt 4 a § måste dock väckas inom tio år från
det att den som påstås vara skadeståndsskyldig satte den elektriska
strömmen i omlopp.
Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning. Lag
(1992:668).
12 § Vad elektrisk anläggnings ägare eller innehavare utgivit enligt
4-10 §§ äge han, där ej annat av 9 § föranledes, söka åter av den,
som skadan vållat.
13 § Utgöres den elektriska anläggningen av inrättning för befordran
av gods eller är den för sådan inrättnings behov avsedd, skall vad
ovan är stadgat rörande ersättningsskyldighet för skada icke äga
tillämpning i fråga om egendom, som blivit av inrättningens
förvaltning eller betjäning för befordran emottagen.
14 § har upphävts genom lag (1970:905).
15 § Regeringen eller den eller de myndigheter som regeringen
bestämmer får, i den mån det behövs från elsäkerhetssynpunkt eller av
hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, meddela
föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra
föreskrifter som angår elektriska anläggningar, anordningar avsedda
att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller
elektriska installationer. Lag (1994:617).
15 a § Den myndighet regeringen utser skall ha systemansvaret för
elektrisk ström.
Med systemansvar för elektrisk ström avses det övergripande ansvaret
för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans
inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan
produktion och förbrukning av ström.
Enligt vad regeringen närmare föreskriver får den systemansvariga
myndigheten, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva
systemansvaret, beordra kraftproducenter att, mot marknadsmässig
ersättning, öka eller minska produktionen av ström.
Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighet för
kraftproducenter och elkonsumenter att till den systemansvariga
myndigheten ge in uppgifter om produktion eller konsumtion av ström,
som behövs för utövandet av systemansvaret. Lag (1994:617).
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker
med stöd av denna lag. Lag (1993:711).
17 § har upphävts genom lag (1993:711).
18 § har upphävts genom lag (1993:711).
19 § har upphävts genom lag (1993:711).
20 § har upphävts genom lag (1993:711).
21 § Såvitt avser frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det
nationella elsystemet utövas tillsynen över efterlevnaden av denna
lag och av föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av
lagen av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Lag (1996:507).
22 § har upphävts genom lag (1993:711).
23 § Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen. Lag (1988:218).
24 § För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att
få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder.
Om det behövs för tillsynen får tillsynsmyndigheten hos tillverkare,
importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett
eller flera exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till
elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel som har införts eller
skall införas på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ersättning för uttaget prov och om skyldighet att
ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Lag (1988:218).
25 § I den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt eller av
hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet får en
tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som
har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Lag (1996:507).
26 § En begäran enligt 23 § samt föreläggande eller förbud enligt
25 § får förenas med vite. Lag (1988:218).
27 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 2 § 1 mom. första eller tredje stycket,
2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 § 3 mom. andra
stycket,
3. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 15 §.
I ringa fall döms inte till ansvar. Lag (1993:711).
28 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd
med straff enligt brottsbalken. Lag (1988:218).
29 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett
vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som
omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (1993:711).
30 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till
en elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål
för brott enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är
uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet förklaras
förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Lag (1988:218).
31 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 § 4, 6, 7, 9-11 eller 13 mom.
eller 3 § och beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning
till den som enligt 15 a § tredje stycket beordrats att öka eller
minska produktionen av ström får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 §, 24 §
första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett
bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.
Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats
meddelas av regeringen. Lag (1996:507).
32 § Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart,
om inte annat bestäms.
För verkställighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i
utsökningsbalken om allmänna mål. Lag (1993:711).
33 § I fråga om vissa starkströmsanläggningar finns ytterligare
bestämmesler i elberedskapslagen (1997:288). Lag (1997:289).
34 § Om atomskada gäller särskilda bestämmelser. Lag (1988:218).
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. De nya bestämmelserna tillämpas inte mot någon som har satt den
skadevållande elektriska strömmen i omlopp före ikraftträdandet.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 15, 15 a och 31 §§ den 1
januari 1995, och i övrigt den 1 januari 1996. De nya föreskrifterna
skall, med det undantag som anges i 2, tillämpas även på koncessioner
som har beviljats före ikraftträdandet. Därvid skall linjekoncession
anses som nätkoncession för linje och områdeskoncession som
nätkoncession för område. Lag (1995:1140).
2. Beslut i ärenden som har prövats enligt 2 § 7 mom. i dess äldre
lydelse får inte överklagas.
3. I ärenden där ansökan har gjorts före ikraftträdandet skall 2 §
2, 3, 6 och 7 mom. i dess äldre lydelse tillämpas.
4. Nätmyndigheten skall på anmälan av kommunen meddela förbud för en
innehavare av nätkoncession att inom ett angivet område ansluta
anläggningar för värmeförsörjning av en byggnad om byggnaden redan är
ansluten till ett fjärrvärme- eller naturgasnät. Anmälan skall göras
före utgången av juni 1996.
Ett förbud gäller till utgången av år 1998.
Ett förbud gäller inte anläggningar i form av en värmepump.
På ansökan av innehavaren av en byggnad får nätmyndigheten meddela
undantag från förbudet om värmeförsörjningen av byggnaden med större
fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma
värmesystemet. Lag (1995:1140).
1996:507
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
I ärenden där nätmyndigheten meddelat beslut före den 1 maj 1996
tillämpas 31 § i sin äldre lydelse.
1997:346
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
De äldre föreskrifterna i andra stycket tillämpas i de fall
en elkonsument har debiterats kostnader enligt första stycket
före lagens ikraftträdande.