Post 10736 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1935:113 ·
Visa register
Lag (1935:113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1935-04-18
Författningen har upphävts genom: SFS 1991:746
Upphävd: 1992-01-01
1 § Denna lag äger tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives
av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd
sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift, varå
tryckfrihetsförordningen är tillämplig.
Har mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande
träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos verksamhetens
utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av
omständigheterna framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen
är förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses såsom
arbetsförmedling enligt denna lag. Lag (1942:209).
2 § Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte.
Vill någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare
eller arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift,
periodiskt bidrag eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos
arbetsmarknadsstyrelsen.
Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av
anställning här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd
beviljas allenast för de fall och på de villkor regeringen efter
överenskommelse med främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall
dock icke äga tillämpning å förmedling av anställning åt musiker,
sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare med mindre
regeringen därom förordnar.
Tillstånd må icke beviljas enskild person eller avse arbetsförmedling
för sjömän. Lag (1976:156).
2 a § Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva
arbetsförmedling för musiker och sceniska artister i förvärvssyfte.
Tillstånd får givas endast för verksamhet som innefattar förmedling av
anställning utomlands åt den som är bosatt här i riket eller av
anställning här i riket åt den som är bosatt utomlands.
Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden
utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som
begränsar förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga
arbetsförmedlingen.
Tillstånd enligt denna paragraf får beviljas för högst ett år i sänder.
Lag (1983:258).
3 § Vid meddelande av tillstånd skall angivas den ersättning för
förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och
bestämmelser för verksamheten som prövas erforderliga.
Ersättningen må i annat fall än som avses i 2 a § icke så bestämmas, att
densamma kan förväntas överstiga de nödiga utgifterna för förmedlingen.
Lag (1976:156).
4 § När anledning därtill förekommer må arbetsmarknadsstyrelsen
återkalla tillstånd ävensom meddela ändrade villkor eller bestämmelser
för verksamheten. Lag (1947:367).
5 § Envar som bedriver arbetsförmedling utan att från arbetsgivare eller
arbetssökande uppbära ersättning är skyldig att, i enlighet med de
föreskrifter arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar, inom tre månader från det
verksamheten tagit sin början göra anmälan därom till
arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1947:367).
6 § Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och i anledning av densamma
meddelade föreskrifter utövas av arbetsmarknadsstyrelsen. Lag
(1947:367).
7 § Envar som bedriver arbetsförmedling åligger
att över verksamheten föra de anteckningar som arbetsmarknadsstyrelsen
må föreskriva;
att hålla dessa anteckningar och andra handlingar angående verksamheten
tillgängliga för arbetsmarknadsstyrelsen eller för den som av styrelsen
bemyndigats granska desamma; samt
att enligt av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade föreskrifter meddela
styrelsen de uppgifter rörande verksamheten som styrelsen kan finna
erforderliga för tillsynens utövande och för samordnande av
arbetsförmedlingsverksamheten inom riket. Lag (1947:367).
8 § Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning
dömes till böter.
Den som försummar att göra anmälan enligt 5 § döms till penningböter.
Lag (1991:253).
9 § Den som uppsåtligen bereder arbete åt någon efter anvisning genom
arbetsförmedling som utan tillstånd bedrives i förvärvssyfte dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast
efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1984:412).
10 § Den som bryter mot villkor eller bestämmelse som meddelats med stöd
av 3 eller 4 § eller underlåter att fullgöra skyldighet enligt 7 § dömes
till böter. Lag (1970:877).
11 § Om någon som står under åtal för brott mot 8 § första eller andra
stycket, 9 § första stycket eller 10 § fortsätter sitt brottsliga
förfarande, skall som särskilt brott anses vad han förbrutit före varje
åtal.
Övergångsbestämmelser
1935:113
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936.
Genom denna lag upphäves kungörelsen den 5 maj 1916 (nr 163) angående
kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning, därvid skall
iakttagas
att säkerhet som i § 4 kungörelsen sägs ej må återlämnas förrän
länsstyrelsen, efter samråd med /arbetsmarknadsstyrelsen/, finner
säkerheten ej vara behövlig;
att vad i §§ 6, 7 och 8 samt § 9 första, andra och tredje styckena
kungörelsen stadgas fortfarande skall gälla beträffande förhållande som
uppkommit under kungörelsens giltighetstid; samt
att kungörelsens bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse
som begåtts under kungörelsens giltighetstid ävensom å därefter begången
förseelse mot stadgande i §§ 6, 8 och 9 kungörelsen i den mån desamma
förlänats fortsatt giltighet.
Den som vid denna lags ikraftträdande i behörig ordning bedriver
arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande
uppbäres ersättning, och som före den 1 februari 1936 söker tillstånd
till dylik verksamhet, må, i den mån förmedlingen icke avser anställning
utom riket eller anställning här i riket åt utlänning som vistas utom
riket, utan hinder av stadgandena i 2 §, fortfarande bedriva
verksamheten till dess ansökan blivit prövad.
Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig
ordning bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av
/arbetsmarknadsstyrelsen/ erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten
till och med den 31 december 1939. Beträffande yrkesgrupper, som
Konungen bestämt, äger /arbetsmarknadsstyrelsen/ för tiden därefter,
dock för högst ett år i sänder och icke längre än till /den 1 januari
1950/, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl
meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte,
dock endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd
bedriven verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande
varit anställd. Innan tillstånd, varom i detta stycke sägs, av
/arbetsmarknadsstyrelsen/ beviljas, skall åt arbetsgivar- och
arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser
beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma
skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycket är fråga. I
övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.
Lag (1942:209).