Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna stadganden 1 § Svensk myndighet kan, på sätt i denna kungörelse stadgas, erhålla handräckning i Tyskland för införskaffande av utredning i svenskt beskattningsärende och delgivning av handling i sådant ärende, så ock för uttagande av svensk offentlig avgift. 2 § 1 mom. Med svensk offentlig avgift avses i denna kungörelse: a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, b) särskild skatt å förmögenhet, c) allmän kommunalskatt samt kommunal utskyld eller avgift, som utgår efter samma grunder som nämnda skatt, ävensom vägskatt, d) skogsaccis och skogsvårdsavgift, e) arvsskatt och skatt för gåva, f) annan utskyld eller offentlig avgift till svenska staten, tull och avgift å tillverkning eller förbrukning undantagna, g) svensk kommun tillkommande utskyld eller offentlig avgift av annat slag än ovan nämnts, därest utskylden eller avgiften utgår direkt å inkomst (netto- eller bruttoinkomst) eller å förmögenhet, h) annan offentlig avgift, som utgöres till svensk offentligrättslig juridisk person efter samma grunder som någon av ovan avsedda utskylder och avgifter, i) avgift för indrivning av samt ränta å utskyld eller avgift, varom ovan förmäles, ävensom debetsedelslösen, samt j) vite i svenskt beskattningsärende och ersättning för kostnad i sådant ärende. Såsom avgift å förbrukning anses icke omsättnings- eller lyxskatt. Kungörelse (1939:23). 2 mom. Med svenskt beskattningsärende förstås i denna kungörelse ärende angående taxering till eller debitering av svensk offentlig avgift, så ock ärende hos svensk förvaltningsmyndighet rörande verkställighet av beslut om påförande av sådan avgift. 3 mom. Med svensk myndighet förstås i denna kungörelse, förutom svensk statlig eller kommunal myndighet, representant för annan svensk offentligrättslig juridisk person än svenska staten eller svensk kommun, den som på grund av allmän tjänst tager befattning med svenskt beskattningsärende samt ordförande i nämnd, som handlägger sådant ärende. Införskaffande av utredning i Tyskland i svenskt beskattningsärende 3 § För införskaffande av deklaration eller annan uppgift till ledning vid egen eller annans beskattning eller av annan utredning i svenskt beskattningsärende må handräckning i Tyskland begäras, därest den avgiftspliktige är svensk medborgare eller svensk juridisk person. Är fråga om avgift, som redan förfallit till betalning, må, om den avgiftspliktige var svensk medborgare, när avgiften förföll till betalning, handräckning begäras utan avseende därå att han sedermera förlorat sitt svenska medborgarskap. För infordrande av upplysning om förhållanden, vilka få anses vara för tysk myndighet kända, må handräckning begäras, även om den avgiftspliktige icke är eller varit svensk medborgare eller svensk juridisk person. Handräckning som nu sagts kan likväl erhållas allenast under förutsättning, a) att motsvarande åtgärd kan på begäran av svensk myndighet vidtagas här i riket i dylikt svenskt beskattningsärende, b) att motsvarande åtgärd kan på begäran av tysk myndighet vidtagas i Tyskland i likartat tyskt beskattningsärende, samt c) att åtgärden ej kränker bankhemlighet eller annan affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet. Handräckning i viss form må begäras, om denna form ej strider emot tysk lagstiftning. 4 § Framställning om handräckning enligt 3 § skall göras av länsstyrelse hos vederbörande Landesfinanzamt i Tyskland. Av framställningen bör framgå, att i beskattningsärendet är fråga om avgift, som avses i 2 § 1 mom., att de i 3 § första stycket angivna förutsättningar för handräckningens erhållande föreligga, ävensom att sådan åtgärd, som handräckningen avser, kan på begäran av svensk myndighet vidtagas här i riket i dylikt svensk beskattningsärende. Utredning i sistnämnda hänseende erfordras dock ej, därest framställningen avser erhållande av a) uppgift från tyskt aktiebolag, tyskt kommanditbolag på aktier eller tyskt gruvföretag (Berggewerkschaft) angående utdelning från bolaget eller företaget, b) uppgift från tysk försäkringsanstalt angående utbetald livräntas belopp, c) uppgift från tysk arbetsgivare rörande hos honom anställd persons avlöningsförmåner eller från arbetsgivaren åtnjuten pension, eller d) upplysning angående förhållande, som får anses vara för tysk myndighet känt. Framställningen skall vara avfattad å tyska språket eller åtföljas av översättning till detta språk. 5 § Önskar annan svensk myndighet än länsstyrelse handräckning enligt 3 §, skall myndigheten till länsstyrelsen ingiva ansökning om åtgärd för erhållande av sådan handräckning. Av ansökningen bör framgå, att i 3 § första stycket angivna förutsättningar för handräckningens erhållande äro för handen. Därest länsstyrelsen ej finner, att enligt 3 § hinder föreligger för erhållande av begärd handräckning eller att på grund av frågan ringa vikt eller annat dylikt förhållande framställning i ärendet icke bör ske, skall länsstyrelsen skyndsamt vidtaga åtgärd, som avses i 4 §. 6 § Finnes tillgång till akt hos tysk myndighet vara av synnerlig betydelse för utredning i svenskt beskattningsärende, må till Kungl. Maj:t ställd ansökan om utverkande av aktens hitsändande ingivas till finansdepartementet. Delgivning i Tyskland av handling i svensk beskattningsärende 7 § Framställning om delgivning i Tyskland av handling i svenskt beskattningsärende skall göras av länsstyrelse hos vederbörande Landesfinanzamt. Framställningen skall innehålla uppgift om beskaffenheten av den handling, som skall delgivas, samt om mottagarens adress, och skall av framställningen framgå, att i beskattningsärendet är fråga om sådan avgift som avses i 2 § 1 mom. Framställningen skall vara avfattad å tyska språket eller åtföljas av översättning till detta språk. Anses icke tillfyllest, att delgivningen sker genom handlingens överlämnande utan iakttagande av särskild form, må länsstyrelsen framställa begäran, att den form för delgivning skall iakttagas, som är föreskriven för delgivning i motsvarande tyskt beskattningsärende. Delgivningshandlingen skall i dylikt fall, så framt den icke är avfattad å tyska språket, åtföljas av översättning till detta språk. 8 § Önskar annan svensk myndighet än länsstyrelse handräckning enligt 7 §, skall myndigheten till länsstyrelsen ingiva ansökning om åtgärd för erhållande av sådan handräckning. Ansökningen skall innehålla uppgift om mottagarens adress samt önskad form för delgivningen och åtföljas av den handling som skall delgivas, i två exemplar, i huvudskrift eller besannad avskrift. Uttagande i Tyskland av svensk offentlig avgift 9 § Handräckning för uttagande i Tyskland av svensk offentlig avgift må av svensk myndighet begäras, därest avgiften skall uttagas av svensk medborgare, svensk juridisk person eller person, som vid den tid, då avgiften förföll till betalning, var svensk medborgare men sedermera förlorat sitt svenska medborgarskap. Handräckning kan likväl icke erhållas, a) om det beslut, som ligger till grund för avgiften, icke är verkställbart här i riket, b) om anledning finnes antaga, att avgiften kan uttagas i Sverige, c) om vad som skall uttagas av viss avgiftspliktig understiger ett belopp av 300 kronor, eller d) om dubbelbeskattning föreligger på grund av beskattning i båda staterna. Kungörelse (1962:48). 10 § Svensk myndighet, som önskar handräckning enligt 9 §, skall till länsstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning därom. Denna bör innefatta utredning, att i 9 § första stycket angivna förutsättningar för handräcknings erhållande äro för handen och att hinder för handräckningen ej möter enligt 9 § andra stycket b), samt innehålla såvitt möjligt noggranna upplysningar angående ort i Tyskland, där den avgiftspliktige kan anträffas eller denne tillhörig egendom finnes. Framställningen bör åtföljas av: a) restlängdsutdrag eller annan handling, utvisande det krav å svensk offentlig avgift, varpå ansökningen om handräckning grundas, jämte översättning till tyska språket av nämnda handling i den del den innefattar själva beslutet, samt b) å tjänstens vägnar av den myndighet som gör ansökningen meddelad förklaring, att det beslut, varpå kravet grundas, är verkställbart här i riket. Ingives handling, som avses i denna paragraf, i avskrift, bör den vara till riktigheten bestyrkt av behörig tjänsteman hos svensk domstol i beskattningsärenden, hos länstyrelse eller hos ämbetsverk, som handlägger sådana ärenden. Länsstyrelse, som mottagit ansökan, varom nu sagts, skall snarast till finansdepartementet översända ansökingen, åtföljd av eget yttrande. 11 § 1 mom. Önskar svensk myndighet, för vilken handräckning enligt 9 § utverkats i Tyskland, göra ytterligare framställning i ärendet eller förete utredning eller bevisning, bör hänvändelse i sådant avseende ske till Kungl. Maj:t. 2 mom. Därest den svenska myndigheten finner anledning föreligga för yrkande om den avgiftspliktiges försättande i konkurs i Tyskland, skall uttrycklig begäran om åtgärd i sådant hänseende göras hos Kungl. Maj:t. Vad nu stadgats skall ock gälla om anhängiggörande vid tysk allmän domstol av rättegång i anledning av handräckningens verkställande. 12 § Upphäves eller ändras, innan handräckningsärendet slutförts, beslut, på grund varav handräckning sökes, eller upphör före nämnda tidpunkt rätten att uttaga avgiften helt eller delvis på grund av annan anledning (betalning direkt till vederbörlig svensk myndighet, preskription eller dylikt), skall den myndighet som sökt handräckningen, så snart den erhållit kännedom om förhållandet, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t. 13 § Svensk offentlig avgift, som uttagits genom handräckning i Tyskland, skall, sedan redovisning avgivits av vederbörande tyska myndighet, genom Sveriges riksbank tillgodoföras den svenska myndighet, som skall uppböra densamma, i svenskt mynt med belopp uträknat efter den kurs, enligt vilken vid handräckningens meddelande förvandling skett från svenskt till tyskt myntslag. Har tysk myndighet vid överförande av medel till Sveriges riksbank gjort avdrag för kostnader, skall det avdragna beloppet påföras den svenska myndigheten. 14 § Har svensk offentlig avgift uttagits genom handräckning i Tyskland, skall i förhållande till den avgiftspliktige så anses, som om avgiften kommit behörig svensk myndighet tillhanda vid tiden för uttagandet. Gemensamma stadganden 15 § Översättning, varom i denna kungörelse förmäles, skall vara till riktigheten bestyrkt av notarius publicus eller av edsvuren eller offentligen förordnad översättare i Sverige eller Tyskland. Bestyrkande, som nu sagts, må ock ske av länsstyrelse; dock är länsstyrelse icke skyldig verkställa sådant bestyrkande. 16 § Vederbörande myndighet i Tyskland skall vid handräckning enligt denna kungörelse erhålla ersättning för följande av handräckningen föranledda kostnader: a) vad som utgives såsom gottgörelse till sakkunniga eller till dem som meddelat infordrade upplysningar, b) kostnader, som föranledas därav att i enlighet med framställd begäran på sätt i 3 § sista stycket sägs handräckning meddelats i särskild form, c) kostnader, som föranledas därav att i enlighet med framställd begäran förrättningsmän anlitats för delgivning av handling i form, varom i 7 § sista stycket sägs, samt d) kostnader i anledning av rättegång vid tysk allmän domstol. Kostnad, som nu sagts, skall ersättas av den, för vars räkning handräckningen ägt rum. I den mån ej avdrag för kostnaden av vederbörande myndighet i Tyskland skett vid redovisning av indrivna medel, skall ersättning för kostnaden av därtill anvisat anslag utbetalas av länsstyrelsen till vederbörande Landesfinanzamt. I förekommande fall skall länsstyrelsen därefter vidtaga åtgärder för utbekommande från den som vederbör av ersättning för vad sålunda utgivits. Har avdrag för kostnaden av vederbörande myndighet i Tyskland skett vid redovisningen, skall denna kostnad, i den mån den skall gäldas av staten, genom länsstyrelsens försorg avföras å nyssnämnda anslag. Övergångsbestämmelser 1935:567 Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock må framställning om handräckning icke göras, såvitt avser svenskt skatteanspråk, som hänför sig till tiden före den 1 januari 1935. 1994:1300 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1994. 2. De genom lagen (1992:1193) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tyskland upphävda kungörelsen (1935:567) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1960:549) om tillämpning av ett mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1964:514) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1967:722) om tillämpning av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt samt förordningen (1975:846) om kupongskatt för person med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, m. m., skall dock fortfarande tillämpas a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 31 december 1994 eller tidigare, b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut på förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1994 eller tidigare, c) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap efter person som avlider den 31 december 1994 eller tidigare, och d) beträffande handräckning, som verkställs den 31 december 1994 eller tidigare.