Post 10624 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1943:459 ·
Visa register
Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1943-06-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1684
Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1150
Upphävd: 2008-01-01
1 § Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn
till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att
de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
I jaktlagen (1987:259) finns särskilda bestämmelser om vad som skall
iakttas för att hindra hundar från att driva eller förfölja vilt.
Lag (1987:260).
2 § Hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må ej
vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är
betryggande inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde.
Hållas får ute i trakten, skall vad nu är sagt gälla även beträffande
hund som visat benägenhet att driva får.
3 § Eftersätts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela det
beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd
med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges
hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller
nyttjande.
Är det fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta
att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. Sedan hunden
omhändertagits får ägaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av
polismyndigheten. Polismyndigheten skall efter värdering låta sälja
eller avliva hunden eller ta hand om hunden tills vidare. För
omhändertagande gäller i övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:534). Innan
en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från
veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.
Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får
hunden, om den ej låter sig tas om hand, dödas av den som äger eller
vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig att snarast
möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.
Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte
något annat förordnas. Lag (1988:535).
4 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får
jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När
detta har skett skall hundens ägare eller innehavare snarast
underrättas. Om denne inte är känd, skall i stället polismyndigheten i
orten underrättas.
Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om
detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med
hänsyn till omständigheterna i övrigt. Lag (1987:260).
5 § Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt 4 § är
skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader
som omhändertagandet har medfört.
Har inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första stycket,
återtagit hunden inom en vecka efter det att han underrättades om
omhändertagandet eller inom två veckor efter det att polismyndigheten
underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden. Lag (1987:260).
6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå att han
ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han
söka åter av den som har vållat skadan.
Vad nu stadgats om ägare till hund gälle ock den som mottagit hunden
till underhåll eller nyttjande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för skada som
orsakas av en tjänstehund när en polisman använder den i tjänsten, om
den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit
påkallat att ingripa mot honom.
Vid tillämpningen av tredje stycket skall med polisman likställas sådan
vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning
eller för att upprätthålla ordning. Lag (1992:268).
7 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får
dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom
tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.
Lag (1987:260).
8 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje
stycket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har
meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.
Den som försummar att lämna underrättelse enligt 4 § första stycket döms
till penningböter. Lag (1991:261).
9 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (1995:1684).
Övergångsbestämmelser
1995:1684
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.