Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Hos patent- och registreringsverket, länsstyrelserna och skattemyndigheterna får finnas en eller flera kommissionärer med uppgift att biträda allmänheten i de avseenden som anges i denna kungörelse och som inte omfattas av myndighetens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen (1986:223). Förordning (1990:1241). 2 § Kommissionär förordnas av vederbörande myndighet. Därtill utses tjänsteman hos myndigheten eller annan lämplig person. Kommissionärs verksamhetsområde må begränsas att omfatta viss avdelning hos myndigheten eller vissa grupper av ärenden. Förordnas flera kommissionärer, skall myndigheten, såframt ej särskilda skäl till annat föranleda, fastställa visst verksamhetsområde för varje kommissionär eller på annat sätt fördela uppdragen mellan dem. Förordnande för kommissionär må när som helst återkallas. 3 § Kommissionär är skyldig att åtaga sig uppdrag 1. att uppsätta ansökningar, anmälningar och andra handlingar, som skola ingivas till myndigheten; 2. att ombesörja komplettering av handlingar, som skola ingivas till myndigheten, samt att till densamma ingiva handlingar och inbetala medel; 3. att i ärende, som är anhängigt hos myndigheten, verkställa sådan komplettering av handlingar, varom myndigheten ej själv föranstaltar; 4. att ombesörja delgivning och därmed jämförlig åtgärd i ärende som nyss nämnts; 5. att, i den mån ej myndigheten gör detta, underrätta om ärendes fortgång och i samband därmed lämna upplysningar rörande innehållet i inkomna yttranden, angående lämnat tillfälle att avgiva påminnelser m.m.; 6. att på grundval av hos myndigheten förvarade, för allmänheten tillgängliga handlingar upprätta sammanställningar, verkställa utredningar och dylikt; samt 7. att, i den mån ej biträde lämnas i tjänsteväg, eljest med råd och upplysningar eller på annat sätt bistå i frågor, som beröra myndighetens verksamhetsområde. Kommissionär är dock ej skyldig att åtaga sig uppdrag, som kräver särskild sakkunskap eller är av vidlyftig beskaffenhet. I frågor, vilka angå parter med motsatta intressen, må kommissionär icke utan myndighetens medgivande åtaga sig uppdrag, som avses under 1, 6 eller 7. 4 § Finner kommissionär, att uppdrag som lämnats honom uppenbarligen tillhör annan myndighets verksamhetsområde, skall han omedelbart överlämna ärendet till kommissionär hos denna myndighet eller, där kommissionär ej finnes, till myndigheten samt underrätta uppdragsgivaren därom. Anser sig kommissionär eljest icke kunna mottaga uppdrag, skall han omedelbart underrätta uppdragsgivaren därom. Kan besked från uppdragsgivaren icke utan olägenhet avvaktas, böra handlingarna i ärendet genast överlämnas till myndigheten. Avser uppdrag allenast sådant biträde, som utan förmedling av kommissionär lämnas av den myndighet, där kommissionären är anställd, skola handlingarna i ärendet ofördröjligen överlämnas till myndigheten. 5 § Har någon direkt hos myndigheten gjort framställning, som finnes icke böra föranleda åtgärd annat än genom förmedling av kommissionären, eller uppkommer eljest vid handläggning av ärende hos myndigheten behov av kommissionärens medverkan, må ärendet överlämnas till denne. 6 § Kommissionär är berättigad till arvode enligt vad i 7 § stadgas samt till ersättning för utgifter, för vilka han haft fog. Dock är meddellös person befriad från att erlägga arvode, där han med behörigt bevis styrker sin fattigdom eller den eljest är känd. 7 § För utförande av uppdrag, som avses i 3 § första stycket under 2, 3, 4 eller 5, skall arvode utgå med en krona 50 öre; dock utgår ej arvode för ingivande av handlingar till myndigheten. För inbetalning till myndigheten av medel må arvode ej beräknas i annat fall, än då åtgärden innefattar för ärendes behandling erforderlig förskottering av felande avgiftsbelopp. Det åligger myndigheten att i erforderlig omfattning fastställa särskild taxa för utförande av uppdrag, som avses i 3 § första stycket under 1, 6 och 7, samt att i övrigt meddela de föreskrifter, som prövas nödiga för arvodenas bestämmande. Arvode må ej utgå för muntliga råd eller upplysningar, där uppdragets utförande tagit blott ringa tid i anspråk. 8 § Kommissionär är berättigad att förskottsvis uppbära stadgat arvode jämte ersättning för porto, telefon- och telegramavgifter samt andra särskilda avgifter. Har uppdragsgivare icke inbetalt erforderligt förskott och vill kommisionären icke förskottera vad som fattas, är kommissionären pliktig att skyndsamt underrätta uppdragsgivaren om det felande beloppet. För sådan underrättelse utgår ej arvode. Förskotterar kommissionären vad som fattas, äger han utlösa expedition, som i ärendet utfärdas för uppdragsgivaren. För uttagande av felande belopp må kommissionär översända handlingar mot postförskott. För dylik åtgärd utgår ej arvode. Översändande av värdehandlingar skall ske under rekommendation eller assurans, såframt ej annat begärts. 9 § De belopp, som kommissionär fordrar i arvode och ersättning för utgifter, skola post för post upptagas i räkning, som tillställes uppdragsgivaren. Åtnöjes ej uppdragsgivare med debitering, äger han inom en månad efter räkningens mottagande hos myndigheten påkalla prövning av debiteringen. Räkning skall innehålla upplysning om den rätt, som sålundatillkommer uppdragsgivaren. Över myndighetens beslut må klagan ej föras. 10 § Mottagningstid för kommissionär bestämmes av myndigheten. 11 § Kommissionär är pliktig att för tjänsten hava särskilt postgirokonto, där ej myndigheten på grund av kommissionärsverksamhetens ringaomfattning medgiver befrielse härifrån. 12 § Kommissionär skall föra diarium enligt formulär, som fastställes av myndigheten. I diariet antecknas för varje ärende mottagna medel, vidtagna åtgärder samt alla uppdragsgivaren debiterade belopp, dock att, där vid utskrivande av räkningar så förfares, att vad som tecknas å dem kopieras på därtill hörande, i löpande följd numrerade kopieblad, räkningarnas nummer må upptagas i diariet i stället för debiterade belopp. Kommissionär är skyldig att när som helst för myndigheten förete sina räkenskapshandlingar för granskning. 13 § Det åligger myndigheten att hava uppsikt över kommissionärs verksamhet. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall myndigheten uppdraga åt en befattningshavare hos myndigheten i högre tjänsteställning att öva den närmaste tillsynen över verksamheten. Kommissionärs räkenskapshandlingar skola granskas av därtill förordnad eller eljest behörig tjänsteman minst en gång varje halvår eller, där verksamheten är av ringa omfattning minst en gång om året. Om verk ställd granskning skall anteckning göras i kommissionärens diarium. 14 § Har upphört att gälla genom förordning (1975:754). 15 § Har myndighet kommissionär, må ej hos myndigheten anställd tjänsteman, som icke är förordnad till kommissionär, mot ersättning utföra uppdrag, som avses i 3 § första stycket, i annat fall än där vederbörande kommissionär med hänsyn till att uppdrag kräver särskild sakkunskap eller är av vidlyftig beskaffenhet icke är villig att åtaga sig detsamma; dock må myndigheten, om särskilda skäl äro därtill, beträffande visst uppdrag medgiva undantag från vad nu sagts. Övergångsbestämmelser 1986:1258 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. De kommissionärer, som vid utgången av år 1986 finns hos andra myndigheter än de som nämns i den nya lydelsen av 1 §, får fortsätta sin verksamhet till utgången av juni 1987.