Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen. Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej heller tändstickor. Bestämmelserna i denna förordning skall inte gälla beträffande läkemedel och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehåller eller består av explosiva ämnen; dock får sprängämnesinspektionen i den utsträckning som finns påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek av sådana läkemedel och varor skall vara underkastad förordningens bestämmelser. Förordning (1982:925). 2 § Denna förordning skall allenast i den mån regeringen särskilt förordnar därom äga tillämpning på försvarsmaktens och civilförsvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter och förråd samt staten tillhöriga explosiva varor, som är avsedda för försvarsmaktens och civilförsvarets behov. Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), samt hagelpatroner, kulpatroner till gevär och härför avsedda tändhattar skall bestämmelserna i 5 och 7 kapitlen av denna förordning tillämpas endast på tillverkares och handlandes befattning med sådana varor i och för rörelsen. Förordning (1982:925). 3 § 1 mom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvud slag, nämligen sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl, krut, såsom nitrocellulosakrut och svartkrut, ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker samt laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor, tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser och knallpjäser samt pjäser för rökalstring. Kungörelse (1963:185). 2 mom. Alltefter sin farlighet hänföras de explosiva varorna till transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna omfatta följande varuslag, nämligen transportklass A blyazid, nitroglycerin och andra högkänsliga explosivämnen samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses transportsäkra, transportklass B sprängkapslar och andra sprängkraftiga tändmedel med undantag av detonerande stubin, transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga sprängämnen och krutslag, transportklass D mindre känsliga sprängämnen och krutslag, detonerande stubin och militära ammunitionseffekter i allmänhet, samt transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin, samt pyrotekniska varor. Förordning (1982:925). 3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt ändamål. 4 § 1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer det sprängämnesinspektionen att avgöra frågan. Allenast sådana explosiva varor, som blivit av sprängämnesinspektionen godkända, må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas. Utan hinder härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och 54 §§. Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke godkännas för tillverkning, innehav eller införsel. Förordning (1981:496). 2 mom. Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen medgiva, att be stämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på viss explosiv vara. Förordning (1981:496). 3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör sprängämnesinspektionen till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen, huruvida explosiv vara skall anses som militär explosiv vara. Förordning (1982:1066). 4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara äger sprängsämnesinspektionen meddela de villkor och föreskrifter, som finnas påkallade. Förordning (1981:496). 5 § Sprängämnesinspektionen skall utgiva en systematisk förteckning över samtliga explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen skall lämna uppgift om sprängämnesinspektionens beslut beträffande olika slag av explosiva varor samt innehålla hänvisningar till de särskilda bestämmelser, som förekomma för vissa varuslag. Har sprängämnesinspektionen meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom. Förordning (1981:496). 6 § Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller godkännande må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av tillståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för handen, eller om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden av synnerlig vikt. Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket särskilt tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning tillståndshavaren att till myndigheten ofördröjligen avlämna beviset. 2 kap. Om tillverkning 7 § Med tillverkning av explosiv vara förstås i denna förordning varje förfarande, varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen eller förarbetas till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres dock icke klargöring av ammunitionseffekter, montering av tändmedel eller liknande åtgärd för explosiv varas färdigställande, därest den på grund av varans beskaffenhet samt sättet för varans transport och användning normalt företages i samband med förbrukningen. Såsom fabriksmässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer sysselsättas. 8 § Då skäl äro därtill, äger sprängämnesinspektionen föreskriva, att explosiv vara må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål. Industriverket må ock helt förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara. Förordning (1981:496). 9 § Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för tillverkning av explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, härjämte erfordras tillstånd av regeringen, framgår av bestämmelserna i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av visst eller vissa slag av explosiva varor, må utan särskilt tillstånd andra explosiva varor, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis framställas i den omfattning, som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Försöksframställningen må dock icke avse varor av annat huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med mindre sprängämnesinspektionen medgivit detta. Försöksvis framställda varor må ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av försök under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller statsunderstödda forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska läroverk samt liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan att nedanstående bestämmelser i detta kapitel iakttagas under vederbörande lärares eller forskares ledning och ansvar explosiva varor, även icke godkända, framställas i den omfattning, som erfordras för laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som icke omedelbart förbrukas vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras. Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176) äger innehava hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd och utan att iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till geväret för eget bruk. Förordning (1983:1037). 10 § Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen meddelas den, som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas lämplig att driva tillverkningen. Skall tillverkningen avse explosiv vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd åt annan än den, som erhållit regeringens tillstånd enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd till fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad kungöras i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken erinringar mot ansökningen må göras hos länsstyrelsen. Intill utgången av denna tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras tillgängligt hos polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall intagas i kungörelsen. Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva varor och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må blott avse laddning av handvapenammunition, tillverkning av pyrotekniska varor samt tillverkning av sprängämne vid förbrukningsställe för användning därstädes. Tillstånd till tillverkning som sist nämnts må meddelas endast under förutsättning att sprängämnet för ändamålet godkänts av sprängämnesinspektionen. Sålunda tillverkat sprängämne må icke utan särskilt tillstånd transporteras utanför förbrukningsstället eller överlåtas. Förordning (1983:1037). 11 § Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare godkännas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke länsstyrelsen med hänsyn till rörelsens ringa omfattning medgivit undantag härifrån. Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Före ståndare vid fabrik eller vikarie,som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen medgivit annat. Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken, samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare vid svartkrutbruk eller fabrik för tillverkning endast av blandningssprängämnen med låg känslighet må dock godkännas lämplig person med allenast praktisk erfarenhet. Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning varom fråga är. 12 § Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger erforderliga teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas tillstånd att tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även sådana som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., försöksvis i uppfinnings-, undervisnings eller vetenskapligt syfte. Sådant tillstånd må ej avse tillverkning i större omfattning än som erfordras för att bedöma varornas praktiska användbarhet. Tillståndet skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga, och medför jämväl rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad vara må icke utlämnas för annat ändamål än anställande av försök under kontroll, som föreskrivits av sprängämnesinspektionen. Förordning (1981:496). 13 § Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen. Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område. Tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 500 meter från offentlig byggnad, station å till allmän trafik upplåten järnväg eller annans hus, vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans fasta egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit. Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket. Kungörelse (1963:185). 14 § Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Närmare bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga ordningsföreskrifter för tillverkningsställen utfärdas av sprängämnesinspektionen. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas, skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk. Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den utsträckning som sprängämnesinspektionen föreskriver. Sådan bok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Förordning (1981:496). 15 § Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. 16 § Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till tillverkning av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva avvikelse, då fråga är om utbyte av maskiner, ändring av tillverkningsmetod eller ändring av byggnad samt utbytet eller ändringen icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen underrätta länsstyrelsen. Kungörelse (1967:87). 17 § Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att tillverka explosiv vara, skall han göra anmälan därom till länsstyrelsen, som har att återkalla det meddelade tillståndet. Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av explosiva varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har tillverkningen varit helt inställd under längre tid i följd än ett år eller under större delen av de senaste två kalenderåren, skall tillståndshavaren göra anmälan därom till länsstyrelsen. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall länsstyrelsen återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att tillverkningen icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och länsstyrelsens beslut. 18 § Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos länsstyrelsen. I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning. Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare. Förordning (1987:918). 3 kap. Förpackning och märkning 19 § Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från tillverkningsställe eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett ändamålsenligt och betryggande sätt. I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor, såvida ej sprängämnesinspektionen beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning. Utan sprängämnesinspektionens medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans förpackning. Där ej sprängämnesinspektionen medgivit annat, skall ytterförpackning vara märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt framgå. Förordning (1981:496). 20 § Det ankommer på sprängämnesinspektionen att utfärda de ytterligare föreskrifter angående förpackning och märkning av explosiva varor, som finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 4 kap. Om handel 21 § Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som erhållit tillstånd därtill av polismyndigheten. Tillståndet skall avse visst eller vissa slag eller huvudslag av explosiva varor eller ock dylika varor i allmänhet och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd att tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av egen eller annas tillverkning från tillverkningsstället eller från upplagsmagasin, som han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för ändamålet. Behörig tillverkare av sprängämnen, krut eller ammunition må från plats som nyss sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med tändmedel. Ytterligare föreskrifter om krav på tillstånd för yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel, m. m. finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Förordning (1988:564). 22 § Tillstånd till handel med explosiva varor må ej meddelas, därest rörelsen prövas kunna medföra olägenhet av betydenhet med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet. Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller förening utöva rörelsen, skall denna förestås av en av polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för verksamhetens behöriga utövande. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren. Kungörelse (1969:87). 23 § Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må icke påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa, befunnits, att handels- och förvaringslokaler äro belägna och inrättade i överensstämmelse med gällande föreskrifter och polismyndighetens beslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87). 24 § I samband med handel må explosiv vara överlåtas allenast till den, som äger innehava densamma. Till annan än behörig tillverkare eller behörig handlande må icke överlåtas större myckenhet än förvärvaren enligt företett tillståndsbevis eller utan tillstånd äger förvärva eller på en gång innehava. Handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna gjord överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt de närmare föreskrifter, som sprängämnesinspektionen fastställer. Beträffande anteckning å tillståndsbevis om överlåtelse av ammunition och tändmedel, som avses i vapenlagen (1973:1176), skall iakttagas vad i vapenkungörelsen (1974:123) sägs. Inköps- och försäljningsbok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Ej må sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel utlämnas till ombud, som icke fyllt aderton år. Då förhållandena giva anledning därtill, skall utlämnande av explosiv vara vägras, med mindre mottagaren legitimerar sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto å den mottagna varan samt, där han uppträder såsom ombud för annan, företer vederbörlig fullmakt. Förordning (1981:496). 25 § Vill någon, som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor, icke vidare driva sådan rörelse, skall han göra anmälan till polismyndigheten, som har att återkalla tillståndet. Övergår rörelse som i första stycket sägs till ny innehavare och vill denne fortsätta rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos polismyndigheten. I avvaktan på polismyndighetens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd föreståndares eller vikaries ledning. Har handlande avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst ett år från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen, under förutsättning att anmälan göres till polismyndigheten inom en månad och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller vikarie. Förordning (1987:918). 5 kap. Om innehav, förvärv och förvaring Allmänna bestämmelser 26 § Explosiv vara må innehavas allenast av den, som erhållit tillstånd därtill i den ordning som sägs i detta kapitel. Vad i första stycket stadgas äger icke tillämpning på sprängämnesinspektionen eller polismyndighet eller på den, som är berättigad att tillverka eller på grund av tillverkningstillstånd förvärva den vara varom fråga är eller att idka handel därmed, eller på arbetstagare i fall som avses i 28 §. Att undantag från bestämmelsen i första stycket må medgivas av sprängämnesinspektionen beträffande viss explosiv vara framgår av 4 § 2 mom. Där ej annat angivits i tillståndsbeviset, innefattar tillstånd att innehava explosiv vara rätt att förvärva varan allenast från den som äger idka handel därmed. Den som på grund av tillstånd eller eljest behörigen innehar explosiv vara må överlåta densamma allenast till den, som är berättigad att förvärva varan från honom. Förordning (1981:496). 27 § Ej må tillstånd att innehava explosiv vara meddelas annan än den, som kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma. Tillstånd att innehava sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller sprängkraftiga tändmedel må meddelas allenast i fall där behov av varan i sökandens rörelse eller verksamhet föreligger. Förråd av explosiva varor, som bolag eller förening erhållit tillstånd att innehava, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd föreståndare, som är ansvarig för de explosiva varornas vård och användning. Vid förfall för tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe förrådet förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren. 28 § Där så erfordras för utförande av visst arbete, må arbetsgivare överlämna explosiv vara till arbetstagare att av denne på eget ansvar innehavas för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetstagaren fyllt aderton år och kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma. Större myckenhet må icke på en gång utlämnas än som beräknas mot svara arbetstagarens dagsförbrukning, såvida icke särskilda förhållanden nödvändiggöra större tilldelning. Arbetsgivaren skall tillse, att arbetstagaren har möjlighet att förvara de explosiva varorna i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Om utlämnade myckenheter explosiv vara skall arbetsgivaren föra anteckningar enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av sprängämnesinspektionen. Sådana anteckningar skola förvaras under två år. Förornding (1981:951). 29 § Militär explosiv vara må med de undantag, som sprängämnesinspektionen efter samråd med krigsmaterielinspektionen bestämmer, icke förvärvas eller innehavas av annan än kronan eller den, som erhållit tillstånd att tillverka sådan vara. Förordning (1981:951). 30 § Är någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke längre berättigad att innehava densamma, skall han ofördröjligen oskadliggöra varan eller överlåta densamma till någon, som är berättigad att förvärva varan från honom, eller överlämna den till polismyndigheten i orten för oskadliggörande. Då särskilda skäl äro därtill, må polismyndigheten medgiva anstånd med åtgärd som nu sagts. Kommer någon i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att innehava densamma, skall han göra anmälan därom till polismyndigheten i orten. Denna har att förordna hur med varan skall förfaras. 31 § Envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara och handhava varan så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion. Förråd av explosiv vara skall vara beläget på betryggande avstånd från annat förråd av sådan vara. Olika slag av explosiva varor må med iakttagande av nödig försiktighet förvaras i samma förvaringsrum, såvida icke sprängämnesinspektionen beträffande särskilda varuslag meddelat förbud mot samförvaring. Förornding (1981:951). 32 § Under iakttagande av vad nedan i detta kapitel stadgas om olika slag av förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större), kringföringsförråd, handelsförråd samt förråd i fabriks- och upplagsmagasin, har sprängämnesinspektionen att utfärda ordningsföreskrifter beträffande förvaringen av explosiva varor samt närmare bestämmelser om hur förvaringsrum för förråden skola vara belägna och beskaffade. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas skall sprängämnesinspektionen samråda med statens planverk. Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Förordning (1981:951). 33 § Då synnerliga skäl äro därtill, äger tillståndsmyndigheten medgiva undantag från denna förordnings bestämmelser om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet ävensom från sprängämnesinspektionen föreskrifter härutinnan. Sådant medgivande må förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 34 § Vad i detta kapitel stadgas om sprängämnen skall äga tillämpning jämväl beträffande presskroppar av sprängämnen och annan dylik ammunition. Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 35 § Vill förbrukare samtidigt på samma ställe innehava högst 5 kilogram sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter detonerande stubin (mindre förbrukningsförråd av sådana varor), har han att ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten i den ort, där varan skall förvaras. Polismyndighet äger förordna polisman att mottaga sådan ansökan och utlämna tillståndsbevis. Använder sökande yrkesmässigt sprängämnen och giver förbrukningens storlek skälig anledning därtill eller föreligga eljest särskilda skäl, äger polismyndigheten förordna, att bestämmelserna angående större förbrukningsförråd skola äga tillämpning. Kungörelse (1963:185). 36 § Tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel må icke meddelas för längre tid än tre år. Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas, ävensom den myckenhet som sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I övrigt skola meddelas de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. 37 § Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel skall ligga på betryggande avstånd från byggnad, som bebos av annan än den som är ansvarig för förrådet och hans familj, samt från andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg och farled. Tillfälligt undantag härifrån må dock medgivas, där detta prövas erforderligt för sprängningsarbete inom tätbebyggt område. Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 38 § Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel må omfatta högst 60 kilogram sprängämnen och krut, 1200 sprängkapslar samt 500 meter detonerande stubin. Större förbrukningsförråd, vari förvaras enbart sprängkapslar, må innehålla högst 10000 sådana kapslar. Har förbrukare behov av att samtidigt på samma ställe förvara större myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än i första stycket sägs och äro omständigheterna sådana, att det icke skäligen kan krävas, att upplagsmagasin anordnas, äger tillståndsmyndigheten medgiva, att ovan angivna myckenheter må överskridas under förutsättning att förrådet fördelas på flera förvaringsrum, belägna på betryggande avstånd från varandra och inrymmande vart och ett högst de i första stycket angivna myckenheterna. Beträffande belägenheten av större förbrukningsförråd skola i övrigt bestämmelserna i 37 § äga motsvarande tillämpning. Kungörelse (1963:185). 39 § Tillstånd att innehava större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel meddelas av polismyndigheten i den ort, där förrådet skall förvaras. Tillstånd må icke meddelas för längre tid än tre år. Är fråga om stationärt förråd, må dock efter besiktning giltighetstiden för tillståndet utsträckas till fem år. Är förvaringsrummets beskaffenhet likvärdig med den som föreskrives för upplagsmagasin, må tillstånd meddelas att gälla tills vidare. Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av varje varuslag, som må på en gång innehavas. Om skäl äro därtill, skall jämväl föreskrivas att endast viss begränsad myckenhet sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I övrigt skall polismyndigheten meddela de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Ej må explosiva varor inläggas i annat förvaringsrum än förvaringspersedel, som tillverkats under sprängämnesinspektionens kontroll, förrän vid avsyning, som polismyndigheten låtit verkställa, befunnits, att förvaringsrummet är inrättat i överensstämmelse med polismyndighetens tillståndsbeslut. Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske. Kungörelse (1969:87). Kringföringsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel 40 § 1 mom. Vill någon, som utför sprängningsarbeten å skilda orter, medföra mindre eller större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel utan att i varje särskilt fall inhämta tillstånd enligt bestämmelserna i 35 eller 39 §, har han att hos polismyndigheten i den ort, där han är bosatt, ansöka om tillstånd att innehava kringföringsförråd av sådana varor. Kringföringsförråd må icke förvaras inom tätbebyggt område. Tillstånd att innehava förråd varom här är fråga skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Kungörelse (1969:87). 2 mom. Kringföringsförråd får förvaras på fordon eller fartyg. Närmare bestämmelser om sådan förvaring får efter samråd med sprängämnesinspektionen meddelas av sjöfartsverket. Förordning (1982:925). Innehav och tillfällig förvaring av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats 41 § 1 mom. Skall någon utföra sprängningsarbete, för vilket åtgår större myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än som må förvaras i förbrukningsförråd eller kringföringsförråd, äger polismyndigheten meddela honom tillstånd att på arbetsplatsen, utöver förråd, innehava för omedelbar förbrukning erforderliga sådana varor. I tillståndsbeslutet skall polismyndigheten angiva största myckenhet av varje varuslag ävensom meddela de föreskrifter i övrigt, som finnas erforderliga. 2 mom. Under kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete må högst 5 kilogram sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar samt 100 meter detonerande stubin tillfälligt förvaras på arbetsplatsen, om det skulle medföra olägenhet av betydenhet att under uppehållet förvara varorna på eljest föreskrivet sätt. Vid sådan tillfällig förvaring skola varorna stå under betryggande uppsikt. I fråga om arbete i gruva samt arbete på annan arbetsplats, där faran för tillgrepp under uppehåll i arbetet är att anse såsom ringa, äger polismyndigheten meddela tillstånd till tillfällig förvaring på arbetsplats av sprängämnen, krut, sprängkapslar och detonerande stubin i större myckenhet än i första stycket sägs. I tillståndsbeslutet skall polismyndigheten angiva största myckenhet av varje varuslag samt meddela de villkor och föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga. Kungörelse (1963:185). Förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och pyrotekniska varor 42 § Vill förbrukare innehava ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel eller pyrotekniska varor, har han att inhämta tillstånd därtill av polismyndigheten i orten. Då sådant tillstånd beviljas, skall polismyndigheten meddela de villkor och föreskrifter beträffande varumängd, förvaringsrum och andra förhållanden, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Handelsförråd 43 § Handelsförråd må innehålla högst 60 kilogram sprängämnen och krut, 10 kilogram sprängkraftiga tändmedel samt 100 kilogram pyrotekniska varor ävensom ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de myckenheter, som polismyndigheten i varje särskilt fall föreskriver. Handelsförråd må anordnas inom tätbebyggt område allenast under förutsättning att det erfordras för att tillgodose handelns behov och att förvaringen kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt. Handelsförråd av sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel skall vara beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan större samlingslokal samt i övrigt förlagt och anordnat så, att mera omfattande skadeverkningar av en explosion förebyggas. Kungörelse (1969:87). Fabriks- och upplagsmagasin 44 § Beträffande magasin beläget i anslutning till tillverkningsställe som i 2 kapitlet avses (fabriksmagasin) skola bestämmelserna i 2 kapitlet i tillämpliga delar gälla. Länsstyrelsen må icke medgiva, att i fabriksmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar. Förordning (1981:951). 45 § Vill tillverkare som avses i 2 kapitlet förvara explosiva varor annorstädes än i anslutning till tillverkningsstället eller vill handlande eller förbrukare samtidigt på samma ställe innehava större myckenhet explosiva varor än som må förvaras i handelsförråd eller förbrukningsförråd, skall han hos länsstyrelsen i det län, där varorna skola förvaras, ansöka om tillstånd att anordna upplagsmagasin. Upplagsmagasin må icke vara beläget å plats, där det kan medföra särskild fara för omgivningen. Magasin varom här är fråga må icke ligga inom tätbebyggt område. Skall sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel, skall det ligga på betryggande avstånd från bostäder och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg och farled. 46 § Då tillstånd att anordna upplagsmagasin beviljas, skall länsstyrelsen meddela de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Länsstyrelsen må icke medgiva, att i upplagsmagasin inrymmes större myckenhet explosiva varor än som följer av bestämmelser som sprängämnesinspektionen utfärdar. Beträffande upplagsmagasin skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i 10 § andra stycket, 14 § andra stycket samt 15-17 §§ stadgas. Förordning (1981:951). 6 kap. Om transport 47 - 53 §§ har upphört att gälla genom förordning (1982:925). 7 kap. Om import 54 § 1 mom. Explosiv vara, som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom., må införas till riket allenast efter särskilt tillstånd av sprängämnesinspektionen. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke beviljas för annat ändamål än anställande av försök och må blott avse ringa myckenhet. Då tillstånd lämnas, skall sprängämnesinspektionen meddela de säkerhetsföreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 2 mom. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt denna förordning att till riket införa sådana explosiva varor, som de erhållit tillstånd att tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel, om ej sprängämnesinspektionen föreskriver annat. I övrigt må godkänd explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i det län, där varan skall förvaras. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke meddelas annan än den, som uppfyller de i 27 § föreskrivna villkoren. Införseltillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga. Förordning (1981:496). 3 mom. En explosiv vara får inte utan medgivande av sprängämnesinspektionen tas om hand på sätt som avses i 8 § första stycket tullagen (1987:1065) av annan än den som enligt 2 mom. får införa en sådan vara. Förstöring av explosiv vara får ske endast efter samråd med sprängämnesinspektionen. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. Förordning (1987:1073). 8 kap. Vissa särskilda bestämmelser 55 § Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter. Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter nödvändigt tekniskt biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Dessutom bör inspektionen hjälpa allmänheten med råd och anvisningar i de fall där så begärs. Inspektionen skall också medverka i tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser, särskilt såvitt avser tillverkning av explosiva varor. Vid överträdelse av bestämmelserna skall inspektionen försöka åstadkomma rättelse. Är detta inte möjligt, skall inspektionen anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten eller, om tillstånd inte meddelats, till polismyndigheten. Inspektionen skall vidare kontrollera tillverkningen av dels flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel, dels dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor. Tillsynsmyndigheten har rätt att när det behövs få tillträde till lokaler, där explosiva varor tillverkas, förvaras eller försäljs, och till ställen, där sådana varor används. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de upplysningar och prov på varor och material som myndigheten anser sig behöva för tillsynen, samt att ta del av böcker och anteckningar, som skall föras enligt denna förordning. Förordning (1980:830). 56 § 1 mom. Inträffar explosion i tillverknings eller förvaringsrum eller vid transport av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning av explosiv vara mera betydande person eller egendomsskada, skall anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. Intill dess polis kommit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen. Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder, som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart betydelselöst att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan till sprängämnesinspektionen. I samband därmed skall upplysning lämnas om vidtagna åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd utredning översändas. Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar, skall ock anmälan ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. 2 mom. Kan innehav av explosiv vara antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet besluta, att varan skall omhändertagas. Är faran för missbruk så överhängande, att polismyndighetens beslut ej hinner avvaktas, äger jämväl polisman omhändertaga varan. Har sådan åtgärd vidtagits, åligger det polismannen att därom skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten, som har att pröva huruvida åtgärden skall bestå. Omhändertagandet må även avse innehavarens tillståndsbevis. Omhändertagen vara skall, i avbidan på beslut om hur med varan skall förfaras, genom polismyndighetens försorg förvaras på sätt som föreskrives i 31 §. Har vara enligt detta moment omhändertagits från tillståndshavare, skall utan dröjsmål prövas huruvida skäl föreligger att återkalla meddelat tillstånd till innehav. Är länsstyrelsen tillståndsmyndighet, åligger det polismyndigheten att skyndsamt underrätta länsstyrelsen om omhändertagandet. Finner tillståndsmyndigheten icke skäl att återkalla tillståndet, skola vara och tillståndsbevis som omhändertagits genast återställas till tillståndshavaren. Återkallas tillståndet, skall tillfälle beredas honom att överlåta varan till någon som är berättigad att förvärva varan från honom; dock må för sådant ändamål varan icke utlämnas till annan än den som är berättigad att inneha densamma. Kommer sådan överlåtelse icke till stånd inom skälig tid, skall varan genom polismyndighetens försorg oskadliggöras. Kungörelse (1963:187). 57 § Hos länsstyrelse skall i lämplig form föras register över samtliga av länsstyrelsen enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden. Hos polismyndighet skall på samma sätt föras register över dels i första stycket avsedda, av länsstyrelsen meddelade beslut, som angå polismyndighetens förvaltningsområde, och dels av polismyndigheten enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden. I register skall anteckning göras om sådana förhållanden som äro av betydelse för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om explosiva varor. 58 § 1 mom. I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vilkas avgörande tekniska synpunkter har betydelse, skall den beslutande myndigheten, där särskilda skäl inte föranleder till annat, inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen. En polismyndighet är dock skyldig att höra inspektionen endast om förhållandena i det enskilda fallet ger särskild anledning till det. I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant yttrande icke finnes erforderligt. Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ordnings- och säkerhetssynpunkter, skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke av särskild anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då brandskyddssynpunkter föranleda därtill, skall brandchefen i orten beredas tillfälle att yttra sig. I övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från berörda myndigheter i den utsträckning så prövas erforderligt. Förordning (1982:925). 2 mom. Där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, skall avsyning av fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen i samråd med polismyndigheten och brandchefen i orten. Avsyning av annan anläggning än i första stycket sägs skall verkställas av polismyndigheten i orten i samråd med brandchefen därstädes, såvida icke länsstyrelsen på grund av särskilda skäl förordnar, att avsyningen skall verkställas i annan ordning. Vid avsyning skall sökanden eller ombud för denne beredas tillfälle att närvara. Förordning (1981:951). 3 mom. Kostnaderna för avsyning eller för sådan besiktning, som myndighet har att förrätta eller finner erforderlig för meddelande av beslut eller avgivande av yttrande, skola bestridas av sökanden enligt de närmare bestämmelser, som sprängämnesinspektionen meddelar. Förordning (1981:951). 59 § Utöver vad förut sagts får sprängämnesinspektionen meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Det åligger vidare sprängämnesinspektionen att i erforderlig utsträckning fastställa formulär till ansökningsblanketter, tillståndsbevis m.m. Förordning (1982:925). 60 § Talan mot polismyndighetens beslut föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut med anledning av besvär över polismyndighets beslut om innehav av explosiv vara må talan ej föras. Beslut enligt denna förordning lända till efterrättelse utan hinder av besvär, intill dess annorlunda förordnas. Polismyndighets beslut att återkalla tillstånd till handel med explosiva varor länder dock omedelbart till efterrättelse endast om förordnande därom meddelas i beslutet. Sådant förordnande må meddelas om särskilda skäl föreligga. Förordning (1982:925). 9 kap. Ansvarsbestämmelser m.m. 61 § 1 mom. Om ansvar i vissa fall för överträdelse av föreskrifter om explosiva varor och om förverkande av sådan vara finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning (1975:70). 2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av explosiv vara och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. Kungörelse (1963:185). 3 mom. Bryter tillverkare eller föreståndare för tillverkning eller vikarie för honom mot bestämmelse, som meddelats med stöd av 8 §, straffes med dagsböter. Förordning (1982:925). 4 mom. Underlåter innehavare av tillståndsbevis att, efter vad i 6 § andra stycket sägs, avlämna beviset, eller åsidosättes vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas eller bestämmelse i 11 eller 17 § eller vad i 9 § andra stycket sista punkten eller 12 eller 14 § eller med stöd därav eller av 10 § tredje stycket föreskrivits, eller uraktlåter tillverkare, handlande, föreståndare för tillverkning eller handelsrörelse eller vikarie för handlande eller föreståndare att iakttaga i 3 kap. eller med stöd därav meddelad föreskrift angående explosiv varas förpackning eller märkning, eller åsidosättes föreskrift, som meddelats med stöd av 21 § första stycket, eller vad i 22 § andra stycket eller 24 § eller 25 § första stycket stadgas eller föreskrift, som meddelats med stöd av 24 § andra stycket, eller förvarar någon å förvaringsställe större myckenhet explosiv vara än vad i varje särskilt fall är medgivet, eller förvarar någon explosiv vara å förvaringsställe, som icke är medgivet, eller åsidosättes vad i 26 § tredje eller fjärde stycket, 27 § tredje stycket, 28 § första eller andra stycket stadgas eller i 28 § tredje stycket, 30, 40, 41 eller 46 § eller med stöd därav meddelad föreskrift eller vad som med stöd av 31 § tredje stycket eller 32, 33, 36, 39 eller 42 § föreskrivits, eller åsidosättes vad som stadgas i 31 § första stycket och avser gärningen annat än vapenhandlares förvaring av ammunition, eller åsidosätter någon utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om straff för varusmuggling, föreskrift, som med stöd av 54 § meddelats i samband med beviljande av införseltillstånd, eller underlåter någon göra anmälan som i 56 § 1 mom. sägs, straffes med dagsböter. Om ansvar för vapenhandlare som åsidosätter vad som föreskrives i 31 § första stycket i fråga om förvaring av ammunition finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Förordning (1982:925). 5 mom. Beträdes någon i annat fall än ovan i denna paragraf sägs med vårdslöshet vid handhavande av explosiv vara, straffes med dagsböter. 6 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:755). 7 mom. har upphört att gälla genom förordning (1975:70). 62 § har upphört att gälla genom kungörelse (1964:203). 63 § Explosiv vara, som tagits i beslag enligt denna förordning eller lagen om straff för varusmuggling, skall sättas under försegling av den, som verkställt beslaget, samt förvaras på sätt i 31 § föreskrives till dess genom lagakraftvunnen dom avgjorts, om varan skall anses förverkad. Om beslaget och de för varans förvaring vidtagna åtgärderna skall den, som verkställt beslaget, ofördröjligen göra anmälan till sprängämnesinspektionen eller polismyndigheten, som har att meddela erforderliga närmare föreskrifter om varans förvaring. Explosiv vara, som genom lagakraftvunnen dom enligt denna förordning eller lagen om straff för varusmuggling förklarats förverkad, skall försäljas på sätt polismyndigheten bestämmer; polismyndigheten må dock förordna att varan i stället skall oskadliggöras. Kungörelse (1974:1071). 64 § Har någon funnits skyldig till förseelse som i 61 § sägs eller har eljest högre rätt avgjort mål, vari någon av lägre rätt funnits skyldig till sådan förseelse och innehar han tillstånd eller godkännande, som i denna förordning avses, skall åklagaren ofördröjligen om domen underrätta myndighet som meddelat tillståndet eller godkännandet. Kungörelse (1964:203). Avgifter 65 § Sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna förordning skall finansieras genom avgifter enligt en taxa som fastställs av inspektionen. Avgifterna får tas ut preliminärt. Avgifterna skall erläggas av dem som här i landet tillverkar eller hit inför explosiva varor eller som projekterar eller uppför anläggningar för sådana varor. Sprängämnesinspektionen får nedsätta avgifter om det finns särskilda skäl. Förordning (1983:266). Övergångsbestämmelser 1987:918 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om konkurser, där konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.