Post 10406 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1953:666 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts Utlandsresereglemente (1953:666)
Departement: Civildepartementet LPL
Utfärdad: 1953-11-27
Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1754
Upphävd: 1992-01-01 överg.best.
1 kap. Vissa grundläggande bestämmelser
1 § 1 mom. Med utrikes förrättning avses i detta reglemente
tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av en statlig myndighets
föreskrifter eller beslut fullgörs för statens räkning utom riket på
annan ort än den där förrättningsmannen har sitt tjänsteställe. En resa
som är direkt föranledd av en utrikes förrättning kallas i reglementet
utrikes tjänsteresa. Detsamma gäller en resa som den som har sitt
tjänsteställe i utlandet företar till eller från Sverige på grund av en
statlig myndighets föreskrifter eller beslut.
Dygnet räknas från klockan 0. Med natt avses i reglementet klockan 0-6,
med dag den övriga delen av dygnet. I fråga om en resa mellan orter,
som inte har samma tid, skall beräkningen ske efter den lokala tiden för
den ort där resan påbörjas eller där resan börjar på nytt efter ett
uppehåll för förrättning.
Framgår det inte av omständigheterna vilket tjänsteställe som en
förrättningsman skall ha, fastställs tjänstestället av vederbörande
myndighet. Förordning (1980:765).
2 mom. Med vederbörande myndighet avses i reglementet den myndighet, som
har att fatta beslut om utbetalning av resekostnadsersättning och
traktamente m.m. till förrättningsmannen.
Där det enligt vad nu sagts ankommer på annan myndighet inom försvaret
än försvarets civilförvaltning att utfärda bestämmelser eller meddela
beslut, som avses i 2 § 2 mom. och 6 §, skall samråd äga rum med nämnda
ämbetsverk.
3 mom. De anvisningar som innefattas i kungörelsen (1952:736) med
tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet i dess lydelse vid
utgången av år 1981 skall i tillämpliga delar gälla som anvisningar till
detta reglemente. Förordning (1981:1266).
2 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger
förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat,
åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente m.m. enligt
bestämmelserna i detta reglemente.
2 mom. En myndighet får dock besluta att resekostnadsersättning och
traktamente i vissa fall inte skall betalas eller betalas med lägre
belopp än som följer av detta reglemente. Ett sådant beslut gäller bara
för tid efter det att förrättningsmannen har fått del av beslutet, om
det inte finns särskilda skäl för något annat. Förordning (1984:781).
3 § 1 mom. Om inte regeringen för ett visst fall eller en viss grupp av
fall beslutar annat, tillhör en förrättningsman reseklass A eller B
enligt följande.
Förrättningsman
Reseklass
Den som innehar eller utövar tjänst med beteckningen C
A
Den som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön eller
arvode enligt lönegrad F 21, L 21 eller högre lönegrad
A
Den som av regeringen eller en departementschef har utsetts att vara
ordförande, ombud eller sakkunnig i en delegation för förhandlingar med
en annan stat eller inom en internationell organisation
A
En kurir som enligt beslut av chefen för utrikesdepartementet med hänsyn
till uppdragets krav måste hänföras till denna reseklass
A
En annan förrättningsman som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön
eller arvode enligt lönegrad eller lönetariffklass
B. Förordning (1980:765).
2 mom. Förrättningsman, å vilken bestämmelserna i 1 mom. icke äga
tillämpning och beträffande vars placering i reseklass enligt detta
reglemente regeringen icke meddelat särskilt beslut, hänföres till
reseklass, som må vara bestämd för honom vid tjänsteresor inom riket
eller som gäller för närmast jämförlig, i 1 mom. avsedd förrättningsman.
Förordning (1980:765).
3 mom. En vikarie har under vikariatet och under resor för till- och
frånträde av vikariatet rätt till ersättning enligt den reseklass, som
gäller för den tjänst som vikariatet avser. Innehar han en högre
statligt reglerad tjänst, bestäms dock ersättningen efter den tjänsten.
Förordning (1980:765).
4 § I reglementet omförmälda ersättningar utgå med hänsyn tagen till den
väg och det färdsätt, som verkligen använts, dock må ersättning icke
tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått,
därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som
med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta
sammanlagda kostnad eller eljest varit lämpligast. Bestämmelserna i
första stycket innebära icke skyldighet för förrättningsman att färdas
med flygplan vid resa mellan Sverige och ort inom något av länderna
Danmark, Finland och Norge eller vid resa mellan så närbelägna utrikes
orter, att begagnandet av angivna färdsätt skulle medföra ringa eller
ingen tidsvinst. Vederbörande myndighet äger även eljest för särskilda
fall förordna, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas
med flygplan.
Beträffande utrikes tjänsteresor, som företagas med förrättningsman
tillhörigt motorfordon eller med flygplan, äger myndighet, som
regeringen därtill bemyndigar, förordna, att resekostnadsersättning
skall utgå även i fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna
i första stycket är berättigad till ersättning för sådant färdsätt.
Vederbörande myndighet äger medgiva, att vid en med hänsyn till
restidens längd eller eljest särskilt tröttande utrikes tjänsteresa
skäligt uppehåll för vila må inräknas i restiden. Förordning (1963:44).
Anvisningar till 4 §
Befrielse från skyldighet att färdas med flygplan bör kunna medgivas
exempelvis om förrättningsman med läkarintyg styrker, att han av
hälsoskäl icke bör flyga, eller om särskilt stor risk för förseningar
eller andra trafikrubbningar föreligger.
5 § För beräknande av resekostnadsersättning och traktamente må utrikes
tjänsteresa anses påbörjad respektive avslutad vid förrättningsmannens
tjänsteställe eller hans bostad eller ock å annan plats, där han haft
eller har att fullgöra utrikes förrättning, förrättning enligt allmänna
resereglementet eller allmänt uppdrag. Om utrikes tjänsteresa påbörjas
eller avslutas annorstädes än nu sagts, skall, där ej regeringen annat
föreskriver, i ersättningshänseende så anses, som om resan påbörjats
respektive avslutats vid tjänstestället eller bostaden.
2 kap. Resekostnadsersättning
6 § 1 mom. Om inte annat följer av 2 mom., utgår resekostnadsersättning
vid utrikes tjänsteresa enligt följande.
Färdmedel
Resekostnadsersättning
Tåg
Fartyg
Flygplan
Spårvagn,
tunnelbana,
buss eller
taxi
Egen bil Annat
färdmedel
Reseklass A: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall
inberäknat avgift för en sovplats i enbäddskupe
Reseklass B: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall
inberäknat avgift för en sovplats i tvåbäddskupe
Reseklass A: Avgift för en enskild hytt i första klass
Reseklass B: Avgift för en plats i tvåbäddshytt i första klass
1. Avgift för en plats i ekonomiklass, om inte annat följer av 2 eller
3.
2. Vid resa helt eller delvis utanför en zon som utgörs av Europa och
Nordamerika: Avgift för en plats i första klass, om förrättningsmannen
företar resan för att på Sveriges vägnar föra förhandlingar.
3. Myndigheten får även i andra fall än som avses i 2 medge ersättning
för resa i första klass, om det finns synnerliga skäl till det.
Avgift för en person
Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp
som skulle ha utgått vid en tjänsteresa med egen bil inom Sverige
Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp
som förrättningsmannen visar att han har betalat. Förordning (1980:765).
2 mom. Resekostnadsersättning lämnas högst med det belopp som
förrättningsmannen har betalat för resan. Vid resa med sovvagn på tåg
eller med fartyg kan även ersättning lämnas för sedvanliga drickspengar.
Ersättning för utgift för drickspengar kan medges även om
förrättningsmannen inte har haft någon annan särskild kostnad för resan.
Delar en förrättningsman, som tillhör reseklass A, sovkupe eller hytt
med en familjemedlem som inte har rätt till resekostnadsersättning,
prövar vederbörande myndighet om och i vad mån förrättningsmannen skall
få resekostnadsersättning såsom vid enskild resa.
Utgift för resa med taxi ersätts bara om tjänsten krävde att
förrättningsmannen åkte taxi och om han inte lämpligen kunde använda ett
billigare färdmedel. Ersättning får dock medges för taxiresa till eller
från järnvägs- eller busstation, hamn, flygterminal eller - om
flygterminal inte finns eller resvägen till flygplatsen är kortare än
till terminalen - flygplats. Ersättning för taxiresa får även avse
sedvanliga drickspengar. Förordning (1980:765).
Anvisningar till 6 §
1. Beträffande resa med fartyg bör uppmärksammas, att biljettpriset inom
en och samma klass kan variera avsevärt, beroende på hyttens storlek och
belägenhet inom fartyget. Ersättning skall enligt grunderna för 4 §
reglementet icke beräknas efter dyrare hytt i vederbörande klass än
förhållandena i det särskilda fallet må föranleda. Då på grund av
platsbrist endast hytt i de högre prislägena finnes tillgänglig, må
beställning av dylik hytt ske först efter särskilt, hos vederbörande
myndighet inhämtat förhandsbemyndigande, varvid myndigheten vid sin
prövning har att beakta även andra föreliggande resemöjligheter.
2. I fråga om flygresor avses med ekonomiklass även affärsklass (s.k.
business class) och liknande.
Med Nordamerika avses Amerikas förenta stater och Canada.
Med förhandlingar avses förhandlingar eller överläggningar med en
främmande stat eller inom en internationell mellanstatlig organisation.
Som exempel på synnerliga skäl att medge ersättning för en flygresa i
första klass kan nämnas att resan har en sådan officiell prägel, att det
är motiverat att den företas i första klass. Ersättning för
förstaklassresa kan också medges, om förrättningsmannen av hälso- och
åldersskäl e.d. behöver extra bekvämlighet under resan. Ett annat skäl
kan vara att resan med hänsyn till de lokala förhållandena eller
uppdragets speciella krav inte lämpligen kan företas i ekonomiklass.
Ytterligare ett skäl kan vara att det finns plats bara i första klass
och att detta beror på omständigheter som förrättningsmannen inte kan
råda över. Han har t.ex. inte kunnat beställa biljett i tillräckligt god
tid, därför att han måste resa med kort varsel. Förordning (1980:765).
3. Utgifter för resor inom förrättningsorten med spårvagn, tunnelbana,
buss eller motsvarande färdmedel ersätts i allmänhet inte. Sådana
utgifter anses nämligen täckta av traktamentet. Förordning (1980:765).
4. När ersättning för färd med egen bil skall bestämmas, beaktas om
förrättningsmannens sammanlagda löneförmåner har avvägts med hänsyn till
kostnaderna för att inköpa eller hålla bil eller om han uppbär särskild
ersättning för bilresor eller för att hålla bil. Förordning (1980:765).
7 § 1 mom. I fråga om resgods utgår ersättning dels med skäligt belopp
för transport till och från järnvägs- eller busslinjestation, hamn eller
flygplats, dels ock i övrigt för transport av erforderligt handbagage
med det färdmedel, som av förrättningsmannen anlitats för tjänsteresan,
och eljest med billigaste trafikmedel. Förordning (1955:291).
2 mom. Ersättning utgår jämväl för utgifter för
a) resgodsförsäkring till skäligt belopp,
b) viseringsavgift för resan,
c) provision o.d. vid köp av erforderlig resevaluta,
d) kursförlust vid återväxling av främmande valuta,
e) erforderlig skyddsympning samt
f) oundgängliga telefonsamtal och telegram avseende biljett- eller
rumsbeställning. Förordning (1955:291).
3 mom. I 1 och 2 mom. avsedda utgifter skola, där ej enligt 1 mom.
ersättning skall utgå med skäligt belopp, så vitt möjligt vara styrkta.
Förordning (1955:291).
8 § Drabbas förrättningsman under utrikes tjänsteresa av skada till
följd av flygolycka, utgår, om ej annat följer av andra stycket,
ersättning av statsmedel enligt följande grunder:
a) vid bestående fullständig invaliditet på grund av olycksfallet med
ett belopp av 75000 kronor och vid bestående nedsättning av
arbetsförmågan med minst en tiondel med motsvarande lägre belopp;
b) vid dödsfall på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor
till den avlidnes efterlevande.
Omfattas skadan av statlig personskadeförsäkring enligt kollektivavtal
mellan staten och arbetstagarorganisation, utgår dock ingen ersättning
enligt detta reglemente.
Med efterlevande avses make och arvsberättigade barn under 21 år samt
arvsberättigade föräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make,
tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande,
tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra
efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla
för fördelning av arvfallen egendom.
Har i fall som avses under a ersättning utgivits efter viss
invaliditetsgrad och befinnes sedermera att den bestående
invaliditetsgraden blir högre än beräknat, utgives den
tilläggsersättning, som svarar häremot.
Utgiven invaliditetsersättning skall i förekommande fall avräknas från
dödsfallsersättning till efterlevande enligt b ovan.
Ersättningen bestämmes och utbetalas av riksförsäkringsverket.
Förordning (1974:667).
3 kap. Traktamente m.m.
9 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa betalas
traktamente per dag enligt 2-6 mom., om inte annat följer av
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av 2 § 2 mom.
Förordning (1980:765).
2 mom. Om inte annat följer av 3-6 mom., betalas utlandstraktamente med
det belopp som anges för vistelselandet i bilaga 1 /n3/. Uppehåller sig
förrättningsmannen under samma dag i flera länder, betalas traktamente
efter vad som anges för det land där han tillbringar den längsta tiden.
Tillbringar han största delen av dagen i Sverige, beräknas traktamentet
enligt de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller
för statstjänstemän i allmänhet. Förordning (1981:1266).
3 mom. Traktamente till den som är stationerad utom riket betalas bara
om mer än 6 timmar i följd har tagits i anspråk för utrikes förrättning
eller tjänsteresa utanför stationeringsorten. Har mer än 6 men högst 10
timmar i följd tagits i anspråk för sådan förrättning eller tjänsteresa,
betalas halvt traktamente. Förordning (1980:765).
4 mom. Om en förrättningsman under utrikes tjänsteresa reser mer än 8
timmar av en dag med tåg, fartyg eller flygplan, betalas traktamente för
den dagen med 125 kronor eller, om minst halva restiden tillbringas på
färdmedel där kostnaden för måltid ingår i biljettpriset, med 50 kronor.
Om förrättningsmannen en sådan dag vistas mer än 8 timmar på
förrättningsorten, betalas dock traktamente minst med det belopp som
skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom.
Traktamente som avses i första stycket betalas aldrig med högre belopp
än som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom. Förordning (1988:1460).
5 mom. För en utsänd tjänsteman, som är stationerad utom riket, skall
traktamente enligt 2 eller 3 mom. minskas med 20 procent vid förrättning
eller tjänsteresa inom stationeringslandet. Förordning (1980:765).
6 mom. Uppehåller sig en förrättningsman vid utrikes förrättning på
samma ort mer än 20 dagar i följd efter ankomstdagen, nedsätts
traktamentet från och med den 21 dagen med 30 procent. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om förrättningen avser förhandlingar med en annan
stat eller sammanträde inom en internationell organisation där Sverige
är medlem.
Uppehållstiden anses ha fortgått i en följd även om förrättningen har
avbrutits av semester eller - under mindre än åtta hela dagar i följd -
av tjänstledighet, tjänstgöring inom stationeringsorten eller
förrättning på annan ort än uppehållsorten. Hela dagar som ingår i ett
sådant avbrott räknas däremot inte in i den tjugodagarsperiod efter
vilken traktamentet skall sättas ned. Förordning (1980:765).
Anvisningar till 9 §
1. När det gäller att enligt 2 mom. avgöra i vilket land som en
förrättningsman har uppehållit sig den längsta tiden av en och samma
dag, skall tiden för färd med båt eller flygplan från hamnen eller
flygplatsen i ett land till hamnen eller flygplatsen i ett annat land
inte räknas in i vistelsen i något av länderna. Detsamma gäller i fråga
om tid för mellanlandning för tankning eller liknande eller för byte
till inrikes flyg. Vid avresa från Sverige skall den tid som
förrättningsmannen uppehåller sig i Sverige räknas från klockan 6. Vid
ankomst till Sverige skall samma tid räknas till klockan 24. Var resan
skall anses påbörjad och avslutad framgår av 5 §. Förordning (1980:765).
2. Vid tillämpning av 4 mom. anses såsom restid endast tiden mellan
färdmedlets avgång från och ankomst till järnvägsstation, hamn eller
flygplats. I restiden inräknas sådana väntetider som kan förekomma under
resan på grund av byte av transportlägenhet, flygplans mellanlandning
för tankning eller liknande avbrott samt tid för byte mellan olika
färdmedel.
Däremot inräknas inte avbrott för övernattning eller sådant avbrott i
tjänsteresa som avses i 11 §. Förordning (1980:765).
10 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ersättas
styrkta utgifter för hotellrum, i den mån de av vederbörande myndighet
med hänsyn till förrättningsmannens ställning, resans ändamål samt pris-
och övriga förhållanden å orten prövas skäliga. I fall, då
betjäningsavgift icke upptages å hotellräkningen, må dylik utgift till
brukligt belopp ersättas.
Ingår vid hotellvistelse även kosthåll i rumspriset, skall i första
stycket avsedd ersättning minskas med värdet av denna förmån, dock lägst
med 35 procent av rumspriset vid helpension, 22.5 procent av rumspriset
vid halvpension och 5 procent av rumspriset, om detta endast innefattar
första frukost.
Delas hotellrum med person, som icke är berättigad till ersättning
enligt första stycket, utgår icke sådan ersättning med större belopp än
som motsvarar 70 procent av det för två personer fastställda rumspriset,
oberäknat kosthåll, dock lägst med det för rummet för en person
fastställda priset. Förordning (1978:64).
2 mom. Även om förrättningsmannen för en natt inte har haft några
utgifter för hotellrum eller annat logi, har han rätt till ersättning
för särskilda kostnader med ett belopp per hel natt som svarar mot 25
procent av det traktamente som tillämpas för honom för påföljande dag.
Sådan ersättning utgår dock inte för nätter, då förrättningsmannen på
statens bekostnad har sovplats på tåg eller fartyg. Förordning
(1980:765).
Anvisningar till 10 §
1. Innan en förrättningsman påbörjar en utrikes tjänsteresa skall
myndigheten på lämpligt sätt informera honom om den ungefärliga
hotellkostnadsersättning som han kan räkna med.
Ersättning för hotellkostnader bör i regel inte beviljas med högre
belopp än som svarar mot kostnaden för rum i hotell av god andra klass
standard eller, om det finns särskilda skäl till det, av första klass
standard. För en del orter anges i bilaga 2 de högsta priser som
sålunda kan godtas som kostnad för hotellrum. I fråga om andra resmål
kan myndigheten inhämta motsvarande uppgifter från utrikesdepartementets
rese- och flyttningssektion.
Högre ersättning än som följer av andra stycket bör beviljas bara om det
finns synnerliga skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att ett
hotellrum inte står att få inom angiven kostnadsram och att detta beror
av omständigheter som förrättningsmannen inte kan råda över. Han har
t.ex. inte kunnat beställa rum i tillräckligt god tid, därför att han
måste resa med kort varsel eller ändra sina planer under resan. Ett
annat sådant skäl kan vara att värdlandet eller en svensk myndighet på
platsen har bokat ett dyrare hotellrum i samband med en kongress e.d. I
enstaka fall bör också hänsyn till uppdragets beskaffenhet och de lokala
förhållandena kunna anses som synnerliga skäl.
Den förrättningsman som begär ersättning för högre hotellkostnad skall i
reseräkningen motivera sin begäran. Förordning (1980:48).
2. I utgifterna för hotellrum må inräknas å hotellräkningen upptagen
kostnad för bagagetransport i samband med ankomst till eller avresa från
hotell. Har kostnad för dylik transport förekommit men ej upptagits å
hotellräkningen, må ersättning härför utgå till skäligt belopp.
3. Den omständigheten att kosthåll, som på vissa hotell är obligatoriskt
inkluderat i rumspriset, icke kunnat helt utnyttjas påverkar icke
tillämpningen av bestämmelserna i 1 mom. andra stycket om viss
procentuell reduktion av hotellersättningen.
4. Sker utrikes tjänsteresa med utnyttjande av reseform, vars pris
innefattar kostnaderna för såväl färdbiljetter som hotellrum och
måltider, och kan det ej styrkas med vilka belopp kostnaderna för
måltider ingå i priset, bör eljest utgående traktamente nedsättas med
hänsyn till i priset ingående måltider under andra dagar än resdagar.
Nedsättningen bör i dylikt fall utgöra vid helpension 75 procent, vid
halvpension 45 procent och, om endast första frukost ingår i priset, 5
procent. Förordning (1974:531).
5. Hinder föreligger ej mot att tjänsteman, som i stället för att anlita
hotell förhyr privat bostad, medgives ersättning för hyreskostnaden,
inberäknat i förekommande fall kostnad för lyse, bränsle och betjäning,
under förutsättning att densamma icke överstiger normal
hotellrumskostnad och att utgiften - utom såvitt avser drickspengar - är
vederbörligen styrkt.
11 § Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom
eller av annan giltig anledning avbryta utrikes förrättning eller
utrikes tjänsteresa och uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller å
stationeringsorten, skall i fråga om traktamente och ersättning för
hotellkostnader så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning,
där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter.
4 kap. Om reseräkning m.m.
12 § För bestridande av utgifter i samband med utrikes förrättning och
utrikes tjänsteresa äger förrättningsman uppbära lämpligt förskott att
redovisas inom tid, som vederbörande myndighet bestämmer. Har utlämnat
förskott överstigit den ersättningssumma, som fastställts efter
granskning av ingiven reseräkning, skall det överskjutande
förskottsbeloppet vara till fullo ersatt inom en månad efter det
avräkningsbesked erhållits. Förordning (1963:44).
Anvisningar till 12 §
Reseförskott bör avpassas så, att det normalt svarar mot
förrättningsmannens slutliga fordran enligt reseräkningen.
Förrättningsman är, där ej förhållandena i undantagsfall annat
föranleda, skyldig att själv ombesörja betalning av hotell- och
restauranträkningar samt andra utgifter, som icke äro att hänföra under
bestämmelserna om resekostnadsersättning enligt 2 kap. reglementet.
13 § 1 mom. I en räkning med krav på ersättning enligt detta reglemente
(reseräkning) skall uppges
ändamålet med utrikes förrättning,
författning, instruktion eller särskilt förordnande som legat till grund
för förrättningen,
tiderna för avresa och återkomst samt de dagar under vilka utrikes
förrättning och utrikes tjänsteresa ägt rum,
det färdmedel som har använts för varje del av utrikes tjänsteresa och
dess avgångs- och ankomsttider samt den klass på tåg, fartyg eller
flygplan i vilken resan företagits,
förskott som uppburits med stöd av 12 §.
Vid reseräkningen skall i förekommande fall, där så kan ske och om
myndigheten inte i särskilt fall medger annat, fogas kvitto på utgift
för taxi eller ''annat färdmedel'' enligt 6 § samt på utgift som avses i
7 §. Utgifter för taxiresor skall specificeras. Förordning (1980:765).
2 mom. Reseräkning skall, där ej kortare tid för redovisning av
förskott bestämts med stöd av 12 §, vara till vederbörande myndighet
inkommen inom 3 månader efter det förrättningen eller tjänsteresan
avslutats. För särskilt fall må efter därom gjord skriftlig
framställning anstånd med räkningens avlämnande kunna medgivas för
kortare tid. Förordning (1963:44).
3 mom. Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter
vilken valutan förvärvats. Nämnda växelkurs skall styrkas genom banknota
eller på annat sätt. Förordning (1963:44).
5 kap. Överklagande
14 § Beslut om ersättning enligt detta reglemente får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:485).
Övergångsbestämmelser
1984:21
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1984.
1985:32
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1985.
1985:280
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1985.
1986:75
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från
och med den 1 januari 1986.
1986:711
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
mars 1986.
1987:47
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
januari 1987.
1988:262
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1988.
Bilaga 1
Utlandstraktamenten
Land eller område Traktamente
per dag, kronor
----------------------------------------
Afghanistan 545
Albanien 150
Algeriet 340
Amerikas förenta stater 430
Andorra 365
Angola 595
Argentina 320
Australien 390
Azorerna 150
Bahamas 505
Bahrain 345
Bangladesh 280
Barbados 350
Belgien 510
Belize 320
Benin 475
Bermuda 490
Bolivia 175
Botswana 210
Brasilien 360
Brunei 430
Bulgarien 380
Burkina Faso 380
Burundi 195
Canada 335
Centralafrikanska
republiken 550
Chile 215
Colombia 195
Comorerna 330
Costa Rica 195
Cuba 355
Cypern 295
Danmark
(se även Grönland) 490
Djibouti 365
Dominica 225
Dominikanska
republiken 395
Ecuador 150
Egypten 195
Ekvatorialguinea 385
Elfenbenskusten 505
El Salvador 250
Etiopien 275
Fiji 270
Filippinerna 275
Finland 535
Frankrike 455
Förenade arabemiraten 410
Gabon 525
Gambia 225
Ghana 350
Grekland 275
Grenada 410
Grönland 490
Guadeloupe 470
Guatemala 190
Guinea, Republiken 580
Guinea-Bissau 240
Guyana 325
Haiti 360
Honduras 150
Hongkong 285
Indien 320
Indonesien 325
Irak 790
Iran 900
Irland 400
Island 580
Israel 425
Italien 500
Jamaica 410
Japan 720
Jemen 315
Jordanien 310
Jugoslavien 305
Kamerun 500
Kanarieöarna 425
Kap Verde 310
Kenya 210
Kina 365
Kongo, Folkrepubliken 500
Korea, Demokratiska
folkrepubliken 265
Korea, Republiken 610
Kuwait 400
Laos 160
Lesotho 185
Libanon 195
Liberia 500
Libyen 530
Liechtenstein 460
Luxemburg 500
Macau 270
Madagaskar 145
Malawi 135
Malaysia 270
Maldiverna 135
Mali 415
Malta 360
Marocko 400
Martinique 450
Mauretanien 465
Mauritius 300
Mexico 230
Mocambique 290
Monaco 455
Mongoliet 245
Myanmar (f. d. Burma) 170
Namibia 200
Nederländerna 440
Nederländska Antillerna 375
Nepal 265
Nicaragua 295
Niger 455
Nigeria 270
Norge 515
Nya Zeeland 340
Oman 415
Pakistan 185
Panama 290
Papua Nya Guinea 245
Paraguay 185
Peru 255
Polen 190
Portugal
(se även Azorerna) 305
Qatar 345
Rumänien 280
Rwanda 295
Salomonöarna 155
Sao Tomé och Principe 320
Saudiarabien 400
Schweiz 565
Senegal 495
Seychellerna 425
Sierra Leone 370
Singapore 355
Somalia 150
Sovjetunionen
(jfr nedan) 100
Spanien 505
Sri Lanka 300
St. Lucia 510
Storbritannien och
Nordirland 485
Sudan 410
Surinam 495
Swaziland 190
Sydafrika 260
Syrien 300
Taiwan 335
Tanzania 190
Thailand 270
Tjeckoslovakien 225
Togo 415
Tonga 255
Trinidad och Tobago 235
Tunisien 290
Turkiet
(asiatiska delen) 280
Turkiet (europeiska
delen) 330
Tyskland 440
Uganda 270
Ungern 275
Uruguay 165
Vanuatu 240
Venezuela 240
Vietnam 210
Västra Samoa 275
Zaire 470
Zambia 240
Zimbabwe 175
Österrike 500
Övriga länder och
områden 280
I fråga om Sovjetunionen gäller också följande. För den som genom
växlingsnota eller på något annat sätt visar att han inte har kunnat
köpa eller använda lokal valuta till förmånskurs (1 rubel = ca 1 krona)
i Sovjetunionen skall i stället för tabellens belopp traktamentet vara
420 kronor per dag. Förordning (1990:1181).
Bilaga 2
Högsta godtagbara pris per dygn för ett enkelrum med bad (inkl.
service och ev. skatt)
Land Ort Pris, kronor
--------------------------------------------------------------------
Amerikas förenta stater New York 1 100
Australien Canberra 1 050
Belgien Bryssel 1 200
Canada Ottawa 800
Danmark Köpenhamn 950
Finland Helsingfors 1 150
Frankrike Paris 1 200
Grekland Athen 1 000
Hongkong 1 350
Irland Dublin 1 100
Island Reykjavik 750
Israel Tel Aviv 900
Italien Rom 1 200
Japan Tokyo 1 300
Luxemburg Luxemburg 1 000
Nederländerna Haag 900
Norge Oslo 1 100
Portugal Lissabon 850
Schweiz Genève 1 000
Spanien Madrid 1 050
Storbritannien London 1 250
Turkiet Istanbul 800
Tyskland Bonn 1 050
Österrike Wien 950
Förordning (1990:1181).