Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Vissa grundläggande bestämmelser 1 § 1 mom. Med utrikes förrättning avses i detta reglemente tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av en statlig myndighets föreskrifter eller beslut fullgörs för statens räkning utom riket på annan ort än den där förrättningsmannen har sitt tjänsteställe. En resa som är direkt föranledd av en utrikes förrättning kallas i reglementet utrikes tjänsteresa. Detsamma gäller en resa som den som har sitt tjänsteställe i utlandet företar till eller från Sverige på grund av en statlig myndighets föreskrifter eller beslut. Dygnet räknas från klockan 0. Med natt avses i reglementet klockan 0-6, med dag den övriga delen av dygnet. I fråga om en resa mellan orter, som inte har samma tid, skall beräkningen ske efter den lokala tiden för den ort där resan påbörjas eller där resan börjar på nytt efter ett uppehåll för förrättning. Framgår det inte av omständigheterna vilket tjänsteställe som en förrättningsman skall ha, fastställs tjänstestället av vederbörande myndighet. Förordning (1980:765). 2 mom. Med vederbörande myndighet avses i reglementet den myndighet, som har att fatta beslut om utbetalning av resekostnadsersättning och traktamente m.m. till förrättningsmannen. Där det enligt vad nu sagts ankommer på annan myndighet inom försvaret än försvarets civilförvaltning att utfärda bestämmelser eller meddela beslut, som avses i 2 § 2 mom. och 6 §, skall samråd äga rum med nämnda ämbetsverk. 3 mom. De anvisningar som innefattas i kungörelsen (1952:736) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet i dess lydelse vid utgången av år 1981 skall i tillämpliga delar gälla som anvisningar till detta reglemente. Förordning (1981:1266). 2 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente m.m. enligt bestämmelserna i detta reglemente. 2 mom. En myndighet får dock besluta att resekostnadsersättning och traktamente i vissa fall inte skall betalas eller betalas med lägre belopp än som följer av detta reglemente. Ett sådant beslut gäller bara för tid efter det att förrättningsmannen har fått del av beslutet, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Förordning (1984:781). 3 § 1 mom. Om inte regeringen för ett visst fall eller en viss grupp av fall beslutar annat, tillhör en förrättningsman reseklass A eller B enligt följande. Förrättningsman Reseklass Den som innehar eller utövar tjänst med beteckningen C A Den som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön eller arvode enligt lönegrad F 21, L 21 eller högre lönegrad A Den som av regeringen eller en departementschef har utsetts att vara ordförande, ombud eller sakkunnig i en delegation för förhandlingar med en annan stat eller inom en internationell organisation A En kurir som enligt beslut av chefen för utrikesdepartementet med hänsyn till uppdragets krav måste hänföras till denna reseklass A En annan förrättningsman som tillhör eller vid tjänstgöring åtnjuter lön eller arvode enligt lönegrad eller lönetariffklass B. Förordning (1980:765). 2 mom. Förrättningsman, å vilken bestämmelserna i 1 mom. icke äga tillämpning och beträffande vars placering i reseklass enligt detta reglemente regeringen icke meddelat särskilt beslut, hänföres till reseklass, som må vara bestämd för honom vid tjänsteresor inom riket eller som gäller för närmast jämförlig, i 1 mom. avsedd förrättningsman. Förordning (1980:765). 3 mom. En vikarie har under vikariatet och under resor för till- och frånträde av vikariatet rätt till ersättning enligt den reseklass, som gäller för den tjänst som vikariatet avser. Innehar han en högre statligt reglerad tjänst, bestäms dock ersättningen efter den tjänsten. Förordning (1980:765). 4 § I reglementet omförmälda ersättningar utgå med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt, som verkligen använts, dock må ersättning icke tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda kostnad eller eljest varit lämpligast. Bestämmelserna i första stycket innebära icke skyldighet för förrättningsman att färdas med flygplan vid resa mellan Sverige och ort inom något av länderna Danmark, Finland och Norge eller vid resa mellan så närbelägna utrikes orter, att begagnandet av angivna färdsätt skulle medföra ringa eller ingen tidsvinst. Vederbörande myndighet äger även eljest för särskilda fall förordna, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas med flygplan. Beträffande utrikes tjänsteresor, som företagas med förrättningsman tillhörigt motorfordon eller med flygplan, äger myndighet, som regeringen därtill bemyndigar, förordna, att resekostnadsersättning skall utgå även i fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i första stycket är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Vederbörande myndighet äger medgiva, att vid en med hänsyn till restidens längd eller eljest särskilt tröttande utrikes tjänsteresa skäligt uppehåll för vila må inräknas i restiden. Förordning (1963:44). Anvisningar till 4 § Befrielse från skyldighet att färdas med flygplan bör kunna medgivas exempelvis om förrättningsman med läkarintyg styrker, att han av hälsoskäl icke bör flyga, eller om särskilt stor risk för förseningar eller andra trafikrubbningar föreligger. 5 § För beräknande av resekostnadsersättning och traktamente må utrikes tjänsteresa anses påbörjad respektive avslutad vid förrättningsmannens tjänsteställe eller hans bostad eller ock å annan plats, där han haft eller har att fullgöra utrikes förrättning, förrättning enligt allmänna resereglementet eller allmänt uppdrag. Om utrikes tjänsteresa påbörjas eller avslutas annorstädes än nu sagts, skall, där ej regeringen annat föreskriver, i ersättningshänseende så anses, som om resan påbörjats respektive avslutats vid tjänstestället eller bostaden. 2 kap. Resekostnadsersättning 6 § 1 mom. Om inte annat följer av 2 mom., utgår resekostnadsersättning vid utrikes tjänsteresa enligt följande. Färdmedel Resekostnadsersättning Tåg Fartyg Flygplan Spårvagn, tunnelbana, buss eller taxi Egen bil Annat färdmedel Reseklass A: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall inberäknat avgift för en sovplats i enbäddskupe Reseklass B: Avgift för en plats i första klass, i förekommande fall inberäknat avgift för en sovplats i tvåbäddskupe Reseklass A: Avgift för en enskild hytt i första klass Reseklass B: Avgift för en plats i tvåbäddshytt i första klass 1. Avgift för en plats i ekonomiklass, om inte annat följer av 2 eller 3. 2. Vid resa helt eller delvis utanför en zon som utgörs av Europa och Nordamerika: Avgift för en plats i första klass, om förrättningsmannen företar resan för att på Sveriges vägnar föra förhandlingar. 3. Myndigheten får även i andra fall än som avses i 2 medge ersättning för resa i första klass, om det finns synnerliga skäl till det. Avgift för en person Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp som skulle ha utgått vid en tjänsteresa med egen bil inom Sverige Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp som förrättningsmannen visar att han har betalat. Förordning (1980:765). 2 mom. Resekostnadsersättning lämnas högst med det belopp som förrättningsmannen har betalat för resan. Vid resa med sovvagn på tåg eller med fartyg kan även ersättning lämnas för sedvanliga drickspengar. Ersättning för utgift för drickspengar kan medges även om förrättningsmannen inte har haft någon annan särskild kostnad för resan. Delar en förrättningsman, som tillhör reseklass A, sovkupe eller hytt med en familjemedlem som inte har rätt till resekostnadsersättning, prövar vederbörande myndighet om och i vad mån förrättningsmannen skall få resekostnadsersättning såsom vid enskild resa. Utgift för resa med taxi ersätts bara om tjänsten krävde att förrättningsmannen åkte taxi och om han inte lämpligen kunde använda ett billigare färdmedel. Ersättning får dock medges för taxiresa till eller från järnvägs- eller busstation, hamn, flygterminal eller - om flygterminal inte finns eller resvägen till flygplatsen är kortare än till terminalen - flygplats. Ersättning för taxiresa får även avse sedvanliga drickspengar. Förordning (1980:765). Anvisningar till 6 § 1. Beträffande resa med fartyg bör uppmärksammas, att biljettpriset inom en och samma klass kan variera avsevärt, beroende på hyttens storlek och belägenhet inom fartyget. Ersättning skall enligt grunderna för 4 § reglementet icke beräknas efter dyrare hytt i vederbörande klass än förhållandena i det särskilda fallet må föranleda. Då på grund av platsbrist endast hytt i de högre prislägena finnes tillgänglig, må beställning av dylik hytt ske först efter särskilt, hos vederbörande myndighet inhämtat förhandsbemyndigande, varvid myndigheten vid sin prövning har att beakta även andra föreliggande resemöjligheter. 2. I fråga om flygresor avses med ekonomiklass även affärsklass (s.k. business class) och liknande. Med Nordamerika avses Amerikas förenta stater och Canada. Med förhandlingar avses förhandlingar eller överläggningar med en främmande stat eller inom en internationell mellanstatlig organisation. Som exempel på synnerliga skäl att medge ersättning för en flygresa i första klass kan nämnas att resan har en sådan officiell prägel, att det är motiverat att den företas i första klass. Ersättning för förstaklassresa kan också medges, om förrättningsmannen av hälso- och åldersskäl e.d. behöver extra bekvämlighet under resan. Ett annat skäl kan vara att resan med hänsyn till de lokala förhållandena eller uppdragets speciella krav inte lämpligen kan företas i ekonomiklass. Ytterligare ett skäl kan vara att det finns plats bara i första klass och att detta beror på omständigheter som förrättningsmannen inte kan råda över. Han har t.ex. inte kunnat beställa biljett i tillräckligt god tid, därför att han måste resa med kort varsel. Förordning (1980:765). 3. Utgifter för resor inom förrättningsorten med spårvagn, tunnelbana, buss eller motsvarande färdmedel ersätts i allmänhet inte. Sådana utgifter anses nämligen täckta av traktamentet. Förordning (1980:765). 4. När ersättning för färd med egen bil skall bestämmas, beaktas om förrättningsmannens sammanlagda löneförmåner har avvägts med hänsyn till kostnaderna för att inköpa eller hålla bil eller om han uppbär särskild ersättning för bilresor eller för att hålla bil. Förordning (1980:765). 7 § 1 mom. I fråga om resgods utgår ersättning dels med skäligt belopp för transport till och från järnvägs- eller busslinjestation, hamn eller flygplats, dels ock i övrigt för transport av erforderligt handbagage med det färdmedel, som av förrättningsmannen anlitats för tjänsteresan, och eljest med billigaste trafikmedel. Förordning (1955:291). 2 mom. Ersättning utgår jämväl för utgifter för a) resgodsförsäkring till skäligt belopp, b) viseringsavgift för resan, c) provision o.d. vid köp av erforderlig resevaluta, d) kursförlust vid återväxling av främmande valuta, e) erforderlig skyddsympning samt f) oundgängliga telefonsamtal och telegram avseende biljett- eller rumsbeställning. Förordning (1955:291). 3 mom. I 1 och 2 mom. avsedda utgifter skola, där ej enligt 1 mom. ersättning skall utgå med skäligt belopp, så vitt möjligt vara styrkta. Förordning (1955:291). 8 § Drabbas förrättningsman under utrikes tjänsteresa av skada till följd av flygolycka, utgår, om ej annat följer av andra stycket, ersättning av statsmedel enligt följande grunder: a) vid bestående fullständig invaliditet på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor och vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel med motsvarande lägre belopp; b) vid dödsfall på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor till den avlidnes efterlevande. Omfattas skadan av statlig personskadeförsäkring enligt kollektivavtal mellan staten och arbetstagarorganisation, utgår dock ingen ersättning enligt detta reglemente. Med efterlevande avses make och arvsberättigade barn under 21 år samt arvsberättigade föräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make, tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom. Har i fall som avses under a ersättning utgivits efter viss invaliditetsgrad och befinnes sedermera att den bestående invaliditetsgraden blir högre än beräknat, utgives den tilläggsersättning, som svarar häremot. Utgiven invaliditetsersättning skall i förekommande fall avräknas från dödsfallsersättning till efterlevande enligt b ovan. Ersättningen bestämmes och utbetalas av riksförsäkringsverket. Förordning (1974:667). 3 kap. Traktamente m.m. 9 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa betalas traktamente per dag enligt 2-6 mom., om inte annat följer av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av 2 § 2 mom. Förordning (1980:765). 2 mom. Om inte annat följer av 3-6 mom., betalas utlandstraktamente med det belopp som anges för vistelselandet i bilaga 1 /n3/. Uppehåller sig förrättningsmannen under samma dag i flera länder, betalas traktamente efter vad som anges för det land där han tillbringar den längsta tiden. Tillbringar han största delen av dagen i Sverige, beräknas traktamentet enligt de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet. Förordning (1981:1266). 3 mom. Traktamente till den som är stationerad utom riket betalas bara om mer än 6 timmar i följd har tagits i anspråk för utrikes förrättning eller tjänsteresa utanför stationeringsorten. Har mer än 6 men högst 10 timmar i följd tagits i anspråk för sådan förrättning eller tjänsteresa, betalas halvt traktamente. Förordning (1980:765). 4 mom. Om en förrättningsman under utrikes tjänsteresa reser mer än 8 timmar av en dag med tåg, fartyg eller flygplan, betalas traktamente för den dagen med 125 kronor eller, om minst halva restiden tillbringas på färdmedel där kostnaden för måltid ingår i biljettpriset, med 50 kronor. Om förrättningsmannen en sådan dag vistas mer än 8 timmar på förrättningsorten, betalas dock traktamente minst med det belopp som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom. Traktamente som avses i första stycket betalas aldrig med högre belopp än som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom. Förordning (1988:1460). 5 mom. För en utsänd tjänsteman, som är stationerad utom riket, skall traktamente enligt 2 eller 3 mom. minskas med 20 procent vid förrättning eller tjänsteresa inom stationeringslandet. Förordning (1980:765). 6 mom. Uppehåller sig en förrättningsman vid utrikes förrättning på samma ort mer än 20 dagar i följd efter ankomstdagen, nedsätts traktamentet från och med den 21 dagen med 30 procent. Vad som nu har sagts gäller dock inte om förrättningen avser förhandlingar med en annan stat eller sammanträde inom en internationell organisation där Sverige är medlem. Uppehållstiden anses ha fortgått i en följd även om förrättningen har avbrutits av semester eller - under mindre än åtta hela dagar i följd - av tjänstledighet, tjänstgöring inom stationeringsorten eller förrättning på annan ort än uppehållsorten. Hela dagar som ingår i ett sådant avbrott räknas däremot inte in i den tjugodagarsperiod efter vilken traktamentet skall sättas ned. Förordning (1980:765). Anvisningar till 9 § 1. När det gäller att enligt 2 mom. avgöra i vilket land som en förrättningsman har uppehållit sig den längsta tiden av en och samma dag, skall tiden för färd med båt eller flygplan från hamnen eller flygplatsen i ett land till hamnen eller flygplatsen i ett annat land inte räknas in i vistelsen i något av länderna. Detsamma gäller i fråga om tid för mellanlandning för tankning eller liknande eller för byte till inrikes flyg. Vid avresa från Sverige skall den tid som förrättningsmannen uppehåller sig i Sverige räknas från klockan 6. Vid ankomst till Sverige skall samma tid räknas till klockan 24. Var resan skall anses påbörjad och avslutad framgår av 5 §. Förordning (1980:765). 2. Vid tillämpning av 4 mom. anses såsom restid endast tiden mellan färdmedlets avgång från och ankomst till järnvägsstation, hamn eller flygplats. I restiden inräknas sådana väntetider som kan förekomma under resan på grund av byte av transportlägenhet, flygplans mellanlandning för tankning eller liknande avbrott samt tid för byte mellan olika färdmedel. Däremot inräknas inte avbrott för övernattning eller sådant avbrott i tjänsteresa som avses i 11 §. Förordning (1980:765). 10 § 1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ersättas styrkta utgifter för hotellrum, i den mån de av vederbörande myndighet med hänsyn till förrättningsmannens ställning, resans ändamål samt pris- och övriga förhållanden å orten prövas skäliga. I fall, då betjäningsavgift icke upptages å hotellräkningen, må dylik utgift till brukligt belopp ersättas. Ingår vid hotellvistelse även kosthåll i rumspriset, skall i första stycket avsedd ersättning minskas med värdet av denna förmån, dock lägst med 35 procent av rumspriset vid helpension, 22.5 procent av rumspriset vid halvpension och 5 procent av rumspriset, om detta endast innefattar första frukost. Delas hotellrum med person, som icke är berättigad till ersättning enligt första stycket, utgår icke sådan ersättning med större belopp än som motsvarar 70 procent av det för två personer fastställda rumspriset, oberäknat kosthåll, dock lägst med det för rummet för en person fastställda priset. Förordning (1978:64). 2 mom. Även om förrättningsmannen för en natt inte har haft några utgifter för hotellrum eller annat logi, har han rätt till ersättning för särskilda kostnader med ett belopp per hel natt som svarar mot 25 procent av det traktamente som tillämpas för honom för påföljande dag. Sådan ersättning utgår dock inte för nätter, då förrättningsmannen på statens bekostnad har sovplats på tåg eller fartyg. Förordning (1980:765). Anvisningar till 10 § 1. Innan en förrättningsman påbörjar en utrikes tjänsteresa skall myndigheten på lämpligt sätt informera honom om den ungefärliga hotellkostnadsersättning som han kan räkna med. Ersättning för hotellkostnader bör i regel inte beviljas med högre belopp än som svarar mot kostnaden för rum i hotell av god andra klass standard eller, om det finns särskilda skäl till det, av första klass standard. För en del orter anges i bilaga 2 de högsta priser som sålunda kan godtas som kostnad för hotellrum. I fråga om andra resmål kan myndigheten inhämta motsvarande uppgifter från utrikesdepartementets rese- och flyttningssektion. Högre ersättning än som följer av andra stycket bör beviljas bara om det finns synnerliga skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att ett hotellrum inte står att få inom angiven kostnadsram och att detta beror av omständigheter som förrättningsmannen inte kan råda över. Han har t.ex. inte kunnat beställa rum i tillräckligt god tid, därför att han måste resa med kort varsel eller ändra sina planer under resan. Ett annat sådant skäl kan vara att värdlandet eller en svensk myndighet på platsen har bokat ett dyrare hotellrum i samband med en kongress e.d. I enstaka fall bör också hänsyn till uppdragets beskaffenhet och de lokala förhållandena kunna anses som synnerliga skäl. Den förrättningsman som begär ersättning för högre hotellkostnad skall i reseräkningen motivera sin begäran. Förordning (1980:48). 2. I utgifterna för hotellrum må inräknas å hotellräkningen upptagen kostnad för bagagetransport i samband med ankomst till eller avresa från hotell. Har kostnad för dylik transport förekommit men ej upptagits å hotellräkningen, må ersättning härför utgå till skäligt belopp. 3. Den omständigheten att kosthåll, som på vissa hotell är obligatoriskt inkluderat i rumspriset, icke kunnat helt utnyttjas påverkar icke tillämpningen av bestämmelserna i 1 mom. andra stycket om viss procentuell reduktion av hotellersättningen. 4. Sker utrikes tjänsteresa med utnyttjande av reseform, vars pris innefattar kostnaderna för såväl färdbiljetter som hotellrum och måltider, och kan det ej styrkas med vilka belopp kostnaderna för måltider ingå i priset, bör eljest utgående traktamente nedsättas med hänsyn till i priset ingående måltider under andra dagar än resdagar. Nedsättningen bör i dylikt fall utgöra vid helpension 75 procent, vid halvpension 45 procent och, om endast första frukost ingår i priset, 5 procent. Förordning (1974:531). 5. Hinder föreligger ej mot att tjänsteman, som i stället för att anlita hotell förhyr privat bostad, medgives ersättning för hyreskostnaden, inberäknat i förekommande fall kostnad för lyse, bränsle och betjäning, under förutsättning att densamma icke överstiger normal hotellrumskostnad och att utgiften - utom såvitt avser drickspengar - är vederbörligen styrkt. 11 § Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning avbryta utrikes förrättning eller utrikes tjänsteresa och uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller å stationeringsorten, skall i fråga om traktamente och ersättning för hotellkostnader så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning, där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter. 4 kap. Om reseräkning m.m. 12 § För bestridande av utgifter i samband med utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger förrättningsman uppbära lämpligt förskott att redovisas inom tid, som vederbörande myndighet bestämmer. Har utlämnat förskott överstigit den ersättningssumma, som fastställts efter granskning av ingiven reseräkning, skall det överskjutande förskottsbeloppet vara till fullo ersatt inom en månad efter det avräkningsbesked erhållits. Förordning (1963:44). Anvisningar till 12 § Reseförskott bör avpassas så, att det normalt svarar mot förrättningsmannens slutliga fordran enligt reseräkningen. Förrättningsman är, där ej förhållandena i undantagsfall annat föranleda, skyldig att själv ombesörja betalning av hotell- och restauranträkningar samt andra utgifter, som icke äro att hänföra under bestämmelserna om resekostnadsersättning enligt 2 kap. reglementet. 13 § 1 mom. I en räkning med krav på ersättning enligt detta reglemente (reseräkning) skall uppges ändamålet med utrikes förrättning, författning, instruktion eller särskilt förordnande som legat till grund för förrättningen, tiderna för avresa och återkomst samt de dagar under vilka utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ägt rum, det färdmedel som har använts för varje del av utrikes tjänsteresa och dess avgångs- och ankomsttider samt den klass på tåg, fartyg eller flygplan i vilken resan företagits, förskott som uppburits med stöd av 12 §. Vid reseräkningen skall i förekommande fall, där så kan ske och om myndigheten inte i särskilt fall medger annat, fogas kvitto på utgift för taxi eller ''annat färdmedel'' enligt 6 § samt på utgift som avses i 7 §. Utgifter för taxiresor skall specificeras. Förordning (1980:765). 2 mom. Reseräkning skall, där ej kortare tid för redovisning av förskott bestämts med stöd av 12 §, vara till vederbörande myndighet inkommen inom 3 månader efter det förrättningen eller tjänsteresan avslutats. För särskilt fall må efter därom gjord skriftlig framställning anstånd med räkningens avlämnande kunna medgivas för kortare tid. Förordning (1963:44). 3 mom. Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter vilken valutan förvärvats. Nämnda växelkurs skall styrkas genom banknota eller på annat sätt. Förordning (1963:44). 5 kap. Överklagande 14 § Beslut om ersättning enligt detta reglemente får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:485). Övergångsbestämmelser 1984:21 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1984. 1985:32 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1985. 1985:280 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1985. 1986:75 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1986. 1986:711 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1986. 1987:47 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1987. 1988:262 Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1988. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 mars 1988. Bilaga 1 Utlandstraktamenten Land eller område Traktamente per dag, kronor ---------------------------------------- Afghanistan 545 Albanien 150 Algeriet 340 Amerikas förenta stater 430 Andorra 365 Angola 595 Argentina 320 Australien 390 Azorerna 150 Bahamas 505 Bahrain 345 Bangladesh 280 Barbados 350 Belgien 510 Belize 320 Benin 475 Bermuda 490 Bolivia 175 Botswana 210 Brasilien 360 Brunei 430 Bulgarien 380 Burkina Faso 380 Burundi 195 Canada 335 Centralafrikanska republiken 550 Chile 215 Colombia 195 Comorerna 330 Costa Rica 195 Cuba 355 Cypern 295 Danmark (se även Grönland) 490 Djibouti 365 Dominica 225 Dominikanska republiken 395 Ecuador 150 Egypten 195 Ekvatorialguinea 385 Elfenbenskusten 505 El Salvador 250 Etiopien 275 Fiji 270 Filippinerna 275 Finland 535 Frankrike 455 Förenade arabemiraten 410 Gabon 525 Gambia 225 Ghana 350 Grekland 275 Grenada 410 Grönland 490 Guadeloupe 470 Guatemala 190 Guinea, Republiken 580 Guinea-Bissau 240 Guyana 325 Haiti 360 Honduras 150 Hongkong 285 Indien 320 Indonesien 325 Irak 790 Iran 900 Irland 400 Island 580 Israel 425 Italien 500 Jamaica 410 Japan 720 Jemen 315 Jordanien 310 Jugoslavien 305 Kamerun 500 Kanarieöarna 425 Kap Verde 310 Kenya 210 Kina 365 Kongo, Folkrepubliken 500 Korea, Demokratiska folkrepubliken 265 Korea, Republiken 610 Kuwait 400 Laos 160 Lesotho 185 Libanon 195 Liberia 500 Libyen 530 Liechtenstein 460 Luxemburg 500 Macau 270 Madagaskar 145 Malawi 135 Malaysia 270 Maldiverna 135 Mali 415 Malta 360 Marocko 400 Martinique 450 Mauretanien 465 Mauritius 300 Mexico 230 Mocambique 290 Monaco 455 Mongoliet 245 Myanmar (f. d. Burma) 170 Namibia 200 Nederländerna 440 Nederländska Antillerna 375 Nepal 265 Nicaragua 295 Niger 455 Nigeria 270 Norge 515 Nya Zeeland 340 Oman 415 Pakistan 185 Panama 290 Papua Nya Guinea 245 Paraguay 185 Peru 255 Polen 190 Portugal (se även Azorerna) 305 Qatar 345 Rumänien 280 Rwanda 295 Salomonöarna 155 Sao Tomé och Principe 320 Saudiarabien 400 Schweiz 565 Senegal 495 Seychellerna 425 Sierra Leone 370 Singapore 355 Somalia 150 Sovjetunionen (jfr nedan) 100 Spanien 505 Sri Lanka 300 St. Lucia 510 Storbritannien och Nordirland 485 Sudan 410 Surinam 495 Swaziland 190 Sydafrika 260 Syrien 300 Taiwan 335 Tanzania 190 Thailand 270 Tjeckoslovakien 225 Togo 415 Tonga 255 Trinidad och Tobago 235 Tunisien 290 Turkiet (asiatiska delen) 280 Turkiet (europeiska delen) 330 Tyskland 440 Uganda 270 Ungern 275 Uruguay 165 Vanuatu 240 Venezuela 240 Vietnam 210 Västra Samoa 275 Zaire 470 Zambia 240 Zimbabwe 175 Österrike 500 Övriga länder och områden 280 I fråga om Sovjetunionen gäller också följande. För den som genom växlingsnota eller på något annat sätt visar att han inte har kunnat köpa eller använda lokal valuta till förmånskurs (1 rubel = ca 1 krona) i Sovjetunionen skall i stället för tabellens belopp traktamentet vara 420 kronor per dag. Förordning (1990:1181). Bilaga 2 Högsta godtagbara pris per dygn för ett enkelrum med bad (inkl. service och ev. skatt) Land Ort Pris, kronor -------------------------------------------------------------------- Amerikas förenta stater New York 1 100 Australien Canberra 1 050 Belgien Bryssel 1 200 Canada Ottawa 800 Danmark Köpenhamn 950 Finland Helsingfors 1 150 Frankrike Paris 1 200 Grekland Athen 1 000 Hongkong 1 350 Irland Dublin 1 100 Island Reykjavik 750 Israel Tel Aviv 900 Italien Rom 1 200 Japan Tokyo 1 300 Luxemburg Luxemburg 1 000 Nederländerna Haag 900 Norge Oslo 1 100 Portugal Lissabon 850 Schweiz Genève 1 000 Spanien Madrid 1 050 Storbritannien London 1 250 Turkiet Istanbul 800 Tyskland Bonn 1 050 Österrike Wien 950 Förordning (1990:1181).