Regeringskansliets rättsdatabaser

Om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar 1 § 1 mom. Skattskyldig, som under de beskattningsår för vilka taxering i första instans verkställes åren 1959-1989 för stadigvarande bruk i rörelse färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan anläggning för lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden för anläggningen på sätt nedan i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning som nu sagts medgives endast om anläggningen har en volym av minst 1 000 m3 och anläggningen godkänts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Skattskyldig, som före beskattningsåret 1958 färdigställt anläggning, som i första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning av det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet av anskaffningskostnaden för anläggningen (restvärdet) på sätt nedan i 2 § stadgas, under förutsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet kan företes. I anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller andra stycket avses, må icke medräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande av tillfartsvägar, körplaner o.dyl. Lag (1977:940). 1 § 2 mom. Det åligger överstyrelsen för ekonomiskt försvar att på ansökan av skattskyldig pröva, huruvida anläggning, som i 1 mom. avses, kan godkännas som skyddad anläggning samt att - om så är förhållandet - utfärda intyg härom. I intyget skall jämväl angivas anläggningens volym, tidpunkten för dess färdigställande ävensom uppgifter, som äro erforderliga för dess identifiering. Lag (1969:758). 2 § Skattskyldig, som beträffande viss anläggning företer intyg, varom i 1 § 2 mom. stadgas, äger åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden eller i förekommande fall restvärdet med en femtedel för år räknat från och med beskattningsåret 1958 eller - om anläggningen färdigställts senare - från och med det beskattningsår, då anläggningen färdigställts. Har skattskyldig ej utnyttjat på visst beskattningsår belöpande avdrag, må han tillgodoräkna sig resterande avdrag ett senare år. Avdrag, som i första stycket sägs, må dock medgivas endast om anskaffningskostnaden för anläggningen förts för sig som tillgång i den skattskyldiges räkenskaper och motsvarande avskrivning gjorts i räkenskaperna för beskattningsåret. 3 § Om skattskyldig, som enligt bestämmelserna i 2 § erhållit avdrag för avskrivning av viss anläggning, inom tio år från utgången av det beskattningsår, då anläggningen färdigställts, avyttrar densamma, skall beloppet av återvunna värdeminskningsavdrag till den del detsamma överstiger skattepliktig vinst vid avyttringen upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, varunder försäljningen ägt rum. Med skattepliktig vinst förstås därvid dels skattepliktig realisationsvinst vid taxeringen till statlig inkomstskatt dels ock belopp varmed köpeskillingen för i anläggningen ingående fasta maskiner, som vid fastighetstaxering åsatts särskilt maskinvärde, överstiger det i beskattningshänseende gällande värdet av dessa maskiner. Om statliga lån för oljelagring 4 § Ränte- och amorteringsfritt lån av statsmedel, som utgår till rörelseidkare på grund av lagringsskyldighet enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m., skall utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren på sätt i 5 § stadgas. Lånet skall vid inkomsttaxeringen anses som anläggningslån, om det avser uppförande av anläggning för skyddad eller oskyddad lagring, och som lagerlån, om det avser anskaffning av lager. Om lånet avser såväl anläggning för oskyddad lagring som lager skall lånet vid inkomsttaxeringen anses till sex tiondelar utgöra anläggningslån och till fyra tiondelar lagerlån. Lag (1977:940). 5 § 1 mom. Anläggningslån skall upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock med minst en femtedel för år räknat från och med beskattningsåret efter det, då lånet erhållits. Om skattskyldig visar, att han har aktuella planer på att uppföra sådan anläggning, som i 1 § 1 mom. första stycket sägs, må dock anläggningslån för skyddad lagring i stället upptagas till beskattning med minst en femtedel för år räknat från och med det beskattningsår anläggningen, som lånet avser, är färdig. Har skattskyldig för visst beskattningsår upptagit lån eller del av lån till beskattning utan att skyldighet därtill förelegat, må belopp, som enligt bestämmelserna i första stycket skall upptagas till beskattning ett senare år, i motsvarande mån minskas. Anläggningslån skall dock beskattas senast det beskattningsår, då lånet i sin helhet avskrivits från statens sida. 5 § 2 mom. Lagerlån skall, utom i fall som i andra stycket sägs, upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast det beskattningsår, då bestämmelserna i 7 § upphöra att gälla. Om summan av de lagerlån, som den skattskyldige erhållit och vilka vid beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån) överstiger värdet av den skattskyldiges lager av mineraloljor, beräknat till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall överskjutande del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan hinder av vad nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under förutsättning dels att dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges lager av mineraloljor minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig, av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock att den skattskyldiges lager av mineraloljor vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden. 6 § Om lån som i 4 § avses återbetalas, skall återbetalningen i första hand anses avse lagerlån. Återbetalas lån med större belopp än som vid beskattningsårets ingång kvarstått obeskattat, äger den skattskyldige åtnjuta avdrag vid inkomsttaxeringen för överskjutande belopp. Om värdering av lager 7 § 1 mom. Beträffande rörelseidkare, som erhållit lagerlån och som fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värderingen av lager vid inkomsttaxeringen följande gälla. Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av mineraloljor, som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla i lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed enligt då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå (tvångslagret) skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock att värdet - utom i fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket - icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen. Om sistnämnda summa överstiger värdet av tvångslagret, beräknat till det lägsta av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i fråga om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra stycket stadgas. Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning, dock att vad i punkt 2. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke skall gälla. Ha erhållna lagerlån beskattats äger den skattskyldige, om en lägre värdesättning å lagret därigenom erhålles, för lagret i dess helhet tillämpa kommunalskattelagens bestämmelser för värdering av varulager. Lag (1981:301). 7 § 2 mom. Beträffande rörelseidkare, som har obeskattade lagerlån och som icke fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värdering av lager vid inkomsttaxeringen följande gälla. En lagermängd av mineraloljor, som - värderad till det lägsta av denna lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden - motsvarar det sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må - utom i fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket - vid inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning, dock att vad i punkt 2. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren icke skall gälla. Lag (1981:301). 7 § 3 mom. Det åligger överstyrelsen för ekonomiskt försvar att utfärda intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall överstyrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa den skattskyldige och skattemyndigheten. Lag (1990:348). 8 § Har den skattskyldige erhållit vederbörligt medgivande att i stället för mineralolja lagra annat bränsle, skall vid tillämpningen av 5 § 2 mom. och 7 § lagret av sådant bränsle jämställas med lager av mineraloljor. 9 § har upphävts genom lag (1986:1310). Övergångsbestämmelser 1981:301 Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1981 års taxering. 1990:348 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 1992:1353 1. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas vid 1993 och tidigare års taxeringar. 2. Föreskrifterna om värdering av tvångslagret i 7 § den upphävda lagen tillämpas även på 50 procent av tvångslagret vid 1994 års taxering, eller om företaget inte taxeras då, vid 1995 års taxering, i den mån företaget vid närmast föregående taxering tagit upp tvångslagret till lägre värde än vad som följer av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370). 3. Obeskattade lagerlån som avses i 5 § 2 mom. den upphävda lagen skall utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket nämnda lagrum tas upp till beskattning vid 1994 års taxering, eller om företaget inte taxeras då, vid 1995 års taxering.