Post 10253 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1959:83 ·
Visa register
Allmän tjänstepliktslag (1959:83)
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1959-04-17
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1809
Upphävd: 1995-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 4, 5, 8 och 9 §§
tillämpas.
Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får
regeringen föreskriva att 4, 5, 8 och 9 §§ helt eller delvis skall
tillämpas.
Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår,
från början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller
godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det
underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. Lag (1992:1417).
2 § Förordnande enligt 4, 5, 8 eller 9 § får meddelas för att tillgodose
ändamål av synnerlig vikt för totalförsvaret. Sådant förordnande får
dock inte gälla vapentjänst vid försvarsmakten.
Förordnande enligt första stycket får dock inte meddelas för att
tillgodose den civila hälso- och sjukvårdens eller den civila
veterinärverksamhetens behov av personal. Lag (1992:1417).
3 § Det åligger arbetsmarknadsstyrelsen att närmast under Konungen för
riket i dess helhet handhava tillämpningen av denna lag och med stöd
därav meddela föreskrifter.
Under arbetsmarknadsstyrelsens ledning skall inom varje län
länsarbetsnämnden handhava tillämpningen av lagen och nyssnämnda
föreskrifter. Lag (1973:862).
Arbetsförmedlingstvång m.m.
4 § Regeringen får i den omfattning som behövs föreskriva om
förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt om
inskränkning i rätten att bedriva sådan annan arbetsförmedling.
Arbetsmarknadsstyrelsen får trots föreskrift som avses i första
stycket besluta att en annan arbetsförmedling än den offentliga tills
vidare får bedrivas i samverkan med den offentliga
arbetsförmedlingen på de villkor som styrelsen bestämmer.
Lag (1993:442).
5 § Konungen äger, för att visst behov av arbetskraft skall kunna
tillgodoses före annat sådant, i erforderlig omfattning förordna om
förbud för arbetsgivare att anställa arbetstagare annorledes än enligt
anvisning av organ för den offentliga arbetsförmedlingen eller eljest
med dess medgivande (arbetsförmedlingstvång). I anslutning till
förordnande om arbetsförmedlingstvång skall angivas det behov av
arbetskraft, åt vilket företräde skall lämnas
(företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet icke är fyllt, må
arbetsförmedlingsorgan ej lämna arbetssökande, som är lämpad för
arbetet i fråga, anvisning eller medgivande att taga annat arbete inom
verksamhet för vilken arbetsförmedlingstvång gäller.
Länsarbetsnämnd må, på särskilda skäl, medgiva undantag från
företrädesbestämmelses tillämpning.
6 § Har avtal om anställning träffats i strid mot förordnande om
arbetsförmedlingstvång och kan anställning icke godkännas med hänsyn
till gällande företrädesbestämmelse, är arbetstagaren skyldig att
efter föreläggande från länsarbetsnämnden frånträda anställningen.
7 § Vad i 5 och 6 §§ stadgas gäller ej
a) där anställningen är av endast tillfällig natur;
b) där ej arbetstagaren fyllt eller under kalenderåret fyller sexton
år eller där han före kalenderårets början fyllt sjuttio år; eller
c) där parterna i ett anställningsförhållande äro makar eller där
ena parten eller hans make är den andra partens avkomling eller
styv- eller fosterbarn eller dess avkomling eller ock syskon,
halvsyskon eller fostersyskon. Lag (1971:884).
Tjänsteplikt
8 § I den mån Konungen därom förordnar åligger det såsom tjänsteplikt
arbetstagare från och med det kalenderår, varunder han fyller sexton
år, till och med det kalenderår, varunder han fyller sjuttio år, att
efter föreläggande av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd ej
lämna sin anställning utan särskilt medgivande därtill eller eljest
nedlägga arbetet (tjänsteförlängning).
9 § I den mån Konungen därom förordnar åligger det envar från och med
det kalenderår, varunder han fyller sexton år, till och med det
kalenderår, varunder han fyller sjuttio år, att efter föreläggande av
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd antaga och utföra sådant
arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (allmän
tjänsteplikt).
10 § Förordnande enligt 8 eller 9 § må avse envar som är bosatt eller
stadigvarande vistas i riket.
11 § Den som på grund av värnplikt eller civilförsvarsplikt tas i
anspråk för tjänstgöring vid försvarsmakten är undantagen från
tjänsteplikt. Detsamma gäller civilförsvarspliktiga under tid då
tjänstgöring i civilförsvaret utgör hinder för tjänstepliktens
fullgörande. Från tjänsteplikt är även den undantagen som fullgör
vapenfri tjänst.
Den som är anställd hos staten får endast i den omfattning regeringen
föreskriver åläggas allmän tjänsteplikt.
I fråga om den som är anställd hos en kommun, ett landsting eller hos
någon annan vars verksamhet har betydelse för ändamål som anges i 2 §,
får Arbetsmarknadsstyrelsen i särskilt fall besluta om eller meddela
föreskrifter om att sådan person inte får åläggas allmän tjänsteplikt.
Om det finns synnerliga skäl, får Arbetsmarknadsstyrelsen eller
länsarbetsnämnd medge befrielse tills vidare från fullgörande av
tjänsteplikt. Lag (1992:1417).
Arbetsvillkor vid fullgörande av tjänsteplikt
12 § Rörande tjänstepliktigs lönevillkor och arbetsvillkor i övrigt
vid fullgörande av tjänsteplikt skall, där ej annat följer av vad
nedan sägs, gälla vad som enligt allmän författning, reglemente, avtal
eller sedvänja gäller för frivilligt åtaget arbete av motsvarande
slag.
13 § Den som fullgör tjänsteplikt må ej utan medgivande av
arbetsgivaren eller länsarbetsnämnden frånträda sin anställning eller
eljest nedlägga arbetet. Mot den tjänstepliktiges vilja må
anställningen eller arbetet upphöra endast med länsarbetsnämndens
medgivande. Nämnden äger föreskriva senare tidpunkt för anställnings
upphörande än som må föranledas av den tjänstepliktige tillkommande
uppsägningstid.
Där arbetsgivare inställer arbete helt eller delvis eller eljest
underlåter att taga den tjänstepliktiges arbetskraft i anspråk utan
att anställningen upphör, äger den tjänstepliktige, i den mån
länsarbetsnämnden ej annat föreskriver, likväl rätt till lön och andra
förmåner efter vad eljest skulle hava gällt.
Fråga som länsarbetsnämnd äger avgöra jämlikt första stycket må ej
prövas av domstol.
14 § Beträffande villkoren för sådant arbete, som fullgöres enligt
förordnande om tjänsteplikt och är av beskaffenhet att villkoren
därför regelmässigt bestämmas i ett av Konungen med stöd av riksdagens
beslut utfärdat reglemente, skall, därest villkoren ej på angivet sätt
reglerats, gälla vad Konungen därom förordnar. Villkoren böra, där
särskilda förhållanden ej föranleda annat, i huvudsak utformas enligt
bestämmelser, som eljest gälla för arbete av sådant slag.
15 § I andra fall än i 14 § sägs skall lönenämnd för tjänsteplikt
bestämma villkoren för arbete, som fullgöres enligt förordnande om
tjänsteplikt, i den mån villkoren icke regleras genom kollektivavtal,
som är bindande för arbetsgivaren och den tjänstepliktige i fråga om
sådant arbete, eller genom avtal därom mellan arbetsgivaren och den
tjänstepliktige eller genom ett i anslutning till träffad
överenskommelse utfärdat reglemente. Därvid bör nämnden, i den mån
särskilda förhållanden ej föranleda annat, i huvudsak följa villkor,
som i betydande utsträckning tillämpas på arbetsplatsen eller eljest
inom verksamheten.
För tid, då villkoren ej regleras genom sådant avtal eller
reglemente som nyss sagts, och intill dess beslut meddelats av
lönenämnd för tjänsteplikt, äger arbetsgivaren bestämma villkoren;
dock är arbetsgivaren, om beslutet innebär större förmåner för den
tjänstepliktige, skyldig att i efterhand utgiva vad som med
tillämpning av beslutet ytterligare belöper på samma tid.
I övrigt skall om beslutets giltighetstid gälla vad detsamma därom
innehåller.
16 § För hela riket skall finnas en lönenämnd för tjänsteplikt, såvida
Konungen ej förordnar att särskilda sådana nämnder skola finnas för
olika verksamhetsgrenar eller delar av riket.
Lönenämnd för tjänsteplikt skall bestå av ordförande samt ledamöter
och suppleanter till det antal Konungen finner erforderligt, samtliga
utsedda av Konungen. Av ledamöterna och suppleanterna utses en eller
flera bland personer, föreslagna av organisationer som företräda
arbetsgivare inom nämndens verksamhetsområde, samt en eller flera
bland personer, föreslagna av organisationer som företräda olika
grupper av arbetstagare inom området.
I lönenämnds handläggning av ärende enligt 15 § skola, i den ordning
Konungen föreskriver, utom ordföranden eller ersättare för denne
deltaga sex ledamöter eller suppleanter, därav två
arbetsgivarrepresentanter och två arbetstagarrepresentanter, eller
ock, då Konungen för viss lönenämnd därom förordnat, två ledamöter
eller suppleanter, därav en arbetsgivarrepresentant och en
arbetstagarrepresentant.
17 § Lönenämnd för tjänsteplikt må endast på framställning av part
upptaga ärende som i 15 § sägs. Förening av arbetsgivare ävensom
fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare må vid
lönenämnd väcka och utföra talan för medlem av föreningen.
Därest ärendet handlägges med arbetsgivare eller förening av
arbetsgivare såsom part å ena sidan samt med fackförening eller annan
liknande förening av arbetstagare såsom part å andra sidan, skall
beslut av lönenämnden i ärendet anses innefatta sådant kollektivavtal
mellan parterna, varom sägs i lagen om kollektivavtal. Tvist om
tolkning eller tillämpning av beslut, som nu sagts, skall med
iakttagande av vad i 13 § sista stycket stadgas handläggas av
arbetsdomstolen. Vad i andra stycket stadgas gäller ej beslut om
arbetsvillkor i fall där villkoren eljest skulle hava bestämts genom
reglemente.
18 § Om synnerliga skäl därtill föreligga, äger Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd
beträffande grupp av tjänstepliktiga fastställa likformiga
arbetsvillkor. För sådant fall skall vad eljest i denna lag stadgas om
villkorens bestämmande icke gälla.
19 § Tjänstepliktig, som icke utfått förfallen löneförmån för
fullgjord tjänsteplikt, äger mot fordringens överlåtelse å statsverket
av statsmedel utfå ersättning för dylik ogulden förmån. Ersättning må
dock, där ej skäl till undantag föreligga, icke utgå för lönefordran,
som förfallit till betalning mer än tre månader innan ansökan om
ersättning göres.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
arbetsmarknadsstyrelsen meddelar föreskrifter om förmåner av
statsmedel vid resa eller flyttning från den tjänstepliktiges
bosättnings- eller vistelseort till ort, där tjänsteplikt skall
fullgöras, samt om motsvarande förmåner vid arbetets upphörande.
Angående bidrag i anledning av att tjänsteplikts fullgörande för den
tjänstepliktige medför minskad inkomst eller ökade levnadskostnader
skall gälla vad därom särskilt stadgas.
Särskilda bestämmelser
20 § Konungen äger föreskriva skyldighet dels för arbetsgivare att
lämna upplysning om förhållanden av betydelse för tillämpningen av
denna lag, dels ock för envar, som enligt densamma kan komma att bliva
tjänstepliktig, att lämna sådan upplysning ävensom att för sådant
ändamål efter kallelse personligen inställa sig hos
arbetsförmedlingsorgan inom vars verksamhetsområde han vistas.
21 § Konungen äger förordna om sådan tillsyn över arbetsplats som må
föranledas av att tjänsteplikt där fullgöres. För sådan tillsyn skall
vad i 50, 51 och 68 §§ arbetarskyddslagen stadgas i tillämpliga delar
gälla.
22 § Där någon genom fullgörande av tjänsteplikt hindras att utföra
åtaget arbete eller efter föreläggande enligt 6 § frånträder
anställning, må det icke åberopas mot honom som grund för skadestånd
eller eljest.
Angående förbud för arbetsgivare att med anledning av fullgörandet
av tjänsteplikt skilja arbetstagare från anställning ävensom angående
rätt för arbetstagare att ej av sådan anledning behöva vidkännas
minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än
som följer av uppehållet i arbetet skall gälla vad som i sådant
hänseende stadgas med avseende å värnpliktstjänstgöring.
23 § Upphör tjänsteplikt att gälla under det att tjänstepliktig utför
arbete som förelagts enligt denna lag, skall i den mån parterna ej
överenskomma annat anses som om avtal om fortsatt arbete träffats
mellan dem. Härför skola tillämpas de villkor, som gällde för arbetet
vid tjänstepliktens upphörande, dock med iakttagande av vad nedan i
denna paragraf sägs.
Sker uppsägning i anslutning till tjänstepliktens upphörande, skall
angående uppsägningstid iakttagas vad Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen därom föreskriver. Har sådan
uppsägning skett skall vad i 13 § andra stycket stadgas äga
motsvarande tillämpning.
I fall då enligt första stycket avtal om fortsatt arbete skall anses
föreligga, må i den mån så finnes skäligt arbetstagaren av statsmedel
erhålla sådan ersättning och sådana förmåner som enligt 19 § må utgå
till tjänstepliktig.
24 § Till böter döms
a) den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 4 § eller 5 §
första stycket första punkten,
b) arbetstagare som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande
enligt 6 §,
c) tjänstepliktig, som icke inom utsatt tid efterkommer behörig
myndighets föreläggande att taga arbete eller eljest olovligen uteblir
från arbetet eller nedlägger detsamma eller på annat sätt i väsentlig
grad brister i fullgörandet av tjänsteplikten,
d) den som vid fullgörande av upplysningsskyldighet, som
föreskrivits med stöd av 20 §, lämnar medvetet oriktig uppgift,
samt
e) den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet, som
föreskrivits med stöd av 20 §.
Är brott, som ovan vid a)--d) sägs, med hänsyn till
omständigheterna vid brottet att anse som grovt, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får väckas endast
efter medgivande av länsarbetsnämnden. Lag (1991:276).
25 § För genomförande av beslut enligt denna lag äger länsarbetsnämnd
erhålla handräckning av polismyndighet.
26 § Över länsarbetsnämnds beslut enligt denna lag må klagan föras hos
arbetsmarknadsstyrelsen.
Över arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag må klagan
föras hos Konungen.
Beslut av länsarbetsnämnd eller arbetsmarknadsstyrelsen skall gå i
verkställighet utan hinder av förd klagan, där ej annat föreskrives i
beslutet eller av den myndighet hos vilken klagan föres.
Över beslut av lönenämnd för tjänsteplikt må klagan ej föras.
27 § De ytterligare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av
denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
arbetsmarknadsstyrelsen.