Post 10216 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1959:551 ·
Visa register
Lag (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1959-12-18
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:513
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:675
Upphävd: 1999-01-01 överg.best.
1 § Pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestäms av skattemyndigheten i det län den försäkrade
taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till
sådan skatt, om den försäkrade varit bosatt i riket.
För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den
pensionsgrundande inkomsten bestämmas av Skattemyndigheten i
Stockholms län. Lag (1996:1337).
1 a § Beslut om pensionsgrundande inkomst får fattas genom
automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 §
första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas.
Lag (1994:767).
1 b § Beslut enligt denna lag får sättas upp i form av ett elektroniskt
dokument.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll
och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
Lag (1994:1908).
2 § Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgörs av annan
inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt. Ändras ett taxeringsbeslut av
förvaltningsdomstol eller - efter utgången av november taxeringsåret
- av skattemyndighet, skall verkställd beräkning av pensionsgrundande
inkomst ändras endast om ändringsbeslutet föranleder avvikelse från
nämnda beräkning med minst 1 000 kronor. Lag (1996:1337).
3 § Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade inte är
skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen (1928:370),
inkomst av anställning, för vilken den försäkrade är skattskyldig
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta samt inkomst av anställning för vilken den försäkrade är
skattskyldig enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m. fl. och för vilken svensk lagstiftning
om social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall bestämmas
med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift
skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten
avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap. 58 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I uppgiften
skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress
samt beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den
tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften anges, om den
försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av
uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till
den försäkrade.
Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den
som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Lag (1994:1864).
3 a § Pensionsgrundande inkomst behöver inte fastställas om
pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena
lagen (1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga
pensionspoäng som avses i sista stycket samma paragraf och
tilläggspensionsavgift ej heller skall påföras den försäkrade för året.
Lag (1981:699).
4 § Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver
vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 8 kap. 14-17 §§ skattebetalningslagen
(1997:483). När skäl föreligger får avvikelse ske från
förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 §
andra stycket skattebetalningslagen.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd
anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen
kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från
inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i
annan förvärvskälla. Lag (1997:513).
5 § Efter föreläggande av riksförsäkringsverket eller skattemyndighet
åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i den omfattning och
inom den tid, som angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar, som
behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.
Lag (1990:349).
6 § Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt
utredda. Den försäkrade skall ges tillfälle att yttra sig innan hans
ärende avgörs, om det inte är onödigt.
I fråga om den försäkrades rätt att få del av uppgifter som har
tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och få tillfälle att
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1986:223). Lag (1990:349).
7 § Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit
oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat
uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som
påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, skall,
sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig,
beräkningen ändras, om felaktigheten inte är att anse som
ringa. Detsamma gäller då vid bestämmande av avgiftsunderlag
enligt skattebetalningslagen (1997:483) belopp, som ingår i
inkomst av anställning, ansetts inte skola inräknas i
avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat
förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i
detta stycke sägs, får inte göras efter utgången av sjunde året
efter det år, som inkomsten avser.
Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst
för försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke
bort beräknas, undanröjas. Lag (1997:512).
8 § Har belopp, som enligt försäkrads självdeklaration utgör
inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst
belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit,
skall denne underrättas om beslutet med angivande av skälen för beslutet
och möjligheten till omprövning enligt 8 a §.
Pensionsgrundande inkomst skall angivas på skattsedel å slutlig skatt
när så kan ske. I annat fall skall särskild underrättelse om den
pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade. Sådan
underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i 1 kap.
3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1994:491).
8 a § Skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut om den försäkrade
begär det eller om det finns andra skäl.
Vill den försäkrade begära omprövning av ett beslut, skall han göra
detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före
utgången av det femte året efter taxeringsåret.
Om den försäkrade gör sannolikt att han inte inom två månader före
utgången av den tid som anges i andra stycket fått kännedom om ett
beslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling
med uppgift om den pensionsgrundande inkomstens storlek, får han ändå
begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den
dag han fick sådan kännedom.
Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut, får omprövningsbeslut
som är till den försäkrades fördel meddelas före utgången av det femte
året efter taxeringsåret. Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för
den försäkrade får inte meddelas efter utgången av året efter
taxeringsåret om inte förutsättningar för ändring enligt 7 § föreligger.
Lag (1990:349).
9 § Underrättelser som avses i 8 och 8 a §§ skall sändas till den
försäkrade i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall
rekommenderas eller delges den försäkrade. Lag (1984:865).
10 § Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgrundande
inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon
bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än
den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i
skattenämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har
sagts.
Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första stycket, får
också ta del av självdeklarationer och andra uppgifter eller handlingar
som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, handlingar som har
upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen (1990:324), samt
handlingar som har avlämnats till ledning för uppbörd av skatt, om han
behöver det för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.
Lag (1990:349).
11 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsrätten av den försäkrade och riksförsäkringsverket.
Överklagande av den försäkrade skall vara skriftligt och ha kommit in
före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet har
meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som
beslutet avser och den försäkrade har fått del av beslutet efter
utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två
månader från den dag då den försäkrade fick del av beslutet.
Överklagande av riksförsäkringsverket skall vara skriftligt och ha
kommit in inom tidsfrist som enligt 8 a § fjärde stycket gäller för
beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan
tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet
meddelades. Verket får även begära ändring enligt 8 a §. Verket får
överklaga också till förmån för en enskild part.
Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en
försäkrad överklagat skattemyndighetens beslut. Lag (1990:1324).
12 § Bestämmelserna i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om
förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål som
överklagas enligt denna lag. I ett mål, där en enskild part
överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestämmer
Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om verket
har beslutat att inte vara part får rätten ändå förelägga verket att
svara i målet, om det finns skäl till det. Om en enskild part klagar
till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket
alltid motpart i kammarrätten.
Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten
eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en
enskild part klagar över kammarrättens avgörande är verket alltid
motpart i Regeringsrätten. Lag (1995:1685).
13 § Skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut skall
gälla även om beslutet har överklagats. Lag (1990:349).
Övergångsbestämmelser
1981:699
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1984:672
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1984 eller
tidigare år.
1984:865
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Bestämmelsen i 8 a § om november månad skall till dess regeringen
förordnar annat avse oktober månad.
1985:408
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1985 eller
tidigare år.
1987:1310
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1987 eller
tidigare år.
1990:349
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990. Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende
beräkning av pensionsgrundande inkomst för tidigare år. Vad som i äldre
bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet skall från och med den 1
januari 1991 avse skattemyndighet.
1990:660
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år
1990 eller tidigare år.
1990:1324
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990.
1992:490
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1993:1521
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för
år 1992 eller tidigare år.
1994:491
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
1994:767
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1994.
1994:1864
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering.
1994:1908
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första
gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1994.
1996:1337
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst
för år 1997 och tidigare år.
1997:512
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas
första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år
1998. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för tidigare år.
1998:675
Bestämmelserna i den lagen skall dock fortsätta att gälla vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring avseende år 1998 och tidigare. Vid tillämpningen av
1 § lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall dock län i stället
avse region och Skattemyndigheten i Stockholms län avse
Skattemyndigheten i Stockholm.
För den som är född år 1937 eller tidigare skall, när det gäller
fastställande av pensionsgrundande inkomst, i stället för vad
som föreskrivs i 13 kap. 9-16 §§, 17 § första stycket och 18-20 §§
samt 15 kap. 4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
8-9 och 11 §§ lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om allmän försäkring fortsätta att gälla.