Post 10209 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1960:63 ·
Visa register
Lag (1960:63)
om förlustavdrag
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1960-04-08
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:682
Upphävd: 1990-07-01 överg.best.
1 § Skattskyldig får, i enlighet med vad i denna lag sägs, vid taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt avdrag för förlust, som hänför
sig till tidigare beskattningsår. Lag (1990:350).
2 § Med förlust, som enligt vad i 1 § sägs må genom förlustavdrag
utnyttjas för förlustutjämning, förstås det belopp, varmed summan av
skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag
visst beskattningsår (förluståret) överstigit sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor samma år. I
nämnda summa inräknas ej underskottsbelopp som enligt 46 § 1 mom. tredje
stycket kommunalskattelagen (1928:370) får avräknas endast från inkomst
av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse.
Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till
beskattningsår, för vilket den skattskyldige enligt 2 kap. 8 § första
stycket 1 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter har
varit skyldig att avlämna självdeklaration, eller under vilket den
skattskyldiges bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått
till sådant belopp att han enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 § första
stycket 1 eller 2 eller 8 § första stycket 2 eller 3 nämnda lag har
varit skyldig att avlämna självdeklaration. Vid bedömande av fråga om
rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och
dödsbo också iakttas vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § tredje stycket och
7 § i nämnda lag. För rätt till förlustavdrag krävs också att
deklarationsskyldigheten för förluståret har fullgjorts under
vederbörligt taxeringsår.
Rätten till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret inte
uppgår till 1 000 kronor. Lag (1990:350).
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 2 §
1. Förlust, som berättigar till förlustavdrag, skall beräknas på
grundval av den för förluståret avgivna självdeklarationen men får
bestämmas till större eller mindre belopp än vad deklarationen utvisar.
Avdrag för värdeminskning av tillgång i förvärvskälla och på grund av
avyttring av skog får dock inte tillgodoräknas den skattskyldige med
större belopp än han har yrkat i deklarationen för förluståret.
Har särskild nyanskaffningsfond eller fond för återanskaffning av
fastighet eller annan investeringsfond än allmän investeringsfond
återförts till beskattning, skall vid beräkning av den förlust, som
berättigar till förlustavdrag, bortses från det belopp, som på grund av
återföringen upptagits som skattepliktig intäkt. Vad nu sagts gäller
endast i den mån det till beskattning återförda beloppet inryms i den
för förluståret fastställda beskattningsbara inkomsten. Lag (1986:1115).
2. I förlustavdrag att utnyttjas vid taxering till statlig inkomstskatt
får endast inräknas sådana underskott i förvärvskälla och andra allmänna
avdrag för vilka den skattskyldige enligt 4 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt varit berättigad till avdrag vid taxering för
förluståret men som han ej kunnat utnyttja då. Lag (1986:1115).
3. I förlustavdrag att utnyttjas vid taxering till kommunal inkomstskatt
får endast inräknas sådana underskott i förvärvskälla och andra allmänna
avdrag för vilka den skattskyldige enligt 46 § 1 och 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) varit berättigad till avdrag vid taxering
för förluståret men som han ej kunnat utnyttja då. Lag (1986:1115).
4. har upphävts genom lag (1984:350).
3 § Förlustavdrag må utnyttjas senast det beskattningsår, för vilket
taxering sker sjätte eller -- såvitt gäller förlustavdrag som yrkas av
aktiebolag eller ekonomisk förening -- tionde kalenderåret efter det, då
taxering för förluståret ägt rum. Förlustavdraget må, om den
skattskyldige så önskar, fördelas på två eller flera år inom den nyss
angivna tidsperioden. Hinder möter ej att med olika belopp erhålla
förlustavdrag vid taxering till statlig och till kommunal inkomstskatt.
Rätten till förlustavdrag bortfaller, om den skattskyldige för
förluståret åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar inkomst
fastställts. Vad nu sagts har dock ej avseende å fall, där
fastställandet av den beskattningsbara inkomsten berott på att
investeringsfond, särskild nyanskaffningsfond eller fond för
återanskaffning av fastighet återförts till beskattning.
Har skattskyldig försatts i konkurs och har konkursen icke blivit
nedlagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning, må den
skattskyldige vid taxering för det beskattningsår, varunder beslut om
konkursen meddelats, och för senare år icke åtnjuta avdrag enligt denna
lag för förlust, som uppkommit under konkursen eller tidigare.
Har skattskyldig eller vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, vari
han är delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i förlustavdrag, som
enligt denna lag medgives vid taxering för det beskattningsår, varunder
ackordet beviljats, eller för senare år, icke inräknas under förstnämnda
beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott i sådan
förvärvskälla, till vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.
Avdrag enligt denna lag är inte medgivet för förlust som uppkommit före
eller i samband med sådana företagsöverlåtelser som avses i 2 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1986:1115).
Lag om förlustavdrag
5 § Skattskyldig, som önskar få förlustavdrag, skall framställa yrkande
om detta. Om tid och sätt för att framställa sådant yrkande gäller vad i
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt i
taxeringslagen (1990:324) i allmänhet föreskrivs om yrkanden beträffande
taxering.
Det åligger den skattskyldige att lämna erforderliga upplysningar om
förutsättningarna för förlustavdraget. Uppgifterna skall lämnas på
särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Lag
(1990:350).
6 § och anvisningarna till 6 § har upphävts genom lag (1986:510).
7 § Avlider skattskyldig, äger oskift dödsbo efter homom vid taxering
för det beskattningsår, varunder dödsfallet inträffade, samma rätt till
förlustavdrag, som eljest tillkommit den skattskyldige. Vad nu sagts
skall ock gälla vid taxering för senare beskattningsår inom den i 3 §
första stycket angivna tidsperioden under förutsättning att efterlevande
make eller barn varit delägare i dödsboet under det beskattningsår,
varom fråga är.
8 § Ett aktiebolag, som är fåmansföretag vid ingången av förluståret
(ingångsdagen) eller vid utgången av det beskattningsår för vilket
taxering skall ske (utgångsdagen), har inte rätt till förlustavdrag om
1. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs
av en person som på ingångsdagen inte ägde aktier med så stor andel i
röstetalet eller
2. aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs
av två eller flera personer som inte ägde dessa aktier på ingångsdagen.
Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för aktieägarna anses
vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tidpunkt då
aktieägaren förvärvade de aktier som utgör grunden för hans förvärv
genom emissionen.
Med ägare till aktier avses fysisk person som -- direkt eller genom
förmedling av juridisk person -- äger eller på därmed jämförligt sätt
innehar aktierna.
Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall
1. den som är aktieägare på ingångsdagen och samtliga närstående till
denne anses som en enda ägare och
2. aktier, som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid
förvärvstillfället var företagsledare i bolaget, anses ha ägts av denne
även på ingångsdagen.
Som närstående räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller avkomling.
Med make avses även efterlevande make och med avkomling även styvbarn
och fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället är avgörande för om
en person skall anses som närstående.
Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen får rätten
till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den
tidpunkt under förluståret då verksamheten påbörjades.
Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också
beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar.
Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i fåmansföretag har den
betydelse som anges i 35 § 1 a mom. sjunde stycket a) samt åttonde
stycket kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1983:987).
9 § Förvärvar en juridisk person -- direkt eller genom förmedling av
dotterföretag -- aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ett
bestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag
enligt 35 § 1 a mom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370),
går aktiebolaget miste om rätten till avdrag för förlust som uppkommit
före förvärvet om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet
får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes
rörelse eller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktier med mer än hälften av röstetalet i
bolaget anses ha ett bestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om
aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska
föreningar och andelar i sådana föreningar.
Har förlust uppkommit i ett allmännyttigt bostadsföretag, går företaget
miste om rätten till avdrag för förlusten om en överlåtelse av aktier
eller andelar i företaget eller annan ändring i fråga om företaget
föranleder att godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag skall
återkallas. Vad nu har sagts om allmännyttigt bostadsföretag gäller
också företag som efter medgivande av regeringen har tillämpat samma
metod vid inkomstbeskattningen som de allmännyttiga bostadsföretagen.
Förordning (1987:336).
10 § Vid sådan fusion, som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, har det övertagande företaget samma
rätt till förlustavdrag som det överlåtande företaget skulle ha haft om
fusionen inte ägt rum.
Sker fusionen enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) och var
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget vid
ingången av förluståret ett fåmansföretag, har moderbolaget rätt att
utnyttja dotterbolagets förlustavdrag endast om moderbolaget vid
ingången av förluståret ägde mer än nio tiondelar av aktierna i
dotterbolaget. Beteckningen fåmansföretag har den betydelse som anges i
35 § 1 a mom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370).
Sker fusionen enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar har den övertagande föreningen rätt att utnyttja den
överlåtande föreningens förlustavdrag endast om båda föreningarna är att
anse som kooperativa föreningar enligt 2 § 8 mom. lagen om statlig
inkomstskatt. Lag (1987:1150).
11 § Ändras ett taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten till
förlustavdrag eller beräkningen av avdragets storlek påverkas får den
skattskyldige yrka att beslut avseende annat taxeringsår då
förlustavdraget utnyttjats eller hade kunnat utnyttjas, ändras i
motsvarande mån. Yrkande om ändring skall framställas inom sex månader
från den dag beslutet meddelades om inte längre tid följer av
bestämmelserna i 4 kap. taxeringslagen (1990:324).
I övrigt skall, där inte annat framgår av denna lag, föreskrifterna i
taxeringslagen och lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter tillämpas. Lag (1990:350).
Övergångsbestämmelser
1983:987
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid prövning av förlustavdrag vid 1985 års taxering. Därvid iakttas dock
följande.
1. De nya bestämmelserna i 10 § tredje--femte styckena tillämpas redan
vid 1984 års taxering.
2. I fråga om företag, som vid tillämpning av äldre bestämmelser i 8 §
skulle ha haft rätt till förlustavdrag om den 31 december 1983 varit
utgångsdag, skall den 1 januari 1984 betraktas som ingångsdag om detta
är till fördel för företaget.
3. I fråga om moderbolag som den 31 december 1983 ägt mer än 90 procent
av aktierna i ett dotterbolag skall vad som sägs i det nya andra stycket
av 10 § om kvalificerat ägarförhållande vid ingången av förluståret inte
gälla om varken moderbolaget vid ikraftträdandet eller dotterbolaget vid
ingången av förluståret var sådant företag som anges i 8 § i dess äldre
lydelse.
1984:350
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 2
§ lagen (1960:63) om förlustavdrag skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1984. Den upphävda bestämmelsen gäller dock fortfarande i fråga om
förlust som har uppkommit vid 1985 eller tidigare års taxeringar.
1984:1063
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Att särskilda bestämmelser i vissa fall gäller i fråga om avdrag för
förlust hänförlig till beskattningsår, som påbörjats före den 1 januari
1985, framgår av andra stycket 5 och 6 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1984:1061) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
1984:1088
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om förlust som hänför sig till 1985 års taxering. Ideell
förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt är dock berättigad till avdrag för förlust som
hänför sig till 1985 års taxering, om föreningens intäkter uppgått till
sådant belopp att den skulle ha varit skyldig att avlämna deklaration
enligt 22 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) i dess lydelse intill den 1
januari 1985 och avlämnat deklaration under taxeringsåret. Motsvarande
gäller i fråga om förlust som hänför sig till 1986 års taxering om
föreningen då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1
januari 1985.
1986:510
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förlust som
hänför sig till 1987 och tidigare års taxering. Detsamma gäller förlust
som hänför sig till 1988 års taxering om den skattskyldige då haft
underskott i förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före
den 1 april 1986.
1986:1115
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första
gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--4
nedan.
2. Äldre bestämmelser i 2 och 3 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2
§ tillämpas i fråga om förluster som hänför sig till 1987 och tidigare
års taxeringar. Detsamma gäller i fråga om förluster som hänför sig till
1988 års taxering, i den mån den skattskyldige då taxeras för
beskattningsår som har påbörjats före den 1 maj 1986.
3. Vid taxering till kommunal inkomstskatt får förlustavdrag, som hänför
sig till 1987 och tidigare års taxeringar, till den del det avser
underskott av fastighet eller av rörelse som bedrivits från fast
driftställe göras endast i den mån den skattskyldige har inkomst som
enligt de intill den 1 januari 1987 gällande reglerna om beskattningsort
skulle ha hänförts till samma kommun som den förvärvskälla vari
underskottet uppkommit.
4. Skall skattskyldig vid 1988 års taxering på grund av punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1986:473) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) åsättas taxering i annan kommun än
hemortskommunen, skall förlustavdrag som avser underskott i
förvärvskälla i den andra kommunen i första hand avräknas vid taxeringen
där.
1987:336
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. De nya bestämmelserna i 9 §
andra stycket första meningen tillämpas även om den händelse som
föranleder, att godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag skall
återkallas, har inträffat före ikraftträdandet men efter den 19 januari
1987. De nya bestämmelserna i 9 § andra stycket andra meningen tillämpas
inte i fråga om förlust under beskattningsår för vilket taxering skett
eller sker år 1986 eller 1987 om regeringens medgivande har lämnats före
ikraftträdandet.
1987:660
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om
fusioner enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker och 87 § lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen.
1987:1150
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 10 § lagen
(1960:63) om förlustavdrag gäller i samma utsträckning som tidigare för
fusioner enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
1990:350
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången
vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i
fråga om förlust som hänför sig till 1990 och tidigare års taxeringar.
Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet skall från och
med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.
1990:682
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1960:63) om förlustavdrag
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till
avdrag skulle ha förelegat enligt den upphävda lagen får inom tid som
anges i denna utnyttjas genom avdrag antingen från taxerad
förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital.
I fråga om skattskyldiga som avses i 10 a § lagen om statlig
inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag enligt
den upphävda lagen skulle ha förelegat vid 1992 års taxering får dras av
vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid taxering till statlig
inkomstskatt det nämnda året. Om den skattskyldige på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år gäller det
sagda vid 1993 års taxering för förlust för vilken rätt till avdrag
skulle ha förelegat då.