Post 10455 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1950:596 ·
Visa register
Lag (1950:596) om rätt till fiske
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1950-12-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:787
Upphävd: 1994-01-01
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och
ekonomiska zon. I fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt
havsfiske ut anför den ekonomiska zonen.
Vad i lagen föreskrivs om fiske i allmänt vatten gäller även i Sveriges
ekonomiska zon, dock med de begränsningar som föranleds av lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln. Lag (1992:1144).
Om fiske i allmänt vatten
2 § I vatten, som enligt lagen om gräns mot allmänt vattenområde är
allmänt vatten, må varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap.
Fast redskap må, såvitt ej annat följer av 3 §, utsättas i allmänt
vatten endast efter tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer. Den
som äger sådan fiskerätt i enskilt vatten som sägs i 5 § (innehavare av
enskild fiskerätt) må ej förvägras tillstånd att från det enskilda
vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, såvitt det
prövas kunna ske utan men för annan fiskande.
Med fast redskap förstås i denna lag fiskebyggnad, så ock med ledarm
försett fiskeredskap, vilket medelst pålar eller tyngder eller
annorledes fästes vid bottnen eller stranden och avses skola kvarstå
längre tid än två dygn i följd. Lag (1975:176).
3 § Vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar län söder om
Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde) samt vid
Skånes östra och södra kuster må innehavare av enskild fiskerätt även
utan myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet
vidare ut i allmänt vatten, dock ej på större avstånd än tvåhundra meter
från den stranden följande kurvan för högst tre meters djup vid
fastlandet eller vid ö av minst etthundra meters längd.
Vad i första stycket stadgas skall dock beträffande den som stöder sin
fiskerätt på avtal, urminnes hävd, dom, skattläggning eller annan
särskild grund gälla allenast såvitt det ej strider mot vad som i dylik
ordning är bestämt angående fiskerättens omfattning.
I fråga om Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må
regeringen förordna, att vid viss fiskeplats fiske med fast redskap å
allmänt vatten må bedrivas i den omfattning, som före den 1 januari 1951
skett med stöd av sådan särskild rättsgrund, som angives i andra
stycket, eller av gammal sed. Lag (1975:176).
4 § Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i
riket, är likställd med svensk medborgare med avseende å fiske i allmänt
vatten.
I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske i allmänt
vatten endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer så medgiver. Är han innehavare av enskild fiskerätt, skall han
dock i fråga om rätt att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap
vidare ut i allmänt vatten vara likställd med svensk medborgare. Lag
(1975:176).
Om fiske i enskilt vatten
5 § I enskilt vatten må, såvitt ej nedan annat stadgas, fiske bedrivas
endast av jordägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom
eller skattläggning eller på annan särskild grund äger rätt därtill.
5 a § Vid sådana havsstränder samt i havet belägna skär och holmar som
den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman
eller innehades på särskilda villkor gäller, i stället för vad som
föreskrivs i 5 §, följande bestämmelser.
1. Varje svensk medborgare får fiska med rörligt redskap.
2. Fasta redskap får sättas ut endast efter tillstånd av den myndighet
och på de villkor som regeringen bestämmer, om inte något annat är
särskilt föreskrivet. Lag (1986:263).
6 § Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och
Gävleborgs län samt vid kusten av Uppsala län med undantag av Östhammars
kommun må varje svensk medborgare i enskilt vatten bedriva fiske med
rörligt redskap, dock ej efter lax. Lag (1970:669).
7 § Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län och vid kusten av
Stockholms och Södermanlands län må varje svensk medborgare i enskilt
vatten som har större djup än sex meter bedriva fiske efter strömming
och skarpsill med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga
redskap; dock är i Hölö och Mörkö församlingar av Stockholms län och i
Södermanlands län under tiden från och med den 1 april till och med den
30 september strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av
den enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller
från ö av minst etthundra meters längd. Lag (1970:669).
8 § Vid kusten av Östergötlands län samt av Kalmar län norr om Kråkelund
må varje svensk medborgare bedriva fiske efter strömming och skarpsill
med skötar och sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, i
sådant enskilt vatten som har större djup än sex meter och är beläget på
ett avstånd ej understigande tvåhundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd;
dock är strömmings- och skarpsillfisket förbehållet innehavaren av den
enskilda fiskerätten inom följande områden:
Slätbaken, Tränöfjärden och Gropviken jämte angränsande vatten innanför
räta linjer Djursö norra udde - fastlandet över sydligaste udden av
Lilla Rimmö ävensom Djursö-Yxnö och Norra Finnö-fastlandet över sundens
smalaste ställen;
Valdemarsviken innanför en rät linje Stora Ålö-Kvädö, där inloppet är
smalast;
Syrsan och Bågviken samt Gudingefjärden innanför räta linjer
Björkö-fastlandet över smalaste delen av sundet, Björkö södra udde -
sydligaste udden av Lilla Rätö samt västligaste udden av Lilla Rätö -
närmaste ställe på fastlandet; ävensom
Gamlebyviken och Lucernafjärden innanför en linje från södra udden av
Gränsölandet rätt åt söder.
9 § Vid kusterna av Kalmar län söder om Kråkelund samt vid Blekinge läns
östra kust (norr om Torhamnsudde) må varje svensk medborgare i enskilt
vatten bedriva fiske efter strömming (sill) och skarpsill med skötar och
sillnät, vilka äro att hänföra till rörliga redskap, ävensom fiska med
tobisnot.
10 § I Gotlands län må i havet varje svensk medborgare i enskilt vatten
fiska med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, ävensom med
tobisnot.
11 § Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) må varje
svensk medborgare med rörligt redskap fiska i enskilt vatten på ett
avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från ö av
minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande kurvan för
högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva. Fiske med
snörpvad är dock allestädes fritt i enskilt vatten som har större djup
än sex meter. Med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, samt med
långrev och tobisnot är fisket fritt ända intill stranden. Lag
(1956:214).
12 § Vid Skånes östra och södra kuster må varje svensk medborgare fiska
i enskilt vatten med rörligt redskap.
13 § Vid Skånes västra kust och vid kusten av Hallands län samt
Göteborgs och Bohus län må varje svensk medborgare fiska i enskilt
vatten; dock är fisket efter ostron förbehållet innehavaren av den
enskilda fiskerätten intill tvåhundra meter från fastlandet eller från ö
av minst etthundra meters längd.
14 § Vid alla rikets havskuster må varje svensk medborgare i enskilt
vatten fiska med långrev, förutom i den utsträckning som följer av 6
samt 11-13 §§, jämväl eljest i vatten som är minst tjugu meter djupt och
som tillika antingen har förbindelse med öppna havet av större bredd än
en kilometer, räknat från fastlandet eller från ö av minst etthundra
meters längd, eller ock är beläget vid Gotland eller Öland eller andra
öar, vilka från fastlandet helt skiljas av vatten med sådan förbindelse.
15 § Hava å viss ort de fiskande oklandrat och efter gammal sed bedrivit
fiske i enskilt vatten vid havskust utöver vad enligt 6-14 §§ är
medgivet, skall vad sålunda tillämpats gälla.
Vad nu sagts avser dock icke fiske efter strömming (sill) eller
skarpsill.
16 § I Vänern må svensk medborgare utan stöd av enskild fiskerätt fiska
i enskilt vatten enligt följande särskilda bestämmelser.
1. Fiske med ålrev med dött agn må under tiden från och med den 16 juli
till och med den 15 oktober bedrivas efter tillstånd av länsstyrelsen.
Sådant tillstånd må ej meddelas åt annan än den som utövar fiske
yrkesmässigt; det må begränsas till att avse visst område.
2. Fiske efter siklöja och nors med finmaskad not må, när så finnes
kunna ske utan men för fiskevården, av länsstyrelsen förklaras fritt i
visst notvarp, beläget utanför öppen, brant sluttande stenstrand,
ävensom i visst annorstädes beläget notvarp, om sådant fiske oklandrat
och efter gammal sed fritt bedrivits där.
3. Fiske efter siklöja och nors med finmaskat nät, som är att hänföra
till rörligt redskap, är fritt utanför öppen strand på större djup än
åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.
4. I Mariestadsfjärden jämte Östersundet är jämväl i övrigt fiske med
rörligt redskap fritt på ett avstånd ej understigande trehundra meter
från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd eller, där
den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut,
utanför denna djupkurva.
5. I Dättern och Brandsfjorden vare de fiskande bibehållna vid det fiske
som där oklandrat och efter gammal sed bedrivits.
Närmare föreskrifter angående utövandet av fiske, som avses under 2 och
3, meddelas av länsstyrelsen, vilken ock äger att, på framställning av
innehavaren av den enskilda fiskerätten, från det under 3 avsedda fisket
undantaga visst område, där siklöja eller nors ej förekommer i större
mängd.
17 § I Vättern må fiske med utter och drag samt med agnnot bedrivas av
varje svensk medborgare i enskilt vatten utanför öppen strand.
18 § I Mälaren må i Norra Björkfjärden, Prästfjärden, Södra Björkfjärden
och Hovgårdsfjärden varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap på
ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd eller, där den stranden följande
kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva.
Vid tillämpningen av vad nu sagts skola nämnda fjärdar anses begränsade
mot Gripsholmsviken av räta linjer från Hagskär till närmaste ställen på
fastlandet, mot Grönsöfjärden av räta linjer
Ringsökalven-Bastlagnö-Ytterholmen över sundens smalaste ställen, mot
Ekolsundsviken av räta linjer från Tallholmen till närmaste ställen på
fastlandet, mot Kalmarviken av räta linjer från Knuten till närmaste
ställen på fastlandet, mot Säbyholmsviken av Smidösunds smalaste del
samt mot Långtarmen av en rät linje Dävensö västspets-Munsö nordspets.
19 § I Hjälmaren må i Mellanfjärden varje svensk medborgare fiska med
rörligt redskap på ett avstånd ej understigande en kilometer från
fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd.
20 § I Storsjön i Jämtland må varje svensk medborgare i enskilt vatten
bedriva sikfiske med nät, som är att hänföra till rörligt redskap, på
ett avstånd ej understigande trehundra meter från fastlandet eller från
ö av minst etthundra meters längd ävensom idka lakfiske med hängryssja
(lakstrut).
20 a § Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län,
Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och
Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i
Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7--11 och
14--20 §§, fiska i enskilt vatten med metspö, kastspö, pilk och liknande
handredskap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inte
ha mer än tio krokar. Ej heller får fiskemetoden som sådan kräva
användning av båt. Lag (1985:138).
21 § Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i
riket, är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt
föreskrifterna i 5 a--20 a §§.
I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda
föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer så medgiver. Lag (1986:263).
Särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
22 § Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av
enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd
av stadgande i 6-9 §§ eller 11 § äger regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddela erforderliga föreskrifter rörande längden
av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom
meddela förbud mot att utsätta skötar, nät eller annat fiskeredskap inom
visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställts av
myndighet som nyss sagts.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat
fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som erfordras för
att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild
fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av
sådan rätt. Lag (1975:176).
23 § Fiske tillhörigt sådan allmänning, som avses i lagen om
häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna, äga de som hava del i allmänningen rätt att nyttja.
Allmänningsfiske som nu nämnts må ock av delägarna utarrenderas för
gemensam räkning. Beslut därom fattas i enlighet med gällande
föreskrifter om allmänningens förvaltning.
24 § I fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera
fastigheter gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Hör fiske till allenast en fastighet, vilken ej utgöres av enbart fiske,
och innehaves fastigheten med samäganderätt, må länsstyrelsen på ansökan
av någon av delägarna föreskriva hur fisket må nyttjas.
Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning å fiske som ingår i
fiskevårdsområde. Lag (1973:1156).
25 § Upplåtes jord till brukande, må brukaren nyttja det fiske som hör
till jorden, om ej annorlunda avtalas.
Avser upplåtelsen icke hel fastighet och har annat ej avtalats om
omfattningen av fiskerätten, skall 24 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrund, om ej annat
finnes lämpligare. Lag (1973:1156).
26 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).
Om fiskevårdsområde samt samernas rätt till fiske i vissa delar av
landet gäller särskilda bestämmelser. Lag (1985:138).
Om rätt att nyttja annans strand m.m.
27 § Fiskande må, när det erfordras för fiskets utövande, beträda annans
strand och nyttja den för tillfällig fastgöring eller uppdragning av
redskap eller båt, om det kan ske utan förfång för den som innehar
stranden. Vad nu sagts om annans strand skall äga motsvarande
tillämpning beträffande annans vattenområde, även om den fiskande ej
äger fiska där, såvida förfång ej uppkommer för den som innehar
vattenområdet eller har enskild fiskerätt där.
Ändå att förfång uppkommer, må den som vid annans strand yrkesmässigt
utövar fiske som må bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, mot
ersättning för skada och intrång beträda stranden och nyttja den på sätt
i första stycket sägs, när det erfordras för fiskets utövande. Tomt
eller plantering må dock tagas i anspråk endast om särskilda skäl
föreligga.
Om fiskådra
28 § I vattendrag och sund skall i varje gren där fisken har sitt drev
fiskådra finnas i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Där
vattendrag med fiskådra mynnar i havet eller utlöper i eller från sjö
eller större vattendrag, skall fiskådran med oförändrad bredd sträcka
sig vidare trehundra meter ut i djupaste vattnet. Vad sist sagts skall
äga motsvarande tillämpning beträffande fiskådra i sund vid dettas
ändpunkter.
Länsstyrelsen må efter hörande av rättsägarna och av sakkunnig
föreskriva att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än i första
stycket sägs, om det kan antagas icke lända till märkligt förfång för
någon som ej samtyckt till åtgärden.
29 § Fiskådra skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Ej heller må i eller vid fiskådra anbringas annan anordning än
fiskeredskap, vilken är avsedd och ägnad att avhålla fisken i ådran från
att gå fram i denna.
Länsstyrelsen må i visst fall efter hörande av rättsägarna och av
sakkunnig medgiva undantag från vad i första stycket sägs, om det kan
antagas icke lända till märkligt förfång för någon som ej samtyckt till
åtgärden. I fråga om fiskebyggnad eller annan anordning, vars
tillåtlighet enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall
dock jämväl vad därom är stadgat lända till efterrättelse.
Äger någon särskild rättighet att för fiske stänga fiskådra, skall han
njuta den rättigheten till godo.
Om åtgärder mot vanskötsel av fiske
30 § Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen
uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av
fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, får
länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs
för att avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket av annan än ägaren, får
föreläggandet i stället riktas mot ägaren. I föreläggandet får
länsstyrelsen sätta ut vite.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en föreskriven åtgärd
vidtas även om föreläggandet riktas mot den andre. Lag (1991:379).
31 § har upphävts genom lag (1981:534).
32 § har upphävts genom lag (1981:534).
Om vattenstånd
33 § Strandlinjer och vattendjup skola vid tillämpningen av denna lag,
om ej annat särskilt angives, bestämmas efter förhållandena vid följande
vattenstånd, nämligen
i havet normalt medelvattenstånd;
i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp;
i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala;
i Mälaren 4,2 meter över västra slusströskelon vid Karl Johans torg i
Stockholm;
i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; samt
i Storsjön i Jämtland 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som
ligger till grund för sjöns reglering.
Om förhållandet mellan fiskande inbördes
33 a § Ämna flera därtill berättigade fiska i samma vatten och kunna de
ej göra detta på en gång, skola de utöva fisket efter den ordning i
vilken de kommit till stället. Så länge en fiskande begagnar av honom
utsatt fiskeredskap, får annan icke hindra honom i hans fiske.
Fiskeplats får ej uppehållas i onödan. Ej heller får efter avslutat
fiske i vattnet kvarlämnas redskap eller del därav eller
förankringsanordning eller annat föremål som kan hindra efterföljande
fiskande.
I vatten där varje svensk medborgare äger fiska skola utestående redskap
och igenkänningsflöten vara märkta med ägarens namn och adress eller med
av länsstyrelsen särskilt inregistrerat nummer eller, såvitt gäller
redskap som utsatts från registrerat fiskefartyg, med fartygets
distriktsbeteckning. Båt som utgör tillbehör till registrerat
fiskefartyg skall vara märkt med fartygets distriktsbeteckning.
Beteckningen skall vara tydligt synlig.
Om särskilda skäl föreligga, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer för visst område meddela föreskrifter som avvika
från första-tredje styckena.
Första-tredje styckena gälla ej, där annat föreskrives enligt 22 eller
24 § eller enligt bestämmelser som avses i 26 §. Lag (1975:1312).
33 b § Varje fiskande skall söka undvika att hans fiskeredskap kommer så
nära fiskeredskap, som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat
utsätta, att fara uppkommer för att redskapen hopsnärjas. Lag
(1975:176).
33 c § Kan fiskeredskap som hopsnärjts med annan tillhörigt fiskeredskap
ej frigöras eller upptagas utan att redskapen samtidigt upptagas eller
skada tillfogas något av dem, skola de fiskande gemensamt skilja och
upptaga redskapen.
Envar av de fiskande får, om de övriga ej äro närvarande och icke utan
olägenhet kunna tillkallas, själv åtskilja redskapen. Kan fiskande ej
skilja redskapen genom att lösa eller kapa eget redskap, får han vidtaga
de åtgärder med annans redskap som äro nödvändiga för att åtskilja
redskapen. Han är härvid skyldig att förfara så att ägaren av det andra
redskapet tillskyndas minsta möjliga skada. Vad han nödgats lösa eller
kapa av annans redskap skall han utan onödigt dröjsmål åter sammanknyta.
Har redskapet upptagits och på stället kunnat åtskiljas från övriga
redskap, skall det jämte fångst som finnes däri omedelbart åter
utsättas, om detta finnes vara till ägarens fördel. I annat fall skall
den som upptagit redskapet skyndsamt föranstalta om att detsamma jämte
fångst kommer ägaren till handa. Lag (1975:176).
33 d § I vatten där varje svensk medborgare äger fiska med krokredskap
får fiske med sådant redskap ej bedrivas närmare än 100 meter från redan
utsatt storryssja, bottengarn, ålhomma, fast laxnät eller liknande fast
redskap, som i någon del har större höjd än 1,5 meter, eller från
stängvad, om icke ägaren av det fasta redskapet eller stängvaden
medgivit det. För att åtnjuta detta skydd skall fast redskap i vardera
änden vara utmärkt med en gulmålad stake av minst 1,5 meters höjd över
vattenytan och stängvad vara utmärkt med gulmålade bojar. Annat redskap
får ej utmärkas på detta sätt. Lag (1975:176).
33 e § Bestämmelserna i 33 a och 33 b §§ gäller även vid fiske från
svenskt fartyg på internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska
zon. Bestämmelserna i 33 c § skall även tillämpas på sådant vatten
beträffande redskap som utsatts från svenska fartyg. Lag (1992:1144).
Om fiskets vård och bedrivande
33 f § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande inom område som
avses i 1 § första stycket samt för svenskt havsfiske utanför den
ekonomiska zonen. Lag (1992:1144).
Internationell fiskekontroll
33 g § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får de
utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av
regeringen kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser
om fiskets vård och bedrivande.
En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och
ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt
att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som
finns ombord.
Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och
även kontrollens genomförande i övrigt. Lag (1981:1082).
Ansvarsbestämmelser m.m.
34 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. utan lov bedriver fiske som hör under annans enskilda fiskerätt eller
enligt denna lag får bedrivas endast efter tillstånd av myndighet, eller
2. bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 §,
döms för olovligt fiske till böter eller fängelse i högst sex månader,
om inte annat följer av 35 c §. Lag (1984:371).
35 § Den som uppsåtligen anbringar fiskeredskap eller anordning i strid
med vad som gäller om fiskådra, dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Till böter dömes den som
1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 33 a §, även under
omständigheter som avses i 33 e § första punkten, eller mot 33 d §,
2. bedriver fiske i uppenbar strid mot 33 b §, även under omständigheter
som avses i 33 e § första punkten. Lag (1975:176).
35 a § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §, i de fall som särskilt
anges i sålunda meddelad föreskrift, om inte annat följer av 35 c §,
2. fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag
enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för
vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket 1, döms, i de fall som
särskilt anges i föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (1984:371).
35 b § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 g §
andra stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken,
2. befälhavare som uppsåtligen bryter mot 33 g § tredje stycket. Lag
(1981:1082).
35 c § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid
mot meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då
sådant krävs döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal
motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det
fiskefartyg som använts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst
sex månader. Lag (1984:371).
36 § Fångst som någon har erhållit genom annat brott enligt denna lag än
överträdelser av 33 a, 33 b eller 33 d § och som ej enligt 37 § sjätte
stycket behållits av fiskerättshavaren skall förklaras förverkad, om det
inte är uppenbart oskäligt.
Fiskeredskap, som har använts som hjälpmedel vid annat brott enligt
denna lag än överträdelse av 33 a § första stycket eller 33 b § skall
förklaras förverkat, om det inte är oskäligt. Vad som nu har sagts skall
tillämpas även på förankringsanordning eller annat föremål som använts
vid överträdelse av 33 a § andra stycket.
Första och andra styckena skall, i de fall som särskilt anges i
föreskrift meddelad med stöd av 33 f §, tillämpas även i fråga om fångst
som erhållits genom brott mot sålunda meddelad föreskrift samt i fråga
om fiskeredskap som använts som hjälpmedel vid sådant brott.
I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt
med hänsyn till omständigheterna. Lag (1984:371).
36 a § Har någon i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 33 f §
till riket infört eller försökt införa fisk eller inom riket saluhållit,
utbjudit, sålt eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller
föreskrivet minimimått, skall fisken förklaras förverkad om det inte är
uppenbart oskäligt. I sådana fall får bestämmelserna i 36 § fjärde
stycket och 36 b § första och andra styckena tillämpas. Lag (1984:371).
36 b § Skall förverkande enligt 36 § ske av fångst, som påträffas ombord
på ett fiskefartyg som använts till fisket, får hela fångsten förklaras
förverkad, om det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har
tagits olagligt eller olovligt.
Påträffas i annat fall i ett parti fisk sådan fisk som enligt föreskrift
meddelad med stöd av 33 f § skall förklaras förverkad på den grund att
den fångats under otillåten tid eller inte håller föreskrivet
minimimått, skall hela partiet förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt.
Bestämmelserna i 36 § fjärde stycket får tillämpas även i de fall som
anges i första och andra styckena. Lag (1984:371).
36 c § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett
fiskefartyg som använts vid brott mot lagen eller mot föreskrifter som
meddelats med stöd av denna behörig att föra talan på ägarens vägnar i
fråga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren. Lag (1984:371).
37 § Ertappas någon på bar gärning, då han bryter mot denna lag, eller
anträffas redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet, får
fångst och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha
betydelse för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande,
tas i beslag.
För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket.
Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer därtill
behörig tjänsteman vid kustbevakningen och därtill förordnad
fisketillsynsman.
Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer befogenheten enligt
första stycket även vederbörande rättsägare eller den som handlar på
hans uppdrag.
Överträdelser av fiskeförfattningar skall skyndsamt anmälas till polis-
eller åklagarmyndigheten. Därvid skall anges om egendom tagits i beslag
enligt första stycket eller om en undersökning enligt andra stycket har
gjorts. Gäller en sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmälan
förfara som om han själv gjort beslaget.
Fångst, som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller
den som handlar på hans uppdrag, får dock, om det för beslaget inte
finns någon annan grund än som föreskrivs i denna lag, utan anmälan
behållas av fiskerättshavaren. Lag (1988:436).
37 a § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som
har meddelats med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.
En fisketillsynsman får förordnas att ta egendom i beslag och att utföra
sådana undersökningar som avses i 37 § andra stycket. Lag (1984:371).
38 § Innefattar brott enligt denna lag intrång i enskild fiskerätt,
tillfaller förverkad fångst eller dess värde den som innehar
rättigheten, om fångsten ej tillika är förverkad på annan grund än i
denna lag är stadgad.
Vite får ej förvandlas. Lag (1970:193).
39 § Är det uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits
i strid med vad som gäller om fiskådra och sker inte rättelse genast
efter tillsägelse, får kronofogdemyndigheten på ansökan av den som lider
skada meddela särskild handräckning. I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning.
Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt
märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen
avhålla annan från att fiska.
Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även
göras av allmän åklagare, av fiskeriverket eller av fisketillsynsman som
särskilt förordnats för detta. Lag (1991:861).
40 § Brott som avses i 34 eller 35 § får inte, om det endast kränker
enskild fiskerätt, åtalas av allmän åklagare utan att det anges till
åtal av målsägande eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
För fiske som ingår i fiskevårdsområde får fiskevårdsområdet anses som
målsägande.
Delägare i visst fiskevatten skall alltid anses som målsägande i fråga
om rätt att beivra där begångna brott mot föreskrifter som meddelats med
stöd av 33 f §. Lag (1985:15).
40 a § Har ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift, som
meddelats med stöd av lagen, förövats i den ekonomiska zonen, får åtal
för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats
där brottet förövades. Lag (1992:1144).
Om överklagande m.m.
41 § Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller
29 § får överklagas hos kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 30 § får överklagas
hos fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut i sådana ärenden får överklagas
hos kammarrätten.
Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många
att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av
dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).
Beslut, som avses i 28 och 29 §§, gäller omedelbart, om inte något annat
bestäms. Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen bestämma att
även ett sådant beslut, som avses i 30 §, skall gälla omedelbart. Lag
(1991:379).
Övergångsbestämmelser
1984:371
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej beträffande
gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den
1 juli 1984.
1985:935
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. I fråga om ansökan om
handräckning som har gjorts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1986:263
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986, då förordningen (1950:597) om
fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar m.
m. upphör att gälla.
I fråga om upplåtelser som skett enligt förordningen eller motsvarande
äldre bestämmelser gäller dock de äldre bestämmelserna till dess att
rättighetsinnehavaren har upphört med sitt yrkesfiske.
1990:89
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.
1991:861
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet.