Post 10414 av 10923 träffar
SFS-nummer ·
1953:272 ·
Visa register
Uppbördslag (1953:272)
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1953-06-05
Omtryck: SFS 1991:97
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:327
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:483
Upphävd: 1997-11-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och
avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift följer av
3 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 §
lagen om allmän löneavgift. Lag (1996:1239).
2 § 1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen
(1990:324) eller mervärdesskattelagen (1994:200) har samma
betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av
sammanhanget.
Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte
annat framgår av sammanhanget. Lag (1997:327).
2 § 2 mom. I denna lag avses med
slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på
grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som
enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och
återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt
enligt 4 mom.;
preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig
skatt;
överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt
som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats;
kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt
gottskrivits enligt 27 § 2 mom.;
överskjutande skatt: sådan enligt 27 § 2 mom. gottskriven skatt som
överstiger slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av beslut om
debitering sedan slutlig skatt har påförts eller påföringen av slutlig
skatt har avslutats;
kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;
restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med
januari månad det följande året;
uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret;
gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt;
ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts;
arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt
bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala
preliminär A-skatt, varvid med arbetsgivare likställs den som utger
ränta eller utdelning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom. tredje stycket skall betala preliminär A-skatt;
arbetstagare: skattskyldig som skall betala preliminär A-skatt enligt
bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena, varvid med
arbetstagare likställs den som skall betala preliminär A-skatt enligt
bestämmelserna i 3 § 2 mom. tredje stycket;
lön: lön eller annan ersättning för vilken mottagaren enligt
bestämmelserna i 3 § 2 mom. första och andra styckena skall betala
preliminär A-skatt, varvid med lön likställs sådan ränta och utdelning
för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom. tredje stycket;
näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas
till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten
eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare
i bolaget. Lag (1992:1661).
2 § 3 mom. Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald
del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses
i 1 § och i andra hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). Lag (1993:1546).
2 § 4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapital
enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen skall uppgå till 30 procent av den del av
underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av
återstoden.
Skattskyldig som uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna
till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under helt år medges
skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt
handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning
på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart.
Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges
skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som
anges i föregående stycke för varje dag under vilken sjöinkomst
uppburits.
Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för
underskott i kapital.
Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Bestämmelserna om skattereduktion skall tillämpas vid debitering av
slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F-skatt och särskild
A-skatt samt vid beslut om beräkning i enskilt fall av preliminär
A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller. Lag (1996:1338).
5 mom. har upphävts genom lag (1981:1002).
2 a § Beslut enligt denna lag rörande skattskyldig fattas, om inte annat
föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges
hemortskommun för inkomståret är belägen. Om den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms
län.
Beslut enligt denna lag rörande arbetsgivare fattas, om inte annat
föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren för
uppbördsmånaden är registrerad för inbetalning och redovisning av
arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad fattas beslutet
av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en
arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast
driftställe här i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i
Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om
det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige eller
arbetsgivaren. Lag (1991:1908).
2 b § Beslut som avses i 22 § får, med undantag av beslut om
särskild beräkningsgrund enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket och beslut
om jämkning av preliminär skatt enligt 45 §, fattas genom
automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 §
första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Beslut
om särskild beräkningsgrund får dock fattas genom automatisk
databehandling om beslutet överensstämmer med motsvarande
beslut avseende det föregående inkomståret och den skattskyldige
inte har anmält önskemål om ändrad beräkningsgrund. Lag (1994:765).
Preliminär skatt
3 § 1 mom. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den
slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt.
Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående
skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
eller annuitet på avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär
A-skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och
särskild A-skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär
skatt i annan ordning.
Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala
preliminär A-skatt även om slutlig skatt inte skall påföras.
Lag (1996:1404).
3 § 2 mom. Preliminär A-skatt skall för inkomståret betalas av
den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a
eller 38 b § eller som saknar skattsedel på preliminär skatt.
Preliminär A-skatt skall dock inte betalas av staten, landsting,
kommuner eller andra menigheter. Preliminär A-skatt skall, om
inte annat föreskrivs i detta moment eller i 10 §, betalas för sådan
ersättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar.
Preliminär A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans
med annan ersättning för arbete från samma utbetalare understiger
10 000 kronor under inkomståret, om utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo och vad som utbetalats inte utgör utgift i en
av utbetalaren bedriven näringsverksamhet.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta, som inte utgör ersättning vid avyttring av egendom,
3. ersättning, som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g samt
tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370),
4. inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen,
5. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan
därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 §
kommunalskattelagen är berättigad till avdrag samt
6. tillgångar på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1
mom. första stycket j kommunalskattelagen.
Oavsett om mottagaren har en A-skattesedel eller en F-skattesedel
eller saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt,
med de undantag som föreskrivs i 10 §, betalas för sådan ränta och
utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall
lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Detsamma gäller i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa,
kontant arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd eller särskilt
vuxenstudiestöd.
Preliminär A-skatt skall, i fråga om en fysisk person, beräknas
enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller enligt de grunder som anges
i 7, 12 eller 40 § och i fråga om en juridisk person enligt de grunder
som anges i 7 a eller 40 §. För enskilda fall får skattemyndighet i
fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga
inkomst av arbete och, om det finns särskilda skäl, även i fråga om
andra inkomster föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis
att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på
inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall
beräknas med särskilt angiven procent av inkomsten eller att
preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning.
Är den, som åtnjuter i första eller andra stycket avsedd inkomst,
skattskyldig också för annan inkomst från vilken skatteavdrag inte
kan göras eller för förmögenhet eller skall han betala statlig
fastighetsskatt, får skattemyndighet, om det finns särskilda skäl,
föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sistnämnda
inkomst eller för förmögenheten eller för fastighetsskatten. Därvid
skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss
procent av inkomsten enligt första eller andra stycket eller enligt
skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också
beräknas med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för
inkomsten. Lag (1994:1978).
3 mom. Preliminär F-skatt skall för inkomståret betalas av den som har
tilldelat s en F-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 b § första
stycket. Preliminär F-skatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, avse den slutliga skatten med de justeringar som anges i 1 mom.
Om skattemyndigheten enligt 33 a § första stycket andra meningen har
utfärdat en A-skattesedel för den skattskyldige, skall detta beaktas vid
beräkningen av den preliminära F-skatten. Lag (1992:680).
4 mom. Särskild A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för
inkomst året betalas av skattskyldig som har tilldelats en
A-skattesedel. Ett sådant bes lut får meddelas om överensstämmelsen
mellan den preliminära och den slutliga sk atten med de usteringar kild
A-skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomst året
betalas av skattskyldig som har tilldelats en A-skattesedel. Ett sådant
beslut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den
slutliga sk atten med de som anges i 1 mom. därigenom kan antas bli
bättre än om endast preliminär A-skat t betalas. Lag (1992:680).
Preliminär A-skatt
4 § 1 mom. För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd
tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen
och arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka skall
preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om
inte annat framgår av 7 eller 7 a § eller av skattemyndighets beslut.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer
för varje inkomstår sådana tabeller.
Tabellerna skall, om inte annat sägs i 2 mom., ange den preliminära
skatten på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller den
kortare tid som anges i tabellerna och grundas på följande
förutsättningar, nämligen
att inkomsten är oförändrad under inkomståret,
att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst
som anges i tabellen,
att den skattskyldige inte skall betala annan skatt eller avgift som
avses i denna lag än statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt
och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller annat
avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna
egenavgifter och grundavdrag.
Av tabellerna skall framgå hur stor del av avdragsbeloppet som
avser allmänna egenavgifter. Lag (1994:1679).
4 § 2 mom. För inkomst som avses i första, andra och femte styckena
i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370),
med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, skall avdrag för preliminär A-skatt göras med ledning av
särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga om skatteavdrag
från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant
arbetsmarknadsstöd.
De särskilda tabellerna för beräkning av skatteavdrag på ersättning
som avses i första stycket första meningen skall för olika
sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss
ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det
finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som
grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för
ersättningar som grundas på 75, 80, 85 eller 90 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Ersättning som en allmän
försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön
skall anses grundad på 75 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten.
De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på
skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst eller, om ersättningen grundas på 75,
80, 85 eller 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, den
andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas
på.
Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den
skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen
anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.
Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den
sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor.
Skattetabellen för skatteavdrag från dagpenning från
arbetslöshetskassa skall grundas på för landet genomsnittlig
skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret.
Skattesatsen bestäms med tillämpning av avrundning enligt 5 §.
Lag (1995:1484).
3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten
under förutsättning att kommunal inkomstskatt beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, som regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje
inkomstår.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande
kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga,
avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt
meddela de närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av
tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan
tabell, skall betalas av vederbörande kommun. Lag (1982:422).
4 mom. I skattetabellerna skall också anges det belopp varmed preliminär
A-skatt skall beräknas på inkomst för en dag av sådant arbete som är
avsett att pågå kortare tid än en vecka. Skattebeloppet skall berä knas
på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och
med ledning av för riket genomsnittlig skattesats till kommunal
inkomstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf
sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning. Lag
(1992:680).
5 § Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för
varje skattskyldig, beträffande vilken inte skall tillämpas enligt 4 § 3
mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som
a vser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och
landstingsskatt, vilken för skattekronor och skatteören är lika med det
belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller
kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till
högst femtio, används den tabell, som avser närmast lägre utdebitering.
Om i utdebiteringen ingår öretal, överstig ande femtio, tillämpas den
tabell som avser närmast högre utdebitering. Att på inkomst av arbete
som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock
kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad
skattetabell, framgår av bestä mmelserna i 4 § 4 mom.
Har den skattskyldige rätt till skattenedsättning enligt 1 § första
meningen lag en (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den
som icke tillhör svenska kyrkan, skall detta beaktas vid bestämmande av
till ämplig tabell för beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1992:680).
6 § Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje
tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i
vederbörlig tabell för det inkomstbelopp och den tidsperiod som är
i fråga.
För inkomst av arbete som avses i 4 § 4 mom. skall, om inkomst
som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den
preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under
varje ifrågakommande dag och med tillämpning av vad som anges i
skattetabellen för dagsinkomst.
Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 § 4 mom., skall gälla
att, om inkomsten avser annan tidsperiod än som är upptagen i
skattetabellen, först uträknas hur mycket av inkomsten som belöper
på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd.
Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp,
som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet
mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna
inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna
tidsperiodens längd. Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare
tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en
gång i veckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna
inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
Lag (1994:1978).
6 a § Om inkomst uppbärs i form av förskott, utgår preliminär A-skatt
med så stor del av den sammanlagda skatten för hela
inkomsten som det uppburna beloppet utgör av hela inkomsten.
Om hela inkomsten inte är känd då förskott uppbärs, utgår
preliminär A-skatt enligt 6 § som om förskottet utgör hela
inkomsten för den tidsperiod som är i fråga.
När resterande belopp uppbärs utgår preliminär A-skatt med
återstående del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten.
Lag (1994:1978).
7 § För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och
som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid
regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt utgå
med 30 procent av inkomsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst
som inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete.
Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen
tillsammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges
huvudsakliga inkomst av arbete, skall preliminär A-skatt utgå enligt
grunder som Riksskatteverket fastställer med beaktande av
bestämmelserna i 3 § 1 mom.
För inkomst som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen
skall preliminär skatt utgå med 30 procent av inkomsten.
Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper
skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt
som innehållits i utlandet uppgår till 30 procent av räntan eller
utdelningen.
Skatt enligt första eller andra stycket tas inte ut på belopp under
100 kronor.
Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan
föreskrivas i vissa fall framgår av 3 § 2 mom.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 40 §.
Lag (1994:1866).
7 a § För inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person skall
preliminär A -skatt betalas med 30 procent av inkomsten.
Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100
kronor. Lag (1992:680).
8 § Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall
som avses i sjätte stycket nedan. Värdet av förmån av räntefritt lån
eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt
punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen.
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte
är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas
in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för
jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort
med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av
nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena
skall beräknas enligt 42 § andra och fjärde styckena
kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt
3 av anvisningarna till den paragrafen.
Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet
av förmånen med hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt
bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid
beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1996:1338).
9 § Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant
inkomst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom
drickspenningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för
arbetsgivaren känt eller är ersättningen av natur att kunna av honom
till beloppet uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i
inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning.
10 § Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade
levnadskostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt
3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för
vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens
inkomsttaxering anges i nämnda punkt, endast till den del
ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum
eller, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid
mottagarens inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till
33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast
till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i
nämnda lagrum. I den mån ersättning för ökade levnadskostnader under
tjänsteresa utgår för längre tid än två år eller, i fall som avses i
punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen, tre år på en och samma ort skall dock
preliminär A-skatt beräknas på hela ersättningen såvida inte
skattemyndigheten på ansökan av den som betalar ut ersättningen
beslutar att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall
gälla även för viss längre tid.
I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c första stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna beloppet. I fråga om kostnadsersättning
för drivmedel för resa med förmånsbil i tjänsten gäller att
preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den
överstiger de i punkt 3 c andra stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen angivna beloppen.
Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är
förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är
uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla
vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt
belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen
respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla
beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret;
b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än
svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;
c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige;
d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till
1 000 kronor;
e) ränta på konto för klientmedel;
f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter;
g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året
inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring;
h) förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller
frånträdande av anställning eller uppdrag eller ersättning för
kostnad för sådan resa; eller
i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas
enligt sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Lag (1996:1209).
11 § Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som
återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgifter, som den
skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter,
som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller
efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring.
Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader i arbetet
från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får
hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om
kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av
arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. I
sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa
en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss
verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och
grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Om en sådan schablon är tillämplig på den skattskyldige, skall
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon
schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren
bestämma hur kostnaderna skall beräknas. Har arbetstagarens
kostnader beräknats enligt bestämmelserna i detta stycke skall
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av
arbetsgivaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt
hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för
kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del
förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp
enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370). Lag (1993:1516).
12 § För den som inte skall betala avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall
som avses i 4 § 1 mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges
med beaktande av att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt
till avdrag för avgifterna inte föreligger.
I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas
tillsammans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller
inrättningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av
bestämmelserna i denna lag ta hänsyn till att den skattskyldige kan
vara berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre
överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt
för den skattskyldige får dock inte frångås. Lag (1995:578).
12 a § För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av
anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § tas ut
enligt de grunder som där anges samt med beaktande av att sjömannen
har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen samt
med frångående av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sista stycket
skattereduktion enligt andra eller tredje stycket samma lagrum.
Lag (1996:1338).
Preliminär F-skatt
13 § 1 mom. Preliminär F-skatt skall, för annan skattskyldig än handelsbolag,
tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga
debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den
ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 105
procent. För handelsbolag skall preliminär F-skatt tas ut med ett
belopp motsvarande den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för
bolaget vid den årliga debiteringen året före inkomståret.
Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett
lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har
debiterats för året före inkomståret.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när
preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering
enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.
Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas
till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala.
Detsamma gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild
självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses
i 3 mom. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för
tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året
före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen
av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före
inkomståret skall redovisas i särskild självdeklaration, får i
stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före
inkomståret läggas till grund för beräkningen. Lag (1996:1404).
13 § 2 mom. Har skattskyldig inte påförts slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året före inkomståret, men kan han antas bli påförd sådan
skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall
preliminä r F-skatt beräknas med ledning av särskild taxering
(preliminär taxering).
Preliminär F-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär
taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 3
mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att av
vika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före
inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000
kronor.
Preliminär F-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även
i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om det är fråga
om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och
beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Lag
(1992:680)
13 § 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. första stycket,
2 mom. andra stycket och 17 § 1 mom. 2 avses med skatt slutlig skatt
minskad med dels skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152), dels överskjutande ingående mervärdesskatt. Lag (1993:1195).
Särskild A-skatt
14 § Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs
i 13 § 1 o ch 3 mom. om preliminär F-skatt.
Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan
utgående pr eliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad
slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär
taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av
preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär
självdeklaration. Lag (1992:1177).
Preliminär taxering
15 § Preliminär taxering skall ske i enlighet med de bestämmelser som
skall till ämpas vid den årliga taxeringen året efter inkomståret. Vid
debitering av den preliminära skatten skall hänsyn dock inte tas till
sådan skatt som inte ingår i den slutliga skatten enligt 13 § 3 mom.
Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som
kan ant as komma att ligga till grund för taxering under året efter
inkomståret. Lag (1992:680).
16 § Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration
(preliminär självdeklaration). Sådan taxering må dock åsättas
ävenmed stöd av annan uppgift eller upplysning.
17 § 1 mom. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär
självdeklarat ion:
1. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller
2. om han har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt och
den skatt som avses i 13 § 3 mom. enligt den årliga taxeringen året
efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret
kan b edömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga
taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist nämnda
skatt, dock minst 2 000 kronor. Lag (1992:680).
2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva
preliminär självdeklaration, därest han så finner erforderligt.
Lag (1993:1671).
18 § Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt
formulär som riksskatteverket fastställer.
Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den
1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige
då inte ägde kännedom om att han kommer att för inkomståret påföras
slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret,
senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom.
Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den
1 december året näst före inkomståret.
Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som
har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs. Lag (1991:697).
19 § Efter anmaning av skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag
eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande
namngiven, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen
beträffande namngiven person, till vilken utgives pension, livränta
eller annan skattepliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån,
pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad antagas kan
kommer att utbetalas under inkomståret. Lag (1990:329).
20 § Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom.
varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration, men
har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är
avgive n deklaration ofullständig, får skattemyndigheten anmana den
skattskyldige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den
avgivna deklarationen.
Den skattskyldige får också anmanas att avge en preliminär
självdeklaration om d et finns anledning att anta att han bör betala
särskild A-skatt. Lag (1992:680).
21 § Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande
för den anmanade att till skattemyndigheten avlämna deklaration eller
annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem
dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som
underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra. Lag (1990:329).
Debitering av skatt m.m.
22 § Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt
samt debitering av preliminär F-skatt, särskild A-skatt samt slutlig,
kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer oc kså
avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta beräknas
enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Lag
(1992:680).
23 § har upphävts genom lag (1979:489).
24 § För fysisk person, som skall betala preliminär A-skatt för annan
inkomst än inkomst av kapital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i
enlighet med bestämmelserna i 5 § eller, i förekommande fall, den
särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå.
Har för kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut
som med delats så sent under december månad året före inkomståret att
ändringen inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten,
skall den först fastställda skattesatsen tillämpas.
25 § Vid debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt med
ledning av pr eliminär taxering skall iakttas:
att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen
(1981:691) om so cialavgifter samt
att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som
för inkoms tåret gäller i beskattningsorten. Lag (1992:680).
26 § Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en
post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal,
som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet
uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas.
Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora
belopp senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret
eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de
uppbördsmånader som återstår efter utgången av den månad då
skatten debiteras. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället
ske senast den 15. Om skatten debiteras efter den 20 i en månad
skall den betalas med lika stora belopp i var och en av de
uppbördsmånader som återstår efter utgången av månaden efter
den månad då skatten debiteras.
Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för
uppbördsåret påförs inte. Lag (1994:1978).
2 mom. har upphävts genom lag (1992:680).
27 § 1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:
att kommunal inkomstskatt uträknas i en post med ledning av den
skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten; samt
att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den
allmänna försäkringskassan. Lag (1990:329).
27 § 2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig
gottskrivas:
1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;
2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare
ålagts att betala enligt 75 §;
3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats
av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts för
betalning av innehållen preliminär skatt enligt bestämmelserna i
52 a § första stycket;
4. överskjutande ingående mervärdesskatt i den mån skatten inte
betalats ut enligt 45 § 2 mom. andra stycket;
5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt; samt
6. ett belopp motsvarande 28 procent av en minskning av
expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas
särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m. fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit
bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.
Vid gottskrivning av preliminär A-skatt som innehållits av den
skattskyldiges arbetsgivare skall sådana allmänna egenavgifter som
arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand gottskrivas
som sådana avgifter. Lag (1994:1679).
27 § 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag
för överskjutande ingående mervärdesskatt, den preliminära skatt
som han har betalat senast den 10 februari året efter inkomståret
och vad som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket 1,
2, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, skall den
skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det
överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en procentsats
motsvarande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid
utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet
till den del det har täckts av preliminär skatt som har betalats
senast den 3 maj året efter inkomståret och med en procentsats
motsvarande 125 procent av statslåneräntan på resterande del. Om
den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti året efter
inkomståret och hela den kvarstående skatten betalas senast den 18
september samma år, tas dock kvarskatteavgift på den resterande
delen ut med en procentsats motsvarande 60 procent av
statslåneräntan. Procentsatserna bestäms till tal med högst en
decimal. Om särskild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.
Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs
inte om beloppet understiger 50 kronor. Vid beräkningen av
avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att
avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det
uppgår till högst 20 000 kronor och har betalats senast den 3 maj
året efter inkomståret.
Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller
debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av
kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som skulle ha
utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av
motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och
tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte
annat anges. Lag (1994:1978).
27 § 4 mom. Har skattskyldig, som har fått anstånd med
självdeklarationen till någon dag efter den 3 maj taxeringsåret, betalat
in preliminär skatt för inkomståret efter detta datum men senast den 30
juni taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften beräknas på den del av det
överskjutande beloppet enligt 3 mom. som täcks av den inbetalade
skatten. Avgiften skall tas ut med en procentsats motsvarande 20 procent
av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på
belopp som inte överstiger 20 000 kronor och med en procentsats
motsvarande 40 procent av statslåneräntan på resterande del.
Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal.
För överskjutande belopp som inte täcks av inbetalning under tiden den 4
maj--den 30 juni gäller bestämmelserna i 3 mom.
Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall
inte fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 3 maj
taxeringsåret, betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 3
maj men senast den 30 juni taxeringsåret, skall skattemyndigheten på
ansökan av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som
anges i första stycket. Ansökan skall ha kommit in till
skattemyndigheten före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften
påfördes. Lag (1992:1661).
27 a § Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden
mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den
skattskyldige inte har kunnat råda över, får skattemyndigheten efter
ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall tas ut med en
procentsats motsvarande 90 procent av den statslåneränta som gällde vid
utgången av november inkomståret. Procentsatsen bestäms till tal med
högst en decimal. Har den slutliga skatten debiterats senast den 31
augusti året efter inkomståret får skattemyndigheten besluta att
avgiften i stället skall tas ut med en procentsats motsvarande 45
procent av statslåneräntan om skatten betalas senast den 18 september
nämnda år.
Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den
del av avgiften som har beräknats efter 20 eller 40 procent av
statslåneräntan enligt 27 § 3 eller 4 mom.
Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året
efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.) Lag
(1992:1661).
27 b § Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för
arbete till ett handelsbolag och som inte kunnat gottskrivas bolaget
enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan
utgående mervärdesskatt som avses i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen
(1994:200) för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då
det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in
till skattemyndigheten.
Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den
som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av
skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas
bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den
redovisningsperiod då ersättningen betalades ut.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om
skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.
Lag (1996:1404).
28 § Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.
Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 i uppbördsmånaden
april året efter taxeringsåret. Lag (1994:1978).
29 § För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses
i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I
fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande
tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten.
Tilläggspensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före
den 1 oktober året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig
skatt skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad,
då underrättelse om debitering av avgiften meddelades den skattskyldige.
Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande
skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket,
skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med
uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige.
Lag (1984:669).
30 § Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete
tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för
året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra
stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den
skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att
betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.
Har här i landet bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat
dödsbodelägare som vid hans död varit beroende av honom för sin
försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller
tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från
dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala
skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse
skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår
varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte
avse skatt som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen
skulle ha betalats före dödsfallet.
Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse
som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder.
Lag (1990:329).
31 § Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i
tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter
samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande
slutliga skatt.
Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning
av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under
25 kronor uttages ej.
Tillkommande skatt skall, om inte annat följer av 32 b §, betalas
senast den 10 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten
bestämmer, dock inte tidigare än den 10 maj året efter
taxeringsåret. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske
senast den 15. Lag (1994:1978).
32 § På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta
(respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs
inte. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid
utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid
beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då
skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för
debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en
decimal.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller
förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller
förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inte
heller kvarskatteavgift och respitränta;
att ränta tas ut från och med den 19 september taxeringsåret om
hela den kvarstående skatten betalts senast den 18 september
samma år och i annat fall från och med den 11 april året näst efter
taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och
skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande
skatt, skall tas ut från utgången av den månad, då beloppet
utbetalts; samt
att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till
betalning.
Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av
ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas
på respitränta. Lag (1994:1978).
32 a § Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis
från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.
Lag (1990:329).
32 b § Skall tillkommande skatt debiteras efter det att skattsedel på
slutlig skatt har utfärdats för den skattskyldige men innan påföringen
av slutlig skatt har avslutats för året skall ny skattsedel på slutlig
skatt utfärdas vari även den tillkommande skatten tas upp. I fråga om
sådan skatt gäller vad som föreskrivs i denna lag om betalning av
kvarstående skatt och om arbetsgivares medverkan vid uppbörd av sådan
skatt. Lag (1992:1661).
Utfärdande av skattsedel
33 § För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för
preliminär skatt, för slutlig skatt och för annan tillkommande skatt
än sådan som avses i 32 b §. Skattsedel skall dock inte utfärdas för
preliminär skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1996:1404).
33 a § Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas
för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En
A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om
skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b §
andra stycket.
För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som
inte har tilldelats en F-skattesedel utfärdas en A-skattesedel efter
ansökan. Lag (1996:1404).
33 b § Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte
annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig
som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.
Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under
villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av
F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel
har utfärdats.
I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till
den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om
beslutet.
F-skattesedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag
enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egenskap.
Lag (1996:1404).
33 c § För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F-skattesedel
för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan
skattsedel.
En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare
utfärdad F-s kattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses
i 38 a § första stycket 3 förrän två år förflutit från
återkallelsebeslute t.
En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare
F-skattesede l återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så
länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte
heller utfärdas för den som inte har haft någon F-skattesedel men för
vilken de t skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel.
Om det finns särskilda skäl får en F-skattesedel utfärdas trots vad som
sägs i a ndra och tredje styckena. Lag (1992:680).
33 d § Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en
F-skattesedel s kall fogas ett F-skattebevis. Om den skattskyldige har
debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall
inbetalningskort till ställas honom. Till en skattsedel på tillkommande
skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken
kvarstående skatt s kall betalas skall fogas inbetalningskort.
Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på
ränta eller utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas enligt 3
§ 2 mom. tredje stycket, behöver någon skattsedel på slutlig skatt inte
utfärd as.
Skattsedel, skattekort, F-skattebevis och inbetalningskort skall
upprättas i enlighet med formulär som fastställs av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:680).
34 § Skattsedel enligt 33 § utfärdas av den skattemyndighet som skall
besluta i fråga om den skatt som skattsedeln avser. Skattsedel på
preliminär skatt som avser handelsbolag utfärdas av skattemyndigheten i
det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress.
35 § Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige
senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om
årlig taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad
självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter. I övriga fall skall skattsedel på slutlig skatt
översändas till den skattskyldige senast den 15 december under
taxeringsåret.
En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18
januari under inkomståret.
Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken
preliminär A-skatt skall betalas, sådan inkomst under inkomståret, skall
han anmäla detta till vederbörande skattemyndighet. Denna skall sända en
skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1992:1661).
36 § En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige
senast den 18 januari under inkomståret.
En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd
under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall
översändas till den skattskyldige så snart det kan ske.
Lag (1994:1978).
36 a § Ett besked om debitering av särskild A-skatt skall
översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under
inkomståret.
Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på
preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas
till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978).
37 § Anmäler skattskyldig hos skattemyndighet sedan fem dagar har
förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket
eller i 36 § första stycket att han inte har fått den skattsedel som han
skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen
tillställas den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast
tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt. Lag (1990:329).
38 § Skattskyldig har rätt att hos skattemyndighet få duplettskattsedel
och ytterligare inbetalningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt
tillställas den skattskyldige. Lag (1990:329).
Återkallelse av F-skattesedel m.m.
38 a § En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren
1. begär att skattsedeln skall återkallas,
2. upphör att bedriva näringsverksamhet,
3. inte iakttar villkor som meddelats med stöd av 33 b § andra stycket
eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel och missbruket inte är
ringa,
4. inte efterkommer föreläggande att lämna särskild självdeklaration
eller, i fråg a om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast
lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen
inte är ägnad att ligga till grund för taxering och underlåtenheten inte
är ringa,
5. brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig
skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter
som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare eller mervärdesskatt som uppbärs enligt mervärdesskattelagen
(1994:203) och försummelsen inte är ringa,
6. har meddelats näringsförbud,
7. är i konkurs, eller
8. är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt
handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattesedel har återkallats
på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren.
Återkallelse enligt första stycket 3--8 får underlåtas om det finns
särskilda skäl.
Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel
skall, om int e särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en
F-skattesedel inte får utfärdas för en företagsledare i företaget eller
bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3--5
eller 7. Lag (1994:484).
38 b § Om en F-skattesedel har återkallats, skall innehavaren efter
föreläggande av skattemyndigheten överlämna F-skattesedeln och
F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten skall lämna uppgift
om återk allelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten
känner till.
Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten i stället
utfärda en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Lag (1992:680).
Avdrag på lön, m.m.
39 § 1 mom. Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete
skall den som betalar ut ersättningen göra avdrag för betalning av
mottagarens preliminära A-skatt (skatteavdrag). Som ersättning för
arbete anses också förskott på sådan ersättning.
Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om
1. det kan antas att vad en arbetsgivare kommer att betala ut till
arbetstagaren under inkomståret inte uppgår till minst 1 000
kronor,
2. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är
delägare i bolaget.
Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte heller, om den som
tar emot ersättningen har en F-skattesedel antingen när
ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift
om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en
anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling,
som även innehåller uppgifter om utbetalarens och
betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering
godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens
personnummer eller organisationsnummer. Det som sagts i andra
meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen
känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig.
Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel
får skatt eavdrag underlåtas bara om F-skattesedeln
skriftligen åberopas. Görs detta, anses mottagaren ha endast en
F-skattesedel. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. I
fråga om ersättning som avses i 3 § 2 mom. andra stycket skall han
alltid anses ha endast en A-skattesedel. En sådan uppgift om
innehav av en F-skattesedel som enligt tredje stycket får tas för god
gäller även som skriftligt åberopande av F-skattesedeln.
Lag (1994:1978).
39 § 1 a mom. Har en fysisk person, vilken har att vidkännas
skatteavdrag för preliminär A-skatt att betala kvarstående skatt,
som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är
arbetsgivaren, om inte annat framgår av andra stycket, skyldig att
vid utbetalning av ersättning för arbete göra skatteavdrag även för
sådan skatt om arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av
arbete från honom. Detsamma gäller även den som betalar ut
annan ersättning för arbete om skattemyndigheten har beslutat att
avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det.
En arbetsgivare är dock inte skyldig att göra avdrag för kvarstående
skatt, om arbetet är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras från sådan ersättning
som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) eller livränta, om inte
skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt
skall göras eller mottagaren begär det, och inte heller från ränta
eller utdelning. Utgörs ersättningen av vårdbidrag,
korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd skall dock avdrag
för kvarstående skatt göras om inte mottagaren visar upp intyg från
en annan arbetsgivare att denne gör ett sådant avdrag.
För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren, om
inte annat följer av 40 § 2 mom. andra stycket, vid varje
utbetalningstillfälle dra av ett belopp motsvarande så stor del av
skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet
utbetalningstillfällen före ingången av uppbördsmånaden april.
Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första,
skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och
återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.
Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller.
Lag (1994:484).
2 mom. Under januari månad och, om det finns särskilda skäl, också under
februari månad får skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt,
beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell som senast
tillämpats under det föregående inkomståret.
3 mom. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller
utdelning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket skall den som har att
avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra
skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att
betala. I fråga om sådant avdrag skall bestämmelsen i 39 § 1 a mom.
fjärde stycket gälla i tillämpliga delar. Skyldighet att göra
skatteavdrag föreligger inte om räntan på ett konto uppgår till mindre
än 100 kronor. Lag (1992:1177).
4 mom. Vad i denna lag sägs om arbetsgivare skall vid
tvångsförvaltning av fastighet enligt bostadsförvaltningslagen
(1977:792) avse förvaltaren beträffande av honom förvaltad egendom. Är
förvaltaren på grund härav ansvarig för skatt som avses i 77 § får
betalningsskyldigheten av skattemyndighet jämkas eller efterges när
särskilda skäl föreligger. Lag (1990:329).
(Se vidare anvisningarna.)
40 § 1 mom. Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att
upplysa d en som betalar ut ersättningen om vilken skattsedel på
preliminär skatt han har. Om han skall vidkännas avdrag för preliminär
A-skatt p å ersättningen, skall han snarast visa upp en skattsedel på
sådan skatt för utbetalaren. I annat fall skall han visa upp ett i ntyg
av skattemyndighet att han inte har att betala preliminär A-skatt eller
39 § 1 mom.
tredje stycket lämnar en sådan uppgift om innehav av en F-skattesedel
som får tas för god.
Fullgör inte den som tar emot ersättning för arbete sin skyldighet
enligt första stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras, i fråga
om en juridisk person, med 30 procent av ersättningen och, i fråga om en
fysisk person, enligt skattetabellen för den ort, där den som skall göra
skatteavdraget har sitt kontor eller ersättningen i annat fall
utbetalas, jämte tio procent av nämnda avdrag. Skatteavdraget skall dock
vara 30 procent av sådan ersättning för arbete som inte utgör en fysisk
persons huvudsakliga inkomst av arbete.
Åtnjuter den som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, förutom
kontant ersättning, annan förmån som avses i 8 § första stycket, skall
skatteavdraget enligt andra stycket beräknas även på förmånens värde för
den tid ersättningen avser.
Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket skall utgöra minst en
krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön
och tvåveckorslön samt tjugo kronor för månadslön. Lag (1992:680).
40 § 2 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas skatteavdrag enligt 1
mom., skall före utgången av taxeringsåret överlämna skattsedel på
slutlig skatt eller vederbörlig del därav till den arbetsgivare som
enligt 39 § 1 a mom. är skyldig att göra skatteavdrag för den
kvarstående skatten eller för denne uppvisa skattsedeln eller
vederbörlig del därav eller intyg av skattemyndighet att han inte har
att betala kvarstående skatt.
Fullgör inte arbetstagare sin skyldighet enligt första stycket, görs
under tid, då avdrag för kvarstående skatt skall verkställas, avdrag för
sådan skatt vid varje utbetalningstillfälle med lika stort belopp som
skall dras av för preliminär A-skatt. Att skatteavdrag för kvarstående
skatt inte skall verkställas vid arbete som är avsett att pågå kortare
tid än en vecka, framgår av 39 § 1 a mom. Lag (1992:1661).
3 mom. Bestämmelserna om skatteavdrag när skattsedel inte lämnats
tillämpas inte , om den som är skyldig att göra skatteavdraget erhållit
besked av skattemyndigheten beträffande vederbörligt skatteavdrag från
den skattskyldiges ersättning för arbete. I sådant fall skall
skatteavdrag göras enligt det erhållna beskedet. Lag (1992:680).
(Se vidare anvisningarna.)
40 a § Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den
som betalar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla
förhållandet till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen
åberopar en F-skattesedel. Lag (1992:680).
41 § 1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken
arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag
för preliminär A-skatt skall göras med större belopp än som följer av
bestämmels erna i denna lag eller annars föreskrivits, är arbetsgivaren
skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det
utbetalningstillfälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det
anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbe talning av
dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skattemyndighet med stöd av 45 §
3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, får arbetsgivaren dock
inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag. Lag
(1992:680).
2 mom. Om den ersättning, som skulle återstå sedan skatteavdrag
för kvarstående skatt har gjorts, understiger vad den skattskyldige
behöver för sitt eget och familjens underhåll, skall skattemyndigheten
efter ansökan av den skattskyldige besluta att skatteavdrag inte
skall göras med större belopp än att den skattskyldige har medel
som behövs för hans eget och familjens underhåll (förbehållsbeloppet).
Förbehållsbeloppet beräknas enligt 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken. Har ett förbehållsbelopp bestämts i ett beslut om
utmätning av lön i ett mål hos kronofogdemyndigheten, skall detta
förbehållsbelopp tillämpas under den tid beslutet gäller också i
fråga om avdrag för kvarstående skatt.
Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första
stycket senast från och med det utbetalningstillfälle som inträffar
sedan en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om
det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbetalningstillfälle
tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit
denne om beslutet tillämpats. Lag (1995:299).
42 § Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för
både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på
utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp
anses i första hand avse preliminär skatt.
Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt
inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande
skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av
uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna
beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten. Lag (1986:474).
43 § 1 mom. Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid
varje utbetalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat
lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom
skatteavdrag har innehållits på ersättningen samt, om avdrag gjorts
enligt 4 § 1 mom., hur stor del av det innehållna beloppet som avser
allmänna egenavgifter. Skyldighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista,
där skatteavdraget och de allmänna egenavgifterna har angivits. I
fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan
jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning behöver uppgift om
skatteavdragets belopp och de allmänna egenavgifterna dock inte
lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående
utbetalningstillfället. Detsamma gäller vid utbetalning av annan
sådan pension eller livränta som avses i 3 § 2 mom. andra stycket
om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan
ersättning som anges i föregående mening eller av
försäkringsföretag eller understödsförening.
Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så
stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall
arbetsgivaren vid det utbetalningstillfälle, som närmast föregår
uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av
felande belopp.
Efter den 10 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare
tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren
återlämna skattsedeln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har
arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för
kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna
arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag
för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som
skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon
hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och
adress.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer
formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment.
Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
Lag (1994:1978).
2 mom. Arbetsgivare är skyldig att låta arbetstagare ta del av för honom
utfärdad skattsedel, som förvaras hos arbetsgivaren, när det kan ske
utan väsentlig olägenhet. Lag (1992:680).
44 § Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen
fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39--43 §§.
På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten
lämna besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa
skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt
av bestämmelserna i 39--43 §§. Sådana besked skall meddelas av den
skattemyndighet som enligt 2 a § andra stycket har att fatta beslut
rörande arbetsgivare.
Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked
beträffande arbetstagares skatteavdrag. Lag (1991:1908).
44 a § Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en
främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för
undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i
riket, får skattemyndigheten, utom i fall som avses i andra stycket,
besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för
preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten.
Råder det tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut
och träffar riksskatteverket överenskommelse med behörig myndighet i den
främmande staten om var detta skall ske, får riksskatteverket besluta
att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för
preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Lag
(1992:100).
Jämkning av preliminär skatt
45 § 1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om
bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den
motsvarande slutliga skatten minskad med överskjutande ingående
mervärdesskatt därigenom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas
ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning
av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas
till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Jämkning
skall göras bland annat i följande fall, nämligen
1. då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten
framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av
ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller
beträffan de allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika
från motsvarande slutliga skatt; eller
2. då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad
skatteform synes påkallad.
I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär
A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt
skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan
jämkning skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild
A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst
en femtedel över-eller under tidigare antagna skatten, dock med minst 2
000 kronor. Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från
arbetslöshetskassa får ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har
betalats för längre tid än en månad o ch skatteavdrag enligt tabell
skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av
skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär
F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade
skatten.
Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om
skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle
bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter.
Jämkning skall, om det inte finns särskilda skäl, i första hand ske av
preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den skattskyldiges
huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta
och utde lning. Om särskild A-skatt har debiterats, skall dock jämkning
som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den sä
rskilda A-skatten.
I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även
om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats.
Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att
yttra sig , om detta inte uppenbarligen är obehövligt.
Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den
preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall
av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter
inkomståret. Lag (1992:1177).
45 § 2 mom. Har skattskyldig, som lämnat särskild
självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, betalat preliminär skatt med belopp, som
beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt, i förekommande fall
minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt, med minst
en femtedel av den sålunda minskade slutliga skatten, dock minst
500 kronor, skall efter beslut av skattemyndigheten i samband med
jämkning det överskjutande beloppet återbetalas till den
skattskyldige på det sätt som anges i 68 § 1 mom. utan avvaktan på
debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter
föranleder det, får skattemyndighet besluta om återbetalning av för
mycket erlagd preliminär skatt, även om den inbetalda
preliminärskatten inte överstiger den beräknade slutliga skatten i
förekommande fall, minskad med överskjutande ingående
mervärdesskatt på det sätt som nyss har angivits.
Om den överskjutande ingående mervärdesskatten beräknas
överstiga den skattskyldiges slutliga skatt, skall det överskjutande
beloppet efter inkomstårets utgång på ansökan betalas ut till den
skattskyldige. Därvid gäller bestämmelserna i första stycket i
tillämpliga delar. Lag (1994:1978).
45 § 3 mom. Sker avdrag för preliminär A skatt för arbetstagare,
som är försatt i konkurs, och kan det antagas att avdraget är större
än som fordras för att den preliminära skatten skall motsvara den
slutliga skatten, må skattemyndigheten efter ansökan av konkursboet
genom jämkning förordna om minskning av skatteavdraget och i samband
därmed meddela beslut om utbetalning till konkursboet av för mycket
innehållen preliminär skatt.
Motsvarande gäller efter ansökan av kronofogdemyndighet när lön tas
i anspråk genom utmätning.
46 § 1 mom. Skattskyldig får ge in ansökan om jämkning av preliminär
skatt till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även om
myndigheten inte är behörig att meddela beslut om jämkningen.
Myndigheten skall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter
sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet. Lag
(1991:1908).
2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär
besl utet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning
efter det beslutet meddelats, skall betalas med annat belopp än som
tidigare utfärdad skattsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny
skattsedel upptagande den ändrade skatten.
Sker jämkning av preliminär skatt, skall i beslutet anges, att skatten
skall ber äknas t.ex. på viss del av inkomsten eller på inkomsten
minskad med visst belopp eller att skatten skall tas ut med viss procent
av inkomsten.
Vid jämkning av preliminär skatt, som tas ut efter i 7 § första stycket
nämnd pr ocentsats, skall i beslutet anges efter vilken procentsats den
ändrade skatten skall tas ut.
Sker jämkning av preliminär skatt på ränta eller utdelning skall i
beslutet ange s att preliminär skatt inte skall tas ut på ränta på eller
utdelning från visst konto eller vissa värdepapper.
Sker jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, skall
skatten beräkn as på samma sätt som i 13--15 och 25 §§ anges beträffande
påföring av sådan skatt efter preliminär taxering. Lag (1992:680).
3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig,
skall med delas skyndsamt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya
skattsedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för
denne.
Arbetstagare som har att vidkännas skatteavdrag skall genast till
arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning och, i förekommande fall, den
nya skattsedeln.
Arbetsgivare skall iaktta beslut om jämkning från och med det
utbetalningstillfä lle som först infaller sedan två veckor förflutit
från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av
skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 mom., skall beslutet
tillämpas redan vid det utbetalningstillfälle som inträffar sedan en
vecka förfl utit från det arbetsgivaren fått del av beslutet eller, om
det inte kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skattskyldige
om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter
sistnämnda utbetalningstillfälle. Lag (1992:680).
4 mom. Skattskyldig är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att för
jämkning av den preliminära skatten avge preliminär självdeklaration
eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på
preliminär skatt. Är deklarationen ofullständig, får myndigheten anmana
den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen.
Bestämmelserna i 21 § skall härvid äga motsvarande tillämpning. Lag
(1992:680).
(Se vidare anvisningarna.)
47 § Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt
meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande
uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla
arbetstagaren vad som har innehållits för mycket. Lag (1979:489).
Anstånd med inbetalning av skatt
48 § 1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga har blivit
nedsatt på gru nd av arbetslöshet eller sjukdom eller annars oförvållat,
får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär
F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt.
Ansökan om anstånd skall för att kunna prövas ha kommit in s enast den
dag då den skatt, som ansökningen avser, senast skall betalas. Beslut om
anstånd får meddelas i fråga om skatt som skall betalas under de två
uppbördsmånader, vilka utlöper närmast efter det ansökan om anstånd har
gjorts.
Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får
bestämmas till längst ett år. Avser anståndet skatt, som skall betalas
under två uppbördsmånader, skall anståndstiden räknas från utgången av d
en först infallande uppbördsmånaden. Lag (1992:680).
48 § 2 mom. En totalförsvarspliktig som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar och vars
skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av
skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt,
särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som
skall betalas under uppbördsmånad, vilken helt eller delvis infaller
under tiden för tjänstgöringen eller under tiden därefter, dock
senast under tredje kalendermånaden efter den månad då tjänstgöringen
upphör. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den.
Anståndstiden får bestämmas till längst ett år. Anstånd får dock
därutöver beviljas för tre kalendermånader efter den då
tjänstgöringen upphör. Lag (1995:751).
48 § 3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges
ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring, må frågan om
anstånd för den skattskyldige upptagas till förnyad prövning.
48 § 4 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet eller
näringsverksamhet eller del av sådan tillgång eller aktie eller andel i
bolag, vars aktier eller andelar vid tiden för avyttringen ägdes eller
innehades på sätt som anges i punkt 14 åttonde stycket a av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), mot betalning
under minst tre år, kan, om till följd härav hans slutliga skatt blivit
mer än dubbelt så stor som medeltalet av hans slutliga skatt för närmast
föregående tre taxeringsår, efter ansökan beviljas anstånd av
skattemyndighet med betalning av kvarstående skatt för det taxeringsår,
då försäljningen tagits till beskattning. Anstånd får avse högst två
tredjedelar av den kvarstående skatten. Det belopp, för vilket anstånd
medges, skall betalas med halva beloppet före utgången av april månad
under vart och ett av de två år, som följer närmast efter det år, då den
kvarstående skatten enligt debiteringen skulle ha betalts. Vid
beräkningen av den slutliga skatten gäller 14 §.
Har avyttringen föranlett debitering av tillkommande skatt, får anstånd
medges efter motsvarande grunder. Lag (1990:1137).
48 § 5 mom. Skattskyldig, som avyttrat fastighet, bostadsrätt
eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd med att
betala kvarstående skatt för det taxeringsår, då vinst hänförlig till
avyttringen tagits till beskattning.
Anstånd skall medges om avyttringens bestånd är beroende av myndighets
tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om
avyttringens bestånd. Anstånd får därvid medges med betalning av den del
av skatten som med 20 000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen
som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. Blir
ytterligare köpeskilling tillgänglig för lyftning efter avyttringsårets
slut, skall anståndsbeloppet minskas med den köpeskilling som blivit
tillgänglig för lyftning.
Anstånd medges med skattebetalningen intill den sista april året efter
det att anståndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock aldrig
medges för längre tid än till den sista april fyra år efter
avyttringsåret. Minskas anståndsbeloppet på grund av att ytterligare
köpeskilling blivit tillgänglig för lyftning skall skatten inbetalas
senast den sista april året efter det köpeskillingen blivit tillgänglig
för lyftning. Lag (1990:653).
(Se vidare anvisningarna.)
49 § 1 mom. Skattemyndigheten får medge en skattskyldig anstånd
med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta,
1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få nedsättning
av eller befrielse från det belopp som påförts honom,
2. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller
ett sådant beslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är
oviss, eller
3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller
ett sådant beslut överklagats och betalningen av det påförda
beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den
skattskyldige eller annars framstå som obillig. Lag (1993:894).
49 § 2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan
antas bli nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas
av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.
Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan
antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att
betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige
ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får
dock medges utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är
förhållandevis ringa eller om det annars finns särskilda skäl. Ställd
säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall
bestämmelserna om säkerhet i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. tillämpas.
Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall
kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall
jämkas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara
oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i
6--11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål
om skatt, m.m. tillämpas. Lag (1994:469).
2 a mom. Regeringen och myndighet som regeringen har förordnat
att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande
av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende
medge skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift
eller ränta. Lag (1979:489).
3 mom. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald
preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut
med anledning av begäran om omprövning eller överklagandet.
Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt
sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får
anståndet omprövas. Lag (1990:329).
49 § 4 mom. Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom.
skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid
ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 §
första stycket, dock med undantag av fjärde meningen.
Anståndsränta tas ut från den dag, då beloppet skulle ha betalats
om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden
gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den
dag betalning skett.
Bifalls den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet av
skattemyndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall
betald ränta återbetalas. Lag (1994:484).
5 mom. Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller
delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns
synnerliga skäl. (1990:329).
50 § Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till
skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör göras snarast möjligt och senast inom en månad
efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall
avse. Har ansökningen inte inkommit inom tre månader efter
tjänstgöringens slut, får ansökningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan
kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i
46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
Lag (1995:751).
51 § Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten
inte indrivas under tiden för anståndet.
Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får
denna tagas i anspråk för betalning av skatt, som avses med anståndet.
Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut endast på den
del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång.
Lag (1992:624).
Uppbörd av skatt
52 § Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall
betalas in senast den 10 i den uppbördsmånad, som infaller
närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes
genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som
avses i 2 a § andra stycket. I uppbördsmånaden januari får
betalning i stället ske senast den 15. Inbetalning från landsting och
kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom
avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits
genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom
insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken
skatten skall betalas enligt skattsedel.
Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till
vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas
in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som
har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt.
Skatten anses betald den dag när inbetalningskort eller
gireringshandlingar kom in till Posten Aktiebolag eller, om staten
har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en
bank, till banken. Lag (1994:1978).
52 a § Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en
juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den
juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter
särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet
tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 §
första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har
innehållit.
Om preliminär skatt som kan beräknas överstiga den motsvarande
slutliga skatten har betalats av ett handelsbolag får
skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det
överskjutande beloppet skall tillgodoräknas handelsbolaget enligt
första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära
skatt. Lag (1996:1404).
53 § 1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall namn på och postadress till den som har innehållit
skatten anges på inbetalningshandlingen.
Skattemyndigheten får på ansökan av arbetsgivare eller när särskilda
skäl föreligger besluta att skatt, som innehålls genom skatteavdrag, och
arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall redovisas till skattemyndigheten
under särskilt redovisningsnummer.
Vid inbetalning av skatt som avses i 52 § andra stycket, skall på
inbetalningshandlingen anges den skattskyldiges namn och postadress,
person- eller organisationsnummer, skattens beteckning samt det år som
skatten avser. Lag (1991:1908).
2 mom. Skattemyndigheten får om särskilda skäl föreligger
medge att arbetsgivare betalar och redovisar skatt, som avses i 1 mom.
första stycket, inom viss tid efter den dag då skatten rätteligen skall
betalas. På skatt som betalas inom den tiden utgår ej dröjsmålsavgift.
Lag (1990:329).
3 mom. har upphävts genom lag (1979:489).
54 § 1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för
preliminär A-skatt på ersättning för arbete eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna
uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet
som avses i 2 a § andra stycket. Deklaration skall lämnas av
landsting och kommun senast den 12 och av annan arbetsgivare
senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då
skatteavdraget gjordes eller lönen utgavs. I uppbördsmånaden
januari får annan arbetsgivare än landsting och kommun i stället
lämna deklaration senast den 15.
Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är
deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge
uppbördsdeklaration.
Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt
avfattas på blankett enligt fastställt formulär.
Uppbördsdeklaration skall upptaga
1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller
särskilda redovisningsnummer;
2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp
som har dragits av för preliminär A-skatt från lön;
4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2
kap. 3 § första och andra styckena lagen (1981:691) om
socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5;
5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;
6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;
7) månadsavgiftens belopp;
8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.
En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt,
skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om
detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i
uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i
fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I
övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje
styckena.
Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller
utdelning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och
utdelning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i
uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. I
uppbördsmånaden januari får deklaration i stället lämnas senast
den 15. Deklarationen skall ta upp
1) den deklarationsskyldiges namn och person- eller
organisationsnummer;
2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;
3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt.
I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första--tredje
styckena. Lag (1994:1978).
2 mom. Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 1
mom. att lämna uppbördsdeklaration eller är deklaration ofullständig,
kan skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att lämna
deklaration eller komplettera den. Lag (1990:1137).
3 mom. har upphävts genom lag (1992:624).
55 § 1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta
att en arbetsgivare förutom uppbördsdeklaration skall lämna uppgift om
namn och personnummer eller organisationsnummer samt avdrag för preli
minär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upphävas av
skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns.
Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga
delar upp gifter enligt första stycket. Lag (1992:680).
55 § 2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med
inbetalningskort som anges i 33 d § eller på blankett enligt fastställt
formulär redovisa hur mycket som har dragits av för kvarstående
skatt. Därvid gäller bestämmelserna om uppbördsdeklaration i
tillämpliga delar.
Vid redovisning enligt första stycket får i stället för
inbetalningskort användas förteckning enligt formulär, som
skattemyndigheten har godkänt efter förslag av arbetsgivaren.
Riksskatteverket får på ansökan av arbetsgivare medge att
skatteavdrag för kvarstående skatt redovisas i annan ordning än
som anges i första eller andra stycket. Lag (1994:1907).
56 § Preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, som skattskyldig har
inbetalt ut över debiterat belopp, skall avräknas på senare under
uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A-skatt i den mån den
inte betalas.
Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga
identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju
år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde,
skall beloppet tillfalla statsverket. Lag (1992:680).
57 § Den som för det särskilda konto som avses i 52 § redovisar
inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till
skattemyndigheten. Lag (1993:894).
57 a § har upphävts genom lag (1993:894).
Dröjsmålsavgift
58 § 1 mom. Har en skattskyldig eller en arbetsgivare som gjort
skatteavdrag inte betalat in skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tid
och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall en avgift
(dröjsmålsavgift) tas ut.
2 mom. Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4
mom., ut med
1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då
beloppet förfaller till betalning (förfallomånaden),
2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter
förfallomånaden,
3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter
förfallomånaden,
4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter
förfallomånaden.
Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio
dagar från den dag då beloppet förföll till betalning.
3 mom. Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen
obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock
endast tas ut med motsvarande belopp.
4 mom. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren skriftligen påmints om
sin betalningsskyldighet och sker betalning senast viss i påminnelsen
angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag
påminnelsen sändes.
Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av
kronofogdemyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med
betalningen.
5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf jämställs med
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har
tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter.
6 mom. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Lag (1992:624).
Indrivning m.m.
59 § Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte
har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt,
dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta, även om fordran inte
har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten
för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga
fordringar m.m. Lag (1995:578).
60 § har upphävts genom lag (1993:894).
61 § För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det
beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom,
svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat,
svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande
skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Lag (1990:329).
62 § har upphävts genom lag (1993:894).
63 § har upphävts genom lag (1993:894).
64 § har upphävts genom lag (1993:894).
65 § har upphävts genom lag (1993:894).
66 § har upphävts genom lag (1993:894).
67 § har upphävts genom lag (1993:894).
Restitution av skatt, m. m.
68 § 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt och överskjutande
ingående mervärdesskatt motsvarande slutliga skatt eller har genom
skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än
vad som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt,
skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt
ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den
skattskyldige. Om den skattskyldige vid debitering av slutlig skatt
gottskrivits preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten
skall det överskjutande beloppet sättas ned i den mån det är
obetalt. Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om
skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter
avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst
tjugofem kronor.
Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten
utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som
anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.
Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i
första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet. Lag
(1993:894).
68 § 2 mom. Den som vinner nedsättning i eller befrielse från honom
påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas
återfå ytterligare överskjutande skatt äger att genom skattemyndigheten
återfå vad han betalat för mycket.
Återbetalning enligt första stycket sker, såvitt avser överskjutande
skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid
motsvarande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under 25 kronor
återbetalas inte. Lag (1991:1908).
3 mom. Skall den, som enligt 2 mom. är berättigad att återfå skatt, som
debiterats av en skattemyndighet, i stället betala skatt, som debiterats
eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan ordning eller
av annan skattemyndighet, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av
beslut i resititutionsärendet inte betald, har den skattskyldige rätt
att få ut endast den del av det för mycket betalda beloppet, som
överstiger det belopp vilket han sålunda rätteligen har att betala.
Återstoden av det betalda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige
för betalning av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt
föras över till den skattemyndighet som debiterat skatten eller skall
debitera den. Lag (1991:1908).
68 § 4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få
tillbaka erlagt skattebelopp eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller som är
berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd skatt
eller ränta inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad
som överstiger det obetalda beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper
på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av det
obetalda beloppet och dröjsmålsavgiften samt i förekommande fall
tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna
i 3 mom.
Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig,
vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd skatt, som skall
gottskrivas enligt 27 § 2 mom., eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller
69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, enligt beslut om
debitering för det år vartill den erlagda skatten hänför sig. Har, då
återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten inte
påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras
genom beslut om debitering, får den erlagda skatten eller räntan
innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs.
Kan det med fog antas att skatt som belöper på inkomst förvärvad i en
främmande stat och som har betalats här i landet skall överföras till
den främmande staten med stöd av 69 a §, får skatten och ränta som
belöper på skatten innehållas i avvaktan på framställning från denna
stat om överföring av skatten. Lag (1992:624).
68 § 5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som
är berättigad att återfå skatt har att betala särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. eller kupongskatt.
I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning. Lag (1996:1338).
6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas
enligt denna lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan
lyftas.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran
utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första
stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband
med att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig
skatt bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt
lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter.
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av fordran som avses i första stycket. Lag (1996:660).
69 § 1 mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller
som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av
att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, och skatt som skall gottskrivas
enligt 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller andra stycket
samma moment, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta)
beräkn
as på det överskjutande beloppet.
Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
och att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär
skatt som avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 3
maj året efter inkomståret.
Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti taxeringsåret,
beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte
överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats, som motsvarar 35
procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november
inkomståret och på belopp därutöver enligt en räntesats som
motsvarar 25 procent av statslåneräntan. Ränta utgår inte på
överskjutande belopp till den del det motsvaras av preliminär skatt
som inbetalas efter den 10 februari året efter inkomståret. I övriga
fall beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte
överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats som motsvarar 60
procent av statslåneräntan och på belopp däröver enligt en
räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan. Har
preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 10
februari året efter inkomståret men senast den 3 maj samma år,
beräknas räntan enligt en räntesats som motsvarar 30 procent av
statslåneräntan. Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en
decimal.
Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift,
betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.
Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller
debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan
bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen
gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas
på ö-skatteränta. Lag (1994:1978).
69 § 2 mom. På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 §
2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har
innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta
(restitutionsränta). Restitutionsränta beräknas för visst kalenderår
efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta
som gällde vid utgången av november närmast föregående
kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en
decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte
ut.
Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,
att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts
som preliminär skatt, och på belopp som avses i 27 § 2 mom. första
stycket 4, 5 eller 6 eller i andra stycket samma mom., från utgången
av taxeringsåret, dock att räntan utgår från utgången av augusti
samma år om debiteringen av den slutliga skatten har skett senast
vid denna tidpunkt, och på annat belopp från utgången av den
månad, då det har betalts;
att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har
förfallit till betalning eller hela den kvarstående skatten har betalts
senast den 18 september under taxeringsåret, skatten anses som
betald under nämnda uppbördsmånader;
att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser
endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket
betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har
betalts; samt
att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.
Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att
ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den
skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit
för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt
skall också tillämpas på restitutionsränta.
Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 75 a § fjärde
stycket. Lag (1994:484).
3 mom. har upphävts genom lag (1974:853).
69 a § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har
betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i främmande stat med
vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av
skatt, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas
arbetstagaren där.
Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en
stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras
till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i
den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska
skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan
överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten
inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.
På skatt som överförs enligt andra stycket skall ö-skatteränta inte
betalas.
Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.
Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:100).
70 § har upphävts genom lag (1990:1317).
71 § 1 och 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1317).
71 § 3 mom. har upphävts genom lag (1982:189).
Central tillsyn m.m.
72 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för
verksamheten i länet. Lag (1990:329).
72 a § har upphävts genom lag (1990:329).
Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m.
73 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i
tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer
och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning
omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.
Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som
motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering. Lag (1990:329).
74 § har upphävts genom lag (1990:329).
Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m.
75 § Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag
för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som
skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har
underlåtit att dra av. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av
underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbet stagare, som ej
är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra
30 procent av den ersättning på vilken skatte avdrag skulle ha gjorts.
Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.
Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att
göra avdr ag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats
för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall
betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om
han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som
gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får
inte åläggas handelsbolag.
Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts
arbetsgiva ren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i
tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas
arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall
beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller
tillko mmande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.
Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket
åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats,
om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras
honom. Lag (1992:680).
75 a § Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare
och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får
arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har
underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.
Om arbetsgivaren inte följer en anmodan att betala beloppet, får det
tas ut i den ordning som föreskrivs i fråga om indrivning av skatt.
Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt
7 kap. 14 § utsökningsbalken.
Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot
underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala
dröjsmålsavgift på beloppet. Som förfallodag räknas därvid den dag då
beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag hade gjorts.
Om arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av
skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för
arbetstagares skatt, skall skattemyndigheten till arbetsgivaren
återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald
dröjsmålsavgift. På beloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om
ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2
mom.
Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares
skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock
rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet
och dröjsmålsavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som
begränsar rätten till återbetalning.
Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om
indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden
anmärkas på indrivningskvittot. Lag (1996:131).
75 b § Har ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats
eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får
skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2
och 3--5 mom. i tillämpliga delar. Lag (1990:329).
75 c § Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut
ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i
samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit
skyldig att göra det, får betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad
nedan sägs.
I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när
betalning smottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får
betalningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller
delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av
ersättningen för arbetet.
Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än
betalningsmottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för
skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån
betalningsskyldighet enligt 7 5 eller 77 § har ålagts
betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som
utfört arbetet, samt för dröjsmåls avgift som belöper på skattebeloppet.
Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt denna paragraf, om
betalningsmottag aren har debiterats preliminär F-skatt för uppbördsåret
eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt
betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven
tid. Lag (1992:1177).
75 d § Beslut om betalningsskyldighet enligt 75 c § skall fattas av
skattemyndig heten.
Betalningsskyldighet enligt 75 c § får inte åläggas sedan den
skattskyldiges bet alningsskyldighet för skattebeloppet fallit bort
enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m.
Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 75 c § får
indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt. Lag
(1992:680).
75 e § En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet
med beslut enligt 75 c § andra stycket får söka beloppet åter av den
som har utfört arbetet. En utbetalare som har fullgjort
betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § tredje stycket
får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt
75 eller 77 § eller, om betalningsskyldigheten ålagts enligt 75 §, av
den som utfört arbetet.
På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 §.
Lag (1992:680).
76 § Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om
betalningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av
arbetstagaren. Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av
arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som
han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har
betalat skatten.
Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den
ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har
en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 §
utsökningsbalken.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:299).
77 § En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det
innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och
53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har
fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som
gäller för indrivning av skatt.
Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i
54 § 1 mom . första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om
anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha
fattats i enlighet med deklarationen.
Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt
anses besl ut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med
deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.
Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.
Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt
denna par agraf får drivas in hos arbetsgivaren. Lag (1992:680).
77 a § Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är
juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid
och ordning som i 77 § sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som
belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om
det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens
betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller
dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av
arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:660).
77 b § Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning
inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i
tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldig för
skattebeloppet.
Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör
skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av
inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den
skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som
avses i första stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom
indrivning hos den skattskyldiges make, anses i första hand avse
annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt
enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 § första stycket
motsvarande tillämpning.
Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra
styckena skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1996:660).
77 c § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 77 a
eller 77-b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.
Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett
handelsbolags skuld enligt denna lag. Lag (1996:660).
78 § 1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig
skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares
namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller
skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå
arbetstagares födelsetid samt nummer på för honom utfärdad
skattsedel.
Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att
verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i
enahanda omfattning föra anteckningar i hänseende som har sagts
nyss. Lag (1994:469).
2 mom. Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan
antas vara arbetsgivare att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag har följts. Bestämmelserna i 3
kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om
handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för
kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på
skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen
(1990:324). Lag (1994:469).
2 a mom. Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration, en
preliminär självdeklaration eller en ansökan om F-skattesedel
behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper,
anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma
överens med arbetsgivaren eller den skattskyldige om att sådan
avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat
personligt sammanträffande. Lag (1994:469).
2 b mom. För kontroll av att den som är eller kan antas vara
arbetsgivare har följt bestämmelserna om skatteavdrag eller att den
som ansökt om F-skattesedel lämnat riktiga och fullständiga
uppgifter, får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om
revision hos arbetsgivaren eller sökanden. Därvid gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen
(1990:324). Lag (1994:469).
78 a § Vid tillämpning av 75 och 77 §§ får beslut om
betalningsskyldighet som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla
belopp hänförligt till den sista uppbördsmånaden under uppbördsåret.
78 b § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe
i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör
sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat
redaren själv. Har redare till följd härav betalat skattebelopp, får
redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 76 §.
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1338).
79 § har upphävts genom lag (1996:660).
79 a § har upphävts genom lag (1996:660).
80 § har upphävts genom lag (1996:660).
81 § har upphävts genom lag (1996:660).
82 § har upphävts genom lag (1980:173).
Vite
83 § Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för
jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på
preliminär skatt, eller
underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, 38 b § första
stycket eller 54 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt
43 §, 55 § 1 mom. första stycket eller 78 §,
får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.
Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.
Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen
(1990:324) eller i lagen (1990:325) om självdeklaratioäven vitets lämplighet
bedömas. Lag (1992:680).
Omprövning m. m.
84 § Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en
fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller
avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det
finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige eller
arbetsgivaren överklagat ett beslut framgår av 99 § 1 mom.
Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats får
skattemyndigheten besluta i frågan i den ordning och inom den tid som
gäller för omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
Om omprövning enligt första eller andra stycket leder till att den
skattskyldige eller arbetsgivaren skall betala ett högre belopp gäller
bestämmelserna om tillkommande skatt i tillämpliga delar på det belopp
som ytterligare skall betalas. Lag (1990:1317).
85 § Om en fråga som avses i 84 § har avgjorts av allmän
förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Lag (1990:1317).
Omprövning på begäran av den skattskyldige eller arbetsgivaren
86 § Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett
beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat
föreskrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före
utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket
uppbördsåret har gått ut.
Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått
kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller
skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att
betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom
två månader från den dag han fick sådan kännedom.
En begäran om omprövning av beslut om preliminär taxering, sättet för
uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt,
verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av
skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom
skatteavdrag skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader
från den dag då sökanden fick del av beslutet.
Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i
första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning
till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en
allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall
då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller
domstolen. Lag (1991:1908).
87 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den
som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda
föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning
annars inte görs. Lag (1990:1317).
88 § Trots bestämmelsen i 85 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt
eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande
som har meddelats därefter. Lag (1990:1317).
Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
89 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut enligt denna lag,
får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges eller
arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter det
kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut.
Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid
som anges i första stycket
1. om slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för
högt belopp eller överskjutande skatt tillgodoräknats med för lågt
belopp,
2. om det föreligger annan felaktighet än som sägs under 1 till den
skattskyldiges nackdel i hans skattsedel,
3. om det föreligger motsvarande felaktighet som anges under 1 och 2 i
beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, eller
4. om belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för
egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Lag (1990:1317).
90 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige
eller arbetsgivaren får, utom i fall som avses i 92 §, inte meddelas
efter utgången av året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret
har gått ut. Lag (1990:1317).
Efterprövning
91 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren efter utgången av den
tid som anges i 90 § under de förutsättningar och på det sätt som anges
i 92--94 §§ (efterprövning). Lag (1990:1317).
92 § Efterprövning får ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. om en arbetsgivare har gjort avdrag för preliminär eller kvarstående
skatt men inte redovisat och betalat in det innehållna beloppet,
3. om en arbetsgivare utan skälig anledning har underlåtit att göra
avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Lag (1990:1317).
93 § Efterprövning enligt 92 § 1 och 3 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.
Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna
skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten
tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag
(1991:1908).
94 § Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 1 skall
meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha debiterats eller
skatten felaktigt restituerats, har gått ut.
Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 2 och 3 skall
meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under
vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har
gått ut.
Har skattskyldig beviljats anstånd med betalning av skatt i avvaktan på
kammarrätts eller regeringsrättens beslut med anledning av överklagande,
får i fall som avses i 92 § 3 efterprövning ske inom en tid av
ytterligare högst två år, räknat från utgången av det kalenderår, då
domstolens beslut meddelades.
Om den skattskyldige eller arbetsgivaren har avlidit, får beslut om
efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det
kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.
Lag (1990:1317).
Beslut om särskilda debiteringsåtgärder
95 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om
taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats eller
en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av
betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift göra den ändring
i debiteringen som föranleds av beslutet. Lag (1990:1317).
Överklagande m.m.
96 § Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten av
skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av
97 §. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för
egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11--13 §§ lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Överklagandet skall vara skriftligt. Lag (1990:1317).
97 § Föreläggande vid vite eller beslut om revision enligt 78 § 2 b
mom. får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom.
första stycket eller 55 § 2 mom. andra stycket får överklagas.
Lag (1996:652).
98 § Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit
in före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket
uppbördsåret har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats
efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket
uppbördsåret har gått ut och klaganden har fått del av beslutet efter
utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två
månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Överklagande av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av
preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt,
verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av
skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom
skatteavdrag skall ha kommit in inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).
Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt
denna lag även om det inte gått honom emot. Lag (1991:1908).
99 § 1 mom. Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat
skattemyndighetens beslut. Lag (1990:1317).
2 mom. Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande
av vite får talan inte föras mot beslutet. Talan får inte heller föras
mot beslut enligt 44 a § andra stycket, 49 § 2 a mom. eller 55 § 2 mom.
tredje stycket. Lag (1992:100).
100 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom tidsfrist
som enligt 89, 90 och 94 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ
av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den
dag då det överklagade beslutet meddelades.
Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas
ändring till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs
ansvarighet för arbetstagares skatt. Lag (1990:1317).
101 § Bestämmelserna i 6 kap. 10--19 och 21--23 §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig
gäller även arbetsgivare.
I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut
beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som
föreskrivs i 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lag (1990:1317).
102 § Överklagande av länsrättens beslut om preliminär
taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt,
verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt
får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat
prövningstillstånd. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med
anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldighet
att verkställa skatteavdrag. Lag (1994:469).
103 § En begäran om omprövning enligt denna lag eller taxeringslagen
(1990:324) eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller
av ett beslut som rör taxering inverkar inte på skyldigheten att betala
den skatt, som omprövningen eller överklagandet rör.
Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller
utslag som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Motsvarande
gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1990:1317).
Övriga bestämmelser
104 § har upphävts genom lag (1992:680).
105 § Regeringen äger förordna att uppgift som enligt denna lag
tillkommer skattemyndighet må fullgöras av annan myndighet.
Lag (1990:1317).
106 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna
lag meddelas av regeringen. Lag (1990:1317).
Anvisningar
till 3 § har upphävts genom lag (1992:680).
till 27 a §
Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda,
må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges
preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och med
hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutliga
skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen
bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest
taxeringsåtgärden avsett rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning eller omständigheterna äro sådana att den skattskyldige
uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås,
skall nedsättning av avgift medgivas endast om särskilda omständigheter
föreligga.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger lämna
anvisningar i frågor rörande nedsättning av avgift. Lag (1990:1317).
till 39 §
1. Skatteavdrag kommer inte i fråga för preliminär F-skatt, särskild
A-skatt eller tillkommande skatt.
2. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra
skatteavdrag för k varstående skatt, får skattemyndigheten medge, att
sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt
kan vara för handen, om ersättning utbetalas för kvartal eller halvår
eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna
medel inte förslår att betala den kvarstående skatten.
Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse
från ska tteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra
skatteavdrag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller
ombu d för denne höras i frågan.
Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att
göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att
få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få e n
effektiv skattebetalning. Lag (1992:680).
3. Den skattemyndighet som utfärdat den skattskyldiges A-skattesedel
får, då frå ga är om arbete som är avsett att pågå kortare tid än en
vecka, föreskriva att skatteavdrag inte skall göras om sådant avdrag
skulle medföra avsevärda olägenheter eller om det annars finns särskilda
skäl. Även i andra fall får skattemyndigheten, där detta med hänsyn till
skattskyldigs inkomst eller anställningsförhållanden är påkallat,
förklara att skatteavdrag inte skall göras.
Skattemyndigheten får medge att preliminär A-skatt, som skall utgå
enligt skatte tabell, får beräknas till annat belopp än som anges i
tabellen under förutsättning att avvikelsen är ringa. Lag (1992:680).
till 40 §
I 40 § 2 mom. andra stycket angivet skatteavdrag skall inte
verkställas, då det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen
hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så inte fallet, får avdrag
underlåtas endast om arbetstagaren med intyg från skattemyndighet
styrker att fråga är om bisyssla.
Skatteavdrag skall inte göras på lön, som utbetalas senast den sista
januari under inkomståret, om arbetstagaren företer F-skattesedel
eller F-skattebevis för nästföregående inkomstår. Vad sist sagts
gäller dock inte nyanställd arbetstagare, som kan antas ha sin
väsentliga utkomst av anställningen.
Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § 2 mom.
andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången
görs, genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren
uppmana denne att överlämna skattsedel på slutlig skatt eller
vederbörlig del av sådan skattsedel eller på föreskrivet sätt visa att
skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall göras. Därvid skall
arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som
annars kommer att göras.
Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag
enligt 40 § 1 mom. andra stycket bör godtas, om skälig anledning
får anses ha förelegat att tillämpa skattetabellen i fråga.
Har genom skatteavdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket eller 2
mom. andra stycket innehållits större belopp än vad som skall
inbetalas vid närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel,
F-skattebevis eller av skattemyndighet utfärdat intyg, som
arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts, eller erhållet besked
om skatteavdrag, skall arbetsgivaren, om inte särskilda hinder
föreligger, mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som sålunda
innehållits för mycket.
Vad i 40 § sägs om skyldighet att visa upp skattsedel för
arbetsgivare och om påföljd för underlåtenhet att fullgöra sådan
skyldighet gäller inte vid utbetalning av folkpension eller
tilläggspension från allmän försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket eller annars i den mån regeringen så
förordnar. Lag (1993:1546).
till 41 §
har upphävts genom lag (1990:653).
till 45 §
1. Skattemyndighet äger utan särskild anmälan från den skattskyldige
uppta fråga om jämkning av preliminär skatt i fall som avses i 45 §.
2. För att få bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och betald
preliminär skatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av
preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell mot preliminär A-skatt
be räknad enligt särskild av skattemyndighet angiven grund. Jämför
vidare 3 §.
Anvisningar till 45 §
3. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om
jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen
bort göra, skall den för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I
stället skall den preliminära skatt som skall erläggas efter beslut om
jämkning i motsvarande mån reduceras, så att den sammanlagda
preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som beräknas böra
utgå för inkomståret. Fall kan förekomma, särskilt vid jämkning
under senare delen av inkomståret, då preliminärskatten nedsätts
med så stort belopp att den skattskyldige, trots att han helt befriats
från att betala sådan skatt under återstående uppbördsmånader,
ändå har inbetalt högre skatt än han kan antas ha rätteligen bort
göra.
Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av
den beräknade slutliga skatten, i förekommande fall minskad med
överskjutande ingående mervärdesskatt, dock till minst 500 kronor,
har den skattskyldige rätt att få tillbaka det för mycket inbetalda
beloppet utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Är
särskilda förhållanden för handen -- fråga är t. ex. om ett särskilt
stort skattebelopp -- kan myndigheten, även om det angivna villkoret
inte är uppfyllt, medge att det för mycket betalda beloppet
återbetalas till den skattskyldige. Lag (1994:1978).
till 46 §
Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t.ex. om skattskyldig,
som har att betala preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, kan
antagas komma att få sina inkomster eller utgifter mera avsevärt
förändrade eller om skattskyldig, för vilken utfärdats skattsedel på
preliminär A-skatt, också bör påföras särskild A-skatt.
Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning
erforderliga uppgifter kunna införskaffas på annat sätt.
Lag (1992:680).
till 48 §
Vad som sägs i 48 § 2 mom. om en totalförsvarspliktig skall även
tillämpas vid tjänstgöring av följande personal:
1. officerare på reservstat, reservpersonal samt reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvärnspersonal,
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Lag (1995:751).
till 49 §
har upphävts genom lag (1990:329).
till 69 §
har upphävts genom lag (1983:977).
till 75 §
En arbetsgivare får anses ha haft skälig anledning att underlåta
skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger
enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på
vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. Lag (1986:1288).
Övergångsbestämmelser
1981:1002
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1982 samt slutlig och tillkommande
skatt på grund av 1983 års taxering.
1982:189
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.
1982:422
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på
grund av 1984 års taxering.
1983:977
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om
1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984
eller tidigare,
2. respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid
före ikraftträdandet.
1984:669
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
1. Äldre bestämmelser i 2 § 2 mom. och 54 § 1 mom. gäller fortfarande i
fråga om preliminär skatt som innehållits genom skatteavdrag före
ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ tillämpas första gången i fråga om
tilläggspensionsavgift som avser år 1985.
1985:107
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.De nya bestämmelserna i 81 §
fjärde stycket tillämpas även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser. De tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.
1985:407
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1986 och i fråga om ränta som
beräknas enligt den årliga debiteringen år 1986.
1986:474
Denna lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och
tillämpas på restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.
I övrigt träder lagen i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första
gången i fråga om kvarstående skatt som grundas på 1986 års taxering.
1986:1288
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande såvitt angår
1. 44 § tredje stycket, i fråga om besked som begärts före
ikraftträdandet;
2. 85 § 1 mom. andra stycket, i fråga om beslut med anledning av sådan
begäran om besked som gjorts före ikraftträdandet;
3. 86 a §, i fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom., 18, 25 och 40 §§ tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för år 1987. Äldre bestämmelser
tillämpas dock i fråga om preliminär skatt som skall avräknas på slutlig
skatt såvitt avser förvärvskälla för vilken beskattningsåret har
påbörjats före den 1 maj 1986. Den nya bestämmelsen i 49 § 1 mom. 5
tillämpas första gången i fråga om skatt på grund av 1988 års taxering.
Äldre bestämmelse i 2 § 1 mom. tillämpas intill utgången av juni 1988.
Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i
fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1990:329
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med
den 1 januari 1991.
2. Äldre bestämmelser i 27 § gäller fortfarande i fråga om 1990 och
tidigare års taxeringar.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 §
som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991.
4. Äldre bestämmelser i 32 § gäller fortfarande i fråga om respitränta
på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar.
5. De nya bestämmelserna i 32 a § tillämpas på respitränta som påförts
efter utgången av år 1990.
6. Äldre bestämmelser i 49 § 4 mom. gäller fortfarande i fråga om skatt
som förfallit till betalning före den 1 januari 1991.
7. De nya bestämmelserna i 49 § 5 mom. tillämpas på anståndsränta som
påförts efter utgången av år 1990.
8. Äldre bestämmelser i 58 § gäller fortfarande i fråga om restavgift på
skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1991.
9. Äldre bestämmelser i 84 §, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § gäller
för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya
bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare
för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om
beslutet meddelats dessförinnan.
1990:579
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992
års taxering.
1990:653
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992
års taxering.
I fråga om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tillämpas
de nya föreskrifterna i 41 § 2 mom. första gången vid avdrag för
kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.
1990:1137
Denna lag träder i kraft den 31 december 1990 och tillämpas första
gången vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992.
Den äldre bestämmelsen i 1 § beträffande särskild vinstskatt gäller dock
vid uppbörd av skatt enligt 1992 års taxering.
De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom. 1 tredje stycket och 39 § 3 mom.
angående skyldighet att betala respektive innehålla preliminär skatt på
ränta och utdelning tillämpas inte på belopp som gottskrivs eller
betalas ut före den 1 april 1991.
Under tiden januari -- mars 1991 gäller vad som sägs i 10 § första
stycket andra meningen även om skattemyndigheten inte prövat en sådan
ansökan som avses där.
1990:1317
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om 1990 eller
tidigare års taxeringar eller eftertaxering för sådant år.
3. De nya bestämmelserna om anståndsränta och riksskatteverkets
överklaganderätt tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om
beslutet meddelats dessförinnan.
1990:1425
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992.
1991:593
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om bevillningsavgifter som skall uppbäras
enligt bestämmelserna i lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.
1991:1835
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993
års taxering om inte annat följer av punkterna 1--2 nedan.
1. I fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av
1993 års taxering gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första
stycket andra meningen, att skattereduktionen uppgår till 30 procent av
den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21
procent av återstoden.
2. Äldre bestämmelser i 7 § tillämpas i fråga om preliminär skatt för
1992.
1991:1869
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1992 och slutlig skatt på grund av
1993 års taxering.
1992:489
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
De nya bestämmelserna i 5 § tillämpas första gången i fråga om
preliminär skatt för 1993.
1992:624
Denna lag träder i kraft den 1 november 1992.
1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om skatt, avgift eller
ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993.
2. Äldre lydelse av 27 § 3 och 4 mom., 27 a § och 69 § 1 mom. gäller
fortfarande i fråga om debitering av skatt på grund av 1992 eller
tidigare års taxering utom såvitt gäller de nya bestämmelserna i 27 §
3 mom. och 69 § 1 mom. om vad som skall gottskrivas den
skattskyldige vid beräkning av kvarskatteavgift och ö-skatteränta.
3. Respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på
tid före den 1 januari 1993 beräknas enligt äldre föreskrifter utom
såvitt gäller den nya bestämmelsen i 69 § 2 mom. andra stycket om
underlaget för beräkning av restitutionsränta.
4. Hänvisning i annan lag till bestämmelser om restavgift i
uppbördslagen (1953:272) avser dessa bestämmelser i deras lydelse
intill den 1 januari 1993.
1992:680
1. Denna lag, med undantag av 39 § 3 mom. sista meningen, träder i kraft
den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock, utom såvitt avser 1
§ första stycket och 7 § tredje stycket, i fråga om preliminär sk att
som avser tid före den 1 april 1993. Vid debitering av sådan preliminär
skatt som skall betalas senast den 18 mars 1993 skall hänsyn tas också
till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Vid tillämpning av bestämmelserna om jämkning i samband
med sådan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses
i 45 § 2 mom. första stycket och anvisningarna till 45 § skall vid
återbetalningar som avser inkomståret 1992 hänsyn tas också till
överskjutande ingående mervärdesskatt. De nya bestämmelserna i 27 § 2
mom. första stycket 4 och 45 § 2 mom. andra stycket tillämpas första
gången i fråga om överskjutande ingående mervärdesskatt som avser
inkomståret 1992. De nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. tillämpas första
gången vid debitering av sk att på grund av 1994 års taxering.
Den nya bestämmelsen i 39 § 3 mom. sista meningen träder i kraft den 25
december 1992.
I fråga om preliminär skatt för 1993 och 1994 och slutlig skatt på grund
av 1994 och 1995 års taxeringar gäller, i stället för vad som sägs i 2 §
4 mom. första stycket andra meningen, att skattereduktionen skall upp gå
till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000
kronor och 21 procent av återstoden. I fråga om preliminär skatt för
1993 och 1994 gäller, i stället för vad som sägs i 7 § tredje stycket
om preliminärskatteuttag med 25 procent, att den preliminär a skatten
skall utgå med 30 procent av inkomsten. Lag (1992:1487).
2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som
är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av
mervärdesskatt, eller som är registrerade för betalning av prelimi när
B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdesskatt i sin
allmänna självdeklaration tilldelas en F-skattesedel. Vad som sagts nu
gäller dock inte sådan skattskyldig som är registrerad i
kronofogdemyndighetens register för obetalda skatter eller avgifter.
Under tiden den 1 januari--den 31 mars 1993 skall äldre bestämmelser om
preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har
tilldelats en F-skattesedel med undantag för att den preliminära skatten
för uppbördsåret 1993/94 skall tas ut med ett be lopp motsvarande 105
procent av den skatt enligt 13 § 3 mom. som har bestämts för den
skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret.
Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade preliminära skatten
skall preliminär skatt tas ut med 1 00 procent. Lag (1992:1177).
3. Vid utgången av mars 1993 upphör följande lagar att gälla:
a) lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdra gsersättningar,
b) lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:27 2),
c) lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.,
d) lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.,
e) lagen (1990:328) om skatteavdrag från artistersättning m. m.
Nu nämnda lagar skall dock fortfarande tillämpas i fråga om ersättningar
som har betalats ut före den 1 april 1993.
1992:839
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i
fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre
bestämmelsen om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga
om preliminär skatt för 1992.
1992:1599
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1993.
1992:1661
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för 1994 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1995 års taxering. Dock skall ändringen i 68 § 6 mom. tredje
stycket träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på återbetalning
av skatt som sker efter sistnämnda dag.
1993:1194
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 såvitt avser
ändringen i 1 § första stycket 9 och den 1 januari 1994 såvitt avser
övriga ändringar.
1993:1444
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på
grund av 1995 års taxering.
1993:1516
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för år 1994.
1993:1546
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på
1994:203
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre bestämmelserna
gäller dock fortfarande i fråga om preliminär och slutlig skatt som
belöper på tid före ikraftträdandet.
1994:469
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De äldre föreskrifterna i 49 § 2 mom. tillämpas fortfarande i
fråga om anstånd som meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 102 § träder i kraft den 1 oktober 1994.
Beslut som meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet
överklagas enligt äldre föreskrifter.
1994:484
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 32 § tillämpas första
gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995
års taxering.
3. De nya föreskrifterna i 38 a §, 45 § 2 mom. och punkt 3 av
anvisningarna till 45 § tillämpas första gången i fråga om sådan
särskild självdeklaration som skall lämnas vid 1995 års taxering.
4. De nya föreskrifterna i 39 § 1 a mom. tillämpas första gången i
fråga om slutlig skatt på grund av 1994 års taxering.
5. Äldre föreskrifter i 49 § 4 mom. och 69 § 2 mom. tillämpas
fortfarande i fråga om ändring av ränta som påförts eller utbetalats
före ikraftträdandet.
1994:1679
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på
grund av 1996 års taxering.
1994:1866
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya
bestämmelserna i 2 § 4 mom. tillämpas första gången i fråga om
slutlig och tillkommande skatt på grund av 1996 års taxering. De
nya bestämmelserna i 7 och 10 §§ tillämpas första gången i fråga om
preliminär skatt för år 1995.
1994:1922
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. När det gäller slutlig
skatt tillämpas de nya föreskrifterna första gången vid debitering av
sådan skatt på grund av 1996 års taxering. Lag (1995:578).
1994:1978
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. tredje stycket och 4 § 2 mom.
första stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag enligt den
upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 26, 31 och 52 §§ samt 54 § 1 mom. tillämpas
fortfarande till utgången av januari 1995. De nya föreskrifterna i 26
§ andra stycket sista meningen gäller dock fr. o. m. den 1 januari
1995.
4. De nya föreskrifterna i 32 § tillämpas första gången i fråga om
ränta på tillkommande skatt avseende 1994 års taxering.
5. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. tillämpas
första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av
1995 års taxering.
6. De nya föreskrifterna i 43 § 1 mom. första stycket tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt
på grund av 1996 års taxering.
1995:578
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995. Genom lagen upphävs
Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och
avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m.
1995:1208
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1996.
1996:652
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas, såvitt avser
den nya lydelsen av 8 §, första gången i fråga om preliminär skatt
för 1997.
1996:1209
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för år 1997.
1996:1338
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas i fråga om
inkomster som uppburits efter utgången av år 1997. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tid före utgången av år 1997.
1996:1404
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på
grund av 1998 års taxering.
1997:327
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid
1998 års taxering.
1997:483
Uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8,
fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid
före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande
skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift
eller ränta på sådan skatt.
Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om
kvarstående skatt enligt 1996 års taxering.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom, uppbördslagen och 25 § lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn
tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya
lagen.