Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Med krigsmateriel förstås i luftfartslagen sådana varor, som äro upptagna i härvid såsom bilaga fogade förteckning. 2 § Utan särskilt medgivande får följande krigsmateriel medföras av innehavaren i luftfartyg vid färd mellan orter i Sverige eller sändas med luftfartyg från en ort till en annan i Sverige, nämligen 1. av en person som tillhör räddningstjänsten, Polisen, Tullverket eller Kustbevakningen: vapen som innehas för tjänsten med tillhörande ammunition; 2. av den som enligt meddelat tillstånd eller annars enligt vapenlagen (1973: 1176) har rätt att i Sverige inneha skjutvapen: vapen och ammunition som bäraren lagligen får inneha; 3. av den som fått tillstånd att i Sverige tillverka eller försälja krigsmateriel: den krigsmateriel som tillståndet omfattar; 4. av den som fått tillstånd att i Sverige bedriva handel med skjutvapen eller med explosiva varor: den krigsmateriel som tillståndet gäller; samt 5. av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarshögskolan: all krigsmateriel. Medgivande till luftbefordran av annan krigsmateriel mellan orter i Sverige lämnas av Transportstyrelsen, om befordran skall ske med svenskt luftfartyg eller med annat luftfartyg, som enligt särskilt beslut är att jämställa med svenskt luftfartyg. Förordning (2008:1212). 3 § Har någon författningsenlig rätt att utföra vara, som är att hänföra till krigsmateriel, eller att införa sådan vara, må varan utan särskilt tillstånd befordras med luftfartyg, då rätten avser utförsel, från riket till utrikes ort och, då rätten avser införsel, från utrikes ort till riket. 4 § Till luftbefordran i andra fall än som nämns i 2 eller 3 § behövs tillstånd av regeringen. Förordning (1996:1513). 5 § Om påföljd för överträdelse av denna kungörelse stadgas i 13 kap. luftfartslagen. 6 § Vad som föreskrives i denna kungörelse skall ej äga tillämpning å befordran av krigsmateriel med svenska eller främmande militära luftfartyg.