Post 10130 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1961:568 ·
Visa register
Förordning (1961:568) om brandfarliga varor
Departement: Industridepartementet
Utfärdad: 1961-12-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1988:1145
Upphävd: 1989-07-01
Inledande bestämmelser
1 § 1 mom. Till brandfarliga varor hänförs i denna förordning:
a) gas som vid en temperatur av +21o Celsius eller därunder kan
antändas och brinna i luft (brandfarlig gas);
b) vara i flytande eller halvfast form med en flampunkt av lika med
eller lägre än +55o Celsius samt -- oavsett flampunkten --
dieselbrännolja och eldningsolja (brandfarlig vätska); samt
c) annan vara i den mån regeringen föreskriver det. Förordning
(1981:495).
2 mom. Brandfarliga vätskor indelas i fyra klasser, nämligen
klass 1: vätskor med en flampunkt lägre än +21o Celsius,
klass 2 a: vätskor med en flampunkt lika med eller högre än
21o men lägre än eller lika med 30o Celsius,
klass 2 b: vätskor med en flampunkt högre än +30o men lägre
än eller lika med +55o Celsius,
klass 3: dieselbrännolja och eldningsolja med en flampunkt
högre än +55o Celsius.
Kan en vätska med hänsyn till sin sammansättning bedömas
vara mindre brandfarlig än dess flampunkt anger, får
sprängämnesinspektionen föreskriva att vätskan skall hänföras
till en klass för vätskor med högre flampunkt. Förordning (1981:495).
3 mom. Flampunkt fastställes i flampunktsapparat med sluten
degel i enlighet med de närmare föreskrifter
sprängämnesinspektionen meddelar. Förordning (1983:937).
2 § Förteckning över de i handeln vanligen förekommande slagen
brandfarliga varor skall upprättas och offentliggöras av
sprängämnesinspektionen. I förteckningen skola för varje varuslag
lämnas uppgifter som bedömas vara av särskild betydelse vid
tillämpningen av denna förordning. För brandfarlig vätska skall
flampunkten angivas och uppgift lämnas om den klass till vilken
vätskan hör.
Tillägg till och ändring i förteckningen offentliggöres vid lämplig
tidpunkt. Förordning (1981:495).
3 § Uppkommer tvekan huruvida viss vara är brandfarlig enligt 1 §
denna förordning eller, i fråga om brandfarlig vätska, till vilken
klass den hör, ankommer på sprängämnesinspektionen att på begäran
meddela beslut härom. För undersökning som föranledes av dylik begäran
skall sökanden gälda ersättning. Förordning (1981:495).
4 § Envar som tager befattning med brandfarlig vara skall därvid
iakttaga den försiktighet som till förebyggande av skada genom brand
och annorledes betingas av omständigheterna.
För förvaring, hantering, transport samt försäljning av brandfarlig
vara kräves tillstånd eller anmälan i den omfattning, varom stadgas
enligt denna förordning.
5 § Anordning för förvaring, hantering, transport eller försäljning av
brandfarlig vara skall vara utförd på ändamålsenligt och betryggande
sätt. Där sprängämnesinspektionen så förordnat, skall anordningen vara
av myndighet godkänd för sitt ändamål innan den saluhålles, försäljes
eller nyttjas. Förordning (1981:495).
6 § I beslut eller föreskrift enligt denna förordning må åtgärd icke
föreskrivas vilken är mera betungande än som är skäligt med hänsyn
till det med åtgärden avsedda syftet.
Undantagsbestämmelser
7 § Statlig myndighet är befriad från skyldighet att söka tillstånd
enligt denna förordning. I fall då myndigheten vidtager åtgärd, som
skulle fordrat tillstånd, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta
brandchefen.
Regeringen äger förordna, att anläggning, över vilken försvarsmakten
förfogar, samt brandfarlig vara, som omhänderhaves av försvarsmakten,
skall vara undantagen från tillämpning av denna förordning eller viss
bestämmelse däri.
I fråga om brandfarliga varor i statens besittning i annat fall än
i andra stycket sägs må vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet i samråd med sprängämnesinspektionen
beträffande förvaring meddela särskilda föreskrifter att träda i
stället för motsvarande bestämmelser i denna förordning. Förordning
(1981:495).
8 § I fråga om andra transporter av brandfarliga varor än
transporter medelst rörledning finns särskilda bestämmelser.
Förordning (1982:924).
9 § För förvaring och hantering av brandfarlig vara å
sjukvårdsinrättning samt i samband med apoteksrörelse äger
socialstyrelsen, såvitt varan är avsedd för medicinskt bruk, i samråd
med sprängämnesinspektionen meddela särskilda föreskrifter att träda i
stället för motsvarande bestämmelser i denna förordning. Förordning
(1981:495).
10 § Denna förordning skall ej äga tillämpning å förvaring av
brandfarlig vara, vilken är innesluten i fortskaffningsmedels eller
rörligt arbetsredskaps fasta bränslebehållare eller ock i stationär
motors fasta bränslebehållare, därest dennas rymd ej överstiger 100
liter.
11 § Bestämmelserna i denna förordning om förvaring, transport och
försäljning tillämpas inte på brandfarliga vätskor, som innehåller
minst 30 viktprocent vatten i enhetlig blandning och har en flampunkt
lika med eller högre än +21o Celsius. Förordning (1983:937).
12 § Vara, på vilken förordningen om explosiva varor är tillämplig,
skall vara undantagen från tillämpning av denna förordning.
13 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen får besluta, att brandfarlig gas
som förvaras, hanteras eller transporteras vid ett tryck som ej
överstiger 0,4 megapascal (4 bar) övertryck skall undantas från
tillämpning av bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelser
som meddelats med stöd av förordningen. Förordning (1983:87).
2 mom. I tillstånd som myndighet meddelar enligt denna förordning må
med medgivande av inspektionen givas föreskrift, som innebär undantag
från gällande bestämmelse om brandfarliga varor. Förordning
(1981:495).
Myndigheter
14 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen får, utöver vad som i övrigt
följer av denna förordning i fråga om brandfarliga varor, meddela de
föreskrifter om tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse,
transport i rörledning, införsel eller liknande som behövs från
säkerhetssynpunkt.
Sprängämnesinspektionen får föreskriva att anordningar för förvaring,
hantering, transport i rörledning eller försäljning av brandfarliga
varor skall underkastas kontroll genom provning eller i form av
besiktning att anordningen är betryggande från säkerhetssynpunkt samt
vidare föreskriva att anordningen inte får användas eller försäljas
utan sådan kontroll.
Föreskrifterna får innebära att kontrollen sker genom typkontroll och
typefterkontroll.
Innan sprängämnesinspektionen meddelar föreskrifter eller allmänna råd
som rör någon annan myndighets verksamhetsområde, skall
sprängämnesinspektionen samråda med denna myndighet. Kan myndigheterna
inte enas, skall ärendet underställas regeringen för avgörande.
Förordning (1985:1109).
2 mom. Det åligger sprängämnesinspektionen att verka för enhetlighet i
tillämpningen av gällande bestämmelser om brandfarliga varor samt att
med uppmärksamhet följa utvecklingen på området. Förordning
(1981:495).
15 § 1 mom. Sprängämnesinspektionen skall lämna vederbörande
myndigheter tekniskt sakkunnigt biträde vid tillämpningen av gällande
bestämmelser om brandfarliga varor. Härjämte må inspektionen
tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar i fall där så
begäres.
På inspektionen ankommer jämväl att utöva tillsyn över efterlevnaden
av förordningen samt att, där mot denna stridande förhållande finnes
föreligga, föranstalta om rättelse genom anvisning till den felande.
Vinnes icke rättelse, skall inspektionen anmäla förhållandet till
brandchefen samt polis- eller åklagarmyndigheten. För utövande av
tillsynen äger inspektionen när helst den så påfordrar vinna tillträde
till ställe eller utrymme, där brandfarlig vara förvaras, hanteras,
transporteras eller saluhålles, så ock att kostnadsfritt utfå prov av
varan. Förordning (1981:495).
2 mom. Har sprängämnesinspektionen föreskrivit att viss anordning icke
må saluhållas, försäljas eller nyttjas utan typgodkännande av
sprängämnesinspektionen, åligger det inspektionen att på begäran pröva
fråga om sådant godkännande för anordningen. Inspektionen äger ock
eljest då så begäres meddela typgodkännande, i den mån annan myndighet
icke tillagts befogenheten att pröva frågan därom.
Finnes vid kontroll att saluhållen anordning, beträffande vilken
typgodkännande meddelats, icke blivit utförd i enlighet med
godkännandet, skall detta återkallas, om ej särskilda skäl äro till
annat. Förordning (1981:495).
16 § 1 mom. Byggnadsnämnd skall, där annat ej stadgas i det följande,
pröva ansökan om tillstånd och äger meddela förhandsbesked varom
förmäles i denna förordning.
För byggnadsnämnds befattning med ärenden om brandfarliga
varor skola de bestämmelser som gälla för nämndens
handläggning av byggnadsärenden äga motsvarande tillämpning, såvida
icke denna förordning föranleder annat.
2 mom. I beslut om tillstånd skall byggnadsnämnden angiva den största
mängd brandfarliga varor som får förekomma i den med tillståndet
avsedda verksamheten ävensom meddela de särskilda föreskrifter i
övrigt som äro erforderliga för att förebygga skada genom brand och
annorledes.
3 mom. Tillstånd må helt eller delvis återkallas av
byggnadsnämnden, om tillståndshavaren icke utnyttjat tillståndet
inom tid som angivits i beslutet. Har tid ej angivits, må fråga
om återkallelse på grund av förhållande som nyss sagts
upptagas sedan ett år förflutit från dagen för beslutet.
Återkallelse av tillstånd må ock ske, därest tillståndshavaren
åsidosatt i tillståndet meddelad föreskrift eller gällande
bestämmelser om brandfarliga varor i övrigt och, trots
anmaning av behörig myndighet, underlåtit att vidtaga rättelse
inom skälig tid.
Avser tillstånd anordning för vars uppförande eller inrättande
lov lämnats enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller
motsvarande äldre bestämmelser och upphör lovet att gälla,
skall tillståndet i motsvarande mån upphöra att gälla. Förordning
(1987:181).
4 mom. Byggnadsnämnden skall på begäran verkställa avsyning som sägs i
denna förordning samt, där avsyningen icke föranleder annat, lämna
besked att avsynad anläggning eller anordning må tagas i bruk.
17 § Brandchef åligger att mottaga anmälan som sägs i denna
förordning, att på begäran av tillståndsmyndighet yttra sig i ärende
enligt förordningen, att där särskilda omständigheter ej föranleda
annat deltaga i avsyning samt att medverka i tillsynen över
efterlevnaden av förordningen.
Förvaring
18 § Fast behållare (cistern) för förvaring av brandfarlig gas eller
brandfarlig vätska ovan eller under jord, i bergrum eller i byggnad
skall jämte tillbehör vara utförd i enlighet med föreskrifter som
sprängämnesinspektionen utfärdar.
Vad sålunda stadgas skall gälla jämväl annan behållare för förvaring
av brandfarlig vätska till större mängd än två liter eller av
brandfarlig gas. Förordning (1981:495).
19 § Lokaler och utrymmen för förvaring av brandfarlig vara skola vara
så utförda och inredda, att betryggande säkerhet föreligger för att
vid förvaringen skada icke vållas genom brand eller annorledes.
20 § Plats på öppna marken, vilken användes för förvaring av
brandfarlig vara (öppen lagerplats), skall vara så anordnad att
särskild fara för skada genom brand eller annorledes icke föreligger.
21 § 1 mom. Cistern ovan jord skall anbringas på säkert underlag och
så att för cisternen och dess tillbehör farliga sättningar icke
uppstå. Vad sålunda stadgas skall gälla jämväl cistern i bergrum.
Underjordisk cistern skall förläggas så att cisternen med tillbehör
icke skadas till följd av sättningar eller inverkan av tjäle samt på
sådant djup att skada ej uppstår till följd av passerande trafik eller
i grannskapet uppkommen brand.
Cistern inom byggnad skall vara uppställd på fast underlag samt vara
så anbringad att den ej utsättes för farlig uppvärmning. Cisternen
skall vara förlagd till plats inom byggnaden, där den ej medför
särskild fara.
2 mom. Montering av cistern, rör, pump, mätapparat och annan till
cistern hörande del eller utrustning skall ske med noggrannhet och
sakkunskap.
22 § I anslutning till cistern och annan större behållare, vari
brandfarlig gas eller brandfarlig vätska förvaras, skola betryggande
anordningar finnas för att hindra skada genom spill eller utläckande
vid fyllning, tappning och liknande åtgärd.
23 § 1 mom. Cistern ovan jord, avsedd för förvaring av större mängd
brandfarlig vätska klass 1 än 3 000 liter, skall vara omgiven av tät
och hållfast vall. Rymden av den sålunda bildade invallningen skall
motsvara minst cisternens rymd.
Flera cisterner må omgivas av gemensam vall. Rymden av sådan
invallning skall motsvara minst den största cisternens rymd, ökad med
en tiondel av de övriga cisternernas sammanlagda rymd. Överstiger
samtliga cisterners sammanlagda rymd 10 000 kubikmeter, må dock rymden
av invallningen icke understiga vad som motsvarar minst tre
fjärdedelar av cisternernas sammanlagda rymd.
Vall må ej vara så hög att brandsläckning väsentligt försvåras. Där
förhållandena på platsen så kräva, skall invallning uppdelas i
lämpligt antal sektioner.
Där så med hänsyn till omständigheterna bedömes lämpligen kunna ske,
må tillståndsmyndighet medgiva att i stället för invallning
anordningar utföras för avledning av den brandfarliga vätskan till
särskild plats. Utrymmet där skall motsvara minst cisternens rymd
eller, därest fråga är om flera cisterner, minst den största
cisternens rymd, ökad med en tiondel av de övriga cisternernas
sammanlagda rymd.
2 mom. Tillståndsmyndighet äger i ärende rörande förvaring i cistern
ovan jord av brandfarlig vätska klass 2 a, 2 b och klass 3 meddela
föreskrift om invallning, avledning eller annan åtgärd till skydd mot
skada genom läckage, i den mån sådan åtgärd finnes påkallad.
3 mom. Vid cistern ovan jord, avsedd för förvaring av brandfarlig
vätska klass 1 och rymmande 3 000 liter eller mindre, skola åtgärder
vara vidtagna för att hindra att skada uppstår genom utläckande
vätska.
I anslutning till bergrumsanläggning för förvaring av brandfarlig
vätska skola anordningar finnas som hindra vätskan att, om läcka
uppstår, i större mängder rinna ut ur anläggningen.
I marken kring underjordisk cistern för förvaring av brandfarlig
vätska skall, där det med hänsyn till förhållandena är nödvändigt,
särskilt skydd vara anordnat som verksamt förhindrar skada till följd
av läckage från cisternen.
24 § 1 mom. Cistern ovan jord, magasin, skjul, bergrumsanläggning och
öppen lagerplats för förvaring av brandfarlig vara skola förläggas på
sådant avstånd från kringliggande bebyggelse samt från brädgård och
annat lättantändligt i grannskapet som är påkallat med hänsyn till
förvaringsanordningarnas utförande, de brandfarliga varornas mängd och
egenskaper, beskaffenheten av brandförsvaret på platsen samt övriga
särskilda omständigheter (skyddsavstånd).
2 mom. Finnas inom samma område flera cisterner ovan jord, skola de
ligga på sådant avstånd från varandra som från brandfaresynpunkt
betingas av deras utförande, storlek och för dem vidtagna
skyddsanordningar samt mängden och arten av de däri förvarade varorna
(säkerhetsavstånd). Inom området skola huvudbrandgator och andra
brandgator utläggas i den omfattning samt med den sträckning och bredd
som med hänsyn till nämnda omständigheter är påkallat, varjämte
området i erforderlig mån skall vara framkomligt för brandförsvarets
fordon. Finnes inom området annan bebyggelse, skall vid utläggande av
säkerhetsavstånd och brandgator hänsyn tagas jämväl härtill.
3 mom. Anläggning för förvaring av brandfarlig vara skall därest
förhållandena det påkalla, vara på lämpligt sätt inhägnad.
25 § 1 mom. Den som vill samtidigt på samma ställe förvara brandfarlig
gas i behållare med en sammanlagd rymd om mera än 4 000 liter eller
brandfarlig vätska till större mängd än såvitt angår klass 1 3 000
liter, klass 2 a och 2 b sammanlagt 12 000 liter och klass 3 50 000
liter (förvaring i upplag) skall hava tillstånd till förvaringen.
För förvaring av mindre mängder brandfarlig gas eller brandfarlig
vätska än i första stycket säga (förvaring i förråd) kräves tillstånd
allenast, om förvaringen avses skola ske i underjordisk cistern eller
sprängämnesinspektionen det eljest föreskrivit.
I fall där tillstånd till förvaring i förråd icke erfordras, skall
anmälan om förrådet göras till brandchefen, inspektionen äger dock, då
så finnes kunna ske med hänsyn till mängden av varorna, dessas
beskaffenhet och egenskaper samt förvaringssättet och de
omständigheter i övrigt under vilka förvaringen äger rum, i sina
föreskrifter förordna att anmälan beträffande förråd av visst slag
icke är nödvändig. Förordning (1981:495).
2 mom. I bostad, kontor och annat utrymme, som ej inrättats för
förvaring, hantering eller försäljning av brandfarlig vara så ock i
lokal och utrymme, som väl inrättats för sådant ändamål
men äro belägna inom byggnad där människor bo eller eljest varaktig
uppehålla sig, må brandfarlig vara icke förvaras i större mängd än
inspektionen angivit i sina föreskrifter. Förordning (1981:495).
26 § Tillstånd, avseende rätt att inom upplagsområde förvara
brandfarlig gas eller brandfarlig vätska i flera cisterner, må
beviljas utan att närmare bestämmelser om cisternernas storlek och
läge lämnas i beslutet (områdestillstånd). I sådant fall skola dock
föreskrifter meddelas dels beträffande den ungefärliga mängd gas eller
vätska som högst må förvaras inom området, dels rörande den allmänna
planeringen av området såvitt angår platser för olika cisterngrupper,
huvudbrandgator och andra brandgator, skydds- och säkerhetsavstånd,
invallning, vägar och andra transportleder, avloppssystem samt
vattenförsörjning och andra anordningar för brandsläckning, dels ock
angående vad i övrigt bör särskilt iakttagas i samband med
förvaringen.
27 § På ansökan av den, som avser att själv nyttja eller åt annan
upplåta visst område för förvaring av större mängder brandfarlig gas
eller brandfarlig vätska, äger tillståndsmyndigheten lämna besked,
huruvida området med hänsyn till sin belägenhet och beskaffenhet,
landskapsbilden, hälsoskyddet, vattenförhållandena, brandförsvaret
samt befintlig eller planlagd bebyggelse är lämpligt för ändamålet
(förhandsbesked). Finnes så vara fallet, bör tillståndsmyndigheten i
förhandsbeskedet angiva de huvudsakliga villkor, som skola vara
uppfyllda för att tillstånd till förvaring inom området efter ansökan
skall kunna meddelas. Förordning (1983:631).
28 § Förvaring för vilken tillstånd meddelats enligt 25 § 1 mom. eller
26 § må icke påbörjas, innan de för förvaringen avsedda anordningarna
avsynats samt besked lämnats att de må tagas i bruk.
29 § Upplag skall förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig,
av honom utsedd person. Föreståndare skall vara väl förtrogen med de
brandfarliga varornas beskaffenhet och egenskaper samt med befintliga
skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för att förvaringen
sker i enlighet med därför gällande bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Tillståndshavaren skall skriftligen underrätta brandchefen om
föreståndares och ställföreträdares namn, bostad och telefon.
Hantering
30 § Anordning för tillverkning eller bearbetning, förbrukning eller
annan användning av brandfarlig vara skall vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att vid hanteringen av varan skada
icke vållas genom brand eller annorledes.
31 § Lokal, byggnad och annan anläggning för hantering av
brandfarlig vara skola vara så utförda och inredda, att
hanteringen icke medför särskild fara för omgivningen eller för de med
hanteringen sysselsatta.
32 § 1 mom. Erforderligt skyddsavstånd skall hållas från byggnad och
annan anläggning, som helt eller delvis nyttjas för hantering i större
omfattning av brandfarlig vara, till kringliggande bebyggelse,
brädgård och annat lättantändligt i grannskapet.
2 mom. Finnas inom samma område flera byggnader, om vilka sägs i 1
mom., skall mellan dem hållas erforderligt säkerhetsavstånd samt
huvudbrandgator och andra brandgator utläggas i den omfattning samt
med den sträckning och bredd som med hänsyn till omständigheterna är
påkallat. Området skall i erforderlig mån vara framkomligt för
brandförsvarets fordon. Finnes inom området annan bebyggelse, skall
vid utläggande av säkerhetsavstånd och brandgator hänsyn tagas jämväl
härtill.
3 mom. Anläggning som avses i denna paragraf skall, därest
förhållandena det påkalla, vara på lämpligt sätt inhägnad.
33 § Den som vill yrkesmässigt tillverka eller bearbeta brandfarlig
vara eller ock nyttja sådan vara för yrkesmässig tillverkning eller
bearbetning av annan vara skall hava tillstånd till hanteringen.
Då så finnes kunna ske med hänsyn till hanteringssätt, hanterad varas
mängd, beskaffenhet och egenskaper samt de omständigheter i övrigt
under vilka hanteringen äger rum, äger dock sprängämnesinspektionen i
sina föreskrifter förordna att tillstånd skall ersättas med anmälan om
hanteringen till brandchefen eller att varken tillstånd eller anmälan
erfordras. Förordning (1981:495).
34 § Hantering för vilken tillstånd meddelats enligt 33 § må icke
påbörjas, innan de för hanteringen avsedda anordningarna avsynats samt
besked lämnats att de må tagas i bruk.
Utan hinder av att avsyning ej verkställts må, om brandchefen efter
samråd med sprängämnesinspektionen det medger, försöksdrift äga rum.
35 § Hantering för vilken tillstånd meddelats enligt 33 § skall
förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig, av honom utsedd
person. Föreståndaren skall vara väl förtrogen med den hantering varom
är fråga, med de däri förekommande brandfarliga varornas beskaffenhet
och egenskaper samt med befintliga skydds- och säkerhetsanordningar.
Han är ansvarig för att hanteringen bedrives med iakttagande av därför
gällande bestämmelser.
Är fråga om fabrik eller annan större anläggning, skall någon utses
att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ställföreträdaren.
Tillståndshavaren skall skriftligen underrätta brandchefen om
föreståndares och ställföreträdares namn, bostad och telefon.
Transport
36 § Rörledning för transport av brandfarlig gas eller brandfarlig
vätska skall med tillhörande anordningar vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att vid transporten skada icke
vållas genom brand eller annorledes.
37 § Den som vill från hamn, upplag eller annan anläggning till
avnämare eller annan mottagare utanför anläggningens område
transportera brandfarlig vara medelst rörledning skall hava tillstånd
till transporten. Tillstånd krävs dock ej om koncession för ledningen
har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.
Sprängämnesinspektionen äger i sina föreskrifter förordna, att
tillstånd ej skall erfordras för kortare, lokal transport av
brandfarlig vara medelst rörledning. Förordning (1981:495).
38 § Transport medelst rörledning för vilken tillstånd meddelats
enligt 37 § må icke påbörjas, förrän ledningen avsynats samt besked
lämnats att den må tagas i bruk.
Utan hinder av att avsyning ej ägt rum må, om sprängämnesinspektionen
efter samråd med vederbörlig brandmyndighet det medger, försöksdrift
äga rum.
39 § Verksamhet, avseende sådan transport medelst rörledning för
vilken koncession meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa
rörledningar eller tillstånd beviljats enligt denna förordning, skall
förestås av den som innehar koncession eller tillstånd eller annan, av
denne utsedd person som är lämplig för uppgiften. Föreståndare skall
vara väl förtrogen med rörledningens konstruktion, med de däri
transporterade varornas beskaffenhet och egenskaper samt med
befintliga skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för att
verksamheten bedrives med iakttagande av därför gällande
bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Koncessionshavaren eller tillståndshavaren skall skriftligen
underrätta brandchefen om föreståndares och ställföreträdares namn,
bostad och telefon. Förordning (1978:165).
40 § har upphävts genom förordning (1982:924).
41 § har upphävts genom förordning (1982:924).
42 § har upphävts genom förordning (1982:924).
Försäljning
43 § Anordning, som vid försäljning av brandfarlig gas eller
brandfarlig vätska användes för tappning, mätning eller liknande
ändamål, skall jämte tillhörande utrustning vara så utförd, att det
föreligger betryggande säkerhet för att skada icke vållas genom brand
eller annorledes.
44 § Försäljningsställe, där brandfarlig vara saluhålles, skall vara
så inrättat att verksamheten där icke medför särskild fara för
omgivningen, för de med verksamheten sysselsatta eller för
allmänheten.
45 § Den som vill yrkesmässigt försälja brandfarlig vara skall hava
tillstånd till verksamheten, därest han avser att saluhålla varan
annorledes än i slutna, av tillverkare eller leverantör färdigställda
förpackningar.
Då så finnes kunna ske med hänsyn till försäljningsställes belägenhet
och utrustning, försäljningsanordnings beskaffenhet, saluhållen varas
mängd och egenskaper samt de omständigheter i övrigt under vilka
verksamheten äger rum, må sprängämnesinspektionen i sina föreskrifter
förordna, att tillstånd till verksamheten ej erfordras. Inspektionen
äger därvid, om skäl från brandfaresynpunkt äro därtill, föreskriva
att i stället anmälan skall göras till brandchefen. Förordning
(1981:495).
46 § Försäljning för vilken tillstånd meddelats enligt 45 § må icke
påbörjas, innan försäljningsstället avsynats samt besked lämnats att
det må tagas i bruk.
47 § Försäljningsställe, där motordrivmedel tillhandahålles
allmänheten (bensinstation), skall därest tillstånd erfordras för
försäljningen, förestås av tillståndshavaren eller annan lämplig, av
honom utsedd person. Föreståndare skall vara väl förtrogen med de på
försäljningsstället förekommande brandfarliga varornas egenskaper samt
med befintliga skydds- och säkerhetsanordningar. Han är ansvarig för
att verksamheten bedrives med iakttagande av därför gällande
bestämmelser.
Utses någon att vid förfall för föreståndaren inträda såsom dennes
ställföreträdare, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning beträffande honom.
Vad i denna paragraf stadgas rörande bensinstation skall, därest
sprängämnesinspektionen förordnar därom i sina föreskrifter, gälla
även annat försäljningsställe, där brandfarlig vara saluhålles.
Förordning (1981:495).
Ordningsföreskrifter
48 § En behållare i vilken brandfarlig gas eller brandfarlig vätska
klass 1, klass 2 a eller klass 2 b är innesluten, skall, då den
yrkesmässigt saluhålls eller försäljs, vara på väl synlig plats
försedd med tydligt och varaktigt märke som utvisar att innehållet är
brandfarligt. Är behållaren förpackad, skall vad nyss stadgats gälla
också höljet.
Sprängämnesinspektionen äger medgiva undantag från den i första
stycket stadgade skyldigheten. Förordning (1982:924).
49 § har upphört att gälla genom förordning (1982:924).
50 § Vid anläggning för förvaring i upplag av brandfarlig vara skola
såvida behov därav ej uppenbarligen saknas på lämpliga ställen anslag
finnas uppsatta, genom vilka allmänheten upplyses om föreliggande
brandfara. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om fabrik för tillverkning eller bearbetning av brandfarlig vara
samt annan lokal eller plats, där sådan vara hanteras i större mängd.
51 § Ej må någon inom anläggning, lokal eller område, där brandfarlig
vara förekommer under sådana omständigheter att brand lätt kan uppstå,
medföra eller tända eld eller röka tobak. Anslag med förbud härom
skola uppsättas på lämpliga ställen.
I den mån betryggande åtgärder vidtagits till förhindrande av brand
må, för särskilt tillfälle eller tills vidare, undantag från förbud
meddelas beträffande visst utrymme eller område eller i fråga om viss
anordning.
Undantag, som är avsett gälla tillsvidare, meddelas av
tillståndsmyndigheten, såvitt rör tillståndspliktig verksamhet. I
övriga fall meddelas undantag i den ordning sprängämnesinspektionen
bestämmer. Förordning (1981:495).
52 § Närmare bestämmelser om märkning och anslag som sägs i 48--51 §§
utfärdas av sprängämnesinspektionen.
Sprängämnesinspektionen äger ock i övrigt meddela föreskrifter om vad
som vid förvaring, hantering och försäljning av brandfarlig vara skall
iakttagas för bevarande av ordning och säkerhet. Förordning
(1981:495).
Handläggning av ärenden
53 § 1 mom. Ansökan om tillstånd eller om förhandsbesked skall
upprättas skriftligen och, jämte den utredning sökanden vill åberopa,
i tre exemplar ingivas till tillståndsmyndigheten. Ansökningen skall
vara åtföljd av erforderliga ritningar jämte beskrivning samt, där
ärendets art så kräver, av planskiss eller plankarta över
anläggningsområdet och intilliggande områden. Jämväl dessa handlingar
skola ingivas i tre exemplar.
Erfordras uppgift eller utredning utöver vad sökanden tillhandahållit
och kan denna icke lämpligen införskaffas genom tillståndsmyndighetens
försorg, äger myndigheten förelägga sökanden att inom viss tid inkomma
därmed vid äventyr att ansökningen eljest förklaras förfallen.
2 mom. Ansökan skall, utom i fall som nedan sägs, ingivas till
byggnadsnämnden i kommun, där anläggning som avses med ansökningen
skall ligga.
Ärende om tillstånd till transport medelst rörledning upptages av
länsstyrelsen, därest rörledningen skall sträcka sig genom mera än en
kommun, och av regeringen, om rörledningen skall sträcka sig genom
mera än ett län.
Vad i 16 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning då länsstyrelse
är tillståndsmyndighet. Förordning (1975:71).
54 § Där med hänsyn till ärendets beskaffenhet erfordras att ansökan
om tillstånd eller förhandsbesked bringas till allmänhetens kännedom,
skall tillståndsmyndighet på sökandens bekostnad låta kungöra
ansökningen i ortstidning.
I kungörelsen skall viss tid angivas, inom vilken erinringar mot
ansökningen må göras hos tillståndsmyndigheten. Intill utgången av
denna tid skall ett exemplar av handlingarna i ärendet finnas
tillgängligt hos myndigheten. Underrättelse härom skall intagas i
kungörelsen. Förordning (1977:916).
55 § 1 mom. Byggnadsnämnd skall såsom tillståndsmyndighet beträffande
ansökan om tillstånd, vilken ej finnes genast böra avslås, samråda med
brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden samt, då fråga är om
bensinstation som ligger i anslutning till väg eller gata, med
väghållaren och polismyndigheten.
Avser ansökningen cistern eller annan anläggning under jord eller i
bergrum, cistern utomhus eller öppen lagerplats eller ock transport
medelst rörledning, skall byggnadsnämnden samråda jämväl med
tjänsteman vid länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara
sakkunnig i vatten- och avloppsfrågor, därest fråga är om brandfarlig
vätska.
I den mån det erfordras med hänsyn till ärendets beskaffenhet och
betydelse, skall byggnadsnämnden tillika samråda med andra
myndigheter, vilkas ämbetsområde beröres av den åtgärd som avses med
ansökningen.
Sedan övriga myndigheter hörts, skall sprängämnesinspektionens
yttrande inhämtas, om ärendet rör förvaring i större omfattning,
områdestillstånd, hantering i fabrik eller transport medelst
rörledning eller eljest är av särskild betydelse. Är
sprängämnesinspektionen av annan mening än brandchefen eller finner
inspektionen att fråga är om väsentlig avvikelse från tidigare
tillämpning av bestämmelse om brandfarliga varor, skall inspektionen
samråda med statens brandnämnd innan yttrandet avgives. Förordning
(1984:196).
2 mom. Förlängning av förut meddelat tillstånd må beviljas utan
iakttagande av bestämmelserna i 1 mom.
3 mom. Innan förhandsbesked lämnas, skall byggnadsnämnden i den mån
det erfordras för ärendets avgörande, samråda med brandchefen och
miljö- och hälsoskyddsnämnden, länsarkitekten, tjänsteman vid
länsstyrelse vilken utsetts av länsstyrelsen att vara sakkunnig i
vatten- och avloppsfrågor, sprängämnesinspektionen samt annan kommunal
eller statlig myndighet, vilken bedömes hava intresse att bevaka i
ärendet. Förordning (1983:631).
4 mom. Länsstyrelse skall såsom tillståndsmyndighet sörja för att i
tillståndsärende vederbörande kommunala myndigheter och övriga
myndigheter, vilkas ämbetsområde beröres, få tillfälle att framföra
sin mening i ärendet.
56 § Är åtgärd för vilken tillstånd sökes beroende av myndighets
beslut jämväl i annat hänseende än som avses med denna förordning, må
tillståndsmyndigheten låta anstå med prövning av ansökningen till dess
frågan om dylikt beslut blivit avgjord. Ankommer beslutet på annan
myndighet än tillståndsmyndighet, bör sökanden hänvisas till denna
myndighet.
57 § Tillstånd meddelas att gälla tillsvidare eller under viss tid för
envar som därunder behörigen driver den med tillståndet avsedda
verksamheten. Tillstånd till förvaring i underjordisk cistern beviljas
för högst 10 år i sänder.
Erfordras tillstånd av annan myndighet än tillståndsmyndigheten, bör i
beslutet intagas erinran därom.
58 § Beslut i ärende om brandfarliga varor skall meddelas sökanden
skriftligen.
Innebär beslut att tillstånd beviljas, skall ett exemplar av de
ingivna ritningarna, sådana de i ärendet blivit godkända, jämte
beskrivning och inlämnad karta bifogas tillståndsbeviset. Ett exemplar
av samtliga i ärendet ingivna handlingar skall förvaras hos
tillståndsmyndigheten. Det åligger tillståndsmyndigheten att snarast
tillställa brandchefen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt annan
myndighet, som hörts i ärendet, en avskrift av tillståndsbeslutet samt
att om detta underrätta enskild sakägare, vilken yttrat sig.
Vad i första och andra styckena stadgas skall i lämpliga delar gälla
förhandsbesked. Förordning (1983:631).
59 § Till avsyning enligt denna förordning skall i god tid kallelse
sändas till sökanden eller ombud för honom, brandchefen, annan
sakkunnig vars närvaro finnes erforderlig ävensom
sprängämnesinspektionen, därest inspektionen hos tillståndsmyndigheten
anmält att den önskar vara företrädd vid avsyningen.
Över avsyning skall protokoll upprättas. Skriftligt bevis om
avsyningen och vad därvid förekommit skall tillställas sökanden.
Av den på vars begäran avsyning äger rum får kommunen taga ut avgift
med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad
för avsyningen.
Grunder för beräkning av avgift som avses i tredje stycket anges i
taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Förordning (1975:821).
60 § Innan beslut fattas om återkallelse av tillstånd skall, om det
kan ske utan allvarlig olägenhet, tillfälle beredas tillståndshavaren
att yttra sig.
61 § Byggnadsnämndens eller brandchefens beslut enligt denna
förordning överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.
Länsstyrelsens eller sprängämnesinspektionens beslut i särskilt fall,
i fråga om förhandsbesked, tillstånd, medgivande till försöksdrift,
föreläggande eller besked efter avsyning, överklagas hos kammarrätten
genom besvär.
Andra beslut av länsstyrelsen eller sprängämnesinspektionen
enligt denna förordning, överklagas hos regeringen genom besvär.
Socialstyrelsen, statens brandnämnd eller statens naturvårdsverk har
rätt att överklaga beslut som innebär att tillstånd har beviljats.
Sprängämnesinspektionen har rätt att överklaga byggnadsnämnds beslut
som innebär att tillstånd har beviljats. Förordning (1981:495).
62 § Anmälan till brandchef skall göras skriftligen i två exemplar.
Den skall ingivas senast då anläggning eller anordning som avses med
anmälningen tages i bruk.
I anmälan skall uppgift lämnas om anmälarens namn och adress, om
anläggningens eller anordningens belägenhet och beskaffenhet samt om
arten och den ungefärliga mängden av de brandfarliga varorna.
Anmälaren är pliktig att efter anmodan av brandchefen fullständiga sin
anmälan.
Gäller anmälan förvaring av brandfarlig vätska å öppen lagerplats
eller i utomhus belägen cistern, skall brandchefen översända det ena
exemplaret av anmälningen till länsstyrelsen. Är fråga om
tillverkning, bearbetning eller liknande hantering av brandfarlig gas
eller brandfarlig vätska, skall brandchefen underrätta
sprängämnesinspektionen om anmälningen. Förordning (1967:375).
Avgifter
62 a § Sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna förordning
skall finansieras genom avgifter enligt en taxa som fastställs av
inspektionen. Avgifterna får tas ut preliminärt.
Avgifterna skall erläggas av dem som här i landet tillverkar eller hit
inför brandfarliga varor eller som projekterar eller uppför
anläggningar för sådana varor.
Sprängämnesinspektionen får nedsätta avgifter om det finns särskilda
skäl. Förordning (1983:267).
Ansvarsbestämmelser m.m.
63 § 1 mom. Om ansvar i vissa fall för överträdelse av föreskrifter om
brandfarliga varor finns bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva
och brandfarliga varor. Förordning (1975:71).
63 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1982:924).
3 mom. Till böter döms den som i annat fall än i 1 mom. sägs
överträder stadgande i förordningen eller föreskrift, som meddelats
med stöd därav, så ock den som eljest beträds med oaktsamhet vid
befattning med brandfarlig vara.
Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 52 § döms dock
till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1982:924).
4 mom. Begår någon gärning som avses i 3 mom. första stycket av
oaktsamhet, vilken med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom
ringa, skall han vara fri från ansvar. Förordning (1975:71).
64 § har upphört att gälla genom förordning (1980:832).
65 § Har anläggning uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan
tillstånd där sådant erfordras jämlikt denna förordning eller har
meddelat tillstånd upphört att gälla, är ägaren skyldig att undanröja
eller ändra det utförda i den mån tillståndsmyndigheten meddelar
föreläggande därom. I föreläggandet må utsättas vite eller föreskrivas
att, i händelse av tredska, undanröjandet eller ändringen kommer att
verkställas genom tillståndsmyndighetens försorg på den tredskandes
bekostnad.
66 § Om förverkande i vissa fall av anordning för hantering,
förvaring, transport eller försäljning av brandfarlig vara finns
bestämmelser i lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor.
Förordning (1975:71).
67 § Har anordning vilken innehåller brandfarlig vara tagits i beslag,
skall den som verkställt beslaget tillse att den brandfarliga varan
tillvaratages samt förvaras i enlighet med gällande bestämmelser eller
försäljes eller ock att varan oskadliggöres, därest så finnes påkallat
ur säkerhetssynpunkt.
Anordning som genom lagakraftvunnen dom förklarats förverkad skall
försäljas, därest den kan utbjudas i fullgott skick och, där så
erfordras, är behörigen godkänd. I annat fall skall anordningen
oskadliggöras. Förverkad brandfarlig vara skall, därest den finnes i
behåll, försäljas eller, om försäljning lämpligen ej bör ske,
oskadliggöras.
68 § Har innehavare av tillstånd enligt denna förordning genom
lagakraftvunnen dom övertygats om gärning som sägs i 63 §, skall
åklagaren ofördröjligen underrätta tillståndsmyndigheten.
Har någon genom lagakraftvunnen dom övertygats om att hava förövat
gärning som sägs i 4 § 7 lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga
varor, skall åklagaren ofördröjligen underrätta myndighet, som
meddelat typgodkännande. Förordning (1975:71).
69 § har upphävts genom förordning (1984:196).
70 § har upphävts genom förordning (1984:196).
71 § har upphävts genom förordning (1984:196).
72 § har upphävts genom förordning (1984:196).
73 § har upphävts genom förordning (1984:196).
74 § har upphävts genom förordning (1984:196).
75 § har upphävts genom förordning (1984:196).
Övergångsbestämmelser
1985:1109
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1986.
2. De organ som har auktoriserats med stöd av 14 § 1 mom. tredje
stycket i den äldre lydelsen skall anses som auktoriserade provplatser
enligt lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m. m.