Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Smittbärare, som på grund av myndighets ingripande, företaget med stöd av bestämmelserna i smittskyddslagen (1968:231) om allmänfarliga sjukdomar, livsmedelslagen (1971:511) eller i anslutning därtill meddelade föreskrifter, till förekommande av att smitta sprides underkastas observation eller isolering eller eljest inskränkning i arbete varmed han må taga befattning, är berättigad att av statsmedel erhålla ersättning enligt vad nedan sägs. Med smittbärare förstås i denna lag den som, utan att till följd därav hava förlorat sin arbetsförmåga, är behäftad med smittsam sjukdom eller eljest är smittförande så ock den som misstänkes föra smitta. Smittbärare som icke är föremål för ingripande längre tid än nittio dagar i följd benämnes tillfällig smittbärare. Består ingripandet efter denna tid, benämnes han därefter kronisk smittbärare. Lag (1971:1113). Ersättning åt tillfällig smittbärare 2 § Ersättning åt tillfällig smittbärare utgår dels för inkomstbortfall, som smittbärare åsamkas till följd av myndighetens ingripande, från och med den dag då ingripandet träder i tillämpning och så länge det består, dock längst under nittio dagar i följd, och dels för resa, som varit erforderlig på grund av ingripandet. Lag (1959:588). 3 § Ersättningen för inkomstbortfall åt den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår för dag räknat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad att uppbära i sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring enligt nämnda lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser. I annat fall än i första stycket avses skall ersättningen åt tillfällig smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit sjukpenningförsäkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring. Den som ej fyllt sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst. Lag (1987:224). 4 § För dag då den till ersättning berättigade är intagen å sjukhus som i 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring omförmäles, skall ersättningen för inkomstbortfall minskas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket nämnda lag. Lag (1973:469). 5 § Från ersättningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren under tiden för ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för ingripandet utgår enligt annan lag eller enligt särskild författning eller enligt regeringens förordnande och som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av att han är smittbärare, till den del den belöper å tid för ingripandet. Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest smittbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts lagstiftning om arbetsskadeförsäkring. Lag (1977:271). 6 § Tillfällig smittbärare, vilken under tid för ingripande som i denna lag avses är tillförsäkrad lön av allmänna medel, äger rätt till ersättning för inkomstbortfall endast i den mån lönen understiger vad som eljest skulle hava utgått i sådan ersättning åt honom enligt denna lag. Lag (1959:588). 7 § Det ankommer på allmän försäkringskassa att besluta om ersättning åt tillfällig smittbärare. Ärende angående ersättning upptages av den allmänna försäkringskassa hos vilken smittbäraren är inskriven. Är han inte inskriven hos någon försäkringskassa, upptages ärendet av den kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Är smittbäraren inte bosatt i riket, upptages ärendet av den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde ingripandet skett. En försäkringskassa som nu sagts får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet. Lag (1983:1066). 8 § Framställning om ersättning skall göras skriftligen och senast inom två år från den dag ersättningen avser, vid äventyr att rätten till ersättning förloras. Vid framställningen skall fogas av myndigheten eller distriktsläkaren utfärdat bevis om ingripandet. Därest den som gör framställning om ersättning för inkomstbortfall under tiden för ingripandet äger uppbära ersättning, som i 5 § avses, eller lön, som utgår av allmänna medel, skall framställningen därjämte innehålla av sökanden på heder och samvete avgiven försäkran angående den ersättning och lön han äger uppbära under nyssnämnda tid. Lag (1972:668). 9 § Beträffande ersättning åt tillfällig smittbärare skola i övrigt bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket, 15 §, 16 § andra stycket och 17 § samt 20 kap. 3 § första stycket och 4 - 13 §§ lagen om allmän försäkring äga motsvarande tillämpning. Utöver vad i 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 § första stycket nämnda lag sägs må ersättning nedsättas eller indragas, om smittbärare underlåter att ställa sig till efterrättelse av myndighet meddelade föreskrifter angående vad han har att iakttaga under den tid ingripandet avser. Lag (1962:410). Ersättning åt kronisk smittbärare 10 § Kronisk smittbärare, som till följd av ingripande som i 1 § sägs tillfogats inkomstbortfall eller annan förlust, må erhålla ersättning med belopp, som med hänsyn till behovet av ersättning, förlustens storlek och omständigheterna i övrigt i varje särskilt fall prövas skäligt. 11 § Framställning om ersättning jämlikt 10 § skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län, där sökanden är bosatt eller, därest han icke är bosatt i riket, där ingripandet skett. Vid framställningen skola fogas myndighets beslut om ingripandet och utredning angående den förlust, som sökanden lidit, ävensom den övriga utredning som sökanden önskar åberopa. 12 § Länsstyrelsen äger besluta om ersättning jämlikt 10 § och utbetalar till sökanden belopp som tillerkänts honom. Talan mot länsstyrelses beslut föres hos kammarrätten genom besvär. Lag (1977:271). Särskild bestämmelse 13 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller av myndighet, som regeringen bestämmer. Lag (1977:271). Övergångsbestämmelser 1956:293 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956. Är smittbärare föremål för ingripande vid tiden för lagens ikraftträdande, må ersättning jämlikt denna lag utgå från och med dagen för ikraftträdandet och skall för avgörande av frågan, huruvida han är att betrakta som kronisk smittbärare, även medräknas den tid, ingripandet dessförinnan varat. 1977:271 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. I fråga om ersättning vid skada som har inträffat före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre lydelse. 1987:224 Denna lag träder i kraft den 1 december 1987 och tillämpas första gången vid myndighets ingripande som sker efter ikraftträdandet. 1989:225 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare skall upphöra att gälla. 2. Äldre föreskrifter om rätt till ersättning och ersättningens beräknande tillämpas fortfarande på ersättningsfall som inträffat före ikraftträdandet.