Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i denna förordning gäller sådana explosiva varor, som avses i förordningen (1949:341) om explosiva varor, samt äger tillämpning på försvarsmaktens och civilförsvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter och förråd, så ock eljest på staten tillhöriga varor av nu nämnt slag, vilka är avsedda för försvarsmaktens och civilförsvarets behov. Förordningen gäller transporter endast i den mån transporterna inte omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Förordning (1982:926). Om tillverkning 2 § Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en därtill förordnad föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare förordnas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas vikarie. Föreståndare och vikarie förordnas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet efter sprängämnesinspektionens hörande. Föreståndare är ansvarig för att verksamheten bedrives på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Föreståndare eller vikarie, som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i närheten av anläggningen där ej den centrala förvaltningsmyndigheten medgivit annat. Vid tillverkning där flera än tre personer sysselsättas må ej såsom föreståndare eller vikarie förordnas annan än den som äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken, samt i övrigt prövas lämplig. Vid annan tillverkning må såsom föreståndare eller vikarie förordnas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning varom fråga är. Förordning (1982:926). 3 § Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen. Erforderliga skyddsavstånd bestämmas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet i samråd med sprängämnesinspektionen och efter länsstyrelsens hörande. Mot länsstyrelsens avstyrkande må tillverkning av explosiva varor ej äga rum inom tätbebyggt område eller tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel ske på mindre avstånd än 500 meter från offentlig byggnad, station å järnväg, som är upplåten till allmän trafik, eller hus, som ej står under ifrågavarande centrala förvaltningsmyndighets förvaltning och vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till fast egendom, som ej står under myndighetens förvaltning och vars ägare ej annat medgivit. Andra stycket gäller inte där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i ringa omfattning eller där det finns synnerliga skäl för tillverkningen. Förordning (1982:926). 4 § Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och verksamheten bedrivas så, att faran för omgivningen och de i verksamheten sysselsatta blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Innan anläggning inrättas eller ändras, skall sprängämnesinspektionen höras. Om förpackning och märkning 5 § Explosiv vara skall, då den såsom färdig vara utlämnas från tillverkningsställe, vara förpackad på ett ändamålsenligt och betryggande sätt. I samma kärl eller låda må icke förpackas flera slag av explosiva varor, såvida ej vederbörande centrala förvaltningsmyndighet beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning. Utan sådant medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans förpackning. Där ej den centrala förvaltningsmyndigheten efter sprängämnesinspektionens hörande medgivit annat, skall ytterförpackning vara märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt framgå. Om förvaring 6 § Förråd av explosiva varor skall förestås av en därtill förordnad föreståndare. För denne bör finnas vikarie. Föreståndare och vikarie, som skola vara väl förtrogna med varornas beskaffenhet, förvaring, handhavande och vård, förordnas i den ordning vederbörande centrala förvaltningsmyndighet bestämmer. 7 § Explosiv vara skall förvaras och handhavas så, att det föreligger betryggande säkerhet för att varan ej åtkommes av obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion. Utan länsstyrelsens samtycke må upplagsmagasin ej vara beläget inom tätbebyggt område. Skall sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel, skall det ligga på avstånd, som länsstyrelsen finner betryggande, från bostäder och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg och farled. Beträffande fabriksmagasin gäller i tillämpliga delar vad ovan stadgas om tillverkning. 8 § Vid planläggning och uppförande av förrådslokal skall samråd äga rum med sprängämnesinspektionen. Om transport 9 § Före transport av explosiv vara, hänförlig till transportklass A, skall yttrande inhämtas från sprängämnesinspektionen. Om import 10 § Innan explosiv vara som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom. förordningen om explosiva varor införes till riket, skall vederbörande centrala förvaltningsmyndighet samråda med sprängämnesinspektionen angåpende de säkerhetsföreskrifter som i varje särskilt fall skola iakttagas. Förordning (1982:926). Vissa särskilda bestämmelser 11 § För fullgörande av de uppgifdter, som åvila sprängämnesinspektionen enligt denna förordning, äger inspektionen, med iakttagande av de särskilda bestämmelser som kunna vara meddelade av regeringen, vinna tillträde till lokal, där explosiv vara tillverkas eller förvaras, och till ställe, där sådan vara förbrukas. Förordning (1982:926). 12 § Inträffar explosion i tillverknings- eller förvaringsrum eller vid transport av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning av explosiv vara mera betydande person- eller egendomsskada, skall anmälan därom ofördröjligen göras till sprängämnesinspektionen samt, där mera betydande skada vållats person eller annan än kronan tillhörig egendom, jämväl till polismyndigheten. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad i 56 § i mom. första och andra styckena förordningen om explosiva varor stadgas. Förordning (1963:186). 13 § Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar, skall anmälan ofördröjligen göras till polismyndigheten. Vad i förordningen om explosiva varor stadgas för det fall att någon kommer i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att innehava densamma skall tillämpas även på kronan tillhörig explosiv vara, som är avsedd för försvarets behov. 14 § Det åligger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet att i samråd med sprängämnesinspektionen meddela de föreskrifter och anvisningar beträffande tillämpningen av denna förordning som äro erforderliga. Förordning (1982:926). 15 § Kunna i fall som avses i 3 § första stycket, 8, 10 och 14 §§ den centrala förvaltningsmyndigheten och sprängämnesinspektionen ej enas, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Förordning (1982:926). 16 § Kommer riket i krig eller inträder beredskapstillstånd äger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet besluta om de undantag från denna förordning som finnas påkallade. Förordning (1982:926). Övergångsbestämmelser 1957:232 Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1957. Vad i 3 § andra stycket och 7 § andra och tredje styckena stadgas skall icke äga tillämpning på tillverkning, som bedrives vid kungörelsens ikraftträdande, eller på upplags- eller fabriksmagasin, som då är i bruk.