Post 997 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2018:506 ·
Visa register
Strålskyddsförordning (2018:506)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 2018-05-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:1010
Övrigt: Rättelsesida 2018:506 har iakttagits.
Ikraft: 2018-06-01 överg.best.
1 kap. Förordningens innehåll
1 § Denna förordning är indelad i följande kapitel:
– 1 kap. Förordningens innehåll,
– 2 kap. Dosgränser,
– 3 kap. Optimering,
– 4 kap. Andra bestämmelser om skydd mot strålning,
– 5 kap. Tillstånd och anmälan,
– 6 kap. Dokumentation, information och samtycke,
– 7 kap. Andra bestämmelser om undantag och dispenser,
– 8 kap. Tillsyn,
– 9 kap. Straff, överklagande och verkställighet.
2 § Förordningen är meddelad med stöd av
– 2 kap. 5 § strålskyddslagen (2018:396) i fråga om 5 kap.
15 § och 7 kap. 1 och 3 §§,
– 2 kap. 6 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 22 § och
7 kap. 4 §,
– 3 kap. 4 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 9 § 1,
– 3 kap. 7 § strålskyddslagen i fråga om 3 kap. 1–12 §§,
– 3 kap. 8 § strålskyddslagen i fråga om 2 kap. 1–13 §§,
– 3 kap. 17 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 9 § 2 och 3,
6 kap. 1–5 och 8 §§ och 8 kap. 9 §,
– 4 kap. 2 § strålskyddslagen i fråga om 7 kap. 2 § 1,
– 4 kap. 6 § strålskyddslagen i fråga om 7 kap. 2 § 2,
– 4 kap. 16 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 9 § 4,
– 5 kap. 8 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 9 § 5, 5 kap.
28 och 29 §§ och 6 kap. 3–6 §§,
– 5 kap. 9 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 9 § 6, 5 kap.
28 och 29 §§ och 6 kap. 6 §,
– 6 kap. 6 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 3 och 5 §§,
– 6 kap. 7 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 7 §,
– 6 kap. 8 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 4 och 6 §§,
– 6 kap. 12 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 17 och
18 §§,
– 6 kap. 17 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 23–25 §§,
– 7 kap. 8 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 11 §,
– 7 kap. 9 § strålskyddslagen i fråga om 5 kap. 8–14 §§,
– 7 kap. 11 § strålskyddslagen i fråga om 4 kap. 10 §,
– 8 kap. 2 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 2 § 3 och
8 kap. 4 §,
– 8 kap. 3 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 3 §,
– 8 kap. 13 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 10 och
12 §§,
– 8 kap. 14 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 13 och
15 §§,
– 10 kap. 4 § strålskyddslagen i fråga om 8 kap. 14 §,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 6 kap. 7 § och
9 kap. 3 §, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser.
Ordförklaringar
3 § Ord och uttryck som används i denna förordning har
samma innebörd som i strålskyddslagen (2018:396).
4 § I denna förordning avses med kärnämne och kärnavfall
detsamma som i 2 § 2 och 3 lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.
5 § I denna förordning avses med
dosgräns: värde för stråldos som inte får överskridas för en
enskild person under en bestämd tidsperiod,
dosrestriktion: värde för stråldos för optimering av
strålskyddet,
referensnivå: värde för stråldos eller
aktivitetskoncentration för optimering av strålskyddet, och
byggnadsmaterial: byggprodukt som är avsedd att utgöra en
permanent del av en byggnad.
5 a § I denna förordning avses med herrelös strålkälla en
strålkälla
1. som är ett radioaktivt material eller en anordning som
innehåller ett radioaktivt ämne,
2. vars hantering utgör en tillståndspliktig verksamhet med
joniserande strålning, och
3. som inte står under tillsynsmyndighetens kontroll, eftersom
myndigheten inte känner till strålkällan eller känner till den
men inte vet var den finns. Förordning (2024:1010).
6 § I denna förordning avses med stark laserpekare en
bärbar teknisk anordning som
1. kan alstra icke-joniserande elektromagnetisk strålning
inom våglängdsområdet 180 nanometer till 1 millimeter,
huvudsakligen genom processen stimulerad emission,
2. är batteridriven eller försedd med annan egen
strömförsörjning,
3. är konstruerad för användning vid en märkspänning som är
lägre än 50 volt för växelström eller lägre än 75 volt för
likström,
4. är avsedd att hållas i handen och riktas mot något på
avstånd, och
5. har de strålningsegenskaper som uppfyller kriterierna för
laserklass 3R, 3B eller 4 enligt svensk standard SS EN
60825-1, utgåva 4, 2007.
Arbetstagare
7 § Det som i denna förordning sägs om arbetstagare gäller
även den som hos en arbetsgivare eller uppdragsgivare
1. står till förfogande för att utföra eller utför arbete som
inhyrd arbetskraft,
2. är lärling, praktikant eller studerande, eller
3. har tilldelats särskilda uppgifter vid en radiologisk
nödsituation och därför kan komma att exponeras för
joniserande strålning.
2 kap. Dosgränser
Dosgränser vid verksamhet med joniserande strålning
1 § För en enskild person i allmänheten får den
sammanlagda årliga stråldosen från verksamheter med
joniserande strålning inte överskrida
1. en effektiv dos på 1 millisievert,
2. en ekvivalent dos på 15 millisievert till ögats lins,
eller
3. en ekvivalent dos på 50 millisievert till huden som ett
medelvärde över 1 kvadratcentimeter oavsett hur stor yta som
exponeras.
2 § För arbetstagare som har fyllt 18 år och sysselsätts i
verksamhet med joniserande strålning får den sammanlagda
årliga stråldosen inte överskrida
1. en effektiv dos på 20 millisievert,
2. en ekvivalent dos på 20 millisievert till ögats lins,
3. en ekvivalent dos på 500 millisievert till extremiteter,
eller
4. en ekvivalent dos på 500 millisievert till huden som ett
medelvärde över 1 kvadratcentimeter oavsett hur stor yta som
exponeras.
3 § För lärlingar, praktikanter och studerande som har
fyllt 16 år men inte 18 år och som i en verksamhet med
joniserande strålning som en del av sin utbildning fysiskt
hanterar radioaktivt material eller tekniska anordningar som
innehåller ett radioaktivt ämne eller kan alstra joniserande
strålning, får den årliga stråldosen inte överskrida
1. en effektiv dos på 6 millisievert,
2. en ekvivalent dos på 15 millisievert till ögats lins,
3. en ekvivalent dos på 150 millisievert till extremiteter,
eller
4. en ekvivalent dos på 150 millisievert till huden som ett
medelvärde över 1 kvadratcentimeter oavsett hur stor yta som
exponeras.
4 § För arbetstagare som inte har fyllt 18 år och inte
omfattas av 3 § men sysselsätts i en verksamhet med
joniserande strålning får den sammanlagda årliga stråldosen
inte överskrida dosgränserna i 1 §.
5 § Dosgränserna i 2 § gäller även för den som utför
arbete i egen verksamhet med joniserande strålning.
Radiologiska nödsituationer
6 § Dosgränserna i 1–5 §§ gäller inte i en radiologisk
nödsituation.
7 § Så långt som det är möjligt ska dosgränserna i 2 §
inte överskridas för arbetstagare som tilldelats särskilda
uppgifter i en radiologisk nödsituation.
8 § I en radiologisk nödsituation får personer i
allmänheten inte tilldelas uppgifter som kan leda till
stråldoser som överskrider dosgränserna i 2 §.
Undantag från dosgränserna
9 § Dosgränserna i detta kapitel gäller inte medicinsk
exponering.
10 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag från 1 § för människor som utan medicinskt syfte
avbildas i en verksamhet som har tillstånd för medicinsk
exponering.
Dispenser
11 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
ge dispens från 1 § för människor som utan medicinskt syfte
avbildas i en verksamhet som har tillstånd för medicinsk
exponering.
12 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
ge dispens från 2 § för arbetstagare som har fyllt 18 år.
Ytterligare föreskrifter om dosgränser
13 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om dosgränser.
3 kap. Optimering
Dosrestriktioner
1 § Den som bedriver en verksamhet med joniserande
strålning ska bestämma dosrestriktioner dels för arbetstagare
i verksamheten, dels för personer i allmänheten som kan komma
att exponeras för strålning från verksamheten. Det gäller
dock bara om det behövs från strålskyddssynpunkt.
2 § Den som är ansvarig för en verksamhet där det används
en metod för medicinsk exponering med joniserande strålning
ska bestämma dosrestriktioner för personer som utanför sin
yrkesutövning hjälper och stöder en patient och är medvetna
om exponeringen. Det gäller dock bara om det behövs från
strålskyddssynpunkt.
3 § I ärenden om etikprövning av medicinsk, biomedicinsk eller
odontologisk forskning som innebär exponering med joniserande
strålning ska Etikprövningsmyndigheten fastställa
dosrestriktioner för forskningspersoner som inte förväntas få
någon direkt medicinsk fördel av exponeringen.
I ärenden om etisk granskning av kliniska prövningar eller
prestandastudier som innebär exponering med joniserande
strålning ska Etikprövningsmyndigheten i sitt yttrande enligt
3 § lagen (2018:1091) med kompletterande bestämmelser om etisk
granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av
humanläkemedel eller enligt 4 § lagen (2021:603) med
kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s
förordningar om medicintekniska produkter föreslå
dosrestriktioner för forskningspersoner som inte förväntas få
någon direkt medicinsk fördel av exponeringen.
Läkemedelsverket ska fastställa dosrestriktioner för dessa
forskningspersoner.
I det fall Etikprövningsmyndigheten fattar beslut enligt 5 §
lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till
EU:s förordningar om medicintekniska produkter ska myndigheten
fastställa dosrestriktioner för forskningspersoner som inte
förväntas få någon direkt medicinsk fördel av exponeringen.
Förordning (2022:403).
4 § En dosrestriktion ska avse stråldosen för en enskild
person och bestämmas som effektiv dos eller ekvivalent dos
under en bestämd tidsperiod eller för en viss åtgärd.
5 § För personer i allmänheten får en dosrestriktion
angiven i effektiv dos inte fastställas till en nivå som
överskrider 0,1 millisievert per år och per verksamhet med
joniserande strålning.
Referensnivåer för radon
6 § Referensnivån för radon är 200 becquerel per
kubikmeter luft inomhus i bostäder, lokaler som allmänheten
har tillträde till och på arbetsplatser, uttryckt som årlig
genomsnittlig aktivitetskoncentration.
Referensnivå för gammastrålning från byggnadsmaterial
7 § Referensnivån för extern exponering för gammastrålning
från byggnadsmaterial är 1 millisievert årlig effektiv dos
till personer som vistas i byggnaden.
Referensnivåer i samband med radiologiska nödsituationer
8 § Referensnivån för exponering av personer i allmänheten
i en radiologisk nödsituation är
1. för händelser på ett kärnkraftverk som inte beaktats i
kärnkraftsreaktorns konstruktion 100 millisievert årlig
effektiv dos, och
2. för andra händelser 20 millisievert årlig effektiv dos.
9 § I en radiologisk nödsituation där det inte är möjligt
att underskrida de dosgränser som anges i 2 kap. 2 § får den
som ansvarar för räddningsarbetet fastställa referensnivåer
för den exponering som arbetstagare utsätts för.
Referensnivåerna får
1. inte överskrida en effektiv dos på 100 millisievert,
eller
2. överskrida en effektiv dos på 100 millisievert men inte
500 millisievert, om det behövs för att rädda liv, förhindra
allvarliga strålningsrelaterade hälsoeffekter eller förhindra
att katastrofartade förhållanden uppstår.
Föreskrifter om undantag
10 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag från bestämmelserna om dosrestriktioner och
referensnivåer.
Föreskrifterna får inte avse undantag som kan antas medföra
en oacceptabel risk för att människor eller miljön utsätts
för skadlig verkan av strålning.
Dispenser
11 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
ge dispens från bestämmelserna om dosrestriktioner och
referensnivåer.
En dispens får inte innebära en oacceptabel risk för att
människor eller miljön utsätts för skadlig verkan av
strålning.
Ytterligare föreskrifter om optimering
12 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om dosrestriktioner, referensnivåer och annan
optimering.
Föreskrifter som avser en omgivning med joniserande strålning
som uppstår till följd av en radiologisk nödsituation får
inte innebära referensnivåer för exponering av personer i
allmänheten som överskrider en årlig effektiv dos på 20
millisievert. Innan Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar sådana
föreskrifter ska myndigheten ge berörda myndigheter tillfälle
att yttra sig.
Utvärdering av diagnostiska referensnivåer
13 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska vart femte år utvärdera
diagnostiska referensnivåer som fastställts enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 12 §.
4 kap. Andra bestämmelser om skydd mot strålning
Strålsäkerhetsmyndighetens uppgifter som behörig myndighet
1 § Strålsäkerhetsmyndigheten är behörig myndighet och ska
utföra de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt
- rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om
fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot
de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande
strålning och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom,
90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och
2003/122/Euratom, i den ursprungliga lydelsen, och
- Internationella atomenergiorganets uppförandekod (Code of
Conduct on the Safety and Security of Radioactive Sources,
IAEA/CODEOC/2004). Förordning (2024:1010).
Råd och information om herrelösa strålkällor
1 a § Strålsäkerhetsmyndigheten ska till ledningen vid
anläggningar, där det är sannolikt att en herrelös strålkälla
påträffas eller att det förekommer metallprodukter som har
kontaminerats med radioaktiva ämnen, vid behov ge råd och
information när det gäller
1. risken för kontakt med en strålkälla,
2. utbildning till anställda om
a) joniserande strålning, och
b) hur strålkällor kan upptäckas och åtgärder vid upptäckt,
och
3. system för att upptäcka herrelösa strålkällor och
kontamination med radioaktiva ämnen. Förordning (2024:1010).
Kartläggning av verksamheter som hanterar naturligt
förekommande radioaktivt material
2 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska kartlägga de
verksamheter som hanterar naturligt förekommande radioaktivt
material och som medför exponering av arbetstagare eller
enskilda personer ur allmänheten och som inte kan förbises
från strålskyddssynpunkt.
Undersökning av patientdoser i olika patientgrupper
3 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska vart femte år undersöka
hur de uppskattade patientdoserna från medicinsk exponering i
diagnostiskt och interventionellt radiologiskt syfte har
fördelats mellan olika patientgrupper.
Utvärdering av verksamheter med joniserande strålning
4 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska vart femte år utvärdera
verksamheter med joniserande strålning som har tillstånd och
som medför exponering av enskilda personer i allmänheten och
uppskatta doser som sådana personer utsätts för.
Nationellt miljöövervakningsprogram
5 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att det finns
ett nationellt miljöövervakningsprogram för joniserande
strålning och hålla det aktuellt.
Utvärdering och strategier för omgivningar med joniserande
strålning
6 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska
1. vidta åtgärder för att identifiera och utvärdera en
omgivning med joniserande strålning enligt artikel 100 i
rådets direktiv 2013/59/Euratom, och
2. fastställa strategier för omgivningar med joniserande
strålning som inte avser föroreningsskador och andra
miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken orsakade av
radioaktiva ämnen eller kan härledas till en radiologisk
nödsituation och föreslå ansvarsfördelning för genomförandet
av sådana strategier enligt artiklarna 101 och 102 i rådets
direktiv 2013/59/Euratom.
Nationell handlingsplan för hantering av riskerna med radon
7 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att det finns en
nationell handlingsplan för hantering av de långsiktiga
riskerna med radon på arbetsplatser, i lokaler som
allmänheten har tillträde till och i bostäder.
Handlingsplanen ska tas fram i samarbete med berörda
myndigheter och hållas aktuell.
Samordning av statliga myndigheters arbete med radon
8 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska samordna statliga
myndigheters arbete med radon. Samordningen ska ske med
utgångspunkt i den nationella handlingsplanen för radon.
Andra föreskrifter om skydd mot strålning
9 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter
om
1. berättigande av sådana verksamheter, metoder och
åtgärder som medför att människor eller miljön exponeras för
joniserande strålning,
2. funktionskrav för tekniska anordningar som kan alstra
joniserande strålning eller innehåller ett radioaktivt
ämne,
3. krav på särskild kompetens för utförande av vissa
arbetsuppgifter inom verksamhet med joniserande strålning,
4. skydd för arbetstagare mot risk för skador från
joniserande strålning,
5. förbud och andra försiktighetsmått till skydd för
människors hälsa mot risk för skador från joniserande
strålning, och
6. övervakning, utsläpp av radioaktiva ämnen, radioaktivt
avfall, avveckling av verksamheter med joniserande strålning
och andra försiktighetsmått till skydd för miljön mot risk
för skadlig verkan av joniserande strålning.
10 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
hur tekniska anordningar som kan alstra icke-joniserande
strålning ska hanteras och andra försiktighetsmått i samband
med hanteringen.
5 kap. Tillstånd och anmälan
Prövningsmyndighet
1 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd
och villkor enligt strålskyddslagen (2018:396) och denna
förordning.
2 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ta emot och pröva sådana
ansökningar om transporttillstånd för radioaktivt avfall till
eller genom Sverige som överlämnats av en behörig myndighet i
ett annat land inom Europeiska atomenergigemenskapen enligt
rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om
övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall
och använt kärnbränsle.
Strålsäkerhetsmyndigheten ska följa de tidsfrister som anges
i artiklarna 8 och 9 i direktivet. Om myndigheten inte har
svarat inom den tid som anges i artikel 9.1, ska myndigheten
anses ha lämnat sitt medgivande till transporten.
Tillstånds- och anmälningsplikt för verksamheter med
joniserande strålning
3 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
att tillståndsplikt för verksamhet med joniserande strålning
ska ersättas med anmälningsplikt enligt 6 kap. 6 §
strålskyddslagen (2018:396).
4 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
skyldighet att anmäla
1. förvärv, innehav, överlåtelse, upplåtelse, saluförande
eller införsel till Sverige av tekniska anordningar som kan
alstra joniserande strålning, och
2. hantering av komponenter som har väsentlig betydelse från
strålskyddssynpunkt och är tillverkade för att ingå i
tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning.
Innan Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar föreskrifter om
skyldighet att anmäla införsel enligt första stycket 1, ska
myndigheten ge Tullverket tillfälle att yttra sig.
5 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
besluta att en verksamhet med joniserande strålning som är
undantagen från tillstånds- eller anmälningsplikt enligt
denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen inte får bedrivas utan tillstånd eller anmälan.
Det gäller dock bara om det behövs från strålskyddssynpunkt.
Innehållet i ansökningar om tillstånd till verksamhet med
joniserande strålning
5 a § En ansökan om tillstånd till verksamhet med joniserande
strålning ska innehålla
1. en beskrivning av
a) verksamheten och de strålkällor som ingår samt syftet med
att använda strålkällorna,
b) vilka arbetsmoment och händelser som vid normal användning
kan medföra att människor eller miljön utsätts för strålning,
c) verksamhetens tillgång till en strålskyddsexpertfunktion,
med tillhörande dokumentation, och
d) hur arbetstagare är kategoriindelade och hur det
säkerställs att de har tillräcklig kompetens innan de påbörjar
arbete med strålkällor,
2. en organisationsplan,
3. en beskrivning av verksamhetslokalerna som gör det möjligt
att bedöma hur exponering för joniserande strålning kan
begränsas och mätas,
4. en redogörelse för vilken person eller funktion som
ansvarar för att strålskyddsrelaterade uppgifter utförs när
det gäller
a) organisation och ledningssystem,
b) kompetens,
c) skyddet av arbetstagare och allmänheten,
d) lokaler och strålskyddsutrustning,
e) strålkällor, och
f) radioaktivt avfall, och
5. en redogörelse för hur strålkällor ska tas om hand när
verksamheten upphör. Förordning (2024:1010).
Villkor i vissa tillstånd till verksamhet med joniserande
strålning
5 b § Strålsäkerhetsmyndigheten ska förena ett tillstånd till
en verksamhet med joniserande strålning, som innefattar en
sluten strålkälla med hög aktivitet enligt artikel 4.41 och
bilaga III i rådets direktiv 2013/59/Euratom, med villkor om
1. ansvar och organisation när det gäller strålskydd och
säkerhet,
2. personalens kompetens,
3. prestanda för strålkällan, för strålkällans behållare och
för tillhörande utrustning,
4. förfaranden i händelse av en radiologisk nödsituation,
5. de arbetsrutiner som ska följas,
6. underhåll av utrustning, strålkällor och behållare, och
7. hantering av uttjänta strålkällor. Förordning (2024:1010).
Skyldighet att anmäla herrelösa strålkällor
6 § Den som kommer i besittning av något som kan antas vara en
herrelös strålkälla ska omgående anmäla detta till
Strålsäkerhetsmyndigheten.
Om strålkällan, genom smältning eller någon annan metallurgisk
process vid en anläggning för metallåtervinning, har eller kan
misstänkas ha kontaminerat något annat material, ska anmälan
innehålla uppgifter om detta. Förordning (2024:1010).
Tillstånds- eller anmälningsplikt för verksamheter som
bedrivs i en omgivning med joniserande strålning
7 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
tillstånds- eller anmälningsplikt för verksamheter som på
grund av att de bedrivs i en omgivning med joniserande
strålning kan innebära en risk för skador på människors hälsa
eller miljön.
Anmälningsplikt för kosmetiska solarier
8 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
att den som yrkesmässigt upplåter ett kosmetiskt solarium
till solare ska ha anmält sin verksamhet till kommunen.
Tillstånds- och anmälningsplikt för starka laserpekare
9 § Det krävs tillstånd för att
1. föra in starka laserpekare till Sverige, eller
2. tillverka, förvärva, inneha, använda, överlåta eller
upplåta starka laserpekare.
Tillståndsplikten för starka laserpekare gäller inte
1. medicintekniska produkter och andra produkter som avses i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den
5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av
direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och
förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets
direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, eller
2. medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som avses
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av
den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-
diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och
kommissionens beslut 2010/227/EU. Förordning (2022:403).
10 § Ett tillstånd enligt 9 § får endast gälla laserpekare
som är utformade, klassificerade och märkta i enlighet med
svensk standard SS EN 60825-1, utgåva 4, 2007 eller på annat
sätt har en likvärdig säkerhet. Utrustning som levereras till
en myndighet inom totalförsvaret för att användas i krig
eller under krigsliknande förhållanden behöver dock inte
följa den angivna standardens avsnitt 4.4 och 4.6–4.8.
11 § Ett tillstånd enligt 9 § för att föra in en
laserpekare till Sverige, eller för att tillverka, förvärva,
inneha eller använda en laserpekare, får endast ges till den
som behöver laserpekaren för ett godtagbart ändamål och
endast om det skäligen kan antas att laserpekaren inte kommer
att missbrukas.
12 § Ett tillstånd enligt 9 § för att inom ramen för
yrkesmässigt bedriven handel med laserpekare föra in
laserpekare till Sverige, eller tillverka, förvärva, inneha,
använda, överlåta eller upplåta laserpekare, får endast ges
om den som bedriver verksamheten och den som har ett
bestämmande inflytande över verksamheten är lämpliga att
driva den med hänsyn till kunskap, laglydnad och övriga
omständigheter.
13 § Ett tillstånd att överlåta eller upplåta starka
laserpekare ska förenas med villkor att sådana laserpekare
endast får överlåtas eller upplåtas till den som har
tillstånd enligt 9 § för sitt förvärv eller sin användning.
Tillstånds- och anmälningsplikt för andra anordningar som kan
alstra icke-joniserande strålning
14 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
att det krävs ett tillstånd eller en anmälan för att hantera
andra tekniska anordningar än starka laserpekare som kan
alstra icke-joniserande strålning. Föreskrifterna får endast
avse tillstånds- eller anmälningsplikt som behövs från
strålskyddssynpunkt.
Verksamheter där människor avbildas utan medicinskt syfte
15 § Tillståndsplikten enligt 6 kap. 1 § strålskyddslagen
(2018:396) gäller inte för att utan medicinskt syfte avbilda
en människa med en metod som medför exponering för joniserande
strålning, om
1. avbildningen sker i en verksamhet som har tillstånd för
medicinsk exponering, och
2. exponeringen sker med stöd av 28 kap. rättegångsbalken,
lagen (2005:225) om rättsintyg med anledning av brott,
utlänningslagen (2005:716) eller tullbefogenhetslagen
(2024:710). Förordning (2024:777).
16 § Innan Strålsäkerhetsmyndigheten avgör ett ärende om
tillstånd för en verksamhet med joniserande strålning där en
människa avbildas utan medicinskt syfte, ska myndigheten ge
berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.
Tillstånd för att slutförvara radioaktivt avfall utomlands
eller för att slutförvara utländskt radioaktivt avfall i
Sverige
17 § För att en internationell överenskommelse om
slutförvaring som avses i 6 kap. 11 § 1 strålskyddslagen
(2018:396) ska kunna godtas vid en tillståndsprövning krävs
det att det land där slutförvaring ska ske
1. är medlem i Internationella atomenergiorganet och följer
dess tillämpliga säkerhetsstandarder,
2. har undertecknat, ratificerat och följer
a) konventionen om säkerheten vid hantering av använt
kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt
avfall (SÖ 1999:60),
b) konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka
eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (SÖ 1992:81), och
c) konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka
(SÖ 1987:3),
3. har undertecknat, ratificerat och följer
a) Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada av
den 21 maj 1963,
b) Wienkonventionens ändringsprotokoll av den 29 september
1997,
c) konventionen om supplerande ersättning för atomskada av
den 12 september 1997, eller
d) Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins
område av den 29 juli 1960 (SÖ 1968:17) i dess lydelse enligt
tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och
ändringsprotokollet av den 16 november 1982, och
4. följer
a) Chicagokonventionen av den 7 december 1944 och dess
tillägg,
b) Solaskonventionen av den 1 november 1974 och dess tillägg,
och
c) andra internationella instrument avseende säkerhet vid
transport av farligt gods.
18 § En internationell överenskommelse om slutförvaring
som avses i 6 kap. 11 § 1 strålskyddslagen (2018:396) får
godtas vid en tillståndsprövning endast om överenskommelsen
kan anses lämplig med hänsyn till politiska, ekonomiska,
sociala, etiska och vetenskapliga faktorer samt allmän
säkerhet.
19 § Innan en fråga om tillstånd till slutförvaring i ett
land utanför Europeiska atomenergigemenskapen enligt 6 kap.
2 § strålskyddslagen (2018:396) avgörs, ska
Strålsäkerhetsmyndigheten vidta rimliga åtgärder för att
försäkra sig om att
1. det land där slutförvaring ska ske har ingått ett avtal
med Europeiska atomenergigemenskapen som omfattar kärnavfall,
annat kärnämne som inte är avsett att användas på nytt och
annat radioaktivt avfall,
2. det land där slutförvaring ska ske har ett program för
hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall med mål om
en hög säkerhetsnivå som är likvärdiga med de mål som
uppställs i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli
2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull
och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall, i den ursprungliga lydelsen, och
3. den anläggning där slutförvaring ska ske
a) omfattas av ett tillstånd att ta emot det radioaktiva
avfall som är avsett att slutförvaras,
b) är i drift innan transporten av det radioaktiva avfallet
från Sverige är beräknad att påbörjas, och
c) sköts i enlighet med kraven i det program som avses i 2.
20 § En ansökan om ett sådant tillstånd till slutförvaring
utomlands som avses i 6 kap. 2 § 1 strålskyddslagen
(2018:396) ska innehålla
1. uppgifter om hur det radioaktiva avfallet slutligt ska tas
om hand, och
2. en skriftlig försäkran från det andra landet om att
förutsättningarna i 17 § är uppfyllda och, om ansökan avser
slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen, att
förutsättningarna i 19 § är uppfyllda.
21 § Om ett ärende om tillstånd för slutförvaring enligt
6 kap. 2 § strålskyddslagen (2018:396) har principiell
betydelse eller annars är av särskild vikt, ska
Strålsäkerhetsmyndigheten med eget yttrande lämna över
ärendet till regeringens prövning.
Undantag för främmande staters militära styrkor
22 § Tillståndsplikten enligt 6 kap. 1 § strålskyddslagen
(2018:396) och 9 § gäller inte en främmande stats militära
styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för
internationellt militärt samarbete eller internationell
krishantering.
Miljökonsekvensbeskrivningar
23 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
att 6 kap. miljöbalken ska tillämpas i fråga om sådana
ärenden om tillstånd som avses i strålskyddslagen
(2018:396).
24 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet
besluta om att 6 kap. miljöbalken ska tillämpas i fråga om
ärenden om tillstånd som avses i 6 kap. 1 och 2 §§
strålskyddslagen (2018:396) eller ärenden om villkor enligt
6 kap. 22 § strålskyddslagen.
25 § Om en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram enligt
föreskrifter som avses i 23 § eller enligt beslut som avses i
24 §, ska Strålsäkerhetsmyndigheten kungöra beskrivningen i
ortstidning eller på annat sätt bereda den som kan beröras av
verksamheten tillfälle att yttra sig. Kungörelsen ska även
ske på en lämplig webbplats.
I kungörelsen ska det anges att skriftliga anmärkningar mot
miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till
Strålsäkerhetsmyndigheten inom en viss angiven tid.
Om ärendet avser villkor för en kärnteknisk verksamhet ska
kungörelsen även omfatta den miljökonsekvensbeskrivning som
har upprättats enligt förordningen (1984:14) om kärnteknisk
verksamhet.
Handläggningen av ärenden som rör tjänster på den inre
marknaden
26 § Om en tillståndsplikt som avses i 9 eller 14 § gäller
utövandet av en tjänst enligt definitionen i 4 § lagen
(2009:1079) om tjänster på den inre marknaden, ska
Strålsäkerhetsmyndigheten besluta i tillståndsärendet inom
fyra veckor efter det att en fullständig ansökan kom in till
myndigheten. Tiden får förlängas om det är nödvändigt på
grund av utredningen i ärendet. En förlängning får inte göras
mer än en gång i ärendet och inte avse mer än två veckor
utöver de ursprungliga fyra veckorna. Sökanden ska informeras
om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga
tidsfristen har gått ut.
Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till
sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om
innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen om tjänster
på den inre marknaden.
Underrättelse till Europeiska kommissionen
27 § Om ett tillstånd till slutförvaring utanför
Europeiska atomenergigemenskapen har getts enligt 6 kap. 2 §
1 strålskyddslagen (2018:396), ska Strålsäkerhetsmyndigheten
underrätta Europeiska kommissionen om innehållet i den
internationella överenskommelse som avses i 6 kap. 11 § 1
strålskyddslagen. Underrättelsen ska ske innan transporten av
det radioaktiva avfallet från Sverige påbörjas.
Anmälan vid konkurs och dödsfall
28 § Om den som bedriver en verksamhet som har tillstånd
eller är anmäld enligt strålskyddslagen (2018:396), denna
förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren
snarast och senast två månader efter konkursbeslutet anmäla
konkursen till Strålsäkerhetsmyndigheten.
29 § Om den som bedriver en verksamhet som har tillstånd
eller är anmäld enligt strålskyddslagen (2018:396), denna
förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen avlider, ska den som har dödsboet i sin vård
snarast men senast tre månader efter dödsfallet anmäla
dödsfallet till Strålsäkerhetsmyndigheten.
Föreskrifter om tillståndsansökningar
30 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om vad en ansökan om tillstånd enligt
strålskyddslagen (2018:396) ska innehålla.
Förordning (2024:1010).
6 kap. Dokumentation, information och samtycke
Dokumentation om strålkällor
1 § Den som bedriver en verksamhet med joniserande
strålning ska i den utsträckning som behövs från
strålskyddssynpunkt föra register över eller på annat sätt
dokumentera de strålkällor som ingår i verksamheten.
2 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om skyldighet att dokumentera strålkällor som
ingår i en verksamhet med joniserande strålning.
Information och samtycke vid avbildning utan medicinskt
syfte
3 § Den som utan medicinskt syfte avbildar en människa med
en metod som medför exponering för joniserande strålning ska
innan avbildningen se till att den som ska avbildas får den
information som har betydelse från strålskyddssynpunkt.
Avbildningen får ske endast om den som ska avbildas har
samtyckt till exponeringen.
Första stycket gäller inte avbildning med stöd av 28 kap.
rättegångsbalken eller lagen (2000:1225) om straff för
smuggling.
4 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag från 3 § första stycket.
Föreskrifterna får inte innebära en oacceptabel risk för att
människor eller miljön utsätts för skadlig verkan av
strålning.
5 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet ge
dispens från 3 § första stycket.
En dispens får inte innebära en oacceptabel risk för att
människor eller miljön utsätts för skadlig verkan av
strålning.
Information om byggnadsmaterial som har betydelse från
strålskyddssynpunkt
6 § Den som tillhandahåller ett byggnadsmaterial ska
skaffa sig kunskap om aktivitetskoncentrationer och
aktivitetsindex för de radionuklider som materialet
innehåller och som behövs för att fullgöra skyldigheten att
lämna uppgifter enligt 3 kap. 13 § strålskyddslagen
(2018:396).
7 § Boverket får meddela föreskrifter om verkställigheten
av 3 kap. 13 § strålskyddslagen (2018:396) avseende uppgifter
om radionuklider i byggnadsmaterial.
Andra föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter
8 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
skyldighet att lämna uppgifter som har betydelse från
strålskyddssynpunkt.
Spridning av information av betydelse från
strålskyddssynpunkt
9 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att viktiga
lärdomar från inspektioner och rapporterade händelser och att
information om andra förhållanden som har betydelse från
strålskyddssynpunkt sprids till tillståndshavare, tillverkare
och leverantörer av strålkällor samt andra berörda.
7 kap. Andra bestämmelser om undantag och dispenser
Föreskrifter om undantag
1 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag från strålskyddslagen (2018:396) eller denna
förordning i fråga om
1. radioaktivt material och tekniska anordningar som
innehåller ett radioaktivt ämne eller som kan alstra
strålning,
2. material, byggnadsstrukturer och områden som kan ha
förorenats av radioaktiva ämnen från en verksamhet med
joniserande strålning men som från strålskyddssynpunkt inte
behöver omfattas av lagens krav (friklassning), och
3. verksamheter som bedrivs och åtgärder som vidtas i en
omgivning med joniserande strålning.
Undantag från 3 kap. 2 § strålskyddslagen får endast avse
kravet att exponeringen ska vara berättigad i varje enskilt
fall och endast avse avbildning utan medicinskt syfte med
tekniska anordningar som sker i annan verksamhet än sådan som
har tillstånd för medicinsk exponering.
2 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
undantag från
1. förbudet i 4 kap. 1 § 1 strålskyddslagen (2018:396) för
lärlingar, praktikanter eller studerande som i sin utbildning
måste befatta sig med ett radioaktivt material eller med en
teknisk anordning som innehåller ett radioaktivt ämne eller
som kan alstra joniserande strålning, och
2. bestämmelserna om medicinsk kontroll i 4 kap. 3–5 §§
strålskyddslagen.
3 § Föreskrifter enligt 1 och 2 §§ får inte avse undantag
som kan antas medföra en oacceptabel risk för att människor
eller miljön utsätts för skadlig verkan av strålning.
4 § Försvarsmakten och Strålsäkerhetsmyndigheten får
meddela föreskrifter om avvikelser från strålskyddslagen
(2018:396) och denna förordning för totalförsvaret i den
utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden
är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen.
Innan Försvarsmakten meddelar sådana föreskrifter ska
Försvarsmakten ge Strålsäkerhetsmyndigheten tillfälle att
yttra sig.
Dispens
5 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet ge
dispens från
1. strålskyddslagen (2018:396) och denna förordning i fråga
om radioaktivt material och tekniska anordningar som
innehåller ett radioaktivt ämne eller som kan alstra
strålning, och
2. bestämmelserna om medicinsk kontroll i 4 kap. 3–5 §§
strålskyddslagen.
En dispens från 3 kap. 2 § strålskyddslagen får endast avse
kravet att exponeringen ska vara berättigad i varje enskilt
fall och endast avse avbildning utan medicinskt syfte med
tekniska anordningar som sker i annan verksamhet än sådan som
har tillstånd för medicinsk exponering.
6 § En dispens enligt 5 § får inte ges om den kan antas
medföra en oacceptabel risk för att människor eller miljön
utsätts för skadlig verkan av strålning.
8 kap. Tillsyn
Tillsynsmyndigheter
1 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska utöva tillsyn över att
strålskyddslagen (2018:396), denna förordning och
föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen följs, om
inte annat följer av 2 eller 3 §.
2 § Tillsyn över att strålskyddslagen (2018:396), denna
förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen följs, ska utövas av
1. Arbetsmiljöverket i fråga om radon på arbetsplatser där
radonhalten underskrider referensnivån för radon eller där
åtgärder för att sänka radonhalten genomförs enligt
arbetsmiljölagen (1977:1160),
2. Boverket i fråga om uppgifter om radionuklider i
byggnadsmaterial som ska lämnas enligt 3 kap. 13 §
strålskyddslagen,
3. den kommunala nämnd som ansvarar för miljö- och
hälsoskyddsområdet i fråga om verksamheter med kosmetiska
solarier inom kommunen och i fråga om radonhalten i bostäder
och lokaler som allmänheten har tillträde till inom kommunen.
Trots första stycket 1 och 3 ska försvarsinspektören för
hälsa och miljö utöva tillsyn över verksamheter som
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket
eller Försvarets radioanstalt bedriver i en omgivning med
joniserande strålning.
3 § Strålsäkerhetsmyndigheten får
1. efter åtagande av försvarsinspektören för hälsa och miljö,
överlåta åt försvarsinspektören att i ett visst avseende
utöva tillsyn över verksamheter som Försvarsmakten,
Försvarets materielverk, Fortifikationsverket eller
Försvarets radioanstalt bedriver, och
2. efter åtagande av en kommun överlåta åt den kommunala
nämnd som ansvarar för miljö- och hälsoskyddsområdet att inom
kommunen utöva tillsyn över andra verksamheter än sådana som
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket
eller Försvarets radioanstalt bedriver.
4 § Om det finns särskilda skäl, får
Strålsäkerhetsmyndigheten i det enskilda fallet besluta att
tillsynen av verksamheter med kosmetiska solarier ska utövas
av Strålsäkerhetsmyndigheten i stället för av den kommunala
nämnden. Innan ett sådant beslut fattas ska
Strålsäkerhetsmyndigheten ge kommunen tillfälle att yttra
sig.
Tillsynsmyndighetens skyldigheter
5 § Tillsynsmyndigheten ska på eget initiativ eller efter
anmälan vidta de åtgärder som behövs för att i nödvändig
utsträckning kontrollera att strålskyddslagen (2018:396),
denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen följs och för att åstadkomma rättelse.
6 § Tillsynsmyndigheten ska fortlöpande bedöma om de
villkor för tillstånd som beslutats enligt strålskyddslagen
(2018:396) är tillräckliga från strålskyddssynpunkt och vidta
de åtgärder som behövs för att villkoren ska bli
tillräckliga.
7 § Tillsynsmyndigheten ska anmäla överträdelser av
strålskyddslagen (2018:396), denna förordning och
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen och
förordningen till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott.
Tillsynsvägledning
8 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillsynsvägledning
till dem som utövar tillsyn.
Upplysningar till tillsynsmyndigheten
9 § Den som bedriver en verksamhet med joniserande
strålning eller i en omgivning med joniserande strålning ska
snarast lämna upplysningar till tillsynsmyndigheten om
händelser och förhållanden i verksamheten som har betydelse
från strålskyddssynpunkt. Om det finns misstanke om att en
dosgräns har överskridits ska verksamhetsutövaren omgående
rapportera detta till tillsynsmyndigheten.
Kontrollköp
10 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
hur kontrollköp enligt 8 kap. 5 § strålskyddslagen (2018:396)
ska göras.
Egenkontroll
11 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
den egenkontroll som avses i 7 kap. 7 § 3 strålskyddslagen
(2018:396).
Kostnader och avgifter för tillsynen
12 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
skyldighet för den vars verksamhet tillsynen avser att
ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och
undersökning av prov.
13 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
avgifter för provning, kontroll och besiktning.
14 § En kommun får meddela föreskrifter om avgifter för
den tillsyn som den kommunala nämnden utövar.
Ytterligare föreskrifter för att säkerställa att reglerna
följs
15 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare
föreskrifter om sådana mät- och skyddsutrustningar,
provningar, besiktningar och kontroller som från
strålskyddssynpunkt behövs för att säkerställa att
strålskyddslagen (2018:396), denna förordning och
föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen
följs.
9 kap. Straff, överklagande och verkställighet
1 § Bestämmelser om ansvar för överträdelser av denna
förordning finns i strålskyddslagen (2018:396).
2 § Beslut enligt denna förordning som avser
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket
eller Försvarets radioanstalt får överklagas till
regeringen.
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Strålsäkerhetsmyndighetens beslut om förlängd
handläggningstid enligt 5 kap. 26 § första stycket får inte
överklagas. Förordning (2018:517).
3 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
verkställigheten av 3 kap. 10–16 §§, 5 kap. 1–4 §§ och 7 kap.
1 och 3–5 §§ strålskyddslagen (2018:396) och om
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2018:506
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2018.
2. Genom förordningen upphävs strålskyddsförordningen
(1988:293) och förordningen (2007:193) om producentansvar för
vissa radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor.
3. Tillstånd, förelägganden, förbud och andra beslut i
enskilda fall som har meddelats med stöd av den upphävda
förordningen gäller fortfarande och ska anses beslutade med
stöd av motsvarande bestämmelser i denna förordning eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.