Post 9996 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1964:567 ·
Visa register
Förordning (1964:567) om personundersökning
i brottmål
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 1964-06-29
Författningen har upphävts genom: SFS 1992:289
Upphävd: 1992-07-01
1 § I beslut om personundersökning skall vid behov anges vilken
behandlingsform undersökningen företrädesvis bör avse. Uppdraget att
föranstalta om personundersökning skall lämnas till den
frivårdsmyndighet som har sitt verksamhetsområde där den misstänkte är
bosatt eller annars uppehåller sig.
Underrättelse angående beslut om personundersökning skall av rätten utan
dröjsmål tillställas åklagaren och den misstänkte.
Om utseende av personundersökare och beslut rörande uppdrag som
förtroendeman skall frivårdsmyndigheten ofördröjligen underrätta rätten,
åklagaren och den misstänkte.
Underrättelse angående förordnande att avgiva läkarintyg som avses i 7 §
lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall tillställas
socialstyrelsen. Förordning (1990:1024).
2 § Vid anmälan som avses i 3 § andra stycket lagen (1964:542) om
personundersökning i brottmål skall åklagaren foga utdrag av allmänna
kriminalregistret beträffande den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).
3 § Chefen för en frivårdsmyndighet skall ha tillsyn över och ansvara
för personundersökningsverksamheten inom myndighetens verksamhetsområde.
Den frivårdsmyndighet som fått i uppdrag att föranstalta om en
personundersökning är skyldig att se till att undersökningen blir utförd
på ett tillfredsställande sätt. Frivårdsmyndigheten skall lämna den som
fått i uppdrag att helt eller delvis utföra undersökningen de
anvisningar som behövs.
Den som utför eller biträder vid utförandet av en personundersökning
skall i erforderlig utsträckning samråda med frivårdsmyndigheten.
Förordning (1990:1024).
4 § Personundersökning skall planläggas med omsorg. Undersökningen
skall till sin omfattning och utformning anpassas efter omständig
heterna och sålunda utföras med noggrant beaktande av vad som i varje
särskilt fall kräves för att den skall fylla sitt ändamål.
Undersökningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga
icke i onödan tillfogas lidande eller men.
Finnes tidigare personundersökning eller annan personutredning
beträffande den misstänkte, bör undersökningen, om så lämpligen kan ske,
begränsas till att avse tiden efter den tidigare utredningen. Bedömes
tillgänglig personutredning vara tillräckligt, skall skyddskonsulenten
omedelbart underrätta rätten om detta. Rätten beslutar i sådant fall om
undersökningen skall fullföljas. Kungörelse (1973:1215).
5 § Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning
skall, i den mån så erfordras och finnes kunna ske, taga del av
anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt närvara
vid förhör som hålles med den misstänkte. Kungörelse (1973:1215).
6 § Den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning
skall, i den mån det är möjligt, sätta sig i förbindelse med den
misstänkte, sammanträffa med honom, besöka hans hem, inhämta
upplysningar från hans familj och andra närstående samt söka bilda sig
en på egna iakttagelser grundad uppfattning om den misstänkte och
förhållandena i hans omgivning. Inhämtade upplysningar skola i
erforderlig utsträckning kontrolleras och fullständigas. För sådant
ändamål bör hänvändelse ske till myndigheter och institutioner, som
kunna antagas vara i stånd att lämna uppgifter angående den misstänkte,
samt till personer, som kunna förväntas äga kännedom om dennes
förhållanden och på grund av sin ställning och verksamhet lämna
tillförlitliga uppgifter.
Den misstänkte bör lämnas tillfälle att uttala sig i fråga om vilka
personer, som lämpligen böra höras under personundersökningen. Kan det
befaras att hänvändelse till arbetsgivare eller annan skulle lända den
misstänkte till avsevärd olägenhet, må undersökningen i denna del
begränsas. Kungörelse (1973:1215).
7 § Vid personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråd ske
med socialnämnd angående de åtgärder som kan främja den misstänktes
anpassning i samhället. Sådant samråd skall alltid ske då skyddstillsyn
med föreskrift om behandlingsplan kan komma i fråga. Avses annan än
socialnämnden vara huvudman för behandlingen, skall samråd även ske med
sådan huvudman. I den mån det är påkallat skall samråd ske även med
arbetsförmedling. Förordning (1987:1011).
8 § Finner den som utför eller biträder vid utförandet av person
undersökning anledning antaga, att den misstänkte är i behov av särskild
vård eller behandling för sjukdom eller annan kroppslig eller själslig
brist eller svaghet, och har ej beslut fattats om att anskaffa
läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
eller om att verkställa rättspsykiatrisk undersökning skall han utan
dröjsmål anmäla sina iakttagelser till rätten och frivårdsmyndigheten.
Förordning (1990:1024).
9 § I samband med personundersökning och därefter intill dess frågan om
påföljd för brottet blivit avgjord skall frivårdsmyndigheten, om så
erfordras, söka bistå den misstänkte med att anskaffa bostad eller
anställning eller med andra åtgärder, som kunna främja hans anpassning i
samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling.
Finner den som utför eller biträder vid utförande av personundersökning
att den misstänkte är i behov av förtroendeman eller eljest behöver stöd
och hjälp, skall han utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten därom.
Till förtroendeman förordnas den som genom stöd och råd kan förväntas
befordra vad som är till gagn för den misstänkte. Är skyddstillsyn
ifrågasatt, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas
till förtroendeman. Förordning (1990:1024).
10 § Den som utför eller biträder vid utförandet av personundersökning
skall i samråd med frivårdsmyndigheten upprätta förslag i
påföljdsfrågan. Kan skyddstillsyn komma i fråga, skall han efter samråd
med frivårdsmyndigheten föreslå övervakare och yttra sig om behovet av
särskilda föreskrifter samt, i den mån så erfordras, förbereda
tillämpningen av sådana föreskrifter. Förslag till behandlingsplan som
avses i 28 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken skall alltid utformas i
samverkan med den misstänkte, frivårdsmyndigheten och den som skall
ansvara för behandlingen.
Den misstänkte bör lämnas tillfälle att yttra sig angående valet av
övervakare och att sammanträffa med den som föreslås till sådan.
Den misstänkte skall underrättas om förslaget i påföljdsfrågan och om
vad det innebär. Detta bör företrädesvis ske vid personligt
sammanträffande med den misstänkte. Förordning (1990:1024).
11 § Över personundersökningen skall det lämnas en skriftlig berättelse
med utlåtande om de åtgärder, som kan anses lämpliga för att främja den
misstänktes anpassning i samhället och öka hans möjligheter till
personlig utveckling. Har personundersökaren och frivårdsmyndigheten
olika uppfattningar i påföljdsfrågan skall även frivårdsmyndighetens
ståndpunkt redovisas. Berättelsen skall innehålla uppgifter i de
hänseenden som anges i ett av kriminalvårdsstyrelsen fastställt formulär
samt undertecknas av personundersökaren och frivårdsmyndigheten.
Förslag till sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a §
brottsbalken skall bifogas berättelsen som bilaga. Det skall framgå om
den misstänkte har godkänt planen.
Berättelsen skall av frivårdsmyndigheten avlämnas till rätten i tre
exemplar. Berättelsen skall av rätten tillställas åklagaren och den
misstänkte i god tid före huvudförhandlingen. Förordning (1990:1024).
12 § Frivårdsmyndighet, åt vilken uppdragits att föranstalta om
personundersökning, och den som enligt frivårdsmyndighets förordnande
utfört eller biträtt vid utförande av sådan undersökning äro skyldiga
att på anmodan av rätten fullständiga undersökningen samt att på
kallelse inställa sig vid rätten för att i fall av behov gå denna till
handa med upplysningar. Sådan inställelseskyldighet må även åläggas
förtroendeman. Förordning (1990:1024).
13 § Läkarintyg som avses i 7 § lagen om personundersökning i brottmål
skall innehålla uppgifter i de hänseenden som föreskrivs av
rättsmedicinalverket efter samråd med socialstyrelsen. Intyget skall
avlämnas till rätten i tre exemplar.
Framgår av läkarintyg angående misstänkt som är häktad att han företer
tecken till sjukdom, skall rätten genast sända en kopia av intyget till
häktet. Förordning (1991:1419).
14 § Den som enligt frivårdsmyndighetens förordnande har utfört eller
biträtt vid utförande av personundersökning har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
Har uppdraget utförts som ett tjänsteåliggande, utgår inte någon
ersättning vid sidan om tjänsten. För inställelse enligt 12 § utgår
ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen.
Läkare, som enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål
har förordnats att avge läkarintyg angående misstänkt, har rätt till
skälig ersättning för arbete och utlägg som uppdraget har krävt. Om det
finns särskild anledning att göra experimentalpsykologisk undersökning,
har läkaren rätt till ersättning för sina utlägg härför. Arvode för
läkarintyg skall utgå med högst sexhundrafemtio kronor.
Domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas i fall som avses i
10 § andra stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.
Ersättningen bestäms av rätten eller, när personundersökning utförts
eller läkarintyg avgetts i ett nådeärende, av justitiedepartementet.
Förtroendemän har rätt till ersättning enligt vad som gäller för
övervakare. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott
enligt vad som gäller i fråga om vittnen. Förordning (1991:1405).
15 § Upphör förordnande av förtroendeman på grund av bestämmelse i 4 §
sista stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, skall
domstolen eller, i fall som avses i 4 § sista stycket 1 nämnda lag,
förundersökningsledaren utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten,
förtroendemannen och den misstänkte därom. Förordning (1990:1024).
16 § Misstänkt, som kallats att inställa sig hos den som utsetts att
verkställa personundersökning eller att avge läkarintyg enligt 7 § lagen
(1964:542) om personundersökning i brottmål, får tillerkännas ersättning
av allmänna medel för inställelsen samt förskott enligt bestämmelserna i
förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.
m. Sådan kostnad betalas av staten. Vad som sagts nu gäller dock endast
om det är uppenbart att den misstänkte ej själv kan svara för kostnaden.
Ersättningen bestämmes av rätten eller, om personundersökningen eller
läkarintyget avser ärende om nåd, av chefen för justitiedepartementet
eller den han bemyndigar därtill. Förordning (1982:806).
17 § Chefen för frivårdsmyndigheten får överlämna uppgifter som enligt
denna förordning ankommer på frivårdsmyndigheten åt någon annan
tjänsteman vid myndigheten. Förordning (1990:1024).
18 § har upphävts genom förordning (1990:1024).
Övergångsbestämmelser
1990:1077
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Taxor som har
fastställts före ikraftträdandet och som skall börja tillämpas den 1
januari 1991 eller senare skall för att vara giltiga underställas
regeringen för godkännande.