Post 9881 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1966:755 ·
Visa register
Radiolag (1966:755)
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1966-12-30
Omtryck: SFS 1991:1066
Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:633
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:844
Upphävd: 1996-12-01 överg.best.
Definitioner
1 § I denna lag förstås med
radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp
av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000
gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad
ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt
av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten
krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av
annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se
sändningen,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp
av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad
ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller
trådsändning (trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller
trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta
består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla
meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares
avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,
annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds och
avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den
som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av
andra,
annonstid i ljudradion: sändningstid i ljudradion som inleds och
avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder
under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,
rogramtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller
televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.
Lag (1995:633).
Innehav och användning av radiosändare och mottagare
2 § har upphävts genom lag (1993:603).
3 § har upphävts genom lag (1993:603).
3 a § har upphävts genom lag (1993:603).
4 § har upphävts genom lag (1993:603).
Programföretags sändningsrätt m.m.
5 § För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning
krävs tillstånd av regeringen.
Tillstånd ges för viss tid.
Varje tillståndshavare (programföretag) avgör ensam vad som skall
förekomma i de sändningar som anordnas med stöd av tillståndet. Härvid
skall programföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 §§ samt 17 §
andra stycket. I fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen
skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8--15 §§. Lag
(1991:2028).
5 a § Om rätt att sända radioprogram i vissa lokala
rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen
(1982:459) och i lokalradiolagen (1993:120).
Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns
föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.
Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i
radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i
lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska
televisionsprogram. Lag (1993:121).
6 § Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § skall
utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och
televisionen.
Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller
annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.
Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett
program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska
statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde
och den enskilda människans frihet och värdighet.
Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds
under annonstid i ljudradion eller televisionen eller annonser och
liknande meddelanden i sökbar text-TV. Lag (1995:633).
6 a § Vad som föreskrivs i 6 § första stycket gäller inte
programföretag vars tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala
ljudradiosändningar, om inte annat bestäms i avtal mellan regeringen
och programföretaget. Lag (1995:633).
7 § Övriga villkor för programföretagets sändningsrätt skall tas in i
ett avtal mellan regeringen och företaget. I detta avtal får det
bestämmas om skyldighet för programföretaget att
1. sända genmälen och beriktiganden,
2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
3. sända ett mångsidigt programutbud,
4. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda
genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmen,
5. på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och att
6. sända redogörelse som avses i 17 § andra stycket.
I avtalet får det också bestämmas om skyldighet för programföretaget att
1. inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har
bekostat helt eller delvis,
2. endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller
program mot betalning, och att
3. om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna
uppgift om vem bidragsgivaren är. Lag (1991:1066).
7 a § Varje programföretag som sänder televisionsprogram skall
årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av
programtjänsten som utgjorts av sådana televisionsprogram som
avses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmänheten. Om företaget inte fullgör
sin skyldighet, får verket förelägga vite. Lag (1994:398).
Annonser som sänds under annonstid i televisionen
8 § Under annonstid i televisionen får det endast förekomma
1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget
att sända,
2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och
3. programglimtar. Lag (1991:1066).
9 § Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall
framgå i vems intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram
som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. Lag
(1991:1066).
10 § Annonser som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta
till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter
i intressefrågor på arbetsmarknaden. Lag (1991:1066).
11 § En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får
inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som
spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen
vänder sig till barn under 12 år. Lag (1991:1066).
12 § Programföretaget får inte diskriminera någon som begär att
företaget skall sända en annons. Lag (1991:1066).
13 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent
avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas
särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio
minuter.
I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att
högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i
televisionen skall vara kortare än vad som föreskrivs i första och andra
styckena. Lag (1991:1066).
14 § Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte
understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och
bildsignaturen har frånräknats. Lag (1991:1066).
15 § Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan
programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under
annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen
vänder sig till barn under 12 år.
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett
program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i
pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser
för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där
varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter;
annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart
före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till
barn under 12 år. Lag (1991:1066).
Annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV
16 § Vad som föreskrivs i 8--15 §§ gäller inte annonser och liknande
meddelanden i sökbar text-TV. Lag (1991:1066).
Radionämndens granskning
17 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom
granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av
tillstånd enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet
mellan regeringen och företaget.
Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och
programföretaget, skall företaget sända redogörelse för beslut av
Granskningsnämnden för radio och TV, i vilket företaget förklarats
ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan
regeringen och företaget.
Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande
och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det
antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller
ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice
ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med
ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.
Ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell
betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande.
Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha
rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som
innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av de lagar som
anges i sjätte stycket eller avtalet om programföretagets
sändningsrätt.
Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och
TV kommer fram skiljaktiga meningar tillämpas föreskrifterna i 16
kap. rättegångsbalken.
Ytterligare bestämmelser om uppgifter för Granskningsnämnden
för radio och TV finns i närradiolagen (1982:459), lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten och lokalradiolagen (1993:120). Lag (1994:398).
17 a § Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9--11 §§,
13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får
Granskningsnämnden för radio och TV förelägga programföretaget
att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.
Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en
bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket
eller 13 § tredje stycket. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart
även om det överklagas. Lag (1994:398).
18 § Ett programföretag skall på uppmaning av
Granskningsnämnden för radio och TV tillställa nämnden en sådan
upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om programföretaget inte
rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.
Lag (1994:398).
Förbud mot censuringripanden
19 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska
eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och
ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll.
Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.
I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid
allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant
förbud som avses i första stycket endast om
1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit
eller annars av en rundradiosändning eller
2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i
lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.
Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf
detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.
Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte
förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger
Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse
för rikets försvar.
I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram
vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som
avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram.
I fråga om marknadsföring och efterfrågan av vara, tjänst eller
annan nyttighet gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen
(1995:450). Beträffande marknadsföring gäller också föreskrifterna i
lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker, tobakslagen (1993:581) och produktsäkerhetslagen
(1988:1604). Lag (1995:451).
Anmälan om överlåtelse av televisionsmottagare
20 § Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisionsmottagare
skall av överlåtaren anmälas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag inom
den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall innehålla de
uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet
av televisionsmottagaren.
Första stycket skall också tillämpas på yrkesmässig uthyrning av
televisionsmottagare.
Vid överlåtelse som avses i första stycket är förvärvaren eller den som
företräder honom skyldig att på begäran lämna överlåtaren de uppgifter
som denne behöver för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet.
Motsvarande gäller vid uthyrning som avses i andra stycket.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om anmälan och
uppgiftsskyldighet enligt första-tredje styckena. Lag (1989:43).
Straff m.m.
21 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sänder
radioprogram utan erforderligt tillstånd.
Sändare som använts som hjälpmedel vid brott enligt första stycket
kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken
skall därvid tillämpas. Lag (1993:603).
22 § Till böter döms den som
1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 20 §
första eller andra stycket, eller
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständiga eller
oriktiga uppgifter i en anmälan som avses i 20 § första eller andra
stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
3. vid fullgörande av den uppgiftsskyldighet som avses i 20 § tredje
stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter,
om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Lag (1993:603).
Utländska radiosändningar
23 § Om tillstånd enligt 5 § ges ett utländskt programföretag, får
regeringen besluta att 6--18 §§ inte skall tillämpas under förutsättning
att programmen
1. huvudsakligen skall tas emot i en annan stat,
2. skall sändas från en viss angiven sändare här i landet,
3. helt överensstämmer med en samtidig laglig rundradiosändning i den
andra staten. Lag (1992:1428).
Överklagande
24 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om
föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får överklagas
hos kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. Lag (1994:398).
Övergångsbestämmelser
1966:755
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967, då lagen den 3 maj 1946 (nr
172) om radioanläggningar m.m. skall upphöra att gälla.
Utan hinder av bestämmelserna i den nya lagen får verksamhet för
trådsändning som påbörjats före den 1 november 1966 och som drives vid
lagens ikraftträdande drivas även därefter i samma omfattning som den
hade den 31 oktober 1966.
1986:1209
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1987.
Sådan rätt att sända radioprogram i rundradiosändning, som har givits
med stöd av 5 § första stycket i dess äldre lydelse, gäller som om
tillstånd meddelats enligt 5 § första och andra styckena i den nya
lydelsen.
1989:43
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1989.
2. På det sätt som framgår av övergångsbestämmelserna till lagen
(1989:41) om TV-avgift gäller till och med utgången av år 1989 även
lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare.
1993:582
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 vad gäller hänvisningen till
tobakslagen i 19 § sjätte stycket och i övrigt den dag regeringen
bestämmer.
1993:603
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Tillståndsbeslut som har meddelats enligt de upphävda
paragraferna skall fortsätta att gälla i enlighet med vad som anges i
punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:599) om
radiokommunikation.
3. I fråga om ärenden som har avgjorts i första instans före
ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas i fråga om såväl
förfarandet som ärendenas prövning i sak.