Regeringskansliets rättsdatabaser

Kungl. Maj:t har funnit gott giva vederbörande till känna att den mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge den 12 juli 1957 träffade överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna i svensk text av den lydelse härvid fogad bilaga utvisar -- skall lända till efterrättelse från och med den 1 maj 1958. Bilaga Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna De fördragsslutande staterna, som funnit det önskvärt att skapa en friare samfärdsel mellan de nordiska staterna, som tidigare infört fullständig passfrihet för medborgare i de nordiska staterna, som äro eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångsställe utan att undergå passkontroll och som i det väsentliga vilja eftersträva att använda viseringstvång i samma omfattning och vilja söka åstadkomma en likartad praxis beträffande meddelande av visering för affärs-, studie-, turistresor och liknande kortvariga resor, ha enats om följande: Artikel 1 Med utlänning förstås i denna överenskommelse envar, som icke är medborgare i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Med nordisk stat förstås i denna överenskommelse Sverige, Danmark (med undantag av Grönland och Färöarna), Finland och Norge (med undantag av Svalbard och Jan Mayen). Med nordisk yttergräns förstås i denna överenskommelse a) landgräns mellan nordisk stat och icke-nordisk stat, b) i nordisk stat belägen flygplats, som har regelmässig flygförbindelse med icke-nordisk stat, c) i nordisk stat belägen hamn, som har regelmässig båt- eller färjförbindelse med icke-nordisk stat, d) i nordisk stat belägen hamn och flygplats, som har icke-regelmässig anlöpning av fartyg eller luftfartyg från icke-nordisk stat eller från vilken fartyg eller luftfartyg avgår till icke-nordisk stat. Artikel 2 Envar av de fördragsslutande staterna skall företaga passkontroll vid sina nordiska yttergränser. Passkontrollen företages i överensstämmelse med de riktlinjer, som äro angivna i bilaga 1 till denna överenskommelse. Envar av de fördragsslutande staterna skall använda kontrollkort (in- och utresekort) som hjälpmedel vid kontroll av a) utlänning, som är viseringspliktig i någon av de fördragsslutande staterna, såvida denna kräver kontrollkort, b) utlänning, som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från vederbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kontrollkorten (in- och utresekort) skola ha format och innehåll, som framgår av bilaga 2 till denna överenskommelse. Artikel 3 Inresekortet skall behållas av inresestaten. Äger utlänningen enligt i passet infört tillstånd rätt att uppehålla sig i någon annan nordisk stat i mer än tre månader, skall inresekortet sändas till denna stat. Därest det framgår av passet, att sådant tillstånd har meddelats utlänningen i flera av de nordiska staterna, skall inresekortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast. Tillåter en fördragsslutande stat utlänning att uppehålla sig inom staten mer än tre månader efter utgången av den vid inresan till nordisk stat tillåtna uppehållstiden, skall kortet sändas till denna stat. Det åvilar den stat, som innehar kontrollkortet, att handhava kontrollen av att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Utresekortet skall sändas till den stat, som vid tidpunkten för utresan handhar kontrollen av vederbörande utlänning. Artikel 4 Därest en fördragsslutande stat vill upphäva eller införa viseringstvång i förhållande till icke-nordisk stat eller företaga andra väsentliga ändringar i sina viseringsöverenskommelser med icke-nordisk stat, skall förstnämnda stat på förhand underrätta de övriga fördragsslutande staterna om de tilltänkta åtgärderna, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart genomföra dessa. I så fall skola de övriga fördragsslutande staterna underrättas snarast möjligt efter åtgärdernas genomförande. Vad ovan sagts skall även gälla införandet av andra generella bestämmelser angående utlänningars in- och utresa samt uppehåll i vederbörande stat. Artikel 5 Envar fördragsslutande stat skall kräva, att viseringsfri utlänning som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre månader efter det han inrest i nordisk stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd i den nordiska stat, där han vistas vid utgången av tremånadersfristen. Har utlänning erhållit uppehållstillstånd i en nordisk stat, är detta endast giltigt för vistelse i denna stat. Under den tid uppehållstillståndet gäller skola övriga fördragsslutande stater, i vilka utlänningen är viseringsfri, tillåta honom att utan uppehållstillstånd vistas inom vederbörande stat under en tid av tre månader. Vad nu sagts gäller icke om utlänningen har för avsikt att vistas i staten utöver denna tid eller därstädes vill söka eller mottaga arbete eller driva självständig näring och det enligt den ifrågavarande statens lagstiftning därför kräves att uppehållstillstånd sökes tidigare än vid tremånadersfristens utgång. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i nordisk stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i nordisk stat under tiden sex månader före senaste inresan. Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen i vederbörande stat, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i denna stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i samma stat under tiden sex månader före senaste inresan. Artikel 6 De fördragsslutande staterna böra vid sina nordiska yttergränser avvisa envar utlänning a) som icke innehar giltigt pass eller annan legitimationshandling, som av vederbörande myndigheter i de fördragsslutande staterna godtagits att gälla såsom pass, b) som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka, c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hemresa, d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig, e) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. För övrigt kan envar utlänning avvisas, som av andra grunder anses icke böra givas tillåtelse att inresa i en eller flera av de fördragsslutande staterna. Bestämmelserna i mom. b) - f) avse icke utlänning, som ämnar resa till en fördragsslutande stat, till vilken han har inresetillstånd eller i vilken han har vistelsetillstånd, som giver honom rätt att inresa. Artikel 7 Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6 äro icke tillämpliga på utlänning som ankommer från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Bestämmelsen i artikel 2 skall heller icke tillämpas beträffande utlänning, som avreser till icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Dock skall utlänning, som ankommit från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg och avmönstras i någon nordisk stat, inresebehandlas i enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare skall utlänning, som i någon nordisk stat påmönstras fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan nordiska stater, utresebehandlas enligt reglerna i artikel 2. Envar fördragsslutande stat har rätt att bestämma att besättningsman utan särskilt tillstånd må uppehålla sig i land under fartygets sedvanliga uppehåll i en hamn. De i denna artikel givna bestämmelserna äga motsvarande tillämpning på personer tillhörande luftfartygs utländska besättning. Artikel 8 Därest en fördragsslutande stat företager stickprovskontroll vid sin gräns mot annan nordisk stat, skall utlänning kunna åläggas att uppvisa sitt pass och lämna de upplysningar som begäras. Varje fördragsslutande stat kan vid gränsen till annan fördragsslutande stat avvisa annan utlänning än sådan, som har tillstånd att inresa i vederbörande stat. Artikel 9 Fördragsslutande stat skall icke tillåta utlänning, som är utvisad från annan fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erfordras dock icke om en fördragsslutande stat vill genom annan fördragsslutande stat transitera en utlänning, som blivit utvisad från förstnämnda stat. Har utlänning, som utvisats från en nordisk stat, uppehållstillstånd i annan sådan stat, är denna stat pliktig att på anmodan emottaga utlänningen. Artikel 10 Envar av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att återtaga utlänning, som i överensstämmelse med artikel 6 mom. a), mom. b), såvitt angår inresetillstånd, och mom. f) borde ha avistats av vederbörande stat vid dennas yttergräns och som utan tillstånd inrest från denna stat till annan nordisk stat. Likaledes förbinder sig envar fördragsslutande stat att återtaga utlänning, som utan giltigt pass och utan särskilt tillstånd, där sådant är erforderligt, inrest direkt från vederbörande stat till annan nordisk stat. Vad ovan sagts skall icke gälla utlänning, som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under minst ett år räknat från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller som efter olovlig inresa har fått uppehålls- och/eller arbetstillstånd där. Artikel 11 Envar av de fördragsslutande staterna förbinder sig att giva varandra underrättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med de regler, som äro angivna i bilaga 3 till denna överenskommelse. Artikel 12 Vad i denna överenskommelse sägs om utvisad utlänning skall gälla jämväl utlänning som enligt finsk eller svensk lagstiftning förvisats eller förpassats med förbud att återvända utan särskilt tillstånd. Artikel 13 För att samordna kontrollen av utlänningar i de fördragsslutande staterna och i övrigt upptaga och dryfta ärenden, som äro av betydelse för det gemensamma passkontrollområdet i de nordiska staterna, tillsättes ett samarbetsutskott (Nordiska utlänningsutskottet). Utskottet skall bestå av en representant för envar av de fördragsslutande staterna. Representanterna kunna, om det visar sig erforderligt, tillkalla särskilda sakkunniga. Artikel 14 Efter förhandlingar kan Islands regering ansluta sig till denna överenskommelse. Överenskommelsen kan likaledes efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland. Artikel 15 Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras i Köpenhamn. Överenskommelsen träder i kraft så snart samtliga ratifikationsinstrument äro deponerade, dock tidigast den 1 januari 1958. Envar av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen med en frist av 6 månader. Varje fördragsslutande stat kan med omedelbar verkan sätta överenskommelsen ur kraft i förhållande till en eller flera av de övriga staterna i händelse av krig eller krigsfara eller så framt andra särskilda internationella eller nationella förhållanden göra detta nödvändigt. De berörda staternas regeringar skola i sådant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna. Till bekräftelse härav ha de respektive staternas befullmäktigade ombud undertecknat förestående överenskommelse och försett densamma med sina sigill. Som skedde i Köpenhamn den 12 juli 1957 i ett exemplar på svenska, danska, finska och norska språken, av vilket danska utrikesdepartementet skall överlämna bestyrkta avskrifter till de övriga fördragsslutande staternas regeringar. Bilaga 1 Allmänna riktlinjer för passkontrollen Kontrollen över in- och utresande skall vid landgränsen ske på där befintliga passkontrollstationer. Järnvägsresenärer kunna passkontrolleras även under tågets gång från och till gränsen. Båt- och flygpassagerare skola passkontrolleras i den nordiska hamn eller på den nordiska flygplats, där passageraren av- respektive påstiger. När passagerare vid utresa till icke-nordisk stat passerar nordisk hamn eller flygplats skall det i den sist anlöpta nordiska hamnen eller flygplatsen kontrolleras att han är utresebehandlad. Vid utförandet av inresekontrollen skall passkontrollanten noggrant granska passet och särskilt uppmärksamma dess giltighetstid och att det gäller för den eller de nordiska stater, som passinnehavaren har för avsikt att besöka, samt att identitet föreligger mellan passinnehavaren och den person, för vilken passet är utfärdat. Han skall vidare ha sin uppmärksamhet riktad på att passet kan vara falskt eller förfalskat. Erfordras inresetillstånd, skall han förvissa sig om att sådant föreligger och tillse att den resande i föreskrivet fall avlämnar inresekort eller uppgifter till sådant. Passkontrollanten skall vidare undersöka om den resande förekommer i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. Sådan slagning behöver dock icke ske beträffande gränsbor och andra personer, som äro väl kända av passkontrollpersonalen, ävensom personer beträffande vilka det är uppenbart att en sådan undersökning icke är nödvändig. Passkontrollanten bör även ha sin uppmärksamhet inriktad på gällande avvisningsbestämmelser och om anledning därtill gives utfråga den resande eller vidtaga andra åtgärder för att utröna om den resande skall tillåtas inresa. Tillåtes inresa förses hans pass med inresestämpel angivande datum och namnet på passkontrollorten. Avvisas den resande må anteckning härom göras i hans pass. Vid utresekontroll skall passkontrollanten noggrant granska passet samt om särskild anledning därtill föreligger undersöka om den resande är efterlyst eller det eljest finnes skäl att vägra honom utresa. Tillåtes utresa förses den resandes pass med utresestämpel angivande utreseorten och datum för utresan. Bilaga 2 Kontrollkort vid in- och utresa Formulären finns inte med här Bilaga 3 Riktlinjer för underrättelser och efterforskningar mellan de olika staterna I. Underrättelser De fördragsslutande staterna skola giva varandra underrättelse i nedannämnda fall. 1:o) Då sådan utlänning som nämnts i artikel 2 a) och b) under uppehåll i nordisk stat ansöker om förlängd visering eller om uppehållstillstånd i annan stat än den kontrollen påvilar (kontrollstaten), skall den stat som mottager ansökan underrätta kontrollstaten om detta. Då ansökan är avgjord, skall beslutet meddelas kontrollstaten. Medför ett bifall till ansökan, att kontrollen enligt bestämmelserna i artikel 3 övergår till den beviljande staten, skall detta samtidigt bekräftas. Därest utlänning, varom här är fråga, utan att tillstånd meddelas honom kvarhålles eller tillåtes förbliva i annan stat än kontrollstaten, skall sistnämnda stat likaledes underrättas härom. 2:o) Då en i mom 1:o) nämnd utlänning under vistelse i en nordisk stat beviljas förstgångsvisering för vistelse i annan nordisk stat, skall den stat, som beviljar visering, underrätta kontrollstaten. Medför beviljandet av visering att kontrollen enligt bestämmelserna i artikel 3 övergår till den beviljande staten, skall detta samtidigt bekräftas. 3:o) Då en utlänning, som är utvisad från någon nordisk stat, meddelas inresetillstånd till annan nordisk stat, skall denna underrätta den eller de stater, varifrån utlänningen är utvisad. 4:o) Då en nordisk stat genom flyttningsanmälan eller på annat sätt får kännedom om att viss utlänning avrest till annan nordisk stat för att taga varaktigt uppehåll därstädes, skall sistnämnda stat underrättas härom. 5:o) Då annan än under mom. 1:o) nämnd utlänning ansöker om uppehållstillstånd i en nordisk stat, och har eller omedelbart dessförinnan haft uppehållstillstånd i annan nordisk stat, skall sistnämnda stat underrättas. 6:o) I underrättelse att en utlänning önskas upptagen i eller struken ur övriga staters förteckningar över utvisade utlänningar skall såvitt möjligt grunden till begäran i korthet angivas. II. Efterforskning A. Utlänning som är skyldig att lämna kontrollkort. Inkommer icke utresekort till kontrollstaten i rätt tid och föreligger ej heller meddelande om att utlänningen ansökt om tillstånd att uppehålla sig i någon av de nordiska staterna, skall kontrollstaten vidtaga åtgärder för utlänningens efterforskande. I första hand skall därvid förfrågan om utlänningen göras i den stat, där det på grund av beträffande honom föreliggande uppgifter är sannolikt att han vistas. Saknas uppgifter om utlänningen i den tillfrågade staten, och föreligger ej heller sannolika skäl att han uppehåller sig i kontrollstaten, skall efterforskningen fullföljas genom förfrågningar hos övriga nordiska stater. Anträffas utlänningen i någon stat eller åvägabringas upplysningar, som göra det sannolikt att han lämnat de nordiska staterna, skola samtliga tillfrågade stater ofördröjligen underrättas. Efterforskning skall ske 1) vid direkt förfrågan endast i viss stat, inom en vecka efter tillståndstidens utgång; 2) i övriga fall a) då fråga är om en i förhållande till samtliga nordiska stater viseringsskyldig utlänning eller en i artikel 9 åsyftad viseringsfri utlänning, som innehar särskilt inresetillstånd för en eller flera nordiska stater, inom 14 dagar efter det längst gällande tillståndets utgång; b) då fråga är om en gentemot endast någon av de nordiska staterna viseringsskyldig utlänning, inom fyra månader från dagen för inresan i nordisk stat. Förfrågan bör innehålla uppgifter om utlänningens namn, födelsedatum, födelseort, medborgarskap och yrke, datum för inresan i nordisk stat, viseringar eller tillstånd ävensom andra upplysningar av betydelse. Det åligger varje stat, som mottagit förfrågan angående en utlänning, att ofördröjligen vidtaga åtgärder för dennes efterforskande (efterlysning). B. Annan utlänning än som avses under A. På begäran av fördragsslutande stat äro övriga stater skyldiga att verkställa efterforskning jämväl av annan utlänning än sådan som avses under punkt A här ovan. Efterforskning skall ske ofördröjligen efter det framställning därom gjorts. Framställning om efterforskning skall innehålla så fullständiga uppgifter som möjligt angående utlänningen.