Post 10282 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1958:295 ·
Visa register
Lag (1958:295) om sjömansskatt
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1958-05-16
Omtryck: SFS 1970:933
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:1147
Övrigt: Bilagan ändr. genom SFS 1990:1433.
Bilagan inte med här.
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1330
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
Allmänna stadganden
1 § 1 mom. Sjömansskatt samt allmänna egenavgifter i form av
pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt denna lag skall
erläggas av sjöman för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 100, vilket huvudsakligast nyttjas
i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.
Vad som i denna lag sägs om sjömansskatt gäller, såvitt inte annat
särskilt föreskrivs, även allmänna egenavgifter.
Sjömansskatt skall icke erläggas av sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på
floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i
Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 2 mom. andra
stycket. Sjömansskatt skall icke heller erläggas för sådan ersättning
som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m. fl. och som inte är undantagna från
skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag.
Den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under
fartygs byggande eller biträder vid fartygets utrustning för att
senare tillträda befattning på fartyget skall erlägga sjömansskatt för
inkomsterna under kontrollant- eller utrustningstiden.
Lag (1994:1745).
1 § 2 mom. Sjömansskatt erlägges även för dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa inom sjöfartsnäringen, om mottagaren vid något
tillfälle inom tolv månader före den månad då rätt till dagpenning
uppkommer haft att erlägga sjömansskatt enligt 1 mom. Sjömansskatt
enligt detta stycke utgår enligt de grunder som gälla vid uttagande av
preliminär A-skatt på ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter i fråga om sjömansskatt enligt
första stycket. Lag (1974:777).
2 § I denna lag förstås med
sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som
sjöman,
handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes
fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med
handelssjöfarten,
närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller
utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk
hamn, eller mellan utländska hamnar, dock ej linjefart bortom
linjen Hanstholm--Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,
fjärrfart: annan fart än inre fart och närfart,
inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär
på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort
intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen,
beskattningsbar inkomst: inkomst ombord med undantag för sådan
fri kost som har beaktats vid bestämningen av tabellerna i 7 § 1
mom. och 8 § samt fri logi, i förekommande fall minskad med
belopp, som har fastställts genom beslut om jämkning och, i den
mån det har medgivits av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg
eller motsvarande ersättning, samt med på inkomsten belöpande
allmänna egenavgifter,
beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges.
Lag (1994:1745).
(Se vidare anvisningarna.)
3 § Sjömansskatt tillfaller staten. Allmänna egenavgifter skall
användas på sätt som framgår av 6 § lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter. Lag (1994:1745).
4 § 1 mom. Till kommun och landsting skall på sätt nedan
stadgas årligen utgå ersättning av statsmedel för minskade
skatteintäkter. Den årliga ersättningen skall avse sjömansskatt,
dock ej allmänna egenavgifter, som inbetalats under tiden den 1
mars året före till den 1 mars det år då ersättningen utbetalas. Vid
beräkning av ersättningens storlek tages även hänsyn till den
sjömansskatt som restituerats under samma tid. Lag (1994:1745).
4 § 2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun som icke tillhör
landstingskommun med sjuttiofem procent, till annan kommun med femtio
procent och till landstingskommun med tjugofem procent av den
sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom
kommunen eller landstingskommunen.
Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun, om beloppet
icke uppgår till minst 500 kronor. Lag (1974:777).
5 § Vid varje avräkning med sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar
inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas. Redaren är
skyldig att anpassa sättet för utbetalning av lön eller annan ersättning
så, att skatteavdrag kan verkställas i vederbörlig ordning.
6 § Ärenden angående sjömansskatt behandlas av riksskatteverket. I den
utsträckning som framgår av denna lag behandlas äredena av verkets
sjömansskattekontor eller av en särskild av regeringen förordnad
nämnd inom verket, sjömansskattenämnden. Lag (1975:1177).
Sjömansskattens storlek
7 § 1 mom. Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i
Danmark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på
beskattningsbar månadsinkomst,
a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F, kolumn S, samt
b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag
fogad tabell N, kolumn S.
Sjöman som avses i första stycket skall betala allmänna
egenavgifter med de procentsatser som anges i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter. De allmänna egenavgifterna beräknas
på den beskattningsbara månadsinkomsten före avdrag för nämnda
avgifter till den del inkomsten inte överstiger 0,625 gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Avgifter tas ut endast om sjömansskatt också
skall erläggas på inkomsten. Avgifter skall inte betalas av den som
vid årets ingång fyllt 65 år.
Skattebelopp enligt tabellerna och allmänna egenavgifter utgår i
helt krontal, varvid öretal över femtio avrundas uppåt och annat
öretal bortfaller.
Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga
motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt.
Lag (1994:1745).
7 § 2 mom. I särskilda fall får sjömansskattenämnden besluta, att
sjömansskatt skall erläggas enligt tabell F även vid anställning ombord
på fartyg, som huvudsakligast används i närfart.
Nämnden får i särskilda fall medge, att denna lag tillämpas vid
anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast används i inre
fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även
nyttjas i sådan fart. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabell
N. Lag (1990:1433).
(Se vidare anvisningarna.)
8 § För sjömän, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1
mom. (utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar
månadsinkomst
a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt
b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N kolumn U.
Allmänna egenavgifter skall betalas enligt bestämmelserna i 7 § 1
mom. andra stycket.
Skatt enligt första stycket och allmänna egenavgifter enligt andra
stycket utgår icke, om sjömannen visar att inkomsten ombord beskattas
i ett annat land.
Bestämmelserna i 7 § 1 mom. fjärde stycket och 7 § 2 mom. tillämpas
också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i
fall som avses i 7 § 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt
tabell F kolumn U och i fall som avses i andra stycket av samma
lagrum enligt tabell N kolumn U. Lag (1996:653).
(Se vidare anvisningarna.)
9 § 1 mom. Avser inkomst ombord kortare tid än en månad, beräknas,
där icke bestämmelserna i 2 mom. föranleda till annat, först
den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas därefter
till så stor del av skatten på månadsinkomsten, som svarar mot den
tidsperiod inkomsten avser. Månadsinkomsten anses därvid avse trettio
dagar. Öretal som uppkommer vid skatteberäkningen bortfaller. Lag
(1974:777).
9 § 2 mom. Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den
procentandel, som skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under
den månad, när engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte
värdet av fri kost. Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst
under nämnda månad, bestämmes procenttalet med hänsyn till hans närmast
dessförinnan uppburna månadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt
procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp
erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.
Lag (1990:1433).
(Se vidare anvisningarna.)
9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer fastställer, med ledning av de vid denna lag fogade
tabellerna, de sjömansskattetabeller som behövs för beräkning av
sjömansskatt. Vid fastställandet av sjömansskattetabellerna för år
1980 och senare år skall hänsyn tas till inträffade ändringar i fråga
om uttaget av statlig inkomstskatt, uttaget av allmänna egenavgifter
enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter samt storleken
av det kommunala grundavdraget enligt 48 § 2 och 3 mom.
kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1994:1745).
Skatteavdrag samt jämkning
10 § 1 mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att
omedelbart efter mottagandet av skattsedel på preliminär A-skatt uppvisa
densamma för redaren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger
det redaren att från skattemyndighet införskaffa skattsedeln eller
erforderliga uppgifter om dess innehåll. Lag (1990:1433).
10 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1433).
10 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:1433).
11 § Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten
kvitteras. Vid kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp,
innehållna allmänna egenavgifter, inkomstens storlek samt den tid
inkomsten avser. Lag (1994:1745).
(Se vidare anvisningarna.)
12 § 1 mom. Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt
7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering
enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag
för
a) underskott i förvärvskälla,
b) utbetalning av periodiskt understöd eller
c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 kommunalskattelagen (1928:370) eller för
inbetalning på sådant pensionssparkonto som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 7 samma lag
må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest
beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp
motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat
vid nu nämnd taxering.
Jämkning må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt
beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600
kronor. Lag (1993:942).
12 § 2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst
av drickspenningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder
skulle medföra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt
för högt beräknad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen
beräknade beskattningsbara inkomsten nedsättas.
(Se vidare anvisningarna.)
12 § 3 mom. Sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §,
må genom beslut om jämkning medgivas nedsättning i skälig mån av
skatten under förutsättning,
att den tid under beskattningsåret då han haft inkomst ombord, i
förekommande fall tillsammans med den tid under samma år då han haft
inkomst i land av eget arbete, uppgår till högst sex månader och
att under året erlagd sjömansskatt och beräknad slutlig skatt på inkomst
i land sammanlagt väsentligt överstiger den slutliga skatt som han kan
beräknas bli påförd om även inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst
enligt kommunalskattelagen.
Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl föranleda annat, vid
skattejämförelsen beräknas med ledning av den för beskattningsåret
gällande skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt som närmast
motsvarar den utdebitering till kommunal skatt som utgör grund för
sjömansskattetabellerna. Vid beräkning av slutlig skatt för gift sjöman
skall hänsyn tagas även till makens inkomst. Lag (1978:424).
12 § 4 mom. Sjömansskatt enligt 7 § får genom beslut om jämkning
nedsättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion för underskott
av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
föreligger.
Jämkning enligt detta moment får dock endast medges i den mån
skattereduktion ej kan antas ha skett i fråga om statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt eller statlig fastighetsskatt.
Bosättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs dock inte för
jämkning enligt detta moment. Lag (1991:1837).
12 § 5 mom. Sjöman som har deltidstjänstgöring får genom beslut om
jämkning medgivas nedsättning av skatten i skälig mån. Därvid gälla
bestämmelserna i 3 mom. i tillämpliga delar. Lag (1978:916).
(Se vidare anvisningarna.)
13 § Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden. Nämnden har
rätt att, där så anses påkallat, uppskjuta prövning av jämkningsärende
till följande beskattningsår.
Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före
utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret.
Har före eller under beskattningsåret ändring inträffat i förhållande,
varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om jämkning, är han skyldig att
omedelbart underrätta sjömansskattekontoret.
I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall
iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt, samt vad
sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i förhållande, varom
han lämnat uppgift i ansökan om jämkning. Lag (1978:916).
Uppbörd
14 § 1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret
för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets
början, inbetala och redovisa under perioden innehållen
sjömansskatt.
Redovisning av skatten skall ske i den ordning Riksskatteverket
bestämmer.
För varje redovisningsperiod utom november--december skall
redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens
utgång sätta in den skatt som skall inbetalas på
sjömansskattekontorets särskilda konto. För redovisningsperioden
november--december skall inbetalning ske senast den 15 därpå
följande februari. Sjömansskattekontoret får efter därom gjord
framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och
redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för
redovisningsperioden november--december får beviljas endast om
synnerliga skäl föreligger. Lag (1993:771).
14 § 2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i 58 § 2--5 mom.
uppbördslagen (1953:272).
Sjömansskattenämnden får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Lag (1992:626).
14 § 3 mom. Riksskatteverket kan anmana redaren att lämna redovisning. Lag
(1992:626).
Rättelse av skatteavdrag
15 § 1 mom. Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen
avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare,
att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos
sjömansskattenämnden.
Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före
utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret.
Framgår vid granskning att sjömansskatt avdragits obehörigen eller
avdragits eller redovisats med för högst belopp, beslutar
sjömansskattenämnden om rättelse.
15 § 2 mom. Har under beskattningsåret ändring inträffat i
förhållande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är
han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret.
I beslut om rättelse som avser befrielse från skatt eller besked om
tillämplig kolumn, skall angivas under vilken tid beslutet skall
iakttagas samt vad sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i
förhållande, varom han har lämnat uppgift i ansökan om rättelse. Lag
(1978:916).
15 § 3 mom. Har avdrag för sjömansskatt obehörigen underlåtits
eller verkställts med för lågt belopp, beslutar sjömansskattenämnden om
rättelse när felaktighet berott på,
att sjömannen i ansökan om jämkning eller rättelse lämnat oriktig
uppgift,
att han icke iakttagit honom enligt 2 mom. första stycket eller 13 §
tredje stycket åvilande underrättelseplikt, eller
att ändring inträffat i förhållande, som påverkar kolumnbestämningen för
honom.
Innan beslut om rättelse meddelas, skall sjömannen erhålla tillfälle att
yttra sig, om det icke är uppenbart överflödigt eller sjömannen är
oanträffbar.
Beslut om rättelse enligt första stycket må innefatta fastställande till
betalning av det skattebelopp som sjömannen ytterligare skall erlägga.
Rättelse må icke ske om vad som undgått beskattning är att anse som
ringa och må icke beslutas senare än fem år efter beskattningsåret.
Förordning (1970:933).
15 § 4 mom. Finner sjömansskattenämnden på grund av anmärkning
eller eljest att något nämndens beslut blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall
nämnden meddela beslut om rättelse. Bestämmelserna i 3 mom. andra och
tredje styckena samt, såvitt avser rättelse till sjömannens eller
redarens nackdel, fjärde stycket äga motsvarande tillämpning. Förordning
(1971:814).
Redarens uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt, m.m.
16 § 1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 §
första stycket, skall årligen enligt formulär, som fastställes av
sjömansskattenämnden, före den 1 oktober till sjömansskattekontoret
lämna uppgifter avseende nästkommande år om
a) storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse,
b) den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas,
c) antalet anställda ombord,
d) entreprenör, som han anlitar för verksamhet ombord, samt
e) övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för
sjömansskattenämnden vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid
1) och 2).
Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren
skyldig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret. Lag
(1978:916).
16 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1970:410).
16 § 3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1
mom. åligger, eller erfordras eljest tillgång tiLL uppgifter, som där
sagts, äger sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana
uppgifter. Förordning (1970:933).
17 § 1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för
sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna
skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken
skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han
underlåtit att avdraga.
Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från
betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.
Bestämmelserna i 77 a § och 77 c § uppbördslagen (1953:272) skall
tillämpas även ifråga om sjömansskatt.
Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom
enligt 16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag
verkställts med lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte
sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till
belopp som svarar mot vad han till följd av underlåtenheten icke
avdragit. Lag (1996:663).
17 § 2 mom. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt
belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa
krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tjugofem kronor
utkräves dock icke.
Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som
fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller
4 mom. Lag (1974:862).
17 § 3 mom. Revisionskrav skall, utom i fall som avses i andra
stycket, riktas mot redaren. Sjömannen skall underrättas om krav mot
redaren, om detta avser större belopp för hans del eller särskilda skäl
eljest föreligga.
Krav skall riktas mot sjömannen, om uteblivet eller för lågt
skatteavdrag beror på omständighet som redaren icke kan lastas för. Lag
(1978:916).
17 a § Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke
det belopp kravet avser skall det underställas sjömansskattenämnden.
Finner nämnden kravet lagligen grundat, skall den fastställa beloppet
till betalning.
Avser kravet skatt som redaren avdragit men icke inbetalat och har
redaren icke bestritt kravets riktighet, skall kravet icke underställas
sjömansskattenämnden.
Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlåtet
skatteavdrag svarande belopp, är skyldig att på beloppet erlägga
dröjsmålsavgift enligt 14 § 2 mom. Som förfallodag räknas därvid
den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag gjorts.
Hänförs skattebeloppet till fler än ett betalningstillfälle skall som
förfallodag räknas förfallodagen för den sista betalningsposten.
Lag (1993:1522).
17 b § Belopp som Sjömansskattenämnden fastställt till
betalning eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har
betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala
skatt eller dröjsmålsavgift. Lag (1993:897).
18 § Har en redare, som inte har verkställt skatteavdrag, betalat
skatt för en sjöman, får redaren söka beloppet åter av sjömannen. Den
redare som vill söka beloppet åter av sjömannen skall till
kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid
betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten.
Kronofogdemyndigheten får hos sjömannen driva in beloppet i den
ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har
fordringen inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
redarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:300).
19 § Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker,
skall ha sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn,
födelsetid, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, om
sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt, numret på
denna skattsedel.
Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag
för sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma
omfattning.
Efter anmaning av Riksskatteverket eller skattemyndighet åligger
det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att lämna
uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag
följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i fråga om handling eller uppgift som skall
undantas från anmaning. Lag (1994:472).
19 a § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs
för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag följts skall på
Riksskatteverkets eller skattemyndighetens begäran tillhandahållas
dessa. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen (1990:324). Lag (1993:472).
19 b § Om några uppgifter i en redovisning enligt 14 § behöver
kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar
eller andra handlingar, får Riksskatteverket eller
skattemyndigheten komma överens med redaren om att en sådan
avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat
personligt sammanträffande. Lag (1994:472).
19 c § För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag följts får
Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos
redaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
8--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:472).
19 d § Vad i denna lag sägs om redare äger motsvarande tillämpning
beträffande av denne anlitad annan arbetsgivare för sjöman.
Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket
annorstäder än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör
sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat
redaren själv. Har redare till följd härav erlagt skattebelopp, äger han
söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare. Lag (1994:472).
Preskription
20 § Har en redare underlåtit verkställa avdrag för sjömansskatt, får
hans eller sjömannens betalningsskyldighet för skatten inte fastställas
senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdraget
skulle ha verkställts.
Revisionskrav mot en redare med anledning av att innehållen sjömansskatt
inte har betalats in får inte fastställas senare än fem år efter
utgången av det år, under vilket skatteavdraget verkställdes. Lag
(1982:192).
Organisation m.m.
21 § 1 mom. Det åligger sjömansskattenämnden att
1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda
skall betala sjömansskatt, samt beträffande den tabell, enligt vilken
sjömansskatt skall beräknas,
2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skall uppskattas vid
beräkning av sjömansskatt,
3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,
4) pröva ärenden angående revisionskrav,
5) meddela beslut i andra frågor rörande betalning och beräkning av
sjömansskatt,
6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun och
landstingskommun,
7) lämna anvisningar i frågor angående betalning och uppbörd av
sjömansskatt,
8) meddela beslut i fråga om befrielse från skyldighet att betala
dröjsmålsavgift enligt denna lag. Lag (1992:626).
22 § Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) skola intagas i
författningssamling som riksskatteverket låter utge.
Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru
ersättningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till
vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg.
Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom
förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom i 24 §
omförmälda allmänna ombudet.
Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning.
Lag (1976:642).
23 § Sjömansskattekontoret skall
1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola
erlägga sjömansskatt,
2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt,
3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring,
4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav,
5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden,
6) tillhandagå redare och sjömän med upplysningar angående utgörande av
sjömansskatt,
7) uträkna belopp som skall återbetalas på grund av beslut av
sjömansskattenämnden eller skattemyndighet eller utslag av
skattedomstol.
Sjömansskattekontoret äger från myndighet, redare, den gentemot vilken
sjöman har underhållsplikt eller förmyndare för den
underhållsberättigade infordra sådana uppgifter som erfordras för att
sjömannen skall bli rätt beskattad. Lag (1990:347).
24 § Riksskatteverket förordnar ett allmänt ombud att i kammarrätt och
regeringsrätten föra det allmännas talan i mål enligt denna lag samt
ersättare för sådant ombud. Lag (1974:777).
25 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i
tillämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om jämkning av
sjömansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats
eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.
Uppgift om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den
på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får
lämnas ut till enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekretess. Lag
(1990:347).
Straff och vite m.m.
26 § Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt
gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag.
Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. Lag (1996:663).
27 § har upphävts genom lag (1996:663).
28 § har upphävts genom lag (1996:663).
29 § har upphävts genom lag (1980:184).
30 § Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 14 § 3 mom., 16 §
eller 19 § tredje stycket första meningen, eller
underlåter redare, som är skyldig göra avdrag för sjömansskatt, att
fullgöra sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp, eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §,
kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket första
meningen skattemyndighet förelägga den försumlige lämpligt vite.
Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter eller taxeringslagen (1990:324)
prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda
lagar.
Bestämmelserna i 83 § andra och fjärde styckena uppbördslagen (1953:272)
tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf. Lag
(1990:347).
Besvär
31 § Sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid
6) får överklagas hos regeringen. Lag (1986:1293).
32 § Sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. 3-5
och 8 får överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Besvärshandling skall vara inkommen inom sex månader, om besvären
anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden
erhållit del av det överklagade beslutet. Lag (1981:389).
32 a § har upphävts genom förordning (1971:415).
33 § Talan får icke föras mot sjömansskattenämndens beslut i ärenden,
som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2). Talan får icke heller föras mot
beslut enligt 19 § om revision eller varigenom vite har förelagts. Lag
(1978:319).
34 § Vid besvär över kammarrätts beslut i mål enligt denna lag skall
besvärshandlingen vara inkommen senast två månader efter det klaganden
erhållit del av kammarrättens beslut. Lag (1974:777).
35 § Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden
från att i behörig ordning erlägga skatt.
Restitution av sjömansskatt m.m.
36 § 1 mom. Innebär beslut av sjömansskattenämnden om jämkning
eller rättelse att redare eller sjöman äger återfå erlagd skatt, skall
återbetalning verkställas utan särskild ansökan. Belopp under tjugofem
kronor återbetalas dock icke.
Återbetalning i anledning av beslut om jämkning enligt 12 § 1 mom. får
icke ske med högre belopp än vad som motsvarar jämkningsbeloppet.
Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den omfattning
riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid restitution
av sjömansskatt. Lag (1978:916).
36 § 2 mom. Framkommer vid beslut om återbetalning av skatt
till sjöman att redare på grund av revisionskrav eller eljest för
sjömannen erlagt visst skattebelopp, som denne icke ersatt, skall
återbetalning verkställas till redaren intill det belopp redaren har att
fordra.
36 § 3 mom. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket
erlagd skatt eller dröjsmålsavgift skall erhålla ränta
(restitutionsränta) på beloppet. Ränta beräknas för ett visst kalenderår
efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som
gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp
som understiger femtio kronor utbetalas ej.
Vid beräkning av ränta skall iakttagas,
att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med
den 1 mars nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och
i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,
att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning
meddelas, samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke
skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala
vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga
därvid motsvarande tillämpning. Lag (1992:626).
36 § 4 mom. Har skatt restituerats med för högt belopp skall
redaren eller sjömannen till statsverket återbetala vad han felaktigt
har uppburit. Beslut om betalningsskyldighet enligt detta moment får
icke fattas senare än fyra år efter utgången av det år, under vilket
skatten felaktigt har restituerats. Bestämmelserna om revisionskrav
tillämpas i övrigt på beslut om betalningsskyldighet. Lag (1978:916).
36 § 5 mom. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter finns föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning enligt 1--3 mom. Lag (1985:150).
36 a § Föreligga särskilda skäl får sjömansskattenämnden för visst fall
besluta att sjömansskatt icke skall erläggas för inkomst på grund av
anställning hos annan arbetsgivare för sjöman än redare.
Innan beslut som avses i första stycket fattas skall yttrande inhämtas
från berörda svenska redare- och sjöpersonalorganisationer.
Mot nämndens beslut i fråga som avses i första stycket får talan icke
föras. Lag (1975:948).
37 § 1 mom. Regeringen äger, under förutsättning av
ömsesidighet, med annan stats regering träffa sådan överenskommelse, att
sjöman som är bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga
sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman. Lag
(1974:777).
37 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1433).
37 § 3 mom. har upphävts genom förordning (1970:410).
Anvisningar
till 1 §
Bestämmelserna i denna lag avse sjöman som är anstäld i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg. Av 19 a § följer att lagen även är
tillämplig på sjöman som är anställd av annan arbetsgivare som redaren
antagit som entreprenör. Med anställning på svenskt handelsfartyg
likställes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare
förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon
av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till
utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna tillämpning om
anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad
arbetsgivare.
Har sjöman avmönmstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att
tillträda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall
ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten
ombord på det förra fartyget.
Sjömansskatt skall erläggas även av den som före leveransen av fartyg,
som är under byggnad, och innan tjänstgöring ombord påbörjats inställer
sig på fartyget för att lära känna det och dess tekniska utrustning m.m.
Lag (1976:1082).
till 2 §
Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord,
hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även sådana
ersättningar som drickspenningar och dylikt.
Till inkomst ombord räknas icke sedvanlig kontant ersättning för
naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig
kontant ersättning för kojutrustning, för förlust av effekter vid
fartygs förolyckande eller för sådan av redaren utbetald kontant
ersättning, som har åtgått för bestridande av särskilda med
anställningen ombord förenade kostnader.
Redare, som har utbetalat krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning,
skall ange ersättningens storlek i redovisning enligt 14 § 1 mom. Lag
(1978:916).
till 7 §
Frågan huruvida sjöman är bosatt här i riket skall bedömas i enlighet
med vad därom stadgas i kommunalskattelagen.
För sjöman som är svensk medborgare, skall sjömansskatt alltid utgå
enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt sjöman, om han
icke på grund av att skattskyldighet i annat land för inkomsten
föreligger med beslut av sjömansskattenämnden visar, att skatteavdrag ej
skall verkställas.
För semesterlön, semesterersättning, vederlagslön, vederlagsersättning,
sjuklön och liknande löner och ersättningar skall sjömansskatt beräknas
enligt den för sjömannen i anställningen ombord senast gällande
tabellen. Lag (1978:916).
till 8 §
Skatteavdrag enligt 8 § må underlåtas endast om sjöman med beslut av
sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av
sjömansskattenämnden, visar, att skatteavdrag ej skall verkställas.
till 9 §
Med engångsbelopp förstås dels bärgarlön, tantiem, kaplake,
gratifikation, semesterersättning, vederlagsersättning och lönebelopp,
som på grund av avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utbetalas på en gång, dels liknande ersättning som sjömansskattenämnden
förklarat vara engångsbelopp.
Minst ett exemplar av den för ett fartyg gällande sjömansskattetabellen
skall genom befälhavarens försorg hållas tillgängligt för de anställda
ombord.
till 10 § har upphävts genom lag (1990:1433).
till 11 §
Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i löneavräkning, såvitt
icke sjömansskattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto
må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 § 1 mom. tredje
stycket eller 2 mom., företagits skall anteckning härom ske i
löneavräkningen. Lag (1978:916).
till 12 §
I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala
sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas
till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka
sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt
skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är
bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen
själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.
Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman
skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska
beskattningsregler.
Sjöman som betalar sjömansskatt enligt 7 § men som inte är bosatt i
Sverige har rätt till jämkning på grund av skattereduktion enligt 4 mom.
för underskott av kapital. Underskottet beräknas med tillämpning av
svenska beskattningsregler.
Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som
enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid. Lag
(1990:1433).
Övergångsbestämmelser
1983:979
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet.
1984:347
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
beträffande sjömansskatt som har erlagts före ikraftträdandet. Vid
tillämpning av 10 § 1 mom. tredje stycket första meningen skall år 1985
skatteavdrag ske enligt kolumn 2, om kolumn 2--3 eller 4 tillämpats
under föregående beskattningsår.
1985:108
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
De nya bestämmelserna i 28 § tredje och fjärde styckena tillämpas även
på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya
bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter
ikraftträdandet.
1986:476
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om
restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.
1986:512
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser skall
gälla beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat
erläggas före ikraftträdandet.
1986:1293
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2 § i sin äldre lydelse
tillämpas intill utgången av juni 1988.
1988:1529
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om inkomster som avser tid före ikraftträdandet.
1990:347
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den
1 januari 1991.
1990:1433
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller
beträffande sjömansskatt som erlagts eller skulle erlagts före
ikraftträdandet.
1991:1837
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Bestämmelserna i 4 mom.
andra stycket i sin nya lydelse tillämpas dock först från och med den 1
juli 1992. Äldre bestämmelser i 4 mom. första och andra styckena gäller
fortfarande i fråga om sjömansskatt som erlagts eller skulle ha erlagts
före ikraftträdandet.
1992:626
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före
ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas
enligt äldre föreskrifter.
1994:1745
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser
gäller beträffande inkomster för vilka sjömansskatt har erlagts eller
skulle ha erlagts före ikraftträdandet.
1996:1330
1. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
inkomster som hänför sig till tid före utgången av år 1997.
Bestämmelsen i 7 § 2 mom. andra stycket skall i tillämpliga
delar fortfarande gälla i fråga om lastfartyg som vid utgången
av år 1997 omfattades av ett beslut om medgivande enligt
bestämmelsen. Lag (1997:1147).
2. Ärenden enligt den upphävda lagen skall efter utgången av år 1997
handläggas av Riksskatteverket när det gäller ärenden enligt 21 § 1
mom. 1 och 6 och av Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län när
det gäller övriga ärenden.
3. Beslut som meddelas av Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus
län enligt den upphävda lagen överklagas hos länsrätten. Vid
överklagande av länsrättens beslut gäller 6 kap. 13 § taxeringslagen
(1990:324). Bestämmelserna i taxeringslagen gäller i fråga om
företrädare för det allmänna och rätt för det allmänna att överklaga.
4. Riksskatteverkets beslut enligt 21 § 1 mom. 1 den upphävda lagen
får inte överklagas. Verkets beslut enligt 21 § 1 mom. 6 överklagas
hos regeringen.
5. Riksskatteverket skall från och med den 1 januari 1998 föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol i mål enligt den
upphävda lagen.