Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Med tandläkare förstås i denna instruktion envar, som äger behörighet att utöva tandläkaryrket. 2 § En tandläkare är i sin yrkesutövning ställd under socialstyrelsens inseende. Han är skyldig att följa vad styrelsen föreskriver och att till styrelsen skyndsamt avge begärda förklaringar, utlåtanden, upplysningar och rapporter. En tandläkare i allmän tjänst är även skyldig att infinna sig hos styrelsen för att lämna upplysningar eller för överläggningar. Vad nu sagts gäller inte lärarna vid tandläkarhögskolorna, såvitt rör deras åligganden såsom lärare, och inte heller tandläkare vid den militära tandvården, såvitt avser annat än deras odontologiska verksamhet. Förordning (1981:627). 3 § Varje tandläkare, vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar tandläkaryrket, åligger: 1) att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet meddela patient de råd och, såvitt möjligt, den behandling, som patientens tillstånd fordrar, 3) att vid förordnande av läkemedel iakttaga vad socialstyrelsen och läkemedelsverket föreskrivit härom, 4) att vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga synnerlig omsorg och samvetsgrannhet samt ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som socialstyrelsen meddelar, 5) att lämna kvitto å mottagen ersättning för tandläkarvård och intyg samt att, då fråga är om utgift som skall ersättas av den allmänna försäkringen, vid utfärdande av kvitto noggrant följa av riksförsäkringsverket fastställt formulär jämte anvisningar samt 6) att, om patient avlidit och dödsfallet kan antagas äga samband med behandlingen eller om patient vid behandlingen tillfogats skada eller sjukdom av allvarlig beskaffenhet, ofördröjligen anmäla förhållandet till socialstyrelsen. Förordning (1990:697). 4 § I allmän civil tjänst anställd tandläkare åligger att efter de anvisningar, som meddelas av socialstyrelsen, inom sitt verksamhetsområde verkställa planläggning för krigsorganisation av den allmänt civila tandvården eller biträda därmed. Kungörelse (1971:23). 5 § I allmän tjänst anställd tandläkare är skyldig att, i den mån ej hans övriga tjänsteåligganden hindra honom eller eljest särskilda skäl äro däremot, tillhandagå länsstyrelse, domare, åklagare och polismyndighet med av dem begärda undersökningar och utlåtanden däröver. 6 § har upphävts genom förordning (1992:963). 7 § En tandläkare som avser att på en ort inom riket enskilt utöva tandläkaryrket skall innan han börjar sin verksamhet göra skriftlig anmälan till den allmänna försäkringskassa inom vars område tandvården skall bedrivas samt till socialstyrelsen. Sådan anmälan skall också göras om verksamheten upphör eller flyttas till annan lokal. Förordning (1981:627). 8 § har upphävts genom förordning (1975:106). 9 § har upphävts genom förordning (1975:106).