Post 9792 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1968:32 ·
Visa register
Cirkulär (1968:32) till de allmänna domstolarna och åklagarna med vissa föreskrifter i anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål
Departement: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1968-02-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 1975:618
Författningen har upphävts genom: SFS 2013:982
Upphävd: 2014-01-01
Den i Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade europeiska konventionen
om inbördes rättshjälp i brottmål träder -- med vissa förbehåll -- i
kraft för Sveriges del den 1 maj 1968. Konventionen innehåller
bestämmelser om sådan rättshjälp som avser bevisupptagning vid
domstol, verkställande av delgivning av rättegångshandlingar och
domstolsbeslut samt meddelande av utdrag ur kriminalregister.
Önskar domstol eller åklagare vid handläggning här i landet av
brottmål biträde från främmande stat enligt konventionen bör följande
iakttagas.
Framställning som avser rättshjälp i Danmark eller Norge sändes direkt
till den myndighet i respektive land som är behörig att ombesörja den
önskade åtgärden. Begäran om rättshjälp i annan konventionsstat inges
till utrikesdepartementets juridiska byrå. Cirkulär (1975:618).
Bestämmelserna i kungörelsen den 24 november 1933 (nr 618) angående
biträde av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i
utlandet gäller även i fråga om framställning om delgivning i
konventionsstat. Kallelse som önskas delgiven bör vara
utrikesdepartementets juridiska byrå tillhanda i god tid före den
förhandling som kallelsen avser, om delgivning skall kunna påräknas.
Detta gäller särskilt kallelse av tilltalad, eftersom sådan kallelse i
vissa fall måste tillställas myndigheterna i den främmande staten
särskilt angiven tid före förhandlingen för att medverkan skall lämnas
till delgivning. Utrikesdepartementets juridiska byrå lämnar
upplysning om de tidsfrister i detta hänseende som domstol och
åklagare bör iakttaga i olika fall.
Om vittnes eller sakkunnigs närvaro i brottmål anses synnerligen
nödvändig, bör domstol eller åklagare ange detta i sin begäran till
utrikesdepartmentet. I sådant fall kan nämligen utrikesdepartmentet i
framställningen till den främmande staten begära, att den som avses
med kallelsen uppmanas att inställa sig och att förskott utges till
vittne eller sakkunnig, som ej inkallas på begäran bara av den
tilltalade. I samband med framställning som nu har nämnts lämnar
utrikesdepartementet uppgift till den främmande staten om det
ungefärliga beloppet av den ersättning som kan utgå för inställelsen.
När förskott har betalats ut, upplyser den utländska myndigheten om
detta i samband med att bevis om delgivningen översändes till
utrikesdepartementet. Sedan uppgift om utbetalat förskott kommit
domstolen tillhanda, skall denna sända det belopp som har angivits i
uppgiften till utrikesdepartementets juridiska byrå (postgirokonto nr
15610). Betalningen verkställes och redovisas i övrigt på samma sätt
som är föreskrivet i fråga om förskott av allmänna medel till vittne.
I art. 8 i konventionen föreskrives bl.a. att vittne eller sakkunnig,
som icke har efterkommit kallelse om vars delgivning framställning har
gjorts, ej får underkastas straff, vite eller annan tvångsåtgärd,
oavsett om påföljd för utevaro har angivits i kallelsen. Eftersom de i
36 kap. 20 § och 40 kap. 13 § rättegångsbalken angivna påföljderna för
utevaro av vittne och sakkunnig icke skall tillämpas i fråga om den
som har delgivits kallelse i konventionsstat genom förmedling av
utländsk myndighet, bör kallelse i dessa fall ej innehålla erinran om
sådan påföljd vid utevaro.
Sveriges tillträde till konventionen har ej föranlett ändring i
bestämmelserna i cirkuläret (1955:509) från chefen för
justitiedepartementet till rikets domstolar samt åklagar- och
polismyndigheterna angående meddelande av straffregisterutdrag mellan
de nordiska länderna. Cirkulär (1975:304).
I förhållandet mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge gäller
vidare de bestämmelser som utfärdats på grund av överenskommelsen den
26 april 1974 mellan de nordiska länderna om inbördes rättshjälp genom
delgivning och bevisupptagning. Cirkulär (1975:304).