Post 947 av 11054 träffar
                
                
            
                    SFS-nummer ·
                    2018:1854 ·
                    
                        Visa register
                    
                
                
                
                    Lag (2018:1854) om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen
                
                
                
                    Departement: Justitiedepartementet L3
                
                
                
                    Utfärdad: 2018-11-22
                
                
                
                    Ikraft: 2019-01-01
                
                
                /Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Lagens innehåll
1 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Denna lag innehåller bestämmelser om den 
internationella fonden för farliga och skadliga ämnen och om 
skyldighet att lämna uppgift om mottagande av sådana ämnen i 
vissa fall.
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag
2 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Bestämmelserna i artiklarna 1, 3–5, 13–20, 21bis, 22, 
37.2–4 och 39–41 i 2010 års internationella konvention om 
ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av 
farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention) ska i 
originaltexternas lydelse gälla som svensk lag. Detta gäller 
dock inte till den del bestämmelserna uteslutande reglerar de 
fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser.
Konventionens originaltexter ska ha samma giltighet. Den 
engelska originaltexten i de delar som anges i första stycket 
finns tillsammans med en svensk översättning intagen som 
bilaga till denna lag.
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Fondens regressrätt
3 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Ett belopp som den internationella fonden för farliga 
och skadliga ämnen har betalat i ersättning enligt artikel 14 
i 2010 års HNS-konvention får fonden kräva åter av en person 
som anges i 11 kap. 8 § andra stycket a, b eller e–g sjölagen 
(1994:1009) endast om den mot vilken anspråket riktas har 
vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med 
insikt om att skada sannolikt skulle uppkomma. I övrigt 
tillämpas 7 kap. 9 § försäkringsavtalslagen (2005:104) i 
fråga om fondens rätt att kräva åter ett utbetalat 
ersättningsbelopp av någon annan än fartygsägaren eller 
dennes garant.
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Talan om ersättning
4 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Talan om ersättning mot den internationella fonden för 
farliga och skadliga ämnen, som enligt artikel 39.1, 39.2 
eller 39.4 i 2010 års HNS-konvention får tas upp i Sverige, 
ska väckas vid den domstol som enligt 21 kap. 5 a § tredje 
stycket sjölagen (1994:1009) är behörig att ta upp talan mot 
fartygets ägare med anledning av olyckan.
5 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
I fråga om underrättelser som avses i artikel 39.7 i 
2010 års HNS-konvention ska bestämmelserna i 14 kap. 12 och 
13 §§ rättegångsbalken om kungörande av rättegång 
tillämpas.
/Rubriken träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Verkställbarhet av dom
6 § /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
När en fråga uppkommer om verkställbarhet av en dom 
enligt artikel 40.3 i 2010 års HNS-konvention tillämpas 
21 kap. 6 § sjölagen (1994:1009).
Skyldighet att lämna uppgift om mottagande av ämnen
7 § Mottagare i Sverige av sådan last som enligt 2010 års 
HNS-konvention är avgiftspliktig ska senast den 1 mars varje 
år lämna uppgift till Sjöfartsverket om den mängd som har 
mottagits under föregående kalenderår, om mottagaren under 
det året har tagit emot sammanlagt mer än:
a) 150 000 ton oljor som avses i artikel 1.3 i 1992 års 
internationella konvention om upprättandet av en 
internationell fond för ersättning av skada orsakad av 
förorening genom olja och för vilka avgiftsskyldighet till 
den internationella oljeskadefonden föreligger enligt artikel 
10 i den konventionen,
b) 20 000 ton andra oljor som anges i bihang 1 till bilaga I 
till 1973 års internationella konvention till förhindrande av 
förorening från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års 
protokoll (MARPOL 73/78) i dess vid varje tid gällande 
lydelse,
c) 20 000 ton flytande petroleumgas av lätta kolväten med 
propan och butan som huvudsakliga beståndsdelar (LPG), 
eller
d) 20 000 ton fasta bulkvaror som avses i artikel 1.5 (vii) 
i 2010 års HNS-konvention eller andra ämnen som avses i 
artikel 1 i den konventionen.
Samma uppgiftsskyldighet har den som tagit emot 
avgiftspliktig last som består av flytande naturgas av lätta 
kolväten med metan som huvudsaklig beståndsdel (LNG). Om 
mottagaren av LNG har kommit överens med den som omedelbart 
före lossningen ägde ämnet att denne i mottagarens ställe ska 
vara skyldig att betala föreskriven avgift, gäller 
skyldigheten att lämna uppgifter den tidigare ägaren. 
Mottagaren är dock även i ett sådant fall skyldig att lämna 
uppgiften, om den tidigare ägaren inte gör det.
8 § En mottagare enligt 7 § första stycket som har tagit 
emot högst de mängder som anges där är skyldig att lämna 
uppgift enligt den paragrafen, om den mängd ämnen som denne 
har tagit emot tillsammans med den mängd ämnen som har 
mottagits av ett dotterföretag eller en annan gemensamt 
kontrollerad enhet uppgår till mer än de mängder som anges i 
7 § första stycket.
Uppmaning att lämna uppgift
9 § Var och en som under ett visst kalenderår har tagit 
emot sådan last som är avgiftspliktig enligt 2010 års 
HNS-konvention ska efter uppmaning av Sjöfartsverket lämna 
uppgift om den mängd som har mottagits under året. 
Sjöfartsverket får förelägga den som är skyldig att lämna 
uppgift om avgiftspliktig last att lämna uppgiften inom en 
viss tid. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Ansvar vid oriktig uppgift
10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar 
oriktig uppgift vid fullgörande av skyldighet enligt 7–9 §§ 
döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i 
brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan 
från Sjöfartsverket.
Övergångsbestämmelser
2018:1854
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 
7–10 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. 
2. Bestämmelserna i 7–10 §§ tillämpas första gången i fråga 
om last som har mottagits under kalenderåret 2019.
Bilaga /Träder i kraft I:den dag som regeringen bestämmer/
Artiklarna 1, 3–5, 13–20, 21bis, 22, 37.2–4 och 39–41 i 2010 
års internationella konvention om ansvar och ersättning för 
skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga 
ämnen
International Convention on Liability and Compensation for 
Damage in Connection with the Carriage of Hazardous and 
Noxious Substances by Sea, 2010 (2010 HNS Convention) 
(Consolidated text of the International Convention on 
Liability and Compensation for Damage in Connection with the 
Carriage of Hazardous and Noxious Substances by Sea, 1996, 
and the Protocol of 2010 to the Convention)
Chapter I 
General provisions
Definitions 
Article 1
For the purposes of this Convention: 
1. “Ship” means any seagoing vessel and seaborne craft, of 
any type whatsoever. 
2. “Person” means any individual or partnership or any public 
or private body, whether corporate or not, including a State 
or any of its constituent subdivisions. 
3. “Owner” means the person or persons registered as the 
owner of the ship or, in the absence of registration, the 
person or persons owning the ship. However, in the case of a 
ship owned by a State and operated by a company which in that 
State is registered as the ship's operator,”owner” shall mean 
such company.
4. “Receiver” means either:
(a) the person who physically receives contributing cargo 
discharged in the ports and terminals of a State Party; 
provided that if at the time of receipt the person who 
physically receives the cargo acts as an agent for another 
who is subject to the jurisdiction of any State Party, then 
the principal shall be deemed to be the receiver, if the 
agent discloses the principal to the HNS Fund; or
(b) the person in the State Party who in accordance with the 
national law of that State Party is deemed to be the receiver 
of contributing cargo discharged in the ports and terminals 
of a State Party, provided that the total contributing cargo 
received according to such national law is substantially the 
same as that which would have been received under (a).
5. “Hazardous and noxious substances (HNS)” means: 
(a) any substances, materials and articles carried on board a 
ship as cargo, referred to in (i) to (vii) below: 
(i) oils, carried in bulk, as defined in regulation 1 of 
Annex I to the International Convention for the Prevention of 
Pollution from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 
1978 relating thereto, as amended; 
(ii) noxious liquid substances, carried in bulk, as defined 
in regulation 1.10 of Annex II to the International 
Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, 
as modified by the Protocol of 1978 relating thereto, as 
amended, and those substances and mixtures provisionally 
categorized as falling in pollution category X, Y or Z in 
accordance with regulation 6.3 of the said Annex II; 
(iii) dangerous liquid substances carried in bulk listed in 
chapter 17 of the International Code for the Construction and 
Equipment of Ships Carrying Dangerous Chemicals in Bulk, as 
amended, and the dangerous products for which the preliminary 
suitable conditions for the carriage have been prescribed by 
the Administration and port administrations involved in 
accordance with paragraph 1.1.6 of the Code; 
(iv) dangerous, hazardous and harmful substances, materials 
and articles in packaged form covered by the International 
Maritime Dangerous Goods Code, as amended; 
(v) liquefied gases as listed in chapter 19 of the 
International Code for the Construction and Equipment of 
Ships Carrying Liquefied Gases in Bulk, as amended, and the 
products for which preliminary suitable conditions for the 
carriage have been prescribed by the Administration and port 
administrations involved in accordance with paragraph 1.1.6 
of the Code; 
(vi) liquid substances carried in bulk with a flashpoint not 
exceeding 60°C (measured by a closed-cup test);
(vii) solid bulk materials possessing chemical hazards 
covered by the International Maritime Solid Bulk Cargoes 
Code, as amended, to the extent that these substances are 
also subject to the provisions of the International Maritime 
Dangerous Goods Code in effect in 1996, when carried in 
packaged form; and
(b) residues from the previous carriage in bulk of substances 
referred to in (a)(i) to (iii) and (v) to (vii) above.
5bis “Bulk HNS” means any hazardous and noxious substances 
referred to in article 1, paragraph 5(a)(i) to (iii) and (v) 
to (vii) and paragraph 5(b). 
5ter “Packaged HNS” means any hazardous and noxious 
substances referred to in article 1, paragraph 5(a)(iv).
6. “Damage” means: 
(a) loss of life or personal injury on board or outside the 
ship carrying the hazardous and noxious substances caused by 
those substances; 
(b) loss of or damage to property outside the ship carrying 
the hazardous and noxious substances caused by those 
substances; 
(c) loss or damage by contamination of the environment caused 
by the hazardous and noxious substances, provided that 
compensation for impairment of the environment other than 
loss of profit from such impairment shall be limited to costs 
of reasonable measures of reinstatement actually undertaken 
or to be undertaken; and 
(d) the costs of preventive measures and further loss or 
damage caused by preventive measures. 
Where it is not reasonably possible to separate damage caused 
by the hazardous and noxious substances from that caused by 
other factors, all such damage shall be deemed to be caused 
by the hazardous and noxious substances except if, and to the 
extent that, the damage caused by other factors is damage of 
a type referred to in article 4, paragraph 3. 
In this paragraph, “caused by those substances” means caused 
by the hazardous or noxious nature of the substances.
7. “Preventive measures” means any reasonable measures taken 
by any person after an incident has occurred to prevent or 
minimize damage. 
8. “Incident” means any occurrence or series of occurrences 
having the same origin, which causes damage or creates a 
grave and imminent threat of causing damage. 
9. “Carriage by sea” means the period from the time when the 
hazardous and noxious substances enter any part of the ship's 
equipment, on loading, to the time they cease to be present 
in any part of the ship's equipment, on discharge. If no 
ship's equipment is used, the period begins and ends 
respectively when the hazardous and noxious substances cross 
the ship's rail.
10. “Contributing cargo” means any bulk HNS which is carried 
by sea as cargo to a port or terminal in the territory of a 
State Party and discharged in that State. Cargo in transit 
which is transferred directly, or through a port or terminal, 
from one ship to another, either wholly or in part, in the 
course of carriage from the port or terminal of original 
loading to the port or terminal of final destination shall be 
considered as contributing cargo only in respect of receipt 
at the final destination. 
11. The “HNS Fund” means the International Hazardous and 
Noxious Substances Fund established under article 13. 
12. “Unit of account” means the Special Drawing Right as 
defined by the International Monetary Fund. 
13. “State of the ship's registry” means in relation to a 
registered ship the State of registration of the ship, and in 
relation to an unregistered ship the State whose flag the 
ship is entitled to fly. 
14. “Terminal” means any site for the storage of hazardous 
and noxious substances received from waterborne 
transportation, including any facility situated off-shore and 
linked by pipeline or otherwise to such site.
15. “Director” means the Director of the HNS Fund. 
16. “Organization” means the International Maritime 
Organization. 
17. “Secretary-General” means the Secretary-General of the 
Organization.
-----------------------------------------
Scope of application
Article 3
This Convention shall apply exclusively:
(a) to any damage caused in the territory, including the 
territorial sea, of a State Party;
(b) to damage by contamination of the environment caused in 
the exclusive economic zone of a State Party, established in 
accordance with international law, or, if a State Party has 
not established such a zone, in an area beyond and adjacent 
to the territorial sea of that State determined by that State 
in accordance with international law and extending not more 
than 200 nautical miles from the baselines from which the 
breadth of its territorial sea is measured; 
(c) to damage, other than damage by contamination of the 
environment, caused outside the territory, including the 
territorial sea, of any State, if this damage has been caused 
by a substance carried on board a ship registered in a State 
Party or, in the case of an unregistered ship, on board a 
ship entitled to fly the flag of a State Party; and 
(d) to preventive measures, wherever taken, to prevent or 
minimize such damage as referred to in (a), (b) and (c) 
above.
Article 4
1. This Convention shall apply to claims, other than claims 
arising out of any contract for the carriage of goods and 
passengers, for damage arising from the carriage of hazardous 
and noxious substances by sea.
2. This Convention shall not apply to the extent that its 
provisions are incompatible with those of the applicable law 
relating to workers' compensation or social security schemes. 
3. This Convention shall not apply: 
(a) to pollution damage as defined in the International 
Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage, 1969, 
as amended, whether or not compensation is payable in respect 
of it under that Convention; and
(b) to damage caused by a radioactive material of class 7 
either in the International Maritime Dangerous Goods Code, as 
amended, or in the International Maritime Solid Bulk Cargoes 
Code, as amended.
4. Except as provided in paragraph 5, the provisions of this 
Convention shall not apply to warships, naval auxiliary or 
other ships owned or operated by a State and used, for the 
time being, only on Government non-commercial service. 
5. A State Party may decide to apply this Convention to its 
warships or other vessels described in paragraph 4, in which 
case it shall notify the Secretary-General thereof specifying 
the terms and conditions of such application.
6. With respect to ships owned by a State Party and used for 
commercial purposes, each State shall be subject to suit in 
the jurisdictions set forth in article 38 and shall waive all 
defences based on its status as a sovereign State.
Article 5
1. A State may, at the time of ratification, acceptance, 
approval of, or accession to, this Convention, or any time 
thereafter, declare that this Convention does not apply to 
ships: 
(a) which do not exceed 200 gross tonnage; and 
(b) which carry hazardous and noxious substances only in 
packaged form; and 
(c) while they are engaged on voyages between ports or 
facilities of that State.
2. Where two neighbouring States agree that this Convention 
does not apply also to ships which are covered by paragraph 
1(a) and (b) while engaged on voyages between ports or 
facilities of those States, the States concerned may declare 
that the exclusion from the application of this Convention 
declared under paragraph 1 covers also ships referred to in 
this paragraph. 
3. Any State which has made the declaration under paragraph 1 
or 2 may withdraw such declaration at any time. 
4. A declaration made under paragraph 1 or 2, and the 
withdrawal of the declaration made under paragraph 3, shall 
be deposited with the Secretary-General who shall, after the 
entry into force of this Convention, communicate it to the 
Director.
5. The HNS Fund is not liable to pay compensation for damage 
caused by substances carried by a ship to which the 
Convention does not apply pursuant to a declaration made 
under paragraph 1 or 2, to the extent that: 
(a) the damage as defined in article 1, paragraph 6(a), (b) 
or (c) was caused in: 
(i) the territory, including the territorial sea, of the 
State which has made the declaration, or in the case of 
neighbouring States which have made a declaration under 
paragraph 2, of either of them; or 
(ii) the exclusive economic zone, or area mentioned in 
article 3(b), of the State or States referred to in (i); 
(b) the damage includes measures taken to prevent or minimize 
such damage.
------------------------------------------
Chapter III 
Compensation by the international hazardous and noxious 
substances fund (HNS Fund)
Establishment of the HNS Fund 
Article 13 
1. The International Hazardous and Noxious Substances Fund 
(HNS Fund) is hereby established with the following aims: 
(a) to provide compensation for damage in connection with the 
carriage of hazardous and noxious substances by sea, to the 
extent that the protection afforded by chapter II is 
inadequate or not available; and 
(b) to give effect to the related tasks set out in article15. 
2. The HNS Fund shall in each State Party be recognized as a 
legal person capable under the laws of that State of assuming 
rights and obligations and of being a party in legal 
proceedings before the courts of that State. Each State Party 
shall recognize the Director as the legal representative of 
the HNS Fund.
Compensation 
Article 14 
1. For the purpose of fulfilling its function under article 
13, paragraph 1(a), the HNS Fund shall pay compensation to 
any person suffering damage if such person has been unable to 
obtain full and adequate compensation for the damage under 
the terms of chapter II:
(a) because no liability for the damage arises under chapter 
II; 
(b) because the owner liable for the damage under chapter II 
is financially incapable of meeting the obligations under 
this Convention in full and any financial security that may 
be provided under chapter II does not cover or is 
insufficient to satisfy the claims for compensation for 
damage; an owner being treated as financially incapable of 
meeting these obligations and a financial security being 
treated as insufficient if the person suffering the damage 
has been unable to obtain full satisfaction of the amount of 
compensation due under chapter II after having taken all 
reasonable steps to pursue the available legal remedies;
(c) because the damage exceeds the owner's liability under 
the terms of chapter II.
2. Expenses reasonably incurred or sacrifices reasonably made 
by the owner voluntarily to prevent or minimize damage shall 
be treated as damage for the purposes of this article.
3. The HNS Fund shall incur no obligation under the preceding 
paragraphs if: 
(a) it proves that the damage resulted from an act of war, 
hostilities, civil war or insurrection or was caused by 
hazardous and noxious substances which had escaped or been 
discharged from a warship or other ship owned or operated by 
a State and used, at the time of the incident, only on 
Government non-commercial service; or
(b) the claimant cannot prove that there is a reasonable 
probability that the damage resulted from an incident 
involving one or more ships. 
4. If the HNS Fund proves that the damage resulted wholly or 
partly either from an act or omission done with intent to 
cause damage by the person who suffered the damage or from 
the negligence of that person, the HNS Fund may be exonerated 
wholly or partially from its obligation to pay compensation 
to such person. The HNS Fund shall in any event be exonerated 
to the extent that the owner may have been exonerated under 
article 7, paragraph 3. However, there shall be no such 
exoneration of the HNS Fund with regard to preventive 
measures. 
5. (a) Except as otherwise provided in subparagraph (b), the 
aggregate amount of compensation payable by the HNS Fund 
under this article shall in respect of any one incident be 
limited, so that the total sum of that amount and any amount 
of compensation actually paid under chapter II for damage 
within the scope of application of this Convention as defined 
in article 3 shall not exceed 250 million units of account. 
(b) The aggregate amount of compensation payable by the HNS 
Fund under this article for damage resulting from a natural 
phenomenon of an exceptional, inevitable and irresistible 
character shall not exceed 250 million units of account. 
(c) Interest accrued on a fund constituted in accordance with 
article 9, paragraph 3, if any, shall not be taken into 
account for the computation of the maximum compensation 
payable by the HNS Fund under this article. 
(d) The amounts mentioned in this article shall be converted 
into national currency on the basis of the value of that 
currency with reference to the Special Drawing Right on the 
date of the decision of the Assembly of the HNS Fund as to 
the first date of payment of compensation. 
6. Where the amount of established claims against the HNS 
Fund exceeds the aggregate amount of compensation payable 
under paragraph 5, the amount available shall be distributed 
in such a manner that the proportion between any established 
claim and the amount of compensation actually recovered by 
the claimant under this Convention shall be the same for all 
claimants. Claims in respect of death or personal injury 
shall have priority over other claims, however, save to the 
extent that the aggregate of such claims exceeds two-thirds 
of the total amount established in accordance with paragraph 
5. 
7. The Assembly of the HNS Fund may decide that, in 
exceptional cases, compensation in accordance with this 
Convention can be paid even if the owner has not constituted 
a fund in accordance with chapter II. In such cases paragraph 
5(d) applies accordingly.
Related tasks of the HNS Fund 
Article 15 
For the purpose of fulfilling its function under article 13, 
paragraph 1 (a), the HNS Fund shall have the following tasks: 
(a) to consider claims made against the HNS Fund; 
(b) to prepare an estimate in the form of a budget for each 
calendar year of:
Expenditure: 
(i) costs and expenses of the administration of the HNS Fund 
in the relevant year and any deficit from operations in the 
preceding years; and 
(ii) payments to be made by the HNS Fund in the relevant 
year; 
Income: 
(iii) surplus funds from operations in preceding years, 
including any interest; 
(iv) initial contributions to be paid in the course of the 
year; 
(v) annual contributions if required to balance the budget; 
and 
(vi) any other income; 
(c) to use at the request of a State Party its good offices 
as necessary to assist that State to secure promptly such 
personnel, material and services as are necessary to enable 
the State to take measures to prevent or mitigate damage 
arising from an incident in respect of which the HNS Fund may 
be called upon to pay compensation under this Convention; 
and
(d) to provide, on conditions laid down in the internal 
regulations, credit facilities with a view to the taking of 
preventive measures against damage arising from a particular 
incident in respect of which the HNS Fund may be called upon 
to pay compensation under this Convention.
General provisions on contributions 
Article 16 
1. The HNS Fund shall have a general account, which shall be 
divided into sectors. 
2. The HNS Fund shall, subject to article 19, paragraphs 3 
and 4, also have separate accounts in respect of: 
(a) oil as defined in article 1, paragraph 5(a)(i) (oil 
account); 
(b) liquefied natural gases of light hydrocarbons with 
methane as the main constituent (LNG) (LNG account); and
(c) liquefied petroleum gases of light hydrocarbons with 
propane and butane as the main constituents (LPG) (LPG 
account). 
3. There shall be initial contributions and, as required, 
annual contributions to the HNS Fund. 
4. Contributions to the HNS Fund shall be made into the 
general account in accordance with article 18, to separate 
accounts in accordance with article 19 and to either the 
general account or separate accounts in accordance with 
article 20 or article 21, paragraph 5. Subject to article 19, 
paragraph 6, the general account shall be available to 
compensate damage caused by hazardous and noxious substances 
covered by that account, and a separate account shall be 
available to compensate damage caused by a hazardous and 
noxious substance covered by that account. 
5. For the purposes of article 18, article 19, paragraph 
1(a)(i), paragraph 1(a)(ii) and paragraph 1(b), article 20 
and article 21, paragraph 5, where the quantity of a given 
type of contributing cargo received in the territory of a 
State Party by any person in a calendar year when aggregated 
with the quantities of the same type of cargo received in the 
same State Party in that year by any associated person or 
persons exceeds the limit specified in the respective 
subparagraphs, such a person shall pay contributions in 
respect of the actual quantity received by that person 
notwithstanding that that quantity did not exceed the 
respective limit. 
6. "Associated person" means any subsidiary or commonly 
controlled entity. The question whether a person comes within 
this definition shall be determined by the national law of 
the State concerned.
General provisions on annual contributions 
Article 17 
1. Annual contributions to the general account and to each 
separate account shall be levied only as required to make 
payments by the account in question. 
2. Annual contributions payable pursuant to articles 18, 19 
and article 21, paragraph 5, shall be determined by the 
Assembly and shall be calculated in accordance with those 
articles on the basis of the units of contributing cargo 
received during the preceding calendar year or such other 
year as the Assembly may decide. 
3. The Assembly shall decide the total amount of annual 
contributions to be levied to the general account and to each 
separate account. Following that decision the Director shall, 
in respect of each State Party, calculate for each person 
liable to pay contributions in accordance with article 18, 
article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, and article 21, 
paragraph 5, the amount of that person's annual contribution 
to each account, on the basis of a fixed sum for each unit of 
contributing cargo reported in respect of the person during 
the preceding calendar year or such other year as the 
Assembly may decide. For the general account, the 
above-mentioned fixed sum per unit of contributing cargo for 
each sector shall be calculated pursuant to the regulations 
contained in Annex II to this Convention. For each separate 
account, the fixed sum per unit of contributing cargo 
referred to above shall be calculated by dividing the total 
annual contribution to be levied to that account by the total 
quantity of cargo contributing to that account.
4. The Assembly may also levy annual contributions for 
administrative costs and decide on the distribution of such 
costs between the sectors of the general account and the 
separate accounts. 
5. The Assembly shall also decide on the distribution between 
the relevant accounts and sectors of amounts paid in 
compensation for damage caused by two or more substances 
which fall within different accounts or sectors, on the basis 
of an estimate of the extent to which each of the substances 
involved contributed to the damage.
Annual contributions to the general account
Article 18 
1. Subject to article 16, paragraph 5, annual contributions 
to the general account shall be made in respect of each State 
Party by any person who was the receiver in that State in the 
preceding calendar year, or such other year as the Assembly 
may decide, of aggregate quantities exceeding 20,000 tonnes 
of contributing cargo, other than substances referred to in 
article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, which fall within 
the following sectors: 
(a) solid bulk materials referred to in article 1, paragraph 
5(a)(vii); 
(b) substances referred to in paragraph 2; and 
(c) other substances. 
2. Annual contributions shall also be payable to the general 
account by persons who would have been liable to pay 
contributions to a separate account in accordance with 
article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, had its operation 
not been postponed or suspended in accordance with article 
19. Each separate account the operation of which has been 
postponed or suspended under article 19 shall form a separate 
sector within the general account.
Annual contributions to separate accounts 
Article 19 
1. Subject to article 16, paragraph 5, annual contributions 
to separate accounts shall be made in respect of each State 
Party: 
(a) in the case of the oil account, 
(i) by any person who has received in that State in the 
preceding calendar year, or such other year as the Assembly 
may decide, total quantities exceeding 150,000 tonnes of 
contributing oil as defined in article 1, paragraph 3 of the 
International Convention on the Establishment of an 
International Fund for Compensation for Oil Pollution Damage, 
1971, as amended, and who is or would be liable to pay 
contributions to the International Oil Pollution Compensation 
Fund in accordance with article 10 of that Convention; and 
(ii) by any person who was the receiver in that State in the 
preceding calendar year, or such other year as the Assembly 
may decide, of total quantities exceeding 20,000 tonnes of 
other oils carried in bulk listed in appendix I of Annex I to 
the International Convention for the Prevention of Pollution 
from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978 
relating thereto, as amended; 
(b) in the case of the LPG account, by any person who in the 
preceding calendar year, or such other year as the Assembly 
may decide, was the receiver in that State of total 
quantities exceeding 20,000 tonnes of LPG. 
1bis 
(a) In the case of the LNG account, subject to article 16, 
paragraph 5, annual contributions to the LNG account shall be 
made in respect of each State Party by any person who in the 
preceding calendar year, or such other year as the Assembly 
may decide, was the receiver in that State of any quantity of 
LNG. 
(b) However, any contributions shall be made by the person 
who, immediately prior to its discharge, held title to an LNG 
cargo discharged in a port or terminal of that State (the 
titleholder) where: 
(i) the titleholder has entered into an agreement with the 
receiver that the titleholder shall make such contributions; 
and 
(ii) the receiver has informed the State Party that such an 
agreement exists. 
(c) If the titleholder referred to in subparagraph (b) above 
does not make the contributions or any part thereof, the 
receiver shall make the remaining contributions. The Assembly 
shall determine in the internal regulations the circumstances 
under which the titleholder shall be considered as not having 
made the contributions and the arrangements in accordance 
with which the receiver shall make any remaining 
contributions. 
(d) Nothing in this paragraph shall prejudice any rights of 
recourse or reimbursement of the receiver that may arise 
between the receiver and the titleholder under the applicable 
law. 
2. Subject to paragraph 3, the separate accounts referred to 
in paragraph 1 and paragraph 1bis above shall become 
effective at the same time as the general account. 
3. The initial operation of a separate account referred to in 
article 16, paragraph 2 shall be postponed until such time as 
the quantities of contributing cargo in respect of that 
account during the preceding calendar year, or such other 
year as the Assembly may decide, exceed the following levels: 
(a) 350 million tonnes of contributing cargo in respect of 
the oil account; 
(b) 20 million tonnes of contributing cargo in respect of the 
LNG account; and 
(c) 15 million tonnes of contributing cargo in respect of the 
LPG account. 
4. The Assembly may suspend the operation of a separate 
account if: 
(a) the quantities of contributing cargo in respect of that 
account during the preceding calendar year fall below the 
respective level specified in paragraph 3; or 
(b) when six months have elapsed from the date when the 
contributions were due, the total unpaid contributions to 
that account exceed ten per cent of the most recent levy to 
that account in accordance with paragraph 1. 
5. The Assembly may reinstate the operation of a separate 
account which has been suspended in accordance with paragraph 
4. 
6. Any person who would be liable to pay contributions to a 
separate account the operation of which has been postponed in 
accordance with paragraph 3 or suspended in accordance with 
paragraph 4, shall pay into the general account the 
contributions due by that person in respect of that separate 
account. For the purpose of calculating future contributions, 
the postponed or suspended separate account shall form a new 
sector in the general account and shall be subject to the HNS 
points system defined in Annex II.
Initial contributions 
Article 20 
1. In respect of each State Party, initial contributions 
shall be made of an amount which shall, for each person 
liable to pay contributions in accordance with article 16, 
paragraph 5, articles 18, 19 and article 21, paragraph 5, be 
calculated on the basis of a fixed sum, equal for the general 
account and each separate account, for each unit of 
contributing cargo received in that State during the calendar 
year preceding that in which this Convention enters into 
force for that State. 
2. The fixed sum and the units for the different sectors 
within the general account as well as for each separate 
account referred to in paragraph 1 shall be determined by the 
Assembly. 
3. Initial contributions shall be paid within three months 
following the date on which the HNS Fund issues invoices in 
respect of each State Party to persons liable to pay 
contributions in accordance with paragraph 1.
------------------------------------------
Non-reporting 
Article 21bis 
1. Where a State Party does not fulfil its obligations under 
article 21, paragraph 2, and this results in a financial loss 
for the HNS Fund, that State Party shall be liable to 
compensate the HNS Fund for such loss. The Assembly shall, 
upon recommendation of the Director, decide whether such 
compensation shall be payable by a State. 
2. No compensation for any incident shall be paid by the HNS 
Fund for damage in the territory, including the territorial 
sea, of a State Party in accordance with article 3(a), the 
exclusive economic zone or other area of a State Party in 
accordance with article 3(b), or damage in accordance with 
article 3(c) in respect of a given incident or for preventive 
measures, wherever taken, in accordance with article 3(d), 
until the obligations under article 21, paragraphs 2 and 4 
have been complied with in respect of that State Party for 
all years prior to the occurrence of an incident for which 
compensation is sought. The Assembly shall determine in the 
internal regulations of the HNS Fund the circumstances under 
which a State Party shall be considered as not having 
fulfilled these obligations. 
3. Where compensation has been denied temporarily in 
accordance with paragraph 2, compensation shall be denied 
permanently if the obligations under article 21, paragraphs 2 
and 4 have not been fulfilled within one year after the 
Director has notified the State Party of its failure to 
fulfil these obligations. 
4. Any payments of contributions due to the HNS Fund shall be 
set off against compensation due to the debtor, or the 
debtor's agents. 
5. Paragraphs 2 to 4 shall not apply to claims in respect of 
death or personal injury.
Non-payment of contributions 
Article 22 
1. The amount of any contribution due under articles 18, 19, 
20 or article 21, paragraph 5 and which is in arrears shall 
bear interest at a rate which shall be determined in 
accordance with the internal regulations of the HNS Fund, 
provided that different rates may be fixed for different 
circumstances. 
2. Where a person who is liable to pay contributions in 
accordance with articles 18, 19, 20 or article 21, paragraph 
5 does not fulfil the obligations in respect of any such 
contribution or any part thereof and is in arrears, the 
Director shall take all appropriate action, including court 
action, against such a person on behalf of the HNS Fund with 
a view to the recovery of the amount due. However, where the 
defaulting contributor is manifestly insolvent or the 
circumstances otherwise so warrant, the Assembly may, upon 
recommendation of the Director, decide that no action shall 
be taken or continued against the contributor.
------------------------------------------
Chapter IV 
Claims and actions
Limitation of actions 
Article 37 
------------------------------------------
2. Rights to compensation under chapter III shall be 
extinguished unless an action is brought thereunder or a 
notification has been made pursuant to article 39, paragraph 
7, within three years from the date when the person suffering 
the damage knew or ought reasonably to have known of the 
damage. 
3. In no case, however, shall an action be brought later than 
ten years from the date of the incident which caused the 
damage. 
4. Where the incident consists of a series of occurrences, 
the ten-year period mentioned in paragraph 3 shall run from 
the date of the last of such occurrences. 
------------------------------------------
Jurisdiction in respect of action against the HNS Fund or 
taken by the HNS Fund 
Article 39 
1. Subject to the subsequent provisions of this article, any 
action against the HNS Fund for compensation under article 14 
shall be brought only before a court having jurisdiction 
under article 38 in respect of actions against the owner who 
is liable for damage caused by the relevant incident or 
before a court in a State Party which would have been 
competent if an owner had been liable. 
2. In the event that the ship carrying the hazardous or 
noxious substances which caused the damage has not been 
identified, the provisions of article 38, paragraph 1, shall 
apply mutatis mutandis to actions against the HNS Fund.
3. Each State Party shall ensure that its courts have 
jurisdiction to entertain such actions against the HNS Fund 
as are referred to in paragraph 1. 
4. Where an action for compensation for damage has been 
brought before a court against the owner or the owner's 
guarantor, such court shall have exclusive jurisdiction over 
any action against the HNS Fund for compensation under the 
provisions of article 14 in respect of the same damage. 
5. Each State Party shall ensure that the HNS Fund shall have 
the right to intervene as a party to any legal proceedings 
instituted in accordance with this Convention before a 
competent court of that State against the owner or the 
owner's guarantor. 
6. Except as otherwise provided in paragraph 7, the HNS Fund 
shall not be bound by any judgement or decision in 
proceedings to which it has not been a party or by any 
settlement to which it is not a party. 
7. Without prejudice to the provisions of paragraph 5, where 
an action under this Convention for compensation for damage 
has been brought against an owner or the owner's guarantor 
before a competent court in a State Party, each party to the 
proceedings shall be entitled under the national law of that 
State to notify the HNS Fund of the proceedings. Where such 
notification has been made in accordance with the formalities 
required by the law of the court seized and in such time and 
in such a manner that the HNS Fund has in fact been in a 
position effectively to intervene as a party to the 
proceedings, any judgement rendered by the court in such 
proceedings shall, after it has become final and enforceable 
in the State where the judgement was given, become binding 
upon the HNS Fund in the sense that the facts and findings in 
that judgement may not be disputed by the HNS Fund even if 
the HNS Fund has not actually intervened in the 
proceedings.
Recognition and enforcement 
Article 40 
1. Any judgement given by a court with jurisdiction in 
accordance with article 38, which is enforceable in the State 
of origin where it is no longer subject to ordinary forms of 
review, shall be recognized in any State Party, except: 
(a) where the judgement was obtained by fraud; or 
(b) where the defendant was not given reasonable notice and a 
fair opportunity to present the case. 
2. A judgement recognized under paragraph 1 shall be 
enforceable in each State Party as soon as the formalities 
required in that State have been complied with. The 
formalities shall not permit the merits of the case to be 
re-opened. 
3. Subject to any decision concerning the distribution 
referred to in article 14, paragraph 6, any judgement given 
against the HNS Fund by a court having jurisdiction in 
accordance with article 39, paragraphs 1 and 3 shall, when it 
has become enforceable in the State of origin and is in that 
State no longer subject to ordinary forms of review, be 
recognized and enforceable in each State Party.
Subrogation and recourse 
Article 41 
1. The HNS Fund shall, in respect of any amount of 
compensation for damage paid by the HNS Fund in accordance 
with article 14, paragraph 1, acquire by subrogation the 
rights that the person so compensated may enjoy against the 
owner or the owner's guarantor. 
2. Nothing in this Convention shall prejudice any rights of 
recourse or subrogation of the HNS Fund against any person, 
including persons referred to in article 7, paragraph 2(d), 
other than those referred to in the previous paragraph, in so 
far as they can limit their liability. In any event the right 
of the HNS Fund to subrogation against such persons shall not 
be less favourable than that of an insurer of the person to 
whom compensation has been paid. 
3. Without prejudice to any other rights of subrogation or 
recourse against the HNS Fund which may exist, a State Party 
or agency thereof which has paid compensation for damage in 
accordance with provisions of national law shall acquire by 
subrogation the rights which the person so compensated would 
have enjoyed under this Convention. 
------------------------------------------
2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning 
för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga 
ämnen (2010 års HNS-konvention)
(Konsoliderad text till 1996 års internationella konvention 
om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport 
av farliga och skadliga ämnen och 2010 års protokoll till 
konventionen)
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Definitioner
Artikel 1
I denna konvention förstås med:
1. ”Fartyg”: fartyg eller annan flytande anordning som kan 
användas till sjöss.
2. ”Person”: fysisk person samt privaträttslig eller 
offentligrättslig juridisk person, inbegripet en stat och 
dess delstater eller motsvarande.
3. ”Ägare”: den person eller de personer som är registrerade 
som fartygets ägare eller, om registrering inte har skett, 
den person eller de personer som äger fartyget. I fråga om 
ett fartyg som ägs av en stat och brukas av ett bolag som i 
denna stat är registrerat som fartygets brukare ska med 
”ägare” förstås detta bolag.
4. ”Mottagare”: antingen 
(a) den person som fysiskt tar emot avgiftspliktig last som 
lossats i en konventionsstats hamnar och terminaler; om vid 
tiden för mottagandet den person som fysiskt tar emot lasten 
handlar som mellanman för en annan som är föremål för en 
konventionsstats jurisdiktion, ska huvudmannen anses som 
mottagare om mellanmannen underrättar HNS-fonden om 
huvudmannens identitet, eller
(b) den person i en konventionsstat som enligt 
konventionsstatens nationella rätt anses som mottagare av 
avgiftspliktig last som lossats i konventionsstatens hamnar 
och terminaler, under förutsättning att den totala mängden 
avgiftspliktig last mottagen enligt sådan nationell rätt är 
väsentligen densamma som om mottagandet skett enligt a.
5. ”Farliga och skadliga ämnen (HNS)”:
(a) varje ämne, material och föremål som transporteras ombord 
på ett fartyg som last och som anges i i–vii nedan:
(i) oljor som transporteras i bulk och som anges i regel 1 i 
bilaga I till 1973 års internationella konvention till 
förhindrande av förorening från fartyg, som den har ändrats 
genom 1978 års protokoll i dess vid varje tid gällande 
lydelse,
(ii) skadliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som 
anges i regel 1.10 i bilaga II till 1973 års internationella 
konvention till förhindrande av förorening från fartyg, som 
den har ändrats genom 1978 års protokoll i dess vid varje tid 
gällande lydelse samt ämnen och blandningar som provisoriskt 
bedömts falla under föroreningskategori X, Y eller Z enligt 
regel 6.3 i nämnda bilaga II,
(iii) farliga flytande ämnen transporterade i bulk och som 
anges i kapitel 17 i den internationella koden för 
konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss 
transporterar skadliga flytande kemikalier i bulk i dess vid 
varje tid gällande lydelse samt farliga produkter för vilka 
preliminärt lämpliga förhållanden för transporter har 
föreskrivits av den berörda myndigheten och de berörda 
hamnmyndigheterna i överensstämmelse med paragraf 1.1.6 i 
koden,
(iv) farliga, riskfyllda och vådliga ämnen, material och 
föremål i förpackad form som omfattas av den internationella 
koden om transporter av farligt gods till sjöss i dess vid 
varje tid gällande lydelse,
(v) gaser i vätskeform som anges i kapitel 19 i den 
internationella koden för konstruktion och utrustning av 
fartyg som till sjöss transporterar kondenserade gaser i bulk 
i dess vid varje tid gällande lydelse samt produkter för 
vilka preliminärt lämpliga förhållanden för transporter har 
föreskrivits av den berörda myndigheten och de berörda 
hamnmyndigheterna i överensstämmelse med paragraf 1.1.6 i 
koden,
(vi) flytande ämnen som transporteras i bulk med en flampunkt 
som inte överstiger 60°C (uppmätt i en sluten degel),
(vii) fasta bulkvaror som innebär kemiska risker och som 
omfattas av den internationella koden för fasta bulklaster i 
dess vid varje tid gällande lydelse, i den utsträckning som 
dessa substanser även omfattas av bestämmelserna i den 
internationella koden om transporter av farligt gods till 
sjöss i den lydelse som gällde 1996, när godset transporteras 
i förpackad form, och
(b) rester från tidigare bulktransporter av ämnen som anges i 
a i–iii och v–vii ovan.
5bis ”Farligt och skadligt bulkämne”: varje farligt och 
skadligt ämne som anges i artikel 1.5 a i–iii och v–vii samt 
artikel 1.5 b,
5ter ”Farligt och skadligt förpackat ämne”: varje farligt och 
skadligt ämne som anges i artikel 1.5 a iv.
6. ”Skada”:
(a) dödsfall eller personskada ombord eller utanför det 
fartyg som transporterar de farliga och skadliga ämnena och 
som orsakats av dessa ämnen,
(b) förlust av eller skada på egendom utanför det fartyg som 
transporterar de farliga och skadliga ämnena och som orsakats 
av dessa ämnen,
(c) förlust eller skada på grund av förorening av miljön som 
orsakats av de farliga och skadliga ämnena, i fråga om 
ersättning för försämring av miljön dock endast utebliven 
vinst samt kostnader för rimliga återställningsåtgärder som 
har vidtagits eller planeras, och
(d) kostnader för förebyggande åtgärder och förlust och skada 
som orsakats av sådana åtgärder.
Om det inte är möjligt att tillförlitligt särskilja en skada 
som har orsakats av farliga och skadliga ämnen från en skada 
som har orsakats av andra omständigheter, ska all skada anses 
orsakad av de farliga och skadliga ämnena utom om och i den 
utsträckning som skadan som har orsakats av andra 
omständigheter är en skada av det slag som anges i artikel 
4.3. 
I denna punkt förstås med ”orsakats av dessa ämnen” vad som 
orsakats av de farliga eller skadliga egenskaperna hos 
ämnena. 
7. ”Förebyggande åtgärder”: varje skälig åtgärd som vidtagits 
efter det att en olycka inträffat för att förhindra eller 
begränsa skada. 
8. ”Olycka”: varje händelse eller serie av händelser med 
samma ursprung som orsakar skada eller framkallar ett 
allvarligt och omedelbart förestående hot om skada.
9. ”Sjötransport”: tidsperioden från det att de farliga och 
skadliga ämnena vid lastning kommer i kontakt med någon del 
av fartygets anordningar till dess att de vid lossning upphör 
att vara i någon del av fartygets anordningar. Om inte någon 
av fartygets anordningar används, börjar respektive slutar 
tidsperioden när de farliga och skadliga ämnena korsar 
fartygets reling.
10. ”Avgiftspliktig last”: varje farligt och skadligt 
bulkämne som transporteras till sjöss som last till en hamn 
eller terminal i en konventionsstats territorium och som 
lossas i den staten. Last i transit som vidarebefordras 
direkt, eller genom en hamn eller terminal, från ett fartyg 
till ett annat, antingen helt eller delvis, inom ramen för en 
transport från den ursprungliga lastningshamnen eller 
terminalen till hamn eller terminal på den slutliga 
destinationen ska anses som avgiftspliktig last bara för 
mottagandet på den slutliga destinationen.
11. ”HNS-fonden”: den internationella fonden för farliga och 
skadliga ämnen upprättad enligt artikel 13.
12. ”Beräkningsenhet”: den särskilda dragningsrätten som den 
definierats av den internationella valutafonden.
13. ”Fartygets registreringsstat”: för registrerade fartyg, 
den stat där fartyget registrerats och för oregistrerade 
fartyg, den stat vars flagga fartyget får föra.
14. ”Terminal”: varje plats för lagring av farliga och 
skadliga ämnen som mottagits efter sjöburen transport, däri 
inbegripet en icke-landbaserad anläggning som genom 
rörledning eller på annat sätt är förenad med en sådan 
plats.
15. ”Direktör”: HNS-fondens direktör.
16. ”Organisation”: Internationella sjöfartsorganisationen.
17. ”Generalsekreterare”: organisationens 
generalsekreterare.
------------------------------------------
Tillämpningsområde
Artikel 3
Denna konvention gäller endast 
(a) för varje skada som uppkommit inom en konventionsstats 
territorium, inklusive dess territorialvatten,
(b) för skada genom förorening av miljön som uppkommit inom 
en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon, som fastställts 
i enlighet med folkrättens regler, eller, om en 
konventionsstat inte har fastställt någon sådan zon, inom ett 
område utanför och angränsande till statens territorialhav 
vilket har bestämts av den staten i enlighet med folkrättens 
regler och vilket inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska 
mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts,
(c) för skada, annan än skada genom förorening av miljön, som 
uppkommit utanför en stats territorium, inklusive 
territorialhavet, om skadan har orsakats av ett ämne som 
transporteras ombord på ett fartyg som är registrerat i en 
konventionsstat eller, om fartyget inte är registrerat, 
ombord på ett fartyg som får föra en konventionsstats flagga, 
och 
(d) för förebyggande åtgärder som syftar till att hindra 
eller minska sådan skada som avses i a, b och c ovan, var de 
än har vidtagits.
Artikel 4
1. Denna konvention gäller, med undantag för fordringar som 
har sin grund i ett befordringsavtal för gods och 
passagerare, på fordringar för skada som uppkommit vid 
sjötransport av farliga och skadliga ämnen.
2. Denna konvention gäller inte i den utsträckning som 
bestämmelserna i den är oförenliga med tillämplig lag om 
ersättning till anställda eller med sociala välfärdssystem.
3. Denna konvention gäller inte
(a) för skada genom förorening enligt definitionen i 1969 års 
internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad 
av förorening genom olja, i dess vid varje tid gällande 
lydelse, oavsett om ersättning ska betalas för skadan enligt 
den konventionen eller inte, och
(b) för skada orsakad av radioaktivt material enligt klass 7 
antingen i den internationella koden om transporter av 
farligt gods till sjöss, i dess vid varje tid gällande 
lydelse, eller i den internationella koden för fasta 
bulklaster, i dess vid varje tid gällande lydelse.
4. Med undantag för vad som anges i punkt 5 gäller 
bestämmelserna i denna konvention inte för örlogsfartyg, 
militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller brukas 
av en stat och som vid tillfället endast används i statlig, 
icke-kommersiell tjänst.
5. En konventionsstat får bestämma att denna konvention ska 
gälla för dess örlogsfartyg eller andra fartyg som anges i 
punkt 4 och ska då underrätta generalsekreteraren om detta 
med angivande av villkoren för denna tillämpning.
6. När det gäller fartyg som ägs av en konventionsstat och 
som används för kommersiella ändamål ska talan kunna väckas 
mot denna stat vid de domstolar som är behöriga enligt 
artikel 38, och staten ska avstå från alla invändningar som 
grundas på dess egenskap av suverän stat.
Artikel 5
1. En stat får vid tiden för ratifikation, godtagande, 
godkännande eller anslutning till denna konvention, eller när 
som helst därefter, förklara att denna inte gäller för 
fartyg
(a) vars dräktighet inte överstiger 200 bruttoton, och
(b) som bara transporterar farliga och skadliga ämnen i 
förpackad form, och
(c) medan de utför resor mellan hamnar eller anläggningar i 
den staten.
2. Om två grannstater kommer överens om att denna konvention 
inte ska gälla också för fartyg som anges i punkt 1 a och b 
medan de utför resor mellan hamnar eller anläggningar i dessa 
stater, får de berörda staterna förklara att det undantag 
från denna konvention som angetts enligt punkt 1 också 
omfattar fartyg som anges i denna punkt.
3. En stat som har gjort en förklaring enligt punkt 1 eller 2 
får när som helst återta denna förklaring.
4. En förklaring enligt punkt 1 eller 2 och återtagandet av 
en sådan förklaring enligt punkt 3 ska deponeras hos 
generalsekreteraren, som efter ikraftträdandet av denna 
konvention ska underrätta direktören om detta.
5. HNS-fonden är inte ersättningsskyldig för skada orsakad av 
farliga och skadliga ämnen som transporteras av ett fartyg 
för vilket konventionen inte gäller till följd av en 
förklaring enligt punkt 1 eller 2, i den utsträckning som 
(a) skadan som den definierats i artikel 1.6 a, b eller c 
uppkommit i:
(i) den stats territorium, inbegripet territorialhavet, som 
har gjort förklaringen eller om grannstater har gjort en 
förklaring enligt punkt 2 hos någondera av dem, eller
(ii) i den exklusiva ekonomiska zonen, eller område som nämns 
i artikel 3 b, hos den eller de stater som anges i i,
(b) skadan inbegriper åtgärder för att förhindra eller 
begränsa sådan skada.
------------------------------------------
Kapitel III
Ersättning från den internationella fonden för farliga och 
skadliga ämnen (HNS-fonden)
Upprättandet av HNS-fonden
Artikel 13
1. Den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen 
(HNS-fonden) upprättas härmed för följande syften:
(a) Att betala ersättning för skada i samband med 
sjötransport av farliga och skadliga ämnen i den utsträckning 
som ersättning för skadan enligt kapitel II inte är 
tillräcklig eller inte tillgänglig.
(b) Att uppfylla de därmed sammanhängande uppgifter som anges 
i artikel 15.
2. HNS-fonden ska i varje konventionsstat erkännas som en 
juridisk person med behörighet enligt lagen i den staten att 
förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter samt att vara 
part i rättegång inför domstol i denna stat. Varje 
konventionsstat ska erkänna direktören som ställföreträdare 
för fonden.
Ersättning
Artikel 14
1. För att fullgöra sin uppgift enligt artikel 13.1 a ska 
HNS-fonden betala ersättning till var och en som lidit skada 
om denne inte har kunnat få full ersättning för skadan enligt 
kapitel II
(a) därför att det inte föreligger något ansvar för skadan 
enligt kapitel II,
(b) därför att den ägare som är ansvarig för skadan enligt 
kapitel II inte till fullo kan infria sina ekonomiska 
förpliktelser enligt denna konvention och den ekonomiska 
säkerhet som kan ha ställts enligt kapitel II inte gäller för 
skadan eller inte räcker till för att tillgodose 
ersättningsanspråken; ägaren ska anses ekonomiskt oförmögen 
att infria sina förpliktelser och ekonomisk säkerhet ska 
anses otillräcklig om den skadelidande, sedan denne vidtagit 
alla rimliga åtgärder för att utnyttja de rättsliga medel som 
är tillgängliga, inte har kunnat få ut hela det 
ersättningsbelopp som denne har rätt till enligt kapitel 
II,
(c) därför att skadan överstiger ägarens ansvar enligt 
bestämmelserna i kapitel II.
2. Skäliga utgifter och förluster som ägaren frivilligt 
ådragit sig för att förhindra eller begränsa skada ska anses 
som skada vid tillämpningen av denna artikel.
3. HNS-fonden är inte ansvarig enligt föregående punkter om
(a) den visar att skadan orsakades av krigshandling, 
fientligheter, inbördeskrig eller uppror eller orsakades av 
farliga och skadliga ämnen som läckt eller tömts ut från ett 
örlogsfartyg eller annat fartyg, som ägs eller brukas av en 
stat och vid tidpunkten för olyckan används endast i statlig, 
icke-kommersiell tjänst, eller
(b) den som gör anspråk på ersättning inte kan visa att det 
finns en rimlig sannolikhet för att skadan orsakats av en 
olycka med ett eller flera fartyg.
4. Visar HNS-fonden att skadan helt eller delvis orsakades 
genom en uppsåtlig handling eller underlåtenhet av den 
skadelidande eller av vårdslöshet av denne, kan HNS-fonden 
befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala 
ersättning till denne. I varje fall ska fonden befrias från 
sin skyldighet i den utsträckning som fartygsägaren kan vara 
befriad enligt artikel 7.3. HNS-fonden är emellertid aldrig 
befriad från sin skyldighet vad gäller förebyggande 
åtgärder.
5. (a) Om inte annat anges i b i denna punkt, är det 
sammanlagda ersättningsbelopp som fonden ska betala enligt 
denna artikel begränsat för en och samma olycka så att summan 
av beloppet och det ersättningsbelopp som faktiskt har 
betalts enligt kapitel II för skada, som faller inom denna 
konventions tillämpningsområde enligt artikel 3, inte får 
överstiga 250 miljoner beräkningsenheter.
(b) Det sammanlagda belopp som fonden ska betala enligt denna 
artikel för skada som orsakats av en naturhändelse av 
osedvanlig karaktär som inte kunnat undvikas och vars 
verkningar inte kunnat förhindras får inte överstiga 250 
miljoner beräkningsenheter.
(c) Upplupen ränta på en fond som upprättats enligt artikel 
9.3 ska inte tas med vid beräkningen av det högsta belopp som 
fonden har att betala enligt denna artikel.
(d) De belopp som anges i denna artikel ska räknas om till 
inhemsk valuta på grundval av det värde valutan hade i 
förhållande till den särskilda dragningsrätten den dag som 
HNS-fondens församling bestämmer som första dag för 
utbetalning av ersättning.
6. Om summan av styrkta fordringar mot HNS-fonden överstiger 
det sammanlagda ersättningsbeloppet enligt punkt 5, ska det 
tillgängliga beloppet fördelas så att förhållandet mellan en 
styrkt fordran och det ersättningsbelopp som fordringsägaren 
faktiskt erhåller enligt denna konvention är det samma för 
alla fordringsägare. Anspråk på ersättning för dödsfall och 
personskada ska ha företräde framför andra anspråk, utom i 
den utsträckning som summan av sådana anspråk överstiger två 
tredjedelar av det totala belopp som fastställts enligt punkt 
5.
7. HNS-fondens församling får i undantagsfall besluta att 
ersättning enligt konventionen får betalas även om ägaren 
inte har upprättat någon fond enligt kapitel II. I sådana 
fall tillämpas punkt 5 d.
Ytterligare uppgifter för HNS-fonden
Artikel 15
För att fullgöra sin uppgift enligt artikel 13.1 a ska 
HNS-fonden ha följande uppgifter:
(a) Att överväga anspråk som riktas mot HNS-fonden.
(b) Att förbereda en beräkning i form av en budget för varje 
kalenderår enligt följande:
Utgifter:
(i) Kostnader och utgifter för HNS-fondens förvaltning under 
året och underskott från verksamheten från föregående år, 
och
(ii) utbetalningar från HNS-fonden under året.
Inkomster:
(iii) Överskott från verksamheten under föregående år, 
inbegripet ränta,
(iv) grundavgifter som ska betalas under året,
(v) årsavgifter om sådana krävs för att balansera budgesten, 
och
(vi) andra inkomster.
(c) Att, på begäran av en konventionsstat, ställa sina 
tjänster till förfogande i den omfattning som behövs för att 
hjälpa denna stat att snabbt förfoga över personal, material 
och tjänster som staten behöver för att kunna vidta åtgärder 
för att förhindra eller begränsa skada som orsakats av en 
olycka för vilken fonden kan komma att få betala ersättning 
enligt denna konvention.
(d) Att, på villkor som föreskrivs i interna föreskrifter, 
ställa kreditmöjligheter till förfogande för att möjliggöra 
att förebyggande åtgärder vidtas mot skada som orsakats av en 
olycka för vilken fonden kan komma att få betala ersättning 
enligt denna konvention.
Allmänna bestämmelser om avgifter
Artikel 16
1. HNS-fonden ska ha ett allmänt konto som är fördelat i 
sektorer.
2. HNS-fonden ska, med beaktande av artikel 19.3 och 19.4, 
också ha särskilda konton för
(a) olja enligt artikel 1.5 a i (oljekonto),
(b) flytande naturgas av lätta kolväten med metan som 
huvudsaklig beståndsdel (LNG) (LNG-konto), och 
(c) flytande petroleumgas av lätta kolväten med propan och 
butan som huvudsakliga beståndsdelar (LPG) (LPG-konto).
3. Det ska betalas grundavgifter och, om nödvändigt, 
årsavgifter till HNS-fonden.
4. Avgifter till HNS-fonden ska betalas till det allmänna 
kontot enligt artikel 18, till de särskilda kontona enligt 
artikel 19 och till antingen det allmänna kontot eller de 
särskilda kontona enligt artikel 20 eller artikel 21.5. Med 
förbehåll för artikel 19.6 ska det allmänna kontot betala 
ersättning för skada som orsakats av farliga och skadliga 
ämnen som omfattas av det kontot och ett särskilt konto ska 
betala ersättning för skada som orsakats av farliga och 
skadliga ämnen som omfattas av det kontot.
5. Om den mängd avgiftspliktig last som en person under ett 
kalenderår har tagit emot i en konventionsstat tillsammans 
med den mängd avgiftspliktig last som tagits emot i samma 
konventionsstat av annan med vilken denna person är i 
intressegemenskap överstiger de gränser som anges i artikel 
18, artikel 19.1 a i och ii, artikel 19.1 b, artikel 20 och 
artikel 21.5, ska denna person betala avgift enligt dessa 
artiklar för den mängd som denne faktiskt tagit emot även om 
denna mängd inte översteg respektive gräns.
6. Med ”annan med vilken denna person är i intressegemenskap” 
förstås varje dotterbolag eller gemensamt kontrollerad enhet. 
Frågan om någon omfattas av denna definition ska avgöras 
enligt vederbörande stats nationella lag.
Allmänna bestämmelser om årsavgifter
Artikel 17
1. Årsavgifter till det allmänna kontot och till varje 
särskilt konto ska tas ut bara om det behövs för att göra 
utbetalningar från respektive konto.
2. Årsavgifter enligt artiklarna 18 och 19 samt artikel 21.5 
fastställs av församlingen. Avgifterna ska beräknas enligt de 
nämnda artiklarna på grundval av de enheter avgiftspliktig 
last som tagits emot under det föregående kalenderåret eller 
annat år som församlingen bestämmer. 
3. Församlingen ska bestämma den totala årsavgiften som ska 
tas ut till det allmänna kontot och till varje särskilt 
konto. Som en följd av detta beslut ska direktören, i fråga 
om varje konventionsstat, på grundval av ett bestämt belopp 
för varje enhet avgiftspliktig last som rapporterats 
beträffande en avgiftsskyldig för föregående år eller annat 
år som församlingen bestämt, beräkna storleken på den 
årsavgift till varje konto som en avgiftsskyldig enligt 
artikel 18 samt artiklarna 19.1, 19.1bis och 21.5 ska betala. 
För det allmänna kontot ska det bestämda belopp för varje 
enhet avgiftspliktig last som nämnts ovan, för varje sektor 
beräknas enligt reglerna i bilaga II till denna konvention. 
För varje särskilt konto ska det bestämda belopp för varje 
enhet avgiftspliktig last som angetts ovan beräknas genom att 
dela den totala årsavgiften som ska tas ut till detta konto 
med den sammanlagda mängden avgiftspliktig last till detta 
konto.
4. Församlingen får också ta ut årsavgifter för 
administrativa kostnader och besluta om fördelningen av dessa 
kostnader mellan sektorerna i det allmänna kontot och de 
särskilda kontona.
5. Församlingen ska också besluta om fördelningen mellan 
berörda konton och sektorer av ersättningsbelopp för skada 
som orsakats av två eller flera ämnen vilka faller inom olika 
konton eller sektorer, på grundval av en uppskattning i 
vilken utsträckning som varje ämne bidragit till skadan.
Årsavgifter till det allmänna kontot
Artikel 18
1. Med beaktande av artikel 16.5 ska årsavgifter till det 
allmänna kontot betalas i fråga om varje konventionsstat, av 
envar som under föregående kalenderår eller annat år som 
församlingen bestämmer var mottagare i staten av sammanlagt 
mer än 20 000 ton avgiftspliktig last, med undantag för ämnen 
som anges i artikel 19.1 och 19.1bis, som faller inom 
följande sektorer: 
(a) fasta bulkvaror som anges i artikel 1.5 a vii,
(b) ämnen som anges i punkt 2, och
(c) andra ämnen. 
2. Årsavgifter ska också betalas till det allmänna kontot av 
någon som skulle ha varit avgiftsskyldig till ett särskilt 
konto enligt artikel 19.1 och 19.1bis om inte dess användning 
senarelagts eller upphävts enligt artikel 19. Varje särskilt 
konto vars användning har senarelagts eller upphävts enligt 
artikel 19 ska bilda en särskild sektor inom det allmänna 
kontot.
Årsavgifter till de särskilda kontona
Artikel 19
1. Med beaktande av artikel 16.5 ska årsavgifter till de 
särskilda kontona betalas i fråga om varje konventionsstat 
(a) för oljekontot,
(i) av envar som i den staten under föregående kalenderår, 
eller annat år som församlingen bestämmer, har tagit emot 
sammanlagt mer än 150 000 ton avgiftspliktig olja som den har 
definierats i artikel 1.3 i 1971 års internationella 
konvention om upprättandet av en internationell fond för 
ersättning av skada orsakad av förorening genom olja i dess 
vid varje tid gällande lydelse och som är avgiftsskyldig till 
den internationella oljeskadefonden enligt artikel 10 i den 
konventionen, och
(ii) av envar som var mottagare i den staten under föregående 
kalenderår, eller annat år som församlingen bestämmer, av 
sammanlagt mer än 20 000 ton andra oljor som transporterats i 
bulk och som anges i bihang I till bilaga I till 1973 års 
internationella konvention till förhindrande av förorening 
från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års protokoll i 
dess vid varje tid gällande lydelse, 
(b) för LPG-kontot, av envar som under föregående kalenderår, 
eller annat år som församlingen bestämmer, var mottagare i 
den staten av sammanlagt mer än 20 000 ton LPG. 
1bis 
(a) I fråga om LNG-kontot ska, med förbehåll för artikel 
16.5, årliga avgifter till kontot betalas i fråga om varje 
konventionsstat av den som under det föregående kalenderåret, 
eller ett annat år som församlingen bestämmer, mottog någon 
mängd LNG.
(b) Avgifter ska dock betalas av den som, omedelbart före 
lossningen, hade äganderätt till en LNG-last som lossats i en 
hamn eller terminal i den staten (lastägaren), om 
(i) lastägaren har slutit ett avtal med mottagaren om att 
lastägaren ska betala sådana avgifter, och
(ii) mottagaren har underrättat konventionsstaten att ett 
sådant avtal föreligger.
(c) Om lastägaren som nämnts i 1bis b ovan underlåter att 
betala avgifter helt eller till någon del ska mottagaren 
betala uteblivna avgifter. Församlingen ska i interna 
föreskrifter bestämma under vilka omständigheter lastägaren 
ska anses ha underlåtit att betala avgifter och hur 
mottagaren ska betala uteblivna avgifter.
(d) Inget i denna punkt ska påverka den rätt till regress 
eller återbetalning som kan uppkomma mellan mottagaren och 
lastägaren enligt tillämplig lag. 
2. Med förbehåll för punkt 3 ska de särskilda konton som 
anges i punkt 1 och 1bis träda i kraft vid samma tidpunkt som 
det allmänna kontot. 
3. Den inledande användningen av ett särskilt konto som anges 
i artikel 16.2 ska senareläggas intill dess att mängden 
avgiftspliktig last för kontot under föregående kalenderår, 
eller ett annat år som församlingen bestämmer, uppgår till 
följande mängder:
(a) 350 miljoner ton avgiftspliktig last för oljekontot. 
(b) 20 miljoner ton avgiftspliktig last för LNG-kontot.
(c) 15 miljoner ton avgiftspliktig last för LPG-kontot.
4. Församlingen får upphäva användningen av ett särskilt 
konto om 
(a) mängden avgiftspliktig last för kontot under föregående 
kalenderår understeg de gränser som anges i punkt 3, eller 
(b) sex månader har förflutit från förfallodagen för 
avgifterna och de samlade obetalda avgifterna överstiger tio 
procent av det senaste beslutet om avgiftsuttag till detta 
konto enligt punkt 1.
5. Församlingen får återställa användningen av ett särskilt 
konto som har upphävts enligt punkt 4.
6. En person som skulle vara skyldig att betala avgifter till 
ett särskilt konto om inte dess användning hade senarelagts 
enligt punkt 3 eller hade upphävts enligt punkt 4 ska betala 
förfallna avgifter avseende det kontot till det allmänna 
kontot. För beräkning av framtida avgifter ska det 
senarelagda eller upphävda kontot bilda en ny sektor i det 
allmänna kontot och ska vara underkastat HNS-punktsystemet i 
bilaga II.
Grundavgifter
Artikel 20
1. I fråga om varje konventionsstat, ska grundavgifter 
betalas med ett belopp som för varje person som är 
avgiftsskyldig enligt artiklarna 16.5, 18, 19 och 21.5 
beräknas på grundval av ett bestämt belopp, lika för det 
allmänna kontot och varje särskilt konto, per enhet 
avgiftspliktig last som mottagits i staten under kalenderåret 
närmast före det år då denna konvention träder i kraft för 
den staten. 
2. Det bestämda beloppet och de enheter för de olika 
sektorerna inom det allmänna kontot liksom för varje särskilt 
konto vilka anges i punkt 1 ska bestämmas av församlingen.
3. Grundavgifter ska betalas inom tre månader från den dag 
som HNS-fonden skickar fakturor i fråga om varje 
konventionsstat till avgiftsskyldiga personer enligt punkt 
1.
------------------------------------------
Förfallna avgifter
Artikel 21bis
1. När en konventionsstat inte fullgör sina skyldigheter 
enligt artikel 21.2 och detta medför en ekonomisk förlust för 
HNS-fonden, ska staten vara skyldig att ersätta HNS-fonden 
för förlusten. Församlingen ska, enligt rekommendationer av 
direktören, besluta om en stat ska betala en sådan 
ersättning.
2. Ingen ersättning för en olycka ska betala av HNS-fonden 
för skada i en konventionsstats territorium, inbegripet dess 
territorialvatten enligt artikel 3 a, dess exklusiva 
ekonomiska zon eller dess område i övrigt enligt artikel 3 b, 
eller skada enligt artikel 3 c, på grund av en viss olycka 
eller för förebyggande åtgärder, var de än vidtagits, i 
enlighet med artikel 3 d, tills skyldigheterna enligt artikel 
21.2 och 21.4 har fullgjorts beträffande den staten för alla 
år innan den olycka inträffat som ersättningen avser. 
Församlingen ska besluta i HNS-fondens interna föreskrifter 
under vilka omständigheter en konventionsstat ska anses ha 
underlåtit att fullgöra dessa förpliktelser.
3. När ersättning har vägrats tills vidare i enlighet med 
punkt 2, ska den vägras slutgiltigt om förpliktelserna enligt 
artikel 21.1 och 21.4 inte har fullgjorts inom ett år efter 
det att direktören har meddelat konventionsstaten om att den 
inte har fullgjort dessa förpliktelser.
4. Varje betalning av avgifter till HNS-fonden ska avräknas 
mot ersättning som ska utgå till gäldenären eller dennes 
företrädare.
5. Punkterna 2–4 ska inte tillämpas på ersättningskrav 
beträffande dödsfall eller personskada.
Förfallna avgifter
Artikel 22
1. Avgiftsbelopp som avses i artikel 18, 19, 20 eller 21.5 
och som är förfallet till betalning ska löpa med ränta enligt 
en räntesats som fastställs enligt HNS-fondens interna 
reglemente, varvid olika räntesatser får fastställas för 
olika förhållanden.
2. Om den som är skyldig att betala avgifter enligt artikel 
18, 19, 20 eller 21.5 helt eller delvis är i dröjsmål med 
betalningen, ska direktören på HNS-fondens vägnar vidta alla 
erforderliga åtgärder mot denne för att driva in beloppet. Är 
den avgiftsskyldige uppenbart på obestånd eller föreligger 
annars skäl därtill kan emellertid församlingen på förslag av 
direktören besluta att ingen åtgärd ska vidtas mot den 
avgiftsskyldige eller att redan påbörjade åtgärder inte ska 
fullföljas.
------------------------------------------
Kapitel IV
Anspråk och talan
Preskription
Artikel 37
------------------------------------------
2. Rätt till ersättning enligt kapitel III upphör om talan 
inte har väckts enligt bestämmelserna i kapitlet eller en 
underrättelse inte har lämnats enligt artikel 39.7 inom tre 
år från den dag som den skadelidande fick eller rimligen 
borde ha fått kännedom om skadan.
3. Talan får emellertid inte i något fall väckas sedan tio år 
har gått från dagen för den olycka som orsakade skadan.
4. Om olyckan utgörs av en serie av händelser ska den 
tioårsperiod som anges i punkt 3 räknas från dagen för den 
senaste händelsen. 
------------------------------------------
Behörig domstol för talan mot HNS-fonden eller för talan av 
HNS-fonden
Artikel 39
1. Om inte annat följer av vad som anges i denna artikel får 
en talan mot HNS-fonden om ersättning enligt artikel 14 
endast väckas vid en domstol som enligt artikel 38 är behörig 
att pröva en talan mot den ägare som är ansvarig för den 
skada som orsakats av den ifrågavarande olyckan eller vid en 
domstol hos en konventionsstat som skulle varit behörig om en 
ägare hade varit ansvarig.
2. Om det fartyg som transporterade de farliga och skadliga 
ämnena som orsakade skadan inte har kunnat identifieras, ska 
bestämmelserna i artikel 38.1 tillämpas vid talan som förs 
mot HNS-fonden.
3. Varje konventionsstat ska se till att dess domstolar har 
behörighet att pröva en sådan talan mot HNS-fonden som anges 
i punkt 1. 
4. Har talan om ersättning för skada väckts mot ägaren eller 
dennes garant vid en domstol, är denna domstol såvitt angår 
samma skada ensam behörig att pröva talan mot HNS-fonden om 
ersättning enligt bestämmelserna i artikel 14.
5. Varje konventionsstat ska se till att HNS-fonden har rätt 
att träda in som part i en rättegång som enligt denna 
konvention förs mot ägaren eller dennes garant vid behörig 
domstol i den staten.
6. Utom i fall som anges i punkt 7 är HNS-fonden inte bunden 
av dom eller beslut i rättegång i vilken fonden inte har 
varit part eller av förlikning i vilken fonden inte har 
deltagit.
7. Har talan om ersättning för skada väckts enligt denna 
konvention mot en ägare eller dennes garant vid en behörig 
domstol hos en konventionsstat, ska varje part i målet vara 
berättigad enligt den nationella lagen i den staten att 
underrätta HNS-fonden om rättegången, utan att detta får 
medföra inskränkning av vad som anges i punkt 5. Har sådan 
underrättelse skett i enlighet med de föreskrifter i formellt 
avseende som ställs upp i lagen i den stat där talan väckts 
och inom sådan tid och på sådant sätt att HNS-fonden har 
kunnat på ett verkningsfullt sätt träda in som part i 
rättegången, ska dom som meddelas av domstolen i en sådan 
rättegång, sedan den fått laga kraft och kan verkställas i 
den stat där den meddelades, vara bindande för HNS-fonden i 
den betydelsen att domstolens avgörande i saken inte får 
ifrågasättas av HNS-fonden även om HNS-fonden faktiskt inte 
har trätt in i rättegången.
Erkännande och verkställighet
Artikel 40
1. En dom som meddelats av en domstol som är behörig enligt 
artikel 38 ska om den kan verkställas i den stat där den 
meddelats och där inte längre kan överklagas med ordinära 
rättsmedel erkännas av alla konventionsstater utom
(a) om domen erhållits genom ett svikligt förfarande, eller
(b) om svarande inte getts skäligt rådrum och erhållit en 
skälig möjlighet att föra sin talan.
2. En dom som erkänns enligt punkt 1 kan verkställas hos 
varje konventionsstat så snart som de föreskrifter i formellt 
avseende som uppställs i den staten blivit uppfyllda. Dessa 
föreskrifter får inte tillåta en ny prövning av den sak som 
avgjorts genom domen. 
3. En dom som meddelats mot HNS-fonden av en domstol som är 
behörig enligt artikel 39.1 och 39.3 ska om domen kan 
verkställas i den stat där den meddelats och där inte längre 
kan överklagas med ordinära rättsmedel erkännas och 
verkställas hos alla konventionsstater med iakttagande av ett 
beslut om fördelningen enligt artikel 14.6.
Subrogations- och regressrätt
Artikel 41
1. HNS-fonden ska inträda såvitt avser belopp som den betalat 
i ersättning för skada enligt artikel 14.1 i den rätt som den 
som fått ersättning kan ha mot ägaren eller dennes garant. 
2. Bestämmelserna i denna konvention inskränker inte 
HNS-fondens regress- eller subrogationsrätt mot annan person, 
inbegripet de som anges i artikel 7.2 d, än som avses i 
föregående punkt i den utsträckning som de kan begränsa sitt 
ansvar. Under alla förhållanden ska HNS-fondens 
subrogationsrätt mot sådana personer inte vara mindre 
förmånlig än den rätt som tillkommer en försäkringsgivare för 
den som fått ersättning.
3. Har en konventionsstat eller en myndighet hos staten 
enligt bestämmelser i nationell lag betalat ersättning för 
skada ska de inträda i den rätt som den som fått ersättning 
skulle ha haft enligt denna konvention. Detta får dock inte 
hindra att andra subrogations- eller regressrätter som finns 
kan göras gällande mot HNS-fonden.
------------------------------------------
                