Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Avtalet den 25 april 1952 mellan Sverige och Nederländerna för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter på kvarlåtenskap skall lända till efterrättelse för Sveriges del. /n1/ //n1// Ang. lydelsen av avtalet och därtill fogat protokoll se bilaga fogad till 1953:48. 2 § Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges med högst så stor del av skatten, som överskjuter vad som beräknas enligt artikel 8 § 1 i avtalet högst kunna uttagas i Sverige eller, om den avlidne enligt avtalet skall anses ha varit bosatt i Nederländerna vid sin död, som överskjuter vad som beräknas skola ha uttagits såsom arvsskatt, om hänsyn tagits endast till den egendom som enligt avtalet skall beskattas i Sverige. 3 § Om åtgärd av beskattningsmyndighet i Nederländerna medfört beskattning som strider mot avtalets principer, kan den som träffats av beskattningen hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages från svensk sida för att undvika sådan beskattning under förutsättning att den avlidne enligt artikel 4 § 2 i avtalet skall anses ha varit bosatt i Sverige vid sin död (jfr art. 13). Ansökan bör göras inom två år efter utgången av det kalenderår, då sökanden fick kännedom om beskattningen. 1967:728 kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968. Kungörelsen och bestämmelserna i avtalet tillämpas på dödsbo efter den som avlidit efter den 4 februari 1953. Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 13 februari 1953 (nr 48) om tillämpning av ett mellan Sverige och Nederländerna den 25 april 1952 undertecknat avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter å kvarlåtenskap.